199 inlägg om nätet, media & kvinnohatet 2010-2013

Hur artikelkommentering främjat sexism, rasism och patriarkala strukturer

Kommenteringskulturen och kvinnohatet

Den här bloggen bygger på en annan blogg som i sin tur startades som en reaktion på det uttalade kvinnohatet som tilläts i kommentering i media under 2010-2013.

Någon gång en bit in på 2000-talet började medias artiklar att kommenteras i de elektroniska fält som öppnades efter texten. Media tycktes överlag förtjusta över att olika signaturer strömmade in på ”deras” sajt. Eller efter just ”deras” artikel. Ingen ställde sig då frågan vad det var som hände. Artiklar publicerades som förmodades ge ”reaktioner” och webbomröstningarna avlöste varandra. Att det fanns ett kvinnohat i kommentering av tidigt skönjbart och liksom att det var en majoritet män som var aktiva i fälten, Ibland var det endast män som diskuterade kvinnor ur någon aspekt. Vid sidan av den här tydliga sexismen fanns en uttalad rasism. Ingen kunde missa att det här två fenomenen, kvinnohat och rasism, hängde ihop. Ingen, om man inte valde bort att se sambandet.

De mest rasistiska kommentarerna plockades bort med det gällde det inte den sexism och det utbredda kvinnohatet i kommentarsfälten utan det verkade snarare uppmuntras. Det var – och är – tydligt att svenska medier inte har gjort upp med sitt eget kvinnohat.

Kommenteringen växte i omfattningen under några år på 2010-talet och bloggen har följt detta, i olika media och genom olika artiklar. En tydlig förändrad attityd avseende kvinnohat i kommentering kunde ses när AB publicerade sina s k Herland-artiklar där en norsk konservativ kvinnlig politiker uttryckte att nordiska kvinnor var bortskämda och thailändska och ryska kvinnor är bättre på att tillfredsställa männens behov. Se mer om det i kapitlet om AB.

Men kvinnohatet i media är äldre än så, en kvinno – och även barnfientlig attityd har funnits länge. När kommentering successivt blev allt vanligare en bit av 2000-talet föll det sig därför naturligt för media att både acceptera och även själva plocka upp det i sina artiklar.

Media har heller inte gjort sitt jobb med att granska de makthavare som är allra mest skyddade idag; de som finns i vårt rättsväsende och framför allt i polisen och domstolarna. Det finns det fortfarande ingen reell könspolitisk vilja till. Där fallerar svensk media grovt och då kan rättsväsendet och deras värderingar ges fritt spelutrymme och det är vad som har skett och vad som fortfarande sker. Inlägg om rättsväsendet kommer samlas i en särskild blogg.

De 199 inläggen är indelade i tre delar; MEDIA, VÅLD  och SCUM.

Sedan SCUM-manifestet sattes upp som en teaterföreställning har det förekommit flitigt i kommentering. SCUM-manifestet är ett kulturuttryck som utmanar patriarkatet och sällan har något annat kulturellt verk väckt ett sådant raseri i könskonservativa kretsar och sällan har en teaterföreställning använts på samma sätt som ett slagträ i den mediala debatten som hände i och med uppsättningen av SCUM-manifestet. I den här bloggen tas ett grepp på vad SCUM är. Både i media, i samhället och på nätet. Det är därför den sista delen kallas just SCUM – för att vi inte ska glömma vad begreppet säger oss och vad som hände då.
Detta illustreras med en mängd exempel på kommentering som förekommit i media och med en del jämförelser med andra sajter.

Bloggen är uppbyggd av ett antal sidor vilka är som följer:

sida 1. Om sidorna och kontakt – och aktuellt inlägg

sida 2. Inledning

sida 3. De 199 rubrikerna

sida 4. Samtliga tidningsartiklar som bloggen är uppbyggd från

sida 5. MEDIA – KVINNOSYN inlägg 1-94

sida 6. VÅLD MOT KVINNOR  inlägg 95-166

sida  7. SCUM  Om patriarkatet och kvinnodagen inlägg 167-199

sida 8. Assange, DSK och Breivik- sammanställning av inlägg om tre män

 

 

 

Annonser

Single Post Navigation

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: