199 inlägg om nätet, media & kvinnohatet 2010-2013

Hur artikelkommentering främjat sexism, rasism och patriarkala strukturer

MEDIA – KVINNOSYN 1-94

Ämnesrubriker:

NÄTHAT
DN
AB
EXPRESSEN
SVD
KVINNOSYN I MEDIA
ASSANGEFALLET
BARNPORRMANGAN 
SD
BREIVIK
FLASHBACK


 

NÄTHAT

1. MÄN SOM HATAR PÅ NÄTET 14 september 2010

I en artikel i Expressen skriver Jonas Gardell om hatet mot Mona Sahlin ”En kvinna hatad av härskna män”.  Mona Sahlin utsattes för ett mycket hätskt hat och där deltog även media, framför allt kvällspressen och främst Expressen.

Män som hatar kvinnor skriver Gardell. Det handlar inte om en enstaka händelse utan om ett systematiskt utbrett kvinnoförakt. Ett kvinnoförakt som har brett ut sig i blogg efter blogg, facebooksida efter facebooksida, tråd efter tråd på Flashback, i kommentatorsfält efter kommentatorsfält under de senaste åren. Bjästa var bara en västanvind jämfört med den orkan av kvinnoförakt som finns på nätet.  Det kommer från män men även från vissa kvinnor som därför hyllas av nätmobben. De lyfts särskilt fram som kvinnor som begripit – att män är diskriminerade i dagens Sverige och att kvinnor har för mycket makt och då ska ingen kvinna bli statsminister. Senaste åren när kommentering i media brett ut sig som en löpeld så har också kvinnoföraktet fått denna kanal eller – vad är orsak och verkan? Har media och övrigt näthat samverkat? Öppnad kommentering ger ju klick och därmed finns ett ekonomiskt incitament, det blir pengar från annonsörer. Media verkar tycka att lite kvinnoförakt kan ju inte vara så farligt med lite kvinnoförakt. Det är ju rätt så oförargligt, eller? Man bryter ju inte mot någon lag, som när det gäller hets mot folkgrupp.  Alltså måste det vara ok enligt medias värderingar.  Vad har det lett till hittills? Vad kommer det leda till? Påverkar det vilket artikelval media gör? Vilka ämnen som Public Service t.ex. Studio Ett tar upp? Vilka som får höras där? Påverkar det nu också demokratin? Till de som inte känner till företeelsen kvinnohat så kommer ett litet fåtal kommentarer nedan som exempel på vad som tillåts uttryckas i media.

”Vilket nonsens! Män är mer resultatinriktade, rationella och mer strukturerade Därför är män alltid överlägsna kvinnor Punkt! Mona har ingenting Allt hon säger och skriver har någon rådgivare tagit fram Det vet alla som kan henne Hon är en stor bluff!”

 ” Bort med kärringarna på arbetsplatserna

”De duger bara till att jobba som horor. Falska, sjuka och lata, så kan den svenska ”oberoende” kvinnan porträtteras. Rättigheter utan skyldigheter. Ta bort bidragen och låt kvinnan stå på egna ben, utan smygsubventioner från mannen. Ge henne ALDRIG barnen vid skilsmässa då alla undersökningar visat att pappa är bättre.”

 ”Sverige degraderas, avskeda kjoltygen från sina poster ty de kan inte hantera makten!”

 ”men när man ser deras käbbel, deras subjektiva och ovetenskapliga rapporter, deras förakt mot manlighet och deras experiment med barn osv osv så inser man att många kvinnor blir helt enkelt snurriga av makt. De kan varken producera nåt eller tänka klar.”

 Mp:s kärnväljare är unga tjejer från Södermalm på Stockholm. Samma Det säger ju något om IQ-nivån

 I Assange-affären öppnade DN som enda större tidning en kommentering som samlade över 1000 inlägg, de allra flesta från män som grovt smutskastade de målsägande kvinnor och gjorde det med ett inte ens dolt kvinnoförakt.

Det fanns hur många exempel som helst bland detta dryga 1000-talet men här följer ett litet urval:

”Svårt att veta vad dessa två groupies var ute efter. Uppenbart efter sex trots att de sedan har ändrat sig. Lewinsky-varning!”

”Det är många svenska kvinnor som lurar på utländska män med just det där utpressningssyftet. De är speciellt sårbara eftersom de inte känner till vidden på idiotin i den svenska sexlagen. Efter det helt frivilliga sexet kommer utpressningen och om de inte går med så blir det polisanmälan och ett försök att få pengarna via skadestånd istället”

Driftiga” kvinnor har stor hjälp av det svenska rättsläget. Efter att ha raggat hem en och haft sex kommer så plötsligt ett krav om att få betalt. Vägrar man följs detta av hotet om att bli anklagad för våldtäkt!”

”En man inte kommer överens med sitt ”one night” och så hämnas hon med en ogrundad våldtäktsanmälan”

 ”Man kanske själv skulle ta och anmäla dessa kvinnor för ”falsk anmälan” och ”förtal”.”

 ”Kommer DN nu skriva en Artikel om falska våldtäktsanmälningar eller är det för pinsamt ”

”Jag hoppas nu att de båda flickorna som spred ut detta lögnaktiga rykte är häktade och att de kan vänta sig fängelsestraff för ärekränkning. Det svenska rättsväsendet bör markera att det inte är OK att på falska grunder anklaga någon för våldtäkt.”

”Det här är nog ingen honungsfälla. Det visar helt enkelt svenska tjejers brist på integritet och ett system som backar upp deras lögner till de blir internationellt kända.”

”våldtäktslagstiftning där man kan bli åtalad och dömd för våldtäkt utan att vare sig något våld eller något samlag ägt rum. Det finns heller inga som helst krav på bevisning. Är kvinnan missnöjd med sexet är det som i detta fall bara att springa till polisen och anmäla.”

”det måste komma ut i världen hur *lätt* det är att få stämpeln våldtäkt, det måste komma ut ALLA dessa unga tjejers falska berättelser som inte ger några straff. dom sak straffas hårt som den oskyldige skulle fått avtjäna”

Eller var det två feminister som tyckte Assange var en besvikelse i sängen och övervägde att hämnas med hjälp av ”genuscertifierade” våldtäktslagar utan krav på bevis?”

”Är det ingen som tänkt tanken att det skulle kunna vara tjejerna själva som iscensatt det hela, bara för sin egen skull? Det är knappast första gången tjejer har sex (eller påstår att de har det) med kända män för att få uppmärksamhet av något slag”

Att det finns folk som är så otroligt dåligt pålästa i ett brott som dagligen anmäls av tjejer (unga) mest, att vara oskyldig men dömas trots allt är inget ovanligt i våldtäkter/incest brott, frågan är hur många oskyldiga vi har”

Till sist lite om Flashback, som nu i 10 år har underhållit kvinnoförakt där moderatorerna aktivt tar ställning mot kvinnor, raderar inlägg som går emot dem, underhåller och startar själva kvinnoföraktande trådar. Vem äger egentligen Flashback, vilka syften har sajten? Det är värt att fundera över. Kvinnor som uttrycker en för kvinnor fördelaktig åsikt kallas alltid feminister, i all kommentering, och feminister hatas mer än något annat på Flashback. Trådar startas om vilket parti som är minst feministiskt, dvs bryr sig minst om jämställdhet. SD och andra nationella partier rekommenderas, men även PP och KD.  Lite kommentarer från Flashback:

 ”Jag hoppas att detta äckliga feminstskabbet kan tvättas bort efter valet.”

 ”Dom borde arkubuseras hela högen”.
”Feminismen är en sjukdom, som man gör sig av med, med en kula var i dom.”

2. BRA PON! 21 oktober 2010

I DN skrivs idag om att Pressens Opinionsnämnd fällt en dagstidning för en kommentar på deras webbsida. Det är bra att det sker. Kommentering på webbsidor är alldeles för släpphänt behandlat generellt inom media. Man struntar helt enkelt i vad som skrivs, lämnar över till Interaktiv Säkerhet som kan vara mer eller mindre vakna på kränkande inlägg. Webbredaktionen kan också läsa igenom i efterhand, men då är skadan redan skedd.

Det är alltså upp till de som läser att anmäla och agera pressetiskt åt tidningar. Man kan som läsare bara hoppas på att de tar sitt ansvar, vilket långt ifrån alltid sker. Jag har sett kommentarer om att vissa feminister ska hängas i lyktstolpar, att alla kvinnor är ”horor”, att alla våldtäktsoffer ljuger och att kvinnor är lägre stående varelser. Det har fått stå kvar utan problem.

3. ÖVERKLAGA ELLER ÄNDRA LAGEN 25 oktober 2010

GP skriver om en dom från Alingsås tingsrätt visar på att något är fel. ”Friad för kränkande Facebookgrupp”. En 20-årig man har startat en grupp där han förföljer en kvinnlig bloggare för hennes utseende på ett kränkande sätt.

Ur GP-artikeln: Enligt tingsrätten måste man handgripligen antasta eller till exempel kasta sten efter en person för att det ska bedömas som ofredande. //  Samtidigt konstaterar dock rätten: ”Med hänsyn till att bestämmelserna om ofredande har en vag och ålderdomlig lydelse är området för vad som är straffbart inte helt klart”.

Antingen är inte lagen om ofredande anpassad efter den verklighet vi lever i idag eller så, vilket är troligare, så inser inte tingsrätten hur man ska tolka lagen, att en kränkning är en kränkning, och ett ofredande ett ofredande oavsett om det sker IRL eller på nätet.

Den här domen ger tyvärr fel signaler. Mobbing, hat, kränkningar är ett problem på nätet.

Det är ett växande problem som uppmärksammas mer och mer.  De som själva anser att de har rätt att skriva vad som helst, dvs rätten att få kränka, de vill inte  ha någon begränsning i sin självpåtagna rätt att mobba. Är dessa kvinnor framgångsrika eller har starka åsikter så är de av någon anledning ofta lovligt byte att få ge sig på. Det är som om det är särskilt provocerande just med unga kvinnor.

En nätets Bjästaanda. Kvinnor ska inte sticka upp och tro att de är något för då ansluter män i alla åldrar till drevet. Varför har kvinnor blivit ett hatobjekt i så stor utsträckning idag?

Att det finns en stark främlingsfientlighet på nätet och att SD:s anhängare är mycket aktiva överallt, är en vetskap många känner till.  Det diskuteras och tas hänsyn till i t ex öppnandet av kommentering till artiklar på nätmedier. Kvinnohatet diskuteras inte på samma sätt trots att det är lika utbrett.

Varför? Denna friande domen visar att i alla fall Alingsås tingsrätt inte har förstått hur viktigt det var att markera. Annars riskerar framför allt kvinnor att bli utsatta för mobbing utan möjlighet att kunna stoppa det. Hur blir det då med friheten på nätet? Vems frihet och på vems bekostnad?

4. VILKEN SKULD HAR MEDIAS KOMMENTERINGSKULTUR  26 februari 2011

I dagens GP finns en serie av artiklar om näthat: ”Hon räknas som en offentlig person”, ”bara en ung tjej”, därför hatar de” och ”går emot mobbarna”. I det aktuella fallet här riktar det sig till en 16-årig flicka som medverkade i en reklamfilm och som fick en hatgrupp med 48 000 medlemmar som skrev kränkande kommentarer på nätet.

Ur artiklarna hämtas exempel på vilka kommentarer som kommit som flickan fått ta emot:

Vad är det för fel på lite nätmobbing? Har väl ingen dött av?”
”Fan vad jag hatar henne, man får lust att sparka henne i ansiktet
…”

Det är inte en slump att det just är en flicka som blir drabbad. Det finns en utbredd kultur att kvinnor och flickor drabbas värst av omvärldens bedömningar. Det är en samhällsstruktur som i allra högsta grad även finns i media. För varför skriver AB en rubrik om just Maud Olofsson som lyder:” Titta, hon pratar!”? Varför ägnades sida upp och sida ner åt Mona-föraktsartiklar i både AB och Expressen, ett drev som saknade motstycke. Ingen annan politiker har blivit så hånad. Skillnaden är att det var en kvinna.

Sådant här och mängder utan liknande artiklar där kvinnor hängs ut för i sitt utseende, något de sagt eller gjort förekommer ständigt. Män drabbas inte alls i samma uträckning och får i stort sett aldrig sina kroppar och beteenden bedömda och uthängda.

Det sätter en samhällsagenda att media under flera års tid då kommentering växt fram som en s k ”läsarkontakt”, har tillåtit förakt, hån och hat i kommenteringsfält av sällan skådat slag.

Vad som tillåtits skrivas i dessa fält har dock anslutit till svensk lagstiftning; hets mot homosexualitet, etnicitet och religiositet har inte tillåtits. Men hets mot kvinnor har tillåtits och närmast uppmuntrats. Vad ska ungdomar tro när de ser hur vuxna individer som ska ta ansvar för stora mediala produkter agerar på det sättet – att hatet legitimeras mot människor av ett visst kön? Att ungdomar tar efter är bara följdriktigt. Som vuxna gör blir en norm.

5. MEDIEFORSKARNA MISSAR EN ASPEKT 15 april 2011

I media skriver Kent Asp från Göteborgs universitet om senaste Medievalundersökningen: ”media låg inte bakom SD:s valframgång”. I artikeln fokuseras på hur medierna har rapporterat om partierna och framför allt om hur rapportering om Sverigedemokraterna har varit, om den varit negativ eller neutral.

Vad som inte ingår i Medievalsundersökningen är den interaktivitet som medierna idag har med vissa av sina läsare via den utbredda kommenteringen på webben.

Sverigedemokraterna är oerhört aktiva på nätet. De har anhängare som syns och hörs överallt.

Läser man på deras egna sidor framkommer ett kvinnoförakt bland deras anhängare. SD har också i sitt partiprogram angett att de t ex tycker att genusforskning ska försvinna och framhåller dessutom vikten av att de traditionella könsrollerna bibehålles. Bland anhängarna finns en allmän inställning att jämställdheten har gått för långt och att Sverige har en ”statsfeminism”.
Alla kvinnor som arbetar för jämställdhet och med attityder emot diskriminering beskylls för det allra värsta skällsord dessa anhängare vet: att vara feminister, eller kanske ännu hellre, feminazister (ofta rabiata).

Men åter till media.

Media är försiktiga med att öppna kommentering till artiklar där de kan befara att tonen ska bli rasistisk. Det gäller dock inte om tonen kan befaras bli kvinnoföraktande eller uttalat grovt och rått sexistisk. Man kan skriva och t o m säga i radio (som i Ring P1) att kvinnor är mindre begåvade, lögnare, varor till mäns hantering, osv., sådant man inte kan skriva eller säga om invandrare.

Media har genom att dels tillåta men även uppmuntra en mycket grov sexistisk ton bidragit till att SD fått framgång bland grupper de inte fått annars. Det har skett en legitimering utav att hysa kvinnoföraktande åsikter och därmed för främlingsförakt. Normen har förskjutits och synen på jämställdhet har försämrats, i överensstämmelse med den politik som SD bedriver.

Synen på kvinnans värde som likvärdig människa har också påverkats negativt genom denna kommentering. Fler och fler deltar och de män som en gång tog ställning emot, har nu tystnat. Man vill vara en i gänget och tar till sig åsikter som är mer och mer extremistiska och hatiska. Därmed främjas främlingsfientlighet mot andra. Dessa andra som är av annat kön eller etnicitet. Och SD:s stöd ökar. Det hänger alltid ihop: synen på kvinnor och synen på invandrare.

Det framgår tydligt i SD:s  partiprogram och av det som de själva har uttalat i  t ex genusfrågor från riksdagens talarstol – ivrigt påhejade på nätet av kvinnoföraktare.

Detta väljer media att inte se. SD kommer fortsätta växa tack vare medias agerande.

Ett agerande som både är betingat av medias egna värderingar i jämställdhetsfrågor men även av brist på reflektioner. Även ekonomiska skäl spelar in och att media härmar varandra.
Den aspekten missas helt av olika forskare när de försöker utröna varför SD ökat.

Medievalforskare tittar på tidningsartiklar och medieforskare tittar på annat. Ingen ser sambandet. Ingen har helhetsbilden. Så SD kommer fortsätta öka – med medias hjälp. Ingen kommer att förstå varför. Att det handlar om en råare och kallare människosyn – och kvinnor.                                                       

6. EN FÖRRÅANDE KOMMENTERINGSKULTUR HAR BIDRAGIT TILL HATET 27 juli 2011

Anne Holt har skrivit en artikel om attackerna i Norge ”En gång var han en annan”. Hon funderar där över hur den offentliga ordväxlingens utveckling har varit senaste åren.

Hon skriver följande:
Terroristens internetskriverier fram till dagen för angreppen är ändå inte värre än det man dagligen kan läsa i kommentarsfälten i vanliga, norska nättidningar

Det är naturligtvis så och det har låtit precis likadant i svenska tidningar, vilket vem som helst som läser kommentering dagligen ser. Utvecklingen har varit skrämmande och det har blivit värre och värre.
Olika media har agerat lite olika, men sammantaget har hatet fått mycket medialt utrymme.

Läser man artiklar från t ex 2006-2008, är inte kommentering särskilt framträdande. Men senare har det exploderat.

För ca 2 år sedan fick jag ett mail-svar ifrån en utav de som nu förestår debatt på SvD att de är försiktiga med att debattera ämnen som våldtäkt och eftersom de så snabbt spårar ur. Sen dess har debatten förråats exponentiellt och SvD öppnar utan minsta eftertanke kommentarsfält om våldtäkt, prostitution, kvinnojourer och abort. Det följs alltid av ett hätskt kvinnohat i 100-tals kommentarer. Det går inte att bemöta alla dessa så de får stå oemotsagda. Det är ideologiskt långt ifrån den förstående tonen i det mail jag fick två år tidigare.

Vad har hänt? Media har vant sig. Media har valt att vänja sig. Det är att förråa språkbruket och att stärka de krafter som tjänar på det.

I DN har skett en precis likadan anpassning. Publicering av de två fullständigt högerextrema antiabortartiklar som skedde tidigare i våras hade inte kunnat ske för två år sedan. I kommentarsfälten breder ett hänsynslöst samfällt skuldbeläggande av kvinnor i allmänhet och av kvinnor som gjort abort i synnerhet. Ingen tar upp mäns ansvar för sina spermier. Att SD har samma inställning och att KD nu profilerar sig i frågan hänger naturligtvis ihop. Det är samma konservativa tankegods.

Att KD-ledaren väljer att ingripa i människors fria vilja just när det gäller abort ifrågasätts av ingen eller sätts i relation till hans hårdnackade inställning mot att göra samma ingripande i föräldraförsäkringen. Det handlar om öppet abortmotstånd, men ingen journalist hänger med.

DN har också drivit en hemmafruagenda. Ivrigt påhejade av sina kommentatorer har DN klämt fram artikel efter artikel i ämnet. Samma tankegods som Breiviks; kvinnan ska tillbaks till hemmet. Man vill ha femtiotalet åter och utan reflektion har DN gått deras ärenden liksom övriga medier.

Men är det inte mediernas uppgift att granska vad som sker och inte endast själva delta förbehållslöst?

Det är ingen slump att det sker nu: att det förråande tankegodset sprids. Samma tankegods som bygger upp organisationer som SD. Breivik anser att rasblandningar är av ondo men han anser att det är fullt förståeligt att nordiska män vill ta undergivna thailändska kvinnor, eftersom de nordiska är förstörda av feminism.  Vad nordiska kvinnor anser själva är alltså ointressant. Det anses då inte vara rasblandning, för kvinnor tillhör inte tillhör någon kultur. Kulturen uppbärs endast av män.

Herland-artiklarna är ett annat exempel, (se kapitlet om AB) där tusentals hatiska kommentarer skrevs om hur bortskämda, vidriga svenska kvinnor är och att asiatiska kvinnor vet att uppskatta och passa upp på män, även sexuellt. ”Hellre en tacksam thailändska än en bortskämd svenska” är precis som Breiviks tankegods, fast två år innan.

Men Anne Holt har förstått. Svenska journalister låter dock lika förvånade varje gång de tar upp Breiviks tankegods trots att det finns fullt utav detta på nätet och på de egna webbsidornas kommentarer. Även public service har agerat på samma aningslösa sätt. Ett exempel på att journalister inte ser klart utan agerar i flock, som vanligt, är när alla reagerar på att en kommunpolitiker för SD hävdar att det som skedde i Norge är mångkulturens fel. Det är naturligtvis fullständigt befängt. Skulden ligger hos Breivik. Ingen annanstans. Men kontexten och de som delar hans tankegods måste granskas.

Men samma bortförklarade som SD-politikern gör, görs även på svenska antifeminist- och kvinnohatsbloggar. Där skylls Breiviks beteende på feminism och att jämställdheten har gått för långt. Breivik var frustrerad av dessa inhemska kvinnors beteende. Där skylls också på att svenska dagis är för könsneutrala, pojkar måste få slåss. Särskilt ondgör man sig över de genusdagis som finns. Man skriver om att mamman har skuld, särskilt de ensamma mammorna har skuld. Men ingen funderar över pappornas skuld. Skulden på Breiviks agerande läggs alltså på kvinnor; i hemmet, på dagis, och på jämställdheten. Inte hos Breivik själv. Han utnyttjas på samma vidriga sätt av dessa kvinnohatare som av SD-politikern, men ingen i media uppmärksammar det. Varför?

Följande tre kommentarer är från en presentationstråd på från en känd kvinnofientligt och antifeministisk blogg:

Jag är en svensk man med vietnamesisk partner och blandbarn. Jag är hyfsat främlingsfientlig när det gäller män av muslimskt ursprung men har däremot inget alls emot kvinnlig invandring. Jag gillar vita, jag gillar svarta och jag gillar gula tjejer. Jag gillar med andra ord dom flesta kvinnor, oavsett etniskt ursprung, kultur och religion. Mitt liv vore fattigt utan tillgång till denna variation. Jag röstat dock outtröttligt på Sverigedemokraterna. Detta eftersom jag innerligt vill få slut på asyl och flyktingmottagandet. Jag vill se krafttag mot den oavbrutna arabfloden, men vill inte försvåra för dom som tex gillar ryskor, thailändskor, negresser och övriga multietniska förhållande. Jag är för ett multietniskt samhälle i dom fall det kan antas vara i linje med den allmänna folkviljan, på medborgarnas villkor och för landets bästa. Öppenhet, kärlek och tolerans enligt detta synsätt tycker jag är vägen till ett varmare och trevligare Sverige för alla.

Mitt perspektiv på feminismen är att den bidrar starkt till vårt samhälles förfall. Orsaken till det är att i slutändan växer barn upp mer otryggt än tidigare. Barn behöver tid från vuxna inte genusprogram eller prylar. Resultatet av feminismen är att kvinnor går ifrån sin egen natur att beskydda och skapa trygghet för sina barn till att jaga någon slags feminist-utpoia av karriär och inflytande och extremt överdriven duktighet. När de inte hinner med allt bryter de ihop och blir nervvrak och är olyckliga. De sällsynta kvinnor som väljer att stanna hemma och ta hand om sina barn terroriseras av avundsjuka medsystrar.

Feminismen är i mycket en ond ideologi som med lögner sår hat och rädsla, misstänksamhet och avund mellan män och kvinnor.                       

 

7. OPROVOCERAT BESINNINGSLÖST VÅLD – HATBROTT? 3 oktober 2011

En kvinnlig häktesvakt har blivit misshandlad till döds av en häktad man. Mannen var 28 år och kvinnan 25 år. Normalt sett går man inte på de som har en svagare position. Det gäller alla människor. Man går inte på äldre, barn, unga, och djur. Det är därför t ex brott mot äldre upprör.
Men här har en man avvikit helt ifrån normalt socialt beteende. Han attackerade med ursinne en ung kvinna. Attacken var s k oprovocerad.

Varför skedde den? Klarade han inte att bli vaktad av en ung kvinna?

Det perspektivet har inte förts fram ännu men det är viktigt att ta upp alla aspekter när man diskuterar oprovocerat våld. Någon orsak finns det, hur svårdefinierad den än kan vara.

Det har alltid funnits en struktur i samhället, kvinnor får vara beredda på att förminskas i språkbruk, attackeras verbalt, ibland bakom ryggen, ibland öppet. Man ser det i insändare, hör det i inringarprogram i radio, ser det öppet i kommentering dagligen. Att kvinnor och kvinnors beteende upprör.

Även rubriker i media hånas kvinnor mer än män. Kör som en kärring. Tjejen som säljer sin oskuld. Kvinnor gnäller. Maud Olofsson babblar. Det är strukturer som finns runt oss hela tiden, som väver ett osynligt nät av normaliserad nedvärdering. Det bör man ha i åtanke när man ska analysera sådana här hemska händelser. Blev denna man provocerad av att en kvinna hade en position där hon utövade makt mot honom?

Med de värderingar han bar på? Att vara utlämnad till en kvinna, och dessutom en ung kvinna – en tjej?

Den här mannens värderingar kommer förmodligen aldrig att debatteras. Ändå är det kanske just det som skulle behövas för att förstå den här typen av besinningslöst våld mot en annan människa.

Besinningslöst våld tyder på starka känslor. Den häktade hade ingen personlig relation till häktesvakten, det var inget ”tragiskt familjedrama”. Men han var utlämnad till hennes maktutövning.  Så var det ett hatbrott riktat mot kvinnor?

Kanske kunde vilken kvinna som helst råkat illa ut i hans närhet. Kvinnligt dominerade yrkesgrupper som veterinärer rapporterar om fler hotfulla situationer, liksom sjukhusanställda och andra som kommer i kontakt med allmänhet. Kassörskor blir misshandlade och i somras blev två kvinnor oprovocerat knivhuggna på en allmän plats av en okänd man.

Orsaken till det har inte följts upp. Med tanke på det föraktet och i många fall rena hatet som sprids mot kvinnor på nätet framför allt de senaste åren, skulle en ordentlig belysning behöva göras vad som händer med värderingar och synsätt på kvinnor.  Vilka påverkas mest av det här näthatet; vilken kategori män?

8. KVINNOHATET OCH KVINNOFÖRAKTET ÄR HÄR NU! 1 februari 2012

Elever på flera av landets gymnasieskolor rankar flickor som ”lammkött” på Facebooksidor.

Både skolan och skolinspektionen har engagerat sig bland annat har det hållits samtal med eleverna om värdegrunder. Men det fortsätter.  De sexistiska och kvinnoföraktande kränkningarna fortsätter ändå på nätet. Är det konstigt att unga killar på väg ut i livet påverkas av samhällets normer som under lång tid har normaliserat kvinnoförakt?

Nätets utbredning har drivit fram en objektifierande och sexistisk syn på kvinnokroppen. Män dominerar nätvärlden och kvinnoföraktet och kvinnohatet är utbrett i dessa domäner.

Utbyggnaden av bredband har gjort porren lättillgänglig och i porren har under lång tid kvinnan exploaterats mer och mer. Våldet har blivit grövre och grövre, vad man kan och får och ska göra med en kvinnokropp har gradvis blivit mer likt utstuderad tortyr än sexualitet. Studier i USA visar att 11 år är den åldern som pojkar i medeltal börja titta på porr. I medeltal.
Studier visar också att regelbundet konsumerande av hårdporr leder till att män förlorar respekt för kvinnor och utvecklar en känslokyla mot kvinnor. Detta har man visat på män. Hur är det då inte för pojkar? 11-åringar eller 8-åringar? När de har blivit tonåringar och går i gymnasiet kan de under ett decennium ha tittat på porr där flickor i princip är slavar och kroppar som finns för mannens behov. Flashback med sitt kvinnohat, sin horifiering av kvinnor och flickor har funnits i över 10 år. Trots det utbredda kvinnohatet där, väljer Sveriges Radio att belöna sajten. Det normaliserar kvinnohat.

I media har under ett flertal år kommenteringen ansetts vara en del av den publicistiska idén. Då har man också valt som en del av denna publicistiska idé att främja kvinnohat. Inget har gjorts för att diskutera den utvecklingen. Tvärtom – media uppmuntrar dem för media följer upp och visar vad dessa ”läsare” tycker om kvinnor. Detta hade inte varit möjligt för bara några år sedan. Män diskuterar numera som en självklarhet 16 åringars sexualliv och sin rätt till att kränka unga flickor, trots att det finns ett brottsoffer som är ett barn.
I media får män rösta om det är rätt att vara sexistiska. Män får rösta om det är ok att damer ska ha korta kjolar i sporter. Män får håna damfotbollslaget med en sexism som svämmar över i media.

Media hånar kvinnliga politiker: de ”babblar”, de har” tics”. Media skriver romantiska artiklar om strippklubbar och lägger ut nakna kvinnor på förstasidan. Journalister får skriva om kvinnor som ”kärringar”. Media får göra ordet ”systrar” till ett nedvärderande ord. Media har satt ribban. Eller rättare sagt: det verkar inte finnas någon ribba eller någon lägsta nivå. Män med ett avgrundsdjupt kvinnoförakt dominerar totalt medias fält och tillåts sätta agendan. Så sätts normen för grabbarna. I porren, i media och i reklamen – inte att förglömma. De unga tar efter de vuxna. En antal unga pojkar i en ny uppväxande generation kommer att få stora problem med relationer till kvinnor.

Den framtiden har vi nu. Kvinnohatet är här. INGEN kan ha missat det. De här pojkarna på gymnasieskolan som omnämns i artikeln gör vad resten av samhället har gjort i 10 år nu. De har lärt sig att flickor och kvinnor är ting. Ett förtingligade kommer en inte till rätta med under några allvarliga samtal. Det sitter djupare än så. Det sitter i vårt samhälle. Vad händer framöver med utbredningen av sexualrelaterade övergrepp, sexuella trakasserier och våldtäkt? Vad händer med utbredningen av kvinnomisshandel och – dess värsta avart – kvinnomord i framtiden?**

9. BARNS RÄTT EN FRÅGA OM VÄRDERINGAR 10 februari 2012

Nu har Rolf Hillegren också gett sig ut i debatten om barn som utsätts för våldsbrott genom debattartikeln ”ogenomtänkt lag för utsatta barn”. Denne f d åklagare har gjort sig känd som den som ansåg att våldtäkt i nära relationer ska ses som ett mildare brott, ungefär som ett etikettsbrott.

När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschyst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse”.

”Man brukar säga att ett nej är ett nej och det kan jag ju i och för sig hålla med om. Det är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel att inte acceptera det. Men det är inte värt två års fängelse.”

”Jag delar uppfattningen att ”ett nej är ett nej” som brukar hävdas. Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker.”

”Jag vågar påstå att min syn på våldtäktsbrottet inte nämnvärt skiljer sig från mina kollegors”

Det är inte obekant att våldtäkt i nära relation kan vara en del av ett systematiskt våld som kvinnor utsätts för. Ett våld där det även kan finnas barn som bevittnar kontrollen och förtrycket av sin mamma, för det rör sig oftast om mamman, det skriver Hillegren själv. Att samma åklagare, som alltså vill förringa detta brott som är en del av våld mot kvinnor, nu anser att barn inte bör få ersättning när de bevittnar våld är både häpnadsväckande och skrämmande. Även barn drabbas av förringandet, av värderingar om kvinnovåld.  Samma mönster upprepas över hela världen: Barns rätt hänger alltid ihop med kvinnors rätt. Det är otvetydigt så, att när kvinnor har fått större juridiska och sociala rättigheter, så har också barnen följt med i lagstiftningen.
Det är ingen slump att Sverige var först med att införa förbud mot barnaga (barnmisshandel) och att vi också varit först med ett förbud mot att köpa kroppar – oftast kvinnokroppar som köps av män. När förbudet mot att misshandla barn kom, fanns det reaktionära krafter som starkt motsatte sig förbudet.
Att barn ska få rätt till ersättning när de bevittnar våld, är en framsynt lag som har ett barns perspektiv. Att se mamman, vilket det oftast alltså är, att bli misshandlad är att utsättas för ett livslångt trauma. Att vi har kommit så långt i Sverige att vi uppmärksammar det, är ett mått på hur vi åtminstone försöker implementera ett barnperspektiv. Givetvis finns det krafter som motarbetar det. Just när det gäller Hillegren så syns sambandet tydligt, hans kvinnosyn och barnsyn hänger ihop. Kvinnor som misshandlas kan få läsa i domslut; att de provocerat fram brottet. Dessa, som nu ger stöd för en oerhört konservativ kvinno- och barnsyn, finns alltså både utanför och innanför rättsväsendet.  Det finns alltså all anledning till oro. Vad är det som gör att åklagare anser sig ha tillräcklig kunskap att uttala sig om barnfrågor? Hur behandlas våra barn överhuvudtaget i domstolar idag i Sverige? Tar man hänsyn till att de är barn? Knappast.

I det läget skriver Hillegren i debattartikeln:

”Brott av fadern mot modern, vilket är den vanliga rollfördelningen, går ofta inte att styrka därför att modern helt enkelt inte vill medverka i utredningen. Ofta förnekar hon att de skador hon uppvisar uppstått till följd av våld och presterar i stället fantasifulla förklaringar till deras uppkomst. I sådana lägen kan man förutse en intressemotsättning mellan mor och barn, viket är mindre lyckat för familjerelationen

Inte i något ord oroas Hillegren över att kvinnor faktiskt har en så utsatt situation i dessa fall och hur en ska stärka kvinnors rätt. Istället använder han kvinnor utsatthet till att försvaga barns rätt. Han försöker vända två svaga grupper mot varandra och att stärka den redan starka gruppen: förövarna – männen. Hillegren får också medverka i ämnet i Studio Ett i Public Service. Varför? Är han barnexpert? Eller expert på våld mot kvinnor?

10. HEN, KVINNOMISSHANDEL NÄTETS KRAFT; LÄGG PUSSLET 24 februari 2012

Tre journalister har startat webbsidan ”cause of death woman” som tar upp det globala folkhälsoproblemet mäns våld mot kvinnor. Samtidigt kommer signaler om att kvinnomisshandel tycks öka i Sverige, istället för tvärtom enligt ett forskning som tas upp i Sveriges Radio.

För bara någon vecka sedan mördades en kvinna av den man som haft ett förhållande till och var livrädd för.  Svensk domstol verkade inte bry sig om att vilja skydda kvinnan trots att det fanns en klar hotbild från tidigare. Mannens frihet var viktigare och okunskapen och ointresset om ämnet mäns våld mot kvinnor från rätten ledde till kvinnans död. Polis och vissa media kallar fortfarande idag 2012 detta för en ”familjetragedi”, istället för att kalla det mord eller faktiskt ännu hellre femicide, hatbrott mot kvinnor.

Torsdagen 23. 2 publicerades en insändare i Metro där en sjuksköterska skriver om ett viktigt hittills icke debatterat ämne.  Sjuksköterskan hänvisade till vad en vän till henne som var skolsköterska sagt om att sexuella övergrepp ökar hos 90-talisterna. Hon skrev vidare så här:

Hon/skolsköterskan/ sa att vi har en stor procent unga män som inte anser våldtäkter är ett allvarligt brott, de har inte lärt sig att våldtäkt är fel. På internet finns många sidor där män idag starkt protesterar mot sexbrottslagar och våldtäktsdebatter med motiveringen att dessa saker enbart är ett uttryck för manshat.  Detta sänder glasklara signaler till unga män att våldtäkter i sig inte är fel utan snarare är ett överdrivet och påhittat problem från arga kvinnor som vill skada män.

Hon efterlyste de goda männen som kan vara förebilder och skapa en motbild.

Samtidigt rasar konservativa nätmän mot ordet hen. I artiklar med rubriken som ”Många är rädda för att könsrollerna ska ändras” och ”Starka reaktioner efter intervjuer om hen” framkommer de anser att ordet hotar könsrollerna; att flickor inte får vara flickor och att pojkar inte får vara pojkar. Det är därmed ett hot mot allt som de vill kunna se som sin verklighet. Kvinnan ska förbli hemmafru, sexualobjekt, ekonomiskt och socialt underlägsen mannen. En könsroll som börjar med snävare kläder och dockor och beröm för rätt beteende, fortsätter med smink, högklackat och att vara åtråvärd som kropp. Att acceptera lägre lön, ta hand om hem och man, acceptera övergrepp och mannen som överhuvud. Inte provocera, inte protestera, inte skilja sig, acceptera förtryck utan knot. Hen hotar allt det.

Det gjorde tydligen även UR-filmen Sex på kartan. Den talade om det självklara faktum att män och kvinnor, pojkar och flickor är mer lika än olika sexuellt. Det blev ett hot. Ingen uppmärksammade det då. Det handlade inte om en enda samlagsscen, utan något mycket större – mannens sexuella tolkningsföreträde hotades. Nyligen skrevs om en gymnasieskola där tjejer rankandes efter utseende. En teaterföreställning har läst upp en tråd från Flashback om det närmast glödande kvinnohat som finns där. Där våldtäkter också normaliseras och flickor är sliddjur eller horor.

Är det konstigt att 90-talisterna ser våldtäkter ”som mindre allvarligt” och ett uttryck för ”manshat”?

Dessutom tillkommer porrens kvinnobild vars påverkan aldrig verkar få nämnas. Vi diskuterar i viss mån reklamens och våldsamma dataspels påverkan. Vi pratar om TV-seriers och debattartiklar betydelse för samhällsdebatten. Men ingen vågar närma sig problemet med porrens påverkan för de 80 % av svenskarna som konsumerar porr och för den stora andel pojkar som får sin kvinnosyn påverkad av förnedrande och våldsbejakande bilder där kvinnan är ett ting för mannens behov. En knapptryckning bort, dygnet runt, dag efter dag.
 Ingen verkar heller forska om hur kvinnosynen påverkas av dataspelen, varken Statens medieråd eller några hjärnforskare. Det är en ickedebatt i dataspelssammanhang. Ändå ska de unga dataspelarna gå ut IRL och möta kvinnor – inte bara andra män.

Hur påverkar hela den cocktail av budskap som strömmar över nätet? Hur påverkar kombinationen av porr, chattforum, extremt könskonservativa kvinnoföraktande bloggar? Dessa som går hand i hand med papparättsrörelserns kvinnohatiska agenda som använder barnen för att komma åt att plåga och förfölja exfruar. Hur många som misshandlar, våldtar – och mördar kvinnor – har drivits på av det hat som närs där? Är den någon som frågar efter vilka bloggar och forum våldtäktsmän, kvinnomisshandlare och de som mördar kvinnor i vårdnadstvister besöker?

Den enorma upprördheten mot hen och Sex på kartan, den ständigt ökade förnedrings- och våldsporren, och Flashbacks kvinnohat, ökningen av kvinnomisshandeln och femicide är bara olika delar av samma strukturer som har varit aktiva senaste åren. Strukturer som visar sig i sidor på nätet där våldtäkt i princip avkriminaliseras, där kvinnor som är rädda för sina män och vill skydda sina barn mot övergrepp demoniseras som psyksjuka och hämndlystna, där man hävdar sin rätt att köpa kvinnor och går i taket när könsroller ifrågasätts.

Allt hänger ihop. Som både Sveland och Bratt skrivit om nyligen, politisk extremism, konservatism och hat mot feminism och kvinnors rätt att var människor, hänger ihop. Ingen kan längre undgå hatet som knappas fram bakom tangentbord i Sverige. Det drabbar här och nu, kvinnor i hemmet, kvinnor i skilsmässa, kvinnor i media och det drabbar tonåriga flickor allra mest. Det är alltid tonåringar och mycket unga kvinnor som är mest sårbara, de som också oftast möter de avtrubbade 90-talisterna därute. De som nu uppmuntras av nätets pådrivande konservatister.

Det är som ett pussel med 1000 bitar. Vi måste börja lägga ihop alla pusselbitarna och se hela bilden. Inte bara hela tiden ta ETT problem i taget. 

11. OFFENTLIGA KVINNOR KRÄNKS FÖR SITT KÖN 30 juli 2012

I en krönika skriver DN-journalisten Jenny Nordlander om det hat som möter speciellt kvinnor som skriver. Artikeln har rubriken ”Mailen kommer från personer som hatar mig”. I texten nämns en kandidatuppsats från JMG där studenterna har undersökt hur journalister bemöts.

Hon skriver:
”I kandidatuppsatsen ”För lite kuk?” av Linnea Andersson och Kaisa Andersson på JMG uppgår andelen män som, i rollen som krönikör, fått kränkande kommentarer till 72 procent. För kvinnor är siffran 76 procent. Synd med så hög andel men upplyftande lika mellan könen. Vad som sedan framkommer är i vilken grad män och kvinnor får ta emot olika typer av kränkningar och – hur de reagerar på dem.

41 procent bland kvinnorna i undersökningen uppger att de ”någon gång i månaden” eller oftare får kommentarer som är riktade mot deras kön. Samma siffra bland männen uppges vara 5 procent. Det mest alarmerande resultatet är hur många som faktiskt övervägt att sluta som krönikörer på grund av det här: en femtedel av de kvinnliga deltagarna. Det tyder på att det är ett arbetsmiljöproblem. Samma siffra bland männen är 3 procent.”

Problemet har tidigare tagits upp i det mediegranskande programmet Medierna i inslaget om ”Män som hatar kvinnor på nätet”,

Frågan är; vad gör redaktionsledningar för att komma tillrätta med detta problem? Vad gör arbetsgivaren? Detta är ett demokratiskt problem och det drabbar på olika sätt. Det drabbar det fåtalet kvinnliga kommentatorerna som är ute i medias elektroniska fält och går emot könskonservatister och kvinnohatare. Även om de värsta kränkningarna tas bort, ibland efter ett antal timmar, har det ändå skett. Hatet har fått stå öppet.

Men det är inte det enda. De som går emot de antifeministiska rasistiska (ja det är alltid samma kategori män) dreven blir också okynnesanmälda och det företag som sköter den s k modereringen går på finten gång på gång. Kvar ligger EN åsiktsmassa. Nu är det ytterst få som ägnar sig åt kommentering, men eftersom det främst är de hatiska är det märkligt att de ska vara de enda som får höras. Där har media ett ansvar som de inte tar. Hur påverkar det medias kvinnliga medarbetare?

Vidare finns det en del att fundera över hur media idag väljer att skildra kvinnor och män. Unga kvinnokroppar används i reklam i dag på ett ohöljt sätt så att korven i Simrishamn i bleknar och artiklar om utvik avlöser varandra. Media underhåller rätten att se kvinnan som ett objekt. Gång på gång.

I en debattartikel i AB, skriver företrädare för kvinnojourer om att media exploaterar våldtäkter, dvs i media är våldtäkter = överfallsvåldtäkter. Att media gång på gång skriver om EN typ av våldtäkter kan om man är konspiratorisk få läsaren att tro att media, förutom att vilja få ekonomisk vinning på dessa brott, också underhåller föreställningen om att kvinnan bör hålla sig hemma. Det är i hemmet de är säkra vilket både är falskt och könskonservativt. Och de återkommande reportagen om husliga sysslor som passande för kvinnor avlöser varandra som i Sveriges Radios ”Husmorsskolan”. Inte anno 1912 utan 2012.

Media fylls med tips om att baka sex (alltid sex) sorters kakor, om att gifta sig med överdådiga bröllop a la kändisar, och att få hjälp med det tekniska av en man, som kvinnor vill (enligt media). Manliga krönikörer skriver om kärringar och sportbilagorna, dessa maskulint osande domäner, har sex-ads. Ännu.

Allt detta, och mycket mer, signalerar dagligen att kvinnan har ett värde och detta värde finns i kroppen och att inte ta plats med annat än med sådant som tillkommer kvinnor historiskt. Kvinnor ska vara i det privata livet, inte i det offentliga. Då blir man en ”Offentlig kvinna”. Så tyckte man runt sekelskiftet, de offentliga kvinnorna var ”liderliga” och skökor och skulle kontrolleras av männen. De skulle i och för sig finnas för männen, men de var de, kvinnorna, inte männen, som skulle kränkas. Det var de, kvinnorna, som kränktes för sitt kön. De privata kvinnorna i hemmen som var tysta och inte tog plats på något sätt, de klarade sig från kränkningar, i all fall verbala och i alla fall i folkmun.

Har vi kommit så mycket längre? Mer än hundra år senare? Får kvinnor vara offentliga kvinnor utan att kränkas sexuellt?

Vad förmedlar egentligen media själva, alltså mellan varven med dessa kvinnliga krönikörers tydliggörande av strukturerna? I slutet av 1800-talet ville media, däribland det relativt nystartade Aftonbladet, inte alls att uppdelningen av kvinnor skulle upphöra. Media ville ha status quo, det som skulle var som förut med kontrollen av kvinnor. De offentliga kränktes, för männens sexualitets skull, och de privata, de som tog hand om männens vardagliga behov, lämnades ifred. Spelar media samma roll idag?  Vill de framför allt ha samma ordning som alltid, inte utmana det manliga tolkningsföreträdet av hur världen ska se ut?

Läs boken:

”Offentliga kvinnor” av Yvonne Svanström och jämför med dagens situation.

Männen som kränker finns kvar, de har bara så många fler möjligheter nu: att vara anonyma och att hämta styrka i broderskapet och dess sekelgamla könspolitiska ideologi.
De offentliga kvinnorna som tycker och utmanar får kränkas än idag för sitt kön och sin sexualitet. Men privata följsamma tysta kvinnor klarar sig ifrån angreppen. De som inte sticker ut.


12. DEN FEJKADE KVINNAN – ETT VANLIGT VAPEN 30 augusti 2012

Nu har det avslöjats i GP att Vägvalet i Göteborg har fejkat sitt ansikte utåt.

Den kvinnliga sjuksköterska, med den fejkade rollen av att vara gift med två barn och drabbad av trängselskatten som skulle kosta henne 270 kr/mån av sin dåliga sjuksköterskelön (som Vägvalet naturligtvis inte engagerar sig i men det är ett extra bra argument nu) ska visa på orättvisan med trängselavgift. Har vi hört det förut?  Att man använder kvinnor för att få ut sitt budskap?

Vägvalet är en organisation där män driver sin linje ”Rör inte min bil”. De vet nog mycket väl att det finns en genusaspekt. De vet mycket väl att de allra flesta som sitter ensamma i sina bilar morgon och kväll är män. Att kvinnor i större utsträckning åker kollektivt. Att vi har ett samhälle som länge har byggt för ett maskulint intresse, ett samhälle som främjat privatbilismen på bekostnad av kvinnor och barn. Planerarna och politikerna har alla varit män i denna utveckling. Hittills.

Vägverket är en mansdominerad verksamhet liksom de olika stora företagen som Skanska m fl som tjänat på utvecklingen. De som bestämt, de som tjänar pengar och de som utnyttjar denna infrastruktur: alla är de resultat av en köns- och maktmässig homogenitet.  Så vi har vägar till förbannelse, enorma asfaltytor breder ut sig med dessa dubbla parkeringsplatser, vi har utsläpp och en klimatkris och utarmning. Vi har trafikdöd och djurstammar som isoleras. Detta vill Vägvalet ha. De har inte en tanke på natur, miljö, och rättvisa. Det är män om vill sitta i sin bil, som vill ha sin biff, som inte bryr sig om jämställdhet eller genus.

Män som driver sin linje aggressivt och egoistiskt. Som skrämmer motståndare till tystnad med denna frenesi. Metro skriver om att anhängare av trängselavgiften är rädda. Detta parti Vägvalet använder alltså vapnet kvinnan. Självklart. SD gör på samma sätt, man fejkar angrepp på SD-kvinnor, man använder gamla tanter och muslimska kvinnor i sin reklam, man använder våldtäktsvapnet. Istället borde de använda rakade skallar och skäggiga män som krigar för det är ju det detta handlar om. Mäns kamp om makten.

I Forserum angriper rasister somaliska kvinnor och flickor. De, som säger sig värna om den muslimska förtryckta kvinnan, är de som attackerar och förtrycker kvinnor mest. De väljer att använda vapnet: de går på ”deras kvinnor.” Så fega är de och den kvinnosynen har de. De föraktar all svensk jämställdhet, genusvetenskap och feminism. De hatar kvinnor som gör sin röst hörd i genusfrågor, som att ifrågasätta flickors rosa glittriga städvärld och pojkars blå våldsamma. Allt ifrågasättande av könsrollen är ett hot och i deras värld bestämmer männen oavsett nationalitet. Då går man på somaliska flickor som är chanslösa.

Män i kommentering använder samma strategi. De kallar sig kvinnliga namn när de är som mest kvinnoföraktande, när de skriver att” jag vill vara hemma med mina barn och sköta om mannen och jag känner mig hatad av feminister” – då vet en att det är någon Bengt eller Erik som skrivit. Det är de som skriver hatmail som” riktiga mammor” till de kända kvinnor som börjar jobba med små bebisar. Det är inte alltså mammor som skriver dessa hatiska mail, det är fejk-kvinnor. Det är något helt annat. Det är samma strategi som sexindustrin använder. Det var de som började med det för ca 25 år sedan. Porrindustrin behöver kvinnor mer än någonsin som sina ”företrädare”. Det är alltid så: de mest patriarkala, aggressiva, kvinnoförtryckande strukturerna är de som anammar denna företeelse som mest: Den fejkade kvinnan.  Vägvalet är inget undantag.                                                 

13. SLÄNG UT NÄTETS MÖRKERMÄN!
25 oktober 2012

I SvD skriver Kristin Lundell en krönika om nätets mörkermän: ”Lyssna inte på nätets mörkermän”.

Det är ett tecken på att media kanske trots allt börjar vakna upp och se vad som, inte håller på att hända, utan vad som har hänt. Att ”läsarkontakten” består av kvinnohatiska nätmän till största delen.

Kristin Lundell skriver att hon aldrig läser kommentering. Det är en strategi att välja. Faran är att en då inte ser vad som sker i media – hur media anpassar sig. Hur media har Flashbackifierats.

När Public Service Studio Etts reporter ställer frågan vilket ansvar barn har som ”säljer sex”, alltså inte de vuxna männen som utnyttjar dem, utan barnens eget ansvar; då har man gått Flashbackmobben till mötes. Det finns någon sorts föreställning om att Flashback bara är smågrabbar; att de är dataspelande tonåringar vars hela framtida relationer till kvinnor förstörs av både sexistiska spel och av forumen de hänger i. Har vi förresten framtidens kvinnomisshandlare och vårdnadstvistande män där?  Men det är inte bara dessa tonårsgrabbar som hänger på Flashback. Där ”hänger” journalister, jurister, politiker, domare, poliser, läkare + en mängd andra herrar på höga positioner i samhället. Flashback är utmärkt om man vill smutskasta någon och på så sätt misskreditera denna för att hen inte ska kunna fortsätta ifred utan ska vara tvungen att hela tiden försvara sig mot nätets ryktespridning och förtal. Eller så stoppar man framgångsrikt researcharbete som granskar makten och maktens utnyttjande av utsatta flickor. Det skedde på 70-talet och det sker nu.

Men nu får de hjälp av Flashbackmobben. När Studio Etts programledare frågar om barns skuld, eller som i fallet med den 10-åriga flicka som blev knivskuren på en skola i Göteborg, om hon inte hade åsamkats sig själv skadan, lekt med kniven och ramlat på den som reportern frågade insinuant, kom direkt Flashbacks kvinno- och flickhatande mobb in till Public Service. Samma hände när en kvinnlig häktesvakt mördades bestialiskt, då programledaren tyckte att man måste kunna fråga om kvinnor ska jobba i kriminalvården.  Där kom Flashback igen.

Kristin Lundell och andra bör nog läsa vad som skrivs i tidningar, inte för innehållet i sig utan för att förstå vad som händer. För precis som under tredje riket, där det var viktigast att visa att man var många mer än vad man hade att säga, så är nätmännen beroende av varandras stöd och de normaliserar ett klimat ett nedlåtande sätt att utrycka sig om kvinnor och kvinnors värde.

Kvinnor har all anledning att vara särskilt oroliga för framtiden, särskilt de unga och särskilt de fattiga och utsatta.  Inte bara bombarderas de med grov sexualisering via medias alla kanaler, de kommer också möta dessa kvinnoföraktande män de närmaste 30-50 åren. Flashbackmännen kommer ut i samhället. De som inte redan finns här.

Men nu har många media stramat upp. Newsmill har stängt kommentering helt.  SVT forum väljer andra hållet, de uppmuntrar snarare kvinnohat och tillåter utan åthävor kränkningar av de kvinnor som kommenterar där. Media inklusive Public Service borde tänka på att kvinnor är halva befolkningen. De borde ta ett feministiskt ansvar. Det är enda sättet att motverka främlingsfientlighet och att SD ökar. Släng ut mörkermännen både från media, från rättsväsendet och från politiken.                                                               

14.  GENUSPERSPEKTIV SAKNAS PÅ NÄTBROTT  19 december 2012  

Det är upploppsstämning i Göteborgsskolor efter att kränkande bilder spridits. Media skriver mängder av artiklar.

Men vad rör sig detta om? Vem gör vad och varför?

Det börjar alltså med att ett stort antal bilder på unga flickor, vissa bara 13-14 år gamla, läggs ut på ett sexistiskt sätt med språkliga anspelningar på att flickorna är horor, slampor och slynor och med kränkande info om deras sexualliv. Ett rykte sprids att det är en flicka som står på bakom som går på en viss skola.  Då blir det upplopp och stenkastning.  Vilka syns på bilderna står för våldet, bl a mot en flicka? Unga pojkar.

Vad reagerar dessa unga pojkar mot? Sexism?  Att flickors sexualliv fortfarande är något man skuldbelägger dem för 2012? Att ord som horor, slampor och slynor används för att flickor och kvinnor ska bära skuld för något män bestämmer över? Att flickor har förmåtts att använda dessa ord på sig själva och att använda sitt eget könsorgan som ett skällsord? Att det inte är mannens könsorgan som är ett skällsord?

Ordet hor användes en gång både mot män och mot kvinnor, även om kvinnor/flickor alltid varit mer utsatta för skam och skuld för ordets betydelse. Men sedan prostitutionens framväxt i industrialiseringens kölvatten har ordet hora uteslutande kommit att användas mot kvinnor och flickor. För att hålla de köpta kvinnorna – hororna – i smutsen och de oköpta kvinnorna i skräck för att kallas hora.

I nätets maskuliniserade påverkan har ordet kommit att användas på vilken kvinna som helst som beter sig fel, yttrar sig fel, klär sig fel, rör sig fel, blir våldtagen på fel sätt eller en kvinna som bara allmänt finns till. Ofta används ordet vardagligt mot de svagaste – mot unga flickor. Men inget utav detta protesterar de unga pojkarna mot. För de jagar en annan flicka. Det blir en win-win situation för misogynin. Att språkbruket på den uthängande sajten påminner Flashback borde de också känna till.

Nej, detta är ingen ridderlighet. Det är det vanliga; att män förföljer kvinnor för nästan vilket skäl som helst. Skulle de bry sig om uthängda flickor skulle de knappast misshandla flickor och dra dem på asfalten. De skulle knappast skapa upplopp. De skulle i så fall samfällt ta avstånd från allt vad förakt för flickor och kvinnor heter.

Kanske skulle skolor blir bättre på att lära ut ett genusperspektiv på både historien, på språkbruket och på sexualitet. Då skulle också de uthängda flickorna förstå mer att detta inte är deras fel. Det är en brist i värdegrundsarbetet som måste komma utifrån respekt och kunskap.

Så nu har vi har inte bara Flashback i medias kommentarsfält sedan flera år, vi har inte bara en flashbackifiering av medias språk och artikelval. Nu har vi Flashbackmobbar på gatorna. Som stänger skolor och leder till att poliser och polishästar finns på gatorna. Att flickor och kvinnor hängs ut på nätet är inget nytt problem. Vad har rättsväsendet gjort åt det?

Inte mycket. Ibland har de dömt till samhällstjänst och villkorlig dom. En kvinna eller en flicka har fått sin tillvaro raserad. Gärningsmannen går ut fri. Lite jobb gratis i några dagar. Sedan är det fixt och färdigt.

Några exempel

En 42 årig man har dömts för ofredande och grovt förtal sedan han lagt ut sexfilmer med sig själv och en kvinna på internet efter att deras förhållande tagit slut. Kvinnan visste inte om att 42-åringen filmat deras sexträffar. Han har berättat att han spridit filmerna som en hämnd Straff: 50 timmars samhällstjänst

Mannen var arg på flickvännen som gjort slut. På hennes Facebooksida lade han ut nakenbilder på henne och gjorde sexanspelningar i chatt-konversationer med fem av hennes manliga vänner. Han la även ut bilderna på hennes arbetsplats.  Straff: 60 timmars samhällstjänst

Två män sexförnedrade en flicka på nätet och frias för att flickan var berusad och sov och därför kan anses kränkt.

En man smygfotograferade badande mammor och barn. (”Vad är det för fel att ta bilder med vackra kvinnor?)” på en strand och frias.

 Här har vi inte sett domen ännu men det är något liknande som i Gbg, men det var en man som hängde ut dem.

Nakenbilder på 21 Hudiksvallsflickor har spridits på internet. Flickorna som är i åldern 14-17 år har av olika anledningar ställt upp på bild eller skickat bilder till sina pojkvänner. Någon har sedan samlat bilderna i en mapp till allmän beskådan över hela världen tillsammans med personuppgifter.

Nu berättar tjejerna att de blivit kallade slampor och att de fått kränkande kommentarer via olika medier.

Samtidigt som könskonservativa lagrådet med alla Sveriges mediaföretag i ryggen inte vill förändra vår lag.

Lagrådet avstyrker alltså att ny lagstiftning om kränkande fotografering genomförs på det beredningsunderlag som nu föreligger. Lagrådet avstår mot den bakgrunden från att ta upp detaljer i det framlagda förslaget

Det som offras är flickor som blir förtvivlade och mår fruktansvärt dåligt. De som bestämmer i däruppe, i lagrådet, slipper med medias benägna hjälp ta konsekvenserna av sina tyckanden.

15. AVMYSTIFIERA NÄTETS ELEKTRONISKA BRODERSKAP   17 jan 2013

I GP skriver en journalist om hatet på nätet. Han har fått kontakt med en utav de som hatar på Flashback. Journalistens engagemang i detta har fått en egen tråd på sajten och den har gått att följa som en metatråd över hans egna direkta försök att få ut någon info ur de som ägnar sig hårda, hatiska, och rigida skriverier. För rigida har svaren till journalisten blivit. Alla som har varit i medias kommentarsfält vet att det är samma värdegods där som på Flashback. Dessa Flashbackare hänger överallt i media och de har ju t o m givits legitimitet genom att de har fått uppföljande artiklar efter vad de tycks om kvinnor eller genusfrågor. Det blir det nu en ödets ironi att de som har fått bestämma över media ändå anser media är en fiende.

Artikelförfattaren skriver om att det är ett hat som är riktat mot samhället men mest mot kvinnor:

I den offentliga debatten har den typiske näthataren gång på gång beskrivits som en man som desperat försöker hävda sin manlighet i en värld där könsroller snabbt förändras och luckras upp. På många sätt verkar det vara en korrekt bild av näthatet. Den som ger sig tid att följa kommentarer och debatter på nätet ser snabbt mönstret. Det är framför allt kvinnor i maktposition som drabbas. Särskilt utsatta är kvinnliga journalister som skriver om genusfrågor.

Men han skriver att han anser att det finns något djupare. Han börjar mystifiera hatet. Att det beror på en samhällsutveckling som i nyliberalism kalla värld skapat ett utanförskap. Han skriver:

till stor del är ett irrationellt svar på en nyliberal samhällsutveckling som skapar maktlöshet, utanförskap och bitterhet. På Flashback skriver en av de anonyma användarna: ”Näthat är frustration, frustration över att aldrig någonsin bli hörd. [—] Det handlar om bristen på makt.” 

Han är inne på fel spår. De som drabbats allra mest av den nyliberala agendan är kvinnor i hela Europa. Arbetet för jämställdhet har gått bakåt i Sverige och vår omvärld. Faktum är att det inte ens går att anordna en världskonferens om kvinnors rättigheter nu en bit in på 2010-talet, en konferens som skulle vara en uppföljning på Pekingkonferensen 1995. Det är för stor risk att det man uppnått under Peking skulle gå förlorat. Världen har blivit kallare för kvinnor. Men det är inte kvinnor som är ute på Flashback och hänger ut och hotar maktfulla män. Det är inte kvinnor som skriver hatmail till manliga konservativa politiker och media. Det är inte kvinnor som knackar på hemma hos den ledarskribent på SvD som frågat vad feminism kostat samhället.  Nyliberalism har inte bara inneburit att allt och alla ses som varor, de har också inneburit en enorm förskjutning av illegitim makt, från kvinnlig till manlig sexualitet. Kvinnor är numera ting på denna marknad utan att någon tycks uppröras särskilt mycket. Något liknande har inte hänt män. Numera är 37 % av de som är hamnar i könshandeln ute i Europa flickor. Kvinnors arbetsmarknad har beskurits och löneutvecklingen går i stå. Kvinnor utestängs och förnedras i den marknadsliberala filosofin där allt ska vara ”fritt”. Det har drabbat kvinnor värst.

Det finns många skäl till att det kunde vara kvinnor därute som hatar. Det är det inte. Det är män.

Flashback är en i stort sett manlig arena. Det problematiserar inte artikelförfattaren utan det tycks vara en naturlig företeelse.  Och det har det blivit – ingen problematiserar nätets inverkan på maskuliniteten. Hatet är detsamma vare sig i det dykt upp i brevform, bokform eller som nu på nätet. De farliga är att man inte ser att nätet har främjat en maskulin ton i ledare och i artiklar – i media själva. Och att broderskapet är globalt. Näthatet är varken ett nyliberalt eller ett utanförskapsproblem, det är ett maskulint problem.  Avmystifiera nätet!

16. NÄTHATET OCH HOT OCH HAT MOT KVINNOR IRL 6 feb 2013

– Där var det okej om man bankade någon jävla tjej i röven. Det var bara skoj va.

Det verkar som om polisen vill sätta dit mig. Åklagaren hatar mig, hon är en manshatare förstår du. Det var kvinnlig domare, kvinnliga nämndemän och en kvinnlig åklagare. Jag har inte en chans mot tio kärringar.

– Jag har inte rört henne. Hon saknar sina föräldrar och sina katter och bla, bla, bla. Sedan försökte jag trösta henne. Men jag har inte rört henne.

Näthatet diskuteras nu eftersom UG kommer sända ett program som skildrar hur olika kvinnor hotas och hatas.

Kristin Lundell skriver återigen en utmärkt krönika; ”Kvinnohatet bubblar upp”.

Feministhat, det vill säga hat mot kvinnor som tar plats och kräver något som har tillhört männen eller som anses tillhöra män, har funnits i minst 150 år. Man kan se att när kvinnor började reagera mot olika typer av kvinnoförtryck så slog – och slår – manssamhället tillbaka. Precis som i sportvärlden och i militära sammanhang sluter sig leden. Män som inte i vanliga fall skulle våga – eller ens vilja – dras med.

Särskilt hatiskt blir motståndet från män när objektifieringen av kvinnan hotas – som i frågor om prostitution. Så var det i kampen mot reglementeringen och så är det idag. Det sitter i det gemensamma medvetandet att prostitutionens kränkande väsen är den vattendelare som antingen väcker avsky, som hos de flesta kvinnor, eller väcker en lust att betvinga och att förtingliga som hos en del män. Då ser man att det är där som motståndet är som segast.

Det är ju hur ett samhälle ser på prostitution som visar hur man ser på kvinnors värde.

 Men nätets maskulinisering och med den numera totalt förhärskande våldsporren, där kvinnor är både toaletter och penetreringsobjekt och dessutom ska njuta av att plågas, har påverkat i så stor grad så det är svårt att föreställa sig det. Utan porren och den därmed normaliserade prostitutionen hade inte näthatet varit möjligt. Raderna överst i inlägget kommer från en svensk man som sysslade med att förmedla au-pairer. Eller det skulle åtminstone verka som om han gjorde det.

För näthatet; det stannar inte svävande i grova och skändliga kommentarer som media har uppmuntrat under nästan 10 års tid och fortfarande gör på sina ställen. I Länstidningen i Östersund skrivs om en moderat kommunpolitiker som anser att män ska ha rätt till att köpa prostituerade. Egentligen handlar det om rätten att våldta utan skuld – mot betalning – för det är vad prostitution handlar om: att gå över gränsen utan att behöva tänka efter hur kvinnan har det. ”Sex” är lika med mannens utlösning till vilket pris som helst. Då väljer Länstidningen i Östersund att öppna kommentering. Har de inte lärt sig något i Jämtland? På webbsidan fick då andra män utgjuta sin ilska över den ”feministiska morallagen” som Sverige har.  Varför detta LTZ?  Måste media ställa upp med sitt presstöd för att ”hjälpa” de här männen att kränka kvinnors värde?

Hatet mot kvinnor visar sig också i att män urinerar på våldtäktsoffer i förnedringsporr-stil.

Nyligen torterades en kvinna ihjäl i Umeå med 127 rapp så att huden sprack och utsattes för metoder som hindrade kvinna att andas. I ren sadism. Men media excellerar i att sadism mot kvinnor är något ”fritt” och böcker talar om hur mycket kvinnor ska försaka för mäns lust. Det är rena hjärntvätten. Nu är det inte längre bara vanlig tortyr, det är nu också dödlig tortyr som fallet i Umeå visar.

Det kommer våldtäktsdomar där manliga domare på allvar skuldbelägger kvinnor.  Där kvinnor är för trånga (”a-typiska”) och får skylla sig själva om de går sönder när de får en manshand inkörd i underlivet.

En ledare för DN anser att feministhatet är samma som hatet mot kvinnor.

När en ålderstigen författare, ger ut en bok där han plågar kvinnor, vördas han i TV-sofforna alltmedan han själv anser att ”kvinnor vill sätta dit män”. Det är också kvinnohat – men vördat sådant.

När man hittar träskulpturer i skogen med föreställande nakna plågade kvinnor är det också kvinnohat.

När en okänd kvinna plötsligt blir påhoppad och grovt misshandlad av en okänd man utan någon anledning alls är det också kvinnohat.

När en professor hånar en kvinna på Twitter. När en man sänder sexmeddelanden till kända kvinnor, när en kvinnlig naturfotograf blir misshandlad av en uppretad man, när en kvinna våldtas under pistolhot, när kvinnliga kommunalråd slutar på grund av en grabbig jargong, när en kommungubbe tycker att man ”för fan” ska låta kungen gå på strippklubb är det kvinnohat.

Det är ett kvinnohat som inte längre endast finns på nätet utan påverkar alla kvinnors dagliga liv. Det är inte endast en våldtäktskultur utan även ett latent hot om kränkningar hela tiden. Det är näthatet IRL.

 

DN

17. EN BJÄSTAANDA SLÄPPS FRAM PÅ DN  25 augusti 2010

Över 900 kommentarer har hittills kommit in till artikeln med rubriken ”Diskutera – hur kan misstankarna mot Assange påverka Wikileaks?

I våras gick ett uppmärksammat program om en 14-åring flicka som utsatts för ett sexuellt övergrepp, som leder till en fällande våldtäktsdom. Gärningsmannen hyllades och flickan kränktes på nätet och i IRL, av män i Sverige som inte visste något om fallet, annat än att de var besatta av sitt kvinnoförakt.

Det var det som var kontentan av Bjästafallet.

Samma händer nu igen – men nu i DN:s kommentering där tidningens värderingar styr och synen på hur mycket som får hetsas mot de två kvinnorna. Fastän webbredaktör Björn Hedensjö skriver i sin redaktionsblogg att det inte brukar fungera att öppna våldtäktsartiklar:

Orsaken är att vi erfarenhetsmässigt vet att vissa ämnen ofta leder till många inlägg som bryter mot vår kommentarpolicy, artiklar om våldtäktsmisstankar hör till den kategorin”

så gör han och DN tydligen ett undantag i just detta fall.

Varför? Är det för att det handlar om en ”stor” man som anses oantastlig, till skillnad mot kvinnorna som bara är ”vanliga” kvinnor utan maktposition? Och kvinnorna? Hur mår de nu? Vilket ansvar har DN om de far illa i denna hetsjakt?

Hatet finns därute på nätet men det är en helt annan sak att släppa ut det i en kommersiell medial produkt som DN är.  Återigen visas samma urgamla struktur; mannen hyllas och kvinnorna släpas i smutsen. Det som har hänt förut, många gånger i historien.

Uppmärksamheten i Bjästa hjälpte alltså inte.

Utgångspunkten är inte att avvakta en utredning, att inte ta ställning, se båda parters sida, förstå att båda parter kan uppleva detta som svårt. Det handlar om att stötta mannen och det handlar om en unken kvinnosyn.

Precis samma värderingar som ligger till grund för att begå sexualbrott och att ha en blurrig syn på vad våldtäkt är vad DN nu stödjer. Utsagor som -” hon ville ju själv – hon har ändrat sig i efterhand” som brukar hävdas som försvar i utredningar om sexualbrott – hur många sådana män finns bland de som kommenterar nu och som behöver rättfärdiga sig själva?

Det handlar om ens kvinnosyn, oavsett om man är född i Syrien, Sverige, eller Australien. För exempel på hur det lät i DN:s öppnade kommentarsfält, se kapitlet Näthat. Den röststarka skara män som utgör den samlade mansrättsrörelsen och antifeminism, män med ett starkt kvinnohat, har alltid haft outtalat stöd av DN men ibland är det helt synliggjort. Som nu.                           

18. PAPPAARTIKLAR IGEN I MEDIA
30 oktober 2010

(Inlägget blev censurerat från DN:s bloggroll.)

I en artikel skriver DN idag om man och hans papparörelse. Att denne man fört en kamp för sina barn är bekant. Tyvärr har aldrig den andra sidan fått komma till tals eller velat göra det av hänsyn till sina barn. Så är det ofta, pappan går ut i media, men mamman är tyst.
Newsmill verkar i samma anda, där får pappor i vårdnadstvister ensidigt komma till tals.
Men mammorna skyddar sina barn mot offentlighet och väljer tystnad.

Som vanligt, går att konstatera att männen dominerar -som alltid- i media. Det gäller i synnerhet i kommenteringen, något som denna blogg tagit upp i ett flertal inlägg. Det blir därför en skevhet i debatten. Att mannen som artikeln handlar om hyllas i papparättsrörelsen är väl bekant idag.

Vårdnadstvistande män använder också Flashback för sina syften och där får de dessutom stöd av moderatorerna.  Papparättsrörelsen är förknippat med antifeministiska bloggare som t ex Genusnytt där ett utbrett kvinnoförakt huserar. Bloggens ägare har själv har bett sina anhängare att tona ner sitt kvinnohat och det alldeles innan dagens DN artikel. Märkligt samband.

Papprättsrörelsens mest aggressiva företrädare ansåg att pojken i Bjästa var oskyldig och förföljd, inte flickan och han fick smutskasta flickan i en artikel på Newsmill. Det säger en hel del om hans syn på sexuella övergrepp och att han hyllas av mansnätverket. Det hänger ihop.  I mansnätverket finns för övrigt företrädare, även kvinnliga, som anser att sexövergrepp på barn INTE ger bestående skador och att om en pappa begår ett övergrepp på sitt barn är det värsta att skilja barnet från pappan –inte övergreppet i sin.

Varför åker en papparättsrörelsens företrädare till en internationell manskonferens i Schweiz? Vilken kvinnosyn råder bland dessa män?  Vilka värderingar, i alla kvinnofrågor: abort, kvinnors löner, flickors rätt att plats, prostitution, feministisk porr, den nya sexualbrottsutredningen, hemmafruar, osv. Men det finns även ett hätskt motstånd mot kvoterad föräldraförsäkring. Vad säger det om trovärdigheten om viljan att ta hand om sina barn? Dessa män som är mycket aktiva i all kommentering på nätet och tipsar varandra i nätverket så fort det kommer en jämställdhetsrelaterad artikel att gå in och kommentera.

Hur mycket vet media egentligen om detta? Mansnätverkarna skryter i alla fall om att de har media-kontakter. På vilka positioner i samhället finns dessa mansnätverkare där fler haft uppdrag åt regeringen? Varför det är så tyst om dessa mansnätverkare och de trådar de drar i? Varför alla dessa ensidiga artiklar – igen och igen?

Dessutom; varför skrivs och publiceras alla artiklar på Newsmill där män utrycker sitt kvinnoförakt ofta i förklätt till omsorg om sina barn – när det är mamman/kvinnan som ska tryckas ner? Och det betyder alla kvinnor.

Det stod i gårdagens DN om abortmotstånd i Brasilien där en kvinnokonservativ skara härskade på nätet, som i sin tur påverkade politiken. Men ingen skriver om att det är samma förhållande i Sverige idag. Det finns mer om detta mansnätverk, mycket mer, som skulle grävas upp. Detta är bara en krusning på ytan på den mörka ocean som finns därute.Men varför är det så tyst om detta?


19. DET HANDLAR INTE OM PRYDHET UTAN OM MÄNNISKOSYN 21 september 2011

I en till artikel om prostitution skriver DN ”Inget bygglov för jättebordell”. Det handlar om Sydney.

Ur den stora skörden av nyhetsartiklar väljer DN ut att skriva om ett uteblivet bygglov i Australien. Eftersom det handlar om prostitution kan de samtidigt visa avklädda kvinnokroppar. Lite mjukporr. För männen, torskarna, visas ju inte.
I artikeln säger en politiker att de minsann inte är ”pryda”. Som om förtingligandet av kvinnokroppen handlar om prydhet. Har vi hört det någonstans förut? Trots att de att de inte är pryda visas aldrig männen upp eller får skylta med sin delaktighet.

En undersökning som refererades till i artikeln gjordes mycket anonymt. Ingen man skulle behöva skylta med sitt könsköp men däremot ska kvinnor alltid skylta med sin kropp.
Så mycket för inställningen ” vi är inte pryda”. Inte heller ett enda ord om vilken kvinnosyn de står för. Det finns inte ens på agendan i Sydney. De kanske inte vet eller vill veta om hur australiska män beter sig utomlands, eller i det egna landet, mot utsatta kvinnor eller mot sina egna kvinnor.

Nedan följer ett litet axplock på sådant som DN hade kunnat skriva om de velat. Det är bara några förslag istället för att intressera sig för ett uteblivet bygglov för en jättebordell med stillettklackade kvinnoben. Om nu DN skulle vilja skildra den andra sidan – den obehagliga.

I en artikel i den australiska tidningen The Age kan man läsa om australiska opryda män utomlands: “Child-sex-tourism-study-blames-aussies”

“Australians make up the largest portion of foreign sex offenders against children in Thailand, according to research at John Hopkins University in Baltimore that studied patterns of arrests and prosecutions between 1995 and 2006.”

Eller t.o.m. som GP har gjort ”Sexskandal inom Australiens militär

Där står att läsa att det väller in anmälningar om sexuella övergrepp inom den australiska militären. Efter att en ung kvinnlig kadett gått till medierna och berättat hur hon filmats när hon hade sex och att filmen sedan spreds har den australiska regeringen fått in ”väldigt många anmälningar” säger försvarsministern Stephen Smith.  Om Melbourne, den stad som näst efter Sydney, har mest prostitution och har stora problem med människohandel. Från en annan artikel iThe Age ”Brothels to spell out illegal slavery

Jennifer Cullen, from the Federal Police, said Melbourne was a ”major destination” for sex trafficking and most trafficked women were found in legal brothels.
Kathleen Maltzahn, a former brothel outreach worker and author of Trafficked, agreed. ”The women that I’ve met, almost without exception, have been in legal brothels. Really the best place to hide a woman is in a legal brothel.”

Till sist lite om australiska mäns syn på sina ”egna” kvinnor, kanske en effekt utav oprydheten eller vad tycker DN. Den australiska regeringen vill uppmärksamma de stora problemen med övergrepp mot kvinnor som begås i landet. I en handlingsplan 2009-2021 och försöker man komma till rätta med dessa problem Around one-in-three Australian women experience physical violence and almost one-in-five experience sexual violence over their lifetime.
Det är bara att börja, DN. Det finns mycket att skriva om förutom om “jättebordeller”.


20. FEMINISM ATT BLI MISSHANDLAD?
25 september 2011

Nyligen fastställde hovrätten den friande domen mot en man åtalad för misshandeln av en 16-årig flicka i två dagar. En huvudledare i DN kallar det en ”feministisk seger”, något som även Newsmill följer upp.

Efter tingsrättdomen intervjuades rättens ordförande i radion. Han uttalade då bl a att det hade spelat roll om flickan själv kunnat vittna i TR. Det var då, hävdade han, en mycket besvärande omständighet att de inte fick höra hennes sida av saken.  I HR vittnade flickan. Men det gjorde ingen skillnad alls. Man trodde inte på henne . Hon hade enligt domslutet samtyckt och var själv inte trovärdig när hon hävdade motsatsen. Det är en hård attityd att ha gentemot ett barn, men det tycker inte alla. Men här går DN ett steg längre och kallar det alltså en ”feministisk seger”.

Om den här domen finns två saker att säga som inte DN:s ledare och skribenten i Newsmill går in på.

Först om en kvinna blir mångårigt misshandlad och inte ”går”(se nedan*) som har tillgång till mobil, kan gå ut när hon vill, men ändå väljer att stanna kvar, en inte ovanlig situation, har hon då samtyckt till denna misshandel och kan mannen säga att det bara var ett BDSM-förhållande? Kan sådana här domar komma mot barn under BDSM-täckmantel, varför kan det då inte komma mot vuxna?  Under liknande premisser?

Den andra saken är själva BDSM-begreppet. Det råder inget tvivel om att de flesta som är för den här domen på nätet, i kommentering och i bloggar, är män. En annan bloggare gjorde 22 sep en statistisk uträkning av hur könen fördelade sig gällande den friande domen som visade att 100% män tyckte att domen var rätt och  97% kvinnor tyckte att den var fel.  Varför ser det ut så? Varför innebär BDSM i stort sett alltid att kvinnan ska ha ont? Varför kan man inte problematisera det? Varför är det tabu? Men precis som med kritik mot porren: är det tabu det ”fria” Sverige. Det finns säkert de som kan använda det som ingår i BDSM på ett ansvarsfullt, säkert, respektfullt och med ett i grunden jämställt betraktelsesätt. Men frånvaron av reaktion från BDSM-världen i detta fall, en reaktion man skulle kunnat vänta sig, säger någonting.

Ser man på olika BDSM-forum och på nätporr så är det nästan alltid kvinnan som ska piskas, hängas upp, bindas, få bitboll, förnedras, skämmas, få tillsägelser, behöva be om förlåtelse, ställas i hörn, och allt annat. Ingen jämställdhet tycks finnas utan där upprätthålls samma gamla mossiga inställning till könsrollerna som i porren . Och inte bara det. Det här rör inte bara det som händer i ”sängkammaren”, eller i hundburar, eller i källare, eller i därför avsedda rum, eller i specialinredda hotellrum osv; det rör vardagen.
På nätforum är det tydligt att det finns kvinnor som låter hela sin tillvaro domineras av män, de får inte tänka, tycka, opponera sig för då bestraffas de med stryk. Det kallas då också BDSM, när hela vardagen domineras av mannens vilja. Det är alltså ingalunda endast sexuellt dvs i ”sängkammaren” utan överallt i hemmet och för övrigt i tillvaron.

Vad är det för skillnad på detta och hjärntvätt och ett eventuellt kvinnofridsbrott? Hur mår dessa kvinnor som lever så här egentligen? Får de rösta på vad de vill, träffa vem de vill, gå när och vart de vill? Tillåts allt under BDSM-manteln? Finns det de, som använder BDSM för att förtrycka kvinnor? Läser man på nätet är det tydligt att det finns de som döljer ett rent kvinnoförakt under en täckmantel av BDSM. Det ger en man rätt att piska och förnedra kvinnor som ”sexuell läggning”.
Göran Lindberg hade som bekant sin ”sexuella läggning” åt BDSM -hållet. Eller är dessa maktmän väl medvetna om att deras sadism är oantastlig eftersom det just är en ”sexuell läggning ”och därmed inget brott? Och att ingen vågar kritisera och prata öppet om det? En win-win situation för dessa män. För varför är det annars en så tydlig könsaspekt annars? Varför visas olika ”spanking” tekniker med en naken ung kvinna och en påklädd man? Vad är det för egentligen för skillnad på vardags-BDSM och kvinnoförtryck under en religiös fundamentalistisk agenda?

Har vi fått ett nytt kvinnoförtryck nu dolt under beteckningen ”sexuell läggning”? Ett kvinnoförtryck där kvinnan själv går med på förtrycket precis på samma sätt som att bära burka? Samma strukturer, olika ”frihet” men i grunden samma tröttsamma upprepande mönster, att trycka ner kvinnan. Och samhället vågar inte ta upp grundorsakerna till att det ser ut som det gör: att kvinnan alltid ska ha mest ont. Nu kallas det t o m feminism. Så vänds kvinnor mot kvinnor – igen.

*/Det finns en del att säga om att kvinnor förutsätts bara ”gå” om mannen är våldsam.
Kvinnan ska under stark press ”fixa” en lägenhet eller annan bostad, inte så lätt som bekant, inte ens om man mår prima. Hon ska ordna sin försörjning och sin privatekonomi; trots att allt blir dyrare ensam, hon ska ordna och bygga allt som tillhör ett boende, möbler, husgeråd, m m hon ska ordna med alla papper, fixa el , post  m m, hon ska ordna transport för att livet ska fungera, och då alla inte bor i en storstad, kan det finnas behov av att ”skaffa” bil.

Till allt detta och annat ska läggas allt arbete med att ordna för barn om det finns i förhållandet.

Detta ska kvinnan fixa under tiden hon är nertryckt, rädd och normaliserad till hot, tvång, och misshandel. Något för DN och deras ”feministiska seger” att tänka på.


21. EN PITTORESK IDYLL UTAN PERSPEKTIV
18 oktober 2011

En lång artikel om en strippklubb i Särna i Dalarna.

En text som naturligtvis visar en illustreras med en avklädd kvinnokropp på DN:s webbsida –  och en påklädd man.  Igen. Artikeln har fått rubriken: ”När strippklubben kom till byn.” Det ska uppenbarligen anspela på en gammal låttitel, när en sorts gammelmoralisk upprörd mobb reagerade mot nymodigheter.

Genom den långa artikeln tas det upp lite bakgrund om klubbägaren. Han beskrivs som en trevlig prick som tänker på ”sina tjejer”. Minsann. Artikeln tycker att männen sitter som ljus och allt är riktigt gulligt. Någon präst får uttala sig och några andra bybor. Allt verkar frid och fröjd. Någon säger i artikeln: ”Är det inte lite 80-tal.”Det utvecklas dock inte vad som menas. DN försökte sig på en mångfaldssatsning tidigare. Man räknade i artiklar vem som nämndes. Skrev lite om hur gubbighet och sexism tidigare satt i väggarna. Man ville bli bättre på att spegla olika sidor. Olika perspektiv.

I den här artikeln nämns minsann både män och kvinnor. Män som köpare och ägare och kvinnor som förser verksamheten med kroppar. Mångfald. Men inte en rad om könsperspektiv och vilka könsmönster som den här företeelsen visar på. Inte ett ord om den förbjudna treenigheten: makt, kön och sexualitet. Det blandas friskt in sexköp och prostitution utan att det reflekteras vad det säger. Så lätt händer det. Så nära är företeelserna. Kvinnokroppen blir återigen en konsumtionsvara. Nu upphängd naken på strippstänger. Idyll. Det var det man menade när det började debatteras för några decennier sedan. Det var det som var ”är det inte mycket 80-tal”. Att det fanns en problematik och ett köns/maktperspektiv på stripp, porr, prostitution. Utan stripp och porr – ingen prostitution. Nu, 2010-talet, skrivs inte en enda rad om det perspektivet. Man gör ”flickorna till rara”

Varför skulle de inte vara det och vad har det med saken att göra? Det är ändå samma gamla, urgamla, sexistiska föreställning. Män konsumerar kvinnokroppen och anser sig ha rätt till det. Det patetiska blir att strippklubbsägaren i en sorts krampaktig politisk korrekthet, (ja just det, han använde politisk korrekthet när han framställde denna strippklubb som ett jämställdhetsprojekt) hävdar att det fanns ett antal galna kvinnor som hade givit honom idén att starta en strippklubb. Så originellt sagt av honom. Är det så det ser ut på Balkan också?

Är det en massa ”galna” kvinnor som gett upphov, till stripp, prostitution, och trafficking över hela Europa och Asien?  Det handlar naturligtvis att strippklubbsägaren fokusförskjuter och det påminner om de nätmän som hävdar att kvinnor våldtar och misshandlar män. Inte tvärtom. Denne strippklubbsägare har lärt av sig av dem att skuldbelägga kvinnor. Men i grunden är det samma gamla visa. Mannens sexualitet som något heligt som inte får ifrågasättas eller problematiseras. Eller inte ens nämnas – som i denna artikel. Dessa anonyma, alltid anonyma, män i keps som fladdrar förbi, hur ser de på vad de betalar för och mäns och kvinnors sexualitet? På sin egen makt att beställa och betala för kvinnokropp? När inte ens Sveriges största dagstidning klarar att ta in det perspektivet? Hur hänger strippklubbar ihop med de braskande rubrikerna i densamma tidning när kvinnlig skuld basuneras ut? Någon fundering DN?


22. GÄSTINLÄGG: VAD HÄNDER MED LÄSAREN
19 oktober 2011
.

Från en kommentar inkommen till bloggen under inlägget nr 21.)

 En lång artikel i DN kräver en lång analys av deras tillvägagångssätt och syfte.

Det första som läsaren görs medveten om är att det faktiskt inte är något speciellt med strippklubbar. Läsaren görs medveten om att det är så ”icke-speciellt” med strippklubbar att t o m en svordom används. Läsaren görs medveten om att strippklubbar finns överallt i hela världen. Ja, varför tjafsa om kvinnoförtryck när det finns överallt i världen. Läsaren görs medveten om att strippklubbar inte är kriminella. Läsaren görs medveten om att egentligen är det så olyckligt att det bara blivit en massa tjafs med myndigheter helt utan orsak.  Läsarna görs medvetna om hur jättegulliga stripporna är. Läsarna görs också medvetna om hur utvecklingsbara stripporna dvs kvinnorna är, de kan byta från högklackat till mer fotvänliga skor. Oj, vilken utvecklingspotential. En härskarteknik tror jag visst heter förlöjliga. Eller också säger det mer om personen som tar exemplet och anser att det är en utveckling.

– De flesta är verkligen jättegulliga. En av dem säger att hon tycker att Särna är paradiset. I början såg vi henne promenera runt sjön i högklackat. Nu har hon nästan alltid tennisskor på sig. Det måste väl ändå vara någon sorts utveckling? Jag försöker få henne att flytta hit, jag tror att hon skulle trivas väldigt bra här.

Läsaren görs medveten om att ”gifta män välkomnas särskilt, tala bara inte om det för era fruar”. Läsarna görs medvetna om att ”gifta män kan komma när som helst på dygnet och hustrun behöver inte veta”.

– Det är ju trots allt en hel del gubbar här de här veckorna, gubbar som inte brukar vara här. Och några fruar har de inte med sig. Det gör det lite lättare att glida förbi om man skulle vilja det. Öppettiderna är ju generösa, konstaterar han med den där glimten i ögat som nästan alla lite motvilligt får när strippklubben kommer på tal.

Läsaren görs medveten om hur otroligt snälla gästerna är. Läsarna görs medvetna om att gästerna INTE vill knulla, de vill åka skoter och grilla korv. Hur gulligt som helst.

– Gästerna är otroligt snälla, det är sällan någon som spelar allan och aldrig någon som beter sig dåligt mot tjejerna. Jag har varit på ställen där jargongen är rå och otrevlig. Här frågar inte killarna tjejerna om de får knulla. I stället frågar de tjejerna om de har lust att hänga med och åka skoter någon dag, kanske grilla lite korv. Jag tycker det är lite gulligt.

Läsaren görs medveten om friheten i jobbet. Kort och gott det mest fria jobb som du kan ha. Läsaren görs också medveten om att pensionsmöjligheterna inom strippklubbsbranschen är bland det mest lukrativa som finns. Med tanke på både friheten i jobbet och de stora pensionsmöjligheterna är det rent av konstigt att inte alla kvinnor försörjer sig som strippor. Sedan kan man undra varför inte fler män arbetar som strippor, men de kanske inte värdesätter fria jobb och goda pensionsmöjligheter.

Läsaren görs medveten om den ”sjuka dubbelmoralen” i Sverige. Sen kan man ju undra över varför kameror behöver finnas, när gästerna är så otroligt snälla. Vad behöver ”tjejerna” skyddas från? Men det behöver vi inte diskutera närmare, inte när vi har en så SJUK dubbelmoral i Sverige.
– Sån sjuk dubbelmoral i det här landet, va! ¬Polisen kom hit och sa at de var så oroliga för hur tjejerna har det. Jag var helt öppen med allt, visade runt, förklarade att här är det jag som bestämmer, det finns regler. Ingen rör mina tjejer. Och så visade jag dem kamerorna som gjorde det möjligt för mig att se till att allt gick rätt till i båsen, ja, de var en trygghet för både mig och tjejerna.

Läsaren görs medveten om att det kort och gott är en affärsidé, business helt enkelt.

Sedan görs läsaren medveten om att stripporna inte alls är utsatta. Läsaren görs medveten om att stripporna egentligen inte ens existerar eller märks. Osynligt, luft helt enkelt, va.
– Det var otäckt att se, rena människohandeln. Där kan vi verkligen prata om att utsatta människor utnyttjades. Strippens existens märker vi inte av alls.

Slutligen så görs läsaren medveten om att ägaren till strippklubben faktiskt måste försörja sig och sin familj. Det är som vilken försörjning som helst. Fatta!

– Men en sak är säker: jag gör inte det här för att provocera. Jag gör det för att jag måste försöka försörja mig och min familj. Jag måste ha ett jobb!
DN:s agenda är att omedvetet och medvetet påverka synen på strippklubbar hos läsaren. Makt, kön och sexualitet vill DN inte fördjupa sig i.


23. KITTLANDE HORTEMA IGEN – VERKAN UTAN ORSAK 5 december 2011

En föreställning av Svansjön där man har valt ett hor- och hallicktema.” Svansjön i koreografi av Fredrik Benke Rydman”.

Vi har sett det förut inom konsten, litteraturen, media: man väljer att ta med horor som en kittling. Även DN använder den utgångspunkten som blickfång. Flera recensenter både i radio/TV och press tycker till, men ingen verkar sakna någon orsak. I och för sig skildras de prostituerade som utsatta varelser och hallickar som förtryckare.

Men fattas det inte något för att det inte bara ska bli den där kittlingen som förmodas ska dra publik? Jo: orsaken till att det överhuvudtaget finns prostitutionskittlande svanar och hallickar.

För varje svan skulle det ha funnit med minst 100 manliga balettdansörer som de sexköpande männen – de som förser hallicken med stålar till skinnjackan, de som efterfrågar” svanarna”. Tänk vilken chans för män med trikåer. Nu stannar det vid det vanliga när prostitution skildras: det är en företeelse som bara finns därute, som svävar fritt från alla andra människor. De finns liksom i ett eget parallellt universum, utan otrevligheter som blod, svett, och sperma.

Hemsk, förgörande, nedbrytande., visst men – så kittlande för fantasin! Horfantasin förresten. För en tid sedan skrev DN en rubrik med titeln ”Känsligare med hora förr” Förr, det var på 1600-talet, fast då användes andra ord, men ”hora” drar ju till sig blickarna bättre i mediadramaturgin.  Det var kvinnan som kränktes då, inte mannen förstås.  Hon kallades slamsäck, han som utnyttjade kvinnan eller som låg runt, han saknade namn i folkmun. Han kränktes inte för männen var osynliga på 1600-talet, liksom nu. Men ingen notis tas om det i artikeln eller i forskningen som ligger bakom. Är det förresten bättre med ”hora” nu eller vad menar DN?

24. DN-LEDAREN: TECKNAD BARNPORR ÄR SOM VILKEN PRODUKT SOM HELST 20 maj 2012

Ytterligare en ledare i media, nu i DN,  där de försvarar användning av tecknad barnporr. De avlöser varandra. Nu var det Hanne Kjöller som drar sitt strå till stacken med en ledare som har rubriken: ”Moralismen skyler ett verkligt problem”.

Ur artikeln:

Även teckningar som mer otvetydigt föreställer barn i erotiska eller pornografiska situationer borde vara lagliga, med samma regelverk som gäller för litteraturen.

”Borde vara lagliga” anser alltså en journalist anställd vid ledarredaktionen för Sveriges största morgontidning. Tecknade våldtäkter av barn borde kunna säljas och spridas och därmed visas upp för barn. Inget hinder borde finnas för det anser Kjöller.

Inget hinder att pappa, styvpappa, farbror, eller farfar visar tecknade våldtäkter av småbarn för barn i hemlighet. Detta är vad en ledare i DN anser är ok –  i praktiken.

Vidare ur ledaren: Eller är skildringen – i ord eller bild – ett uttryck för en tanke, en fantasi?

Till ett tidigare inlägg om barnporrliberalism , som återfinns i kapitlet om Mangan, strömmade det in kommentarer från män som vill kunna titta på tecknad barnporr. Men det skriver de inte. De skriver om att det är just en fantasi. Precis som ovan. Frågan som aldrig får svar är: Hur kommer det sig att så många män fantiserar om våldtäkter på barn? Varför är det en så viktig fantasi att få på pränt att media fylls av försvarare av den både i ledare och i artiklarnas kommentering? Hur brukar det förresten låta i kommentering? Brukar det elektroniska fältet fyllas av medkännande barnvänliga ömsinta personer som bryr sig om barns bästa? Knappast. Det handlar om mäns perspektiv.

När DN skrev om det kommande tittförbudet för barnporr öppnades artikeln för kommentering.

Det strömmade då in kommentarer om att det var MORALPANIK att införa ett förbud för att titta på barn som blev våldtagna, plågade och traumatiserade. Detta hände trots att det då var fråga om verkliga barn – inga ”fantasier”. Vad säger Kjöller om det?

De som kommenterade under tittförbudsartikeln tyckte att man skulle ta dem som begick övergreppen istället, de som tittar på barn som våldtas har ju inte gjort något. När man vet att det är efterfrågan som skapar barnporren. Vad säger det om de som NU vill konsumera tecknad barnporr? Ingen ledare i DN gick DÅ ut till tittförbudets försvar – då när det var verkliga övergrepp. Tvärtom – det var tyst och barnporrkonsumenterna i det elektroniska fältet fick härja fritt. Det var chockerande att se. Varför går DN dessa till mötes nu?

Från ledaren:
Nästan än mer orimligt är den väg som vi i Sverige valt – att förbjuda vissa fantasier på bild, men inte i ord. Lagstiftningen mot barnporr är därmed både moralistisk och inkonsekvent.

Vill Kjöller kriminalisera ”ordet” också eller varför väljer hon inte den vägen? Det vore väl bra.

Varför ska  de nedskrivna  orden som finns om övergrepp medföra att vi ska gå ett steg längre och urgröpa barns skydd ännu mer?  Varför försvara ett elände med ett annat elände, ett värre elände till och med.  Har Kjöller hört talas om att småbarn inte kan läsa och att det första de lär sig är att ”läsa” figurer? Är det en nyhet? Känner man till hur barn fungerar om en skriver något sånt här? Eller finns det något annat skäl?

Från ledaren:
Parallellt med denna moralpanik existerar ett allvarligt och stort problem med verklig barnporr

Finns det någon gång som media ägnar sig åt ordet moralpanik är det när det handlar om någon form av övergrepp och lagstiftning till skydd för svagare grupper som ska ifrågasättas. Aldrig annars. Ingen i media skriver om moralpanik när det gäller förbud mot att köra rattfull. Eller när det handlar om att bära kniv på allmän plats. Eller ens att få lov att blotta sig. När det gäller tecknad barnporr så drar moralistkortet fram.

Varför? Är det för att de numera gamla nyliberala argumenten är det enda man har? Man måste få läsaren att associera till unken gammalkristen sexualskräck. Det är ett vanligt grepp som används både på torskforum och i media. Att det i lagstiftningen handlar om omtanke om barn – och kvinnor – försvinner bort i viljan att likna barnporrförbud vid med religiös fanatism.

Ordet moralpanik är lika diffust och lite definierat som hur tecknad barnporr används.

Det ligger i sakens natur här att läsaren ska associera fel och förvirras, att Kjöller inte ska tala klarspråk om att det handlar om män som vill se barn våldta och varför man vill se det. Varför härskar fortfarande barnporrliberalism på nätet och i media? Ensidigt.  Den verkar ha överlevt där.

Slutsatsen blir: Ledarens moral är att tecknad barnporr är som vilken produkt som helst. Inte ett ord i ledaren avhandlar hur man använder tecknad barnporr och vilka som gör det.

Inget sägs om att densamma nätmobb som vill titta på tecknade barnvåldtäkter också var positiva till tittförbudets verkliga övergrepp och vad det säger. Aldrig att en ledare på DN engagerat sig mot ”riktiga” övergrepp på barn förut. Det händer bara när man ska legalisera viss barnporr. Ledaren undviker också konsekvent benämningen barn som grupp liksom från att nämna barnkonventionen om barns speciella skydd.

Kjöller håller sig avsiktligt abstrakt. Idag är barnövergrepp i princip avkriminaliserat efter en HD-dom 2010. Det var innan svårt att fälla för övergrepp på barn och efter denna dom är det i princip omöjligt. Barns redan dåliga skydd blev alltså ännu sämre.  Hovrättsrådet Lambertz skrev t o m ett extra tillägg till en dom 2010 att barn ska misstänkas för att ha ekonomiska motiv – något som inte gäller för vuxna vid någon typ av brottslighet.

Men det ska gälla barn som berättar om sexuella övergrepp, barn som man VET har svårt att berätta redan idag. Vad var det Patrik Sjöberg sa, som media då excellerade i? Han sa just det, att det var svårt att berätta. Det glömmer media snabbt nu. DÅ, 2010, skrev ingen ledare på DN om övergrepp på riktiga barn och vad domen ställde till med.

Först avkriminaliserar man övergrepp på barn, sedan vill man ha tecknad barnporr legaliserat.

Då är det väl lika bra att säga som nätmobben och maskulin media tycker:

-att barn ljuger om övergrepp  för att få ekonomisk ersättning.

-att barn fantiserar om övergrepp.

-att mammor som berättar om misstankar om övergrepp är psyksjuka

-det är en ”feministisk” seger att barn som berättar om misshandel inte blir troddaDet sistnämnda verkar vara enda gången som feminism är viktig hos DN:s ledarredaktion.  Nu tar de ställning för att pedofiler ska kunna få tillgång till tecknad barnporr. Kan det synas tydligare än i medias hållning i barnporrmangan att Sverige inte är något inget barnland? Utan ett pedofilvänligt land

25. VARFÖR SÅ PROSTITUTIONSVÄNLIGA DN ?
26 november 2012

I en huvudledare i DN med rubriken ”Populistiskt och principlöst” ondgör sig alltså hela tidningen över ett förslag igår från kvinnoförbunden för C, FP och KD, Att kriminalisera att män köper kvinnor och flickor utomlands. Tidigare har både V, S och MP motionerat om just samma förslag.

Det är i stort sett bara män som kommodifierar och konsumerar kvinnokroppar. Könshandeln är just det – en könshandel. Det märks också i texten, fast DN skriver aldrig ut det explicit.

Men de skriver att de vet att det finns frivilliga danska och tyska kvinnor och använder sexindustrins ord; sexarbetare. Det där ordet som ska trolla bort allt våld, all misshandel, alla fysiska skador, alla infektioner, alla aborter eller oönskade graviditeter och all mental skada. Det ska trolla bort alla skuldfällor, alla hot, alla mördade.
Det ska trolla bort att ingen vet om vilka som har ”försvunnit”, hur deras sjukdomshistoria är, hur länge prostituerade lever, vad som händer när de inte längre är ”önskvärda” eller när de har blivit så sjuka att de måste bort. Och simsalabim, DN: s ledarredaktion vet det som de som arbetar med prostitution vet inte finns:

DN vet att det är en skarp gräns; slav eller lycklig hora. Precis om det låter på sexköparforum. Men ett ord som inte kommer över DN:s ledare är ordet KVINNOSYN.

Vad gör det med en man när han ena stunden köper en ung rumänska (som trodde hon skulle få städjobb men hamnade med en skuld i Tyskland) och nästa stund åker hem och går till sin arbetsplats som läkare, lärare, journalist eller politiker?
Hur villig är han lyssna på en ”gnällig” kvinna, att behandla ”tjejerna” i klassen på ett genusmedvetet och respektfullt sätt, att skriva om problem i prostitution eller att lägga förslag som ska bidra till ökad jämställdhet? Det skriver inte DN ett ord om – hur sexköp påverkar kvinnosynen varje dag och varje kvinna OCH- som alltid – varje flicka. Kvinnor och flickor kommer att behandlas på samma sätt. Som de andra, de man kan köpa.

För ett kan vi vara säkra på, om det bara var invandrare och underklass som skulle åka utomlands och köpa kvinnor på burk, så hade inte DN skrivit så här. DÅ hade man skrivit, ”vi måste ta i med hårdhandskarna”. Men nu är det männen och kollegorna med makt. Dom ska ha sina ”flickor”. Men DN:s kvinnosyn är ju välkänd, där tycks t o m SD ligga i lä.

I DN skrivs artiklar om pappors utsatta situation gång efter gång men inget om mammorna, där subjektifieras kvinnan när det gäller brott samtidigt som den brottslige mannen ”försvinner”, där tycker man det är ”feministiskt” att piska ett 16 årigt barn som mår dåligt och det skrivs strippklubbsreportage där stripp blir romantiskt och textreklamen framstår öppet.

Nu måste frågan ställas, var är gränsen till fri vilja? Vad anser DN? Är det vid samlag nr 3 -7  eller vid nr 4-18? Eller allt över ett samlag i veckan? Är det vid oönskat analsex eller när torsken tar ett struptag? För varför finns det annars panikknappar i bordellerna? Varför är kuddar farliga?

Det märkliga är också att DN undviker att ta upp att de danska och tyska kvinnorna vill jobba med annat. Det vill kvinnor när de kan. Det är ingen dröm att penetreras, hanteras, djurifieras och spela teater för svenska män som sitter i vita morgonrockar och flinar. För varför är det bara rumänska, bulgariska, ukrainska, moldaviska, thailändska och latinamerikanska unga kvinnor där? Om de nu valt att åka över land och hav, att planera sin resa, skaffa uppehälle, fixa ”jobb”, om de hade alla dessa möjligheter i livet skulle de DÅ inte välja att ordna sitt liv hemma och varför välja att ”jobba” på bordell?

Varför åka ibland över halva jorden för att bli penetrerade av främmande män om de haft det valet? Främmande män med en kvinnosyn som är bland det värsta man överhuvudtaget kan tänka sig.

Om det finns någon gång som en man vet att han kränker kvinnor, det betyder ALLA kvinnor och flickor, så är det när han gör dem till varor, till köpbara ting. Det vet dessa män.

Dessa sexköpande män bryr sig inte om vilka de köper, hur de hanterar dem och vilken skada denna hantering gör. Inte. Ett.  Dugg. Traffickinghärvan i GBG gav hemska detaljer om ett liv på gatan. Svenska män, mestadels, stod för vinsten till hallickarna. De brydde sig inte.  DN brydde sig inte heller. Se Mer i kapitlet Könshandel.

DN skrev inte ens om den samtida litauiska härvan. De valde att vara tysta.  Varför? Och nu tycker DN att män kan åka utomlands och utnyttja ännu mer utsatta flickor och kvinnor, bara för män ska ha rätt till det. Precis som på reglementeringens tid i Stockholm anser pressen att det är bra som det är.

Svensk media har alltid stått på de sexköpande männens sida.

Och vad ”sex” är bestämmer som vanligt mannen. Det har inget med kvinnans sex att göra. Men det har med hennes värde att göra. Sexualiteten och reproduktiviteten är det mest centrala i en människas liv. Kvinnor har äggstockar, livmödrar och äggledare. Allt tar de skada av att mannen penetrerar hur som helst, när som helst och hur smittad som helst. (Det finns ju inga krav på männen som köper ska testas och det har det aldrig funnits.) Och svalget, kräkreflexen och ändtarmen. Allt blir bestående skadat.
Men det värsta är det mentala traumat. Att varje dag möta främmande män där varje man kan vara den siste man ser livet är som att spela rysk roulett hela tiden. Det blir obotliga skador. Det är som att bo med den värsta typen av kvinnomisshandlare.  Det blir krigs- och tortyrtrauman. Porren har dessutom förgrovat all sexualitet och numera vill torskarna göra som dom gör där. Med ännu värre skador som följd.

Och förresten: Har DN funderat på varför det finns klappor i just Tyskland där man kan kasta in nyfödda barn? Är det svenska torskars barn också? De som skryter på nätet om att de fick ”alles ohne”?

Avslutningsvis lite inklipp på hur det kan låta på sexköparforum Där skrivs öppet om att det inte är några problem att betala till hallickar i t ex Holland.

De prostituerade har väl säkert några andra regler som deras pimp har lagt upp.
Jo, det ska nog gå, bara du har pengarna. Genomsnittstiden folk har inne hos de prostituerade är dock 6 minuter.

 ”Recensioner” efter besök på FFK i Tyskland:

Dag 1
1. Singapore, 23 år, 6/10
2. Tyskland, Sandra, x år (skulle kunna tänka mig runt 25) 8/10
3. Italien, Maya, 28 år, 10/10
4. Tyskland, 23 år, 8/10
5. Moldavien, 24 år, 9/10

Dag 2
1. Tyskland, Laura, 27 år, 10/10
2. Ungern, 20 år, 8/10
3. Tjeckien, Nina, 24år, 10/10

Detta skriker trafficking. Men inte en tanke finns på detta från de som hänger där utan tvärtom – de andra torskarna ”längtar” efter att åka dit de också.

Svenska torskar bryr sig inte ett dugg om vilka ”tjejer” de köper och vad de gör med dem.

De kommer hem och ser svenska kvinnor som ”drinkhoror” och tycker att Sverige är ”statsfeministiskt”. Det är heller ingen nyhet att våldtäktsmän, de som inte klarar vad som är frivilligt, ofta återfinns bland torsk-klientelet.

Till sist: Sorgligt DN, att ni inte kan skilja på vad som är kvinnors rätt och vad som är kvinnoförtryck och att ni använder abortvapnet. Så blir det när man ska försvara sexköpande mäns rätt i första hand, då använder man abort som hävstång. På samma debattsida där den ena abortfientliga artikeln efter den andra avlöst varandra. Då var det inga problem med kvinnors ”rätt”.
Men det svårt att begripa att det handlar om kvinnors liv, säkerhet och integritet – om man inte vill.
Det handlar inte om männens tolkningsföreträde varken till vad ”sex” är eller att kvinnors och flickors kroppar är ting som ska hanteras.

Det handlar om kvinnosyn. Och varför inte ta och läsa Lydia Cacho i jul, DN?

 

AFTONBLADET

Aftonbladet har tillåtit och uppmuntrat en ohejdad manschauvinism i kommentering och uppmuntrat det. Det är i AB som flödet av ”vita kränkta män” varit som mest utbrett, åtminstone periodvid, och webbredaktionen har varit väl medvetna om hur kvinnoföraktet och kvinnohatet flödat. Det varefter de två Herland-artiklarna sommaren 2009, två år innan Breivik utförde sina terrorhandlingar som det hände något till det värre.  Herland är en norsk kvinnlig högerextrem politiker. Den första artikeln om henne hade rubriken ”Jag förstår att män vill ha thailändska kvinnor”. Ur artikeln;

Jag förstår att norska män hellre vill ha ryska och thailänska fruar. De gillar åtminstone sex och är bra på att laga mat.

Den artikeln följdes av en formidabel störtflod av män som höll med och hånade feminismen och svenska kvinnor. AB valde då att följa upp det med ännu en artikel om Herland med rubriken:” Rätt åt er bortskämda svenska kvinnor” där de slog fast följande

”Hellre en tacksam thailändsk kvinna än en bortskämd svenska.”
Så säger många av de aftonbladet.se-läsare med anledning av Hanne Nabintu Herlands uttalande att feminismen gått för långt.”

Även den artikeln följdes av samma kvinnohatande kommentarer.

Dessa artiklar satte en agenda. Numera är alla de över 500 kommentarerna borttagna. Kvar finns endast de fyra exempel som anges i artikeln.

Det var på tiden att en vettig kvinna fått utrymme i media. Tröttsamt med alla anorektiska benrangels sjukt tråkiga stories, skriver Mr Obnoxious, 37.

– Svenska kvinnor är bortskämda, dom blir aldrig nöjda, skriver Pete73a, 41.

– Jag förstår att en sån här artikel får svenska, bortskämda, högfärdiga och fisförnäma kvinnor att sätta hela middagen i vrångstrupen. Rätt åt er! skriver Sidekick, 52.

– Ni svenska kvinnor kan bli lesbiska och sitta och baktala och snacka skit om varandra medan vi har det mysigt o trevligt med riktiga kvinnor istället! skriver undrandesjal, 25.

 

26. I AFTONBLADET 1000 GÅNGER GUBBIGARE 25 oktober 2010

(Travestering på en filmtitel om en stark tjej : ”1000 ggr starkare” som kom under denna tid.)

 Ännu en gång publicerar AB en artikel som glädjer de män som får sin livslust från att nedvärdera kvinnor. ”Kvinnorna tar över världen” basuneras ut och det handlar om hur kvinnor i ett Amazonia kommer att bestämma allt.   Kommentarerna som kommer är i stor majoritet män här liksom överallt Särskilt de som har en nedvärderande kvinnosyn ges utrymme på AB. Gång på gång.

Vid en mailkontakt med en webb-redaktör kallades dessa män för en bastuklubb.
Ett rätt bra ord faktiskt, speciellt då det kom från AB själva och de är alltså själva medvetna om vilka som framför allt kommenterar.

I sin blogg skriver Aftonbladets chefredaktör Anders Helin att hans stil är ”gubbig”. Kanske är det en förklaring, kanske en utav flera, till att AB väljer att göra som de gör.

Men AB är inte bara gubbigt utan har i det närmaste grävt ner sig periodvis i ständigt återkommande i kvinnoföraktande och kvinnoförnedrande artiklar och de har uppmuntrat och legitimerat sin kommenterande bastuklubb att det är ok med att utrycka djupt kvinnoförakt.

Varför skriver Sportbladets artikel efter artikel om tennisstjärnan Venus Williams rumpa med närbilder på den kroppsdelen, och inte om hennes sportsliga insatser? Givetvis följt av kvinnoföraktande kommentering efter artiklarna. Varför blir rubriken om den utländske tennisspelare som åkte fast för sexköp av en sannolikt traffickerad kvinna att ”det var roligt att köpa sex”? Varför får män tycka till om kvinnors bilkörning och inte tvärtom? Varför letas det upp en ”nyhet” upp om en enda tjej som bara dejtar rika män som får över 1000 kommentarer om hur kvinnors värde är.  Varför lades fokus på en tjej som säljer sin oskuld samtidigt som tre män faktiskt gjorde samma sak.  Varför publiceras en artikel om kvinnor som inte klarar sig utan män med texten ”jag kan inte- jag är tjej”? 
Så håller det på i det ”gubbiga” AB.  Hela tiden. Det går att skriva hur många exempel som helst med liknande artiklar som leder till och innebär en nedvärdering av kvinnor, som inte på något sätt har sin motsvarighet när det gäller män. Att kränka kvinnor sker liksom per automatik och ska bara accepteras.

Men vi backar tillbaka till sommaren 2009, till Herland-artiklarna.

Då publicerades en artikel om en norsk missnöjespolitiker som vädrade sitt eget kvinnoförakt genom att påstå att kvinnor i Norden inte kan ta hand om män som kvinnor från Thailand klarar.

AB var enda tidningen som tog upp denna s k ”nyhet”.

I de hundratals kommentarer som kom följde på artikeln ondgjorde sig i stort sett alla över att den svenska kvinnan var bortskämd, lat, klarar inte av att ge männen det de vill ha vilket minsann thailändska kvinnor klarar.  Kommentarerna andades inte bara unket kvinnoförakt utan även en rasism dold till den vanliga exotism, i en sexistisk föreställning om villiga asiatiska ”flickor”. I texterna syntes också tydligt att dessa män sökte varandras stöd, uppmuntrade och hetsade på varandra.

Detta otroliga kvinnoförakt gjorde till och med AB själva förskräckta och det följdes upp med en med en intervju med en mansforskare som uttryckte att dessa män upplevde hot. Och den artikeln följdes av ännu fler nedvärderande kommentarer men nu dessutom delvis riktat mot mansforskaren.

Nu visste AB hur tonen lät mot kvinnor, utan tvekan. Men de fortsatte och det har blivit värre – mycket värre. De har fortsatt att förse denna grupp med nya möjligheter att hela tiden uttrycka sitt kvinnoförakt och att få normera sitt beteende för varandra.  De har ständigt fått nya möjligheter i form av ett pågående flöde av artiklar om kvinnors kroppar och deras värde.

Nu några exempel på hur det har låtit i AB efter Herland-artiklarna.

Om prostitution – kvinnokroppsköp
Under hösten följde under en månads tid 11 stycken artiklar som tog upp ämnet prostitution. Ett antal artiklar hade dessutom an klar med positiv inställning till fenomenet.
Efter att 2-3 artiklar publicerats konstaterade webbansvarig på sin blogg att prostitution är ett ämne som lockar många läsare. Efter det följde alltså ytterligare en flod av liknande artiklar.
Det blev mer och mer inlägg från män och föraktet mot kvinnor ökade för varje prostitutionsartikel. Det gick att känna igen samma signaturer till andra kvinnonegativa artiklar ex i de som refererades till ovan referat till ovan om thailändska kvinnors fördelar framför svenska kvinnor.
I en månads tid fick dessa män ge utlopp för sin rätt till kvinnokroppar och det refererades öppet om egna sexköp i kommenteringsfältet. Helin har pratat i radio om vikten av att inte skriva om självmord för att det kan leda till en normering.  Vilken normering ledde alla dessa artiklar och kommentarer till?

Om könsdiskriminerande reklam
Barn anmälde företaget Toys R Us för att de hade könsdiskriminerande reklam. Det blev en debatt om det i AB är dessa män naturligtvis tyckte att barnens handlande bara var att anse som fånigt och att könsdiskriminering absolut inte var ett problem. AB tyckte dessutom att det behövde göras en webbfråga för att riktig visa hur fel dessa barn haft för naturligtvis tyckte majoriteten att barnen hade gjort ”fel”. Vad väntade sig AB, med sin välkända bastuklubb? Varför skulle barnen som gjort det fantastiskt att anmäla könsdiskriminering hånas? Vilken normering innebär detta för barn och för deras föräldrar?

Om SVT:s  könsfördelning i nöjesprogrammen
Frågan om SVT är könsdiskriminerande kom upp när Oldsberg i ”Här är ditt liv” hade haft tre manliga huvudpersoner i sträck. Dominansen i kommentarerna var att de som klagade, bara var ”gnälliga kärringar ” och att det helt enkelt inte fanns några intressanta kvinnliga personer att bjuda in. Det las även ut en webbfråga (förstås) och, majoriteten tyckte naturligtvis att programmet inte var diskriminerande. Vad väntade sig egentligen AB här?
Lustigt nog tog AB:s egen kulturredaktion upp en diskussion med SVT om just könsdiskriminering.
TV-programmet Agenda följde upp detta och den medverkande programdirektören från SVT, försvarade sig då med hur svaret blivit på denna AB:s webbfråga, ”nej det var ingen könsdiskriminering  för de vad läsarna tyckte i AB”  De  kvinnoföraktande ”läsarna som nu nådde in i Agenda och fick alltså backa upp könsdiskriminering,

Filmbranschens mansdominans
Filmbranschens mycket manliga övervikt har också varit uppe till debatt på AB, där Kjell Sundvall tyckte att detta var i sin ordning då kvinnor inte klarar att göra bra actionfilmer. Han fick mängder av medhåll från bastuklubben. I den återigen obligatoriska webbfrågan gavs svaret: kvinnor inte kan göra film.

Dödligt våld i relationer.
Ytterligare ett exempel på att det inte fungerar att debattera en könsrelaterad fråga visar det sig när AB i sin egen granskning över dödligt våld i relationer öppnade en artikel för kommentering. Den var tvungen att stängas eftersom ”bastuklubben” istället hävdade att det stora problemet istället var kvinnors våld mot män.

Ständigt dessa kvinnokroppar
Under de sju första månaderna i år, publicerades 44 artiklar där män kunde kommentera kvinnor, deras kroppar eller dessa kroppars värde. Motsvarande siffra om mäns kroppar var 3 – och även då var det nästan bara män som kommenterade dessa också.
AB driver sin antirasistkampanj: ”Vi gillar olika”.
Visst, men AB gillar uppenbarligen också ett aldrig sinande kvinnoförakt både i artiklar och i tillåten kommentering.  Trots kunskap finns om att en negativ inställning till invandring tydligt går hand i hand med kvinnoförakt. Dessutom uppmuntras bastuklubben ständigt med webbfrågor och med konstaterandet om vad ”läsarna tycker”. Aldrig blev detta så tydligt som när AB skrev om BDSM-domen. När man trodde att det inte kunde bli värre – så trodde man fel.

BDSM-domen
Domen om ett barn i ett utsatt läge fick kommenteras på AB efter en artikel av Katarina Wennstam och som väntat fick bastuklubben härja fritt. De få kvinnor som orkade och gick emot mobben fick kämpa hårt och de blev oftast bortplockade, efter att ha blivit ”massanmälda” av den manliga skocken, för att de tycker ”fel”.
Kvar blir bastuklubben i stort sett ensamt majestät. Vad gör AB då?
De belönar dessa kvinnohatare med en uppföljande artikel och – då plötsligt handlar det om ”kvinnor” inte om ett barn!   Hur gick det till?

”Sluta utgå ifrån att kvinnorna är offer ”är rubriken som AB basunerar ut i stora rubriker om att bastuklubben, ”läsarna” har tyckt. AB, tyckte uppenbarligen att de var värda en belöning? Men vart tog barnet vägen i allt detta, brottsoffret? Och var kom ”kvinnan” in.
AB stänger kommentering i olika frågor när det går överstyr men aldrig någonsin har dock kommentering stängts för att det gått överstyr utav kvinnoförakt. Då är allt tillåtet.
Det är ju bara kvinnor. Frågan som måste ställas är: vill AB ha kvinnliga läsare?

27. SKOJIGT MED PROSTITUTION AB?
28 oktober 2010

I en artikel idag försöker AB:s  journalister och webbredaktörer ”skämta” till det igen om prostitution.  I en rubrik skojar man till det med följande skrivning ”Reflexvästar för säkrare sex”

Det handlar om att prostituerade utefter en trafikerad väg måste ha självlysande västar på sig för inte vara en trafikfara. AB verkar leta i omvärldspressen efter någon skojigt om sexhandel och

  • sätter sedan en rolig rubrik
  • skriver en lättsam text,
  • kan bildsätta med porriga bilder på kvinnor i prostitution  dvs kittlande ”horbilder”

Dessa unga kvinnor som står på motorvägen och väntar på torskar är förmodligen utsatta för trafficking från Öststaterna. Men det skriver inte AB om här, det räcker att visa kvinnoben i stilettklackar med minikjolar drar till sig manliga blickar och manliga ”läsare”.
Detta är typiskt hur manliga webbredaktörer arbetar. De vet att den manliga ”läsarna” dvs bastuklubben  och den kvinnosyn de står för uppskattar lättsam sex precis som AB själva. Så får man klick.
Genom att mata dessa kvinnoföraktande män med nya ”roliga” artiklar om sex/prostitution hela tiden så invaggas dessa män i uppfattningen att detta är något roligt som män ägnar sig åt.

Det sker en normering till prostitutionsföreteelsen, vilket säger en del om svenska journalister och deras kvinnosyn. Då skildrar de inte den exploderande sexhandeln i Europa och definitivt inte i Spanien. AB fortsätter i denna artikel med rubriksättning sin tradition att främja en syn på kvinnan som en köpbar vara.
Varje gång man skojar om prostitution så förtingligar man de kvinnor som utgör den köpbara varan, varje gång normaliserar man att fler män ser på sexköp som något normalt som män gör och att kvinnor i prostitution inte är mänskliga utan produkter.

 

EXPRESSEN

Expressen exponerar nakna kvinnokroppar på ett könsstereotypt sexualiserat och objektifierande sätt.  De gjorde de för flera år sedan och de gör det idag. De lägger t o m ut annonser som hallickar använder för att sälja offer för människohandel – för att de ska få en anledning till att visa nakna och pornofierade kvinnokroppar. Däremot blurrar de alltid sexköpare. De är heller aldrig avklädda.  Vid kritik mot hur de utnyttjar sexhandelns utsatta kvinnor, försvarar sig Expressen med att om kvinnorna tar illa vid sig får de väl anmäla till PON. De är väl medvetna om att det aldrig kommer ske. Expressens chefredaktör uttryckte också i radio att handikappade män kanske skulle möjligen har rätt att köpa kvinnokroppar för sina sexuella behov.  Han nämnde inte vilka kvinnor som skulle offra sin sexualitet för dessa män eller hur handikappade kvinnor skulle tillgodose sina behov. Men den utgångspunkten är det inte så märkligt att kvinnokroppar ständigt exponeras på Expressens webbsida.

28. GETINGENS ALLA MÄN 4 oktober 2010

Expressen är en kvällstidning som har tagit ställning mot främlingsfientlighet. Det är bra. Expressen anser sig även vara en tidning som tar avstånd från kvinnoförakt

Så här skriver chefredaktör Mattson på sin blogg:
”Expressen är en klassisk kvällstidning, en liberal tidning – en tidning som bland annat kämpar mot klassförakt, kvinnoförakt och främlingsfientlighet.” **

Följande skriver tf editionschefen 12 juli 2010
”Vi vill att man ska kunna diskutera alla artiklar, men ibland måste vi välja bort funktionen då kommentarerna spårar ur….”

 Det är bra – rättare sagt det låter bra. Men. Tidningen tillåter i det närmaste ett totalt gränslöst kvinnoförakt. Det här inlägget kommer att visa exempel på det på både artikelval och på vad som tillåts i kommenteras, detta trots att tidningen vet att kommentering brukar ”spåra ur”.*

Några exempel på artiklar

Exempel 1.

Damkronornas kapten ansåg att SVT kränkte laget genom det hån som mot spelarna som strömmade in på TV-sportens Facebooksida.   Expressen fångar upp detta i en artikel ”Damkronornas kapten sågar SVT”. Men vad gör Expressen i det läget? Tar ställning mot kränkning, mot mobbing utav kvinnliga idrottare?
Faktiskt tvärtom. De väljer att öppna denna artikel till ”diskussion”  dvs de låter ytterligare mängder utav  kommentarer , från i stort sett enbart män, få fortsätta att kränka Damkronorna, nu på Expressen.

Ett litet urval hur det lät i kommenteringen:

”Kvinnor passar i konstsim, inte män, män passar att lira hockey, inte kvinnor…. punkt ”

”Fruntimmer av bägge könen skall inte spela ishockey. Det är ett spel för män”

”Hockeybrudarna borde börja spela Fia med knuff eller lägga patiens istället för hockey. ”

”lyft ut käringhockeyn ur OS. Drar ju bara löjets skimmer över denna underbara sport ”

 Exempel 2.

En professor i statsvetenskap, Bo Rothstein, med känd inställning i könsrollsfrågor, skriver en krönika med titeln ”Sexköpslagen borde göra fruar olagligt” där han skriver att

Det är inte alls ovanligt att män med stora ekonomiska resurser har permanenta förhållanden med kvinnor med betydligt mindre resurser. Mycket talar för att i många av dessa förhållanden så sker det ett utbyte liknande det som avses i lagen mot sexköp, att kvinnan tillhandahåller sexuella tjänster i utbyte mot ekonomisk ersättning.
Han gör alltså här alla kvinnor till prostituerade i ett äktenskap där mannen tjänar mer än kvinnan.
Det greppet kallas dubbelbestraffning. Kvinnor har inte bara lägre inkomster; de är därigenom ”horor”. ”Horor” är ett begrepp som män har skapat och återskapar.  Det är med andra ord inte några som helst problem att få uttrycka den här kränkande kvinnosynen på Expressens webbsida. Även här uppmanas till ”diskussion” i ämnet som då får anses vara ett horifierande av alla kvinnor.

En enda kommentar ifrågasätter det här:

”Att Professorer på Göteborgs Universitet dessutom anser att den kvinnliga personalen fungerar som horor i sina hem…måste kännas jättekul för den kvinnliga personalen.”

I stort sett alla övriga kommentar är män ger sitt stöd till Rothsteins kvinnosyn.  Ett litet urval:

”Om jag lovar henne guld och gröna skogar eller jag ger henne pengar direkt. Vad är skillnaden?”

”Alla tjejer är prostituerade mer eller mindre. Det handlar bara om när betalningen görs.”

”Fantastiskt bra och kul skrivet”

 Exempel 3.

En äldre konservativ manlig journalist, Ulf Nilsson, skriver krönikor i Expressen. Var annars?
I en krönika anser han att två äldre män, i 60-årsåldern, med hög lön, med en framstående position i samhället, är offer för andra. I en krönika från aug 2010 med titeln. ”Att också män också kan bli utnyttjade ingår inte i bilden”, skriver han att de två 60- åriga kommunalpolitikerna som köpte utländska handlade kvinnor egentligen inte gjorde något fel utan lockades mer eller mindre av kvinnorna att begå brottet. Med andra ord är rumänska kvinnor i gatuprostitution förförare. Skillnaden i makt och kön bortser Nilsson helt ifrån.
Två mycket unga kvinnor, längst ner på samhällsstegen, som inte kan språket, som står och fryser i tunna kläder ute på gatorna, nätterna igenom, som blivit ”transporterade” 200 mil till ett annat land, en annan kultur; dessa jämställs med män två män i 60-årsåldern, med hög lön, med en framstående position i samhället och med tillhörande maktsfär.
Detta tyckt av en 77-årig man, (som tidigare skrivit att han anser att det viktigaste med prostitution är att män inte blir smittade av könssjukdomar). Ett ”bra” perspektiv. Ett rätt perspektiv – enligt Expressen.

Kommentarerna håller med honom.

”Men så sant det är som du skriver”

”Helt rätt rakt igenom, Ulf! ”

”Ulf, fit…an har alltid varit till salu”

Det är män som anser att skulden till sexköp ligger hos de prostituerade och deras lockelse och inte hos männen som köper sig sexuell tillfredsställelse.

Så håller det på i artikel efter artikel efter varje jämställdhetsämne oavsett om det handlar om att pappor ska vara hemma mer, om att det behövs fler kvinnor till styrelser, om mäns rätt till vissa kvinnors kroppar, etc; dessa män fortsätta utgjuta sitt kvinnoförakt i kommentarsfält efter kommentarsfält, varje vecka, ofta flera gånger till och med.  Var, i allt detta, tar Expressen ställning mot kvinnoförakt som chefredaktören påstår?

Då händer det. När man tror att det kan blir värre – så kan det alltid bli det.

Den första oktober 2010 draperar Expressen Sverige med löpsedlar om en 55-årig prostituerad kvinna där en stor löpsedelstext trycker upp budskapet i ansikte på oss; ”Linnea, 55 säljer sex” ”att sälja sex passar mig”. Hon får på detta sätt göra reklam för sin bok. Hon och Expressen får också sända ett budskap till alla kvinnor – och män – som ser löpsedeln att kvinnor är objekt för män.  Rakt upp i vardagen – det går inte att undvika. Vilket budskap sänder det till flickor?

Får andra 55-åriga kvinnor samma chans att göra reklam för sina böcker med löpsedlar över halva landet hos Expressen? Eller gäller ynnesten bara de som ”säljer sex”?

Bakgrunden till den här artikeln är intressant. Artikeln kommer ursprungligen från en journalist på Östgöta Corren, en kvinna som driver frågor i mansrättsrörelsens antifeministiska agenda. De anser att män är utsatta för en omfattande diskriminering idag och förespråkar prostitution som ett led att komma åt denna diskriminering. En annan av dess främsta förespråkare som förstår bloggen Genusnytt, har tidigare förekommit flitigt på Expressen, både i artiklar och i debattinlägg, ivrigt påhejad av en kvinnoföraktande mobb i kommenteringen. Den kvinnliga journalisten har tidigare intervjuat och skrivit om en annan mycket aktiv mansnätverkare som skriver i sin blogg om artikeln i ÖC, dagen innan den kommer in i Expressen på löpet. Det råder alltså inget tvivel om att artikeln om Linnea, 55, har en förankring i mansrättsrörelsen.

En ytterligare lite märklig händelse i sammanhanget är att den mest aktive torsken på Flashbacks sexköparforum, han som kallas W i ett senare kapitel var medveten om att ”det snart händer något” på prostitutionsfronten alldeles innan boken och Linnelöpsedeln kommer i Expressen. Är det en slump att landet draperas med en kvinna om säljer sex strax efter?  Inte troligt.

I ett mail skriver Tomas Mattsson:
”Expressens ställningstagande i frågan om sexköp, människohandel etc torde vara väl känd.”

 Ja, i oktober 2010 blev ställningstagandet känt via löpsedlar över hela Sverige. Expressen väljer att göda ett kvinnoförakt som har blivit värre och värre allt eftersom denna mobb har fått verka och uppmuntrats och fått inspiration av varandra. Den här effekten är tydlig om man har följt utveckling i ett par år. Men, Expressen underblåser även främlingsfientlighet med det här agerandet. Det är samma känslor och hat; samma eld de ger bränsle till. I de fall Expressen har öppnat för kommentering i debattartiklar om invandring, muslimer, och SD:s politik är det tydligt att hatet är detsamma, tonen likadan, lika nedvärderande och samma mobb som är ute. Hur kan en publicist vara ovetande eller likgiltig för denna ökande spiral av förakt och hat? I SVT-programmet Korrespondenterna tar reportern nyligen upp just detta samband.  Ökningen av främlingsfientligheten/extremism i alla läger växer till i världen samtidigt som könsapartheid, kvinnoförtryck och kvinnofientlighet tilltar på olika håll i världen. Sambandet är uppenbart, inte bara i Expressen utav även globalt. Främlingsfientlighet/förakt gäller allt som är annorlunda än den grupp man själv tillhör, det är  -vi mot dom, -man mot kvinna. Kanske dags för Expressen att leva efter sin egen publicistiska idé eller att ändra den så att det blir tydligt vad ni egentligen står för?


29. VAD ÄR SVERIGES FÖRSLAG PÅ EN BRA KVINNOSYN? 1 oktober 2012

Nu har det svenska företaget som erövrat världen – IKEA -raderat bort kvinnor och flickor i den saudiska upplagan. Pojkar går däremot bra att visa.

En rad tidningar skriver om detta. Man kan nästan säga att media exploderar i artiklar om den här nyheten.  Alla skriver och talar om detta utsuddande av all kvinnlig närvaro bland soffor och bokhyllor.  Med all rätta. Det är naturligtvis ett tecken på något man väljer att ta bilder på halva befolkningen. I vilken kontext gör man det?
I det landet där kvinnor inte får köra bil, inte röra sig ute utan man, måste skyla sig helt, inte får arbeta och inte får rösta. I landet där även flickor ses som sexuella varelser, dvs  som små kvinnor.

Landet som Sverige som nation exporterar militär utrustning till via bulvanföretag, landet som svenska affärsmän gör affärer med och där kungen har delat ut en scoutmedalj. Då är det inga som helst problem att umgås med saudiska män och med deras kvinnosyn. Det vet man ju hur ”grabbar” är inklusive kungen
.Att IKEA tar bort kvinnor är synligt och tacksamt att visa och lätt skriva om för medierna. En bra story. Det går inte att inte förstå.

Men vad förmedlar det om kvinnors rätt egentligen? Vad är alternativet?

IKEA kommer naturligtvis skicka fram en, oftast kvinnlig, pressekreterare, så gör ju alla företag som bryter mot mänskliga rättigheter, vare sig det är på Gotland eller i Ryssland, de verkar ju alltid välja kvinnliga pressekreterare, som får förklara företagets handlande.

Men där är dagens problematik: IKEA visar inte kvinnor på bild i Saudi.

Kvinnor ska ju visas på bild. Vi gör ju det så bra på det i Sverige som i reklamen för HM, Gina Tricot, Lindex, KappAhl och de andra klädkedjorna. T o m herrkläder säljs med kvinnokroppar. Bilar, semesterresor, choklad allt säljs med kvinnor.

Så ”fri” är kvinnan och kvinnokroppen här i Sverige.

Så fri att till och med småflickor numera gör reklam för sina små bikinis i media och där tecknifierade flickvåldtäkter frias av den högsta rättsliga instansen. Även vi ser alltså småflickor som små kvinnor och sexualiserar dem på samma villkor.

Hur är det då i media framför allt i kvällspressen – hur är det där i vårt jämställda Sverige?Klart att kvinnor ska visas på bild där. Väldigt mycket till och med, och väldigt mycket just kvinna. För hur skulle kvällspressen överleva annars? Eller gör de det?

Låt oss att ta en titt innan vi ondgör oss endast över Saudis kvinnosyn till exempel på

den Expressexualiserade kvinnan
Några axplock från Expressen senaste veckan:

Tidningen Playboy låg nyligen på webbsidan. Varför då, vad förorsakar detta öppna kvinnoförakt?
Jo, Det är en kändis som kastat kläderna för ett utvik, påpassligt läggs ett det ut ett WEBTEST
Vad innehåller då det viktiga testet? Jo, testa om du känner igen andra utvik i Playboy.

Den 2/9 hade Expressen ett s k strandtest. Det illustrerades med en porrbild på en kvinna: hon kröp på alla fyra, men svankande rygg så rumpan skulle sticka ut ordentlig med den minimala bikinin och med sug i blicken mot läsaren. De manliga förstås. Kvinnliga läsare (varför ska dom läsa Expressen) får lära sig hur de ska göra på stranden dvs krypa och svanka.

Samma dag ligger ett WEBTEST med rumpor. Ja, på unga kvinnorumpor – förstås. Kolla om du känner igen rumpan. Så skyler man över det nakna med ett fejk-test. Bara att klicka sig igenom alla rumporna.

I ytterligare ett WEBTEST som kallas ”Avklätt på twitter”, (dom letar verkligen), dyker det upp tre bilder på nakna kvinnokroppar i minimala bikini eller nakna på överkroppen inklusive en uppumpad bystdrottning a´la porr.

Samtidigt gör Expressen reklam för bröstförstoring.

Mer twitterletande sätter igång webbredaktörerna. En artikel om att en kvinna skulle radera ut bröstbild och istället twittrade ut den, föranleder förstås Expressen att lägga ut bilder på bröst.

Det verkar inte vara någon ände på hur mycket kvinnobröst och kvinnorumpor som Expressen ”råkar” hitta på twitter. Vem jobbar med det? Letar efter porrbilder åt sin arbetsgivare? Eller twittrar de ut de själva och råkar hitta det sedan?  På sociala medier kan man hitta allt och sedan bara publicera rätt ut i den mediala produkten.

Ett annat hurtigt WEBTEST kallas hur mycket husmor är du?” med en bild på en mycket ung blond flicka, som ska förmodas fundera på den för just kvinnor viktiga frågan: ”hur får du bort fläckar på tapeten?”

För att riktigt understryka var kvinnor ska befinna sig i svensk media illustreras det här med en liten berättelse en vanlig dag i Expressen, webbsidan.

En Liten Berättelse om Expressens Webbsida en Vanlig Dag.

Nr Ett
Bild och lång artikel på medelålders vit man, en hög jurist som får uttala sig om juridiska teknikaliteter.(Lambertz)

Nr Tre
Bild och lång artikel på en medelålders vit man som uttalar sig om ekonomiska spörsmål

Men däremellan ligger nr Två
Kvinnornas bidrag i jämställdhetens Sverige: En WebTV-svit.

”HON KÖRDE I STRING” – en ung kvinna strippar framför ratten

”HÄR SERVERAS MAT PÅ NAKENMODELL” – en naken kvinna ligger på ett bord som en tallrik med mat på.

Ett litet exempel på hur det ser i Svensk Press. 2012. I den pågående backlashens spår. Den översexualiserade kvinnan. Och männen som konsumerar henne.

Så när vi kritiserar Saudi, vad är det för kvinnobild vi står för? Som en motvikt? Skiljer den sig så mycket? Där är kvinnan påklädd, tar hand om hem/barn, shoppar, ett sexobjekt och en hushållerska till mannen. Här är kvinnan avklädd, tar hand om hem/barn, shoppar, ett sexobjekt och en hushållerska till mannen.  Skillnaden är att vi vill tro att vi har en så bra kvinnosyn.  Inget annat.

 

SvD

Svenska Dagbladet intog från början en restriktiv inställning till kommentering. En utav debattredaktörerna skrev i ett mail att de inte ville öppna ämnen som ”spårar ur”, till exempel artiklar om ämnet våld mot kvinnor och våldtäkt. Detta mail skickades 2007. Några år senare kan det konstateras att den här försiktiga hållningen helt har övergetts. Istället har det blivit normaliserat att öppna allt för kommentering oavsett om det handla om våldtäkt eller något annat utryck för mäns väld mot kvinnor som t ex prostitution . Tidningens webbredaktörer tillåter i princip ett urskiljningslöst kvinnoförakt. Inte ens när andra media blev försiktiga med kommentering efter Breivik, påverkade det SvD och de hyllades på Flashback eftersom det fortfarande för deras ”yttrandefrihet” Först på senare tid har SvD begränsat kommentering men fortfarande tillåts sexismen med jämna mellanrum.

30. HATARNA TYCKER TILL OM SIG SJÄLVA
2 september 2010

Idag skriver Cecilia Wigström och Eva Edwardsson en debattartikel om näthat: ”Vi måste stå upp mot nätmobbningen”.

Näthatarna är ute i kommentering också. Assange-affären visade hur nätmobbing drabbar oskyldiga och att näthatarna har mycket konservativa åsikter och de tycker att på nätet ska allt vara tillåtet. Skulle de acceptera att själva blev bespottade av en folkmobb?

Nätet är inget undantag och att inte inse att det behövs lagföring för att komma åt hatmobben är att inte heller inse att även nätet är en del av vår vardag nu. utan tro att det är något annat, något som inte riktigt finns. Du får inte slå någon på gatan men på nätet får du mobba livet ur människor. Det drabbar särskilt de svaga, de unga, de som mår sämst och det drabbar kvinnor och flickor mest.

Vilket kön är det som dominerar i kommentering?  Män. Vem tar upp det? Ingen. Media väljer att ”vända det blinda ögat” till detta faktum. Varför?

I denna artikel har nätmobben t o m fått recensera sitt eget beteende, ett fenomen som man ser alltför ofta numera.  Först får kommentarsmobben utgöra ”läsarna” och sedan gör media en uppföljande artikel om vad dessa ”läsare” tycker och då tycker de till om sig själva och normaliserar sitt hat än en gång och så går det runt i en evig rundgång med mer och mer näthat i media.

Vem trodde att nätmobben skulle tycka något annat under den här debattartikeln än att upprepa sitt eviga mantra: ”yttrandefriheten hotas”, ”trygghetsnarkomani” om all om begränsningar för hatet, ”stoppa dessa farliga kvinnor/politiker/historiker/rabiatfeminister/” dvs de som påtalar näthatet.
Själva hotar de andras rätt till yttrandefrihet, behöver sin egen anonyma trygghet och är ”män som hatar kvinnor” – alltför ofta.


31. VILKA HYLLAR HEMMAFRUN?
14 september 2010

En artikelserie i SvD där tidningen uttrycker vad ”läsarna tycker”.

Dessa ”läsare” vilket är lika med de män som ägnar sig åt kommentering väljer SvD att legitimera genom att sätta en rubrik att det är ”Härligt när någon bryter normen” och blir hemmafru.
Trots att tidningen vet att de går kvinnoföraktande mäns ärende väljer de ändå att skriva om att hemmafruar som något positivt dvs en vardag där mannen står för ekonomin och kvinnan för hemmets och barnens skötsel.
Självklart har SvD låtit sig styras utav dessa nätmän när en artikel som hyllar hemmafrun kommer.

Att det finns ett utbrett kvinnoförakt bland dessa åsikter kan ingen tveka över sedan händelserna i Bjästa som visade att män från hela landet smutskastade en för dem okänd våldtagen 14-åring.
Vilka bloggar och sajter som utgör ett nav i detta är också knappast okänt numera. På 10-års ”jubilerande” Flashback diskuteras t o m kvinnohatet öppet. Vi lever alltså i en tid då det är ok att förakta kvinnan – igen.

Medias kommentering har vuxit samtidigt med denna utveckling och blivit en del av den. De allra flesta som kommenterar, överallt, är värdekonservativa män, och det gäller synen på invandrare, barn, djur, miljö och kvinnor. De flesta vet om det, men ingen talar högt om hur det ser ut i kommentering. Det finns ingen debatt om det.

Däremot – om hemmafruar.

Samma män som hyllade åklagare Hillegren när han ansåg att vissa våldtäkter var ordningsförseelser får fortsätta kommentera ostört i varje jämställdhetsämne, utan att SvD själva gör någon uppenbar reflektion. Och de ges stor uppmärksamhet som ”läsarna”.
Måhända, styr de även artikelvalet, t ex att denna hemmafruserie skildras på det sätt den gör. Eller?
Skulle Hillegrenarna plötsligt ha försvunnit upphört att existera till denna artikelserie?

Media väjer att blunda. Eller så är det de eftertraktade klicken som får styra och ekonomin.
Att hålla kvinnor i hemmet är en del utav denna kvinnoföraktande syn, det är inte primärt en reflektion över en samhällsföreteelse utan ett sätt att mannen får ett övertag i samhället, i ekonomin, i arbetslivet.

Precis som trådar på Flashback som diskuterar om kvinnor ska få arbeta överhuvudtaget (annat än i som snabbköpskassörskor eller horor), att ska hon stanna i hemmet. Så välkommen in och ”debattera” detta på också på SvD.

Men det skedde något intressant:
När artikeln om denna hemmafru publicerades var kommenteringen full av män som hyllade denna ”riktiga kvinna” som insåg sin biologiska roll. Detta vände dock snabbt efter att en av dem uppmärksammat att hon var gift med en invandrare. Då blev hon istället smutskastad och utsatt för kränkande kommentarer. Då slutade hon snabbt att var den söta hemmafrun till att bli någon att hata. förkastad. Kommenteringen fick stängas. Vad säger det om vilka värderingar som SvD släpper fram

Vad är det för kategori män som styr i kommentering idag, vilka värderingar växer sig starka? Var finns debatten om detta?                                                             


32. SVD, HILLEGRENARNA OCH ”HELT RÄTT”

22 september 2010

En artikel publiceras om damboxning på SvD:s sportsidor. ”Klara Svensson vann brons – uppmanades att tävla i kjol.”
Hur ofta skriver SvD om damboxning? Hur ofta skriver SvD överhuvudtaget om damidrott? När man väl gör det så är det en artikel om sexistiskt klädval som dessutom öppnas för kommentering.

En sexistisk sportartikel är mumma för de kommenterande sexistiska männen. Vad väntade sig redaktörerna på sportsidan för typ av reaktion från sina kommenterande läsare?
Men tanke på hur det lät i kommentering när åklagare Hillegren tyckte att våldtäkt var en ordningsförseelse. ”Hillegren har helt rätt! ”Hillegren min hjälte! ”Hillegren for president!”

 SvD:s anger sitt publicistiska uppdrag:
”Tidningen utgår från en humanistisk grundsyn och vill aktivt försvara individens integritet och okränkbarhet”

 Som om inte det var nog att öppna en sexistisk kommentering så väljer SvD att också öppna en webbfråga om kvinnors klädsel i boxning. Ett av de valbara alternativen blir då att det är:HELT RÄTT ” med kjolar på damer i boxning.

Vad är det som är helt rätt, SvD? Att vara sexistisk? Eller att få visa att man är sexistisk? Hur ”tänker ”SvD:s manschauvinistiska sportredaktörer och webbredaktion? Är det något i stil med: ”Vi låter Hillegrenhyllarna få utgjuta sig lite sexism genom att de får klicka i ”Helt rätt”-alternativet så att de blir nöjda och glada”

Men det är inte skämtsamt att vara sexistisk. Eller ens lite roligt.  Och det värsta är att kvinnoförakt föder kvinnoförakt.

33. ABORT OCH MÖRKERMÄN 23 oktober 2010

En debattartikel i SvD skrivs om att rätten till abort i EU inskränks framför allt i de länder där kvinnor redan har haft svårt att få säkra aborter med rubriken” Rätten till abort undergrävs”. Europarådet har röstat igenom en resolution om att vårdpersonal har rätt att vägra utföra abort.
Det följer också en debattartikel som visar på problemet med denna resolution: ”Arbetsplatser är inte arenor för att utöva tro”.
Resolutionen är oroväckande, kanske inte så mycket för Sverige, utan för kvinnor i mer utsatta länder. Polen där de flesta inte alls är emot abort, förbjuder numera abort som där den mäktiga patriarkaliska katolska kyrkan går armkrok med regeringen som gärna vill ha kyrkans stöd.

Samtidigt som pedofilövergrepp efter pedofilövergrepp avslöjas inom patriarkatet ska kvinnans rätt offras. Sverige borde agera mer i denna fråga ifrån regeringshåll. Och Mörkermännen härjar på SvD i kommentering. Dessa Hillegrenare som är emot alla kvinnors rättigheter inom alla områden. Alltid. Som hyllar hemmafrun och idrottssexism. De är förstås emot abort – också. Abort innebär ju att kvinnan har makt över sin kropp.

Precis som om de vet något om vad en abort innebär mentalt, att det är ett lätt beslut. Precis som om de tror att det är något som inte sätter fysiska spår och som om de vet något om oregelbundna blödningar. Precis som om de vet något om kvinnokroppen. De som inte ens verkar veta om att det behövs sperma. Dom som inte ens känner till kondom som preventivmedel.

Men Makten Över Kvinnokroppen vill de ha och makten över kvinnan. Abort blir en symbol – inget annat. De struntar i barns rätt liksom om kvinnan dör – bara männen inte mister sin makt.

Kvinnor som gjort abort hängs ut som mördare och bespottas – med SvD:s godkännande. Inte en tanke på att de sårar.

Dessa män avskyr f-ordet – feminism. Det är så man känner man igen dem och på de våldsamma personangreppen. Kommentarerna visar på hat, en vilja att skada och såra maximalt, på fullständig fanatism, på frånvaro av argumentering. Alla är egenskaper som kännetecknar dessa mansnätverkare.

Några exempel från kommenteringen på SvD idag.

Att utföra en abort …är att arbeta som bödel.

 Mammornas rätt att döma sitt barn till döden

 Abortbenägna kvinnor bör steriliseras ,för vem vill ha en moder som funderar på att bringa en av daga.

De som ”knullar runt” ena dagen och skrapar rent andra dagen är ingen tillgång för samhället.

Sveriges abortlagar är alldeles för liberala. Till den grad att många kvinnor använder abort som ett preventivmedel .

Förbjud abort nu! Denna vidriga hantering med människoliv är en katastrof. Kvinnor måste tvingas till att föda

Hur kan man ha en lag som dödar ofödda barn. Det är horribelt att den existerar i dagens Sverige. Man värnar så om barn i övrigt i Sv. men när det kommer till aborter så är det ingen hejd på mördandet.

Tjejer som dödar sina ungar borde spärras in. De verkar tro att det är något slags preventivmedel,

Detta är det kvinnohat som SvD tillåter på sin webbsida.


34. MÖRKERMÄNNENS JAG OCH MIN RÄTT
28 mars 2011

En moderat som synliggör sin människosyn i SvD genom att ondgöra sig över förslaget om att kriminalisera svenska män som köper prostituerade utomlands. Artikeln har rubriken ”Ingen gräns i jakten på moralbrottslingar” Moderaten anser att det är ett moralbrott utan offer.
Han väljer givetvis att inte skriva ett ord om att svenska män åker utomlands och köper barn och unga. Att de köper flickor som är försedda med falska papper som visar att de är 18 år dvs lagliga knullobjekt. 18 år. Då är man väldigt ung, man får inte köpa på systemet i Sverige och man får lindrigare påföljder vid brott just med hänvisning till att man är så ung. Men i prostitution är det en laglig ålder för Europas torskar.

Det här handlar om unga flickor och kvinnor som blir traumatiserade och normaliserade till stå ut med övergrepp, som har ont dagligen i en sexhandel som suger ut allt människovärde. Västerländska män är de som står för övergreppen. I Thailand, Vietnam, Indien, Sri Lanka och i stort sett alla andra asiatiska länder. Liksom i Japan. Men sexhandeln med traffickerade själar pågår även på närmare håll, som på Cypern , välkänt för sin omfattande människohandel med lurade unga ryskor, dit semestrande män åker och köper prostituerade. Eller till Tjeckien, Tyskland och i Danmark. Ingen sexköpare frågar, hur de han köper, mår.

I senaste Uppdrag Granskning framkom det med all önskvärd tydlighet; att köpa direkt från en hallick inte är några problem, att köpa kvinnor som uppenbart mår dåligt är inte heller några problem eller att sexuellt utnyttja någon som inte kan ett ord svenska eller en engelska är inga problem alls. Detta är i Sverige Hur ser det då ut utomlands, långt från polisens avlyssning?
Något mer egocentrerat än en sexköpare får man leta efter. Allt motstånd mot deras självpåtagna rätt beskylls för moralistiskt, precis som moderaten här gör. Vilken moral de själva har talar de däremot inte om. Däremot oroar han sig för lagföring. Men gör inte det. Det sköter polisen.

Till sådan här artikel går nätets djungeltelegraf igång och torskarna samlas som spyflugor kring en sockerbit i det elektroniska fältet under artikeln. Det finns bara ett intresse, att normalisera sitt eget beteende och slippa känna skuld.  Inget får stå i vägen för deras handlande och definitivt inte en ”moralistisk” lag. Vilken moral de själv står för talar det däremot inte om.

Moderatens artikel skulle kunna sammanfattas med ett ord: Jag. Eller med fyra: Jag och Min rätt.
Kvinnosynen är därefter liksom synen på barns rätt. Han använder förresten abortvapnet som argument mot att sexköp utomlands ska blir kriminaliseras. Precis som om han skulle bry sig om kvinnors rätt och jämställdhet.                                                                

35. VAR FINNS DE SVAGAS REAKTION?
9 april 2011

Efter en första debattartikel om att prostituerade ska ses som brottsoffer översvämmades kommentarsfältet med nätmän som blev fullständigt vansinniga över ett förslag som är tänkt att hjälpa traffickerade utsatta utländska kvinnor men även svenska unga tjejer. Nätmännen som alltid hävdar alltid sin rätt att få köpa kvinnokroppar hånade förslaget och de feminister som skrivit om det.

Då väljer SvD att följa upp den med en artikel om de kommenterade nätmännen för SvD väljer att skriva en artikel med rubriken ”Starka reaktioner på prostitutionsdebatt”.
Så fungerar mediedramaturgin nu. Granskning och perspektiv ersätts av kvinnoförakt för nu får mobben bestämma vad SvD ska skriva om.

Men det gäller nästan uteslutande när det handlar kvinnokroppen och om kvinnans värde. För vad hade SvD egentligen väntat sig efter Bjästa 1 och 2 dvs Assangefallet? I veckan som gick visades dokumentären om Assange i SVT och där framgick – som de som är därute redan vetat länge – att kvinnan är lovligt byte på nätet. Nu är kvinnan lovligt byte även i SvD. När åklagare Hillegren uttalade att vissa våldtäkter är etikettsbrott fick han ett stort stöd ifrån SvD:s nätmobb. Män som vill tolka verkligheten. För sin rätt.

Några rumänska, nigerianska eller polska utsatta kvinnor får inte höras i SvD:s kommentarsfält. Inte heller några svenska HVB-barn. Så var kommer de in? De som förutsätts står för kropparna som ska vara tillgängliga för dessa ”Starka reaktioner”. Och förresten: öppna en artikel om invandring SvD, så kommer också ”Starka reaktioner”. Men, förstås, det är skillnad för kvinnokroppen är ju fortfarande ett slagfält där män får härja. Nu mer än någonsin, särskilt för dem som redan köper eller vill kunna köpa kvinnor och flickkroppar när de vill.

De här nätmännen kommer ifrån en röststark skara som är vana att få höras – och det får de ju ohämmat. De får nu indirekt skriva egna artiklar. Artiklar med prostitutionsförespråkaren Petra Östergren plockas fram, en känd förespråkare för prostitution och som väljer ut prostitutionspositiva citat från hon intervjuat och som får sponsring från mäktiga intressen.

I SvD-artikeln på nätmännens ”Starka reaktioner” finns inga traffickingoffer. Eller någon 14årig förståndshandikappad flicka som våldtas på en soffa bakom en pizzeria. Inte heller alla dessa HVB-barn. Inte heller finns de rumänska 5-åringar, ofta romer, de som kommer att vara i EU:s sexhandel om tio år. Det finns inga 15-åriga flickor från Thailands landsbygd som kommer skickas runt världen.  Det finns inget om nedtystade Lindberghärvor med mäktiga män.  Hur många av de runt Lindberg får förresten nu vara en del i ”Starka reaktioner”?

I Norrlandshärvan som skildrats i UG gick även där hundratals män fria. Liksom i kopplerihärvan med utsatta flickor 2009. Några fick lite böter på ca 1500 kr men för de flesta var det bara fortsätta leta HVB-barn och andra utsatta. Det här är de härvor från senaste tiden som avslöjats De flesta bara fortgår i det tysta. För HVB-barnen har ingen brytt sig om. De hamnar utanför mediedramaturgin.

Hundratals barn som köpts utav hundratals, kanske tusentals, män. Om man nystar runt Lindberg, kommer det ”Starka reaktioner” då också? Fast de skulle kanske vara av ett annat slag. ”Starka reaktioner ” som kanske skulle leda till att man blir av med jobbet på redaktionen, vem vet.

SvD är en tidning som alltför ofta öppet stöttar prostitution numera. Här får sexköpare och kvinnoföraktare utgöra ”Starka reaktioner”. Men var, SvD, VAR finns de svagas reaktion?

36. ETIKETT HILLEGREN 10 maj 2011

Fd åklagare Rolf Hillegren replikerar på Madeleine Leijonhufvuds debattartikel om samtyckes-lagstiftning med en rubrik om att en ”Lag om samtycke skulle inte fälla fler”.

Hillegren har tidigare ansett att våldtäkter i nära relationer inte ska bedömas som våldtäkt utan ska bedömas mildare.  De ska anses vara som ett etikettsbrott. Att våldta sin fru/sambo är som att stoppa kniven i mun. Att våldta sin fru i 30 år skulle kanske anses vara som att gå mot röd gubbe?
Hillegren anser, följdriktigt, att en samtyckeslag är fel. Vem trodde något annat?  Det visar tydligt att det handlar om värderingar. Inte om juridik.

Vid tidigare tillfälle när åklagare Hillegren visade sin kvinnosyn undersöktes bl a City Åklagarekammares arbete, där han var anställd då. Det framkom då att de hade en mycket låg uppklarningsprocent när det gällde våldtäkter.
Hillegren ska alltså bedömas inte bara utifrån att han anser att våldtäkt=etikettsbrott utan också att han var en utav de åklagare som inte drev våldtäktsutredningar särskilt bra.

Han verkar ha någon sorts medeltida syn våldtäktsbegreppet.  Ett begrepp som från början betecknade att en man tog en annan mans kvinna, inte själva övergreppet i sig, kvinnan var ju en ägodel.

Men våldtäkt betyder något annat nu, Hillegren. Vi lever inte på medeltiden. Hur många Hillegrenare finns det förresten i rättsväsendet? Hur många åklagare och domare har hans kvinnosyn och hans milda syn på våldtäktsbrottet? Hur många Hillegrenare har yttrat sig i remissinstanser?
Det är den tanken som oroar mest, inte just den här repliken för den var väntad.

37. VILKA VÅLDTÄKTSANMÄLNINGAR UTREDS INTE? 25 JUNI 2011

Fallet med ”Anna” i Grekland som våldtogs i Grekland på semestern där, efter en nedlagd utredning, hon själv blev anklagad för falskt tillvitelse. Det blev en historia med fler bottnar och även här öppnar SvD kommentering till en del artiklar. Varför?

Det översvämmas av en blandning av allmänt feministhat, åsikter att kvinnor falskanmäler våldtäkter för att de ångrar sig och att kvinnor på semester horar runt och får skylla sig själva. Blandat med rasism mot greker. Vad är syftet SvD? Att håna ”Anna” ännu mer. Att nätmännen ska få utgjuta sitt kvinnoförakt lite mer? Nu 2011 finns alltså inget som helst hinder för att diskutera våldtäkt i SvD. Så mycket har det normaliserats på bara några år. Vad betyder det för svenska kvinnors säkerhet?

En kommentar i slutet får illustrera den här kommenteringen:

Hej alla, äntligen en rejält underhållande nätdiskussion! Ömsesidiga personangrepp, utflippade trollprovokationer, landskamp Sverige/Grekland. Dessutom sexrelaterat diskussionsämne! Det här är roligare än att titta på eftermiddags-TV.

Kan vi inte kompromissa och komma överens om att:

  1. Svenska kvinnor beter sig horaktigt OCH
  2. Grekland har ett korrumperat rättsävsende

så kan vi gå vidare till nya ämnen.

 38HATAR DOM SIG SJÄLVA DÅ, SVD?
5 september 2011

SvD publicerar en egen SIFO undersökning om vilka som önskar öppnad kommentering i media. Detta kommer när en visserligen smärre men ändå debatt uppstått om hur det brukar låta i fälten.

SvD påstår då att ”Läsare vill kunna kommentera”.

Först lite om ”opinionsundersökningar”. SIFO är ett vinstdrivande företag. De är beroende av sina beställare blir nöjda för att få nya uppdrag. Urvalet är här 1000 personer. De som inte svarar brukar ersättas av andra för att det ska bli billigare och man kan dra ner på urvalet. Men så görs inte tillförlitlig statistik. Det är också av yttersta vikt hur frågorna ställs, att de inte kan missuppfattas.
Hur ställde de frågorna här? Det står inte i artikeln. SvD är känt för sina hatiska kommentarer. De omtalas t o m på forumet Flashback för att man numera kan skriva vad man vill där. Nu skriver de i stora rubriker om att de som skulle vara mest positiva till kommentering är flickor och unga kvinnor mellan 15-29 år. Var är alla dessa unga kvinnor i SvD:s kommentering? VAR?

Är det de som skriver att kvinnor som gör abort är mördare? Är det de som tycker att kvinnojourer är av ondo? Är det de som svartmålar boken Happy Happy, om kvinnor som kan må bra efter en skilsmässa? Är det de som är ”de starka reaktionerna” mot att unga utsatt flickor och kvinnor i prostitution ska få hjälp? Är det de som skrev ner ”Anna” som blev våldtagen i Grekland? Är det de som som gläds över att DSK slapp åtal? Är det de som tycker att de ska ha rätt att köpa kvinnokroppar? Är det de som var vansinniga på nätverket Hilda? Är det de som tycker att kvinnliga badmintonspelare ska ha kjol? Är det de som vill att ”lilla frun” ska stanna i hemmet och ta hand om barn? Var det de som hyllade åklagare Hillegren när han ville göra våldtäkt i nära relationer till ett etikettsbrott?  Och som skrev ”Hillegren för President”?

Är det de som gör att om man försvarar kvinnors rättigheter får 10-15 disqus-svar på varje inlägg från arga, föraktfulla personer. Är det de som skriver om ”manshatet” och om ”rabiat-elit-statsfeministerna” i varannan kommentar? Var det de som gjorde att SvD:s egen debattredaktör skrev följande mailsvar 2009 till bloggägaren som förklaring att man valde att inte öppna en artikel om kvinnojourer.

”Tyvärr så finns det vissa ämnen där kommentarerna ofta spårar ur, och då vi inte kan ha kommenteringen påslagen vilket vi tycker är tråkigt på många sätt. Vår ambition är ju att det mesta på sajten ska gå att kommentera, men tyvärr går inte alltid det.”

Då, på den tiden, då kunde SvD inte ens öppna våldtäkts- och kvinnojoursartiklar för att de spårade ur. Det var för knappt två år sedan. På två år har hatet blivit ”normalt”. Vardagsmat. Nu är ”urspårning” legio. Men det är nu unga flickor och kvinnor de som är mest ”positiva”. Till vad?

Tänk vad 15-29 åringar måste hata och förakta sig själva i kommentering. Då kanske det är bäst att uppmärksamma myndigheter på svenska flickors och unga kvinnors enorma självhat i tidningarna. Det ju alarmerande för deras hälsa. Ett nytt sorts självskadebeteende.

Eller så är detta ett ideologiskt använt resultat som inte har att göra med den kommenteringskultur som finns. Eller, vad är vitsen med denna rubrik SvD? Vid mailkontakt med den berörda redaktionen bad bloggen att få tillgång till mer info om denna SIFO-undersökning, med de ansvariga valde att ”hemligstämpla” allt i svaret. Det är kanske är förståeligt.

 

KVINNOSYN I MEDIA

Det är inte alltid det som skrivs direkt som avslöjar vilken kvinnosyn som media reproducerar. Det är vad som framkommer indirekt som är det som mal in i medvetandet hos de som konsumerar media. Media finns med oss från det vi vaknar på morgonen till vi somnar på kvällen. Varje dag, året om. Det mesta passerar obemärkt och internaliseras i medvetandet varur vi tolkar vår verklighet. Mannens sexuella tolkningsföreträde är en norm i det mediala Sverige, det är därför vi måste problematisera media i grunden. Det är därför vi måste fokusera på mansmedia.

39. KVINNOKROPPEN ÄR ALLTID THE LAST FRONTIER 4 januari 2011

I SvD skrivs om digitala plattformars agerande. Skribenten väljer att kalla svårigheter att få fri tillgång till porr för en ”digital sexualmoral”.
Märkligt nog verkar det alltid vara när tillgången till nakna villiga kvinnokroppar hotas som media slår på trumman, då rycker man ut på en inbillad prärie med lasso och gevär och vill återta territoriet.

Det eviga slagfältet är den fria tillgången till kvinnokroppar. För inte skylta för tydligt vad det handlar om illustreras dock dagens med ett kyskt klassiskt konstverk på dagens webbsida. Det är den vanliga dubbelmoralen. De borde ju snarare ha lagt ut en hårdporrbild med en kuksugande ung kvinna i stringtrosor och högklackat. SvD frågar sig nu om ”Yttrandefriheten hotas?

När sexistiska danska och tyska media inte får vara sexistiska, hotas yttrandefriheten. Det magiska ordet: ”yttrandefrihet” ska öppna alla dörrar för att se kvinnor som objekt och sexualiserade.

Dawit Isak sitter inspärrad. Tjetjenska människorättsaktivister kastas in i bilar och mördas. Ryska journalister misshandlas grovt för att de vill avslöja korruption.  Latinamerikanska skribenter mördas en efter en för att de skriver om karteller.

Men här är det kvinnokroppar som ska symbolisera yttrandefrihetens yttersta gräns.
Det är som just det vore The Last Frontier for Freedom of Speech. Hotas exponeringen av den nakna kvinnokroppen – då hotas hela västvärlden av CENSUR. För vad kan väl vara viktigare?

Filmcensuren avskaffades förresten nyligen. Den hade i praktiken inte använts på lång tid. Men då, förr, liksom nu var det kvinnokroppen man slogs om. Röster hördes om vi måste avskaffa ”censuren”. Ska vi inte få se kvinnor hängas upp i köttkrokar och sågas itu samtidigt som de skriker i dödsångest?

Som vanligt låtsas de flesta av medias representanter att filmcensuren handlade om framför allt dövandet av DET FRIA ORDET när det handlade om kvinnokroppen, då som nu. Det handlade om rätten att få använda den som man ville; slakta, knivhugga, lemlästa och framför allt skrämma till denna dödsångest. Som i Hitchcocks klassiska duschscen. Att skriva om filmcensur, sexualmoral och digitala plattformar utan att samtidigt reflektera över vad det speglar om sexualitet, kön och makt ter sig okunnigt. Att avstå från vad det säger om strukturer och värderingar om kvinnlig och manlig ”rätt”, visar på en skriande brist på förståelse för både historiskt och samhälleligt sammanhang.
Att skriva om ”moral” utan att se ovanför sin egen navel är bara tröttsamt.                                                       

40. GROTTMANNEN PÅ TV4 17 januari 2011

TV 4:s anställda avgår i protest mot porr. VD:n Jan Scherman visar grottmansnivåns hela arsenalen i sitt försvar för porrvisandet. Han framträder också i TV och försvarar sig med de vanliga retoriska skamgreppen. Han låtsas som om han inte förstår vad det handlar om. Eller är han verkligen så omedveten, och vad säger det i så fall om TV4 som samhällskanal?

Sexindustrin med porren som det absoluta flaggskeppet är det mest ojämställda området som finns idag. Sedan porren släpptes fri på 70-talet har det skett en tydlig utveckling i negativ riktning – för kvinnan, som hon förresten aldrig får kallas i porren. Flickan/tjejen/horan eller varför inte ”teens”,  etc blir bara mer och mer förnedrad, nya ”metoder” dyker upp, hela tiden.

Det är det som är det märkliga med porr. När övriga samhället långsamt blev mer jämställt, hände INTE samma inom porren. Det fortsatte att vara lika patriarkalt. Förmodligen beror det på rent företagsekonomiska kalkyler dvs frågan om var pengarna fanns. Men inte bara. Det är säkerligen en rent strukturell tröghet att ändra hela inriktningen därför att de som styrde utvecklingen själva var män.
Så det konstiga har hänt, som inte hänt inom någon annan bransch på samma sätt, att man avsäger sig en del av marknaden, nämligen kvinnornas perspektiv. Ganska märkligt faktiskt.

Men vad värre är: den backlash vi har på jämställdhetsområdet efter 70- 80-talet har sin orsak i porrens patriarkala syn på sexualitet och de pengar som finns där.

Man ser det på område efter område, förutom porr, även prostitution kopplat till människohandel, synen på hur kvinnan ska klä sig, hur kvinnan exponeras i media idag 2011 (!), plastikoperationernas utbredning i västvärlden, influenser hur tonåringar ska klä sig, uttryck i samhället som porrigt/sexuellt= kvinnokroppens exponering eller för att ta ett dagsfärskt exempel: ”gymnastik-dans” vid strippstången till och med för småflickor, skulle det ha funnits om det inte var en anpassning till porren/sexindustrin? Det är alltid först när kvinnokroppens exponering hotas som media m fl drar igång maskineriet om hotad s k ”yttrandefrihet”. Det är återigen igen en omedveten, eller medveten, anpassning till den patriarkala porren. Allt detta låtsas Scherman på TV4 som om han inte vet. Han drar inte fram moralistkortet, han till och med försvarar sig med grottmålningar. I den moraliska debatten får ofta de som är emot automatiskt ett övertag, Men erotik fanns ju redan i grottmålningar och hieroglyfer, sa TV4:s vd Jan Scherman till tidningen Resumé i höstas. Så ser den moderna grottmannen ut i Jan Schermans gestalt.

41. KVINNA SMITTAD AV TORSK 19 januari 2011

I GP står om en prostituerad kvinna som smittar män. Rubriken på artikeln är ”Syfilissmittad sålde sex” Utgångspunkten är här den sexköpande mannen. För annars måste media tro på uralstring eller alkemi. Men: Den prostituerade kvinnan i artikeln har en gång blivit smittad av en torsk.

En torsk som kan vara en smittkälla till andra, även till andra prostituerade kvinnor, kvinnor som kan vara utan möjlighet till någon medicinsk hjälp vare sig i Sverige eller i sitt hemland. Det faktumet döljs mellan raderna i artikeln. Det blir istället synd om mannen och kvinnan blir den med skuld, fast det är hon som är offret.  Som vanligt utmålas kvinnan som den som ”lockar ”män i fördärvet.

Men det är inte ett dugg synd om torsken för det är han som är smittkällan. Syfilis uppstår inte i en kvinna, prostituerad eller ej, det kommer utifrån. Alkemin finns inte. Och torsken har bara sig själv att skylla; han vet vad han gör och kan välja att avstå. Han får bära sin smitta bäst han vill, han har valt den själv. Däremot ska han låta blir att smitta andra kvinnor vare sig det är prostituerade, sambor eller fruar.

42. OM AUSTRALIENS MACHOMÄN
11 februari 2011

I SR Studio Ett deltar en akademiker från MKV vid Göteborg universitet. Ämnet är våldtäkt. Varför tillfrågas en journalistikprofessor om det? Vad vet han om våldtäkt? Det verkar fullständigt naturligt i Public Service att våldtäkt inte är ett ämne för de som vet, utan vem som vill får tycka. Akademikern visar här skrämmande värderingar. Det får alltså ske 2011 utan att studioreportrarna ifrågasätter det. Han hävdar att våldtäkt utan våld inte är våldtäkt eftersom det heter just våldtäkt. Dessa studioreportrar som själva verkar ha en rätt tveksam kvinnosyn (de ifrågasätter tex om en kvinnlig politiker verkligen ska arbeta när hon väntar barn, men frågar aldrig frågar män detsamma). Då är det helt följdriktigt att de inte fattar vad akademikern gör nu.

Våldtäkt kommer från ett medeltida synsätt, att kvinnan tillhörde någon man och straffbarheten låg i att man tillgrep sig någon annans kvinna. Där befinner sig alltså den här akademikern. Han går på ordets faktiska historiska betydelse och nedvärderar kvinnan till en manlig ägodel.  Tror han också att etermedier sänds genom en etergas. Fortfarande? Hur en medeltidsman av det här slaget kan utbilda framtidens journalister ter sig obegripligt. Men med tanke på hur det låtit senaste tiden är det lätt att förstå sambanden.

På Newsmill (var annars?) skriver en före detta SVT-medarbetare putslustigt om ett så allvarligt ämne som våldtäkt i Assangefallets kölvatten. Han hävdar att han har våldtagit sin fru många gånger med den synen på våldtäkt som Sverige har. Statsfeministiska Sverige.  Han blir ivrigt påhejad av kommentarsfältherrarna som hänger på sajten. Men det räcker inte med det. Eftersom han jobbat på SVT tar detta Public Serviceföretag upp denna vidriga artikel i sin rapportering men gör det utan reflektioner vad den står för. Som en form utan innehåll.  Den tas som om den var ett rimligt inlägg i debatten. Att den normaliserar våld mot kvinnor sägs inte. Att Public Service har anställda som ser på våldtäkt i äktenskap som något oproblematiskt är t o m på lägre nivå än åklagare Hillegren.

43. KVINNOMISSHANDEL OCH EKDAHL
17 februari 2011

En ROKS rapport om fruimporten har fått uppmärksamhet, fattas bara annat när problemet har funnits i 30 år utan att någon förändring skett. Rapporten fokuserar på de kvinnor som far illa, mycket illa.

I Kvällsöppet i TV4 togs rapporten upp fast där blev fokus på de stackars misstänkliggjorda männen och på den taskiga svenska kvinnan som inte servar mannen. Det blev därmed underhållning av blåmärken, strypgrepp, våldtäkt, blod, mental isolering och förnedring. Man måste ju skoja till det ansåg tydligen redaktionen för Kvällsöppet och TV4. Precis som i Berlusconis mediemonopol där tittare serveras nöjen, skojigheter, och ett utbrett kvinnoförakt ska även TV4 dra sitt strå till stacken och göra kvinnoförnedring till ett nöje.

I Kvällsöppet bjuds på underhållning av kvinnomisshandel. Redaktionen letar upp den enda person i Skandinavien som med emfas anser att kvinnor här inte kan serva männen i hemmet eller sexuellt utan bara är sura feminister. Att det är kvinnans fel att kvinnor misshandlas.

Personen heter Hannu Nabitu Herland. Just det Herland igen.  Samma Herland som AB använde för nästan 2 år sedan för att piska upp en hatstämning mot den svenska kvinnan och kvinnor i allmänhet.( Se kapitlet om AB.) Två år senare dras denna Herland upp när kvinnomisshandel och våldtäkt ska avhandlas. Det är också ett kvinnoförakt som är nästan utstuderat. Man flyttar fokus från den slående mannen till kvinnans beteende. Och för att göra det riktigt klart att det är Kvinnans fel bjuder man in en bloggare med ett känt kvinnoförakt. Nu hettar det till säger Ekdahl upphetsat och Macho-Birro verkar trivas. Har vi fått vår första Berlusconi – TV? Som av en händelse sker det i samma kanal som sänder porr i en av sina nyuppköpta systerkanaler. Att vi har Ekdahl, Macho-Birro, och Porr-Jan på samma Kanal verkar då plötsligt logiskt.

44. EXPRESSEN HJÄLPER SEXKÖPANDE DIREKTÖRER 18 februari 2011

En 63-årig moderat politiker, en direktör har åkt fast för sexköp. Och Expressen/GT gör uppenbarligen sitt till för att hjälpa honom.
I anslutning till nyheten väljer de samtidigt att publicera en artikel där tre ”lyckliga horor” berättar hur ”lyckliga ”de är. Men där tog t o m Expressen i lite för mycket. De blev lite ”för lyckliga” för torskarna på Flashback blev lite stötta kanten. De tyckte att de lyckliga hororna skröt för mycket. ”Vilka tror de att dom är, kräva så mycket betalt, det finns andra att gå till” var en kommentar. Expressen hade alltså behövt ta i så mycket för att rädda den 63-årige direktören – politikern.

Denne politiker och direktör köpte alltså på gatan i Rosenlund en utländsk handlad kvinna långt ifrån Expressens glättade små reportage om ”lyckliga horor”. Det ”glömde” väl Expressen/GT i sin ”iver” över att hjälpa sexköparen – direktören. Man kan också ställa frågan hur Expressen så snabbt fick kontakt med dessa tre representanter, vem svarade egentligen på mailen som Expressen skickade till dem. Vilka svarade inte på deras ”enkät”. Skrev de på rumänska, polska, ryska, lettiska också? Men det viktigaste för Expressen kan sammanfattas med orden: Mission accomplished – saving the punter.
De tre ”lyckliga hororna” framhöll att de valde bort de torskar de inte vill ha. Men de bortvalda, de tjocka, de illaluktande, de hänsynslösa, de perversa, de som vill ha ungt, de som inte har råd med lyx, de som vill ha makt, – vart går de, Expressen? Det glömde Expressen att skriva om.

45. HALLICKARNA HAR ”MYCKET” ATT GÖRA
3 mars 2012

Utrikeskorren på Ekot rapporterade från i jordbävningens Fukushima Japan. Han talade om att människor höll sig inne även Tokyo. Då berättade han plötsligt om att hallickarna hade mycket att göra när de försökte ragga män bland det fåtal som vågade sig ut. Han hade själv fått minst tio förslag när han varit ute. Det här säger mycket om vilka värderingar som styr och vilka som jobbar på radion.  Reportern sa inte ett ord om de kvinnor som ska ställa upp med sina kroppar, huruvida de har mycket att göra. Han lät oss förstå att annars pågick en ständig sexhandel och hallickarna hade ett normalt jobb. Nu tyckte han nästan synd om dem, Men kvinnorna, varorna, var osynliga liksom männen som köper. Givetvis får man förmoda att svenska affärsmän ingår i kundklientelet och svenska män som beundrar allt japansk.  Reportern har aldrig pratat om trafficking eller prostitution som ett problem. Det var första gången han nämnde det och då var det hallickarnas prekära situation som var i fokus.

46. BURKA OCH BIKINI 6 mars 2011

I God morgon rapporterade korrespondenten från läget i Tunisien. Det handlade om islam, dvs det som  kallas islamiseringen. Det var allvarliga män och ytterligare allvarliga män som intervjuades om farhågor mot och om stöd för islam, Men sedan dök det upp kvinnor i inslaget dvs några fnittrande 15-åriga flickor, och snabbt börjar reportern prata om deras smink, deras hår, om de bär slöja eller inte. Vi får minsann veta att unga kvinnor kastar burkan så fort de kommit in på disko. Men vi tas åter tillbaka till det viktiga, de unga männen och deras syn på politik och samhälle och sedan ställer hon den enormt viktiga frågan: kommer det vara ok med bikini?  Så var fanns kvinnan i Tunisiens politik, i samhället, de bekymrade unga kvinnorna, de kvinnliga studenterna och deras vilja att delta i samhällsbygget, var fanns de unga männens syn på kvinnans jämställdhet och var fanns kvinnans lika värde i politik, ekonomi och samhälle? Kort sagt var fanns kvinnan i samhället som en människa?

Två dagar kvar till Internationella kvinnodagen och Sveriges Radio tycker att den viktigaste frågan för kvinnor i Tunisien är om de får sola sig i bikini.

47. FULA MONSTER OCH FINA MÄN 7 mars 2011

Serievåldtäktsmannen i Örebro åtalas idag för 15 överfall på kvinnor. Media skriver och kommer att skriva spaltmeter om den åtalade enligt den vanliga dramaturgin. Enligt känt mönster. Det kanske kan kallas monster-mönster. Det skrivs om individens störningar, om att han hört röster, om hans hat mot kvinnor, hans ensamhet och annat som lett till grova övergrepp på kvinnor. Verkligheten blir enkel. Svart och vitt. Monstret som våldtar kvinnor.

Förra veckan skrev samma press om en undersökning som Statens Institutionsstyrelse (SIS) utfört om LVB-hemmen. Utav de unga som ingick i SIS undersökning hade 12 % av flickorna sålt sin kropp och 4 % av pojkarna. Kropp mot pengar, mat, boende, droger, bekräftelse. Ofta hemlösa barn. Rubrikerna blev stora och svarta: ”Utsatta unga säljer sex”.
I SVT:s Rapport läser en bekymmerslös Claes Elfsberg ”Unga på ungdomshem säljer sex” mellan Libyen och vädret.

Men vad döljer sig bakom ”sex”, som media inte vill fördjupa sig i och som de nästan krampaktivt undviker? Vilka är gärningsmännen? Då blir det tyst för de finns inte. Det enda som finns är ”barnen som säljer sex”.

Men gärningsmännen finns givetvis och bland dem finns de anpassade männen, de fina männen.

Under kopplerihärvan 2009 figurerade medelålders män som förnedrade ”slynor och horor”, på en madrass på ett källargolv, eller som efter herrmiddagar ägnade sig gangbangs, dvs gruppvåldtäkter. Ett litet tag skrevs det om det här: om dessa lärare, Vd:ar, direktörer, politiker. Göran Lindberg sitter nu inne som bekant. Men de andra är fortfarande okända.
I båda dessa härvor fanns dessa barn och unga som är ifrån utsatta livssituationer. Vilka är alla dessa medelålders män som annonserar efter slynor på nätet? Unga slynor att uppfostra. Eller en ”dotter”. Slipsar istället för Örebromonster. Inomhus istället för i parker. Mycket makt istället för lite.
Men det är faktiskt ännu värre för forskning visar att upp mot 80 procent av de ungdomar som tagit emot ersättning för sex tidigare utsatts för sexuella övergrepp. Någon förstör dessa barn först. Sedan tar de andra vid. Eller samma personer. Men om media granskade vilka som köper och utnyttjar barn och unga istället för att lägga skulden på de utsatta, vad skulle hända?
Media ger här öppet mål till Sverigedemokratiska riksdagsmän att hävda att media mörkar vissa våldtäkter, dvs de som begås av invandrare.  I Agenda ses en svettig chefredaktör som ställs till svars en nästan hysteriskt upphetsad Sverigedemokrat som anser just att media mörkar vissa våldtäkter.
Och de gör de. De mörkar att fokusera på VILKA som KÖPER barn och unga på HVB-hem. Men media slappnar av med monstermannen från Örebro, allt medan de andra finare monstren kommer undan.

48. DETTA ÄR INGEN HÄRVA OCH BARNPORR-RINGARNA LÄMNAS IFRED
18 oktober 2011

Idag kom domen mot den man och de 23 kvinnor som har medverkat i spridandet/innehav av barnporr.
Händelsen har givits mycket medial uppmärksamhet. Det har benämnts som en kvinnlig pedofilhärva och olika experter har intervjuats. Dessa kvinnor var korkade, lättledda, brottsliga och handlade vidrigt när de inte direkt polisanmälde så fort de såg en övergreppsbild.

Men – detta är ingen härva. Det är en rak linje med personer lätta att spåra via en dejtingsajt.

Dessa kvinnor hade ingen aning om hur man döljer sitt agerande, vilka man kan söka beskydd hos, hur man får tips av pedofila kretsar och de hade inga kontakter i samhället i övrigt som beskyddade dem.
De gick att plocka en efter en via dejtingkontakterna och enligt pressen förfasar sig enskilda poliser över att detta var det ”värsta” de sett.

Huvudmannen kom polisen i Dalarna på genom ett tips om en ”annan brottslighet”. Polisen fann dock inget tecken på denna brottslighet men tog med sig datorn, enligt media, och så rullades historien upp.  Vad var det för brottslighet som han anklagades för? Vad låg bakom? Allt kan säkert vara rimligt och förståeligt, men ingen förklaring har getts i media till varur det ursprungliga intresset från Dala-polisen uppstod. Inte heller verkar någon intresserat sig för de kontakter mannen har haft med andra män, var han har fått sina bilder ifrån som han spridit till kvinnorna. Ingen, förutom dejtingssajtens kontakter, verkar ha följts upp. Det står ingenstans i media står om att polisen i Dalarna undersöker mannens kontakter med andra spridare. Allt fokus hos Dalapolisen har hamnat på dejtlinjen – och på kvinnor som inte vet hur pedofiler beter sig. Allt medan de stora nätverken, pedofilringarna hamnar utanför fokus – igen. Det är de svårutredda brotten med 100 000-tals och miljontals bilder och filmade övergrepp som köps och säljs, där barn är varor.

Varför släpps en läkare som har 250 000 barnporrbilder i sin dator för att preskriptionstiden plötsligt råkade gå ut? Utan att någonsin få veta vilka han utbytte bilder med? Varför skriver ingen om den stora pedofila aktiviteten på ”avsomnade” sajter? Där grupper av vana pedofiler möts och byter bilder mer eller mindre öppet som barnrättsbloggar skriver om.  Ur en sådan blogg:

”Pedofiler lånar eller kapar avsomnade bloggar och gästböcker för sin handel. I det här fallet handlar det om aktiv sajt med en ”avstängd” gästbok”

”Den här barnporrhandeln som pågår helt öppet visar också att det inte finns någon skiljelinje mellan tecknad/animerad barnporr och riktiga barnporrbilder”
”… pågående handel och sexuell exploatering av små! Pedofila konversationer om var man kan hitta och köpa bilder/filmer på våldtagna barn. Säljare som erbjuder sådana!” 

Nya inlägg postas hela tiden just bara på denna enda kapade sajt. Ingen granskning sker i media, trots att det sker helt öppet för vem som helst att ta del utav. I andra länder slår polis till mot stora barnporr/pedofilringar men här hamnar allt fokus på en dejtingsajt. I Sverige hinner inte polisen utreda barnporrbrott. Det är ett resurskrävande arbete och resurserna räcker inte. Ur artikeln ”barnporrbrott riskerar preskription”

”En anledning att polisen inte hinner med är att brotten har blivit allt mer omfattande. Under senare år har beslagsvolymerna ökat. I stället för 10 000 eller 100 000 bilder och filmer kan det röra sig om en eller två miljoner bilder och filmer. Filmer som tidigare var på 20 till 30 sekunder är ofta två timmar långa. ”Vi önskar att det här skulle vara prioriterade brott i och med att det är barnfrågor”

Ett annat fall som lades ner omfattade: ”inte mindre än 151 672 barnpornografiska bilder och 2 043 barnpornografiska filmsekvenser. 2 175 bilder och 188 filmsekvenser visar barn som utsätts för särskilt hänsynslös behandling”

Gärningsmannen slipper här undan med endast lite dagsböter pga bristande resurser. Från ”Inget fängelse för barnporrbrott”; ”Det är ett stort problem, polisen hinner inte med. I nästan varje lite större ärende som berör barnpornografi drar det ut på tiden”

Vilket nätverk verkade denna person i? Knappast en dejtingsajt. Komplexiteten i barnporrbrotten bara ökar. Dessa brott där de pedofila nätverken konsumerar sina otroliga mänger övergrepp och kommentarer bilder, tipsar varandra om nyheter och hetsar varandra till att producera mer och mer. De hjälper varandra att dölja sin verksamhet. Svensk polis söker nya metoder för dessa raffinerade brott.

Aldrig har det varit så lätt för pedofiler att hitta sina offer”.  ”Utredningsarbetet är svårt.”

 Men det verkade det inte vara i Dala-fallet och i media. Där är bilden klar. Allt medan barnporr-ringarna lämnas ifred.  Men utomlands där slår polis till mot stora nationella och internationella nätverk. Det blir ibland en liten notis i svensk media. Om ens det. Hur ska vi då kunna jämföra resurser, mellan dejtingsajter och de nätverkande pedofilerna, de som vet hur man gör: barnporr-ringarna? Här kommer några exempel på vad polis i andra länder gör.

Barnporrliga sprängd i New York, 25 personer gripna

 Eller där en europeisk pedofilring sprängdes, och 52 personer greps, varav två svenskar. Där ingrep svensk polis, när andra länders polis gör jobbet. Själva ges de inte resurser och tur är väl det för pedofilerna.

EUROPOL, den europeiska polisbyrån, gör, tillsammans med nationell polis, ett tillslag där 174 misstänkta greps!

 Eller i Spanien. Där i ett enda stort tillslag deltog 300 specialutbildade poliser, och 50 domstolar medverkade i åtalet. Efter ett års spaning greps 66 personer i en nationell insats, med 48 millioner foton och filmer. DET är en härva, en barnporrhärva, som visar att det landet tar denna brottslighet på allvar.  Men det är ju Spanien, ett stort land och inte jämförbart med Sverige. Eller?

Men i Grekland med i stort sett samma folkmängd som i Sverige, sin korrupta polis. DÄR slår polis till och griper ett 20-tal pedofiler vid ett och samma tillfälle och beslagtar allt deras material med övergrepp på barn, det yngsta var bara 4 månader. Bland de gripna finns: en präst, två läkare och en arméofficer. När händer det i Sverige? För att det inte ”finns”? Knappast.  Men här läggs istället locket på, resurserna stryps allt medan Dalapolisen och pressen excellerar i en dejtingsajt. Vem granskar svenska barnporr-ringar? Ingen. Men ett är lätt att inse att de är överlyckliga över allt fokus på, den kvinnliga ”pedofilhärvan”.

 I en debattartikel i SvD om att ”Sverige måste lyssna på FN:s kritik” tas det svenska ointresset för dessa brott upp. Kritisk riktas mot att Sverige utdömer oerhört milda straff, oftast böter, om det ens hinner bli något innan det blir preskriberat läggs ner.  Det är skillnad mot utomlands med de riktiga barnporrhärvornas skyldiga som kan få över 20 år i fängelse.

Denna debattartikel följs i kommentering, inte av upprördhet över barnporrbrott, utan av de vanliga förminskande, förnekande och känslokalla kommentarerna som alltid följer på brott mot utsatta särskilt barn. De som inte alls upprörs över övergrepp ens på små barn, som tycker att dessa debattörer inklusive Ecpat, sprider propaganda. De som argsint hävdar att allt är ”morallagar”, ”övervakning”, ”censur”, och att ”byxmyndiga” barn drabbas och så vidare. Uttrycket barnlandet Sverige, det som vi gärna vill tro att vi är, får vi nog omvärdera om vi tittar på vår omvärld. För det är för pedofiler, som Sverige tycks vara ett barnland.

49. OSYNLIG NORM: KVINNOMISSHANDEL NORMALT BRÅK 14 december 2011

I en krönika i DN, skriver en sportjournalist om kvinnomisshandel ”all stjärnstatus skalas av i domen”. I dagarna kom en undersökning om hur sjukhuspersonals attityder till kvinnomisshandel. Det visades sig då att det fanns ett omedvetet skuldbeläggande av kvinnorna som misshandlas. Det är en samhällelig struktur man även kan se i domar. Krönikören upprepar här samma mönster.

Men man får läsa och tänka till. Vad gör krönikören i sin text egentligen?
Inledningsvis:
”Alexander Gerndt döms för misshandel av ex-frun och jag ska tycka något om hans landslagsspel. Men först det jag inte kan släppa: Dotterns del i dramat. Den är värst.”

Senare i texten redogör han för bråk mellan Han och Hon, som han skriver.…”och kliva rakt in i en verklighet där vuxna bråkar ”…

Där sker det: han gör kvinnomisshandel till en del av ett bråk mellan vuxna. Med andra ord står mellan raderna: kvinnan förtjänade det, hon bråkade ju också. Barnet tycker han synd om, men inte kvinnan.  Att ta strypgrepp på en kvinna ingår i ett vanligt familjebråk. Bara inte barn är med.

Så fast sitter strukturerna: i familjebråk ingår kvinnomisshandel.

Från den tidigare SvD-artikeln om sjukpersonalen:
Påståendet var formulerat som att ”kvinnans passiva personlighet utsätter henne för våld”. 28 procent av personalen tycker att det kan vara en del av orsaken, säger hon.

Maaret Castrén betonar att det inte är samma sak som att säga att det är kvinnans fel att hon blir misshandlad. Ett annat påstående var att ”båda parter har del i att situationen (misshandeln) uppstår”. 21 procent höll med.”

Sportjournalisten är förmodligen varken värre eller bättre än normaljournalisten, utan det är snarare ett textmässigt synliggörande av de osynliga strukturer som tycker att ”båda parter har del i att situationen (misshandeln) uppstår” när han skriver att vuxna ”bråkar”.

50. SYSTEMATISKA VÅLDTÄKTER DÅ SOM NU
8 januari 2012

I DN skrivs om det faktum att trafficking funnits även tidigare i historien över Medelhavet och att svenskar var inblandade i handeln med kroppar för sexuella syften: ”Svenska fartyg fraktade sexslavar”.

Men än idag sker barnhandel med små flickor i regionen, som varor vilket skrevs om nyligen ”småflickor blir sexslavar”.

”Flickor på mellan 5 och 12 år säljs till rika män i Saudiarabien och hålls som sexslavar. När flickorna blir könsmogna kastas de ut i prostitution. Detta borde svenska och norska regeringarna ta upp i sina kontakter med saudiska regeringsföreträdare. Men också privata företag med kontakter i Saudiarabien kan göra en insats, säger Sanna Johnson, svenska Rädda Barnens regionchef i Mellanöstern.”

När nu DN skriver om sexhandeln över Medelhavet på 1600-talet, illustreras artikeln med en målning som föreställer västvärldens manliga fantasier om harem med mängder av nakna kvinnokroppar på rad. Vad betyder det att DN väljer den bilden? Vad förmedlar det?
Det är ett sätt att omedvetet hela tiden förstärka föreställningen att kvinnan är en kropp, en vara, som används. DN kunde ju valt att visa männen, det är ju de som är orsak till denna handel.

Ett fartyg från 1700-talet, med 1700-talsmän, de som möjliggjorde handeln med människor eller ottomanska rikets sultaner, som våldtäktsmän. Det är vi ju inte vana att se dem som.
Men alltid ska sexuellt utnyttjande av kvinnor och flickor, vare sig som sexuellt utnyttjade slavar eller kvinnor i prostitution illustreras med kvinnokroppar.

Så vidmakthåller media precis samma strukturer som de förmodas att ta avstånd ifrån. Och aldrig läggs skuld i bild på männen.

Det är här mest fråga om barn; det var ju mycket unga flickor som skickades och ändå visas de med nakna kvinnokroppar. Vill DN få ett blickfång. Nakenhet, dvs kvinnokroppar fångar ju ”läsarna”.
Det är också intressant att när forskaren som studerat handeln intervjuas i radion har han svårt för att tala om sexuellt utnyttjade slavar. Han presenterades verksamheten som att det handlat om ”konkubiner”.  Barn blir ”konkubiner”. Reportern var dock ovanligt försigkommen och frågade: ”Du menar sexslavar?”

Konkubiner, liksom ordet glädjeflickor, är något som ska dölja vad det handlar om: sexuellt utnyttjade kvinnor och flickor. Genom att dölja detta, genom att använda omskrivande förskönande ord, döljs också helt och hållet mannens utnyttjande. Det är därför det blir pinsamt att säga direkt vad det är. Det tyder på både en djup dubbelmoral och en beröringsskräck.

Överhuvudtaget att använda ordet ”sex” i sammanhanget, som sexslavar, är ett sätt att dölja vad det handlade om. Våldtäkt. Grova sexuella övergrepp. Sexuella är ju ett helt annat ord än ”sex”.

Sexuella övergrepp ger association till ordet våldtäkt och det vill man ju undvika. Det blir för tungt. ”Sex” blir en kittling och trots att det är hemskt, får det ett lite tilldragande harems-skimmer. Det var ju  ändå så länge sedan.

Det som beskrivs i artikeln idag, handlade om unga flickor som antagligen fördes skrikande hemifrån bands, hanterades av män som tog där de ville. Flickor som buntades ihop skräckslagna över vad som skulle ske med dem. Det som hände var något fruktansvärt: upprepade våldtäkter utav vuxna män. De överlevde i genomsnitt 6 år i fångenskap.  Det var alltså ett otroligt slitsamt liv, både psykiskt och fysiskt, att våldtas gång på gång, inspärrad med andra rädda flickor. Eller så kanske de dödades i sexuellt plågsamma ”lekar”.

Det behövdes alltså ständigt nya slavar att våldta, en ständig införsel av flickor.

Men än idag har vi en slavhandel, Än idag skrivs böcker om slavar som våldtas. Slavhandeln för att utnyttja människor sexuellt, framför allt unga kvinnor och flickor, växer för varje år.
I artikeln talas om 2000 slavar årligen. Idag är det över 1 miljon som drabbas varje år, de flesta för sexuellt utnyttjande. Hur är det möjligt?

Kanske för att detta utnyttjande fortfarande döljs i ofarliga benämningar som konkubiner, glädjeflickor eller ord där sex ingår. Att kvinnor och flickor fortfarande är kroppar. Att männen döljs. Då som nu.

51. VILKA TJÄNAR PÅ VÅLDTÄKT OCH MORD
19 januari 2012

I en debattartikel med titeln ”Filmbranschen vill hellre ha skrik av smärta än av vällust”. skriver Katarina Wennstam om att våldtäkt skildras vällustigt på film samtidigt som jämställd sexualitet inte får ta plats.

Även Malin Ullgren skriver om detta ämne i en krönika ” Våldtäktsskildringar är en självklar del av underhållningsvåldet”. Det här är en företeelse som inte bara finns på film utan som genomsyrar hela vårt samhälle. I språket, både det talade och det skrivna, så undviks vissa ord, ord som stöter bort. Däremot omsluts andra ord som ska kittla och som ska vara hemligt lockande. Men ingen låtsas om det. Förtryck och manlig överhöghet skildras som också som något kvinnor vill omsluta.

Nyligen återgav både DN och AB hur en amerikansk presidentvalskandidat stöds av sexindustrin. En två veckor gammal nyhet som media valde att plocka upp. Fast de skrev förstås inte om sexindustrin. De skrev ”Han vet vad kvinnor vill ha”. Det handlade om den ökände hallicken Dennis Hof. De borde ha skrivit ”han vet vad män vill ha och anser sig ha rätt till” Hur kittlande hade det blivit då för de manliga läsarna?  Inte ett ord skriva om att Dennis Hof är välkänd för sina hårda metoder och för att styra ”sina” kvinnor med järnhand. Ingen kvinna sticker upp i hans ”stall” eller i hans kvinno-kaninfarm.  Att kvinnor i dessa läger är i princip livegna och får ställa upp på det Hof kräver, stod det heller inte ett ord om.  Nu stannade det vid ett kittling till en patriarkal syn på vad sex är och media får  dessutom skäl lägga ut porrbilder på kvinnor.

Inte heller skriver media om sambandet mellan våld och prostitution eftersom för där ska ”våld” och ”våldtäkt” hållas borta. Men bilder på leende kurviga ”sexiga” kvinnor som hejar på ”sin” man tilltalar medias webbredaktörer.

Men i film är det annorlunda. Där är mord på prostituerade ett vanligt tema. Men det finns fler exempel när våld är tabu. AB publicerade reklam för ett hotell i Prag. ”Bo gratis spela in porrfilm!” som det stod på webbsidan. Med öppnad kommentering efter. Inte ett ord om att det handlade om prostituerade och att dessa är mer eller mindre tvingade att delta och få sina nakna kroppar filmade medan de knullas av en främmande man och sedan utlagda på nätet. För all tid. Så håller man nere kvinnor i förnedring och deras kroppar är kvar på nätet för all framtid. Även då var våld långt borta. I SvD skrivs om kärlekshotell, fint och trevligt. Att det handlade om prostitution doldes omsorgsfullt under ordet ”kärlek”. Det nog inte hade varit så kittlande med prostitutionshotell.

Våld och våldtäkt och fruktansvärda övergrepp skildras när det anses finnas medial anledning.

Men media väljer dramaturgin här. Hur skildrades media Göran Lindbergs rättegång och vad han gjort sig skyldig till? En tunnare och tunnare man blickade sorgset in i kameran. Några krönikörer skrev lite tårdrypande om den sorgsne f d polischefen.

”Unga som säljer sex” skriver AB, men något samband med män som Lindberg, som möjliggör övergreppen blir för svårt att hantera. ”Unga” och ”sex” blir en lagom nivå.

Likadant var det med Örebromannen. Hur denna serievåldtäktsman fungerade, hans kvinnosyn, hur han konsumerade porr, hur hans gärningar skapades skrevs det ingenting om. Han gjordes istället helt obegriplig. Istället blir det ett mörkt hot därute för alla kvinnor. Ett detaljerat återgivande i vissa fall av det grova våldet och med skräckblandad förtjusning beskrevs hans gärningar och det våld han riktat mot kvinnor. Men vi begrep fortfarande inget, det förblev diffust.

Men ibland så presenteras mäns sexuella överhöghet rakt på.  Utan eftertanke.

I ett program i Kulturkanalen skildrades främlingslegionen och de framställdes nästan som hjältar. De unga spänningstörstande männen intervjuades och deras tillvaro med hårda övningar och med diktatoriska officerare hjälpte till att glorifiera dem. Det skulle blir Riktiga Män av dem. En speakerröst beskrev vad vi fick se och hur drillningen gick och de unga grabbarnas väg till att bli dessa Riktiga Män.  Plötslig sa rösten ”de har bara ett antal barer och ett 20-tal brasilianskor att roa sig med på fritiden”.  Stop.  Backa bandet. Vad hände? Här fick vi plötsligt in i vårt medvetande att ”några brasilianskor” är något unga testosteronstinna män ROAR sig med. Så normaliseras, utan att vi var beredda på det, att mäns sexualitet är något självklart. Att deras behov av kvinnokroppar att roa sig med också är något självklart.

Språket i media lär oss dagligen att kvinnor är till för mäns behov och att kvinnor är i deras våld. Det är den verklighet som även flickor får lära sig dagligen utan att någon ens tänker särskilt mycket på det som ett problem.
Rubriker i media där ordet sex blir en lindring av övergreppen: en pappa har mångårig ”sex” med sin dotter. Inte våldtäkt. En annan man blir ”åtalad för sex”. Som inte ens är ett brott. En lärare utövar ”elevsex”.  Inte våldtäkt mot barn i beroendeställning. Långsamt lärs vi, långsamt trubbas vi av och vänjer oss.

Sex blir som en kittling, även när det skett något så hemskt som en våldtäkt mot ett barn. Det som skildras i filmvärlden påverkar media och tvärtom. Samhället skapar en norm att våldtäkt och övergrepp är något lite, lite, lite vällustigt. Inte själv övergreppet, utan skildringen om det.

Maria-Pia Boëthius återger i sin fantastiska bok ”Mediatan” att våldtäkter i media skildras ur ett sexualiserat och just kittlande perspektiv.  Inget görs för att försöka komma åt problemet med dessa globala våldtäkter som kvinnor utsätts överallt för.  Inget för att komma åt problemets kärna:
Det patriarkala synsättet på våldtäkt som en erövring som finns i botten och att sexualiteten är förbehållen männens behov.

Från Mediatan:
”Men i själva verkat är det inte meningen att något ska ändras.”

”Ingen djupare kvinnlig/mänsklig medvetenhet  om att de flesta våldtäkter begås i hemmet av ”vanliga hyggliga män”

”Man sysslar med en medveten efterblivenhet där kvinnor alltid presenteras som hjälplösa offer och där våldtäktsmännen går fria, både från gripande och medial granskning om de inte är invandrare.”

”Våldtäkter behövs för att hålla kvinnor nere och genom den kraftiga medialiseringen har man istället ökat kvinnors diffusa och för samhället nödvändiga skräck; särskilt som kvinnor insett att nästan inga våldtäktsmän grips.”

Ingen deckare är riktigt rätt om den inte beskriver sexuella övergrepp med eller utan mord som följd. Gärna med en naken flickkropp på första sidan så ingen kan missa vad det rör sig om och ser på långt håll vad boken handlar om: Sexualisering och mord. Så vidmaktshålls skräck. Men författare kan säga: Vi skildrar bara verkligheten” Det är deras alibi. Alla tjänar ekonomiskt på våld, prostitution och mord på kvinnor. På SVT leder en mediekriminolog ett program om sommarmord på SVT. Det ska locka tittare. Filmindustrin, bokförlag, media; våldtäkter och mord är en miljardindustri. Det lockar männen med en hemlig lustbetonad känsla (makt!) men ivrigt förnekad och oftast kraftigt avståndstagande: (”Inte jag – det är andra män”). Och kvinnorna och flickorna lär sig att livet är farligt därute och att det är mannen som bestämmer var sexualitetens gränser går. Mannens sexualitet som norm hotas inte utan stärks för varje skildrad våldtäkt. Och kvinnor lärs att tro på det.

52. EN TÅRTA SYNS INTE PÅ BILDEN – DEN OSYNLIGA 22 april 2012

Händelsen med tårtan utformad som en svart kvinna fortsätter.

Idag publiceras en kulturartikel om detta på DN; ”Tårtan satte vardagsrasism i dagen”.
Författaren drar paralleller till amerikanska soldaters övergrepp under krigföring i andra länder. Han skriver om rasism men inte med ett enda ord om att det inte bara är en svart människa – utan också en kvinna.

Men vad visar tårtkroppen egentligen här? Är det en bild av alla de övergrepp på krigande män eller på milisgrupper som begås av utländska soldater? Eller är det inte en bild av det totala ofattbart stora antalet grymma våldtäkter som ständigt pågår i krig? Där kvinnokroppen är offer? Där kvinnors underliv konsumeras, både bildligt och bokstavligt? För att de är de andra. De exotiska andra. Där finns de under decennier nedtystade övergreppen som amerikanska och andra soldater gjort sig skyldiga till på kvinnor, för att de anser sig ha rätt till det. Det vidmakthålls genom det totala osynliggörandet som fortsätter på kultursidan idag och genom hela den här debatten.

Att det är en kvinnas underliv försvinner helt och vad det betyder att det försvinner. Det är en tårta som inte syns på bilden – den döljs. En osynlig.

Amerikanska soldater som nämns i artikeln, har i allra högsta grad gjort sig skyldiga till övergrepp – på underliv. Borde inte det nämnas också? Det är amerikanska soldater som sett till att Thailands kvinnor och flickor våldtas och konsumeras än idag. Grunden till landets enorma sexindustri skedde under Vietnamkriget de Thailand blev deras permissionsland att hämta kraft i innan de fortsatte slåss på krigets fält i Vietnam. Över 100 000 soldater behövde förses med kvinnor som avslappningsmedel från skräckfyllda upplevelser.  Landets kvinnor räckte inte till och det transporterades in unga flickor från grannländerna som boskap eller – varför inte – som tårtkroppar. Ledningen i landet blev förstås rikligt belönad av Amerikas försvar för sin välvillighet att ordna fram kropparna.  Man skar till det militären behövde och idag fullföljer, bland andra, även svenska män denna tårtunderlivskonsumtion.

Men – ingen tårta bakas för dessa unga kvinnor och flickor, inget blödande underliv får synliggöra detta etniska förtryck.  Thailand, detta våldtagna land där kvinnor är varor, skulle ensamt kunna vara anledningen till att denna kvinnas blödande tårtunderliv exponeras för allmän beskådan, precis som sker i barerna i Pattaya och på andra ställen i turistparadiset. Där som även svenska män konsumerar tredje världens fattiga ”underlägsna” kvinnor. En rasism och exotism som sker öppet och alla vet om det.  Ändå försvinner de här övergreppen helt i tårtdebatten. Varför?

53. RAGGA KUNDER OCH 5-8 KUNDER OM DAGEN  12 juni 2012

Ett antal litauer har fällts i domstol för människohandel och grovt koppleri enligt några mycket kortfattande artiklar i media.  Varför har det inte skrivits lika mycket om detta fall som om den stora människohandelshärvan som rullades upp i Göteborg? Varför har det varit så tyst om detta fall?

Från artiklarna:

De åtalade männen, mellan 21 och 28 år gamla, är samtliga litauiska medborgare och misstänks för att sålt sexuella tjänster av ett femtontal kvinnor från Litauen.
Brotten – koppleri och människohandel – ska ha begåtts i olika lägenheter och hotellrum i Stockholm mellan november 2010 och augusti 2011. Nio av kvinnorna är målsägande i rättegången.

…att deras verksamhet har varit organiserad och omfattande. Åtminstone flera hundra tusen kronor ska ha omsatts.
Kvinnorna ska, enligt åtalet, ha varit ekonomiskt utsatta och rekryterats med vilseledande uppgifter om att de skulle få mängder med pengar och andra förmåner om de prostituerade sig i Sverige.

Vad är det som gör att det finns en sådan efterfrågan på att köpa kvinnokroppar för mäns sexuella tillfredställelse i Sverige nu? Vad är det för män som gör detta? Hur låter de i kommentering? (Se mer under kapitlet Könshandel). Det står bland annat om en litauisk ung kvinna, en tonåring, som tvingades att ha mellan 5 och 8 ”kunder” per dag och även följande anges i artikeln: fyra andra har administrerat koppleriverksamheten genom att ragga kunder

Vem har bestämt att ordet ”kunder” är vad männen som köper ska kallas? Är det inte en för ”lättsam” omskrivning för torskarna – män med kuken i ena handen och pengarna i den andra? Det här ordet som förmodligen ska möjliggöra för männen att komma lindrigare undan. De är kunder på en marknad.

För en tid sedan skrev en f d kändis en bok. Han hade tidigare fällts för att ha köpt östeuropeiska handlade kvinnor. Författaren intervjuades i det ena media efter det andra som om inget hade hänt. Inget sades om att han var en sexualbrottsling.  Så snabbt går det att trolla bort det sexualbrottet.
Männen skyddas och kan få en ny karriär- men kvinnorna, de offras gång på gång. Männen säger att de mådde dåligt och att det var därför de köpte prostituerade. Men de hade ett val och de valde. Antingen ser man kvinnan som en vara eller så gör man det inte. Det finns inget däremellan.

I Tyskland kallas männen också kunder och så lätt är det att använda sexindustrins vokabulär även i Sverige.

Den litauiska kvinnan är ju nu 19 år, men när hon köptes första gången svenska män var hon minderårig. Varför ställs inte gubbarna, grabbarna, kostymnissarna och familjefäderna inför rätta i samma rättegång som de som säljer kvinnorna?  Varför får de inte fängelse?

Ur artikeln:

Åklagaren uppskattar att ligan omsatt cirka en miljon kronor under de tio månader de bedrivit koppleriverksamhet, från november 2010 till augusti 2011

Omsatt? Det var också en företagsekonomisk omskrivning för torskarnas pengar direkt till hallickarna. Varför ett så kliniskt språk? Hur mycket underlättar det för framtida ”kunder”?

54. DEBATTMEDARBETARE HYCKLAR OM KVINNOSYN 8 juni 2012

Belinda Olsson kritiseras för att hon skrivit en krönika där hon går SD:s ärenden.

”Debatts programledare i blåsväder” skriver GP. Hon påstår att man i media är rädda för att kritisera islam. Vad har hon fått det ifrån? Man vågar bara kritiserar islam och muslimska mäns kvinnosyn.

Inget ”moskéreportage” med dold kamera görs ibland svenska könskonservativa män och hur de ser på kvinnor. De som översvämmar nätet och anser sig ha rätt att kommentera kvinnors kroppar, som hånar målsägande i Assangefallet, som hotar och hatar alla kvinnor som tar sig ton.
Media verkar inte våga knysta ett ord som kan reta upp dessa svenska män på nätet. Man vågar inte överhuvudtaget inte skriva ordet pappa eller ens man i samband med brott och våldtäkt. Om det inte är en invandrare.

När invandrare begår sexualbrott excellerar pressen, när svenska fina män gör det läggs locket på snabbt och effektivt. Har Belinda Olsson och Debatt diskuterat det någon gång? Belinda Olsson undrar var alla feminister fanns när det gäller moskéreportaget. Hon väljer att inte förstå och därmed går hon SD till mötes. Förmodligen begriper hon inte bättre, men det är ingen ursäkt.

Belinda Olsson kallar sig själv feminist. Det är ungefär som när Göran Persson kallade sig feminist, ordet förlorar sin betydelse. Hon har inte heller förstått någonting av vad feminism är: Vad ordet förpliktigar till.  Hon tror att hon är feminist för att hon kallar sig det, inte för vad hon står för och vad hon omfattar av strukturellt förtryck. Man kallar sig inte feminist för att det är lite hippt lite så där, utan för att man arbetar för kvinnors rätt till liv, säkerhet, hälsa och värdighet. Alltid.

I själva verket har hon inte förstått någonting av strukturer föhur brukar det se ut i hennes eget program Debatt? Har hon studerat detta lika kritiskt? Vågar media prata om hur hon upprätthåller kvinnoföraktande strukturer själv trots att hon inte är muslim? I Debatt är det männens arena och där gäller stereotypa könsroller, ungefär som i de dolda moskéreportagen. Men det har Olsson inte märkt, hon för upptagen av i sin egen roll som ”frisinnad” och fördomsfull. Där är det männen som uttalar sig och kvinnorna får endast ta plats när det handlar om kropp, skönhet, barbie och hemmafruar.

Låt oss exemplifiera hur det kan låta.

Debatt 10.11 2011.

Först intervju med Ranelid. (Aldrig har motsvarade beundrarporträtt gjorts med en kvinna i Debatt för så ser media ut – det glömde Belinda Olsson att nämna i sin islamkritik)

Därefter följde en diskussion om ishockeyvåld. Inget om vilka strukturer det består utav, ingen kvinna fick höras, det var männens machoämne. Totalt 11 män var inblandade i diskussionen.  Att det kunde handla om mansrollen berördes inte.

Därefter fick två kvinnor ta plats – då handlade det om BH-skyltar. Även då fick en man tycka till.

Sist om Caremaaffären och ytterligare män.

Totalt, 16 män 4 kvinnor, varav minst tre diskuterade kvinnobröst.

Så brukar det se ut vare sig det är om polska lastbilschaufförer, HQ-tidningen, bistånd, koranbränning, ungdomsvåld eller till och med ett ämne som svensk skola. Debatt är männens arena. Kvinnor är med när det handlar om t ex plastikoperationer eller hen-ordet dock.  Eller som sagt hemmafruar.

I Debatt diskuteras även pappors diskriminering utifrån ett enda fall, som dessutom är felaktigt framställt. Ingen kvinna fick bemöta det. Det gjorde inte debatt-Belinda något.  Hon lät sig också villigt duperas av en nätorganiserad papparättsrörelse och deras mailbombande. Då går Olsson maskulinitetsrörelserna till mötes men handlade det om svenska män och inte muslimska.

I Ring P1 tycker Belinda Olsson att försäljning av kvinnokroppar är en kul grej, det vill säga att män ringer in och vill kunna köpa kvinnor.  Hon uttrycker att ”svenska bordeller” är ett hett ämne dvs utifrån mäns syn på ”sex” och våldtäkt, men svenska män då, inte muslimska. Inte ett ord från ”feministen” Belinda om vilket kvinnoförtryck som prostitution handlar om. Inte ett enda kritiskt ord. Tvärtom – hon t o m uppmuntrade dem. Frågan är – vad hade hon sagt om det varit muslimer?

Denna Debatt-medarbetare anser sig ha rätt att kalla sig feminist. Det är en skymf mot ordet. Men NU anser hon sig dessutom ha rätt att kritisera svenska feminister.

Hon som inte ens vet vad ordet könsmaktsordning innebär, hon som själv bidrar till kvinnors underordning och som motarbetar kvinnors rätt till säkerhet och värdighet. Med ”feminister” som Belinda Olsson behövs inga kvinnoföraktande konservativa nätmän – hon gör jobbet både åt både sexistiska och rasistiska krafter. Och sen när har Belinda Olsson på något sätt hjälpt kvinnor – någon gång? Med eller utan dold kamera? Viljan att nu hjälpa förtryckta kvinnor framstår som ett djupt hyckleri för precis som SD så gäller det enbart de ”andra” kvinnorna mot de ”andra” männen. De svenska männen går fria. Det är just därför hon och andra förmenta media-demokrater som-ska-säga ”sanningen” inte inser att de motarbetar kvinnors rätt och därmed allas lika värde oavsett religion eller kön. Belinda Olsson har gett det svenska hyckleriet ett nytt ansikte.

55. DOLD KAMERA OM KVINNOSYN UG?
2 juli 2012

Två nyheter kom idag: en om thaimassagesalonger, och utbredd prostitution på dessa, och en om hur kvinnliga politiker behandlas medialt.

Hänger dessa två nyheter ihop?  Ja, det gör de.  Det finns gemensamma nämnare.

Skatteverket har försökt komma åt verksamheten på thaimassagesalonger enligt Sveriges Radios reportage ”Omfattande fusk på thaimassagesalonger”.

Dessa salonger har växt upp som svampar ur jorden i takt med att svenskar besöker Thailand på semester. En stor andel av de som åker dit är ensamma män – av alla nationaliteter.

I SVT-serien ”30 gr i februari ” skildras en utav dessa män som en ensam stackare och han får ta emot mängder av lovord för sin roll som ”snälle Glenn”. Vad är det för snällt med honom? Och vad förmedlar SVT med den här rollen och hur han hyllas? Han åker till Thailand som den värsta kolonisatör och tror att hans pengar ska fixa kvinnor. Det är allt.  Det säger en del om samhällsklimatet och vilken kvinnosyn som råder när det blir något som förbehållslöst hyllas. Dessa ensamma män som åker till ett annat land långt borta och köper det de vill har tar givetvis med den synen hem när det träffas på dessa kvinnor och i förlängningen gäller det alla kvinnor. Utomlands beter man sig som en pascha och tar sedan med sig den världsbilden hem. Stödet på nätet från andra män hjälper till.

Antingen anser män att kvinnor är något män har rätt till eller så gör man det inte. Det finns inget däremellan. Och det normaliseras av att se kvinnor och flickor säljas på rad inför ögonen i andra länder. De andra männen bör ta tydligare avstånd och visa att detta inte är ok. Det är viktigt att de hörs. Fattiga kvinnor att förgripa sig på kommer alltid finnas i överflöd. Män måste reagera mot företeelsen att köpa kvinnor.

Det finns all anledning att solidariskt ställa upp för dessa kvinnor som oftast inget har att välja på. De hamnar tusentals mil bort i ett annat land och ställs inför bleka vita män som de oftast inte ens kan prata med som vill ha vad de anser sig ha rätt till . Män som utnyttjar sin överhöghet maximalt. Som sedan går ut på i ur salongen och försöker se normala ut.

Denna strida ström av män till Thaimassagesalonger – tror de att andra tror de har ont i ryggen? Som en västsvensk politiker sa när han åkte fast – han var stel i ryggen.

Kanske ska man ställa sig utanför dessa salonger och säga att man skulle vilja ta en bild och höra hur de tycker att de blir väl omhändertagna och om de är lika intresserade av kost och motion som av massage? Och kanske ställa lite andra frågor som hur långt bort parkerar du bilen? Vilken kvinnosyn har du? Har du varit i Thailand mycket?  Tror att du att din kropp är trevlig att ta på? Hänger du på Flashbacktråden om thaimassagesalonger? Bland annat. Vill de bara bota för sin stela rygg har de ju inget att frukta inför dessa frågor.

I ett reportage i P3 (i programmet Verkligheten) skildrades sexhandeln i Thailand. Några män satt och hängde i en bar med unga flickor i knät. Männen var i 60-årsåldern. De flamsade som småpojkar när reportern ställde frågor till dem. Ingen ville säga sitt namn. Något mer omoget får man nog leta efter.

Har de någonsin tänkt på hur ”flickorna” uppfattade dem?  Som äckliga, avskyvärda eller bara patetiska? En av dem hade lämnat ”tanten” på hotellrummet och gått ut på ”promenad”. Om hon får veta detta…” sa han lite vädjande till reportern.
På samma ställe fanns också två läkarstudenter som, passande nog för dem, gjorde en undersökning om svenska män i Thailand. De vill inte uppge sina namn eller vilket universitet de kom från. Men de pratade stockholmska.

På frågan vad de själva skulle göra sedan och om de köpte ”sex” kom de med undanglidande haranger. Inga raka svar där inte. Inget nej.  De blev klart överraskade av frågan och framstod som nervösa. Det var ingen tvekan om vad de skulle göra efter ”studien”.

Två manliga blivande läkare. Vem vill möta sådana i vården som behandlar kvinnor som varor?

Varför tar man inte upp svenska mäns kvinnosyn? Om man inte ser kvinnor som andra klassens medborgare betalar man inte för dem. Detta påverkar alla som möter dessa män, som taxichaufförer, jurister, lärare, hantverkare, kommunanställda, beslutsfattare – eller som läkare. Eller var som helst.

Fram med dolda kameror UG!  Det kan inte bara vara invandrade mäns kvinnosyn som är intressant.

En avhandling idag visar att män och kvinnor behandlas olika i den mediala bevakningen återgivet, ”Kvinnor döms hårdare vid politiska skandaler”.
Kvinnor bevakas hårdare och under längre tid. På kvinnor fokuseras också för de personer de är. Män slipper detta, de behöver inte utsättas för den närgångna granskningen. Deras personer hålls i dunkel.

Precis som männen i thaimassagesalongerna – och i prostitution överhuvudtaget- så hamnar de i dunkel – fokus hamnar på kvinnorna. Det är till och med alltid bilder på kvinnorna i prostitution – inte på männen som köper kropparna för sitt behov.

Där flyter dessa två nyheter om thaisalonger och om kvinnliga politiker samman. De är delar av samma struktur och förtyck.

56. FOKUSFÖRSKJUTARNA ÄR LIKA MEDSKYLDIGA 15 september 2012

I en debattartikel i AB ”Sätt fokus på våldtäktsförövarna” skriver tre organisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor och lägger fokus där det hör hemma – men där det aldrig får höra hemma i det politiska och mediala klimatet vi har fått idag. Hos männen.

Att män, framför allt de som har övertagit det mediala tolkningsföreträdet i kommentarsfält, hela tiden agerar aggressivt mot att ta sitt ansvar, är välkänt idag. Vad värre är – medierna i Sverige väljer numera att gå dem till mötes.

Media skriver inte om stora barnporrtillslag där mängder av svenska män åkt fast, om traffickinghärvor i Stockholm eller männen som åker fast – eller går fria – i prostitutionshärvor. Media skriver heller inte om alla de våldtäkter som sker i relationer. Media skriver endast om överfallsvåldtäkter. På så sätt späder de själva på det värdegods som de har som anser att Sveriges problem är ”importerade”.

Det är inte så konstigt när alla andra brott förtigs. Man får inte smutskasta svenska män – då blir de arga på media och mailbombar journalisten som gör det. Då agerar de i grupp som en mobb, samma mobb vi ser i andra länder. Vi har exakt samma problematik här, den tar sig bara andra uttryck. Istället för att bränna flaggor, överöser man media med mail. Istället för att kasta raketer, hotar man de som skriver om mäns ansvar för våld mot kvinnor.

DN är väl det värsta exemplet på fega media. De väljer oftast bort nyheter som pekar ut män som grupp och plockar fram nyheter som ska skuldbelägga kvinnor. Det är ingen slump att de inte vågar använda ordet hen.

Men förutom att dessa män hotar demokratins fria ord, så är de också ett direkt hot mot kvinnors hälsa, integritet och liv. De normaliserar ett mentalt klimat där övergrepp kan ske.

Det är redan konstaterat att män som misstänkts för sexualbrott mot kvinnor och barn, är de som i minst utsträckning erkänner. De lägger istället skulden på kvinnorna och barnen dvs de förskjuter skuld. Det gäller vid mord, misshandel och kränkningar.

Några exempel på hur denna skuldförskjutning och hur män som gör sig skyldiga till mord och våldtäkter mot kvinnor skyller annat:

”Man skyller mord på stearinljus”

”Man skyller misshandel på nödvärn”

”Man skyller på en psyksjuk kvinna när han spärrar in henne”

”Man skyller på hämnd från kvinna”

”Man skyller på erektionsproblem”

”Man skyller på sin höga position”

”Man skyller på en berusad 14-åring”

”Man skyller på att man inte vet hur ung flickan var (samtidigt som han vill att hon ska ljuga i rätten)

”Man kan hålla på hur länge som helst”

Dessa män som alltid anser att det fel på kvinnor som företräder kvinnors mänskliga rättigheter gör gemensam sak med förövare – vilket en del av dem förmodligen är. Då blir kvinnor skuldbelagda. En alldeles utmärkt fokusförskjutning och i vårt mansmediala samhälle fungerar det. Gång på gång.                              

57. SMUTSIGT GT! 30 december 2012

Kvällstidningen GT har under längre tid bedrivit en partikampanj för ett kommunalt parti som kallas Vägvalet. Skulle GT kunna bedriva en kampanj för något annat kommunalt parti t ex Moderaterna? Eller Sverigedemokraterna? Det kan man undra.

Nu har GT aktivt bestämt sig för att tillmötesgå bilsamhället dvs stödja partiet Vägvalet genom att driva krav på en folkomröstning om ett demokratiskt fattat beslut.

GT är inte ensamma. Även GP har på ledarplats och i redaktionellt material drivit samma linje. Trots att det finns gamla välkända bindningar mellan media och Volvo låtsas man som ingenting.

I Göteborg, de ”goa gubbarnas” stad. Där mutor avslöjas och där bilkomplexet Volvo i decennier varit starkt ihopkopplat med både den politiska och mediala makten.  Det hänger ihop: goa gubbar, mutor, Volvo och ett medieklimat som tar bilismens parti. Hur ser det ut i vårt samhälle? Vårt samhälle är totalt uppbyggt kring bilen. Vart man än går så är det vägar som byggs, leder som dras och övergångsställen som försvinner. Bilarna ville inte stanna – då väljer man att ta bort övergångställena istället för att hjälpa de gående. Hur cyklister och gångtrafikanter ska ta sig fram i vägbyggeshärvor – det bryr man sig heller inte om. Cykelvägar stängs och plötsligt cyklisterna får ge sig ut på smala 70-vägar där bilister kör i 90. Det finns många sådana tillfällen där cyklister och gångtrafikanter kommer i andra hand. Bilister bryr sig inte. Bilen ska fram till varje pris. Det är ju bilen som är normen. Klimatet i trafiken har hårdnat och det blir farligare att inte sitta i en bil. A-C Marteus skriver om det i en krönika: ” Fotgängare farliga för bilar? Ur krönikan:

”Det är mest män som skadas och dör i bilolyckor, men åren 2005-2010 var det fler kvinnor än män som dog och skadades på övergångsställen. Förra året nästan fördubblades antalet dödsolyckor bland fotgängare jämfört med året innan.”

Och: I rusningstid sitter en bilist, oftast man, i varje bil.  År ut och år in. I kilometerlånga köer. I detta fullständigt biltillvända samhälle tycker GT att de vill slå ett slag för de starka bilisterna.

Det är precis som när kvinnors rätt till samma liv som män förs fram och männen reagerar bakåtsträvande eftersom de förlorar sina privilegier. Här gör GT samma sak. Man väljer att stödja ett (mans)samhälle med bilar, bilköer, parkeringsplatser och massbilismen. Samtidigt som jordens temperatur höjs allt snabbare. I SCB:s hemsida redovisas vilka som använder bil i storstan och vilka som åker kollektivt, går eller cyklar. Föga förvånande är det en uppdelning efter kön:

”…när det gäller att resa med kollektivtrafik eller att ta sig till jobbet till fots eller på cykel. Det gör kvinnor i betydligt större utsträck­ning än män, framför allt i stor­stads­kommun­erna och i de större städerna. I stor­städerna står kollektiv­trafiken för cirka 40 procent av kvinnors restid och cirka 30 procent av tiden går eller cyklar kvinnorna. Det kan jämföras med män i gruppen Övriga kommuner som använder endast 3 procent av den totala res­tiden till att åka kollektivt och cirka 15 procent till att gå eller cykla. ”

Det är tydligt att det finns en genusaspekt i bilismen och dess främjande.

Vad GT gör med sin kampanj är både smutsigt och gubbigt. De tar parti för de röststarka – mot de med svagare röster. De bryr sig varken om barn eller kvinnor eller deras vardag och säkerhet. GT anser att varje inskränkning på männens rätt att åka bil är ett förlorande av bilismens hittillsvarande privilegier. I de ”goa gubbarnas” stad så snurrar de mediala hjulen på samma sätt som alltid.

58. GRANSKA MAKTEN? INTE UG SOM HELLRE SPARKAR NERÅT 16 januari 2013

Uppdrag Granskning, magasinet som ska granska makten har stora resurser till sitt förfogande där de kan ägna månader åt att researcha och gräva fram obekväma fakta.  Detta flaggskepp på SVT ägnar dessa stora resurser till misstänkliggöra de allra svagaste av svaga i samhället. Varför väljer redaktionen att trampa på fattiga familjer och fattiga barn? Varför väljer svensk TV att göra dessa prioriteringar? Har de slut på idéer?

Det är inte första gången de är ute på grumliga vatten, detta manligt osande program. De valde att granska kvinnosynen hos de ”andra” männen, men inte hos de svenska männen. Varken de frireligiösa kretsarna i Sverige eller den könskonservativa nätmobben sattes någon gång under lupp. De valde att köra över barns röster och integritet och istället enbart skildra makten dvs de vuxna och deras berättelse. Efter det hyllades UG utav de kretsar som vill förringa övergrepp på barn. Inga problem för UG.

De granskar inte de barn som lever på gatan, utkastade från svenska hem. De granskar inte hur makten bakom Timbro drar i alla trådar sedan några år tillbaka. De granskar inte barnen som måste tvångs-umgås med förövare, de som hämtas med poliser. De granskar mammor som förlorar vårdnaden för att de inte klarar att lämna ut barn som gråter av ångest.  De granskar inte fallet med barnen som rycktes från mamman för att hon straffades för att hon tvingades leva med skyddad identitet mot barnens pappa. De granskar inte hur domstolar styrs av fördomar om hur brottsoffer ska bete sig och hur de dömer olika efter socioekonomisk status eller den misstänktes ursprung. De granskar inte Lindberghärvan och tystnaden runt den. För att granska makten måste man ha mod och rättspatos. Uppdrag Granskning är fega och missuppfattar allt vad journalistik ska sträva efter; att vara de svagas röst. Uppdrag Granskning väljer att bli populära bland de som föraktar fattigdom, de som föraktar ”white trash”, kvinnor, barn, och invandrare. UG är numera nätets megafon som går maktens och främlingsfientlighetens ärenden.

Men. Ett riktigt granskande magasin var Studio S program om prostitutionshärvan på 70-talet (SVT play). De gjorde skillnad och denna granskning är klassisk och ypperlig journalistik: modig, stringent och de sparkar uppåt mot makten.  Programmet borde vara stilbildande och samhällsgranskning har aldrig varit mer angelägen än så. UG är långt ifrån den nivån. Efter dagens program är de längre ifrån den än någonsin.

59. FRÅN KÖLDGATAN TILL KALL CYNISM 17 januari 2013

Janne Josefsson uttalar sig i GP att han kommer få sina fiskar varma i kvällens Debatt. Jan Josefsson växte upp på Köldgatan i Biskopsgården i Göteborg. En arbetarstadsdel som tillkom under miljonprogrammet där arbetarungarna lekte mellan bergsknallarna. Numera är han en hyllad journalist som i stort sett bara behöver presentera sig för att folk nästan underdånigt ska foga sig. De som minns radioprogrammet i Elfte timmen vet att det var annorlunda då. Då var han avskydd av makten, han gick hårt fram bland kommungubbar och andra makthavare. Då var han en röst för de som var överkörda av makten och som vände sig till radion i desperation. Nu är det längesedan både Köldgatan och i Elfte timmen. Numera har Josefsson sedan länge bytt arbetarstads-delen mot finare kvarter. Långt från barnfattigdom. Numera är det viktigare att få beröm än vad han får beröm för. Det är viktigare att få ryggdunk än av vilka han får det. Jan Josefsson är ett exempel på Flashbackifieringen i svensk media.

De barn som lever i fattigdom har ingen röst. De blir inte lyssnade på, har ingen Flashbacktråd, de får inga ryggdunkar, de har ingen tv-redaktion bakom sig. De måste förlita sig på vuxensamhället och deras vilja att ge dem ett drägligt liv. Numera utan det då framväxande sociala skyddsnätet under den tid Josefsson var barn själv. Numera använder han Public Service till att gå det starka samhället till mötes. Så bytts Köldgatan på några decennier ut mot kall cynism.

 

ASSANGEFALLET

Assangeaffären dvd sexualbrottsmisstankarna mot Julian Assange passade de kvinnohatande nätmännen perfekt att använda för att smutskasta feminism, alla våldtäktsanmälningar i allmänhet och de två målsägande i synnerhet. Inte för ett ögonblick märktes att fokus och sympatierna hamnade på makten och på mannen, just det som Wikileaks sa sig vilja bekämpa.

60. PÅVERKADE NÄTHATET NEDGRADERINGEN? 1 september 2010

Misstankarna om våldtäkt mm mot Assange återupptagits utav åklagare på Utvecklingscentrum i Göteborg, utanför det hårda medieklimatet i Stockholm.

När jouråklagaren först anhöll Assange som misstänkt för våldtäkt m m i fredags utbröt en nätstorm.

Denna nätstorm fanns på bloggar, i kommentarer och på sajter och inte minst på Flashback som är känt för sitt kvinnoförakt. Även DN, som enda större mediala produkt, öppnade sin webbsida för detta näthat. Överallt var män i majoritet och Assange hyllades och kvinnorna smutskastades, misstänkliggjordes, hängdes ut och hånades. Senare tog den ordinarie åklagaren över fallet och nedgraderade då misstankarna till ofredande. Då utvidgade nätmobben sitt hat även till jouråklagaren som först anhållit Assange. Organisationen RO såg sin chans att sprida sin syn på våldtäktsoffer genom att anmäla jouråklagaren till JO. Hur mycket påverkade denna nätmobb nedgraderandet av misstankarna till ofredande som den ordinarie åklagaren senare kallade Assanges brott?   Driver nätmobben inte bara en parallell nätdomstol utan påverkar de även den rättsordning, som vi alla ska lita på står fri från krafter med dunkla hatiska motiv?

Ingen i media, förutom en krönika i Expressen av Marteus, tog upp denna problematik: Alla spelar de med i näthatet.  Är media rädda i den krassa ekonomiska verklighet de lever i? Är de beroende utav dessa kommentarer, där män dominerar och ett utbrett kvinnoförakt tillåts finnas, som har blivit besvärande tydligt i Assange-affären? Om nu inte kommersiell press vågar utmana nätmobben, var finns Public Service? Varför är de så tysta?

61. HON SA INTE NEJ PÅ NÅGOT ONORMALT SÄTT 7 februari 2011

Polisen ville också veta om kvinnan någon gång under natten avvisat hans sexuella inviter.
– Ja, ibland men inte på något sätt som var betydelsefullt. Nej, inte något som skulle vara onormalt, svarar Assange som hävdar att allt han gjort varit fullständigt ”normalt”.  Utdrag ur förhör publicerat i Expressen

Assangeaffären rullar vidare, I alla medier, hela tiden. Nu blandar sig före detta överåklagare Alhem in i Assange-affären och säljer sina tjänster för 1500 kr/tim. Från den position han har haft är det allvarligt när han uttalar sig på det sättet han gör. Den hatiska förtalskampanj som bedrivits från Assanges advokater, framför allt Marc Stephens, och från en nätmobb, med uthängning av målsäganden som personer, saknar förmodligen motstycke historiskt.

Från Alhems blogg:

”Hoppas också att rättvisa så långt det är möjligt kan skipas på rättfärdiga grunder och att du som är bevisperson i form av målsägande eller vittne har kraft nog att fullgöra din synnerligen viktiga uppgift i rättvisans tjänst.” 

Alhem ger med sitt deltagande sitt stöd legitimitet till denna förtalskampanj och är antingen en hycklare av stora mått när han skrev ovanstående i sin blogg eller så begriper han inte vad han gör. Båda alternativen är lika illa. Alhem har kommit med kritik mot det rättsliga förfarandet. Men han riktar ingen kritik mot att vittnen och målsägande behandlas exempellöst illa av Assange’s nätmobb. Nej, han väljer vart han riktar sin kritik, och den kritiken riktar han inte heller mot just Eva Finne, som en lördagseftermiddag hemifrån sitt hus, la ner åtalet utan att ha satt sig in i ärendet. Just den kritiken väljer Alhem att hålla tyst om. Alhem har alltså valt mobbens sida i denna infekterade situation.

”Det råder idag inte likhet iför lagen, menar Sven-Erik Alhem. Förutsättningar att få rätt är olika för olika människor. Det beror på din ställning, ditt nätverk och det bemötande du får utifrån vem du är.” (Intervju i tidningen Brottsoffer som nybliven ordförande i Brottofferjourernas nya ordförande)

Vilken likhet inför lagen och framför allt: vilket nätverk menar Alhem med ovanstående yttrande? Kan något brottsoffer idag lita på Alhem? Vems ärenden går han egentligen i denna position?
Marc Stephens, Assange’s advokat hängde ut de två kvinnor som är målsägande, men drog tillbaka detta efter kritik enligt en artikel i Expressen.

”Man lämnar sin berättelse sedan får man konfronteras med de bevis som finns.”
Sagt av utredande polis i samband med en mordbrand om hur den misstänkte hanteras i förhör. Stephens, osande i sitt kvinnoförakt för målsägande och för kvinnliga åklagare, har krävt att bevisen ska förevisas innan förhör.  Till skillnad mot andra brott så ska den misstänkte få specialbehandling i just brottet våldtäkt. Hade Julian varit en mordbrännare hade den kritstrecksrutiga advokaten absolut inte krävt samma sak, för honom är kvinnor alltså mindre värda än hus.

I England kan man straffas för ”vårdslös våldtäkt” dvs att mannen borde insett att kvinnan inte ville. Men England är också ett patriarkalt land precis som Sverige. Med jurysystemet räcker det med en patriark i juryn vilket innebär att det trots den progressiva lagstiftningen är svårt att fälla någon.

Man ska komma ihåg att England är ett land med ett historiskt manligt överhus, ”House of Lords”, internatskolor för fina pojkar sedan medeltiden, med skolor som Eton och manliga studenters högborg Cambridge. Frimurarna startade också i England/Skottland. Herrklubbar och manliga riter är en del av strukturen att befästa makten. Alltihop sprunget ur mycket patriarkala strukturer.

Under suffragetternas kamp för kvinnlig rösträtt misshandlades de urskillningslöst av maktens representanter, även mord förekom. För att få rösträtt. Som kvinnorna i Saudiarabien ännu inte har. När har Assange någonsin intresserat sig för det? Tidigare?

Är Skottland också feminismens SA? En svensk artist greps misstänkt för sexuella övergrepp i samband med ett uppträdande i Skottland. Han är släppt mot borgen och kommer att infinna sig i rätten i Skottland framöver. Var finns alla dessa som anser att detta var fel och ett uttryck för en statsfeminism – fast i Skottland nu?  Varför så tyst om just detta?  Blir då påståendet om Sverige som feminismens SA precis så uppenbart löjligt och överdrivet, som det är i så fall?

Är Assange är rädd för sin egen kvinnosyn? Uttalandet högst upp i inlägget, kan han inte bortförklara. Men precis som i alla våldtäktsärenden vill han ha fokus någon annanstans, någon vill åt honom, han är världens OFFER. Alla vill åt honom. Han är så betydelsefull – och så skapar han sin egen överhöghet, han står över lagen. Sin kvinnosyn brukar inte misstänkta våldtäktsmän vilja tala som. Men faktum kvarstår: den misstänktes värderingar, beteende, och kvinnosyn är centralt i just sexualbrott.

62. ASSANGE´S ADVOKATER OCH VITTNEN
8 februari 2011

F d. chefsåklagare Alhem hävdar att Assange kan höras i England. I TV visas hur Julian Assange talar till massorna utanför rätten. Han tackar för det stöd han fått men det är lite oklart vad han egentligen menar. Är det för sitt liv? Tror han det? Ska han offras? nJulian Assange lär ha tolv advokater som hjälper till i hans fall.  Mot en åklagare. Vittnen har kallats till rätten i London. Men det är inga vittnen i vanlig mening. De har inte sett något. De tycker något. Det är personer med samma åsikt som försvaret. Assangeaffären har mer och mer övergått från juridik till ideologi. De här personerna har samma ideologi helt enkelt.

Vittne 1. Britta Sundberg Weitman.

Britta Sundberg-Weitman anklagade Ny för att ha tappat distansen och för att vara partisk i kvinnomisshandels- och våldtäktsmål. På frågan från åklagaren tvingades Sundberg-Weitman dock medge att hon inte känner Ny personligen utan grundar sina åsikter på vad hon läst i tidningsartiklar.
Ett ”vittne” som är klart motståndare till vad hon kallar feministisk lagstiftning, en lagstiftning där kvinnan ska ha rätt till sin kropp.Det är känslor och ideologi men inte juridik. Hon är dock inte ensam om att styras av ideologi inom rättsväsendet. Där finns domare i HD, en före detta JK. Och åklagare.  PÅ 80-talet ville en åklagare skydda de misstänkta från ”fladdriga vittnen”. Det var ideologi och syftade att skydda mannen från smutskastning. Idag skyddar ingen kvinnor från smutskastning på nätet, tvärtom, man uppmuntrar dem i media, gång på gång.

 Vittne 2. Göran Rudling

En bloggare som kallas som vittne. En person som gjort sig känd för att skriva på Newsmill. På den sajten som kvinnoförakts-, torsk- och pedofilinlägg duggar tätt med en stor skara mörkermän som släpps fram ohämmat i kommentering.

Där skriver Rudling och gör det om rätten för 18-åringar att få sälja sin kropp. Han tycks verkligen ”måna” om tonåriga flickors ”rätt”. Han har t o m skrivit att våldtäkt blir frivilligt om bara ”tjejen får betalt efteråt”. Våldtäkt handlar enligt Rudling ofta bara om utebliven betalning.
Så här skriver denne 60-åring om det som främst är tonåringars problematik:

Svenskar förstår inte den juridiska skillnaden mellan att gå med på sex och att ge sitt medgivande till sex. Den svenska lagen borde skrivas om, sade ett annat vittne, debattören och bloggaren Göran Rudling som försvaret kallat som vittne.

Denna prostitutionsförespråkare anser att han kan tolka svensk våldtäktslagstiftning. Hur är det möjligt att han är dum att han tror det? Rudlings normer om tonåriga flickors ”fria” vilja, gör honom tydligen intressant som ”vittne”.  Hur ser det egentligen ut med värderingarna och ideologin som styr i Assange-fallet?

Vittne 3. Alhem

/Mer om Alhem står föregående inlägg./  Alhem erkänner i rätten att hans information kommer från Assange’s egen advokat; Hurtig. En f d överåklagare som vittnar om vad deras egen advokat har sagt. Behövs det? Är försvaret så desperata?

Försvarsadvokat Hurtig fick för övrigt själv erkänna i rätten idag att han har farit med osanning till både media och allmänhet. Han fick aldrig tag på Assange om Marianne Nys önskan att förhöra honom. Vilken folkdomstol ställer Hurtig till svars för den lögnen?

63. AUSTRALIEN OCH MEDELTIDENS MACHOMÄN 11 februari 2011

Around one-in-three Australian women experience physical violence and almost one-in-five experience sexual violence over their lifetime.

Ovanstående kommer från australiska regeringens handlingsplan 2009-2021 som ska uppmärksamma och försöka komma till rätta med de stora problemen med övergrepp mot kvinnor som begås i landet.

Australien är ett land känt för sin machoattityd. Det är ett land där mannens sexualdrift är institutionaliserad och kvinnan är endast ett ”merchandize”. Där förövare av gruppvåldtäkter uppmanas att begå dessa i rum där gruppvåldtäkter är ok dvs på bordeller. Ett land där det i en artikel i Melbourne- baserade tidningen The Age skrivs om problematiken att manligt dominerade företag har sina julfester på strippklubbar och att de därigenom stänger ute de få kvinnor som finns i organisationen. Då kommer en ström av kommentarer från män att detta bara är feministstjafs och att det absolut inte är något problem alls. Löjligt att ta upp. De få kvinnor som skriver om hur diskriminerande de upplever detta, ignoreras totalt. I detta land där normen är att mannen är sexuellt överlägsen kvinnan, har Julian Assange växt upp. En av Assanges tidigare närmaste medarbetare Daniel Domscheit-Berg har kommit ut med en bok och intervjuas i SvD i en artikel med rubriken ”Avhopparen om kaoset inom Wikileaks”. Ur artikeln:

Boken om Wikileaks skulle kunna läsas som ett klassiskt drama om en från början godhjärtad persons väg mot galenskap och despotism. Våldtäktsanklagelserna i Sverige ter sig i Domscheit-Bergs berättelse närmast som en logisk utveckling av Assanges allt mer okontrollerade beteende. …..Med tanke på hur du beskriver honom, som inbunden, kolerisk, hänsynslös, med en tydlig uppfattning om kvinnan som underordnad, menar du att han inte kunde tolka, eller inte brydde sig om, kvinnornas signaler? Jag tror att det är problemets kärna. Du har en kille med gammaldags uppfattningar som möter två frigjorda kvinnor och den svenska lagen som är mycket modern när det gäller kvinnors rättigheter. Jag vet inte vad som hände, jag tror inte att han är en våldsam kille och verkligen inte någon som skulle våldta. Men jag tror att han kanske missuppfattade allt.

Missuppfattade allt. Så brukar våldtäktsmän säga. Det har inte hänt och om det gjorde det var av någon anledning givetvis kvinnans fel. Eller varför inte feminismens.

64. HÖRSÄGEN OCH SMUTSKASTNING
24 februari 2011

Nu har domstolen i London bestämt, som väntat, att Assange ska överlämnas till Sverige.

”Domaren i den brittiska domstolen kritiserade Assanges svenske advokat Björn Hurtig för att haft dålig koll på hur många gånger han haft kontakt med Marianne Ny och påpekade att ett annat vittne, Brita Sundberg-Weitman, baserat sitt vittnesmål på vad hon läst och hört. Han konstaterar också att försvaret byggde mycket av sina påståenden om Marianne Ny på hörsägen.”

Knappast förvånande då det varit uppenbart att försvaret verkar efter två enkla principer.

Princip 1. Hörsägen. Princip 2. Smutskastning.
Dessa principer har använts mot Marianne Ny, svenskt rättsväsende, Sverige i allmänhet, de två målsägande och deras agerande som varit föremål för en fullständig vidrig uthängning och hånande omdömen. Kommer män som Geoffrey Robertson och Mark Stephens någonsin bli uthängda på samma sätt?   Riktigt roligt blir det när den svenske RO-advokaten Björn Hurtig, anser sig smutskastad och säger till media ”Jag blir förbannad”. Det kan inte vara lätt – att bli smutskastad för att han inte kan hålla reda på sina sms till sin klient, det är väl att gå för långt att kräva det. Trots att han är advokat.

65. MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I PUTINLAND OCH SKYDD MOT VÅLDTÄKT
19 augusti 2012

Mr Assange ägnar sig nu åt ytterligare fokusförskjutning från de misstankar som riktas mot honom om sexualbrott. Han är i ”gott” sällskap där.

Så snart en man med makt anklagas för sexualrelaterade brott så gör han det till en politisk gärning. Det är ett agerande som även gäller för den svenska delen av Men´s Right Movement, den s k mansrättsrörelsen.

De anser att när en man anklagas för just sexualrelaterade brott beror det på en tänkt statsfeministisk konspiration. (Om det inte är en invandrare som begått brottet förstås.) Men – och här kommer det lustiga – i nästa ögonblick hävdar de med samma emfas att staten ska hålla sig bort från ”sovrummet”. Man kan nästan förstå varför. Det är ju där brotten sker.
Sexualiteten är alltså politik och är det i allra högsta grad, det bör varje kvinna och flicka veta. Man tar med sig hela samhället in i ”sovrummet”. Och ibland uppenbarligen även världspolitiken.

Numera är det en världspolitik med nästan osannolikt paranoide och självupptagne Assange. Nu är Storbritannien, Sverige, Ecuador + en rad andra Latinamerikanska länder och USA inblandade. Men även Australien och Ryssland. Fast det sistnämnda håller Assange tyst om.

År 2006 mördades Anna Politkovskaja grund av sitt politiska engagemang. Hon var farlig för maktens män i Ryssland – och för Putin. Ingen har gripits och ledtrådarna för vem/vilka som är ansvariga nystar högt upp i det politiska etablissemanget. Hon hade fått ett öppet mordhot av en grupp militärer som var direkt underlydande Putin. Zaremba skrev om det i ”Hon vägrade att hålla tyst”.

Vid det här laget känner de flesta till den politiska domen mot Pussy Riots.

I Tjetjenien där Ryssland stöder de som har makt, har flera journalister mördats från organisationen Memorial som sydsvenskan skriver om ”Nu stänger Memorial”:

Assange har ett samarbete med en statlig rysk TV-kanal. Han stödjer alltså Putin. De mord och den förföljelse journalister utsatts och utsätts för bortser sålunda Assange ifrån. Utan problem. Kan det sägas tydligare att denna Wikileaksgrundare inte bryr sig om mänskliga rättigheter?

Även i Latinamerika förföljs journalister, bland annat i de länder som nu stödjer Assange.

Inte bara är Assange likgiltig för de övergrepp Putin och Kreml gör sig skyldiga till, han lämnar också ut namn i Wikileaksdokument utan problem. Han verkar endast intresserad av att ha en upphöjd position, en position som andra kan beundra. Kanske är det en släng av ett grandiost storhetsvansinne.

Men mr Assange missar en ”detalj”, att mänskliga rättigheter även gäller för kvinnor, men det tycks han ha ”glömt” liksom att just sexualbrott och våldtäkt är ett vapen i krig – och i fred.
Men mr Assange står över lagen när det gäller sexualbrott. För honom tycks det vara ett vapen i fredstid.

66. THE ASSANGE CASE HIGTLIGHENS THE ISSUE: SHOULD MEN VOTE ?
19 augusti 2012

Skrevs på engelska pga att det länkades till en artikel i The Guardian

Assange is facing allegations of sexual assault/rape and this case has now become world politics.
A lot of people has opinions of what took place between Assange and the two women in a private area.

And not only that.

Signs out crying that this is a honey trap is passing by on TV, and a lot of men are expressing their opinion that these women are not reliable. They are lying, they hate men, they are this and that. But this kind of viewers has one thing in common:  they do not blame the man.

So therefore we can assume that men can be trapped.

That they DO NOT choose. They go in a trap and they are stucked there.

When it boils down to is a question of their dick, men can´t choose for themselves. Their dicks do.
But we have not only the word honey trap which indicates this disturbing reality.

We have the word gold-diggers – women are gold-diggers and they exploit men. Men (which by the way often are the wealthier ones in the world – what a coincidence!)  are NOT being able to choose   for themselves when it comes down to their own money. Women are.

We have the word hookers, which mean that someone hooked a man. The man DO NOT choose for himself. The dick leads him and he gets hooked. Much like in the case of a honey trap. (To even more explain for other man what had happened, the word Happy hooker is invented. Not only is the man hooked – he is even “happy hooked”.)

And then it becomes serious politics. Politics in one country and politics involving several countries become a big deal in other words.

Let´s look at other examples.

The DSK affair in New York, when he sexually harassed a cleaning lady, became an affair in France.

His political companions claimed that this was a setup. The powerful man COULD NOT choose – his dick did.

(And now he is in charge of even more serious sexual related crimes so what´s the political deal this time?)

When Swedish high politicians was involved in a prostitution-ring, even with minors, in the 40 years ago, they claimed it was all false and a bunch of lies. But we know now that if the truth had come out, the government would have been seriously wounded and the fore coming election would have crushed.

The high politicians protected each other and put their dicks needs BEFORE the lead of the country.

In the year 2010 was another dick-case like this, which was even more made a high-class-secret.

The New York governor Spitzer, who spoke out in public against trafficking and prostitution, secretly bought women, and his defence was that he claimed that he was in a stressful situation.  It WASN´T really HIS FAULT, his stress all went down to his dick.

Surprisingly often this is the defence of the man in this kind of situation, the man was stressed, had a lot of pressure, had problems with his wife (clearly not the opposite…), didn´t understand that he was visiting a strip club, thought the woman liked his attack or his harassment, he was just being polite, he was doing what he thought the woman wanted. And so on.  There is no limit for a man`s fantasy when it comes to explain why he was led by his dick.

There are numerous examples where high politicians and opinion leaders have committed sexual related crimes, and where this dick-related action then turns into something which involves high level political actions. It even troubles the relationships between countries which this Assange-case is a good example of.

This is serious; there is no doubt about it!

 If men can´t control their dick, if they are out of action and rational thinking because of it, should they ever be considered to have ANY control at all?

Or to rephrase it:

If they can´t take responsibility for they behaviour, when their dick controls them, can they ever take ANY responsibility in ANY given time for anything?

And when is that  ”any given time” and what is ”anything”?

Is there reason to believe that any of that exists?

So the important questions to ask are:

  1. Should men be allowed to lead the world at all if they are not in charge of their actions?
  2. Should countries relationships and a fore coming hostility between nations be at stake because of ONE man’s dick?
  3. Should men even be declared to be incapable to managing their own affairs – should they even vote?

Finally.

If men especially powerful men, can´t control themselves and if their actions 24/7 are guided   by their dick, this is the relevant questions to be highlighted as a consequence of this Assange case:

If men have this urge to stick their dicks in people everywhere and  not having  A CHOICE OF THEIR OWN,  have can anyone think that they are capable of taking care of their own citizen responsibilities?  Like we are supposed to do when we vote?  

 (The bloggers response to a commenting man:

Dan, if you are commentating here and you can´t help yourself from writing things about the women in the Assange case: how do you think your comment will be published here?  And you are missing the point: the man has a choice. He has always a choice.

But I am not surprised that you like to blame the female part, that´s your ”natural” bias. 

This, by the way, exactly was the point.)

 

BARNPORRMANGAN

Sällan har media-Sverige exploderat så av indignation som när tillgången till barnporrmanga hotades.

67. KULTURCHEFENS EXOSTISM 16 oktober 2010

Kulturchefen på Expressen. Hon tycker det är fel med förbud mot barnporrmanga. Hon har bland annat intervjuat en person som fällts för barnporrinnehav och tagit del utav det han förevisat henne. Det har hon gjort utan den källkritik som det borde anstå en journalist. Hon anser att detta handlar om en exotisk form av teckningar och att de är en del av det japanska kulturarvet. Det finns olika typer av manga i Japan och barnporrmanga är den säljer bäst.

För inte länge sedan visades i SVT en dokumentär om en person, en aktad vetenskapsman, som även var pedofil. Han försvarade sitt handlande med att det utövades pedofili hos de naturfolk han besökte. Det var en del av deras kultur. Han kunde alltså begå pedofila övergrepp under den exotiska kulturens beskyddande täckmantel. Men det gör naturligtvis ingen skillnad. Övergrepp på små barn är pedofili. Oavsett kultur.

En liknande inställning försvarar sig övergreppsturister som reser till Thailand eller Kambodja, med ”barnen är mer sexuella där”, ”de är tidigare utvecklade” eller att ”det är en annan sexuell kultur”.

Expressens kulturchef, resonerar på samma sätt när hon försvarar teckningars innehåll för att de är exotiska. All kultur ska bedömas på samma sätt. Pedofili är inte finare för att det kommer ifrån Japan och har en historisk kulturell bakgrund. Om dessa teckningar kommit från Norge hade kulturchefen då haft samma syn på dem? Hon skriver också att fantasier inte kan förbjudas. Men detta är inte fantasier – det är teckningar. Det är skillnad på tankar och teckningar.

68. KVINNOR OCH BARN SKA VETA SIN PLATS
31 januari 2011

Ett debattinlägg av en moderat som anser att barnporrmanga ska var tillåtet: ”Nu står hoppet till högsta domstolen”. Han anser sig förstå Japans våldtäktstal. Han hävdar att det begås få våldtäkter där vilket skulle då vara en intäkt för barnporrmanga borde vara tillåtet även i Sverige.

Från boken Övergrepp, 2009 hämtas följande information:

”Sverige har jämfört med Öst- och Sydeuropa högre antal anmälda våldtäkter per 100.000 invånare.

I Öst och Sydeuropa anmäls i stort sett bara grova överfallsvåldtäkter. I övriga fall avråds kvinnan från att anmäla av familj, bekanta och även av polisen.

Att bli stämplad som våldtäktsoffer är ett alltför stort socialt stigma och kvinnan kommer att bli socialt utstött och t o m anses som medskyldig.”

Den situationen befann sig Sverige i för 40 år sedan. Tittar man på situationen i Japan idag, är det förenat med en oerhörd skam att anmäla våldtäkt och mannens rätt till kvinnors kroppar är institutionaliserad. Japan är också ett extremt ojämställt land. Men i storstaden Tokyo, med många västliga influenser har man nu infört en åldergräns i mangaserier som SR rapporterar om.

”Tokyo har förbjudit försäljningen och uthyrningen av animefilmer och mangaserier som skildrar våldtäkt, incest och andra sexbrott till personer under 18 år”

Men denna bakgrund kan man fundera på vad Hagwall egentligen förespråkar för samhälle när han hyllar Japan                     

69. VEM KONSUMERAR TECKNADE VÅLDTÄKTER 1 augusti 2011

Maria Abrahamsson och Jeanette Gustavsdotter skriver om mangadomen i DN: ”Absurt att lagen gör -serieexperter till pedofiler”.   I artikeln berörs inte vad som föranledde upptäckten av den tecknade barnporren. Inte heller om vad barnporren föreställer. Inte heller vem den vänder sig till. Varför undviks det? Det är inte första gången någon fälls för tecknad barnporr. Varför detta intresse just nu? Är det för att tecknade våldtäkter nu kan kallas manga och därmed ”kultur”? Är det här ett försök att flytta fram gränsen över vad som ska vara acceptabelt att göra mot barn? I linje med hur milt svenska domstolar ser på barnvåldtäktsbrott/barnporrbrott? En barnvåldtäktsman kan idag inte teckna ett övergrepp, i någon form, inte ens som sk kallad manga och sedan  sprida det. En barnvåldtäktsman kan inte heller använda ”roliga” mangafigurer som intresseväckare och normalisering inför offer. Barn som utsatts – eller som utsätts – för övergrepp ska inte ”råka” ut för att se dessa övergrepp och återuppleva övergreppet. Tecknad barnporr är tecknad barnporr och kan aldrig vara något annat, vare sig det kommer ifrån Japan eller från Jakobsberg. Femåringar som penetreras av vuxna män är just det – barn. Det finns ett stort intresse för att konsumera barnporr i Sverige och populister i alla kulturläger utnyttjar detta. Det är ingen slump att den tecknade barnporren inbringar mest inkomster av all manga. Men barn ska inte sexualiseras. Barn ska skyddas som grupp: de sitter inte i riksdagen och kan inte heller skriva debattinlägg på kultursidor som Abrahamsson och Gustavsdotter.

70. OMDISKUTERAD DOM – FÖR VEM?
15 september 2011

Nu diskuteras i media om mangadomen kan komma att prövas i HD. Det står att det är en omdiskuterad dom.  Frågan uppstår bland vilka det är en omdiskuterad dom? I artikeln står mangateckningar, översättare, referenser osv. och inte att det handlar om att barn blir grovt våldtagna. Beröringsskräcken är alldeles för stor för det.

Inga lagar är bättre än dess tillämpningar. Vi har en stor diskrepans i Sverige mellan vår lagstiftning som ska skydda barn från övergrepp och vad vi gör i realiteten. I realiteten bryr sig inte svenska företrädare så mycket om barn. Har man väl stiftat lagarna så räcker det. Då blir de ett alibi. Hur kan annars en barnporrförespråkare anlitas av ett produktionsbolag och få och ges så stort medieutrymme? Skulle det ha gått i något annat land? Här låtsas media som man inte vet, man väljer att blunda. Sverige ska ha varit ett utav de länder som producerade mest barnporr innan det förbjöds.    Fortfarande är det inget ämne, inte ens prostitution, som väcker en så fruktansvärt indignerad kommentarsskara som när barnövergrepp och barnporr kritiseras. Är de arga för att barn exploateras? Nej. Tvärtom, de vill kunna konsumera tecknade våldtagna barn. De är arga men oftast välformulerade och oerhört upprörda över att deras ”frihet” beskärs. Barnen? De nämns inte i sammanhanget. Trots att all konsumtion av barnporr är en del av den extremt ökade sexualiseringen utav barn och ingår i ett sammanhang. Det är ingen isolerad företeelse som kulturmedia och övriga så gärna vill att det ska uppfattas som. Som en” kulturkonsumtion”. Men det är tecknad barnporr och konsumeras som sådan och med uttrycket att det rör sig om en ”omdiskuterad dom” så skapas en sanning. Men är det verkligen omdiskuterat att förbjuda att barn våldtas i tecknad form?

I artikeln står följande om riksåklagarens avsikter med att få den fällande hovrättsdomen prövad i HD:

”Han vill också att innebörden av rekvisiten ”pornografisk” och ”barn” vore av värde att få belysta av Högsta domstolen. Han vill även att HD klargör vilka undantag som ska göras från det straffbara området”
Så vill samhället, med RÅ i spetsen, flytta fram gränserna för sexualiseringen av barn.

 71. HAR SVERIGE GJORT UPP MED BARNPORRLIBERALISM? 16 maj 2012

I Uppdrag granskning filmades besök hos imamer med dold kamera.

Det framkom då en kvinnofientlig värdegrund och ett patriarkalt tankesätt. I en strid ström av artiklar skrevs om detta och media nästan tävlar i om fördömandet av detta. Till exempel i en huvudledare och en artikel i DN: ”Dubbelmoralen i mosken” och ”Forskare: vanligt att kvinnor inte får stöd av imamer”.

Det är bra att man tar avstånd från kvinnoförtryck och skriver om ordet patriarkala beteenden, för en gångs skull. Samtidigt ska HD avgöra om tecknad barnporr är tecknad barnporr även när det är mangaform. Men aldrig någonsin har man varit med om en sådan likriktning av åsikter i Mediasverige som i det här fallet. Varför just barnporrmangan Den ena kulturjournalisten efter den andre, den ena samhällsredaktionen efter den andre, tar samfällt den åtalades parti. Är media rädda eller oroliga? Finns det något som påverkar media eller är det ingen som ser frånvaron av diskussion?

De som skriver om pedofiler, om nätkrafter, om vad om förtigs och om vad man vilseleder om, får känna av det. Frenesin i hatet och hoten för aldrig får man så hatiska och hotfulla reaktioner som när man skriver barn, barns sexualisering, barnporr och om de män som vill ha barn tillgängliga som sexuella varelser.

I SvD skriver den ena polisen ”Låt oss bekämpa riktig barnporr” efter den andra  juristen ”Det kan finnas en väg runt lagstiftarens oförnuft” om hur fel det är att tecknad barnporr ska kriminaliseras.

I alla andra media ser man samma sak. Det är samma avsaknad av perspektiv. Här lyser även det könsmaktsperspektivet med sin frånvaro – det som däremot förs fram när det gäller moskéer och islam.

I kommenteringen till artiklarna strömmar de in igen, männen som alltid anser att kvinnor ska stå till mäns förfogande på ena eller andra sättet. Att kvinnor inte ska provocera. Att kvinnor ska underordna sig och tycka som männen – annars hånas eller hotas de.  Det hävdas ibland att det är PK att vara för olika kulturer och vara för jämställdhet. Men det är fel; det är inte att förtiga rasistiska åsikter som är PK, för det kommer fram. Man skriver om kvinnohat i hederskulturer (men inte om kvinnohatet på nätet). Man skriver om mord i hederskulturer (men kallar svenska mord för tragiska familjehändelser). Man skriver om gruppvåldtäkter av asylsökande (men förtiger gruppvåldtäkter av barn i sexhandelshärvor). Det är däremot PK att INTE nämna vad barnporrmanga är och i vilket sammanhang det används. I vårt mediesamhälle härskar maskuliniteten och i dess väg är det korrekt att låtsas som att barnporrmanga handlar om flickor och bananer utan att se sammanhanget.

I Dokument inifrån visades att var 10: e flicka upplevt ovälkomna sexuella handlingar och att flickor fortfarande är de som horifieras medan deras manliga klasskamrater heroiseras. I Bris jourtelefon ökar antalet barn som vill prata om sexuella övergrepp när en känd person som Patrik Sjöberg går ut och berättar. Det underlättar för barnen att se någon som vågar prata om det som är så enormt svårt att prata om annars. Polisen har kartlagt över 500 nätpedofiler som groomar barn på nätet.

Föräldrar varnas när män står runt skolorna och hotar barn – ”hämta era barn, låt dem inte gå hem själva”. Barn är redan nu värnlösa och behöver skyddas som grupp. Barn behöver inte mer sexualisering.

Varför är det så lätt för media och för dessa som vill ha tillgång till tecknad barnporr att få

gehör idag 2012? Vad har hänt? Varför är det en sådan diskrepans mellan indignationen över kvinnoförtrycket i moskéerna och viljan att få sexualisera barn? Varför skriver man inte vem som konsumerar tecknade våldtäkter eller om utav vem som domen är omdiskuterad?

Det är bara 13 år sedan som barnporr kriminaliserades i Sverige.

Lite från sidan Kriminalhistoria:

Synen på barnpornografi har ändrats dramatiskt sedan 1970-talet i vårt land. Då såldes barnporrtidningar öppet i porraffärer. I går polisanmäldes Kungliga biblioteket i Stockholm för spridning av barnpornografi.

Anmälan mot Kungliga biblioteket kom från organisationerna ATSUB och Hand in Hand och avser även innehav. Bakgrunden till anmälan är att förra året i november beställde två personer ut barnpornografiska tidningar. Men så sent som på 70-talet var synen på barnpornografi annorlunda i Sverige. Aftonbladet intervjuade 1976 en ägare till en porrbutik och bara i hans affär fanns 45 olika barnporrtidningar.
Produktion av barnpornografi var tillåten sedan 1971 på grund av att lagen om sårande av tukt och sedlighet upphävdes. 1980 stiftades dock en ny lag som förbjöd produktion och distribution av barnpornografi. Maxstraffet för barnpornografibrott var ursprungligen endast sex månader. Straffsatserna skulle senare komma att skärpas. 1994 överlämnades 400 000 namnunderskrifter till riksdagen med krav på att även innehav av barnpornografi skulle kriminaliseras. Så skedde också, men först 1999.

Sverige var ett barnporrliberalt land då. Har vi gjort upp med det? Är det detta som spökar nu? Än idag är det alltså inget ämne som väcker så starka reaktioner som när männen i medias elektroniska fält ska hävda sin rätt till tecknad barnporr. Det blir en otroligt aggressiv ton av samma män som brukar utgjuta sitt kvinnohat så ofta de får chansen, var sig det gäller prostitution, kvinnors rätt till skilsmässa eller rätten att lagföra våldtäkter inom äktenskap.

”Anna” som råkade illa ut på ön Samos för ett tag sedan, förhånades i mängder av kommentarer, med den vanliga åsikten att det bara rör sig om kvinnor som vill ha ersättning och att det är ett problem med alla dessa ”falska våldtäkter”. Svenska män gick i armkrok med grekisk kvinnosyn. När Södersjukhusets attityder mot misshandlade kvinnor som sökte hjälp kom i dagen så var samma skara män där och ansåg att kvinnor får skylla sig själva eller det hat mot kvinnojourer som kommer fram i en debattartikel i det ämnet. Media har t o m hjälpt dessa män och beskyddat dem. De som minst av allt behöver skydd, NU går man ut på bred front och kör över gruppen barn. Man vill ha kunna se tecknade våldtäkter av små flickor. För det är man beredd att kriga i media. Vad är det som händer? Behöver vi lämna 400 000 namnunderskrifter som för 18 år sedan – men nu till HD?

Även i en ledare i SvD vill avkriminalisera barnporrmanga: ”Hur blir vi tryggare av ett-mangaförbud”.  Lägg märke till ordet ”vi”. Inkluderar vi:et barn? Även Östasiatiska barn? SvD skriver;

”Det är heller ingen höjdare för yttrandefriheten, en faktor som har varit märkligt frånvarande genom hela processen. ”

Hon har fel. ”Yttrandefrihetsargumentet” har använts flitigt, det har ALLTID använts när barnporr diskuteras liksom vid porrdiskussioner.  Faktum är att det argumentet används nästan bara då.

 72. EN SKANDALÖS DOM – ETT STEG FÖR BARNPORR 15 juni 2012

Nu är barn sexualiserade i porr-teckningar. Alla medier rapporterar om HD:s dom som friar barnporrmangamannen för barnporrinnehav.

Ingenstans visas bilderna utan man visar istället annan manga. Media blandar skickligt bort korten trots att bilderna nu enligt HD:s dom inte är kriminella. En juridikprofessor lyckas uttala sig om domen utan att nämna ordet tecknad våldtäkt av barn. En kulturjournalist i radio nämner för första gången trafficking som ett verkligt problem när han ska försvara barnporr som han med andra ord anser vara ett overkligt problem. En kulturjournalist som aldrig förr har nämnt att han tycker trafficking är ett problem överhuvudtaget.  Han nämner inte heller att det sker trafficking till japanska lolitamän och inte heller ordet barnvåldtäkter.

En domare visar till och med i en debattartikel på Newsmill var han står genom att misstänkliggöra vår endast 13 år gamla barnporrlag som om den tvingades igenom – kan det sägas tydligare vilka värderingar som styr i vårt rättsväsende? Hur ser han på barnporrbrott och barnvåldtäkter?

Domen är glädjande ur ett ”yttrandefrihetsperspektiv” anser kultursidorna i media. Men vilka får inte höras i detta yttrandefrihetsvurmande? De som slår på stora trumman för vår ”yttrandefrihet” är de som mest förtiger allt som går emot dem. Varför är alltid yttrandefrihet i Sverige lika med porr, nu barnporr?

Nu kallas att manga är ett ”konstnärligt” uttryck. Men tecknad barnporr finns i samma kontext som annan barnporr. Pedofila kretsar är oerhört förslagna, men nu är de inte brottslingar bara bilderna är ”tillräckligt otydliga”. Kallar man sig översättare så kan man dessutom göra vad som helst i ”yttrandefrihetens ”namn. Bara fantasin sätter gränser nu. Manipuleringen är total både av media och av allmänheten. Man måste vara principiell, säger kulturmedia. Men hur ser det ut i Japan, där den ”fina” kulturen kommer ifrån? Där småflickor är totalsexualiserade?

Där det finns våldtäktsspel som en bloggkommentar tog upp:

Situationen i Japan är helt enkelt för jävlig för flickor och kvinnor.  Det patriarkala japans syn på flickor är att dom är sex objekt för män. Uniformen flickor har när de går i skolan är en sexsymbol. En stor del av männen verkar tycka att kvinnor är som sexigast när de ser ut och beter sig som förpubertala barn, pratar med jätteljus barnslig röst osv.

Landet har en enorm porr och prostitutions industri. Som man kan du köpa skolflickor, eller gå på en klubb och låtsas att du sextrakasserar tjejer utklädda till skolflickor, eller titta på de halvt avklädda dansade småflickorna i underhållningsprogrammen, eller glutta på ”modellbilder” av ”U15” flickor (mjukporr av ”under 15”-åriga flickor)eller avnjuta enorma mängden ”lolicon” som finns tillgänglig. (tecknad eller animerad pedo porr.)

Det här spelet du visar bilder ifrån är ”milt” i jämförelse med de barnvåldtäktsspel som finns.Det finns särskilda tunnelbanevagnar som kvinnor kan åka i för att inte bli trakasserade och tafsade på av män. Problemet är så gigantiskt.

Kvinnor förväntas fortfarande vara hemmafruar. En ogift kvinna över 25 över en skam och anses inte vara giftermåls material längre. Men den nya generationen är inte helt med på noterna. Mängder av kvinnor väljer numera att inte gifta sig och skaffa barn utan istället fortsätta jobba för de vet vilken rutten deal de får som hemmafru. Det anses av de manliga politikerna vara ett problem, trots att Japan är överbefolkat.

Jag skulle kunna fortsätta och ge länkar om mina påståenden, men jag har inte tid just nu eller ork med äckligt sexistiskt pedo material. Du kan bara googla ”lolicon” eller ”h-games” för att se hur illa det är.

Vad är detta för ”kultur” media? Vems yttrandefrihet och vems kultur handlar det om? Det verkar vara mannens i båda fallen.
Man kan likna den ensidiga informationen om mangafallet för kampanjjournalistik. Men varför bedrevs ingen kampanj-journalistik:

när HD avkriminaliserade incest/övergrepp på barn-när en 14-årig flicka våldtogs på rad i Malmö utan att någon straffades
-när sexåringar ska lära sig dansa strippdans
-när massor av svenska män annonserar efter sex med barn på nätet – varje dag
-när polisen har 678 manliga (och 1 kvinnlig) groomare som dom inte kommer åt
-när sexbrottslingar kan få slippa fängelse enligt en ny utrednin
-när barn köps runt om i världen av svenska män, Thailand, Filippinerna, Kambodja, Tjeckien, Kenya, Brasilien

-när våldtäkterna mot barn ökar men ytterst få fälls
-när locket lades på i Lindbergfallet
-när Stockholmsutredningen havererade i fallet med Södertäljeflickan då när media valde att angripa ett barn
-när ett barn blev misshandlat och där rätten valde att tro på den vuxne mannen – då media tog ställning för mannen – igen
-när PAS används av förövares advokater och av domstolar
-när mammor förlorar vårdnaden när de försöker skydda barnen

Varför blir det bara små notiser när pedofilligor och barnporr-ringar sprängs?

Allt detta visar att Sverige och svensk media har en enorm dubbelmoral och tar ett ensidigt maktperspektiv.

Den här domen är skandalös. Den innehåller allt, nepotism, manipulering med fakta, nedtystandet av motstånd, ett ensidigt maktperspektiv till förmån för män, utsäljandet av flickor och även pojkar, pappaperspektivet på bekostnad av barn, PAS-problematik, maskuliniseringen av media och av rättsväsendet. Återigen – se sambanden.

 73. BARNPORRTILLGÅNG – VIKTIGASTE HÄNDELSEN 2012? 16 juni 2012

Det här inlägget anmäldes – något som brukar ske med inlägg som tar ställning mot barnporrmanga.

I Norge har man en rättegång mot en terrorist som den viktigaste mediala händelsen.

I Sverige toppar alla medier med en friande dom som i praktiken gör barnporr legaliserat. Det som uttrycks som positivt. Ingen skriver dock vad det handlar om, och att det är sexualiserade småflickor – igen.

En ledare i DN tar upp barnporren. Återigen skriver DN om de ”verkliga offren” – de som aldrig nämns annars. DN glömmer också genusaspekten i sin yttrandefrihetsiver. Även i SvD fortsätter Stockholmsmedia att kalla skildring av barnvåldtäkter ”konst”, även där utan någon genusaspekt.

Som vanligt är det alltid konst och yttrandefrihet när det handlar om barnporr. Det har vi hört förr. På 70- och 80-talet om inte annat. I Aktuellt igår framträdde Lambertz och sa att det visst var små människor men något obestämt gjorde dem till något annat. Med andra ord barnporr är ok.

I Aktuellt igår framträdde också den friade lärarvikarien som samlar på den tecknade porren med småflickor. Hade förresten HD friat om det varit våldtäkter av pojkar? Det får vi aldrig veta eftersom det var 39 bilder på småflickor, men det är vårt att tänka på.

I media handlar det alltid om ”sex” även när det handlar om våldtäkter på flickor; något som inte gäller pojkar får då får det stå t ex grov våldtäkt. Troligt är att våldtäkter på pojkar hade fällts av HD. Eller så hade aldrig RÅ överklagat domen.

För visst är det så att all sexualisering av småflickor har påverkat samhället redan.

Strippdans för sexåringar, smink på småbarn, tajta flickkläder, rakning av 8-åriga fjuniga ben. Tofsar i håret, nagellack, bikinireklam för små strandflickor i media. Prinsesskläder.

Tryck på kläderna med stora ögon och stora öron. Vill man skydda sina flickor mot sexualisering får man köpa kläder på pojkavdelningen. För det är just med småflicksaccessoarer som småflickor framställs i den friade barnporren.

74. KRITIK NU? MEN BARNPORREN BLEV FRI UTAN PROBLEM 24 augusti 2012

Alla media skriver om kritik mot Lambertz i Quickfallets kölvatten. ”Massiv” kritik mot Lambertz kallar man det. Det är nog inte många som bryr sig om Quick som person utan snarare handlar detta om att barns berättelser om övergrepp kan vara lika ”lögnaktiga” som Quicks erkännanden.

Men vem skriver om det?

Rättsväsendet är beroende av acceptans och tillit brukar man säga. Det är medias uppgift att granska. Men det borde gälla vare sig det är en barnporrpolis som griper in i pågående ett rättsfall eller ett justitieråd som hanterar ett ärende på ett oroande sätt. Men här gör media skillnad.

Varför?

I samband med rättegången mot Breivik besvarade Verldens Gang frågor ifrån läsare. Som svaret på frågan varför de skrev och visade så mycket av rättegången, varför de gav så mycket bakgrund, tolkade och intervjuade svarade VG:

”Jeg skjønner hva du mener. Men vår oppgave er å dokumentere det som skjer i retten, og forsøke å sette det i en sammenheng. Det er viktig også for ettertiden.”  Dennis ravndal 

Jag förstår hur du menar. Men vår uppgift är att dokumentera det som sker i rätten och försöka sätta det i ett sammanhang. Det är viktigt också för framtiden.

Vår uppgift är att sätta det i ett sammanhang skriver VG. För att förstå historien.  Nu är både advokatsamfundet och enskilda journalister och andra egenutnämnda proffstyckare ute och jagar Lambertz’ skalp.  Nu gäller det en man som erkänt ett flertal mord, en känd sadistiskt pedofil som vårdas på Säter sedan många år.

I mitten på juni pågick ett märkligt skådespel av svensk media. Där valde media att inte sätta ett skeende i ett sammanhang, man valde att inte ge bakgrund, man valde att inte ta de svagaste parti.

Man valde att inte ifrågasätta Lambertz.  Då gällde det att legalisera barnporr för första gången på 40 år.

Media gjorde inte sitt jobb och det enda man kan förklara det med är att folkdomstolen, den aggressiva exploativa mobben på nätet, styr media. Samma mobb som nu ställer sig bakom en drygt 70-årig dömd sexualsadist. En man som manipulerar vilken journalist som helst dagligen.  Ingen låtsas som det sker. Alla går åt samma håll och tillfredsställer mobben. Kanske har rättsväsendet fallerat, men kanske inte så mycket som man tror. Det går inte att veta idag eftersom svensk media inte gör sitt jobb. De driver återigen kampanjjournalistik och återigen bestämmer en nätmobb, en Flashbackmobb.

Vi har alltså fått en Flashbackjournalistik i Sverige.

Det finns klara underströmmar av att misstänkliggöra barn som berättar om övergrepp. Nu används flitigt ordet ”planterade minnen”, trots att det är ovederhäftigt och ytterst tendensiöst och borde få varje självständigt tänkande journalist att börja fundera.

I mitten på juni var  det ingen grävande reporter som fördjupade sig i de sidor som exploaterar barn och som blandar friskt animerade och fotograferade barn i sexuellt syfte. Det finns alltså en klar genus- och jämställdhetsaspekt i vad media väljer att fördjupa sig i och att inte fördjupa sig i.

Hur lät det då i kommentering till den friande barnporrmangadomen i juni?

Här följer några för att spegla inställningen till barn och porr:

Säga vad man vill om barn porr men bilder på barn som uppenbart är tecknade ska inte vara straffbart oavsett motiv eller vad man tycker i övrigt om företeelsen. Folk gör mycket värre/(perversa) saker i verklighet och på nätet än att titta på några oskyldiga porr bilder av tecknad karaktär.

Barn behöver inte skyddas; barn behöver vägledas.

Den sista typen av kommentar menar alltså att barnporrmanga kan användas för att ”vägleda” barn. 

I kommentering rådde inget som helst tvivel om att det rörde sig om barn och inte om ”fantasifigurer”. Det rådde inte heller tvivel vilket värderingar de som konsumera barnporrmanga hade:

Sverige kanske är på väg att tillfriskna. 

Hen, tokvänstern, PK-kramare och andra Svenska företeelser kanske vissnar bort.

Det var de vanliga kvinnohatarna som ville konsumera bilder på våldtagna flickor. De som i decennier avskytt feminism för att den representerar de kvinnor som en gång protesterade mot den legala barnporren. Det gick att köpa bilder på våldtagna flickor -barn – en gång i Sverige, och nu är vi där igen. Självklart får feministhatarna extra morgonluft av att de fick rätt av HD, och Lambertz, att få titta och utbyta bilder på våldtagna barn. Inte heller detta speglar media.

Några kommentarer på ett nätforum där personer som konsumerar barnporrmanga möts:

Actually, I’ll be honest: I think that it’s just time to declare pedosexuality and child pornography legal and move on.

…the day when you don’t have to be afraid to have relationship with a girl without asking her age first…

i think lowering the age of consent to about 13-14 is the right way to go, same with pornography.

Man hatar också de som vill förhindra att barn sexualiseras:

Sadly that’s the way most of the ”Women’s Rights” extremists have been swinging it.

No, that’s not it. Feminazi are like hemmoroids. They appear all over the place and they are a huge pain in the ass (see what I did there), but they are just a symptom of a larger problem.

..because of ”moralistic” people, government or not.

Att det handlar om mäns rätt att konsumera skolflickor i alla åldrar är uppenbart, och media backade upp både HD och dessa män när det handlade om att legalisera tecknad barnporr.

Även nu backar man upp dessa män, genom att inte ta upp underströmmarna, om planterade minnen och det ohämmade misstänkliggörandet av psykologstöd för att våga berätta om övergrepp.

Assange, barnporrmangan och Quick löper ihop. I alla dessa fall är det folkdomstolen av aggressiva män som styr. Män som vill förminska sexuella övergrepp på både kvinnor och flickor.

 75. NU HETER DET BARNSEXBROTT OCH FANTASIFIGURER 19 februari 2013

I en krönika i SvD tar Annina Rabe upp en artikel från Hemmets Journal från 1975: ”Pedofili i folkhemmet”. Artikeln beskriver en indisk grupp där barn utsätts för övergrepp men man skildrar det exotiserande och som om det är ett uttryck för sexuell frihet.

Artikeln utgår, som vi än idag gör, att sex är lika med penetrerande sex där mannen får utlösning. I så måtto har vi inte kommit ett dugg längre. Vi har fortfarande inget könsperspektiv på vad som är ”sex”. Men annars skulle det, precis som krönikören tar upp, inte vara möjligt att skriva så idag. Inte på det sättet i alla fall.

Idag vet vi att barn utsätts fruktansvärda övergrepp för att vuxna tar sig rätten till deras kroppar.

Barnsexhandeln växer närmast ohejdat.  Ordet barnsexhandel är i sig är ett begrepp som innehåller ett vuxenperspektiv – det borde ju heta våldtäktshandeln med barn eller barnkroppshandeln. Den växer även i Europa.  37 % av de som säljs i Europa är numera barn, mest flickor. Varför görs inget? Varför slängs inte en massa torskar i fängelse i Europa? Varför ser vi inga massdemonstrationer? Kanske har vi inte kommit så långt – det är bara mer nedsopat under mattan.

Varför skriver annars media i sina rubriker att någon blir åtalad för barnsex? Barnsex? Varför skriver de inte barnvåldtäkt?  Eller är man ute efter samma effekt som i reportaget från Hemmets Journal fast mer omedvetet?

1975 var förresten bara ett år innan som Geijer planerade att lägga fram sitt nya sexualbrottsförslag om att incestbegreppet skulle avskaffas. Att alla sexuellt inriktade handlingar skulle vara tillåtna gentemot barn från 10 års ålder. Det fanns alltså pedofila politiska starka strömningar då. Lagstiftningen genomfördes aldrig som bekant. Istället kom journalister en prostitutionshärva i spåren som än idag inte är utredd. En härva med inblandade flickor.

Idag har vi en annan syn på barns rätt. Men vi har inte gjort upp med den tidens syn på övergrepp på barn. För bara en tid sedan kom en bok som hette ”Ön”. Boken exotiserar precis på samma sätt som artikeln från 1975. Den är som ett tecken från nutiden hur vi behandlar pedofili och barnvåldtäkter. Man fördunklar och väljer ord som inte är direkt antastliga. Som ordet barnsex och att barn som våldtas i teckningar är ”människoliknande fantasifigurer”.

Ja, det var Lambertz ord i statlig TV 2012. Så är orden idag.

Boken ”Ön” diskuterades som kulturell spännande företeelse både i kulturradion och på bokmässan när den kom förra året. Det bjöds in till soffprogram och man diskuterade på fullt allvar om inte pedofili var ok. Boken och dess författare, (som också som av en händelse är prostitutionsvänlig) försökte släta över barnvåldtäkter och förklara upprördhet som ett uttryck för västvärldens övergrepp på en ursprungsbefolkning, som moralpanik från inflyttade kolonisatörer. När det egentligen kanske handlade om, enligt boken, om en fri sexualitet och sunda sedvänjor. Barnen for kanske inte alls illa – övergreppen var kultur.

Författaren var mycket väl medveten om hur hen skulle framställa det. Med indirekt kritik mot den som reagerar mot kulturell pedofili och barnvåldtäkt och att man ska fundera över om inte dessa kulturer har rätt till att begå övergrepp.   Som en present till västpedofiler att besöka ”fria kulturer” eller sydöstasiatiska länder för att barnen ”inte lider lika mycket” – de är ju vana. De är mer ”försigkomna” dvs i bara praktiken fattigare och mer utsatta.

Boken ledde till en debatt om hur vi egentligen ska se på övergrepp på barn. Fast så sa man inte, man pratade om sexuell frihet och västvärldens problem att se hur andra ska leva sitt liv. Att det återigen handlade om vuxenvåldtäkter mot småflickor – det tog man inte upp. Det fanns som vanligt inget makt- eller genusperspektiv. Boken blev till och med nominerad till årets roman i SR.

Vi har inte gjort upp med synen på pedofili och övergrepp på barn – än.  Det bubblar upp till ytan som något naturligt med jämna mellanrum om bara tillfälle ges.

Vi bara klär det i annat språkbruk och dömer till milda straff för barnporrinnehav och barnvåldtäkt.
Vi låter HD skriva att barn kan ljuga om övergrepp för att få skadestånd.
Vi legaliserar animerad barnporr.
Vi skriver om ”barnsex” i rubriker.
Vi låter vuxna föräldrar definiera barnens upplevelser ur ett sexuellt perspektiv och barns rättigheter åsidosätts i program på bästa sändningstid och pedofila strömningar hyllar programmet.
Vi tillåter pedofilforum på nätet.
Vi kör över barnens skräck och tvingar dem att bo hos förövare.
Vi har en tidnings ledarredaktion som kallar den ökade uppmärksamheten mot incestproblematiken på 80-talet för ”hets”.
Vi har tystnaden om PAS och hur det används i domstolar idag.

Det låtar kanske annorlunda mot 1975 men problematiken finns kvar.

 

SD

Inför valet och efter valet 2010 fokuserades på SD:s invandrarpolitik. Knappt något intresse från media riktades på att de är för en politik om påverkar halva Sveriges befolkning negativt: kvinnorna och det gäller oavsett om kvinnan är född i Sverige eller inte.

 76. VÄRRE ÄN I AFGHANISTAN MED SD
20 september 2010

 I olika artiklar skrivs om att inträdet av SD i riksdagen sänkte andelen kvinnor för första gången någonsin. I det nyligen genomförda valet i Afghanistan bestämdes att 25 % utav ledamöterna i landets parlament skulle tillsättas av kvinnor. Hos SD är 3 utav 20 riksdagsledamöter kvinnor. Det motsvarar ca 15 % kvinnor. Färre än i Afghanistan alltså. Det är i och för sig ingen slump. SD har en mycket kvinnofientlig politik och en kvinnofientlig mobb som hörs överallt som har ett hat mot invandrare och som även hotar och hatar kvinnor.

 77. NU STÖDJER NÄTMOBBEN PLÖTSLIGT KVINNOKAMP 1 december 2010

 Idag har DO kommit med sitt utlåtande om det uppmärksammade fallet med en kvinna i niqab som önskade gå barnskötarutbildningen. I grunden är en heltäckande klädnad sprunget ur ett kvinnoförtryck och ur en föreställning att kvinnan ska täckas för att inte uppväcka mannens begär. Men även i väst anses kvinnan behöva vara på ett visst sätt för att män har bestämt det, vare sig det rör sig om hennes beteende eller hur hennes kropp ska förevisas. Mannens normer bestämmer och påverkar hur kvinnan ska uppträda och det gäller oavsett ursprung och religion. Då spelar det ingen roll om han är född i Malmö eller i Riyad.

Den här domen är en del i det här ställningstagandet. Men det är mycket mer komplicerat än så för plötsligt händer något i kommentering och i bloggar. Plötsligt blir orden jämställdhet och kvinnoförtryck slagord från de håll som aldrig använder dessa ord annat än som skällsord.  De som hånar kvinnor som är stridbara och som arbetar för jämställdhet som radikala fula bittra feminister: dessa män har idag bytt fot i kommentering. Så vad är det här frågan om egentligen? Är kvinnan återigen ett användbart redskap i den främlingsfientliga debatten, precis som när SD använder våldtäkts-slagträt?  SD vill begränsa rätten till abort och vill i praktiken ha kvinnan tillbaka till hemmet. Kvinnan blir en kropp och reduceras till ett verktyg i för de nätmän som ger sitt öppna stöd till SD.  Det hela framstår som det hyckleri det är. För varför står inte dessa nätmän upp när kvinnors deltagande i filmbranschen debatteras eller när kvinnors rätt till lika lön förs på tal, varför blir de upprörda när våld i nära relationer avhandlas och hävdar att det är ett överdrivet problem och att kvinnojourer är feministinfluerade bastioner, varför är det viktigt att bestämma över kvinnors kroppar i abortfrågan och annat som rör kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa, varför är en ny sexualbrottslag ett hot, varför reagerar inte dessa som nu är upprörda, massivt när kvinnor uppmanas att förändra sina kroppar med bilagor i kvällspressen eller när oändliga artiklar i samma press exponerar kvinnokroppens utseende, varför finns det inget massivt stödet för kvinnor som anmäler brott mot män med makt?

Det finns bara ett syfte med att attackera DO:s beslut idag från dessa grupper: att komma åt muslimer. Svaret på frågorna ovan är att de avskyr svenska kvinnors rättigheter. Men svenska kvinnor blir ett bra redskap i den främlingsfientliga kampen.

 78. RASISTER/SEXISTER OCH KARTSEX – SE SAMBANDEN 25 januari 2011

 Sexualupplysningsfilmen ”Sex på Kartan” har väckt känslor från vissa läger.

Filmens företrädare skriver i en debattartikel i DN om hot från rasisthåll, men det är inte hela sanningen.  På SVT:s debattforum skriver RFSU att kritiken beror på prydhet. Genom att snäva av och misstolka reaktionerna gör man problematiken en stor otjänst genom att bara se en sida av hotet. Det är mer komplext än så, vilket alla som läser kommentering, bloggar, sajter har sett en längre tid. För hur är det möjligt att det finns personer som lägger energi på att anmäla en sexualupplysningsfilm till JK?  Skulle vi inte ha förmodats kommit längre 2011?  Eller vad handlar det om?

Ett antal könskonservativa män har retat sig på hur kvinnlig och manlig sexualitet framställs i den tecknade filmen. Att kvinnor och män framställs som likvärdiga sexuellt, på alla plan. Den reaktionen är ganska förutsägbart mot bakgrund av hur det brukar låta i kommenteringsfält när manlig och kvinnlig sexualitet avhandlas. Då är mannens överhöghet helig och försvaras med alla vapen.

Alla fördomar får fritt spelrum liksom okunskapen. För de kommenterande nätmännen vet inte mycket om att kvinnor och män är mer lika än olika rent sexuellt. Men de vill tro på manligt sexuellt företräde. Därför blir ”Sex på kartan” enormt provocerande. Att män faktiskt inte har starkare sexualdrift blir alldeles för svårt att bära.

Den här filmen borde nog visas för alla i Sverige oavsett ålder. Särskilt för den som hänger i kommentering. De borde tvingas se den om och om igen. Vetskapen om att både kvinnor och män blir upphetsade, styvnar, sväller, får orgasm och utlösning och har lika stark sexualdrift är svår att leva med. Forskare på området vetat det länge; man har aldrig kunna påvisa någon skillnad i sexualdrift mellan könen rent biologiskt. Det är bara kulturella, sociala, ekonomiska faktorer och makten som skapar den skillnad i könens sexualitet som finns rent strukturellt. Både historiskt och globalt. Men den kunskapen gör ont för de som tror på biologism som förklaringsgrund som SD:s nätsympatisörer gör.

Sexism och rasism tar återigen varandra i hand i kommenteringen om ”Sex på kartan”.  Det förs kampanjer på nätet och på Flashback för att man ska anmäla programmetGivetvis finns också kopplingen till de som vill ha legaliserad barnporr. Märkligt ofta är det samma kategori som stödjer SD i kommentering. Samma skara som brukar skylla islam för att utnyttja barn, ropar själva censur när de inte får konsumera barnporrbilder.

 79. VARFÖR SKA KVINNOR RÖSTA PÅ SD?
21 mars 2011

I en artikel i DN diskuteras SD:s väljarstöd utifrån könsaspekten. Även i en intervju med en SD-ledamot tas denna fråga upp. Att kvinnor och män värderar olika frågor på olika sätt politiskt är välkänt bland valforskare sedan länge. Men aldrig har det i något val varit så stora könsskillnader i väljarstödet för olika partier som i senaste valet. Hade kvinnor fått välja så hade det varit en röd-grön regering nu. Inom allianspartierna är det framför allt moderaterna som attraherar traditionellt fler män än kvinnor. Inför valet 2010 försökte de sig på en charmoffensiv riktad mot kvinnor. Det stötte bort de stock-konservativa män som tycker att Sverige har blivit för jämställt.  De som tycker att vi har en ”statsfeminism”, att ”feminazisterna” fått för mycket makt. Allt detta är välkända uttryck från en viss kategori av män på nätet. De som sympatiserar med SD nu.

Det märkliga uppstår då att SD och deras sympatisörer har en kvinnosyn som är gemensam med de extrema religiösa fundamentalister de själva så frenetiskt kritiserar. SD borde nog ta hand om de egna sympatisörernas kvinnoförakt innan de uttalar sig om fundamentalisters kvinnosyn. De mest kvinnoföraktande bloggarna är också SD-fästen på nätet, ett faktum som varit känt länge nu. I SD:s  politik hyllas kärnfamiljen och skilsmässor är av onda. Kvinnan är framför allt mor och mor ska tillbaka till hemmet och barnen medan far arbetar. Våldtäkt är bara intressant om det är begånget av ickesvenskar. Göran Lindberg och Örebromannen, kvinnomisshandel, övergrepp i hemmet av svenska män göms och glöms.

I en motion från SD inom området Integration och jämställdhet står följande:

”Som ett första steg mot ett mer jämställt och tryggare samhälle för Sveriges kvinnor och en jämställdhetspolitik baserad på vetenskap och sunt förnuft vill vi se avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet. Därtill vill vi ge ett utökat stöd till utsatta invandrarkvinnor genom en offensiv mot tvångsgiften samt hedersrelaterat och religiöst förtryck.”

Att ”våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet” kan förändras precis som skett i Sverige i jämställdhetens utveckling det faller inte SD in. Inte heller att just dessa ”beteendemönster och könsidentiteter” utmärker de grupper de själva avskyr gör SD. Att det gör SD både till aningslösa utav rentav lite korkade lockar knappast kvinnor. De lockar däremot de män som tycker att deras ”beteendemönster och könsidentitet ”är deras rättighet och att inga ”feminazister” ska komma här och ändra på det. Så varför ska kvinnor rösta på SD om man inte hyllar och beundrar extremt kvinnofientliga män?

I en SD-motion inom området Utbildning och universitetsforskning står följande:

För att bekämpa otrygghet och psykisk ohälsa bland eleverna och för att avlasta lärarkåren, som idag tvingas ägna alltför mycket tid åt andra saker än ren kunskapsförmedling, vill Sverigedemokraterna genomföra en satsning på fler vuxna i skolan i form av bland annat fler skolsköterskor och kuratorer och en utveckling av klassmorfarverksamheten.

Mobbning, sexuella trakasserier och utanförskap skall motverkas på samma sätt som på alla andra arbetsplatser.

Mobbning, sexuella trakasserier och utanförskap ska bekämpas. Hur har då SD tänkt sig att det ska gå till utan att få fundera över de könsroller som ger upphov till sexuella trakasserier? Utan att få diskutera värderingar bakom de givna könsrollerna? Är det för farligt eller gäller det bara muslimska barn? Inte svenska?

80. KVINNAN ÄR ALLTID DEN FÖRSTA FRÄMLINGEN – HON BLIR ” DEN ANDRA”
29 augusti 2011

 Efter Breiviks terrordåd uttalar sig en sig en maskulinitetsforskare i DN: ”Jakten på maskulinitet förenar högerextrema”.

Samtidigt som media var upptaget med att angripa SD-representanter från rasistaspekten skedde en ideologisk verksamhet helt i skymundan från kvinnohatarhåll på nätet.

Det är naturligtvis alldeles rätt att fokusera på de som skyller terroristen Breiviks dåd på invandringen. Men det borde ges samma uppmärksamhet att det från kvinnohatarhåll skylls på den jämställda kvinnan i Norden. Om inte hon funnits så hade inte Breivik gjort som han gjort. Vad säger det om kvinnohatarna? Och vad säger det om samhället som inte vill ta i detta? Att det finns de som säger att det finns annat att som anses viktigare att ta upp först, innan man kan skriva om kvinnohat?

Just det är svaret kan man få från medialt håll om man frågar varför de inte fokuserar på Breiviks kvinnohat. Att det drabbar halva folket ses inte som tillräckligt allvarligt. Det är ett gammalt faktum att om man inte kan innesluta kvinnor i mänsklighetens på lika värde, kan man inte heller innesluta andra grupper. Kvinnan är och förblir den första främlingen. Det är grunden för allt främlingshat. Kulturen anses buren av män och kvinnan är barnafödare – eller hora. Kan man inte få svenska kvinnor att lyda kan man alltid hämta mer lydiga från andra håll. Att de kommer från andra kulturer spelar mindre roll.

Breivik ansåg att mannen blivit underlägsen kvinnan. Trots att inte jämställdhet uppnåtts i praktiken, eller i riksdagsbeslut ens, upplevs den relativa jämställdheten i Norden som ett stort hot. Ett hot mot någon imaginär föreställning om en mansrätt.

Men det intressanta är att även i länder med ett stort förtryck av kvinnor upplevs små minimala strävanden från kvinnorörelser och förbättringar i kvinnors levnadssituation som ett hot. Alltså även då. Fenomenet är alltså globalt och har egentligen inget alls med faktisk jämställdhet att göra utan med att det finns män som till varje pris vill upprätthålla sina privilegier.

Däremot behöver man uppmärksamma kvinnohatet i Sverige. Det är ingen ny företeelse men det har ökat senaste åren och sker mer och mer öppet.  Man skriver t ex om att kvinnojourer för misshandlade kvinnor är skadliga. Vad säger det? Både det faktum att sådana artiklar tas in och att det finns män som framför dessa åsikter – numera öppet.

Särskilt allvarligt blir det eftersom vi har hatbrott mot kvinnor – brott som begås mot dem för att kvinnor är kvinnor.  Ett hat som även drabbar barn.

Fortfarande har inget hörts om kriminalvårdens undersökning om vilka som misshandlar kvinnor och vad förövarna anser om mäns privilegier och överhöghet. Rapporten har titeln: ”Män som hatar kvinnor – ny forskningsrapport om partnervåld” Några få utdrag ur rapporten:

”Kvinnomisshandlare har ofta ett påtagligt behov av att känna sig som ”herren på täppan”

”En klassisk åsikt som är relaterad till en förhöjd benägenhet till partnervåld är att kvinnor är underlägsna män beträffande tankeförmåga, begåvning och ledaregenskaper.”

 81. TOLV FRÅGOR OM SD:S JÄMSTÄLLDHETSPOLITIK SOM ALDRIG STÄLLS 26 nov 2011

 Ingen diskussion om SD:s kvinnofientliga program fördes innan valet i media; allt koncentrerades till deras främlingsfientlighet. Nu ska SD bli socialkonservativa. Nu ska de ”bli mjukare”.  Då börjar journalister ställa frågan: ”Men hur ska ni locka kvinnor?” och blir helt bortdribblade av Åkesson. Det sker så länge journalisterna är ännu mer okunniga om jämställdhet än Åkesson, så länge de inte ställer frågan hur det rimmar med svensk kultur att kvinnan ska stå i hemmet och föda barn.

SD pratar ofta om den svenska jämställdheten. Hade SD styrt politiken de senaste 40 åren, hade vi inte haft någon nämnvärd jämställdhet i Sverige. Då hade det varit som i Tyskland – eller Egypten. I korthet: SD vill ha hemmafrun tillbaka. De vill att kvinnan ska vara i beroendeställning till mannen. SD vill att kärnfamiljen ska vara normen där mannen är socialt och ekonomiskt överlägsen. SD vill ha bort all forskning om de traditionella könsrollerna. SD vill ha bort pappamånaderna. SD vill ha tillbaka de ”biologiskt” givna rollerna. SD vill inskränka kvinnans rätt till fri abort (för då vet mannen bäst, då är de biologiska rollerna ointressanta) Det är DÄR som SD ska ställas väggen, men ingen journalist verkar ha kunskap eller intresse av jämställdhetsfrågor. Tyvärr.  Då tar vi det här.

Här följer några utdrag ur SD:s partiprogram som de presenterade innan valet:

”Föräldrar som väljer att stanna hemma med sina barn under de första åren diskrimineras till förmån för andra barnomsorgsalternativ och tendensen till statlig styrning av familjernas inre liv har blivit allt tydligare.”

SD skriver om statlig styrning trots att kvinnor tar ut 80 % av föräldraledigheten och att ökningen av pappors uttag har minskat de senaste 5 åren. Det får SD att skriva att den statliga styrningen för stor. Vad är då lagom?  Att kvinnan tar allt = 100 %?

Fråga 1 Vad är statlig styrning när kvinnan tar 80 % av föräldraledigheten?

SD: ”Det höga antalet skilsmässor och ett allt starkare ifrågasättande av varje barns rätt till en mor och en far riskerar att förstärka känslan av otrygghet och rotlöshet hos många av våra barn.”

73 % av alla barn bor tillsammans med sina ursprungliga föräldrar.
92 % av barn, med separerade föräldrar, har föräldrar som har gemensam vårdnad om barnet.

Fråga 2. Varifrån tas uttrycket ”ett starkare ifrågasättande” när siffrorna visar tvärtom?

SD: ”En höjd och avreglerad föräldrapenning. Sverigedemokraterna vill höja nivån på föräldrapenningen och avskaffa all tvångsreglering rörande vem av föräldrarna som ska vara hemma med barnet.”

De föräldrar som helst vill ordna omsorgen om sina barn på egen hand ska ha möjlighet till det. Den nuvarande nivån på vårdnadsbidraget är dock alldeles för låg”

Fråga 3. Varför vill SD ta bort pappamånaderna samtidigt som de tycker att det finns ett ”ifrågasättande” av rätten till en far?

Fråga 4. Svensk föräldraförsäkring är omtalad utomlands för att den befrämjar pappors roll i familjen och med barnen på ett helt annat sätt än i andra kulturer, t ex i arabländer.  Varför vill SD nedmontera svensk kultur till förmån för andra kulturers familjesyn?

 SD:”I vårt Sverige respekterar man det faktum att de flesta män och kvinnor är olika av naturen och ser det därför inte som ett problem att män och kvinnor ibland kan ta olika utgångspunkter eller göra olika livsval, så länge dessa val är frivilliga.”

Fråga 5. Vad är det för skillnad på begreppen natur och kultur? Är kvinnor natur och män kultur?

SD: ”I vårt Sverige är alla barn fria att självständigt forma sin könsidentitet utan inblandning från staten. I vårt Sverige sker anställningar på basis av kompetens och inte av könstillhörighet.”

Fråga 6. På vilket sätt ska barn vara fria att bilda sin könstillhörighet i SD:s Sverige?

Fråga 7. Sverige har en de mest könsuppdelade arbetsmarknaderna i EU. Är det svensk natur? Eller kultur?

Fråga 8. Varför är 4 av 5 styrelsemedlemmar medelålders eller äldre vita män? Natur? Kultur?

SD: ”I dagens Sverige har jämställdhetsdebatten i allt för hög utsträckning kommit att präglas av extrema och verklighetsfrånvända feministiska doktriner som helt förnekar förekomsten av biologiska skillnader mellan män och kvinnor…”

Fråga 9. Vilka doktriner är detta?  Och hur visar sig de med tanke på vilket kön som ännu tar ut 80 % föräldraledigheten, den uppdelade arbetsmarknaden och att jämställdheten har gått bakåt på flera områden vilket forskning visar? Är det t ex en biologisk skillnad att kvinnor har svårare att få fasta jobb?

SD: ” En avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.”

Fråga 10. SD framhåller ofta Sveriges jämställdhet och kritiserar andra kulturers oförmåga att omfatta den svenska jämställdheten. Hur har Sverige blivit såpass jämställd som vi är idag? Har genuspedagogik och andra ”verklighetsfrånvända politiska teorier” någon roll i detta?

SD: Sverigedemokraterna vill verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida medicinska eller andra tungt vägande skäl för abort ej föreligger.” Källa: SD:s idédokument, familjepolitik.

Tolv veckor är knappt 2 och en halv månader. Det finns något som heter oregelbundna blödningar och personliga situationer i vilken situation varje kvinna, ung som äldre, befinner sig i? Med SD:s politik får en kvinna skynda sig.

Fråga 11. Ska staten lägga sig i enskilda personers liv? Spelar de ”biologiskt givna rollerna ” ingen roll just här? Om kvinnor ska underkasta sig SD:s idédokument om abort – vilken styrning är det i så fall av enskildas = kvinnors liv?

Fråga 12. Sveriges abortlagstiftning är en del av Sveriges jämställdhetsarbete.  Är jämställdheten viktigt som svensk kultur eller inte?

I en motion från SD inom området Integration och jämställdhet står följande:

”Som ett första steg mot ett mer jämställt och tryggare samhälle för Sveriges kvinnor och en jämställdhetspolitik baserad på vetenskap och sunt förnuft vill vi se avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.”

 I en SD-motion inom området Utbildning och universitetsforskning står följande:

”För att bekämpa otrygghet och psykisk ohälsa bland eleverna och för att avlasta lärarkåren, som idag tvingas ägna alltför mycket tid åt andra saker än ren kunskapsförmedling, vill Sverigedemokraterna genomföra en satsning på fler vuxna i skolan i form av bland annat fler skolsköterskor och kuratorer och en utveckling av klassmorfarverksamheten.

Mobbning, sexuella trakasserier och utanförskap skall motverkas på samma sätt som på alla andra arbetsplatser. ”

 Fråga överkurs 1. Är sexuella trakasserier beroende av biologiska könsroller eller är de kulturellt betingade? Om de är biologiska – kan en då motverka dem?

Fråga överkurs 2. Hur ska man veta vilket om en inte får lov att forska om det?

82. KÖNSMAKTSORDNINGEN – ORDET SOM ÄR RASISTERS SKRÄCK 21 januari 2012

Det är tio år sedan Fadime Sahindal mördades och det uppmärksammas på olika sätt. Katarina Wennstam skriver en debattartikel i AB: ”Rädda poliser låter mördarna gå fria”. Samtidigt finns det de som alltid anser att det finns ett felaktigt och snävt synsätt av ”feminister”.

I andra änden finns sverigedemokratiska och olika rasistiska element som utnyttjar det här hedersmordet i sin främlingsfientliga anda. Att de då samtidigt får oväntad draghjälp i sitt hat mot feministers jämställhetsarbete blir en extra bonus för dem som snabbt utnyttjas i t ex radiodebatter.

Däremellan har vi de flickor och kvinnor som far illa idag. De som befinner sig i ett totalitärt förtryck där varenda steg bevakas till ett liv som mamma och hemmafru, där mannen är familjers överhuvud och har ekonomisk makt. Det är ingen tvekan om att våld mot kvinnor är just våld mot kvinnor. Det är heller ingen tvekan om att våld mot kvinnor globalt kan se helt olika ut. Det är som en månghövdad hydra. Varje huvud ska synliggöras på precis det sätt som är mest verksamt.

Det heller ingen tvekan om att det är i grunden djupt patriarkalt styrda samhällen och familjer som möjliggör våld mot kvinnor och barn. Ett patriarkat som tar sig i uttryck i bl a hedersproblematik och kontroll av framför allt flickors liv och sexualitet, där flickor blir en ägodel snarare än en människa.

Då har vi å ena hållet: Våld mot kvinnor och en patriarkal sexuellt förtryckande samhällsordning

Och å andra hållet: SD och andra främlingsfientliga krafter som vill skuldbelägga både invandring och feminism – jämställdhet.

Det finns bara ett svar på detta dilemma: att återinföra ordet könsmaktsordningen. En historisk och global gigant som förklarar allt våld och förtryck mot kvinnor och barn.

Överallt och i alla tider men som just därför avskys av de främlingsfientliga. Det var samma hat mot feminism som drev en terrorist i Norge och ledde till att han ville döda urmodern för kvinnors jämställdhet i hans land.  Men där tystades kritiken mot feminism av någon anledning ner i media.

Men nu när de främlingsfientliga framför sin falska kritik, lyssnar media och andra debattörer.

Men i Breiviks kölvatten, som var fullt av feministhat, var det märklig lugnt jämfört med den kritik som nu förs fram mot de som alltid står på de förtryckta kvinnornas sida. Så ordet könsmaktsordningen behövs mer än någonsin. Detta ord som skiljer de som bryr sig från de som hycklar. Hedersproblematiken är en del av denna historiska underordning. Amine Kabavaheh skriver utmärkt om detta i debattartikel på SVT debatt: ”Vänsters män måste våga se hedersförtrycket”.

Det största hotet mot att hjälpa flickor och även de pojkar, som utsätts av våld är skräcken för att bli kallad rasist. Detta främjar rasism. Ju mer lamslaget rättsväsendet står i sin rasismpanik, ju mindre vi gör åt det, desto mer vinner de främlingsfientliga krafterna. Ju mer hedersvåld mot kvinnor, desto mer argument får de mot invandring. De skyr inte våld, det vill bara kunna använda det för sina syften.

Använd det vapnet som de som hycklar med sin medkänsla, avskyr; använd könsmaktsordningen. Inget ord väcker samma hat från de extrema krafterna som detta ord, där skiljer man agnarna från vete, de som hycklar från de som verkligen bryr sig. Där avslöjas de som likt Breivik, hatar feminism.

I boken Kvinnornas Svarta Bok samlas olika skrifter om förtryck, diskriminering och våld mot kvinnor. På dessa femhundra sidor avhandlas kvinnors olika situationer och erfarenheter av förtryck runt om i världen. Som t ex irakiska kvinnors heder, hedersbrott i Europa, slöjdebatten, feministerna i Iran, förtryck mot palestinska kvinnor, tvångsäktenskap. Det här specifika våldet, hedersproblematiken, ska behandlas: med kunskap om just det våldet. Utan att mista perspektivet samtidigt. Man måste slå både specifikt och allmänt. För alla kvinnors skull överallt. De dödas inte bara i Sverige, de dödas överallt.

Överallt är det ett patriarkalt förtryck och ett förtingligande av flickor och, senare i livet, kvinnan som är orsaken till problemet. Med ett könsmaktsperspektiv kan inte någon polis fega ur med att säga att han inte vill bli anklagad för att vara rasist, när han överser med ett mord. När det egentligen handlar lika mycket om likgiltighet för kvinnovåld som även riktas mot svenska kvinnor. För det går ihop: rasism och likgiltighet för kvinnors värdighet, rättighet och säkerhet. För kvinnors skull, för flickors, för de pojkar som inte får leva de liv de vill, för de som till slut tvingas acceptera förtryck: Återinför könsmaktsordningen – då avslöjas hycklarna.

 83. SKILLNAD PÅ VÅLD OCH VÅLD 12 mars 2012

 En krönika i DN av Catia Hultqvist: ”Efter att ha sett SD-kvinnornas video känner jag för att duscha”. Den tar upp SD:s film om hedersvåld. SD är inte intresserade av mäns våld mot kvinnor.

SD är intresserade av vissa mäns våld mot kvinnor. Män som är de andra. SD anser att:

  • Invandrade män som misshandlar kvinnor är ett problem.
  • Svenska män som misshandlar kvinnor är inte något problem.
  • Invandrade män som våldtar är ett problem.
  • Svenska män som våldtar är inte ett problem.
  • Invandrade män som tar hit fruar och förtrycker dem är ett problem.
  • Svenska män som tar hit fruar och förtrycker dem är inte något problem.
  • Män som förtrycker kvinnor i länder som har en muslimsk tradition är ett problem.
  • Svenska män som utöver våld mot kvinnor i Tyskland, Tjeckien eller Thailand är inte något problem.
  • Att kvinnor klär sig i heltäckande är ett uttryck för patriarkalt förtryck.
  • Att kvinnor kläs av är inget tecken för ett patriarkalt förtryck.
  • Utländska män som gifter sig med minderåriga brudar är ett problem.
  • Svenska män som groomar barn för att sexuellt utnyttjande är inte ett problem eller värt att göra en film om.
  • Utländska män som kallar tjejer för horor och lösaktiga är ett problem.
  • Svenska män som kallar tjejer för horor eller sliddjur är inget problem.

Men SD har fel. Allt ovanstående är ett problem och är olika uttryck för mäns våld mot kvinnor och det som kallas könsmaktsordningen.  Både i Iran, Somalia, Turkiet, och i Fosterlandet Sverige. Kvinnan är inget verktyg i främlingsfientlighetens namn, varken för SD eller för andra extremister. Kvinnan är en människa. Kvinnan är folket – också.

En egyptisk man har gjort en film om sexuella trakasserier mot kvinnor i Egypten. När gör en svensk man en film om trakasserier här? För det måste ju vara en man. Skulle det vara en kvinna, så skulle hon bli fullständigt utmobbad av svenska nätmän som ”rabiatfeminist”, ”manshatare”, ”feministsugga” osv. I SD:s jämställda Sverige. Det finns sexuella trakasserier även här, men det visar andra uttryck och ofta, men inte alltid, mer subtila: blottare, skavande i kollektivtrafiken, verbala påhopp, ”smygande” män runt badstränder och joggingspår och i en mängd andra situationer. För att inte tala om vad som händer på nätet. 80 % utav de egyptiska kvinnorna har utsatts för trakasserier. Hur många svenska kvinnor har utsatts för trakasserier?  Finns det ens undersökt?

84. EN MEDIAL FULLTRÄFF EFTER 22 JULI
4 juni 2012

 Media rapporterar om att en SD-politiker tros ha attackerat sig själv. Det skedde just i augusti förra året en kort tid efter terrordåden i Norge 22 juli. Efter Breiviks massaker kom fokus att hamna på det högerextremistiska tankegods som ledde till bombningen i Oslo och massakern av främst barn och unga på Utöya.  Breivik hade varit medlem i Fremskrittspartiet (men gick ur för att enligt egen utsago undgå radarn som extremist) och då började även SD:s tankegods diskuteras. Media försökte få företrädare för riksdagspartiet SD att ta ansvar för sin politik och sin ideologi. SD fick det svettigt och något behövde göras. Vad brukar SD spela på? Att de är offer – och att få till stånd en fokusförskjutning.
Samma som mansrättsaktivisterna på nätet gör för övrigt vilket inte är så konstigt eftersom de också är mestadels högerextrema. Därför blev det särskilt användbart att använda kvinnan som vapen i våldtäktskampen och att hävda att ”de andra männen” förtrycker kvinnan och att just kvinnorna inom SD görs till offer och media hjälper till där.  Några veckor efter andra juli kom så nyheten: SD-kvinna attackerad! Medias granskning av kopplingen mellan SD och Breivik upphörde med ens – som genom ett trollslag. SD fick en fullträff. Allt vändes på ända och plötsligt var det synd om SD. SD med kvinnan som vapen blev ett offer istället för att ställas till svars. Mycket riktigt, fast det dröjde nästan ett år innan det framkom: det var riggat. Ett skådespel för att tysta kritiken. Media svalde betet med hull och hår. Varför förstår inte media att SD lever på att de är offer?

85. ÅTERIGEN: KVINNAN ÄR ALLTID DEN FÖRSTA FRÄMLINGEN 28 oktober 2012

 Katrine Kielos skriver en utmärkt krönika i AB: ”Jag borde inte tala, jag borde inte skriva”. Hon skriver om hur kvinnor drabbas av förakt, hatiska kommentarer, anonyma dödshot och faktiskt fysiska attacker av det enda skälet att de är kvinnor.

Kvinnor är andra sorten. De är alla judar, romer, homosexuella tillsammans – för det är alltid kvinnorna som drabbas värst. De är utsatta för en inre tyst kolonisering. I varje land på jorden finns en kolonial makt och en befolkning som koloniseras. Kolonialmakten är männen och de koloniserade är kvinnor. Det skrev redan Kate Millet om i sin bok Sexualpolitiken 1970 (nyutgåva 2012).

Men hon hade hon ändå inte varit med om den enorma backlashen i form utav porrens förgrovning och förnedring av kvinnor, nätets förbrödring och nyliberalismens förtingligande av kvinnors och flickors kroppar. Det är värre nu, den inre koloniseringen har tilltagit och den tar sig nya försåtliga uttryck. Det är hoten på nätet, det är kommentarskränkningarna, det är medias sexualisering, det är reklamens ständigt inhamrade budskap att kvinnan ska behaga, banta, och bli skuren i. Det är prostitutionsforumet Flashback alltmer normaliserade kvinnohat.

Kielos skriver också om hur offentliga kvinnor vid sekelskiftets ansågs vara skökor av den enda anledning att män ville ha den ordningen. De ville ha klara papper, hora eller madonna. Hora ute och madonna i hemmet. Gamla strukturer finns kvar och blir som nya.

I en annan krönika i Aftonbladet beskrivs den nederländske rasistiske politikern Wilders besök i Sverige. Wilders har inbjudits till Sverige av ett sällskap som har stark antifeminism på agendan. Ett sällskap som förespråkar att mammor som vill försvara barn mot övergrepp är sjuka och manipulerande, där man förespråkar PAS, där man stödjer mäns rätt att köpa kvinnokroppar, där man tycker att barn far mer illa av inte träffa pappor som begår övergrepp än att inte göra det, där man smutskastar myndigheter och enskilda personer som strider för kvinnor och barn. Det är alltså fråga om en tydlig kvinnofientlig agenda.

Wilders har i sitt hemland gått starkt emot att rumänska, polska och bulgariska arbetare finns i landet. Han ville att landsmän skulle ange där dessa tog plats som ska vara förbehållen den inhemska befolkningen. Han har däremot inte reagerat mot den omfattande handel med unga 16–22-åriga flickor/kvinnor från Rumänien, Moldavien och Bulgarien som sker till främst landets huvudstad Amsterdam för att de ska tillfredsställa mäns behov av att köpa sexuell tillgång till en kvinnokropp, till en fantasi. Då ska ingen anmäla, trots att det anses vara ett jobb som inbringar staten pengar.

 Wilders bryr sig inte om dessa flickors och kvinnors öden, de är ett ickeämne trots att de också är invandrare. Wilders är bara intresserad av aggression och av krig män mot män. Kvinnorna ska, som alltid i dessa konflikter, bara se till att tillgodose mäns behov. Inte heller detta ser media; de är fullt upptagna med hatet där män ingår. Kanske kan man kalla detta Sexualpolitiken 2.0.

Kvinnor osynliggörs och sexualiseras, på samma gång.

Allt som kopplas till det starka kvinnohatet, missar media eller tycker att det är underordnat, både med Wilders och det sällskap som inbjuder honom till Malmö. Det är det inte, detta har pågått i många år innan islamhatet kom på agendan.

Det gäller att förstå att Kvinnan Alltid Är Den Första Främlingen. Det hänger ihop med det hatet som Kielos skriver om: att kvinnan tar plats och dessutom kräver rätten till det. Det väcker hat.

 

BREIVIK

Breiviks terrordåd gav genklang på hur media hanterade kommentarsfält. De blev försiktigare. Men media missade att diskutera Breiviks antifeminism. Det märktes i kommenteringen eftersom kvinnohat fortfarande inte sågs som något problematiskt. De här inläggen kommer att visa på att Breivik framförallt drevs av en antifeminism och av ett hat mot kvinnor.

86. SKILLNAD PÅ HAT OCH ”HAT” 6 augusti 2011

Med anledning av attentaten i Norge har det dykt upp en debatt om näthat som bland annat handlar om kommentering på tidningars webbsidor Men det verkar fattas en aspekt på hatet. Det kanske är ett tecken i tiden för man nämner inte med ett ord det hat som drabbar allra flest i Sverige.

Kvinnohatet.

 Det hänger ihop med att media fortfarande uttalar sig som om läsarna är lika med de som kommenterar. Men då nämns inte heller att nästan bara män som kommenterar. Bolagsstyrelserna är rena kvinnoparadisen jämfört med hur det ser ut i kommentering. Det onämnbara kvinnohatet drabbar i synnerhet enskilda kvinnor hårt med det drabbar också alla kvinnor i allmänhet.
Breivik är en utav dessa män som är besatt av idé att samhället blivit förfelat på grund av jämställdheten mellan män och kvinnor. Men han är inte ensam. Medias kommenteringsfält är fullt utav de som faktiskt har samma åsikt.
Kvinnor är den grupp, halva befolkningen, som utsätts för mest hat i media. Men kvinnohatet är en också affärsidé från tidningarnas sida eftersom media utnyttjar det för att få ”läsare”. De gräver gärna skyttegravar i krönikor och artikelval i jämställdhetsämnen och de gör det endast för att provocera de antifeministiska männen och därigenom få igång dem i kommentering, Allt för att få dessa ”läsare” dvs de arga hatiska männen, att kommentera frenetiskt. Men ska hatet diskuteras efter Breiviks dåd ska allt hat, särskilt det som drabbar flest människor, nämnas och det är kvinnohatet.

87. BREIVIKS DÅD – KRIG MOT BÅDE KÖN OCH RELIGION 16 april 2012

Rättegången mot Breivik har inletts och medierna rapporter överallt om det. Det visas bilder när Brevik gråter av rörelse över sitt eget manifest.

Rättegången inleddes med att Breivik ville yttra sig. Han ansåg att rätten var politisk. Han anförde då att rättens ordförande var vän till Gro Harlem Brundtlands syster. Gro Harlem Brundtland var Norges första kvinnliga statsminister och den första kvinnan på den posten i Norden överhuvudtaget. Hon regerade under en tioårs period och hon satte jämställdhet på kartan i landets politik och hon var och är en förebild för kvinnor och även för flickor. Hon visade att kvinnor kunde leda ett land och göra det med styrka och övertygelse.  Hon har sedan dess haft en rad internationella uppdrag. Gro Harlem Brundtland var Breiviks främsta mål på Utöya. Han blev försenad på grund av trafiken så hon hann lämna ön. Slumpen styrde.

Breivik visade med denna markering i rätten idag tydligt sin ideologi. Hans fiender är mångkulturen, ”kulturmarxism” och feminism. Han anser att jämställdhet försvagar mannen. Hans övertygelse är att kvinnors utökade rättigheter har skett på mannens bekostnad. Det är ett nollsummespel i hans värld. Mannen har försvagats och kvinnan har fått för mycket makt. Det är samma åsikter som råder på nätet; på sajter, i bloggar och i medias kommentarsfält. Männen i dessa elektroniska fält anser att mannen är ett offer för kvinnors maktbegär. Dessa män anser att kvinnor är självcentrerade, bortskämda, tar över mäns jobb, tar över i familjen, är hjärntvättade till att tro att de ska vara är jämställda med mannen, att de är lika mycket värda som män. De har svårt med att kvinnor har så mycket makt. De skyller på TV, media, staten, institutioner. De avskyr feminism och vill ha traditionella könsroller.

Alla som förespråkar jämställdhet är ”feminazister”. De anser sig inte avsky kvinnor, bara västvärldens kvinnor. De anser, likt Breivik, att jämställdhet sker på mannens bekostnad. Ett nollsummespel – som sagt.

Brevik ansåg att kvinnor från tredje världen, eller från fattigare länder ska vara helt tillåtet att ”importera” för västvärldens riktiga män. Dessa kvinnor är inte förstörda av ”feminazism”. De är inte kulturbärare från sitt land, sitt ursprung, de är bara lydiga kvinnor. De är riktiga kvinnor.

Att se kvinnor som likvärdig partner i äktenskap och familj är för dessa män på nätet som att förlora kontrollen. De vill vara familjens överhuvud och familjeförsörjare. De uttrycker tvivel, ibland till och med ångest, över vad de kan bidra med och vad de kan ge en kvinna som redan har allt och i deras ögon har kvinnan nu makten. De ser sig själva som offer för denna kvinnliga makt.

I verkligheten återstår mycket innan jämställdhet råder. Men tredje världens kvinnor får dessa män att känna sig manliga.
Terrordåden i Norge handlar lika mycket om kön som religion. Breivik håller inte bara feminister utan hela västvärldens kvinnor ansvariga för islams påstådda övertagande. Det är värt att komma ihåg detta värdegods när tonen i medias elektroniska fält har fått och får sätta agendan.

88. VI BORDE PRATA OM ANTIFEMINISM – ELLER HUR? 24 april 2012

I en kulturartikel i DN  skriver den könskonservative Timbroanknutne Roland Poirier Martinsson, en artikel om Breivik. Han undviker helt igenom i den långa texten det ord som i allra högsta grad styrde Breivik. Ur Anders Behring Breiviks manifest:

” Den europeiska civilisationens öde vilar ytterst på de europeiska männens handfasta motstånd mot den politiska korrekta feminismen.”

RPM glömmer dock att nämna  – antifeminism.

Författaren till dagens artikel har tidigare skrivit en djupt antifeministisk artikel på SvD ”Låt oss tala om feminism”. En text där han vill ifrågasätta kostnaderna för feminism dvs för kvinnor mänskliga rättigheter. För att det skulle svida lite extra, gjorde han det på självaste årsdagen av införandet av kvinnlig rösträtt i Sverige. Ur den artikeln:

”att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre. Under en period spred sig dessa föreställningar, men vem hör framstående politiker prata könsmaktsordning idag lika stark är trötthetskänslan inför det krympande antal aktivister som driver vidare den feministiska kampen

Vad mera är, under den korta period då feminismen faktiskt drev fram beslut, infördes en mängd liknande krav i alla möjliga sammanhang: jämställdhetsplaner, genuskurser, unisexundervisning, inga volanger på gympan – you name it.

De dröjer sig kvar. Förutom att det rent intellektuellt och moraliskt är förkastlig.
Vilket politiskt parti blir först med att efterfråga en vitbok över feminismens kostnader?”

Varför undviker RPM idag ordet feminism? Av någon särskild anledning?

Breivik ville på Utöya i första hand döda den tidigare statsministern Gro Harlem Brundtland som skrivits om tidigare. Han fantiserade om att halshugga henne, filma det och läsa upp en text och sedan lägga ut det på nätet som ett triumfatoriskt offer som han nedlagt i sin kamp. Detta trots att hon inte har varit i regeringspolitiken under de senaste dryga 15 åren, så var det hon, kvinnan, som var det främsta målet. Inte de aktiva idag i första hand. Inte de skyldiga männen idag, de var sekundära offer som inte fick samma triumfatoriska plats i hans fantasier.

Under rättegången i Oslo framkommer att Breivik ångrade att han skadade och dödade två personer. Båda var män. Från Aftonbladets rapportering om rättegången:

”Breivik nämnde också en annan person vid namn, en 26-årig kille som fortfarande går på kryckor som jag pratade med för ett par dagar sedan. Han ville också be honom om ursäkt, då han också var oskyldig.
En man och en kvinna som passerade förbi, men alltså, det är ju möjligt att Breivik anser att en av dem ändå var ett så kallat legitimt mål, det vet jag inget om, jag vet bara att det var enbart en man som han nämnde specifikt, att han verkligen beklagade att han dog.
Han bad om ursäkt till hans familj att han dog.”

Någon kvinna ångrade han inte att han dödat trots att han fick veta att en kvinna på ön inte tillhörde AUF utan en kristen organisation och att en mycket ung kvinna bara hade tillfälligt sommarjobb i regeringsbyggnaden. Ingen utav dessa offer eller alltså den oskyldiga kvinnan på gatan kände han någon ånger för.

I Breiviks värld är det skillnad på kvinnor och män. På kvinnor och det norska folket. RPM nämner inte Breiviks kategoriska mentala skillnad på kvinnor och män.

Han nämner inte att Breiviks krig också var ett krig mot feminism, att hans feministhat förmodligen var hans största inre raseri och därför drivkraft. Han hatade västerländska kvinnor, de som påverkats av feminism.

Några citat från rättegången igen (AB):

”Män i dag är feminiserade, de saknar ryggrad, Vi vill återinföra Norges gamla principer. Här i Norge är det normalt för män som visar känslor, men i de flesta länderna i världen är män uppfostrade att inte visa känslor. I japan till exempel ska män inte visa känslor, och det är ett ideal jag delar jag hade inte klarat att genomföra aktionen och jag inte hade tagit bort min empati.”

Breivik har en mycket problematiskt inställning till kvinnor i allmänhet och till känslor i samband med kvinnor i synnerhet. Han har själv sagt att hans mor är hans akilleshäl. Skulle modern mot förmodan vittna i rätten skulle förmodligen Breivik bryta ihop.

En vitrysk kvinna som han annonserade efter lämnade honom för att han hade en dålig kvinnosyn. Kanske köpte Breivik prostituerade, hur han behandlade dessa kan en bara gissa sig till, men förmodligen kände han då den makt som han så väl behövde.  Kvinnan stod då under hans befäl; som en kvinna i hans värld ska göra.

I Breiviks värld är det skillnad även i skuldfrågan på kvinnor och män.

Kvinnor är automatiskt skyldiga och alla kvinnor är därmed legitima mål därför att de är kvinnor. Av det skälet ångrar han heller inte något av morden på kvinnor, inte ens de slumpmässiga.
Dagens antifeministiska krönikör nämner inte Breiviks mentala skillnad på kvinnor och män. Han nämner, som sagt, inte Breiviks krig mot feminism.

I Manifestet står också:

Ladies should be wives and homemakers, not cops or soldiers, and men should still hold doors open for ladies. Children should not be born out of wedlock.”

Det skulle en könskonservativ Timbrokrönikör också skriva under på. Författaren till dagens mångordiga artikel har, som sagt, själv denna antifeministiska inställning.

Självklart nämner han inte Breiviks mentala skillnad på kvinnor och män. Självklart nämner han inte Breiviks krig mot feminism.
Då skulle hans egna värderingar, hans egen antifeminism kanske för väl överensstämma med den som är huvudpersonen i hans text. Kanske skulle det rentav bli pinsamt tydligt att det, som alltid, är kvinnan som är den första främlingen och hon som är mest skyldig både i bibeln och i omvärlden.

Kriget mot kvinnan fortgår på olika fronter än idag, med oförminskad styrka och tystnaden i artikeln idag om det, är talande.

89. BREIVIKS FÖRHÅLLANDE TILL KVINNOR
12 juni 2012

Breivikrättegången  fortsätter i Oslo tingshus.

Nu är det bara ca två veckor kvar utav de tio veckorna som är avsatta. Mycket av diskussionen rör Breiviks handlingar och planerandet av 22 juli och huruvida han är tillräknelig.

Breivik ville starta ett inbördeskrig för att han ser invandrare, kulturmarxister och feminister som förrädare och islam är den stora fienden.

Al-Qaida var hans inspiratör.
Det absurda är att Breivik hämtade sin inspiration till sina fruktansvärda dåd från al-Qaida.
Han läste arabiska källor på nätet och översatte dem med google. Han såg ingen motsättning i detta faktum att han använde precis det våld som han själv ser som den största faran. Han ser sig själv som en fotsoldat för det kristna Norge. Det gör han fortfarande.

Men han gav sina vapen förkristna namn. Geväret som han använde på Utöya döpte han till Gungner, pistolen till Mjölner och bombbilen till Sleipner. Det är ytterligare ett exempel på hans förvirring av begrepp, hans blandar friskt som det passar honom men hans fiender är densamma. Det norska folket. Samma folk som han säger sig vilja skydda.

Han torde dock vara fullt tillräknelig; han visste precis vad han gjorde. Att vara empatilös är en sak, att vara otillräknelig en annan.

Fienden
Breivik delade in fienden i tre kategorier; C, B och A.
C: bestod av flera tusen personer, bland annat journalister, advokater och andra som jobbar för multikulturalism.
B: var ca 450 stycken politiker mestadels
A: var 12 stycken statsråd

Dessa olika kategorier skulle i Breiviks framtidscenario få olika behandling, vissa skulle straffas med döden (A) men sedan skulle straffen mildras så att de i kategori C kunde straffas med böter.
Men han sköt ihjäl 69 försvarslösa människor, de flesta tillhörde kategori C.

På en fråga från åklagaren: Vem gav dig rätt att döda C-förrädare? Enligt manifestet ska bara A och B dödas, så svarar Breivik: – ”Jag gav mig själv ett mandat.”

Alla oförrätter
Under Breiviks genomgång om varför han blivit radikaliserad radar han upp en mängd händelser från ungdomen. De flesta verkar vara småbråk som inträffar och som inträffat i alla tider mellan olika killgäng. Vad som är sant och vad som är efterkonstruktion går inte att veta. Men det är tydligt att han suttit i sin häktescell och verkligen tänkt igenom alla oförrätter och eventuella oförrätter här i efterhand.

Han påstår t ex att han fått sin näsa förstörd i ett slagsmål med albaner och att det är skälet till han opererat den. Ingen av hans kompisar såg vid den tiden någon skada på hans näsa.

Allt de vet är att han opererat den. Den skulle helt enkelt se mer arisk ut.

 Våldtäktsvapnet
Breviks inställning till kvinnor är det mest märkliga.

När han ska gå igenom sina listor på vad som gjort honom radikal, som alltså lett till det största massmordet i modern tid återkommer han till en sak hela tiden: våldtäkter på norska jenter av invandrare. Inget av det han går in på kan han egentligen styrka men han säger sig ha hört rykten. Kanske är några sanna men att det mesta är efterhandskonstruktioner är uppenbart.

Men borde han inte då hans tankar gå till att ge kvinnor rätt att försvara sig? Att arbeta för en bättre kvinnosyn? Eller hur har han tänkt sig skydda kvinnor?

Svaret är – inte alls, han använder våldtäktsvapnet som förevändning till att bli radikal. Annars borde väl feministiskt självförsvar varit något han borde stödja? Men han hatade feminism. Men norska flickor som blivit våldtagna ska alltså rättfärdiga att han skjuter ihjäl över 43 unga norska flickor – (och även pojkar givetvis men ”skyddet” för jenter och våldtäktsvapnet är inte relevant där).

Breiviks verbala attack på norska kvinnor
Han säger också att den viktigaste punkten i hans liv var när han var 15-16 år och han hörde norske jenter bli kallade horor av gutter med utländskt påbrå.

Men; samma dag han sa det så blev Breivik pressad i rätten på en annan punkt och talar då om följande, direktkopierat från VG:

Jeg tror det var ved Burger King på Egertorget, hvor det var en norsk kvinne som gikk på meg, så sa hun «flytt deg, din jævla dritt», så sa jeg «hold kjeft, din jævla hore». 

Så hadde hun tre muslimer ved siden av seg som skulle ta meg. Men da ba jeg om unnskyldning. Men de skulle fortsatt ta oss.

Breivik kallar alltså en norsk jänta som han tycker beter sig fel mot honom för en hora.

Några pakistanier kommer då till kvinnans hjälp när Breivik blir aggressiv mot kvinnan.

Men då använder Breivik det som ett argument för invandrares aggressivitet. Sin egen dåliga kvinnosyn ser han inte. Det handlar om att rätten att horifera endast ska vara förbehållet norska män.

Men detta vill inte ens norsk media skriva eller prata om efteråt. Då framkommer det igen: det är så pinsamt för alla män så man skyddar t o m Breivik. Istället för att åskådliggöra denna händelse så väljer media att tiga. Då kan man fråga sig; för vem är detta pinsamt?

Sådant här ska inte tigas med. Det ska i ljuset för man ser samma företeelse på nätet i Sverige:
de som mest reagerar mot de ”andra” männens” kvinnosyn är de som har den unknaste kvinnosynen själva.
De är de som själva lätt horifierar tjejer utan problem men blir upprörda om invandrare gör det som de själva gör. Kan det uttryckas tydligare att rätten att kränka kvinnor ska tillkomma svenska män. Endast de. Annars blir de upprörda men inte över kvinnors vägnar, utan över deras egen.

Den vitryska kvinnan
Breivik hade svårt att få flickvänner. När hans kompisar skaffade sig flickvänner stod han utan. En av hans kompisar berättade att han hela tiden sa att det politiske Norge bestod av feminister.

Han brukte ordet «feminist» mye.

Og så har han ikke hatt langvarige forhold til kvinner.

En exflickvän till en av Breiviks bästa kompisar, E, vittnar under en utav rättegångsdagarna för några veckor sedan. Hon berättade att han upplevde sig misslyckad som inte fick någon flickvän, som kompisarna.

Siden jeg ble kjent med ham, kan jeg si det ikke eksisterte. Han ønsket å ha et forhold, men ble avvist.

Men idag sa Breivik med eftertryck i rätten som svar på psykiatrikers vittnesmål: ”Jag har aldrig blivit avvisad av någon”. Det är alltså inte sant och är Breiviks känsligaste område som märkligt nog rätten inte uppehåller sig vid.

E fortsätter att berätta om att Breivik sökte kontakt via datingsidor med en vitrysk kvinna.

Livet hans, det startet med at han møtte en hviterussisk jente på internett.
Så snakket han om han skulle møte henne og det var også for å investere i en leilighet der

Så dro han og besøkte henne.

Og det hadde gått bra og hun kom på besøk, men min ekskjæreste møtte henne.

Jeg følte at det var den første tingen jeg reagerte på. Jeg kjenner ingen på vår alder som gjorde det. Jeg så på det litt som at det var det siste forsøket hans på å date en jente som de andre gutta.

Men detta förhållande höll inte, det blev ingen flytt till Vitryssland för Breivik. Enligt en uppgift i svensk media lämnade hon honom för att han hade en dålig kvinnosyn trots att hon kom från ett land där kvinnorna inte var förstörda av feminism.

E berättar då vidare:

Men de gangene jeg ser ham, så er han ikke så glad lenger. Han virker ikke som om han har så mye tiltak, han blir mer stille og spak, han mister energien og smilet er borte.

Han blev alltså förändrad efter att detta förhållande inte fungerade, han blev nedstämd och livsglädjen var borta. Detta var 2006, det året då Breivik flyttade hem och började senare sin radikalisering. Det är också det året som rätten uppehåller sig mycket vid. Om Breivik lyckats få en flickvän – hade han då blivit radikal? Han gick uppenbarligen in i en depression och kom ut som en planerande terrorist.

 Att attackera kvinnor
Breivik skrev i sitt manifest ett speciellt kapitel om hur man dödar kvinnor, han ansåg att man inte kan bli en fullfjädrad korsfarare i det nordiska folkets tjänst om man inte också var beredd att döda kvinnor. Att kvinnor under hans uppväxt bara var våldtäktsoffer, och att det var andra killar som attackerade honom det spelade ingen roll: det var kvinnomord som hans krigare behövde utbildas i.

Att döda försvarslösa barn och unga på vad han kallade ett indoktrineringsläger som hämnd för muslimers kvinnosyn är så vidrigt men samtidigt så fruktansvärt ologiskt att tanken man har svårt att omfatta det. Det härrör ur ett hat, ett hat som han själv kallar ett raseri.

Själv var han mest bekymrad för sin blödande tumme när han greps. Men att han är fullt tillräknelig råder inget tvivel om: han visste precis vad han gjorde och varför. Hans tankar delar han med nätkretsar som uttrycker exakt samma som vi hör varje dag idag. Han får stöd i sitt kvinnohat och främlingshat t o m för att hans handlingar var hemska – men nödvändiga.

Det är därför det är viktigt att uppmärksamma vad som sker i Oslo. Även mellan raderna.

90. BREIVIK: ”KVINNER MÅ TVINGES TILL OG LAERE SEG Å LYDE” 22 juli 2012

Idag har det gått ett år sedan händelserna på Utöya och i Oslo. Ett stort antal artiklar i olika media behandlar årsdagen från olika vinklar. Spaltmeter skrivs om Breiviks främlingsfientlighet men nästan inget om hans kvinnohat.

Det här inlägget kommer ta upp citat från rättegången och ställa det i relation till Nazitysklands uttalande kvinnohat. Precis som i fallet med Breivik, har nazismens förtryck mot just kvinnor inte uppmärksammats alls trots att halva befolkningen förtrycktes, med lagar och politiska beslut i det egna landet.

Men vi börjar i de tidigare händelserna i Oslo tingshus. Domen kommer först om en månad.

Under rättegångsprocessen framkom en rad motsägelser från Breivik. Hans värld är full av efterkonstruktioner, självförhärligande och förakt för alla som inte tillhör hans definition av det norska folket. Det leder till att han rör till det ordentligt rent logiskt förutom att han har grava empatistörningar.

Några exempel.

I ett tidigare inlägg om Breviks kvinnosyn nämndes hans försök under 2006 att få kontakt med en kvinna via nätet från Vitryssland, hur han planerade att flytta dit och hur förhållandet sedan tog slut. Efter det bröt han upp från sitt liv och flyttade hem till sin mor. Sedan gick allt snett.

Trots att Breivik alltså planerade för ett liv i Vitryssland var det första han yttrade som exempel på hur Norge nedvärderar den egna befolkningen följande.

”Det begynte med at en asylsøker fra Hviterussland fikk representere oss” /I Eurovisionsschlagern/

Det var nog ingen slump. Hans havererade relation med en vitrysk kvinna satte just det landet på kartan för honom.  Under rättegången lästes följande information upp om Breivik och vad han yttrat om sitt liv under samtal med psykologer:

”Om våren 2002 sier han, dette var slutten på min umoralske periode, oppgjør med mitt liv, min seksualmoral.”

Trots det skrev han följande i sitt manifest:

”My thought was to save the last flask for my last martyrdom celebration and enjoy it with the two high class model whores I intend to rent prior to the mission”

För att vara en person som hävdar att han håller sin sexualmoral högt så motsäger han sig själv här. Men det får väl anses vara ett utslag av hans storvulna sexuella fantasier och fabulerande om sin egen person, kanske för att bevisa sin manliga heterosexualitet. Men som visas nedan är sexualmoralen i Breiviks fall nästan bara något som gäller just kvinnors beteende.

Ur ett moraliskt perspektiv kan fråga sig hur moraliskt det är att sälja falska examensbevis, köpa blodsdiamanter och att leva på sin mor som 26-åring för att kunna spela dataspel, allt det som Breivik gjort.  I efterhandskonstruktion har han dock hävdat att allt gjordes som en planering för dåden. Men det stämmer alltså inte – som åklagare och psykologer visat.

Ett annat exempel på hur extremt självförhärligande han är, är när han hävdar han att det är bra att äta smågodis när man ska planera ett attentat, när det bara helt enkelt handlar om han gillar godis. Han anser också att det är bra att snusa för att kunna genomföra ett attentat. Breivik både röker och snusar. Han anpassar sig och omtolkar i efterhand sina handlingar som planerade och strukturella in i minsta detalj när det egentligen handlar om något annat. Det är samma slags beteende som misstänkta gärningsman kan vissa under rättegångar, när de uppenbart omtolkar sitt beteendes syfte. Breivik är alltså inte ensam om att förhärliga sig själv och sina egna val.

Även händelserna under hans tonårstid framstår också som efterkonstruerade och omtolkade som oförätter mot honom själv som när han hävdar att ”hans systrar som våldtagits” som ett skäl till hans politiska skäl till terrorangreppet för ett år sedan.  Det är ett sätt att i efterhand leta efter fel begångna. Själv är han ofelbar anser han.

Breiviks kvinnosyn är alltså alldeles för lite uppmärksammad av svensk media.

Den kvinnosyn som kommer fram under hans liv och i manifestet delar han med stora nätskaror av antifeministiska män på Flashback och i medias kommenteringsfält. Det gör det speciellt viktigt att uppmärksamma detta; att förtiga detta samband kan stärka extremismen.

I Breiviks framtida samhälle vill han att kvinnor ska vara underordnade mannen, som i idealsamhället Japan.  Däremot ska det trots hans tidigare nämnda höga sexualmoral vara tillåtet med prostitution, men bara i vissa städer dit män ska kunna åka. handlar det inte om sexualmoral, utan om mäns rätt.

Från Psykolograpport nr 1.

Observanden forklarer videre at han vil danne Norge som på 50-tallet. Skilsmisseraten skal ned og moralske dyder skal reetableres. 95 % vil bo i reservatene. Det vil bli dannet liberale steder der man kan dyrke marihuana og det skal være lovlig prostitusjon.

De moraliska dygderna gäller alltså endast kvinnorna i samhället. Han avskydde som bekant TV-serien Sex and the city för att kvinnor där fick sexuell frihet. Att kvinnor har flera partner går inte ihop med Breiviks moral, män däremot kan köpa så många kvinnor de behöver i de speciellt inrättade prostitutionszonerna.

Breivik står för en genomfascistisk kvinnosyn. Han vill skapa ett riktigt helvete för kvinnor genom att stänga in dem och begränsa deras frihet. Det kan man bara göra utifrån ett kvinnohat. Norge och Norden är ”förstörda av feminism”, en syn Breivik för övrigt delar med konservativa nätmän i Sverige, samma män som stödjer SD, högerfalangen i Moderaterna eller KD.

När började det då gå snett i Norge och i Norden enligt Breivik?

”Dette startet med andre verdenskri”

När Hitlertyskland föll gick det snett enligt Breivik. I samband med kvinnornas frigörelse efter 68 började det definitivt barka åt fel håll.

”Jeg har skrevet en del i kompendiet om fraværet av moral i Norge etter 1968.”

Särskilt har han hängt upp sig på könssjukdomar, ett område där han smutskastade sin syster i kompendiet.

”Når det gjelder kjønnssykdommer og den seksuelle revolusjon, så er det faktisk noe som er underanalysert, og det har skapt store problemer i Europa.”

 I Breiviks värld vill han skapa speciella lagar som ska gagna män.

For det første må faderen garanteres. For det andre må den tradisjonelle patriarkale familien garanteres, der guttene blir selvsikre, aggressive, dominante og produktive. Kvinnene blir milde og emosjonelle.”

”Kvinner må tvinges til sitt eget beste og må lære seg å adlyde. Dette må sikres med lover/lagar/, som blant annet kun tillater skilsmisser om mannen får omsorgsrett for barna.”

Han vill alltså att fadern alltid ska få barnen vid skilsmässa. Det ska enligt honom, få kvinnor att vilja stanna oavsett hur de förtrycks i den Breivikska patriarkala familjen.

Det ska dessutom införas prygel, lite oklart om det bara gäller barnen eller om det gäller rätten att slå kvinnor också. Men kvinnor ska alltså tvingas till att lyda mannen. Det framkommer klart.

Kvinnor ska också låta bli att utbilda sig och att resa, de ska börja föda barn redan i 20-årsåldern.

”Folk tar utdanning, de reiser, de blir 35 før de begynner å få barn. Kvinner bør begynne å få barn i 20-årene. Fødselsraten vår er under eksistensminimum.”

Han är fixerad vid födelsetalen och anser att norska staten mördar sina egna medborgare då de tillåter abort. Men man inte ska tro att han hatar kvinnor försäkrar han; han älskar kvinnor säger han. Men han hatar feminism.

”Det er gitt et inntrykk av at jeg hater kvinner, men det gjør jeg ikke, jeg elsker kvinner! Men jeg hater femininsme”

I hans och i andra könskonservatisters fall innebär dock detta att alla rättigheter som kvinnor har haft sedan andra världskriget tillskrivs denna onda feminism. Normala framsteg för mänskliga rättigheter för kvinnor blir något ont som ska fördrivas. För detta onda står alla kvinnor i ett samhälle, de är alla lika skyldiga på grund av sitt kön.

Hans manifest innehöll också ett speciellt avsnitt om hur en dödar just kvinnor. Där skiljer sig Breivik från andra terrorister eftersom han anser att män måste kunna döda kvinnor och t o m utbildas speciellt i det. Kan man inte döda kvinnor, så kan man heller inte bli en soldat i kriget för det Nya Norge och Europa. Breivik ansåg själv att han inte var någon nazist, men som ett sakkunnigt vittne med kunskap om högerextremism framförde under rättegången ser nazism olika ut på 30-talet och idag.

Under Hitlers politiska styre finns märkvärdigt mycket som överensstämmer med Breiviks syn på hur samhället ska organiseras och hur de såg på kvinnors rätt.

 Kvinnorörelsen hade kommit igång sent i just Tyskland, så landvinningarna var mindre där än i andra västländer. Men redan från första stund utropade Hitler ett krig mot feminism och mot den sexuella frigörelse som hade inletts för kvinnor, med ett friare liv, med möjlighet till arbete och reproduktivt och sexuellt medbestämmande.

När nazisterna hade kommit till makten såg de till att infiltrera kvinnorörelsen och splittra den. De rensade ut ledarna och förde in organisationen under nazistisk ledning och ändrade inriktningen genom att tillsätta egna antifeministiska kollaboratörer.  Effektivt sätt att söndra – än idag.

Nazisterna ville ha kvinnan tillbaka till hemmet och barn, de båda orden Kinder och Küche blev ledorden för kvinnans uppgifter i det nazistiska samhället.

Andelen kvinnor som fick studera minskade, de fick endast utgöra 10 % av studenterna på universiteten. Man rensade bort kvinnor i de akademiska kretsarna, man gav dem de lägst betalda jobben och en förbjöd helt enkelt kvinnliga domare. I Riksdagen försvann de fåtalet kvinnor som fanns.  Ledningen för riket skulle vara var en sak för enbart män.

Hitler hade själv klara åsikter om kvinnors underlägsenhet. Han skrev i Mein Kampf att ”den tyska flickan är ett statligt subjekt och blir statlig medborgare först när hon gift sig” och att ”syftet med flickornas fostran måste undantagslöst var deras roll som blivande mödrar”.

Särskilda lån betalades ut till familjer men skulden lades på kvinnan och lånet gick till mannen. Så blev kvinnan fast i en ekonomisk hustrufälla, oavsett vad som hände.

Han förbjöd abort och preventivmedel. Men dubbelmoralen härskade som vanligt hos maktens män för soldater och militärer fick ohämmad tillgång till kondomer för att de inte skulle smittas könssjukdomar.

Prostitution var förbjudet men precis som hos Breivik fick männen privilegier och ohämmad tillgång till kvinnor. Det skedde genom en reglerad och polisövervakad prostitution, där kvinnor blev livegna och slavar. Under den nazistiska perioden ökade prostitutionen enormt både till följd av statens agerande och att kvinnor marginaliserades. I efterkrigstiden hade kvinnor få eller inga möjligheter att försörja sig och våldtäkterna i framför allt slutskedet av kriget hade ytterligare tvingat kvinnor ut i mentalt armod. Det är därifrån Tysklands nutida legalisering grundlades, dvs grunden lades under nazitiden.

En mer repressiv politik mot kvinnor får man leta efter historiskt. Det har tyvärr inte uppmärksammats lika mycket som förtrycket mot judar, men det kan bero på att historien skrivs av män för män. Då väger kvinnors situations lätt. Det framkom också i förspelet till Nürnbergrättegångarna där man inte ville ha gråtande kvinnor bland alla dessa manliga domare, åklagare och anklagade.

Fortfarande uppmärksammar man inte t ex de massiva övergreppen mot kvinnor/flickor under folkmordet i Armenien eller när man rapporterar om rättegångar mot krigsherrar i Kongo eller på Balkan. Man är helt enkelt tystare om övergrepp på halva befolkningen -fortfarande.  Det kan förklara även varför man inte uppmärksammar Breiviks kvinnosyn mer och att han förordade mord på just kvinnor.

Det helvete för kvinnor som skapades i Tyskland som fortfarande leder till att tyska kvinnor inte har kommit lika långt i jämställdheten som andra industrialiserade västländer, grundlades under tredje riket av Hitler.

Det är det kvinnohelvetet som också Breivik förordar för som synes är Hitlertysklands förtyck av kvinnor som en karbonkopia på Breiviks ideala samhälle.

Ett vet man: närhelst en man säger att han älskar kvinnor men avskyr feminism, finns det anledning att frukta det värsta. Då älskar han sig själv och sin och andra mäns rätt att använda kvinnor på det sätt de vill.

 91. POSTBREIVIK HAR ÖPPNAT FÖR ETT FÖRAKT NEDÅT 8 februari 2013

I norsk press, framför allt i Verldens Gang, har det förts en debatt om att Sverige är ett land som inte tillåter nationalism och att det är därför SD växer. Men det är precis tvärtom.
Det är de grundläggande värderingarna och idéerna om det okränkbara människovärdet som sätter avtryck och som lägger grunden för tolerans och jämlikhet.

Efter Breiviks terrordåd sommaren 2011 gick människor ut i massor i rosceremonier och statsministern talade om att man ska möta intolerans och terror med öppenhet och kärlek. Man sjöng om Regnbuens barn.
Men det har inte blivit mer kärlek och tolerans. Det har snarare blivit så att Breivik har visat vägen till ett kallare och mer människoföraktande samhälle.

Verldens Gang har hela hösten skrivit om ökande prostitution i Norge. Det har kommit ett stort antal afrikanska kvinnor till Oslo under den senaste tiden. Men varför har de kommit efter Breivik? Breivik var för prostitution i sitt manifest och prostitution finns för att män betalar för tillgång till kvinnors kroppar. Den dagen män inte betalar för samlag upphör också prostitution som fenomen. Kan Breivik ha underlättat för vissa män att utnyttja prostituerade genom att sprida sitt mentala värdegods att prostitution ska vara tillåten?

Men istället för att lägga skulden där den hör hemma; på de män som köper kvinnorna, de som står för efterfrågan, så har VG:s manliga reportrar gett sig ut på gatan och skrivit om hur överfallna de blir av dessa desperata kvinnor.

Dessa kvinnor befinner sig hundratals mil hemifrån och har hallickar som kräver pengar av dem varje kväll. Vill dessa kvinnor överhuvudtaget få några egna inkomster till barn och släktingar hemma måste de suga av ännu fler män än de som hallickarna kräver. De utsätts sig för torskarnas våld varje kväll, deras kroppar tar stryk, deras psykiska hälsa är i botten.
De får ingen läkarvård eller mediciner. De fryser och är rädda innerst inne. Varenda dag och kväll är en kamp mot våldet och det enda verktyg de har är att sätta upp en fasad och spela en teaterroll, de har för länge sedan slutat hoppas att få ett annat liv.  Ingen hjälper dem. Ingen.

Vad gör då de manliga journalisterna?  De beskriver de afrikanska kvinnorna som i det närmaste som en slags ohyra. De skriver om hur de blir antastade och hur de får värja sig.  De går ut på gatan på natten och glor på kvinnorna som vore de ett torskklientel själva och sedan in till redaktionsvärmen och tar en kopp kaffe skriver texten om kvinno-odjuren de mött. Nöjda åker de sedan hem duschar, äter och går och lägger sig. En ny trygg dag väntar.

Inte en tanke ägnas åt om de skulle kunnat hjälpa kvinnorna med ett vänligt ord, en kopp kaffe, en smörgås och kanske bara att vara medmänsklig. Tvärtom.

Istället låter tidningen i öppnad kommentering en manlig nätmobb ondgöra sig över dessa kvinnor i hundratals kommentarer och att män borde ha rätt till att köpa kvinnorna. ”Bort med morallagen” skriver norska män. Känner vi igen det från ”våra” nätmobbare?

Så har VG drivit en veritabel hetsjakt på prostituerade och på kvinnors värde och som vanligt hänger det ihop. Kvinnosynen och rasism.

Norge har fått en hårdnande klimat. Det drabbar kvinnor, det drabbar mest de kvinnor som förutsätts stå till mäns sexuella förfogande med sina kroppar. VG bidragit till att normalisera och legitimera en hård föraktfull ton gentemot prostituerade kvinnor. De är inga man behöver skydda, de är ju bara ohyra. Klart män ska kunna köpa dem för dessa svarta kvinnor är ju knappt ens människor.

Att de finns där för att norska män fortfarande köper kvinnokroppar faller inte norsk media in. Där ligger de efter i socialt och könsstrukturellt makttänkande eller så vill de bara se männens – nätmobbens – samhälle.

I Norge har också en domstol fattat beslut om att barn ska kunna utvisas ensamma.

Hur är det möjligt att bli så kall? Varför protesterar inte media? VG?

Men Fremskrittspartiet hyllar beslutet. Den öppenhet och den kärlek man skulle visa varandra efter Breivik har blivit motsatsen. Fremskrittspartiet politik både gentemot prostitution och mot invandrare har spridit sig. Nu spottar man neråt i Norge.

Mannens värde har stigit i takt med Hjernevask och att genusforskning ses som något föraktfullt. Precis det som Breivik vill. Han kom inte i ett vakuum, han kom ur ett klimat som hårdnat i Norge de senaste åren. De norska nätmännen är lika kvinnohatiska och främlingsfientliga som i Sverige, kanske t o m lite värre. De har fått ännu större utrymme där. Norge har numera ett mer maskuliniserat och sexistiskt samhällsklimat än Sverige.

Men Norge har aldrig gjort upp med kvinnohatet efter nazisttiden, under den period som norska invånare fick anpassa sig till den tyska ockupationen. Efter befrielsen la man allt ansvar på de kvinnor som hade fått barn med tyska soldater. De blev hela det norska samhällets katarsis. Genom att smutskasta dem och göra dem till syndabockar slapp alla andra undan. Det ser vi fortfarande effekten av. Det finns ett decenniegammalt strukturellt inbyggt kvinnoförakt som är lika bråddjupt som de norska fjordarna. Det skulle behövas en ny Gro Harlem Brundtland nu.

Så det går en röd tråd från tysketöserna till afrikanska desperata handlade kvinnor på Karl Johan och till Breiviks kvinnohat.

Skulden läggs på utsatta kvinnor och andra syndabockar när den enda som bär skulden till att 69, mestadels ungdomar och barn, dog på Utöja var en intolerant kvinnohatare.

Att Norge idag hånar tolerans och genuskunskap, är en del i förnekandet av sin egen historia och av ett häpnadsväckande skuldbeläggande av oskyldiga. Återigen så ska man söka efter mönstret i historien för att förstå nutiden.

 

FLASHBACK

Tillgången till bredband och snabb uppkoppling är en orsak till nätmännens utbredning men Flashback, var affärside är kvinnohat, har haft en stor inverkan inte bara direkt utan även indirekt på kvinnohatets tillväxt. Indirekt har Flashback också påverkat medias val av artiklar och hur man väljer skildra skeenden. Det har påverkat hur journalister själva uttrycker sig till exempel i Studio Ett. På Flashback hänger inte bara finniga fjortisar. Det är att underskatta sajten. Dessutom skyler man över att där även finns jurister, journalister, poliser, politiker. Där finns alltså även de som har maktutövning över kvinnors liv och säkerhet.  (Mer om Flashback finns i framförallt i kapitel om Könshandel.)

92. VÅLDTÄKT A LA FLASHBACK
25 september 2010

Ni som tycker att allt är så jämställt och bra i Sverige och att kvinnor bara gnäller och män misskrediteras – ta en titt på Sveriges största forum: Flashback

Det som är Yttrandefrihet på ”riktigt”!

Om ni inte redan tillhör den aktiva skaran där för då är det redan bekant att kvinnoföraktet riktigt dryper i trådarna och även från moderatorernas håll. Det startas t o m trådar som enkom diskuterar kvinnohatet och i nystartade trådar önskar ibland trådskaparen att kvinnohatarna ska hålla sig borta -vilket de förstås inte gör. De är för många, för aktiva och för fanatiska.

Några exempel på ”trevliga” trådar som finns:

– Varför man borde hålla kvinnor borta från politiken

 – Vad fan ska kvinnor jobba för?

 – Vad är det viktigaste en kvinna gjort för mänskligheten?

Inga motsvarande tråd startas om män.

Nu finns följande även tråd:

– Hur våldtar man en tjej?

I tråden ges allehanda råd:
-sätt en kniv mot strupen
-slå henne medvetslös
-dra en sten i huvet
-överfall henne bakifrån och tryck en trasa med klorform mot munnen.
-tänk på dölja ansiktet och att inte lämna dna; sperma, hudavskrap
+ att det läggs in trådar till våldtäktsvideor så att tilltänkta gärningsmän kan få lite extra inspiration

Följande går att läsa i tråden:

Vissa gillar att rulla runt kvinnan/slynan och efter det trycka en kniv hårt mot strupen på henne. Du kan även slå henne hårt med knytnävarna i ansiktet vid minsta motståndsförsök från hennes sida.

Eftersom hennes snyftningar blandat med tårarna som smetar ut hennes maskara (& får henne att se ut som den smutsiga slynan som hon är) får dig att bli kåt

 En reaktion:

haha bästa beskrivningen! +1

 Här griper moderator kraftfullt in och stänger tråden? Nej. Han flyttar tråden till en annan sida och till en annan moderators ansvar. En annan moderator som inte gör någonting heller.

Ur FB:s eget ”regelverk”

”Det är förbjudet att uppvigla och organisera brottslig verksamhet från forumet. Brottslig verksamhet är enbart tillåten i teori”

Flashback vet förstås vad skillnaden är? Var gränsen går? Moderatorernas egna värderingar och egna kvinnosyn, påverkar den denna så kallade gränsdragning? Eller så görs ett undantag för brottet våldtäkt. Eller så är det som följande kommentar anser till och med bra att ha en våldtäktshandbok på Flashback:

Till alla er som gnäller om moral, etc, jag tycker ni ska tänka positivt.
Det är ju bättre att de som är intresserade av att våldta loggar in här och frågar, så kanske det blir lite lättare för både gärningsman och offer, när gärningsmannen läst på.

Ja då så, det är ju bra för den som blir knivhotad, eller knivskuren, misshandlad, bunden, brutalt våldförd, som förlorar medvetandet, eller mycket blod, som får sitt liv förstört, som aldrig vågar gå ensam mer, får sin hela livssituation förändrad för alltid, aldrig vågar lite på någon mer, som alltid, alltid kommer att vara rädd, där tryggheten rycks bort för resten av livet, som får depression, ångest, ständig oro, får leva med sömnstörningar, och andra konsekvenser för hälsa och liv….
… då är det ju bra för offret att veta att det gick till precis som det beskrevs på Flashback.

Det gör att allt blir så mycket bättre och lättare. Utredare bör sålunda hädanefter höra med våldtäktsmän om de varit inne på Flashback och fått incitament där till sitt brott.

 Och inte slutar våldtäktstipsen utan det fortsätter:

Då lägger man henne i sin bil och drar iväg till sitt hus och väljer då ett avskilt ställe där ingen förutom du och ditt kvinnliga offer befinner sig, och spänner fast offret. Du spänner fast henne på en rad olika sätt så att du kan variera våldtäkten…

…medan du håller dina händer i hennes axlar som stöd så du får ut det mesta av våldtäkten

…kan du ju börja med att sticka henne i revbenen par gånger med kniven så hon fattar det är allvar..

–och sen när du är klar drogar du henne och sen lämnar henne på en soptipp–

Skribenten är så nöjd att han gärna vill ha kommentarer …

Google har som devis: Do No Harm Flashback borde ha som devis: Do Harm

Här följer oavkortat några kommentarer från Flashbacks tråd med våldtäktstips.

Evolution  20 mars 0045

För att överfallsvåldtäkten ska ha störst chans att bli fullbordad bör du välja ett någorlunda avskiljt ställe att utföra den på. Parker, mörka gränder o.s.v. är att föredra.
När du sedan har valt ut ditt offer så är det bara att smyga dig på & helst hoppa på henne bakifrån. I det här skedet är det även en stor fördel om du har bra fysik, iaf så att du är starkare än kvinnan som du har valt ut.

Obs! När du sliter ner henne i marken så försök att se till att hon inte river dig med dina naglar, då hudrester under hennes naglar kan komma att användas som DNA-bevisning mot dig!

Vissa gillar att rulla runt kvinnan/slynan och efter det trycka en kniv hårt mot strupen på henne. Du kan även slå henne hårt med knytnävarna i ansiktet vid minsta motståndsförsök från hennes sida.
Båda dessa metoder brukar göra att kvinnan lugnar ner sig, och om du samtidigt väser åt henne att ”hon ska vara tyst, så kommer allt att gå bra” kombinerat med tidigare nämnda våld så ska du se att hennes försök att göra sig fri förmodligen upphör, vid annat fall gäller mer våld tills hon till slut slutar, eller blir medvetslös…

Nu är det bara att få ner dina & hennes byxor (om hon har några sådana, annars är det bara att lyfta upp kjolen & slita sönder strumpbyxorna).
Eftersom hennes snyftningar blandat med tårarna som smetar ut hennes maskara (& får henne att se ut som den smutsiga slynan som hon är) får dig att bli kåt (vilket som sagt är en läggning hos dig som mer eller mindre är ett måste att den finns där) så är det bara att sticka in kuken & påbörja det samlag som du vet att både du & hon förtjänar!
Försök att inte spruta i henne, med tanke på DNA-bevisningen som du då lämnar kvar!
När du är klar är det bara att resa dig upp & springa allt vad du kan ifrån platsen! Om du ser människor i närheten när du ska fly så spring i motsatt håll för att vara på den säkra sidan!

Så går en överfallsvåldtäkt till.
Varsågoda!

 Thunderman 24 september  1514

Jag tror det finns 2 våldtäkter som kan lyckas bra. Och med det så menar jag att man kan utföra i lugn och ro, utan någon stress eller speciell kamp, en fullbordad våldtäkt, alltså en våldtäkt som gör en sexuellt satisfierad, samt att man undviker att bli tagen av polisen och kan dölja alla spår efter sig. Den ena metoden är extrem och kan endast begås av rent onda människor medan den andra är mildare och brukar förmodligen tillämpas av våldtäktsmän.

Den extrema går helt enkelt ut på att man kommer fram till en kvinna bakifrån och drogar henne, alltså sätter någon servett eller vad det nu är på hennes ansikt så hon tappar medvetandet och blir drogad. Då lägger man henne i sin bil och drar iväg till sitt hus och väljer då ett avskilt ställe där ingen förutom du och ditt kvinnliga offer befinner sig, och spänner fast offret. Du spänner fast henne på en rad olika sätt så att du kan variera våldtäkten så att du kan knulla henne både framifrån när hon ligger fastspänd med ryggen mot golvet och med hennes framkropp, alltså med brösten och magen mot dig. Sen efter detta kan du byta till att hon blir fastspänd med ryggen mot dig och med framkroppen mot golvet och efter detta kan du spänna fast henne vid en vägg och sen våldta henne i sidled medan du håller dina händer i hennes axlar som stöd så du får ut det mesta av våldtäkten.

Om du vill kan du fortsätta såhär tills du är nöjd eller byta till ännu ett sätt som passar dig. Och såhär håller du på tills du är nöjd. Som säkerhetsalternativ kan du ju alltid ha en kniv med dig och hota henne, och som ett exempel på att du menar allvar kan du ju börja med att sticka henne i revbenen par gånger med kniven så hon fattar det är allvar.

När du är klar så dödar du henne och sätter hennes döda kropp i en maskin som kan krossa mänskliga ben som i vissa amerikanska filmer. Helt enkelt du förmultnar hennes kropp till att det bara blir blod kvar som du sen sköljer bort. Alltså inget blir kvar av henne.

Detta är alltså den extrema metoden. Ingen annan än en ren ond person kan göra så, inte ens psykskadade kan göra så.

Nästa metod är mildrare och är densamma som i den extrema metoden, med undantaget att du inte sticker henne med kniven utan bara hotar henne, och sen när du är klar drogar du henne och sen lämnar henne på en soptipp eller någonstans, så när hon vakar kommer hon vara långt ifrån dig. Och sen kollar du nogrant så att alla eventuelle spår är raderade. Sen glömde jag påpeka, men under hela våldtäkten ska du såklart ha en mask på dig så att du kan dölja din identitet. Detta är nog det allra viktigaste. Några kommentarer på detta?

 93FLASHBACKNIVÅ 26 april 2011

På Flashback startar moderatorerna egna kvinnohatiska trådar. Bland annat startar moderator Husvagnsvensson denna om abort.

”Emedan den förra tråden om abort fick stängas, har jag fått synpunkter på att det behövs en tråd särskilt ägnad åt konservativa uppfattningar om abort. Trådens ämne är således hur vi konservativa ser på abortfrågan – inte abort i största allmänhet.

Så, jag börjar och redogör för min uppfattning:

Dagens höga aborttal anser jag vara ett betydande problem i samhället. Givetvis finns ekonomiska aspekter, liksom demografiska, men mina viktigaste bevekelsegrunder är moraliska. För mig är även det ofödda livet ett liv med värde. Det har inte samma värde som det födda, men är för den skull inte värdelöst. Det ofödda livet måste skyddas; med moral och med lag. Därför skall dagens myckna slentrianaborter avskaffas och inte vara tillåtna.

Emellertid finns det behjärtansvärda omständigheter som stundom kan motivera aborter.
Den som blir gravid genom våldtäkt, eller på andra olagliga vägar, bör erbjudas abort.
Kanske till och med uppmuntras till det, då det inte är rekommendabelt att vidarebefordra dylika gener. Skulle den gravida moderns hälsa vara i fara genom graviditeten så måste givetvis också abort vara möjligt, en är det födda livet är mer värt än det ofödda. Skulle fostret visa sig vara behäftat med grav sjukdom eller allvarlig skada kan abort också medges.

I övrigt anser jag att den som sex under lagliga omständigheter, alltid måste ta i beaktande att graviditet är en möjlighet. Agerandet måste präglas av denna insikt och lämpliga åtgärder vidtas för att hindra att oönskad graviditet uppstår. I Sverige har vi ett så väl utbyggt socialt skyddsnät att det i princip saknas socioekonomiska skäl för abort oaktat mammans ålder (över 15 år). Därför skall aborter av detta skäl inte medges”

94. FLASHBACKS KVINNOHAT GER SD LUFT UNDER VINGARNA 10 januari 2013

Nu granskar GP hatet mot kvinnor på Flashback.
”Hatet mot kvinnor flödar på nätet”
”Hat och hot hör inte hemma i en civilisation”
”Vi har skapat ett monster”

Flashback startades som sajt 1999.  Dess betydelse för det numera utbredda kvinnohatet på nätet kan nog inte underskattas. Flashback startades av Jan A och sajten drivs numera av ett konglomerat. Servrarna ligger utomlands efter att vissa ”problem” uppstod tidigare.

När åren har gått har också kvinnohatet fördjupats. Det är inga problem att skriva hur nedvärderande som helst om kvinnor som grupp, om enskilda journalister eller forskare eller om brottsoffer.

Den som har anmält en våldtäkt, och gärningsmannen är svensk, råkar en mest illa ut.

Men även om gärningsmannen är av utländsk härstamning, kan kvinnan/flickan hängas ut. Hon har gett sig i lag med utlänningar.  Då måste hon vara lite skyldig.  I grunden är detta ett djupt kvinnoförakt och de som föraktas allra mest är de som kan köpas för pengar, kvinnor i prostitution. Trots att man anser att kvinnor ska finnas till för mäns behov så horifierar man alla kvinnor rakt över.

För att förstå det ohämmade kvinnohat som flödar över och att kvinnor alltid är skyldiga som grupp så bör man betänka att kvinnohat och kvinnoförnedring också kan vara en affärsidé.

Flashback Media Group granskas i boken Sexindustrin på nätet, av S-A Månsson/Peder Söderlind (2006). Där går att läsa hur sajtens bakgrund direkt har koppling till prostitutionsvärlden.

Några exempel:

I juni 2002 hade Malmskillnadsgatan.st precis etablerats

En webbplats som har ett stort antal bilder på unga flickor och kvinnor är ”Pinup.se”. Denna ägs av Flashback Media Group som även driver webbplatsen ”Malmskillnadsgatan.st” som förmedlar adresser till prostituerade. ”Pinup.se” är reklambärare för flera av Flashbacks andra tjänster, bland annat telefoni.

”Knull.nu” drivs av företaget Flashback Media Group. Här döljer man inte vad det handlar om. Antingen lägger man ut länkar till de prostituerades egna webbplatser och/eller så erbjuds de prostituerade utrymme för att marknadsföra sina tjänster direkt  på webbplatsen.

Malmskillnadsgatan.st ligger på en server som tillhör just företaget Flashback media group. Och är ett av de tydligaste exemplen på hur prostitutionsannonser används som reklambärare.

Ju mer kvinnoförakt desto lättare att få män att se kvinnor och flickor som varor på en marknad och totalt avhumanisera dem. Och omvänt – om inte Flashbackgrundaren hade haft dessa värderingar från början hade han inte startat prostitutionsverksamheten från början. Där har vi grunden till Flashback och det ohämmade och tillåtna kvinnohatet.

Flashback har ingen yttrandefrihet – man får inte skriva vad som helst.  Män skyddas, t ex förre arbetsmarknadsministern. Kvinnor däremot får aldrig någonsin någon form av skydd varken någons fd fru eller någon annan kvinna eller någon minderårig flicka. Lindbergtråden censurerades på flera sätt och moderatorn gick ut nervöst flera gånger och hotade med att vissa saker inte fick beröras. Information om prostitutionshärvor och hundratals viktiga inlägg försvann plötsligt.

I torskforumet får man heller inte störa torskarnas recensioner och tipsande om kvinnor, inte ens i de fall kvinnor är uppenbart utsatta för brott. Däremot är det inga problem att fråga om hur man skär horor bäst. Moraliska dvs humanitära invändningar tillrättavisas av modset ”Ånkelgunnar” med följande iskalla psykopatiska rader:

Om ni inte har ett direkt svar på frågeställningen – det vill säga hur spöar ni horor – så är ert inlägg off topic och kommer att raderas. Vad ni tycker och tänker om folks etik, moral och trovärdighet är inte uppe för diskussion här.

Feministtrådarna är en annan del av Flashback som handlar om rent feministhat.

De svämmar fullständigt över utav den ena tråden efter den andra över hur värdelösa och horaktiga kvinnor är, precis som i torsktrådarna fast där är utgångspunkten marknadspriset och ”varans” duglighet.

Moderatorerna på Flashback är de som driver tonen. Man ska inte tro något annat. Man blir inte moderator på den sajten om man inte uppfyller FMG:s affärsidé.  Moderatorn på torsktråden är en utav de fulaste torskarna som själv recenserar sina Tysklandsbesök – ofta utförda tillsammans med den allra fulaste torsken W (som har ett eget kapitel under Könshandel). Moderatorerna på Feministhatartråden har själva startat trådar i kvinnofientlig anda. Startar någon en tråd och vill diskutera kvinnohatet blockas den. Däremot blockas inga andra trådar om hur man slår kvinnor, om kvinnors otroligt låga intelligens och att kvinnor ska lära sig sin plats. Och detta är ändå ett par av de snällare trådarna.

GP skriver om tråden där man listar de värsta kvinnorna. Alltså ur ett kvinnohatarperspektiv. Det finns också en tråd där man listar den bästa kvinnorna. Där är det viktigaste att man är främlingsfientlig, mot sexköpslagen och tycker att kvinnors plats är i hemmet. Att man alltså är för mäns överhöghet. Då är man en bra kvinna enligt Flashback.

Under dessa år Flashback har funnits har kommentering i media växt ut till en stor och viktig del. Något man kan skryta om. Fick en artikel mycket kommentarer kände sig journalisten sedd och alla ansåg att hen skrivit något bra.  Så det var bara att skriva om prostitution/sexköp, eller att kvinnor ska kunna vara hemma och bli försörjda eller – paradgrenen – att skriva kritiskt eller hånfullt om genusforskning. I dessa fall exploderade kommentarsfälten av förakt för allt som inte innebar att kvinnan skulle vara underordnad av naturen.

Efter Breivik började man diskutera rasism och kommentarsfält i ämnet stängdes. Men kvinnohatet fick fortsätta flöda. Ingen har heller någonsin tyckt att det varit ett problem att i stort sett alla inlägg kommer från män. Ibland illa dolda under feminin signatur. Här har man inte förstått. Att SD växer beror inte främlingsfientlighet. SD har varit en plattform för de som har ett djupt och ökande kvinnoförakt och där blir främlingsfientligheten en sekundär effekt. För varför spottas det efter invandrarkvinnor, varför sliter man slöjorna av kvinnorna, varför slår Dispatch grundare kvinnor och hatar feminism, varför hånar sverigedemokratiska kommunpolitiker öppet kvinnliga politiker, varför går hatarna så hårt åt just kvinnliga journalister, krönikörer och författare?

Varför är man emot att kvinnor har samma möjligheter? Varför ser man kvinnor som antingen varor och som barnaalstrare? Varför var Genusnytt fullt av främlingsfientlighet i kommentarsfältet? Varför länkar Avpixlat till just bloggar som Genusnytt och till andra liknande? Varför knuffar Ekeroth en berusad kvinna utan problem och varför kommer ordet hora så naturligt från Almqvists mun?

Det är inte främlingsfientligheten som är grundproblemet. Det är kvinnohatet som ger SD luft under vingarna. Där är orsaken till att SD växer. Ska man bekämpa SD ska man tala om kvinnors situation oavsett ursprung, både svenska och invandrarkvinnor. Och återupprätta kvinnokampen.

 

%d bloggare gillar detta: