199 inlägg om nätet, media & kvinnohatet 2010-2013

Hur artikelkommentering främjat sexism, rasism och patriarkala strukturer

VÅLD MOT KVINNOR 95-166

 Ämnesrubriker:

MAKT, KÖN OCH SEXUALITET
ABORT
SURROGATFRÅGAN
MÄNS VÅLD MOT KVINNOR
VARDAGSSEXISM
VÅLDTÄKT
DSK-AFFÄREN
ÖVERGREPP PÅ BARN
KÖNSHANDEL
TORSKEN W
MEDIEDREVET OCH DE GREDELINA KUVERTEN  


 

 

MAKT, KÖN OCH SEXUALITET

95. OM DET BARA VARIT VÅLD 28 september 2010

En tingsrättsdom friar en 32-årig man för sextortyr mot en 16-årig flicka med självskadebeteende. 

Vad hade hänt om det inte varit ordet ”sex” med? Hade det i så fall blivit en fällande dom?

Blandas det in ”sex” händer något. Då är smärtan och förnedringen och självskadebeteendet och att det är fråga om ett barn och en dubbelt så gammal man, som hade groomat henne innan och upprättat ett kontrakt över våldet, då verkar detta mycket medvetna vuxna planerande av mindre betydelse. Varför blir det så? Är rätten rädda för att bli kallade bigotta?

Om en 16-årig pojke blivit misshandlad på gatan av en 32-årig man hade det varit ett solklart fall av misshandel. Om det hänt i lägenhet och pojken gått med på det hade det fortfarande varit misshandel. Om pojken hade tyckt att han värd stryk hade det troligen inte spelat någon roll.

Nu är det en flicka och ”sex” är inblandat och då får rätten en grumlig syn på misshandel. Varför lyfter inte domstolen blicken och ser vad det handlar om – med eller utan ”sex”? Barn är ju skyddsvärda i Sverige. Speciellt om de har ett självskadebeteende. Men inte detta barn med självskadebeteende. Det är en tydlig signal till samhället och alla andra med självskadebeteende, med eller utan användande av sex: ”Ni får skylla er själva”.

Det är ju ingen i rätten som vill bli beskylld för att vara moralist. Då är det bättre att offra ett barn. Att inte ge ett barn upprättelse i barnets vidare liv. Vilka signaler sänder detta till män och till minderåriga flickor?

 96. BJÄSTA, FLADDRIGA VITTNEN OCH EVAS SKULD 14 december 2010

Assangeaffären rullar på.
I den senaste tidens upphetsade aktivitet på nätosfären om Wikileaks har yttrandefriheten besvärande lättvindigt blivit synonymt med Assange som person. Det är det inte: yttrandefriheten är större än så.
Trots hyllningarna till den stora idén om yttrandefrihet får aldrig priset vara människors frihet, hälsa, liv, och lika värde. Oavsett kön. Det håller väl alla med om. Eller? Men det är där hyckleriet och dubbelmoralen blir tydlig. För sedan urminnes tider upptrampade stigar följs nu utan reflektion, samma films händelseförlopp repriseras om och om igen. Den om kvinnans skuld.

För vem gäller yttrandefrihet och vem lämnas utanför i tystnadens mörker eller ännu värre brännmärks först och sedan med skador för livet kastas ut i mörkret? Det är här media kan göra skillnad, antingen hetsa på dem som brännmärker eller att uppmärksamma de som inte har någon talan. De kan välja att fortsätta gå den upptrampade stigen eller inte. Hittills har de valt det första alternativet.

 Kvinnorna hånas utan motstycke i Assangefallet

Trots omfattande medierapportering verkar ingen media ens haft i åtanke att det finns två målsägande som hela tiden befinner sig i mörkret. Att dom har ett människovärde och därför ska visas hänsyn. Media och nätosfären gör gemensam sak och trampar på i de urgamla spåren.
De delar av media som ska stå fria från alla kommersiella hänsyn och vara en garant för mångfald, de avviker inte. Även där råder urgamla mönster.

Sveriges Radio; Studio Ett, har haft många inslag om Assange och aldrig haft målsägarna i åtanke i sina inslag. Det har kretsat runt mannen och hans liv. Att två målsägande unga kvinnor finns därute i mörkret glömmer redaktionen helt i sina exalterade inslag. Inte ett inslag har gjorts om hur dessa kvinnor har förföljts på nätet. Valet är att just det inte tillhör rapporteringen.  Studio Ett trampar samma stig som alla medier.

En 14-årig våldtagen flicka hånades på nätet från hela Sverige enligt samma mönster. Det visades i ett mycket uppmärksammat reportage som fick ett enormt genomslag. Kanske för att det satte ljuset på ett fenomen som sker hela tiden, men här framträdde det i offentlighetens starka vita ljus. Och alla såg plötsligt skrämmande klart vad det handlade om, kvinnans eviga skuld. Här genom attackerna på en flicka och att också hon ansågs bära skuld.

Plötsligt såg alla klart.  I några veckor.  Sen glömde alla.
Aldrig har media rapporterat eller granskat den ohöljda förföljelsen, uthängningen, hånandet, och hatet mot de två målsägande kvinnorna i Assangeaffären. Tvärtom; de underlättar den och de upplåter utrymme till den.

Trots det enorma genomslaget som händelserna i Bjästa fick i Sverige ledde det inte till någon förändring. Inte någon. Så fast sitter normen.

 Vem har makten på nätet?
Mannen har den politiska, tekniska och inte minst opinionsmässiga makten.mDet är besvärande uppenbart men det är fullständigt tyst om det. Makten styr också hur dessa målsägande har minimerats och pulvriserats i både media och i nätosfären under Assangeaffären. Advokaterna är de som ensidigt får styra, till och med i Rapport, Public service. Dag efter dag.

Varför tyst om Rättsorganisationen?
Den s k Rättsorganisationen, RO, har funnits i ett antal år nu. Vid googling på namnet, syns ingen granskande journalistik om deras strävan att skuldbelägga kvinnor och barn som utsätts för övergrepp och att förminska våldtäktsanklagelser till att krympa ihop till simpla bedrägerihistorier. RO vill skrämma kvinnor att frukta att de kommer att framstå som lögnerskor inom rättväsendet. Som om kvinnor och barn behöver skrämmas.

 Assange och RO – smutskastning av kvinnorna är redskapet
RO förstod att utnyttja Assangeaffären för sina syften. Assange fick sin ursprungliga advokat Silbersky snabbt utbytt till Björn Hurtig med RO:s hjälp. Det öppnade för en smutskastningskampanj av målsäganden på olika fronter, vilket blev tydligt på nätet.

Mannen ska skyddas, kvinnan är hon som lockar till förfall.
Ibland kommer utnyttjande av kvinnor i tillfällig eller långvarig prostitution upp på den mediala agendan. Det handlar om både barn, minderåriga och kvinnor i könshandeln. Det är ett samhällsämne, som är både politiskt eller socialt. Ett ämne som nästan alltid illustreras med en scanpixbilden på de nätstrumpeförsedda kvinnobenen i platåstövlar i rött ljus. Rött ljus är en signal – här finns de där kvinnorna som är avklädda för männens skull.  Kvinnan blir varan som lockar. Kvinnan blir lika med prostitution. Mannen förblir osynlig på bild. Han får inte smutskastas.

Det förekommer i stort sett aldrig en bild på ett par kostymklädda mansben med en portfölj eller en svart väska i dessa sammanhang. Aldrig finns de på bild, männen som köper kvinnorna. Kvinnorna förblir lockerskan – förförerskan. Hon blir som synderskan i paradiset. Samma berättelse finns kvar – ännu.
Faktum är att inte ens en bild på det mest drivande i prostitution, pengarna, kan media åstadkomma.

I SVT:s valpejl, visades kvinnoben viftande ur ett ägg, som skulle symboliserande prostitution: ”sexigt” och förföriskt lockande kvinnoben med skyhöga klackar. Inga mansben sågs vifta ur ett ägg. Göran Lindberg agerade hallick, det står i domen, de andra männen skyddades, vilka var de? En 14-årig förståndshandikappad flicka säljs i Malmö. Ingen av männen utreds. Mannen förblir utan skuld. Värderingarna talade sitt språk i domen.

Vi känner igen det från 80-talets styckmordsrättegång.
Män skulle skyddas till varje pris, ingen skuld skulle vidhäfta dem, inga fladdriga vittnen i rätten. En 800-sidor prisbelönt bibel av kvinnohat hyllas, med alla ingredienser av det som idag som utgör näthatet mot kvinnorna i Assange affären. Ingenting har ändrat sen dess, eller sedan biblisk tid. Kvinnokroppen är lika med sex, synd, skamlighet och framför allt denna ohämmade skuld.

 Kvinnan är horan, våldtäktshoran, eller feministhoran på nätet – och i media. Kvinnokroppen blir så naturligt sexualiserad att ingen reagerar. Skulden vidhäftar denna sexualiserade varelse och mannens skuld får inte finnas eller nämnas. 

 Förutom hor-rollen på nätosfären finns den heliga livmodern; madonnarollen. Och detta återspeglas i media, nästan varje dag. Madonnan =livmoder. Förnekande av den rollen gör kvinnan skyldig. En likvärdig människa får kvinnan aldrig vara i media. Tro inte att vi är jämställda, varken på nätet, i media eller i medvetandet.

97. FRIMURARNA OCH KVINNANS KONSTIGA VÄSEN 24 juli 2011

En frimureriforskare som uttalar sig i en artikel om att han ser tydliga kopplingar mellan denna organisation och KKK: ”Forskare: tydlig likhet med Ku Klux Klan”.
Breivik hade en anknytning till Frimurarna med det har varit märkvärdigt tyst om detta.
Svenska Frimurare Ordens hemsida står att läsa om varför frimurarna behövs idag:

Osäkerheten i tillvaron, uppvärderingen av det materiella och förlusten av traditionella värden är grogrunden för ett tilltagande främlingskap människor emellan, en farlig isolering mitt i kollektivet. I denna situation har frimureriet idag något väsentligt att ge: Att bibehålla människan och människans värde i vårt samhälle.
Svenska Frimurare Orden är i dag en sammanslutning där män av skilda samhällskategorier, yrken och åldrar träffas för att arbeta på sin personliga utveckling och för att umgås under värdiga former.

Lite längre fram i texten kommer de 100-tals paragrafer som styr tillvaron som frimurare. Där finns i Första kapitlet följande info:

  • 5 Orden är öppen endast för män.

 Det finns ingen motivering till varför. Det finns heller inte en tillstymmelse till motivering bland alla dessa mängder av paragrafer som styr verksamheten.

Däremot återkommer ständigt ord som bröder, broder, loger, broderskap, faddrar, fäder, brödraförening, ämbetsmannakår och givetvis mästare med alla dessa mängder av prefix. Det är alltså en totalt toppstyrd verksamhet, som verkar i det dolda, i mörkret, med lojalitetsband som sträcker sig ut i samhället.  Det är i princip omöjligt att gå ur, bara att byta grupp är förbundet med mängder av restriktioner. Men alla verkar de vilja göra karriär. Få nya utmärkelser. Klättra på stegen, få mer beundran från de andra bröderna.

I listan över medlemmar återkommer titlar som tagna från en annan tid, kamrer, disponent, målarmästare, herr, men även titlar som överläkare, revisor, överste. Där finns även anställda inom rättsväsende, myndighetspersoner och politiker. Man hittar titlar som kriminalinspektör, hovrättassessor, riksdagsman och andra som står i allmänhetens tjänst.

I Italien får inte rättsväsendets representanter vara medlemmar i frimurarna just på grund utav att man ska veta att de står fria från påtryckningar och eget vinnande. Så har vi det inte i Sverige. Här sker allt i det fördolda, bröderna träffas långt ifrån journalistisk bevakning. Förresten är ett antal rätt kända journalister med. Skulle de granska sig själva eller ska kollegor granska kollegor? Kvinnliga journalister släpps ju inte in.

Hos frimurarna är kvinnan den där andra, precis som hos Breivik. Han som inte klarade av den nordiska, relativt sett, jämställda kvinnan.  Hon tillhörde inte hans kultur.

Hos Frimurarorden kände sig Breivik hemma. Han hade t o m deras symbol på sitt manifest.

Varför kvinnor inte får bli medlemmar ges alltså ingen information om. Frimurarna bildades på 1700-talet, i ett totalt patriarkalt samhälle och dessa strukturer finns alltså bevarade där än idag. Det är en rest från ett manligt normativt tänkande som vidmakthålls. Det är inte så troligt att dessa hierarkiska strukturer skulle kunna upprätthållas, liksom mystifierandet av sekelgamla riter, om kvinnor tilläts vara medlemmar. Allt skulle gå förlorat om kvinnor kom och förstörde allt.

De speciella gruppstrukturer som finns i manliga miljöer män emellan, ”tuppandet” som en känd författare benämnde det, skulle det kunna fortsätta om kvinnor tilläts? Skulle det bli för mycket ifrågasättande av allvarstyngda miner, av roliga huvudprydnader, av allt detta metall-skrammel och av mässandet och de super-hemliga riterna? Skulle allt gå förlorat då om kvinnan gavs tillträde till dem? Skulle de kunna hemlighållas? Hemlighållandet som är centralt för att nya småbröder ska vara okunniga om dem. Så att de inte i förväg ska veta vad som väntas av dem.

Det manliga grupptrycket ska sakta byggas upp till de nya småbröderna inte längre har förmåga att hålla sig utanför det. Tills de oundvikligen blir en del av det. De nya har hela tiden minst två faddrar vid sin sida, som bevakar att de beter sig rätt och inte avviker från den manliga frimurarnormen. Det manliga grupptrycket omöjliggör att när man väl ställs inför fullbordat faktum att svära på en dödskalle eller att offra ett lamm, eller att kyssa någons fot, eller vad man nu förmodas göra att säga: ”nej, jag vill inte, detta känns löjligt”. Den tanken och de orden finns inte då. Så broder följer efter Broder och åläggs att följa dessa 100-tals paragrafer. Lojalitetsband knyts. ”Bäste Broder” skrivs i brev och i mail.

Gruppdynamiken är densamma som bland fotbollshuliganer, som i militära sammanhang, bland prästerskap, hos tekniska högskolors studenter eller – varför inte – som hos poliser.
Tystnadsplikten om riterna varar till döden, man besöker sjuka gamla Bröder för att påminna dem och deras anhöriga att de ska hålla tysthetslöftet. Inget skvallrande tillåts. Först i himmeln med den Store Byggmästaren blir man fri. Eller inte.

En gång om året håller man talet till KVINNAN. Den där konstiga varelsen som man inte förstår sig på och som inte tillåts i de hemliga diskussionerna om ”livets svårigheter” utan är en del av dem. Som tillhör en annan sort. Som man inte begriper sig på. Där behöver man Bröders hjälp. Kvinnan ska helst bara finnas till hands men inte höras. Med en ”hyllning” en gång per år får det vara nog med kvinnlighet. Däremellan och för evigt är det Bröder som gäller och deras ideal och deras världsbild.

 98. DEN ORGANISERADE MANSRÖRELSEN VILL HA FORCE FORCE 2 september 2011

Två journalister, Maria Sveland och Katarina Wennstam, har givit ut en bok där tio kvinnor skriver om sina skilsmässor. Det blir en stor medial debatt. Avsikten med boken är att visa att det inte behöver ses som ett misslyckande att ha genomgått en skilsmässa utan att det snarare kan upplevas som en utveckling i livet. Det är bra. Det är bara några decennier sedan som att ”ha skilt sig” var oerhört stigmatiserat. Det sågs som en skam att vara skild. Man kallade kvinnorna, mammorna, för frånskilda. Som om de var avstötta från en gemensam samhällskropp. Naturligtvis överfördes denna skam till barnen; samhället stigmatiserade även dem. Som om de, barnen, var en del av samhällsskulden. Man tittade lite sorgset på dem. Den ensamma mamman med de ensamma barnen.

Idag är det inte så.
Skilsmässa är vanligt förekommande men fortfarande idag beskrivs skilsmässan som ett misslyckande. Därför är den här boken oerhört viktig med sitt budskap. Även för barnen. Men av någon anledning tillskrivs de båda journalisterna utsagor de aldrig sagt. Som att barn blir lyckligare av skilsmässor. Varför väljer krönikörer att misstolka avsikten med boken så? Vad ligger bakom det? Är det för att man inte hittar något i boken att anmärka på, så då måste man hitta på något?

Extra märkligt är det när en GP- krönikör skriver

”Varenda unge vill (om de får välja) träffa både mamma och pappa varje dag.”

Det är generaliserande och klumpigt skrivet – det blir ett hån mot de barn som far illa.

Det är märkligt att en norsk författare som skrivit tegelstenar om sitt livs kamp, höjs till skyarna när han skriver att han tänker sig bort från sitt äktenskap, till en 1800-tals mans frihet. Då är det ok att vilja bort. Är det för att han är man? Är det en förklaring till reaktionen mot boken Happy Happy? Att den är skriven om kvinnor och om kvinnors frihetskänsla.

Dessutom finns den totalt ogranskade organiserade mansrörelsen, med internationella förgreningar, och med samma familjeagenda som hos extrema religiösa fundamentalister antingen de har kristna eller muslimska förtecken. De i grunden lika patriarkala i sin uppbyggnad. När man läser vad en kristen konservativ KD politiker, skriver i SvD förstår man att tidningen Kristdemokraten är omtyckt och ofta hyllad av den organiserade mansrörelsen i Sverige. De står för samma tankegods.

Skilsmässor skapar ett svagare samhälle, skriver KD-politikern. Svagare?   Svagare utifrån vems perspektiv? Den artikeln andas unket förakt för den kvinnokamp som har givit kvinnan rätt till skilsmässa. En kamp som fortfarande förs i delar av världen där den rätten endast tillkommer mannen. Det blir uppenbart vad kristna konservatister tycker, då de gör gemensam sak med den organiserade mansrörelsen: Äktenskapet blir kontroll. Av kvinnan.

Oavsett hur äktenskapet är, hur ojämställt, hur mycket ansvar för hemmet och barnen kvinnan får ta ensam, och om det förekommer misshandel och övergrepp mot kvinnan – eller barnen -, så ska kvinnan- hustrun, tvingas stanna. Alltså inte Happy Happy, utan snarare Force Force.

I de fall kvinnan skulle behöva lämna hemmet för att undslippa misshandel och övergrepp, så ska hon inte ha några kvinnojourer att söka sig till. De anses stå för ondska av mansrättsrörelsen. Skulle det dessutom förekomma övergrepp mot barn så använder man den importerade kvasiteorin PAS.  Det hela blir då som en väl genomtänkt handlingsmanual.  Men det verkar som om media är okunniga om den rörelse som vill förkväva kvinnan hennes rättigheter, för här går olika krönikörer mansrörelsens ärenden.  Man kan i alla fall hoppas att de inte vet om det för än så länge får de ju vara kvinnliga krönikörer. Mansrörelsens mål är ju att kvinnan ska vara hemma och utöva i sin ”biologiska” roll som maka och mor och stå under mannens ”beskydd”. Naturligtvis svartmålas allt som de här två kvinnliga journalisterna står för eftersom alla kvinnor ska skrämmas bort från denna ”rabiata elitfeminism”. Så det kallas oupphörligen när kvinnors liv diskuteras ur någon frihetligt aspekt. I SvD:s öppnade kommentering är antifeministerna/mansrättsaktivisterna framme – som vanligt.

De som brukar kallas ”läsarna”.  Några exempel:

”Det finns dock slappa, omoraliska och reklamförgiftade föräldrar som separerar helt i onödan./ Det bästa för barnen är naturligvis kärnfamiljens väsen. Det sammanhållande kittet för ett välfungerande civiliserat samhälle.”

”När par väljer skilsmässa för att sexet inte fungerar eller att känslorna inte var som för tio år sedan är egoistiskt och helt vidrigt mot barnen i relationen”

”Befriande med en KD-are som ryter till lite grand och tar strid för sina värderingar.

Jag undrar om inte dessa olyckliga äktenskap som MS & KW skriver om ofta är olyckliga just p.g.a. att det inte går att leva upp till de (van)föreställningar om relationer som extremfeministerna tillåts torgföra närmast oemotsagda i alla medier. Män och kvinnor är olika och om man inte inser det så blir det förstås konflikter i onödan.”

 Mansrättsrörelsen älskar när någon ryter till och talar om hur det ska vara – eller om hur det var förr i tiden ,  då när män hade alla privilegier i behåll.


99. ATT UPPRÄTTHÅLLA VÅLDSAMMA MYTER
6 september 2011

I Expressen skriver Marteus om fejkade mödomshinnor; ”Fyrkantigt om oskuld; Sabuni”.

Det är ett intrikat problem huruvida svensk sjukvård ska lära ut självskadebeteende med uppsåt för att upprätthålla en myt: myten om den manliga sexualiteten som norm. Den bygger från början på samlaget som en våldsam handling. En flicka eller kvinna blöder inte för att hon är oskuld utan för att samlaget sker våldsamt. Därifrån kommer myten, mannens rätt att vara våldsam mot kvinnan i samlaget. Kvinnan hinner inte och får inte förbereda sig fysiskt. Det blir underordnat. Det bygger på en patriarkal föreställning om vad sexualitet är och ska vara och de förs vidare från generation till generation. Kvinnan ska blöda av våldsamt sex. Det handlar inte om en oskuldsblödning utan om våldsamt-sex-blödning.

Det är här samhället ska hjälpa alla unga kvinnor att få kunskap om sin rätt att delta i sexuellt umgänge på sin, kvinnans villkor, och inte att bara vara en docka som penetreras av en myt om manlig sexualitet. Det är förvånande hur man fortfarande ensidigt definierar sexualiteten även i svenska media. Dagligen finns det artiklar som i språkbruket och i andemeningen utgår från mannens sexualitet. Det sitter i ryggraden, hos de som skriver artiklar och de som läser. Så upprätthåller vi myten hela tiden. Vi lever i den stora sexlögnen trots att vi säger oss vara så frisinnade. Något enstaka försök att visa att vi lever i falsk värld, bemöts med en ilska och ett frenetiskt hat som om vissa män ansåg att de var hotade till livet. Så livsviktigt upplever de sin rätt att definiera sexualiteten. Hur upplever då kvinnor och flickor, globalt, att ta konsekvenserna av den förhärskande makten om sexualiteten?  Ofta blir det just en fråga om liv eller död för dem. Att den det manliga tolkningsföreträdet vidmakthålls dag efter dag är ett samhälleligt problem definitivt är underskattat.  Det är grunden till all diskriminering av kvinnan.

100. SAMMA ARGUMENT ANVÄNDES DÅ SOM NU 10 september 2011

En intervju i DN med Barbro Hedvall angående en kommande bok om kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige: ”De bortglömda pionjärerna”. Man kan konstatera att precis samma argument som användes då mot kvinnor används än idag på nätet; i bloggar, på sajter som Flashback och i medias kommentering. Motkrafterna mot jämställdhetskampen är starka idag med nätets hjälp.

När kvinnorörelsen i Sverige krävde lika rösträtt hade män med makt en enastående uppfinningsrikedom för att motbevisa kravet. Kvinnan var omogen och okunnig. Eftersom hon traditionellt vistades i hemmet fick hon inte den ”vidsyn” som krävdes för att kunna rösta rationellt.

Man anförde: biologiska, hygieniska och medicinska skäl. Men som kronan på verket anförde man moraliska skäl, att blanda män och kvinnor i riksdagen, var otillständigt. Vem vet vad som kan hända då. Att det skulle var ett skäl till att endast kvinnor skulle finnas i riksdagen – till det räckte tydligen inte den manliga vidsynen. Lustigt nog framförs i stort sett samma ”argument” idag i jämställdhetsdiskussionen från nätmännen – ett sekel senare.

Då i början på förra seklet framförde maktens män, eliten i samhället, professorer, riksdagsmän, läkare, på fullaste allvar dessa argument. Utredning efter utredning om det olämpliga att kvinnan skulle få rösträtt framlades. Med andra ord: det fanns ett allmänt kompakt motstånd mot kvinnlig rösträtt, kvinnan dög inte till att rösta. Men ute i Västeuropa hände saker; kvinnorörelser stred överallt för sin rätt. I England dog suffragetter för polisers våld. Svenska kvinnor hade i hungerkravallerna stridit för sina barns överlevnad, kvinnan hade visat att hon kunde strida om hon behövde. Maktens män var rädda – livrädda – för att svenska kvinnor skulle bli militanta.

Var det något som hånades då var det stridbara kvinnor och så är det ännu idag. Orsaken stavas 2010-talet precis som 1910-talet: RÄDSLA. Svenska kvinnor fick rösträtt, inte för att de borde ha det, utan av fruktan från maktens män. Det var därför kvinnan kunde bli en del av politiken.
1921 blev 1 % av riksdagsmännen kvinnor. Men ända från början bekämpades kvinnorna i politiken, de hölls aktivt utanför männens nätverk. 1930, 40, 1950-talet förflöt.  Efter 50 år dvs år 1960 var andelen kvinnor uppe i endast 10 %. Sedan kom 70-talet. Med det den nya kvinnorörelsen. Då först steg deltagandet i riksdag och kommuner markant. Det stod still i 50 år till kvinnor själva agerade. Inte männen. Inte undra på att männen med makt är rädda för kvinnor som strider. Klart att de ska vara. Då blir det ju förändring.


101. DE ”STACKARS” ÖMTÅLIGA GÄRNINGSMÄNNEN 19 september 2011

I GP skrivs om målet mot gränspolisen som utövade sexuell utpressning mot personer i asylärenden:”Gränspolis krävde sex av asylsökande”.
Han har på ett utstuderat fult sätt missbrukat sin maktställning mot mycket utsatta personer i beroendeställning. Personer som har haft särskilt svårt att hävda sin rätt mot en polis. Förutom att detta är ytterligare ett fall med en polisman som beter sig sexistiskt, är det också ett exempel på när gärningsmannen blir ett ”stackars” offer. Han kan inte ens dömas till fängelse. Han går från att vara en man som har valt sina handlingar och har ansvar för dem, till ett stackars offer som mår dåligt. Ur artikeln:

60-åringen har ett brokigt förflutet. Under tjänstgöring utomlands i ett krigshärjat område på 1990-talet fastnade han i narkotikamissbruk och har efter återkomsten uppvisat tydliga tecken på PTSD (posttraumatisk stressyndrom). Enligt personutredningen är han i dag i så dåligt skick att det vore direkt olämpligt att döma honom till ett fängelsestraff. Mannen medger delar av det han anklagas för.

Var han tvingad under pistolhot att bete sig illa mot asylsökande kvinnor? Hade kvinnorna haft en chans om de inte var två stycken som råkat ut för samma sak? Om det inte funnits sms? Det som speglas i artikeln är långt ifrån ovanligt. Det händer hela tiden. Gärningsmannen blir ett offer som det är synd om. Det enda skälet till de ”mår dåligt” är att de blir avslöjade. Inget annat.


102. OHÄLSOTAL OCH ÖKAD SEXUALISERING
30 september 2011

Anna Laestadius Larsson skriver en krönika i SvD om unga kvinnors och flickors ohälsa och om att det kanske är något som utnyttjas av bakåtsträvare: ”Är duktiga flickan 2010-talets backlash?”

Krönikören skriver om Susan Faludis Backlash. Det är skönt när debatten någon gång i media förs den nivån att viktig kvinnohistorisk litteratur omnämns på ett kunnigt sätt. Hon ställer frågan om det inte är så att unga kvinnors och flickors dåliga hälsa är ett sätt för makten att visa att jämställdhet är dåligt för kvinnor.

Det skedde på 80-talet i USA och var tankegångar som fick en viss spridning. Dock ej så mycket i Sverige. Det hävdades till exempel på fullt allvar att kvinnors insteg i yrkeslivet var orsak till att våldtäkterna ökade. Som om jämställdhet och mänskliga rättigheter är något negativt för kvinnan. Ingen skulle hävda något motsvarande om svartas kamp för sina rättigheter. Men kvinnan skulle hållas tillbaka med den ena tokigheten efter den andra. Men ingen av dessa konservatister diskuterade hur jämställdheten egentligen såg ut; att kvinnor hölls tillbaka i yrkeslivet och lönemässigt och vilka effekter det fick. Det var inte intressant. För svartmålningen hade ett syfte, att bibehålla manlig makt till varje pris och då spelade verkligheten mindre roll. Samma fenomen syns från vissa håll även idag och kvinnor svartmålas som för fram kvinnorättsfrågor i Sverige.

Men flickors och unga kvinnors psykiska ohälsotal är idag högt – faktiskt alarmerande högt. Men få nämner vad den enormt ökade sexualiseringen av kvinnokroppen som skett och som sker har inneburit. Samtidigt som flickor ska prestera i skolan har de också krav att vara söta och smala – och åtråvärda. Från porren, reklamen och media strömmar ständigt samma budskap. Kvinnan/flickan är en kropp.

Få pratar om vad porren egentligen har åstadkommit med synen på kvinnokroppen. Att kvinnan förtingligas och att sexualiteten utgår från mannens kroppsliga behov. Det går att skriva om porr utomlands om hur den påverkar män t ex på Västbanken och att porrkonsumtion leder till fler övergrepp i hemmen, men någon motsvarande diskussion finns inte i Sverige. Här är det väldigt tyst trots att ungdomsundersökningar visar att det är skillnad mellan könen på hur flickor och pojkar upplever porren. Det finns alltså all anledning att våga prata om porren. Särskilt när medias s.k. sexualupplysare rekommenderar flickor att titta på porr för att bli tända eller instruerar om bästa avsugningstekniken.

I reklamen säljs allt med kvinnokroppen eller med delar av kvinnokroppar, kvinnomunnar, ryggar, magar, ben, underliv. Resor, mat, hälsoprodukter, underkläder; allt säljs med kvinnokroppar.

I media exponeras kvinnans kropp som aldrig förr. Rumpchocker, tuttmissar, nakenbilder på kvinnliga skådespelare avlöser varandra dag efter dag. Soligt väder, magsjuka, tatueringar, simning med valar, allt ska exponeras med en avklädd ung kvinnokropp.

Nätets utbredning och bredbandsutbyggnaden har möjliggjort både en ökad exponering för porren och ett åsiktsmaskineri om flickors kroppar som aldrig förr i historien varit så utbrett. Sverige är ett utav de länder i världen som satsat mest på bredband, vilket spelat roll för att kunna konsumera porr på ett lättillgängligt sätt. Med det har följt en rätt att tycka till om kvinnor och framför allt flickors kroppar, på olika sajter och i media.

Flickor får betyg inte bara i skolan utan även på nätet, på sina kroppar av jämnåriga pojkar och men också av vuxna män. Män som kan vara både i deras egen pappas ålder eller ännu äldre.

Flashbacks hårda ord mot kvinnor och framför allt mot flickor – horifieringen – stannar inte bara där, utan har sökt sig ut på media. På sajten Newsmill kommenterar medelålders män, tonåriga flickors sexualitet som om de vet allt om den och har all rätt i världen att göra det. Det är både okunnigt och smått perverst. Det tycks helt normaliserat idag för att ingen verkar våga problematisera att flickkroppen är allmängods. Flickor sminkar sig längre ner i åldrarna, det finns rakningstips för småflickor, kläderna är tajtare, utseendefixeringen är enorm. Flickor blir tidigt kroppar samtidigt som de ska vara duktiga och prestera. Inte undra på att ohälsan breder ut sig. Vad som är märkligt är att ingen gör något åt det. Varken politiker, media eller olika organisationer tar upp det stora problemet idag; bilden av kvinnokroppen i porren, reklamen eller i media och vad nätet har inneburit. Vad kommer den ökade psykiska ohälsan hos flickor och unga kvinnor att innebära för Sverige i framtiden?


103. DAGENS BIOLOGILEKTION FRÅN MAKTENS MÄN 6 december 2011

I en krönika av liberale konservative Johan Ingerö undrar han över hur det går för Norge utan genusvetenskap. Ingerö är ytterligare en vit medelålders man med tillgång till media och med den obligatorisk kvinnoföraktande mobben som stöd i allt han skriver om.

Han tycker att det mesta kan förklaras med biologi och inte kulturella strukturer. Makaker och vargar må ha kulturella faktorer som styr beteendemönster men tydligen inte människor enligt de som avskyr genusvetenskap. Samma typ av man som styrs av biologiska föreställningar som märkligt nog oftast innebär att just mannen får fördelar.

Är det då kultur eller genusstrukturer att: flickor har tajtare kläder, pojkar lär sig sämre i skolan, flickor är tystare, pojkar får vara busiga, män dominerar i styrelser, män hånar kvinnor som spelar fotboll, män våldtar kvinnor, män kör ihjäl sig, kvinnor och flickor säljs över världen, män köper prostituerade, kvinnor har burka, män spränger flickskolor i luften, kvinnor inte tillåts av män att jobba eller köra bil, män hörs i media, kvinnokroppar används i reklam, flickor är mer oroliga för sitt utseende, män har politisk makt, kvinnor ska stenas för äktenskapsbrott, män har ekonomisk makt, den som ifrågasätter barns fria lek mordhotas, vita medelålders män tycker till om flickors sexualitet, knarkkarteller mutar gränspoliser med ”sex”, gravida diskrimineras, kvinnor dör i barnsäng medan miljarder används till vapen, män poängsätter kvinnokroppar, kvinnor plågas i porren, etc.

Eller är det biologi att kvinnor presenteras med korsetter och svandun i media medan män presenteras kostymklädda och att en medelålders konservativliberal vit man får medhåll av andra vita konservativa män och att män ständigt kämpar om dominansen.

Vi får stå ut med orättvisor. För det är ju biologi och därmed oföränderligt och ska inte beforskas tycka de som tillhör de privilegierade. Men vi andra, vi vet att vi kan tänka och reflektera över våra handlingar, att vi kan förändras. För Homo sapiens bästa egenskap är just att kunna förändras, det är det vi har vår stora hjärna till.

104. VEM SKAPAR ORDET HORA? SVAR: HAN SOM ”FÖRSVINNER”  4 mars 2012

En mycket konservativ amerikansk talkshowvärd, Rush Limbaugh, kallar en kvinna för hora och prostituerad för att hon talat om fri tillgång till preventivmedel, men han tvingas be om ursäkt.

Den här mannen väljer det värsta en man kan kalla en kvinna när han vill smutskasta henne. Känns det igen? Samma beteende går som en röd tråd i vår historia.

För en tid sedan fanns artikel i DN om att det var värre att kallas hora för på 1600-talet. Återigen handlade det om att det var kvinnan som skuldbelades. Inte mannen. Vad är det man säger egentligen med att kalla en kvinna för hora? Jo, man talar om att kvinnan bär skulden för mannens handlingar. De köpande männen försvinner helt och hållet – de som bär den egentliga skulden.

Vad den här konservative mannen egentligen borde säga är att:
1. Vi män köper horor. 2. Men vi vill inte låtsas om det utan vi skyller på att kvinnorna är lösaktiga och vill bli köpta. 3. Vi kommer på att hora blir att skällsord för kvinnor – på så sätt slipper våra beteenden skärskådas. Genialt. Eller kanske  genitalt.

Samma struktur ser man i en nyutkommen memoarbok av den våldtäktsmisstänkte Julian Assange. Den har titeln ”Memoarer är prostitution.” Ingen verkar ha reagerat över det här namnvalet. Vad han menar är att han säljer sig, att man har ett snyltande beteende. Naturligtvis menar man inte de köpande männens utgångspunkt. Absolut inte om man är en machoman med unken kvinnosyn från Australien som dessutom i boken kallar andra för horor. Maximalt vidrig kvinnosyn. Vad annat att vänta?

Så fortplantar sig hyckleriet, gång på gång i hur ordet hora används och kvinnor accepterar det, invanda som de är att bära skulden. Då visas mannens sexuella tolkningsföreträde mer tydligt än på något annat område, just där mannens beteende är som mest nedtystad och skambelagt.
Det är som ett trolleri med ord – hur går det egentligen till? Plötsligt uppstår bara den omvända rollen, kvinnan blir skambelagd. Mannen är inte bara osynliggjord; han kan dessutom använda troll-ordet för att smutskasta kvinnan. Och det funkar gång på gång.
President Obama stödjer den ”smutskastade” kvinnan, och talkshowvärden ber alltså om ursäkt. Men ingen ber om ursäkt för männens roll i skapandet av ordet hora som en verbal misshandel av kvinnan. Ingen tar någonsin tar upp detta onämnbara självklara faktum: att det är mannen skapar horan.

105. GROTTFORSKNING OCH MANSROLLEN
21 mars 2012

”Forskning”
I en artikel i DN redogörs för ett experiment där det framkom att män blir mer nervösa om de vet att den som betraktar dem är en kvinna.

Ur artikeln:
Den nya studien, gjord av forskare vid Radbound-universitetet Nijmegen i Holland, visar att kognitiv försvagning uppstår redan när mannen får veta att han ska interagera med en kvinna han inte vet vem det är.

Testerna visade att de kvinnliga studenterna inte påverkades av om observatören var man eller kvinna. De manliga deltagarna presterade däremot sämre när de fick veta att observatören var kvinna.

Så långt allt väl och hyfsat intressant men sedan kommer den som alltför ofta i humana sammanhang, förenklade och smått förlöjligande slutsatsen:

Även om resultatet av studien på universitetsstudenterna inte har någon konkret förklaring, tror forskarteamet att den kan ses som en indikation på att män i större utsträckning än kvinnor anpassar sig efter potentiella möjligheter till parbildning.

Eftersom de studenter som deltog i studien var heterosexuella och unga, finns det anledning att tro att männen betraktade sin kvinnliga observatör som en potentiell dejt, anser forskarna.

I princip allt män gör förklaras i sådana här studier med att de ”vill para sig” eller parbilda sig. Varför nedvärderas män så ofta till bananflugor? Resultaten i just den här studien kan ju t ex bero på att de som vuxna män är ovana vid att kvinnor värderar dem analytiskt, medan de är vana vid att män gör det. Eller, vilket är mycket troligt, att kvinnor alltid är vana vid att bli värderade oavsett kön på den som värderas. Kvinnor är helt enkelt mer vana vid att de blir värderade – alltid.

Eller någon annan förklaring. Skulle det varit annorlunda om de inte valt heterosexuella män? Förresten: hur visste forskarna helt säkert att de vara heterosexuella och inte homo- eller bisexuella?

Frågan som uppstår vid sådana här ”forskningsslutsatser” är vill inte kvinnor ”parbilda” sig i lika stor utsträckning? Eller är parbildning alltid fråga om passivitet eller ett tvång för kvinnor? Att bli dragna i håret till grottan? Man blir ganska uppgiven när det å ena sidan ska anses att forskning är bedriven på en hög nivå medan det å andra sidan dras slutsatser på grottnivå.

Djuret människan anses helt styrt av instinkter och enkla stimuli på en amöbanivå för inte ens bananflugor är helt opåverkade av omgivningen.

Forskare av det här slaget tycks glömma det enkla faktum att om de vill förlägga människan till en instinktiv endast stimulistyrd amöbanivå, kan inget ändra det faktum att det är hur många människoungar (barn) som överlever som är  intressant ur biologistisk synpunkt. De – hannarna- kan ”para” sig så mkt de vill – om ungarna inte överlever, är det inte ett evolutionärt stabilt beteende. Det är en inbyggd brist på både logisk och kunskap i den här typen av amöbatolkningar. Har dessa forskare måhända ett syfte med att göra män till en sorts ”parningshubotar”?  Vem finansierar den här ”forskningen”? När det kommer så härkrystade förklaringar till konstiga studier finns anledning att börja fundera över det.

Mansrollen
På samma webbsida följer två artiklar om mansrollen idag utifrån en teaterföreställning. De handlar om en teaterpjäs, Järnnatt, dels om uppsättningen av den och dels om författaren till pjäsen.
Ur den förstnämnda artikeln:

Mannen har många fördelar i dagens samhälle. Men han är samtidigt hårt bevakad och mansrollen är väldigt begränsande. Det menar 21-årige Victor Wigardt som spelar Leo i Riksteaterns kritikerrosade ”Järnnatt”.

Det handlar om hur män interagerar med varandra och hur föreställningar om mansrollen får våldet att ibland uppfattas som en möjlig lösning på olika konflikter eller där något annat beteende kan uppfattas som avvikande eller provocerande
Wigardt igen:

– När jag var yngre minns jag att jag blev anklagad för att jag hade flinat lite föraktfullt mot en kille som satt i en bil, och blev nästan nedslagen för det. Att vara kille handlar så mycket om att försvara sin heder.
Våldet finns hela tiden närvarande som ett latent hot. Därför känns det heller inte särskilt främmande. Våld betraktas som något långt mer normalt än att en kille har sex med en annan kille.
Som ung man är man så klart bärare av många privilegier. Men den rådande maskulinitetsnormen är väldigt begränsande, det är mycket man inte ska göra. Framför allt sådant som klassas som feminint. Det gäller att ha ett kroppsspråk som kan avläsas som maskulint.

I artiklarna funderas om och problematiseras mannens beteende. Tanken är att den ska väcka ett resonemang om mansrollen och hur män ser på våld och sexualitet. Det är intrikat och tankeväckande om de osynliga mönster och strukturer som styr oss. Det är så långt man kan komma från amöbanivå. Kanske skulle forskarna i den ovan nämnda studien gå mer på teater för att kunna tolka sina resultat bättre?

 Kvinnokroppen och politisk makt
En annat sätt att se på mannen är hans behov av makt och politisk kontroll över kvinnan i den pågående republikanska debatten på högerkanten i USA, där kvinnans kropp tycks vara det mest intressanta samtalsämnet. Där är tydligen t o m amöbaperspektivet för avancerat.  Där finns bara den heliga ande som gör kvinnan gravid och ordet spermie verkar strikt förbjudet att nämna.En krönika i SvD av Jenny Nordberg, ”kvinnokroppen ett ekonomiskt slagfält” tar upp en viktig aspekt. Kvinnans stärkta ekonomiska ställning är för vissa ett oroande faktum.  När kvinnan får rätt till sin reproduktiva hälsa ökar hennes möjligheter till försörjning och oberoende. Kvinnan kan t o m tjäna mer än mannen. Då blir kvinnans frihet ett hot och kvinnokroppen ska fängslas – igen. Men som tur är får kvinnor rösta och kan välja bort de som vill minska deras frihet.

 Konklusion
Människors beteenden, kopplat till erfarenheter, makt, kön, politik är komplicerade ting. Ingenting är lätt förklarat och jorden är inte platt eller borde åtminstone inte vara det ens för holländska forskare.


106FRITT VAL – ”SKALL HUSTRUN I ALLT UNDERORDNA SIG SIN MAN” 11 maj 2012

I DN skriver Kristdemokraterna om att de vill ta bort de två pappamånaderna. ”Avskaffa tvångskvoterade pappa- och mammamånader”.

Denna inställning till  familjepolitiken delar de med att annat parti i riksdagen – Sverigedemokraterna.
Båda dessa partier strävar efter traditionella könsroller maskerat till ordet ”fritt val”. De vill inte ha ”tvång”. De kanske skulle titta i bibeln och fundera på vad de menar med orden fritt val och tvång och hur deras innebörd har missbrukats tidigare i historien – och hur de missbrukas idag. Det handlar alltid om vems perspektiv man väljer; vad som är fritt och vad som är tvång. De undviker också att svara på frågan om varför – om det nu är fritt val – mamman tar ut 80 % av föräldraledigheten. Borde det inte ha varit 50 % på varje förälder om det var fritt val? För fritt val förutsätter slumpmässig fördelning mellan båda könen. All avvikelse från 50 % är beroende på något – strukturer och tradition. Inte fritt val.

Politik är att inse att det finns begränsande strukturer och att vilja göra något åt dem.  Men KD vill ha kvinnan tillbaka till hemmet, för det är i praktiken det som kommer att ske med deras ”fria val”. Måhända snyggar de till arbetslöshetssiffrorna på det sättet också. Det blir alltså en parallell till samhällsstrukturerna efter andra världskriget då männen behövde jobben och kvinnor fick gå hem och bli husmödrar, då som vi fick den korta tiden av 50-talets hemmafru-idealet som står modell både för KD som SD idag såväl som för andra antifeminister. Den modell som handlar om ”fritt val”. Det är ju alltid så – när kvinnans rätt ska beskäras på något sätt handlar det om ”fria val”.

 När det handlar om inställningen till abort handlar inte om fritt val. Då upphör det att gälla för religiösa konservatister. Då är det ju fråga om kvinnors rätt. Återigen handlar det om kvinnosyn, både när det gäller SD och för KD. Det är ju ingen slump att företrädare för båda dessa partier tar till våldtäktsvapnet när det behövs för det passar kvinnan till. Kollegan Odell ansåg att unga tjejer våldtas på löpande band i en intervju. Vad får en Kristdemokrat som dessutom aspirerade på partiledar-posten, att slänga ur sig sådant? Vilken kvinnosyn? Och nu måste Hägglund ge efter för konservativa krafter för att få ha kvar sin position. Men det gör han nog gärna för när har han någonsin intresserat sig för jämställdhet? Som nättidningen Feministiskt Perspektiv visade så har jämställdhetsmålet i Försäkringskassans arbete tagits bort med hjälp av KD – men det har skett i det tysta. Och nu kommer alltså öppet vad syftet var, den totala backlashen – att ta bort pappamånaderna.

Idag vet man att de har lett till att pappor tar ut sina två månader i hög utsträckning. Pappors uttag följer väl med hur politiken har utformats, de tar i stort sett ut de två månader som är vikta för dem, varken mer eller mindre. Det fria valet är i allra högsta grad en fråga om politik och inte slump.

Det finns också andra aspekter som missas eller väljs bort av KD. När kvinnor är hemma missgynnas de på arbetsmarknaden och det drabbar alla kvinnor, inte bara de som föder barn. Kvinnor får sämre löneutveckling, de missgynnas vid anställningsförfaranden om de är i barnafödande ålder eller om de blir gravida.

Men KD – eller SD – bryr sig inte om att orsaken till detta handlar om en strukturell diskriminering som sker pga att kvinnor är hemma. Denna strukturella diskriminering kan också visa sig i att kvinnor som varit hemma har svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden som Metro skrev tidigare om:

Mammor har svårt att komma ­tillbaka ­till arbetsmarknaden. Bara 17 procent av tillfrågade företag vill anställa kvinnor som kommer tillbaka från föräldraledighet.
Det kan betyda att tusentals företag väljer bort kvinnor för att de är småbarnsmammor.
Gunilla Bäcklund/ från facket Unionen/  bekräftar att det har blivit svårare att komma tillbaka efter mammaledighet.
– I de åldrar man föder barn är det en ökande andel som bara har tidsbegränsade jobb. Det gör att det blir ett större bekymmer att komma tillbaka ­efter föräldraledigheten. Även bland dem som har fasta jobb har vi stora problem med att folk bli ­om­placerade när de kommer tillbaka, ofta till ett jobb med lägre lön.
Enligt undersökningen är de vanligaste farhågorna hos företagen att mammorna ska ta ledigt för att få ytterligare ett barn.

Även att förlora jobbet är en del av denna diskriminering av kvinnor. Som när DN skriver om en mamma som förlorade jobbet för att hon var småbarnsmamma. När har det hänt en man? Men det är inte bara kvinnor som missgynnas, även män som vill bryta mot normerna och vara hemma missgynnas som visas i DN-artikeln ”Ville vara föräldraledig – fick sparken”. Män som tar pappaledighet får också bättre hälsa: ”Pappaledighet minskar dödlighet i SvD”.Ur artikeln:

Män dricker generellt sett mer, de tar fler risker i trafiken och är oftare våldsamma. I avhandlingen visar Anna Månsdotter hur männens hälsa faktiskt förbättras av att de har varit pappalediga. De var mer sällan sjukskrivna eller intagna på sjukhus.
-Jag tror att det finns två skäl till det: männen tar över traditionellt kvinnliga roller och tar färre risker. Dessutom tror jag att när den traditionellt manliga identiteten som bara är jobbet förändras, då kan man lättare falla tillbaka på sin roll i familjen om det är trassligt på jobbet, säger Anna Månsdotter.

Sverige har efter europeiska mått en hög nativitet, det beror på föräldraledighet, möjlighet för kvinnor att förena föräldraskap och arbetsliv, tillgången på barnomsorg och att kvinnor förutsätts ha egen inkomst – inte lita på en enda försörjare. Den man som enligt gammalgod kristen månghundraårig tradition ansågs vara familjens överhuvud som ofta är fallet i andra länder. Tyskland är ett land som är oroat för sina låga nativitetstal som skrivs om i DN ”Barn stoppar tyska kvinnor i karriären”.

Att ha familj och samtidigt ett jobb beskrivs som ”dubbel börda” av tyska kvinnor som brottas med ojämställda ideal. ….  hälften av de tillfrågade kvinnorna att de hoppat av sin karriär eller lagt sina planer på en karriär på hyllan på grund av det dubbelarbete barn och jobb medför.

Fler danska kvinnor väljer barnlöshet enligt en DN-artikel.

Slutligen: kanske är det passande att ha några bibelcitat för att få en känsla av vad som kyrkan och den kristna tron gjort för synen på kvinnan – vi kanske är på väg tillbaka till det samhället med två kristna partier som tävlar i kristen fundamentalistisk kvinnosyn samtidigt.

1 Kor 14 .34, 35:
”Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomster”.

Ef 5:23-24:
”En man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man”

Kolosserbrevet 3 3:18:
”Ni kvinnor, underordna er era män, som det anstår kristna.”

Efesierbrevet:
”Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. Ty en man är en kvinnas huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.”

107. DEN DAGLIGA KIDNAPPNINGEN OM VAD ”SEX” ÄR  18 maj 2012

I en krönika skriver Anna Laestadius Larsson; ”Vår sexualmoral är på 1800-talsnivå”, om synen på vad sexualitet är som är rådande idag: Samma syn som var rådande även på medeltiden då kvinnor ansågs njuta av ”sex”. Sex var då som nu lika med mannens uppfattning om sex: erektion, penetration och utlösning. Det är häpnadsväckande att vi inte har kommit längre idag.

Berättelsen om vad kvinnlig sexualitet är tycks inte få berättas.  Den får inte ta plats. Fortfarande är sex i media lika med mannens tolkningsföreträde. Varför är kvinnans mångfacetterade och egna sexualitet så skrämmande? Den struktur som innehåller flest nervändar och därmed ger mest njutning sitter hos kvinnan. När clitoris uppmärksammandes i en bok på 70-talet kom strax efter en bok om ”G-punkten”. Då skrev Playboy att mannens befriats från feminismens tyranni. För mannen var allt annat än fokus på penetrerande sex ett hot.

Fortfarande idag ser man artiklar som med häpnad slår fast att nu nu! har man (återigen) hittat G-punkten. 2012 blir det en stor rubrik i media. Det här är ännu en kidnappning av berättelsen om kvinnans sexualitet. Den görs om för att passa mannens norm.

Clitoris är ett stort organ, två trådar löper bakåt runt urinblåsan inne i kroppen, G-punkten är alltså en del av clitoris. Hur många kvinnor känner till sin egen sexualitet? Hur många män vet något om kvinnans sexualitet?

På nätet finns forum där män fortfarande hävdar att det är kvinnor som älskar sex som prostituerar sig. Den urgamla myten är nödvändig för att lätta på mäns skam och skuld – för vem har hittat på ordet ”glädjeflickor”? Men de som vet allra minst om kvinnor är de som inte ens klarar möta kvinnor utan att ha en social och ekonomisk underordning mellan sig och kvinnans kropp. Hur ska de begripa något av vad en kvinna är?

 Kanske behöver det patriarkala samhället så hårdnackat hålla fast vid myten om vad sex är. Hur skulle man annars kunna döma i våldtäktsmål? Hur skulle man döma om kvinnans sexualitet var en allmänt spridd kunskap – och en norm för vad sexualitet är för kvinnor?

Skulle man överhuvudtaget kunna ifrågasätta om en våldtagen kvinna var frivillig eller om hon ”inbjöd” eller om hon sa nej, om normen var kvinnans verkliga njutning och inte mannens? På medeltiden komplicerades bilden av en våldtäkt om kvinnan ansågs njuta, vad denna njutning bestod utav förstod man inte. Det gör inte rättsväsendet idag heller Trots att vi är så ”upplysta” om sex.

Nu vet inte ens tonårsflickor hur den egna kroppen fungerar. De tror på myten som samhället som fortplantar: att sex är lika med att vara med om en killes penetrering.  Först då har man varit med om ”sex”. Varför har vi inte kommit längre på 2000-talet än där vi var på medeltiden?

Vad är bästa ”bilsexet”? Vad är bästa ”morgonsexet”? Vad är ”sex” på galoppbanan? Vad är ”taxisex”? Vems ”sex”? Svaret på de här frågorna innebär ett omkullkastande av allt vi nu tror är sant. Inte undra på att det är hotfullt.

 108. SEXISM OCH TABU 5 augusti 2012

En kort blänkare läggs ut på DN:s webbsida om en längre artikel i pappersupplagan med rubriken ”Lust och längtan – vår nya folkrörelse”. Den korta texten som följer vill på samma gång anspela på tabun och fräckt utmana. Texten vill klargöra för oss att Sverige varit sexualfientligt och numera är nästan euforisk fritt då numera kvinnor visar ett ohöljt intresse för ”sex”, kvinnor som framställs som barn i en godisaffär. I samma ögonblick som det är ”fritt” blir det också mycket tydligt i texten att här beträds ett hemligt fält och kvinnorna bryter gränsen. För att upprätthålla denna gräns används ett speciellt språk.

…planen är att han /föreläsaren/ ska snacka tills publiken tröttnat på sexsnacket.

”Det gör vi aldrig!” hojtar en av kvinnorna i publiken. Hon verkar långt ifrån ensam om att känna så.

…/De är/ oförställt strålande:

”- En sådan här kväll, visst är det fantastiskt!”

Om det varit ”fritt” och otvunget, varför detta infantila språk?

Det står alltså i ingressen att Sverige har varit sexualfientligt. Det är strukturellt okunnigt att uttrycka sig så. Sverige har varit och är dubbelmoraliskt och alltid varit djupt fientligt mot kvinnors sexualitet. Den här artikeln förstärker det, fast den tror sig göra motsatsen. Ingenstans går de in på vad sex är och vem som definierar det. Inte heller hur ordet oftast spelar på ett tabu. Ett tabu som denna artikel bygger upp sin text runt.

Utan det tabut skulle den här artikeln inte kunna välja en så puritansk utgångspunkt.
Nu ska kvinnor fås att konsumera redskap. Varför? Det går man inte in på. Dildosar förevisas ofta som om det skulle var något fritt och ohämmat. Något sexualpositivt. Vad bygger det på? Det bygger på föreställningen om manlig penetrering.

Den här artikeln är som så många andra skriven i en förment sexualpositiv anda, men fortfarande så ska man förtiga vari kvinnors sexualitet består av. Så mycket skrämmer den fortfarande 2012. Kvinnors sexualitet ser inte ut som mannens. Det ser inte ut som mannen vill att den ska se ut. Det hade varit en bättre ingång här istället för att sprida porrens bild av hur kvinnor är.

Här finns det anledning att återkomma till boken som nämndes i ett annat inlägg, ”Offentliga kvinnor” av Yvonne Svanström. I den redogörs för Sveriges prostitutionspolitik under perioden 1830-1920. Där framkommer inte alls någon sexualfientlighet. Inte för mannen, framför allt inte han med makt; politisk, social, och medial makt. Men en djup dubbelmoral var förhärskande under denna tid.

Den var dock i allra högsta grad sexualpositiv – för män. Mannens rätt till sex och kvinnors kroppar blev en institutionaliserad del i samhället.   Men det var kvinnorna som stängdes in, som utsattes för kränkande behandling för att tillhandahålla friskt kött och som sågs som ett nödvändigt ont. Nödvändigt för vem? Männens sågs (dvs såg sig själva) som djur som behövde få utlopp för sina drifter, annars blev de sexuellt undertryckta. Valda delar ur Yvonne Svanströms bok:

Det var nästan bara kvinnor som undersöktes för att se om de bar på könssjukdomar, eftersom de ansågs vara de som smittade män, inte tvärtom. De smittade kvinnornas karaktär ansågs fördärvad. Något som inte gällde de män som var smittade. De hade haft otur.

 På kurhusen var det en normal tillställning att förevisa smittade kvinnor för grupper av män.

I olika länder sågs reglementeringen av prostituerade kvinnor som en modernisering och som ett enande.

Det fanns mängder av regler för kvinnor, för ALLA kvinnor, var de fick vara , när de fick vara där, hur de fick gå klädda, hur de fick titta, hur de fick prata.  Gjorde del fel stämplades de i den ena av utav två kategorier kvinnor.

Allt detta var sexualpositivt för män, men det är tabu att prata om det. Det tabut som män tjänar på – än idag. Att oförbehållsamt säga att Sverige varit sexualfientligt ”till helt nyligen” är inte bara historiskt okunnigt utan visar också på frånvaro av makt- och genusanalys som alltid måste finnas i sexualiteten. Sexualiteten kan som inget annat användas för att förtrycka, kränka och till att kommersialisera.

Det finns pengar att tjäna för de som vill behålla detta kittlande tabut, samtidigt som de vill framstå som ”fria”. ”Sexualupplysaren” i artikeln, han gör inte detta för att vara snäll, han gör det för att det är en affärsidé. Han spelar i allra högsta grad på porrens kvinnosyns planhalva.

Det är också en dubbelmoral. Är inte kommersialiseringen det största hotet mot den sexuella friheten? När produkter kommer in och det uppstår monetära intressen kommer i samma ögonblick en frihet omvandlas till en styrd handling. ”Friheten” blir en vara även den.

Få kvinnor idag känner till sin egen sexualitet. Det är en berättelse som har förvägrats kvinnor och som fortsätter förvägras kvinnor. De flesta kvinnor accepterar medias och porrindustrins bild. Rosa dildosar som har ett namn. Den här artikeln blir en del av den dagliga kidnappningen om vad ordet sex är. Se även inlägget innan ”Den dagliga kidnappningen av ordet sex”.

 Det är också intressant att ingenstans nämns i blänkaren, och man bara antar vad det står i den fulla texten, på varför motsatsen till sexualfientlighet ska vara att kvinnor ska köpa redskap.

Att män förutsätts få använda kvinnokroppar som redskap, som också ofta benämns olika namn och i kläs i röd eller rosa utstyrsel. Den här artikeln underhåller och kommersialiserar en skev bild av kvinnans sexualitet. Den mystifierar den och spelar på känslan av att sex är något förbjudet. Precis i samma anda som den säger sig visa att det inte längre finns tabun.  Det visar att vi inte har kommit särskilt långt. Kvinnans sexualitet är fortfarande tabu och skrämmer så väl i det samhälle som fanns på 1800-talet som idag 2012.

 109. ÄVEN HBT-PERSONER UTNYTTJAR KVINNANS ROLL SOM SEXOBJEKT
9 november 2012

Några debattörer skriver en debattartikel i AB om att vi måste hjälpa män, barn och HBT- personer i prostitution. Men även då ska man också fokusera på de männen som köper, precis som vid annan prostitution. Men det finns också annat att reflektera över. Det är fenomenet att HBT-personer exploaterar kvinnans roll som sexobjekt för mannen. De rör sig på yttersta kanten av det som anses vara feminiserat, med extremt mycket smink, utmanande kläder och skyhöga klackar.  Det är alltså det centrala, det exploaterade hor-temat.

Där kan även prostitution bli ett sätt att nå den eftertraktade kvinnligheten som mannen efterfrågar och anses av samhällets patriarkala normer, ha rätt till. Det bör en också ta upp att denna prostitution inte bara är ett direkt tecken på den underordning socialt och sexuellt som kvinnor och flickor utsätts för i ett patriarkalt samhälle, utan den sker också indirekt genom en exploatering av detta tema.

Det finns också ett patriarkalt förtryck inom HBT-rörelsen, det finns t o m ett eget kvinnohat. Kate Millet beskriver detta i sin bok Sexualpolitiken, där hon beskriver Genet och hans prostitutionsvärld med horor och hallickar, där den homosexuella omskrivningen är ett sätt att synliggöra patriarkatet och dess sexuella förtryck. Det finns också beskrivet där i en berättelse om Lawrence (känd för sitt kvinnohat) hur en man blir homosexuell för att han hatar kvinnor så mycket att han inte vill ha med dem att göra.

Även modevärldens förtryck av kvinnor har ofta skett från homosexuellt håll. En vet att HBT-personer är mer aktiva sexuellt och mer sökande, det ligger i sakens natur. Men däri ligger också fascinationen för att vara en attraktiv kvinna för en manlig sexköpare. Då är det fortfarande det patriarkala förtrycket av kvinnor i prostitutionen som är norm.

När en dessutom diskuterar prostitution så måste en också komma in på detaljer som antal, form och hur det påverkar kroppen. Där finns en fysisk skillnad mellan könen. Man kan invadera – men inte utvadera. Den som måste ta 15 invaderingar/ dygn av tvång eller skuld har en helt annan situation än den som invaderar eller ”utvaderar” en gång var fjortonde dag. Det brukar debattörer aldrig komma in på. En kan fråga sig varför- det är ju centralt i prostitution?

Centralt är också att den sexuella normen är den patriarkala sexualiteten. Så är det i varje kultur, i och i varje land, både historiskt och i nutid. Det är denna fokusering som måste till för att förstå i grunden vad prostitution är och vad den gör med kroppen och med kvinnosynen. Om det var matriarkalt sex skulle det inte finnas samma lockelse hos HBT-rörelsen. Därför bör en forskare som ägnar sig åt det sociala området också ställa sig frågan hur det patriarkala sexuella tolkningsföreträdet påverkar prostitution. Det går inte att bara byta fokus och prata om kvinnliga horkunder för vad händer då med dessa? De blir märkligt nog män i sexuellt avseende – inte kvinnor med kvinnors sexualitet.

Kvinnolobbyn gjorde en antiprostitutionsvideo som vände på begreppen för att synliggöra vad som sker på ett nytt sätt. I videon var det äldre kvinnor som gick till en lägenhetsbordell där en man tjänstgjorde. Där var ingen penis inblandad överhuvudtaget. Ingen man penetreras eller får lov att penetrera. Det säger någon om dagens prostitutionsbegrepp som bara självklart bedömer allt från mannens sexualitet. Den borde vissa av dessa debattörer våga vidröra.

Porren handlar om också den om patriarkalt sex och hur det påverkar kroppar. UNGKAB09 kom man fram till följande skillnader på pojkar och flickor och inställningen till porren

– Männen är över lag mer positivt inställda till porr än vad kvinnorna är.
– En betydligt större andel av kvinnorna, jämfört med männen, anser att porr är avtändande och äckligt.
– Fler män än kvinnor anser att porr kan vara lärorikt.
– Kvinnorna såväl som männen är dock inte entydigt positivt eller negativt inställda till porr.
– De som inte kategoriserat sig utifrån kön är relativt positivt inställda till porr.
– Männen i studien tittar oftare på porr jämfört med kvinnorna. En tredjedel av männen tittar dagligen på porr.

En annan företeelse i samma tema är strippklubbar. På strippklubbarna kläs kvinnokroppar upp på stänger och konsumeras ungefär som i porr. Men det som är intressant är att även HBT-personer beter sig som män där: de konsumerar också kvinnokroppar och kittlas av det. Precis som i operasexismdebatten kan även homosexuella män vara sexistiska mot kvinnor. Att diskutera prostitution och att diskutera denna homosex-sexism borde vara lika självklart som att våga prata om operasexism. Det är ju ingen slump att det är flera HBT-personer som hörs högst i proprostitutionslobbyn i Sverige. Det handlar – då också – om kvinnosyn.

110. SEXUALISERING AV KVINNOR DRABBAR ALLTID FLICKOR 18 november 2012

På en bilmässa i Kina används både kvinnors och flickors kroppar för att sälja produkter, alltså bilar, enligt en artikel i SvD” Minderåriga bikinimodeller på bilmässa”.

Det visar på just det faktum att flickor ses som små kvinnor överallt där kroppar exponeras. Så är det i Sverige också. Här finns sedan länge stora ljustavlor med reklam för kvinnors badkläder. I våras syntes för första gången småflickor i bikinireklam. Tre flickor i 5-9 årsåldern badmode på medias webbsidor. Sportkedjan Stadium stod bakom annonsen. Ingen reagerade tydligen.  Då gick det bra att visa att flickor ska vara som små kvinnor – även i Sverige. För det var ju inte barn eftersom inga pojkar var med: så precis som i vuxenreklamen så är badkläder en könad företeelse oavsett ålder på ”kvinnan”.

Man ser också en annan typ av reklam i Sverige numera, där småflickor flankerar kvinnor och är klädda på samma sätt. Det är bara en gradskillnad mellan Kina och Sverige i detta fall. Inte en artskillnad.

Tidigare i år har Sverige dessutom via ett beslut i HD legaliserat starkt sexualiserade bilder på flickor för första gången sedan det förbjöds för 40 år sedan. Den största morgontidningen, DN, drev hårt på att barnporrmangabilderna skulle legaliseras. De riktiga barnoffren som de då hävdade var så viktiga, har sedan dess lyst med sin frånvaro Däremot hänger gärna DN ut en bild på en ung kvinna på en strippstång på frontsidan i en hel vecka. Så går sexualisering av kvinnor och små flickor ihop även i Sverige.

Flickor ska kläs i små bikinis på badstranden och ha kläder redan i 8-årsåldern som signalerar sexighet. Småflickor lär sig poledance och kvinnor hängs upp media på stänger.

Vad som händer på denna bilmässa i Kina är bedrövligt men visar att gränsen mellan att både kvinnor och flickor ska kläs av, är nästan obefintlig. Små och stora kvinnors kroppar exponeras av män som säljer bilar för att andra män ska fås att köpa dessa bilar.  Ett totalt förtingligande alltså av halva mänskligheten.  Få branscher är dessutom så könsförtryckande som bilbranschen, de ligger i bakvattnet vilket även Volvo har visat. Och att kvinnor används som varor drabbar alltid flickor oavsett sammanhang. Det är bara mer öppet där – i Kina.

 111. OM DET VARIT EN ANNAN SADISM SÅ HADE DE FRIATS 22 februari 12 2013

I en rättegång i Attunda tingsrätt fälls fem unga män för misshandeln av en 17-årig pojke på en internatskola. SvD skriver om det i artikeln ”Internatelever döms för misshandel”. De hade utövat ett sadistiskt våld mot pojken och det var bra att de blev fällda.

I artikeln står följande med citat från domen:

Rätten konstaterar att de äldre eleverna utövat våld mot 17-åringen. Att brottet ändå inte ses som grovt av rätten beror på att ”våldet relativt sett inte var så kraftigt och att skadorna var förhållandevis snabbt övergående”.

När straffet bestämdes tog rätten hänsyn till de åtalades låga ålder vid tiden för brotten. Han/ åklagaren/ hoppas att domen har en ”avskräckande effekt” för eleverna på internatskolor.  Inte heller går den med på att 17-åringen samtyckt till det våld som utövats.

I september 2011 kom en liknande dom men då friades den mycket äldre mannen, han var inte tonåring, han var 32 år. Då togs alltså ingen som helst hänsyn till att mannen inte hade en låg ålder.

Man tog inte heller hänsyn till offrets låga ålder – som faktiskt var lägre än brottsoffret i det här fallet. Man tog inte heller hänsyn till att flickan vittnade om hur dåligt hon mådde och att det var maktutövande. Man trodde det var frivilligt – att hon samtyckt. Men det var sadism – men en annan sorts sadism, den som riktas mot kvinnor och flickor.
Då gällde mannens version av samtycke. Men hade dessa elever blivit friade om det förts in en sexualsadistisk aspekt?
Hade dessa elever blivit friade om offret varit en 17-årig flicka och våldet varit med piskor och burar? Hade hon då anses ha samtyckt?

Varför träder inte DN fram och ondgör sig över den friande domen nu i Attunda TR och kallar den för ett maskulinistisk nederlag?  I linje hur de kallade rätten att sadistiskt plåga en 16-årig flicka för en feministisk seger?

Vårt samhälle har inte gjort upp med synen på vad som är misshandel och misshandel. Samma våld som riktas mot kvinnor som en global företeelse riktas också mot kvinnor i sexualiteten, men då är det legitimerat för är det porrvärldens osynliga tabu som träder in. Men sadism är sadism oavsett kön. Då hjälper det inte att dölja det i olika bokstavsbeteckningar.

 

ABORT

112. EN FLASHBACKNIVÅ PÅ DN 26 april 2011

Återigen finns de i DN: mörkermän som vill bestämma över kvinnans kropp, vare sig de är bruna eller mörkblå, med en kräkla i handen eller inte, är det samma ord. Bloggen har skrivit om det tidigare då symbolen var klimat, finns under kapitlet om SD 18 april 2010.
I dagens artikel är symboliken blåsippor. ”Blåsippors rättskydd högre än oönskade foster”

Symboliken må variera men det handlar om samma sak: att kvinnokroppen är mannens redskap. Flickor och kvinnor ska straffas för mannens sexualitet. Eller för en att en kondom gick sönder. Kvinnokroppen är inte kvinnans egendom om hon nu trodde det.
Kvinnan är underordnad sin livmoder, kvinnan är den som ”horar runt” och ska hon ta konsekvenserna. Livmoder eller sköka – moder eller hora. Vi har hört det förut. Debattinlägget är på ren Flashbacknivå när det gäller kvinnosynen, vilket även märks i vissa av de grumliga kommentarerna. En enda liten kommentar från till blåsippeartikeln får synliggöra det kvinnohat i abortfrågor:

 Jag tycker kvinnor ska tänka på hela livet att de låtit döda sitt barn, att de begått ett mord. De måste påminnas. Jag brukar därför alltid fråga kvinnor många år efter en abort hur det känns att ha mördat sitt barn. Låt dem må illa, de förtjänar det efter att ha mördat.

 113. ALLTID SAMVETE NÄR DET GÄLLER KVINNORS KROPPAR 20 november 2011

I en ledare i konservativa SvD skriver Paulina Neuding att samvetsfrihet hos sjukvårdspersonal när det gäller abort inte är något problem; ”Samvetsfrihet hotar inte rätten till abort”

Det brukar låta så, man brukar ta till ”samvete” just när det gäller begränsningar och förtryck av kvinnors rätt. Det är samma sida av myntet att det sägs handla om ”familjens frihet” när det jämställdhetsreformer i föräldraförsäkringen ska motarbetas.

Nu är det sjukvårdspersonals ”samvetsfrihet” som det ska ömmas för.

Ordet ”frihet” är ett annat sådant ord som också brukar användas när det alltid handlar om när jämställdhet och kvinnors frihet ska begränsas. Men kvinnors mänskliga rättigheter är könspolitik.

Kan man inte omfatta just kvinnors mänskliga rättigheter ska man inte jobba med kvinnor inom vården. Hur ska man kunna lita på sjukvårdspersonal som inte ser kvinnor som människor utan som kärl? Man kan också konstatera att för Neuding spelar samvetet ingen roll när det gäller mäns rätt att köpa kvinnokroppar för sitt sexuella maktbegär. För när man ska utnyttja tonåriga pedofiloffer, utsatta, fattiga, kvinnor och flickor, då åberopas inget samvete.

 114. KONSEKVENT UNDVIKS MANNENS ANSVAR 23 januari 2012

I USA växer det konservativa abortmotståndet och en ledare i GP tar upp det här: ”Sorglig abort-debatt i USA”.
För abortmotståndare är det kvinnan som står i fokus, det är kvinnan som ska lida, som ska titta på ultraljudsbilder, som hånas och hotas utanför kliniker, det är kvinnan som ska begränsas i möjligheter att få säker hjälp.  Hur har då kvinnan hamnat i denna situation? Hur har hon gjorts ofrivilligt gravid?

Återigen går det att konstatera att en ledare tar upp ämnet och tar tacknämligt ställning för aborträtt, men som undviker vad frågan handlar om – egentligen.

Det handlar om en friskrivning för mannen att utöva sin sexualitet, att få tolka vad sexualitet är och rätten till en kvinnokropp att använda. Det är ett skuldbeläggande av kvinnokroppen – som sker som en undanglidande manöver. Mannen osynliggörs igen. Det är exakt samma fenomen som i prostitution, våld mot kvinnor eller vid brottet våldtäkt som sker i abortsammanhang – skulden och skammen läggs på kvinnor och enbart kvinnor.

Man kommer aldrig att komma åt de konservativa krafterna om man inte tar upp mannens skuld och ansvar för sin sperma. Det handlar inte om rätten till liv utan om kontroll av och makt över kvinnokroppen. I ledaren nämns att det årligen dör 500 000 kvinnor i samband med graviditet och förlossning, huvudsakligen i fattiga länder.

Detta fortsätter i princip oförminskat år efter år. Det där med ”liv” är bara ett påhitt, en sorts falsk marknadsföring. Varför tillåts annars alla dessa kvinnor dö och ofta lämna moderlösa barn efter sig? Barn som ofta är extremt utsatta utan en mor? Varför inte en samlad världsprotest ifrån de konservativa? Det handlar om en okänslighet för liv men maktens ”känslighet” när det handlar om att bestämma över kvinnokroppen och att få använda den – ifred.

 115. REGERINGEN STÖDJER NU ABORTEXTREMISM 16 november 2012

Nu har Sveriges regering gett sitt stöd till en abortextremist: regeringen med Birgitta Ohlsson i spetsen stödjer valet av Tonio Borg som EU-kommissionär. Vem hade trott att det skulle hända för 10 år sedan? Detta är en bild av det extrema Europa som ges mer och mer utrymme. Europaparlamentarikern Cecilia Wikström som i ett uppmärksammat Youtube-klipp kallar den här kommissionärskandidaten Borg för dinosaurie, har även sagt att detta är som att vrida klockan bakåt för kvinnors rättigheter. Det är just sådana fega handlingar som regeringen gör nu, som ger luft under extremistkrafter. Det är alltid kvinnans rättigheter som dras in först. Då får de aggressiva männen mer utrymme. Det hände i Hitlertyskland, där man aldrig talar om att kvinnorna fick ett helvete innan uppmärksamhet riktades mot den judiska befolkningen. Mein Kampf var fylld av kvinnohat men inget har sagts om det – inte heller idag. Vi har inte lärt av historien!

Regeringen väljer att gå högerextrema krafter till mötes genom att ge sitt stöd till en person, som inte själv anses högerextrem, men som stödjer en politik som är förödande för kvinnors rätt, säkerhet och hälsa. Är det konstigt att de bruna krafterna växer i EU och i Sverige när vår regering fegt stoppar huvudet i sanden och kränker kvinnors rättigheter? Kvinnor som alltid FÖRST får betala priset i ett brunt Europa. Det här är skandalöst fegt av regeringen, en regering som har aktivt drivit jämställdheten bakåt. Birgitta Ohlsson som tidigare varit en förkämpe för kvinnors rätt, viker ner sig.

Man säger att det inte är de onda människornas ondska som är problemet, utan det är de godas tystnad som är det värsta. Nu är regeringen med Birgitta Ohlsson i spetsen en del tystnaden mot ondskan.

 

SURROGATFRÅGAN

116. FATTIGDOM, GODHET, NJURAR OCH LIVMÖDRAR 25 MARS 2011

I media står idag om att svenskar har köpt njurar av fattiga människor. Svenskar som har gjort det för att de har råd och för att de vill ha ett bättre liv Alltså köper det de som de behöver: En njure. Men det är en viss skillnad för njurköparna sitter inte i några TV-soffor och de intervjuas inte i timslånga i hemma-hos reportage med stojande barn i bakgrunden där de med lycka i rösten talar om sina nya liv.Vilka är det som säljer sina njurar då? Det är människor som får ett bättre liv för pengarna och det är ju ”frivilligt”. Fattiga människor som vill kunna reparera ett hus, hjälpa sina barn, kanske få en möjlighet att ge barnen läkarvård, eller äta mer eller kunna köpa bättre mat. Och det är ju som sagt helt frivilligt. Men det är djupt oetiskt – och dessutom olagligt. Röster höjs dock inte om att vi ska utreda organhandel, ingen utredning bereds. Det är ju helt fel, det känns ryggmärgen, det är bara så djupt fel och är ett cyniskt utnyttjande. Men gäller det livmödrar är det däremot en helt annan sak. Då intervjuas människor i TV och i radio, om deras livmodersköp fast man kallar det hellre att hyra. Man pratar med glädje om sina nya liv, inte med nya njurar, utan med nya barn. Barnen är den köpbara produkten – varan. Priset får dock aldrig nämnas. Pengar är överhuvudtaget ett tabu.  Det förblir alltid osagt, frågan förblir hängande i luften – vad kostar ett barn och en livmoder?   Däremot får vi veta gång på gång att fattiga kvinnor gör detta ”frivilligt” och för att de vill hjälpa. Ingen, ingen förutsätts ge bort sin njure till en främmande människa i ett annat land, med flumargumentet att man vill hjälpa någon. Att man är en moder Teresa, eller en Florence Nightingale. Det finns inte ens några manliga förebilder för självuppoffring. Bara kvinnor kan ju vara så goda och ömsinta varelser, att vilja hjälpa andra och offra sig själva. Den goda modern. Det har vi väl sett i historien, en historia som alltid definieras utifrån de som har makt och dem som vill tolka. Inte de andra. Att ge bort en njure är en krass ekonomisk transaktion och förutsätts inte vara något annat. Njure mot bättre liv. Livmoder mot bättre liv. Enda skillnaden är att det i ena fallet explicit är riktad mot kvinnokroppen. Endast och uteslutande kvinnokroppen.
En kvinnokropp som historiskt sett har exploaterats och därmed finns det ingen etisk ryggmärgsreaktion.

Aldrig någonsin har exploatering av kvinnokroppen varit så stor som nu. I media, på nätet, i verkligheten. Det har skett en tillvänjning och en internalisering. Världen mest kända kvinnorumpa publiceras i Aftonbladet idag.  Uppdrag Granskning visade i veckan ett program om hur män på nätet tar 16 000 kontakter med flickor och samtidigt i annan media finns kulturskribenter som onyanserat dundrar på om ”censur” när tillgången till kvinnokroppar stryps som vore det världens undergång. På fullt allvar. Då kommer en utredning om kvinnokroppen – igen. Om att livmodern ska kunna vara till salu, att kunna hyras som en del vill att det kallas. Hyra är ett ord som ofta tycks praktiseras ofta när det gäller kvinnokroppar. Människans njurar är däremot inte till salu. Njurar blir aldrig en vara eller en tjänst. Men det är skillnad på människor och kvinnor. Om de är fattiga eller inte har underordnad betydelse.
Könet är det överordnade, men det är skrivet i osynliga bokstäver – eller kanske alldeles för stora för att vi ska se det.

117. KVINNOR SOM VANDRANDE UPPOFFRANDE LIVMÖDRAR 28 feb 2013

Nu har Statens medicinsk-etiska råd kommit med sina ståndpunkter i surrogatlivmödrafrågan. De anser att ett s k altruistiskt surrogatmödraskap ska tillåtas. De envisas med att just kalla det för surrogatmödrar vilket visar hur lite de själva har förstått. Man är inte ute efter en mamma – man är ute efter kärl, en kropp med livmoder. Mamman eller pappan, eller pappan-pappan är den som ska få barnet, inte den vandrande livmodern. HON är ingen mamma. Så snälla; sluta ljug om det. Säg som det är: att kvinnokroppen objektifieras till en födslofabrik.

I gårdagens morgonprogram i radions P1, förekom en intervju med ett skrattade homosexuellt par med tre barn från indiska livmödrar. Sista gången hade det blivit tvillingar. ”Det var väl Gud som ville det” sa den ena pappan. Nej, det var inte Gud, det var mammon. Det var verkligheten skönmåla verkligheten. Kliniken i Indien som sätter alltid in minst två ägg i den fattiga indiska kvinnan för att det åtminstone ska bli ett barn. Blir det två vet en inte vad som händer med det andra eftersom det oftast är beställt ett enda. I det här fallet tog de skrattande papporna barn två. Huruvida barn nummer ett har en tvilling sägs inte i intervjun och ämnet är så laddat att ingen ens skulle fråga efter det.

Numera kan ingen låtsas om att man inte vet att Indien inte är ett land för kvinnor. Det är förmodligen världens farligaste land – för just kvinnor. Våldtäkter, mord, misshandel, flickfostermord är en del av förtrycket mot kvinnor och flickor. Ingen kan heller längre låtsas som om barnfabrikerna där västmänniskor beställer barn är sprungna från något annat än ett djupt kvinnoförtryck.

Livet igenom är ett hårt liv för en kvinna, främst för fattiga kvinnor. Än idag får flickebarn mindre att äta än pojkarna. De kvinnor som dessa rika västerlänningar köper är undernärda från början och i kliniken stängs de in som vore de djur. De är inte vana att få tycka eller att tänka feministiskt.

Pengarna får kvinnorna bara en spottstyver av, vinsten går till klinikens affärsmän. Kvinnornas pengar går till hus och skolgång – oftast för pojkar. Fattigdom är en förutsättning för att ett morgonprogram i radio ska göra ett trevligt hemmahos-reportage utan kritiska frågor. De glada papporna fick ingen fråga om kvinnor i Indien och deras fruktansvärda situation. De fick överhuvudtaget inte någon fråga om sin kvinnosyn. Det var tabu trots att det är där frågan bränner som mest.

Homosexuella män kan vara precis lika patriarkala som andra män. Det märks i operasexism eller när Gardell sparkar neråt på de kvinnor som var faktiskt var de enda som vårdade de aidssjuka. Detta problematiseras inte utan han blir hedersdoktor och får en tv-serie innan hans bok ens kommit ut. Men de kommer kvinnor som vårdade sjuka med risk för sina liv får inga hedersdoktorat.

Pride är en tillställning för män och om män. På antifeministbloggar deltog bögar i kvinnohatet. Homosexuell sexism i melodifestivalen beskrivs i en krönika i SvD ”Härskartekniken lever gott”.

Ställs homosexuella barn- och livmodersköpande par till svars för deras kvinnosyn precis som man ställer heterosexuella män till svars för sin i olika sammanhang?

Det handlar inte om att kvinnor ska ”bestämma” själva i sämsta sexindustristil. Det argumentet visar hur nära förbundet det är mellan de som förespråkar prostitution och de som förespråkar surrogatlivmödrar. Det är en ekonomisk, social, könspolitisk och feministisk frågeställning som ska råda. Nu vill SMER titta på Storbritannien. Hur fungerar det där. Med betalning i form av ett nytt kök? Förmodas kvinnor nu ställa upp för barnlösa släktingar? Som en del av ett samhälleligt social tryck?

Börjar vi importera en kvinnosyn från andra länder där kvinnor har ett samhälleligt krav att deras kroppar inte är deras egna? Är det dit vi har kommit?

 118. NÄR KVINNOHANDEL KALLAS MODERNT
1 mars 2013

Idag publiceras en debattartikel från bland annat Kvinnolobbyn om att kvinnors kroppar inte är behållare.

År 2013 kommer alltså en statlig utredning fram till att surrogatlivmödraskap är ett ”modernt” sätt att se på kvinnokroppen ur ett europeiskt perspektiv och EU-minister Birgitta Ohlsson instämmer i ett inslag i TV. Vad menas då med ”modernt”?

I Europa är det ”modernt” att kunna gå in och peka på en kvinna och betala för att få tillgång till hennes kropp. I Europa är det modernt att kvinnor och flickors kroppar säljs i en aldrig tidigare skådad omfattning. Den hvita slafhandeln som tog form under kolonialiseringen nådde aldrig ens i närheten av dagens nivåer. Inte heller 70-80 talets asiatiska kvinnoimport.

Men nu efter murens fall och med den ökade fattigdomen och med nyliberalismen, har det blivit ”modernt” att män knullar av sig i kvinnokroppar när de vill. Numera är var fjärde kropp dessutom en minderårig flicka.

Det är modernt att inte ge någon hjälp till dessa kvinnor som far illa. Det är modernt att kvinnokroppen säljs som i en glasburk. Det är modernt att trivialisera detta i media. Ingen Birgitta Ohlsson står i TV om det och inte heller får någon medicinsk-etisk expert utreda om detta är acceptabelt.

Det är också ”modernt” med begränsningar i abortlagstiftningen. I land efter land i Europa händer detta ofattbara, kvinnor straffas för ett de blir gravida mot sin vilja. De tvingas bli mödrar eller ibland t o m dö. Birgitta Ohlsson stödde själv en aktiv abortmotståndare, EU-kommissionären Tonio Borg. Tyckte hon att det var ”modernt” då?

När SMER:s ordförande medverkade i TV och talade om surrogatlivmödrar sa han att ”människor” ska kunna föda barn till andra. Människor?

 Han klarade inte ens att säga som det var – det är KVINNOR det handlar om. Och att föreställnigen uppoffrande kvinnor styr.

 Var finns alla uppoffrande män? De som agerar mot prostitution och våldtäkter, de som skänker pengar till skyddshem för offer människohandel, som är villiga att donera njurar till okända, eller delar av levern? Varför ska kvinnor förbehållas ”rätten” att vara uppoffrande”? Det är samma gamla föreställningar som funnits i 100-tals år. Kvinnor ska ställa upp.
Men det är ännu värre.
Regeringen smyger in annat som ska få surrogatlivmödraskapet att upplevas bli lika naturligt som något medicinskt progressivt. De har andra förslag på cellulär nivå, äggdonation, donation av befruktade ägg och som en bisats nästan säger de att även surrogatmoderskap ska tillåtas. Som om det har med medicin och etik att göra.

Men. Det har med kvinnosynen att göra. Inte medicinsk etik.

I radio pratas öppet om att gaylobbyn nu arbetat bra och i TV får en känd prostitutionsförespråkare i försvara tillgången till kvinnokroppen ställd mot en kristen fundamentalist.
Så skapas historien om att surrogatlivmödraskap bara handlar om ”frihet”och modernismen mot fundamentalismenDet är precis tvärtom. Det handlar om den pågående backlashen mot kvinnors rätt. Att man vant sig vid att kvinnor och flickors kroppar är mindre värda.

Vänner och släktingar ska kunna ställa upp. Vem kontrollerar vad som är vänner? Visst kan man bli vän med en rumänsk prostituerad. Vem kontrollerar pengaflöden över gränser? Vem?
Vem kontrollerar att inte en splitterny bil plötsligt börja rulla någonstans, att guldkedjor plötsligt hänger på rumänska män i Bukarest eller i Spanien?  Vem kontrollerar att inte ”vännen” får mat betald i ett år? Vem kontrollerar om betalning sker i flera led, via gåvor till ”vänner”?

Det här är snömos för att dölja att synen på kvinnokroppen hos SMER är anskrämlig.

SMER utförde ett beställningsverk.

Precis som Lagrådet tycks göra med jämna mellanrum eller regeringens utplockade utredare tagna direkt från rättväsendet som vill lindra straffen för brott mot kvinnor och barn.  I dom efter dom ser en samma tendens; gärningsmän får lägre påföljder eller frias för brott som begångna mot kvinnor och barn.

Varför flyttades surrogatfrågan flyttades till Ask och justitiedepartementet alldeles innan SMER:s rapport kom. Ooch varför så tyst om det?

Regeringen devalverar kvinnors och flickors värde i ett flerfrontskrig.

SMER:s ovilja att ens nämna att det handlar om kvinnor visar på just detta fenomen. Man smyger in devalveringen bakom andra ord; bakom medicinska termer eller bakom termer av att fängelsestraff inte är bra i ”alla lägen”.

Detta är backlashens i all dess osynligjorda synlighet.

Ska kvinnor bli handelsvaror i Sverige och ska barnvåldtäktsmän släppas lösa? Är det ”modernt”?  Från hela världen strömmar dessa artiklar in om hur kvinnor och unga flickor tvingas föda barn, från Thailand, Grekland, Nigeria, Kaukasus, Israel och Rumänien.  Det är bara för er att googla, SMER.

119. ALTRUISM BARA NÄR DET GÄLLER MÄNS RÄTT 2 mars  2013

I en debattartikel i SvD skriver en man som använt en livmoder från en kvinna för att få ett barn. Återigen används det urgamla patriarkala greppet att kvinnor ska vara altrustiska och vilja ställa upp.

Men hur ser det ut runt om i världen? Det är män med makt som tar sig rätt att sälja och köpa kvinnor och flickor som fruar, sexslavar, hembiträden, hushållerskor, barnaalstrare och sexualobjekt och surrogatlivmödrar.

Utifrån dagens debattartikel uppstår då den springande frågan: Varför ställs ALDRIG krav på altruism hos män?

Var finns alla altruistiska män som ger sig ut och räddar kvinnor från sexhandeln med risk för sitt liv?
Var finns alla altruistiska män som avstår lön till kvinnor?Var finns alla altruistiska män som upprörs över sexism och står upp mot andra män?
Var finns alla altruistiska män som avstår styrelseuppdrag för att släppa fram kvinnor?
Var finns alla altruistiska män som avstår från att ta plats i kommentarsfält och inringarprogram för att släppa fram kvinnors röst?
Var finns alla altruistiska män som avgår från kommunfullmäktige och kommunala styrelser nu när man vet att kvinnor är de som oftast slutar och förgubbningen breder ut sig?
Var finns alla altruistiska män som släpper fram kvinnor i melodifestivalen?
Var finns alla altruistiska män som AVSTÅR barn för att stödja barnhem i Rumänien och i Litauen?

Så länge vi lever i ojämställd, sexistisk, patriarkalt styrd och kvinnofientlig värld så är surrogatlivmödrar bara ännu ett uttryck för ojämställdhet, sexism, patriarkalt styre och kvinnofientlighet.
Den dagen män kan bära barn i konstgjorda livmödrar är förmodligen närmare än en värld där kvinnor har samma rätt till att bestämma över sina liv som män har.

I gårdagens Metro publicerades en artikel som anknyter till just den skriande bristen på ojämställdhet i världen.  Kvinnors vanligaste dödsorsak runt om i världen är självmord, som en desperat åtgärd för inte få leva sina liv som vill. Kan det visas tydligare än så att världen inte är ett bra ställe för kvinnor och flickor?
Att då tala om ”altruism” framstår bara som vulgärt och egoistiskt mot bakgrund av hur världen – och Sverige – ser ut.  En värld där självmord och självskadebeteenden är ett alternativ för så många kvinnor och flickor.  Där fattigdom är en realitet sam drabbar kvinnor värst och det även kvinnor i Sverige.
Var finns alla altruistiska män som vill bekämpa dessa orättvisor och detta förtryck?  Om nu inte altruism alltid är synonymt med att bara tänka på män och mäns rätt.

 

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR


120. MÄNS VÅLD MOT KVINNOR – ETT GLOBALT FOLKHÄLSOPROBLEM
25 november 2011

I SvD publiceras en artikel om att jämställda män är mindre våldsamma och idag, 25 november, är FN:s internationella dag för att uppmärksamma och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Våld mot kvinnor hotar rätten till liv
Rätten till frihet och personlig säkerhet bygger på att kvinnor ska kunna leva utan rädsla och våldshot. Statens förpliktelse mot individen upphör inte för att en kvinna går in genom dörren till sitt hem. Uttrycket det personliga är politiskt sammanfattar kvinnorörelsens djupa ifrågasättande av de sexistiska fördomar som finns inbyggda i rättsväsendet och i kulturen.
År 2004 lanserade Amnesty International en världsomspännande kampanj Stoppa våldet mot kvinnorna. Den innehöll fyra punkter:

  1. diskrimineringen av kvinnor måste upphöra
  2. straffriheten för våld mot kvinnor måste upphöra
  3. kvinnor måste uppmuntras att själva organisera sig i kampen och stödja i denna process.
    4.allmänhetens medvetande om dessa frågor måste väckas

Dessa fyra punkter är ännu idag 7 år senare precis lika aktuella, om inte mer.

Om kvinnomisshandel
2007 polisanmäldes 26 900 kvinnomisshandelsbrott i Sverige, varav 73 % skedde inom en relation. BRÅ uppskattar att endast ca 20 % av alla brott leder till polisanmälan. Slagen dam visade att 67 % av alla kvinnor mellan 18-64 år utsatts för våld av en man och/eller trakasserats sexuellt efter sin 15-årsdag. Studier i Canada, Finland och Norge visar på liknande siffror.
WHO har därför definierat mäns våld mot kvinnor som ett globalt folkhälsoproblem. Engelsk forskning visar att en kvinna i genomsnitt blir misshandlad 30 ggr innan en polisanmälan sker. Det är alltså fråga om seriell brottslighet i de allra flesta fall av våld mot kvinnor. Begreppet kvinnofridskränkning innebär just seriell brottslighet dvs upprepade kränkningar. Men man måste också undersöka om barnen i relationen, misshandlas, liksom om det förekommer djurplågeri och hot mot husdjur.
Man pratar om våldets normaliseringsprocess när det handlar om våldsamma relationer. Det innebär påverkan både av långvarig stark rädsla och att den som misshandlas lägger skulden på sig själv och till slut upplever våldet som en normal del av vardagen. Aldrig är sedan risken större för att mannen skadar henne allvarligt än när hon tar avstånd från honom, genom separation och eller/polisanmälan. Dessutom visar forskning att 70% av de som misshandlat en kvinna kommer återfalla att i sitt beteende.

Domstolar
Domstolarna intar idag en mycket kritisk eller försiktig hållning till den bevisning som åklagarna lägger fram till stöd för sin talan i mål som rör kvinnomisshandel. Flera undersökningar visar att de svenska domstolarnas styrs av föreställningar om kön, sexualitet och tvång i tolkningarna av dessa mål. Det finns tecken på att det inte bara rör sig om en bevisfråga utan att även andra faktorer kommer in i bedömningen.  Den ena utgörs av kvinnans motivation att få mannen straffad för gärningarna:

Om hon är mycket angelägen om detta begränsar det hennes trovärdighet.

Om hon å andra sidan tycks mindre angelägen tycks man ta viss hänsyn till detta ”önskemål” genom att ”rensa i åtalspunkterna” och döma relativt milt.

Den andra faktorn som tycks spela roll är att rätten visar viss förståelse för mannens beteende. Det finns också en föreställning om ett idealt offer för kvinnomisshandel. Avviker man från den mallen kan man räkna med mindre skydd från samhällets och rättsväsendet. ”Svaga kvinnor”, ideala offer, har lättare att få rättsordningens skydd genom brottet grov kvinnofridskänkning. Kvinnor som ”sticker upp”, provocerar och gör motstånd anses inte behöva samma skydd.  Samma resonemang gäller för övrigt även vid våldtäkt. Rättsväsendet fallerar alltså stort i sin uppgift att även skydda kvinnor.

Vårdnadstvister
Det könsmaktsperspektiv som präglade kvinnofridsutredningen var i stort sett frånvarande när det gällde vårdnadstvistutredningen på 90-talet. Man glömde alltså bort att det fanns våldsamma män. Dvs man ansåg att fäder antingen var närvarande eller frånvarande. Om de var våldsamma eller inte var inte i fokus. Det här innebar att man inte uppmärksammade den våldsutsatthet som kvinnor med delad vårdnad kan uppleva. Inte heller barnets utsatthet togs upp. Föräldrabalken 1998 gjorde det möjligt att döma till gemensam vårdnad mot den ena förälderns uttalade vilja.
Barnombudsmannen visade:

– att när våld nämns i domen dömdes till gemensam vårdnad i mot en förälders vilja i 49 % av fallen,
– där våld inte nämns i blir resultatet gemensam vårdnad i 40 % av fallen!

Det är alltså omvända världen. Barnets perspektiv beaktas inte överhuvudtaget; Sverige valde optimistprincipen när det gällde vårdnad och umgänge. Man skapade en kontext som var möjliggörande för fäders tillgång till barn, men hindrande när det gäller arbete mot fäders våld och skydd av mödrar och barn efter skilsmässor och separationer.
I praktiken ansågs en man som använde våld mot kvinnor som en tillräcklig bra far till motsatsen bevisats. Bevisbördan har placerats hos mödrarna, de är de som ska bevisa att gemensam vårdnad eller obevakat umgänge inte är bra för barnet.
Det är inte de våldsamma fäderna som måste visa att de numera har förändrats och är tillräckligt trygga för att komma ifråga för gemensam vårdnad.

Rättsliga tvister om barnen dök upp som ett nytt problem för våldsutsatta kvinnor i Sverige under 90-talet. Situationen för våldsutsatta kvinnor tycks faktiskt ha förvärrats under perioden – trots arbetet för kvinnofrid.  2002 tillsattes en kommitté om lagstiftningen om vårdnad boende och umgänge. Det råder inget tvivel om att gemensam vårdnad i de allra flesta fallen borde vara utesluten när det förekommit våld. Det måste vara tryggt för barnet. Föräldrarnas förmåga att samarbeta är grunden för gemensam vårdnad. Om en förälders utsätter barnet eller den andra föräldern för våld, trakasserier eller annat är det i princip bäst för barnet att en förälder inte får del i vårdnaden.
Idag vet vi att det finns oerhört stor problematik kopplat till vårdnadstvister och våld mot kvinnor och barn, även sexuellt våld. Det behöver uppmärksammas mycket mer, liksom användande av PAS, ett kvasibegrepp myntat av en pedofil, som tyvärr används i rätten av okunniga och strukturellt könsdiskriminerande domare som låter sig styr av mannens köpta advokater.

Om porrens bild av hustrumisshandel
Playboy gav år 2000 ut ett nr i Rumänien med en artikel som hette: ”How to Beat Your Wife…without leaving Prints” dvs hur du misshandlar din fru utan att det syns. Det säger en del om den kvinnosyn som finns i herrtidnings-världen och vilka de vill vända sig till.
Porren är full av uppläxningar och piskningar av fruar, våldtagna fruar, tvingade fruar, hur du gör din fru till en hora, hur du bestraffar din horaktiga fru, hur du får din fru att hora åt dig osv. Det är en  kvinnosyn som uppmuntrar till våld och förnedring av kvinnor. Bara två klick så hittar man ”fru”-temat som är ett väl exploaterat tema. Men all förnedringsporr av kvinnor, fruar eller ej, drabbar alla, kvinnor, tonåringar, barn.

Normers betydelse
I Guatemala är våld inom äktenskapet och sexuellt ofredande ett extrem utbrett problem. Om morden är det yttersta uttrycket för det onda som drabbar kvinnorna, faller de dessutom offer för ett sexistiskt våld, som är mera vardagligt, våld i relationer, sexuellt ofredande på arbetsplatser och på allmänna transportmedel. En misshandlad kvinna kan endast göra en polisanmälan om hennes skador är synliga i 10 dagar. Vid sexuellt umgänge med småflickor straffas endast gärningsmannen om det kan bevisas att den lilla flickan inte provocerat sin angripare. Av de 590 kvinnomord som begicks under 2005 har inte ett enda fall slutförts och gm åtalats.
I El Salvador drabbas 82 % av kvinnorna av våld i nära relationer. Idag hittar man dagligen liket av en kvinna. Det könsrelaterade våldet är inte längre ett begrepp, det har blivit standard. Större delen av kvinnomorden orsakas av kvinnohat.
Kvinnan betraktas fortfarande som underlägsen mannen. De som klarar att försörja sig utan man och har ett arbete, betraktas med ogillande. Alla mord innebär ett budskap till kvinnorna och ett tecken på ett djupt liggande samhällsproblem. De flesta angriparna återfinns i offrets närmaste omgivning.
I México, i gränsstaden Ciudad Juarez, utsätts varannan kvinna för övergrepp. Man räknar med att 300 000 av en befolkning på 1,5 milj. utsätts årligen. Våldet i hemmet har vuxit till sådana proportioner att det är ett enormt problem. Den förhärskande machokulturen är en norm extremt och kvinnans värde lågt.

Det gemensamma dessa länder har; México, Guatemala, och El Salvador, är att angriparna och mördarna undkommer straff. De här skrämmande exemplen visar tydligt att det handlar om normer och att ett macho-beteende, att kvinnan ses som en lägre stående varelse, främjar våld mot kvinnor.

Till sist om näthatet mot kvinnor
Mäns våld mot kvinnor måste alltså undersökas från förövarnas bakgrund och värderingar. Vilka sammanhang de ansluter sig till, vilka texter de läser, vilket stöd de söker hos likasinnade för att rättfärdiga sitt våldsutövande och sitt förtryck.
Det är både fel och oansvarigt av media att inte ta det näthat som finns numera utbrett mot kvinnor i kommentering på allvar.  Hatet måste synliggöras ordentligt och belysas.
Mäns våld mot kvinnor är ett alldeles för utbrett problem för att man ska låta det utbredda kvinnohatet passera utan att media verkar bry sig. När det sker ett  öppet hyllande av  de som förespråkar våld mot kvinnor är det inte längre något som kan förbigås av media eller våra beslutsfattare.


121. 
GÄSTINLÄGG:
DAGS FÖR EN ANALYS AV MANSRÖRELSEN OCH MANSJOURERNA!
10 december 2011

Till inlägget Dagens biologilektion från maktens män 6 september 2011 (se kapitlet Makt, kön och sexualitet) kom en kommentar som publiceras i sin helhet här.

Johan Ingerö frågar sig ”Hur klarar sig Norge utan genusvetenskap ” i SvD den 6 september 2012. Hade det inte varit på sin plats att media granskat mansrörelsen, särskilt med tanke på de senaste årens utveckling och den plats som mansrörelsen fått i media? Jo, men det är nog få personer som på allvar tror att media (som borde ha mer kunskap och kompetens och framförallt HAR mer resurser än enskilda bloggare och personer) kommer att använda sin makt till att granska mansrörelsen. Men eftersom media oftast är tysta samt genom sin tystnad medvetet eller omedvetet legitimerar mansrörelsens framfart eller lämnar utrymme i media till mansrörelsen, så blir det andra som får göra medias jobb.  Själv skulle jag vilja dra mina slutsatser så långt att det inom media finns ett stort antal antifeminister, Johan Ingerö på SvD för att nämna någon.

Johan skriver att ”När tre svenska forskare 2006 bestämde sig för att undersöka partisympatier inom olika akademiska discipliner blev resultatet på många sätt en bekräftelse av etablerade fördomar.”

Johan skriver vidare att ”Men inom ett annat forskningsfält lyckades trion identifiera en överrepresentation som måste betraktas som extrem. Bland genusvetarna nådde Feministiskt initiativ 33,3 procent.”  Nu känner inte jag närmare till denna forskning eller anser att den är relevant för ämnet. Borde inte Johan Ingerö vara lika eller mer intresserad av att skriva om hur medias egen eller övriga maktelitens partisympatier ser ut? När får vi se de artiklarna signerade Johan Ingerö?

Vilken partisympati är i majoritet och har ett reellt inflytande över andra partisympatier, Johan Ingerö? Det vill vi att du visar fram istället, Johan Ingerö. När kommer du i dina artiklar att inkludera ett maktperspektiv och fler perspektiv än ett manligt?

Johan skrev bl a att ”Nyligen beslutade landets vetenskapsråd att frysa alla pengar till genusforskning. Beslutet anses ha utlösts av en dokumentärserie i sju delar, Hjernevask (hjärntvätt), som våren 2010 sändes i NRK.” Båda påståendena är felaktiga enligt uppgifter från Arvid Hallén, VD för forskningsrådet i Norge, också intervjuad i P1.

Ja, det är ju så här Johan Ingerö och andra antifeminister arbetar, de tar inte reda på fakta, de tar saker ur ett sammanhang och gör deras egen inskränkta verklighet till en sanning för andra. Borde inte deras metoder vara väl kända vid det här laget, särskilt som de använder ett litet antal metoder (väl kända härskartekniker) varje gång?

Johan Ingerö tycks ha fått sådan panik när han hörde ordet genus att han genast ansåg sig tvungen att publicera en artikel utan en grundläggande research, utan fler perspektiv än ett och utan någon som helst tankeförmåga bakom.
Det roliga (eller sorgliga, beror på hur man ser det) är att Johan Ingerö och tidningens ledning inte själva inser hur inskränkta och lättpåverkade de är av andra män.

Men det var mansrörelsen som skulle analyseras och inte media (trots att media och mansrörelsen knappast kan skiljas åt, då de verkar tillsammans och har samma syfte och mål).

Mansrörelsen med Pär S i spetsen uppmanar till kampanjer. Så här skriver Pär S ”På flera bloggläsares begäran kommer här ett antal lappar om bloggen GenusNytt som du kan skriva ut och sätta upp på anslagstavlor. Syftet är att sprida information om det skruvade samhällsklimatet på genusområdet, och därigenom förändra opinionen!”

Vad ett ”skruvat samhällsklimatet på genusområdet” är, det kan också diskuteras. Men som vanligt tror jag tyvärr att vi skulle hamna i slutsatsen att det är antifeministerna egna ”skruvade” värld dvs deras verklighetsfrämmande uppfattning om omvärlden som avses.

Pär skriver vidare ”En lapp har kommit in från Matte Matik (den översta).”  Jag kommer inte analysera NIVÅN på Pär och hans antifeministiska gäng, det får var och en av läsarna göra själva.

Pär skriver vidare: ”Resten har jag gjort själv.”
Duktigt Pär (ja, män vill alltid bli bekräftade när de gjort något som de anser är bra och stort, ja Pär har ju lagt ner en avsevärd tid på sina lappar, så det är inte mer än rätt att han får lite cred för det).
Sedan fortsätter Pär ”Jacks mejl med förslag har tyvärr kommit bort.”  Oj, så sorgligt, är det någon som kan hjälpa stackars Pär?

Sedan uppmanar Pär ”Gör gärna en kampanj. Så här: Sätt upp en lapp. Den kanske blir nedriven. Nästa dag sätter du upp en lapp med en alternativ formulering. Och så vidare. Kan bli rätt kul…”
Ja, de är både uppfinningsrika antifeministerna och roliga. Eller inte…

Men vilka kampanjer driver då Mansrörelsen? Ja, en har jag påtalat förut nämligen ”Kvotera kvinnor till sophämtare”. Den behöver inte analyseras vidare eftersom en aktuell bloggare redan skrivit ett så informativt inlägg om den kampanjen .

Övriga kampanjer som mansrörelsen driver är bl a:

”Män är förtryckta!”
Man kan undra när män blev förtryckta, eftersom det historiskt kan visas att kvinnor varit förtryckta. Vilket årtal pratar vi om, Pär S och andra antifeminister? Jag vill veta exakt årtal samt datum för när samhället blev mansförtryckande istället för kvinnoförtryckande. När övergick samhället till att kvinnor blev de som förtryckte männen? När fick kvinnor mer makt, status och inflytande än män och kunde förtrycka män?

”Feminism är anti-jämställdhet!”
Varför definierar antifeministerna vad feminism är? Är det inte feministerna själva och andra än antifeminister som ska göra detta? Sedan undrar ju jag med flera om inte anti-feministerna projicerar när de uttrycker detta? Är det inte antifeministerna som arbetar MOT jämställdhet och MOT kvinnor?

”Svensk lag diskriminerar män! Män är den enda grupp som är diskriminerad i svensk lagstiftning!”
Vilken lag avses Pär S ? Män har uteslutit kvinnor från att utforma lagstiftningen som istället bygger på en manlig norm och vår grundlag samt övrig lagstiftning är fortfarande inte könsneutral utan innehåller ordet han.

”Kvotering av kvinnor är mans-diskriminering! Finn dig inte i att bli bortsorterad på grund av ditt kön!”
Att män innehar 75 % av maktpositionerna i Sverige innebär inte att män innehar 75 % av den samlade kunskapen och kompetensen. Män har tillfrågats och utsetts till maktpositioner av andra män. Positionerna har inte tillsatts i öppen konkurrens. Män har kvoterats till sina positioner pga sitt kön inte pga sin kunskap och kompetens.

”Stoppa manshatet!”
Att kvinnor och andra underordnade grupper påtalar att män t ex har mer makt, status och inflytande än kvinnor är inte att hata män. Det innebär istället att kvinnor synliggör kvinnors ojämlika villkor, möjlighet och reella rättigheter. Mansrörelsen använder genast sin privilegierade position och uttrycker och positionerar makt genom att så fort en kvinna uttrycker att kvinnor har mindre möjligheter och sämre villkor än män så ska istället uttalandet vändas MOT kvinnan. Sedan undrar jag om inte mansrörelsen projicerar då de anser att det finns ett utbrett manshat?

”Stoppa kvinnors våld mot män!”
Visste du till exempel att kvinnors våld mot män är av samma storleksordning som mäns våld mot kvinnor. ”
Statistik och kunskap visar att män utövar det mesta våldet mot såväl kvinnor som män. Forskning visar att det våld som kvinnor utövar mot män är ett annat våld än det som män utövar mot kvinnor. Borde inte mansrörelsen istället på allvar arbeta med varför män utövar våld mot kvinnor, barn och män?

Hur kommer det sig att våldsamma män (personer som anmälts, åtalats och/eller dömts för våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn) är de som hänvisar till papparättsrörelsens PAS-agenda dvs en icke-vetenskaplig teori i rättsprocesserna och till mansrörelsens i övrigt samt är de som hamrar på tangentborden på mansrörelsens webbsidor och sprider sitt kvinnoförakt och kvinnohat?
Hur kommer det sig att inte heterosexuella personer driver liknande kampanjer som mansrörelsen? Varför driver inte heterosexuella kampanjer som: ”Heterosexuella är förtryckta”, ”Stoppa hatet mot heterosexuella”, ”Svensk lag diskriminerar heterosexuella. Heterosexuella är den enda grupp som är diskriminerad i svensk lagstiftning”, ”Stoppa homosexuellas våld mot heterosexuella” och ”Kvotera homosexuella till sophämtare”. Ja, varför gör inte heterosexuella det?

Hur kommer det sig att personer utan funktionsnedsättning inte driver liknande kampanjer som mansrörelsen? Varför driver inte personer utan funktionsnedsättning kampanjer som: ”Personer utan funktionsnedsättning är förtryckta”, ”Stoppa hatet mot personer utan funktionsnedsättning”, ”Svensk lag diskriminerar personer utan funktionsnedsättning. Personer utan funktionsnedsättning är den enda grupp som är diskriminerad i svensk lagstiftning”, ”Stoppa personers med funktionsnedsättning våld mot personer utan funktionsnedsättning” och ”Kvotera personer med funktionsnedsättning till sophämtare”. Ja, varför gör inte personer utan funktionsnedsättning det?

Hur kommer det sig att personer med svensk bakgrund inte driver liknande kampanjer i sin helhet som mansrörelsen? Varför driver inte personer med svensk bakgrund kampanjer som:
”Svenskar är förtryckta”, ”Stoppa hatet mot svenskar”. ”Svensk lag diskriminerar svenskar. Svenskar är den enda grupp som är diskriminerad i svensk lagstiftning”, ”Stoppa personers med utländsk bakgrund våld mot svenskar” och ”Kvotera personer med utländsk bakgrund till sophämtare”.

När det gäller etnisk bakgrund så märker ni att vissa av dessa åsikter och kampanjer faktiskt drivs av rasister och främlingsfientliga personer (mestadels män), men inte i den yttersta (absurda löjliga) formen som mot kvinnor.
När det gäller rasism och främlingsfientlighet finns dock inte samma tolerans ifrån media som när det gäller kvinnoförakt och kvinnohat samt en lagstiftning som explicit hindrar hets mot folkgrupp.

Vi vet att personer med utländsk bakgrund diskrimineras i Sverige samt utsätts för hatbrott enbart på grund av sin etnicitet, så det är inte det jag inte vill visa fram. Jag vill visa fram att det finns skillnader mellan mäns kampanjer mot kvinnor respektive mäns kampanjer mot personer med utländsk bakgrund. Likheterna mellan antifeminister och rasister är dock större än skillnaderna.

Vad en ”svensk” är kan diskuteras också samt hur det ändras över tid. Det som ansågs svenskt för hundra år sedan anses säkert inte som svenskt idag. Jag går inte in på den diskussionen nu.

Det som är intressant att visa fram är likheten mellan rasisters och främlingsfientliga personers sätt att ta sig rätten att definiera vad en svensk är jämfört med antifeministernas sätt att ta sig rätten att definiera vad jämställdhet och feminism är.
Det är inte rasister och andra främlingsfientliga personer som ska definiera vad en svensk är lika lite som antifeminister ska definiera vad jämställdhet eller feminism är! Men likväl anser de sig själva ha denna rätt samt tar sig denna rättighet.

Det är ett allvarligt demokratiproblem när vissa odemokratiska grupperingar anser sig ha rätten att definiera demokratiska värden och grundläggande mänskliga rättigheter!

Hur ser det då ut med mansrörelsens framfart? Har de framgång med sina kampanjer? Får de utrymme i media? Har de framgång i rättsprocesser?
När det gäller mansrörelsens framgång i rättsväsendet så påstår jag att den är väl belagt i domar samt att det finns kunskap om mansrörelsens agenda, så jag väljer att visa fram vissa sammanfattande fakta:

-En man kan med framgång hävda det minst sannolika scenariot som argument för de dokumenterade skador som kvinnan har.
-En man kan med framgång hävda att kvinnan provocerade fram våldet.
-En man kan med framgång hävda att barnen påverkats av mamman att lämna falska uppgifter om våld och sexuella övergrepp trots att forskning visar att falska anmälningar och falska påståenden om våld och sexuella övergrepp är mycket ovanliga. Kvinnor och barn tenderar istället att underrapportera samt förminska våldet och de sexuella övergreppen.
-En våldsam man kan med framgång med hjälp av rättsväsendet tvinga kvinnor och barn att umgås med förövaren/honom.

-Män med en enligt rättsväsendet ”skyddsvärd” position kan med framgång komma med de mest osannolika påståenden samt förklaringar till våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn.
-Män med en enligt rättsväsendet ”skyddsvärd” position kan med framgång erkänna att våldet mot barnen skett i uppfostringssyfte, trots att våld i uppfostringssyfte är totalförbjudet i svensk lag sedan slutet på 1970-talet.
-Män med en enligt rättsväsendet ”skyddsvärd” position kan med framgång komma med de mest uppenbara lögnaktiga uppgifter som enkelt kan kontrolleras av domaren. När kvinnor sedan påpekar (de lättkontrollerade) lögnerna blir domare (män) arga på kvinnorna som bevisat männens lögner. Det är uppenbart att kvinnor inte är tillåtna att åberopa skriftlig bevisning för männens lögner eller deras ovilja att samarbeta. Sådan skriftlig bevisning väljer domare (män) att bortse ifrån helt.
-Våldsamma män med en enligt rättsväsendet ”skyddsvärd” position kan med framgång t ex tillerkännas ensam vårdnad utan motivering av domen trots att mannen (t o m är berusad under förhandlingen) eller se till att ställa kvinnan utan skydd från samhällets sida genom att besöksförbudet upphävs t o m av en och samma domare (som själv utövat våld mot sin hustru).

Hur kommer det sig att mansjourerna är så aktiva på internet och bl a kommenterar och ifrågasätter en blogg som Suspicio? Är Roslagens mansjour MOT att sexuella övergrepp på barn synliggörs?
Hur kommer det sig att mansjouren i Jämtland tog parti MOT ungdomar som lämnat följande kommentar ”Dags att komma fram med sanningen snart?? Barnen var inte kidnappade utan SKYDDADES undan sin fars grova fridskränkning mot dem, deras mor och djur!” på en Facebook-grupp som en brottsmisstänkt man med hjälp av Saknade Barns Nätverk bildat då han var misstänkt för våld mot barnen.
Mansjouren i Jämtland skrev då följande kommentar riktad till ungdomar ”mobbning via internet? tråkigt tråkigt, nu ni alla domare och jury va? någon som stöder den handling av barn kidnappning är lika skyldig som alla andra inblandade parter”.

Med facit i hand kan vi konstatera att mansjouren tog parti MOT flera ungdomar utifrån en våldsam mans uppgifter som motsades av tre våldsutsatta barns samstämmiga uppgifter.
Hur kommer det sig att EN våldsam mans uppgifter bedöms som mer trovärdig av mansjouren i Jämtland än tre samstämmiga barns uppgifter om våld samt flera samstämmiga ungdomars uppgifter?

Är det alltså detta som mansjourerna ägnar sin tid åt och som de vill ha statliga och kommunala medel för? Mansjouren i Uppsala skriker högt om mer finansiering. Informationen på mansjourens i Uppsala hemsida är ett bevis för hur mansjouren har ett mansperspektiv och inte kunskap om den kunskap och forskning som finns om t ex vårdnadstvister. Mansjouren i Uppsala MÖRKAR att vårdnadstvister huvudsakligen beror på pappans våld mot barnen eller mamman eller en missbruksproblematik.

Fundera över varför mansrörelsen driver de kampanjer som de gör och framförallt varför de har haft framgång i media och i rättsväsendet trots sina åsikter och agendor!
Fundera över varför det är MÄN som beter sig på detta sätt samt sprider sitt kvinnoförakt och kvinnohat. Fundera på varför män är kraftigt överrepresenterade som våldsutövare. Är det inte här som mansrörelserna borde arbeta och lägga sin energi och tid?

Visste förresten Pär S, att det är många fler män än kvinnor som gått på mansrörelsens antifeministiska agenda?
Hur kommer det sig att fler män än kvinnor trott på mansrörelsens ”fakta”? Vad säger det om män? Hur kommer det sig att fler manliga domare gått på männens argument och ”fakta” än kvinnliga domare?
Har feminister och genusvetare förmåga till ett mer kritiskt tänkande än de som utgår ifrån och vars värderingar styrs av ett (manligt) perspektiv och en (manlig) norm och som inte är beredd eller har förmåga att analysera utifrån mer än denna (manliga) aspekt?


122. MASKULINA KOMMENTARER OCH MÄNS VÅLD MOT KVINNOR  
13 december 2011

I media står om en studie som visar att sjukhuspersonal till viss del har ett överseende med att män slår kvinnor; de lägger en del av skulden indirekt på kvinnan. Något liknande syns även hos polisen, åklagare och domstolar. Vad betyder det att en tingsrätt väljer att döma till villkorlig dom här; ”Fotbollsproffs döms för misshandel”. Vilka signaler sänder det ut om brottets allvarsgrad? Blev påföljden villkorlig dom just för att gärningsmannen inte skulle drabbas av det han gjort? Tog en domstol hänsyn till gärningsmannen – igen? Eller när en gränspolis, som sexutnyttjade asylsökande kvinnor, får mildare dom för att det är synd om honom. Det är tydligt att synen på misshandel av kvinnor, är något som genomsyrar hela samhället Sverige. Läser man kommentarer som kommer in i anslutning till ämnet mäns våld mot kvinnor blir det extra tydligt.

Nedan blandas ett urval av kommentarer från artikeln i SvD med citat från en nyligen publicerat rapport från WHO om det globala fenomenet mäns våld mot kvinnor. Då ser man till både sin förvåning och fasa att svenska män inte skiljer sig nämnvärt från andra länders män, länder som inte har kommit så långt i ”Gender Equality” som, Sverige. Det visar att vår jämställdhet ligger grunt. Att den mest finns på pappret och i idévärlden.

”Man ska ta konsekvenserna av sina egna beslut. Majoriteten av kvinnorna dras till coola, häftiga, kaxiga, arroganta, dominanta män. Dessa egenskaper tycks vara sexiga för kvinnor.

Men då ska kvinnorna inte komma och åja sig över att de blir misshandlade… därför att män med de ovan nämnda egenskaperna har oftast psykopatiska och/eller våldsamma tendenser. Men det är tydligen det kvinnorna föredrar…  då får de stå sitt kast.

Därmed försvarar jag inte det minsta dessa mäns agerande… utan konstaterar bara att ´som man bäddar får man ligga´. Om kvinnor föredrar att ge sex åt sådana män… då får kvinnorna också ta konsekvenserna.”

WHO: Violence against women is a universal phenomenon that persists in all countries of the world, and the perpetrators of that violence are often well known to their victims. 

Nu svär man väl i kyrkan, men om en misshandlad kvinna faktiskt försvarar sin man, vägrar att samarbeta med polisen i någon utredning och fortsätter att leva tillsammans med honom (”han är ju egentligen snäll”), då är hon faktiskt medskyldig.”

WHO: Violence against women has a far deeper impact than the immediate harm caused. It has devastating consequences for the women who experience it, and a traumatic effect on those who witness it, particularly children. 

”På ett sätt håller jag med sjukhuspersonalen.  I vissa fall så får ju faktiskt kvinnan skylla sig själv. Det finns inget som kan reta upp en man så som en kvinna, så är det. Om gubben sedan krökar eller vad det nu är och tanten tjatar och tjatar så är jag inte förvånad att även den som aldrig skulle göra något till slut brister. Kvinnor vet detta och ändå så fortsätter de… Varför då fortsätta??

WHO: National governments are ultimately responsible for the safety and health of their citizens, and it is therefore crucial that governments commit themselves to reducing violence against women, which is a major and preventable public health problem. 

”Skuld är ointressant.

Saker är eller är inte. Det är bara löjligt att tala om skuldbeläggande.

Den ena partnern har valt att misshandla. Det är helt och hållet dennes val.
Den andra partnern har valt att stanna kvar och ta emot. Det är helt och hållet dennes val.

Båda kan när som helst välja att ändra situationen

Det är till 100% den enes ansvar att inte slå. Och till 100% den andres ansvar att bryta upp. Samtidigt.”

WHO: National action first requires that governments publicly acknowledge that the problem exist. 

”Första gången en person blir misshandlad av sin partner, förutsatt att partnern inte hade en känd historia där den misshandlade, så tycker jag synd om personen och önskar dem allt vä

Andra gången? Kunde inte bry mig mindre, är man så j-la dum att man stannar kvar hos en person som slår en så förtjänar man ingen sympati från mig. Ta ett personligt ansvar, ingen annan lär ta det åt dig.”

WHO:  Prevention efforts should therefore include multimedia and other public awareness activities to challenge women’s subordination, and to counter the attitudes, beliefs and values. 

”Slår en ”normal” tjej mig allt vad hon orkar så får jag lite ont, slår jag tillbaka med samma relativa kraft så slår jag ihjäl henne. Den återhållsamhet som vi män måste behärska mot andra är betydligt större än de kvinnorna behöver behärska, detta är något kvinnor behöver tänka på innan de börjar provocera.”

WHO: Special efforts should be made to reach men. Media strategies that encourage men who are not violent to speak out against violence and challenge its acceptability will help counter notions that all men condone violence. They also serve to provide alternative role models of masculine behaviour to those commonly portrayed by the media. 

”Varför skulle det alltid vara fel med våld, men rätt att få säga vad man vill. Våld är inte alltid lösningen, men det är faktiskt inte så dumt ibland. Det är inte så ovanligt med relationer där man kommit överens om att mannen får aga kvinnan, för att deras värderingar säger att det är rätt. Ingen lösning, särskilt inte en dogmatisk sådan, passar alla.”

Vilka slutsatser kan man dra av dessa kommentarer? När de sätts i relation till WHO:s text?

Senaste Trygghetsundersökningen från BRÅ visar att kvinnor är lika utsatta som män när det gäller brottet allvarlig misshandel, men medan män drabbas av okända män, drabbas kvinnor av för dem kända män. I rapporten står också att skillnaden mellan kvinnor (1.7)och män (3.0) i utsatthet för misshandelsbrottet har minskat. Det betyder att relationsvåld mot kvinnor är ett vanligare brott än tidigare.  Följande står på samma sida:

I detta sammanhang är det viktigt att understryka att kvinnors utsatthet för misshandel sannolikt underskattas i högre grad än männens. Antagandet bygger på att kvinnor oftare än män utsätts av en närstående, vilket är en omständighet som enligt tidigare studier bidrar till underrapportering av utsattheten.”

Sammantaget visar detta på oroande utveckling på samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor.  De kommentarer som kommit in – och som alltid kommer in när mäns våld mot kvinnor diskuteras i media – understryker det. Det är värt att upprepa här: En regerings uppdrag är att skydda alla medborgare. Medias bild inklusive inkomna kommentarer visar på en maskuliniserad mansbild som är oroande för Sveriges kvinnor.  Så vad gör regeringen? Hur används mediala metoder för att minska mäns våld mot kvinnor?

123. VAD HAR GJORTS FÖR ATT FÖREBYGGA VÅLDET? 3 juni 2012

I DN skrivs det om att det trots stora satsningar av regeringen på området mäns våld mot kvinnor, så minskar inte antalet våldsutsatta kvinnor, utan verkar snarare öka.

För en tid sedan kom nyheten att ytterligare en stor satsning ska göras för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Tre ministrar, Beatrice Ask, Nyamko Sabuni, Maria Larsson presenterade vid en presskonferens denna satsning och även den speciella utredaren Carin Göthblad deltog. Vad sades då under presskonferensen? Bland annat skulle BRÅ få en halv miljard till att bättre kartlägga våld i nära relationer.

Även Socialstyrelsen fick ett antal miljoner till fyra olika projekt:
– Metoder att motivera våldsutövarna  till behandling
– Effektivare behandlingsmetoder
– Riskbedömningsanalyser för närstående
– Bistå med uppföljningsarbete – dokumentera vad som hänt

Några journalister ställde frågor. Bland annat ställde en kvinnlig journalist frågan vad ”vi i media kan göra”. Svaret blev att skriva om det. Då uppstår följdfrågan – vad ska media skriva om och hur ska de skriva?

Lyssnar man på regeringens presskonferens är det några frågor som inte tas upp:
1. Varför män slår.
2. Hur man ska minska antalet män som slår.

Det enda fokus som fanns under konferensen var hur man ska lappa ihop kvinnor och kvinnors liv, hur detta ihoplappande ska dokumenteras och hur männen som har slagit möjligtvis ska kunna övertygas om att de behöver behandling. Det fanns inget som helst förebyggande resonemang. Kort kan det beskrivas som att bara fixa de slagna kvinnorna och så kan nya män fortsätta slå. Sedan blir man förvånad över att våldet inte minskar.  Krasst skulle man kunna uttrycka det så att man nu satsar för att ta hand om en ny kader slagna kvinnor lite bättre för att underlätta för nya män att slå.

Det råder inget tvivel om att våld i nära relationer är ett enormt problem, både nationellt och globalt.
WHO har slagit fast det just som ett globalt folkhälsoproblem. Då menar man alltså att ”folk” även är kvinnor eller kanske snarare att kvinnor får kallas folk. Alltför ofta pratar vissa kretsar om folk som bara män. ”Svenskar knyter näven i fickan”, ”Norges folk”, ”folk blev upprörda” osv. När man menar kvinnor benämner media alltid det som ett kvinnoproblem – det är inte folket. Det sker även i daglig nyhetsrapportering: Folket – och de speciella kvinnoproblemen är åtskilda. För att omfatta att våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem måste man alltså först förstå att även kvinnor är folk.

Nu kommer alltså även BRÅ fått mer pengar för att följa upp. Det är väl bra – men det minskar inte heller våldet. Vi vet mycket redan. Lite ur senaste Trygghetsundersökningen 2011:

MISSHANDEL
Generellt uppger män oftare än kvinnor att de utsatts för misshandelsbrott (3,0 % jämfört med 1,7 % 2010). I de senaste två undersökningarna har dock skillnaden minskat något. I detta sammanhang är det viktigt att understryka att kvinnors utsatthet för misshandel sannolikt underskattas i högre grad än männens. Antagandet bygger på att kvinnor oftare än män utsätts av närstående, vilket är en omständighet som enligt tidigare studier bidrar till underrapportering av utsattheten (Brå 2001a).

När det gäller allvarlig misshandel är kvinnor utsatta i nästan lika stor utsträckning som män (0,5 % av kvinnorna jämfört med 0,6 % av männen). Nivåerna är relativt likartade jämfört med föregående års resultat.

Även resultaten rörande relationen till gärningspersonen bekräftar uppfattningen att män i regel inte utsätts för misshandel av någon närstående eller i hemmet medan misshandel mot kvinnor oftare sker i det privata

För utsatta kvinnor är bekant den vanligaste relationen till gärningspersonen (46 %), medan männen i en majoritet av fallen uppger att gärningspersonen var helt okänd (72 %).

 I de fall där kvinnor har utsatts för misshandel uppges att gärningspersonen var en närstående person i ungefär en femtedel(21 %) av händelserna. Motsvarande andel för de utsatta männen är 3 procent.

HOT
Kvinnor uppger i betydligt större utsträckning än män att de har utsatts för hot av en närstående (18 % jämfört med 3 %).

I Amnesty Internationals en världsomspännande kampanj Stoppa våldet mot kvinnorna var den fjärde punkten att allmänhetens medvetande om dessa frågor måste väckas. Den svenska regeringen gör tvärtom. De sätter en utredare på att utreda i princip straffrihet för män, en utredare som redan utmärkt sig negativt när det gäller våldsbrott mot kvinnor. Han kommer fram till att fängelsestraff under ett år ska omvandlas till villkorlig dom. Så talar samhället om att en rad brott t ex sexualbrott mot barn och kvinnofridskränkning inte är så allvarliga att gärningsmannen ska frihetsberövas.

Så vi har alltså en situation att samma vår som regeringen kallar till presskonferens för att bekämpa våld mot kvinnor (utan att tala om männen) så kommer en utredning som vill underlätta för slående män att slippa fängelsestraff.
De värderingar som dagligen hörs på nätet, på sajter, på kvinnohatar- och prostitutionsforumet Flashback, i bloggar, i kommentering och i mailande till enstaka journalister, som dristar sig till att skriva om männen, har tydligen  fått effekt. Mannens beteende får inte problematiseras. Regeringen gör följaktligen ingenting för att sätta fokus på männen, att förändra deras värderingar, inget för att kvinnor ska slippa att utsättas för våld. Man låtsas som om nätets ton mot kvinnor och feminismen och allt vad den står för (som det självklara i att kvinnor ska slippa bli slagna) inte finns. Huvudsaken är att inte männens beteende diskuteras och att de – männen inte retas upp. Man låtsas som om det inte finns en mängd män som blir upprörda över att en författare skriver om mäns våld mot kvinnor i Helsingborgs Dagblad, och att kommentarsfälten i media är fulla dessa män som trivialiserar mäns våld mot kvinnor. De som inte tar avstånd utan normaliserar våldet. Det som är det nya maskuliniserade samhällsklimatet.


124. 
IMPORTFRUAR SKA FÅ HJÄLP  OCH SJU KATEGORIER EMOT 29 juni 2012

Landshövding Eva Erikssons utredning om importfruar har kommit: ”Utredare vill stoppa oseriös fruimport”. Jämställdhetsministern uttalar att nuvarande lagstiftning inte är modern. Problemet har uppmärksammats under ett flertal år och misshandlade kvinnor har skickats tillbaka till hemlandet utav män som skiljer sig innan två år har gått. Dessa kvinnor och ibland även deras barn är då ofta traumatiserade och blir stigmatiserade i sina hemländer när de återvänder utfattiga.  De har, som de flesta utsatta människor, ingen möjlighet att göra sig hörda – de har ingen rätt till ”yttrandefrihet”.

Man kan tro att detta är något som alla självklart tar avstånd från. Men icke.

När mäns våld mot kvinnor tas upp ur något perspektiv strömmar alltid kommentarer in från män som mest av allt tänker på männen som slår. Rasistiska undertoner är tydliga och blandas med det vanliga kvinnoföraktet.

Det är som när Kristian Lundberg i en krönika i HD skrev om det faktum att 57 000 kvinnor misshandlas varje år i Sverige – och då är inte mörkertalet med – och han blev alldeles överhopad med reaktioner från arga män. Han fick till och med ”artiga” brev från ”fina” herrar som skrev att han nog var smygbög. Det var tydligen det värsta dessa män kunde komma på som anledning till att man tycker att det är upprörande att kvinnor fortfarande blir slagna av män i nära relationer.
Dolda kameror går bra i moskéer, invandrare buntas ihop och deras kvinnosyn avhandlas överallt – men när svenska män kommer i skottgluggen då tar det hus i helvete. Då blir de kränkta vita män. För det finns inga som är så fullständigt likgiltiga för kvinnomisshandel som denna kategori män bakom sina tangentbord.

I en debattartikel i SvD: ”Två-årsregeln bör slopas”, ges kommentarsfältherrarna fritt spelrum. Av någon anledning anser man det är viktigt att de ska få skriva av sig samma kvinnoföraktande tirader om och om igen. Ena hälften utav åsikterna skyddar vita män, andra hälften går på invandringen. Eller så både och – samtidigt. I ena ögonblicket är utredningen ett genuspolitiskt verk och i andra är det mörkande av det ”sanna” stora problemet.

Här nedan följer en kort sammanfattning av de vanligaste åsikterna med ett exemplifierande.
Dessa kategorier går givetvis att applicera på valfri debattartikel om kvinnor/jämställdhet.

Kategori 1: Skydda vita män.
Men det som folk blir upprörda över här är just generaliseringarna. Att dra alla (inklusive hela historien) över en kam. En bättre ansats är att försöka minimera gruppen och försöka dra ner det till individ. Istället för som nu skuldbelägga alla män. Det är det reaktionerna kommer mot.
(Sant: ”alla” män går bra att smutskasta om de är invandrare, det har ju man sett i TV om inte annat).

Kategori 2a: Kvinnor är lika goda kålsupare
…är det många av kvinnorna som kommer hit med enda avsikten att få uppehållstillstånd, för att sedermera ta hit hela familjen. Dessutom finns det lika många oseriösa kvinnor som importerar män på liknande sätt.

(Sant: Svenska kvinnor gifter sig främst med nordiska och nordeuropeiska män. Den ojämförligt största gruppen snabbanknytningsinvandrare är thailändska och ryska kvinnor som gifter sig med svenska män dvs en ekonomiskt och socialt ojämlik situation just som utredningen pekar på.)

Kategori 2b: Gambiavarianten
kämpar du /annan signatur/lika hårt emot tvångsgiftemål ..eller är det bara thailänska import tjejer som sticker i dina ögon och varför inte gambianska import män?

(Aldrig skrivs det så mycket om Gambia som av svenska nätmän. Det måste vara deras favoritresemål efter Thailand, Brasilien, Costa Rica, Tjeckien, Japan osv.)

 Kategori 3: Statsfeminism är problemet till att kvinnor misshandlas
Men man ställer ju inte ens krav på oförvitligt leverne för de som invandrar till Sverige. Dessutom ska väl de som begått brott och sonat dessa inte straffas ännu en gång av samhället genom att hindras från att bilda familj? Den här artikeln är fullkomligt vansinnig, och en produkt av statsfeminismen. 

Kategori 4: De som hakat upp sig i samma spår i 7 år
..Ireen ”män är djur” von Wachenfeldt från ROKS.

Kategori 5.: Kvinnor är minsann inga offer
Varför ska i lagens och myndigheters ögon kvinnor ses som offer ”det svagare könet” i det avseendet är hen bra, låt oss vara jämlika kvinnor eller män alla får stå för sina beslut och även konsekvenser utav detta, kvinnor som ”importeras hit” kan ju informeras om detta vid sin ankomst. Sluttjatat om jämlikhet.

(Till och med en kränkt vit man kan alltså använda det annars förhatliga ordet hen när han ska bortförklara den globala kopplingen mellan makt och kön- dvs könsmaktsordningen.)

Kategori 6: Balkongflïckeargumentet -alltid gångbart.
Du /annan signatur/ bör nog skaffa dig mera fakta innan du bemöter kritiken mot artikeln på det sättet, håll dig först till ämnet sedan bör du se vilka som står för problem hur vanligt är det med fall från balkonger bland tjejer, flickor, kvinnor från Thailand, Kina, Filipinerna deras balkonger håller alltid det bör ge dig en fingervisning om var problemen finns. Eller tror du att det är så att de endast bor i villor …. eller lägenheter utan balkong.

Kategori 7: Frihetsivrarna, allt ska vara fritt och fritt, det (dvs våld) handlar om livsstil
Landshövdingen stör sig på andra människors livsstil och med en politruks ryggmärgsreflexer vill hon ingripa. Vi borde ha en författningspolis och författningsdomstol som stoppar politrukerna och byråkraterna, annars har vi snart som i ”1984” en ”telescreen” på väggen som alltid ser oss, så att det inte sker något ”sex-crime”.Allt är bara fantasier.

(Orden ”frihet/fantasier” går att använda för att bortförklara all form av exploatering, misshandel och kränkningar t ex tecknad barnporr.)

 

125. DET ÖKADE ANTALET VÅRDNADSTVISTER OCH NÄTETS BETYDELSE
3 november 2012

Antalet vårdnadstvister ökar i Sverige. Nu ska en kartläggning genomföras om vad som ligger bakom.

Det finns tecken på att det inte är en slump att vissa förhållanden avslutas med en uppslitande separation. De som lider mest utav detta är naturligtvis barnen. Man vet också att även mammor som blivit slagna oftast ändå vill ha ett fungerande umgänge, men gränsen går när man tror barnen tar skada. Men det finns givetvis olika varianter på orsak – verkan, men det är strukturerna som är intressanta. Det finns ett antal sådana strukturella ingångspunkter för att förstå denna ökning. En sådan är rättsväsendet hantering av vålds- och övergreppsproblematik i anslutning till relationer. I de fall där det förekommer övergrepp leder det självklart ofta till en separation. Inte tvärtom, att ”beskyllningar” om övergrepp kommer efter separationen som det ofta hävdas. Väldigt få övergrepp utreds ens, ännu färre leder till fällande dom. I statistik från BRÅ ser man att antalet övergrepp mot barn ökar. Detta måste föras in i samband med vårdnadstvister, det är i samband med övergrepp de starkaste känslorna in. Men givetvis inte bara. Inget är enkelt.

Negativa känslor uppstår heller inte ur intet. De kan ha funnits långt innan förhållandet tog fart och de finns givetvis kvar efter separation. Kan det vara så att en viss typ av män fortfarande tycker att mannen är familjens överhuvud och att denna grundläggande värdering ställs på sin spets i en separation? Det går inte att gå in i sådan här granskning utan att ta med samhällstrukturer och den backlash som jämställdheten har genomgått det senaste decenniet. Märkvärdighet lite har ändrats i relationer, kvinnan tar fortfarande det största ansvaret inte bara för barnen utan även för hemmets funktion. Hon är fortfarande hushållerska och de män som anser att detta är en ordning de stödjer, får givetvis problem när kvinnan går ifrån dem.

Där har nätet och nätets samling haft stor betydelse. Det gäller för övrigt hela backlashen vi upplever nu på jämställdhetsområdet. Att kvinnoföraktande män och män med starkt könskonservativa åsikter har ökat med nätets utbredning kan man bara gå in i närmaste kommentarsfält och se. Kvinnohatar- och prostitutionsforumet Flashback har haft stor betydelse. Där har man kunnat normalisera mäns överordning i 13 år nu.  Men påverkan därifrån är ett ickeämne i media idag. Ändå ser man tydligt att media själva tar intryck. Ett särskilt problem i sig är det att en stor morgontidning har drivit ett papparättsperspektiv i decennier och motarbetat mammor under hela denna tid.

På nätet finns också ett antal olika bloggar där papparättsrörelsen hetsar varandra. Det blir som en kamp om vem som har den mest uppslitande vårdnadstvisten, den som kan hata mamman mest, den som kan får tag på flest dokument att diskutera öppet och den som kan trakassera sociala myndigheter och dagispersonal mest. Den som är den bästa stalkern helt enkelt. Män rapporterar om senaste dusten med socialen, lägger ut nya smygtagna filmer över möten med berörda personer, man uppmuntrar varandra, man karaktärsmördar alla ”motståndare”, allt i ett ryggdunkande nätbroderskap där den bittraste fienden är den f d sambon eller frun. Barnen blir ett användbart redskap att visa den makt man tycker att män rättmätigt ska ha i samhället. I den här undersökningen kommer man inte förstå vårdnadstvisternas ökning och dess problematiska kärna om man inte involverar all denna nätaktivitet och mäns behov av förbrödring, som vi både ser IRL på t ex fotbollsmatcher eller bilträffar, och även på nätet. Där blir kvinnoförakt och vårdnadstvister en samlande kraft.  Nätets maskuliniserande verkan tar sig olika uttryck. De ökande vårdnadstvisterna är ett sådant uttryck.

 

VARDAGSSEXISM

 

126. VARDAGSSEXISM OCH MÄN SOM HATAR KVINNOR 24 januari 2012

Det skrivs överallt om en nyhet som ursprungligen kom ifrån nättidningen Feministiskt Perspektiv. Det handlar om ett innebandylag som har använt taktikkort där olika tjejer och deras namn fick utgöra olika strategier för försvarsspel i innebandy. Ur artiklarna som beskriver hur tjejnamnen har använts:

”Petra, Jennifer och Sofia. Där beskrivs också hur spelarna ska agera vid de olika typerna av försvarsspel genom liknelser med hur en kan behandla olika tjejer. Jennifer beskrivs ömt och uppmaningen är att hon är någon som en ska ”vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om”. Sofia och beskrivs som ”snygg, sexig” och lite mer framåt än Jennifer. Sofia gillar dessutom att ”klä sig utmanande” och ”ta för sig i sängen”.  En annan formulering lyder: ”Genom att i rätt läge hångla och tafsa på Sofia får vi ut optimalt resultat.” Tonen skruvas upp när Petra beskrivs: ”Petra är den galna bruden som man nästan är rädd för. Hon rivs, bits och gillar att dominera. Petra blir sugen när man är aggressiv, tar för sig och har attityd.” Instruktionerna fortsätter: ”I sängen kan du riva sönder hennes kläder och smiska henne på rumpan”, ”Släpp loss monstret, släpp loss Petra.”

Det här är sexism – grov sexism.

Normaliserat av vuxna män, som i sin tur för över sina normer på 14-åriga grabbar i en situation där de ska läras upp av tränarna. Det är som det alltid fungerat; gubbarna lär upp grabbarna, hur dom ska tas, tjejerna. Ingen förälders tycks ha reagerat över att de använde ”tjejnamn” i undervisningen.
Ingen annan i klubben heller, trots att fler måste ha känt till det.
Det var helt enkelt vardagssexism.

När det blir känt säger en av de ansvariga männen i klubben, ”tråkigt att någon känner sig kränkt”.
Tråkigt att någon känner sig kränkt?? Det var inte mycket som denne idrottsansvarige man förstod.

För några dagar sedan väckte en ”skämtteckning” i Metro stor uppståndelse för att den var rasistisk. Den föreställde färgade urinvånare där en kvinna och hennes lår stod i fokus som en handelsvara. Ingen nämnde dock att den även grovt förtingligade kvinnan och gjorde hennes kropp till något som skulle kommenteras och överlämnas från man till man. Kvinnan som en bytesvara fanns inte ens uppe till debatt.

Regissören von Trier gjorde bort sig när han uttalade sitt stöd till nazism. Han har dock inte ansetts göra bort sig för att han visar att han har en unken kvinnosyn.

En krönikör i Expressen blev utsatt för skarp kritik för en främlingsfientlig text. Samma krönikör har både uttalat och skrivit negativt om kvinnors värde utan att få kritik.

En annan krönikör i samma tidning skrev en krönika om hur han ser att invandrade människor lurar honom i tiggerisammanhang och för det fick han mycket kritik. Samma krönikör har uttalat sig negativt om kvinnors värde och någon kritik där heller.

En krönikör i AB, mångårig sådan, har tidigare grovt smutskastat en utsatt kvinna och en mycket utsatt flicka – ett barn. Krönikören, och författaren, hyllas ständigt och andra journalister beter sig närmast underdånigt/skräckslaget gentemot honom.

En amerikansk skådespelare har upprepade gånger visat att han har en unken kvinnosyn. Han hyllas ändå på nätet och får fortsätta spela in TV-serier.

En amerikansk regissör som uttalat sig positivt om att han som grabb togs till bordell för att ”tränas upp” får fortsätta filma som om inget hänt.

En modeskapare åker ut ur kylan för att han är rasistisk. Att han varit sexistisk under många år spelar ingen roll.

Breiviks handlande har bara studerats och omskrivits i media ur ett främlingsfientligt perspektiv. Hans starka antifeministiska tankar och hans åsikter att jämställdhet är av ondo har inte fått någon uppmärksamhet. (Utom av tidningen Feministiskt Perspektiv)

Det finns mängder av exempel på att sexism är något normalt men där rasismen är en skamfläck. Ändå är rasism och sexism densamma. Det är oss mot de andra. Kön eller ras spelar ingen. Men kvinnan drar som alltid det kortaste strået. Hon får inget skydd. Varför? Därför att media är sexistisk till sin grundform idag och hur ska de då kunna kritisera sig själva? Varför finns annars alla dessa nakna kvinnor överallt media?

Nu har alltså en innebandyklubb uppmärksammats för sin sexism. Lägg märke till att tidningen som gjort det är Feministiskt Perspektiv. Ingen annan media.  Det beror – återigen – på att normaltillståndet i media har en sexistisk grundton. Sexism ligger där hela tiden som en avklädd kvinnokropps-dörrmatta som alla trampar på varje dag. Vad hade hänt om innebandyklubben skrivit lika nedlåtande mot ”negrer” eller judar? Då hade mansmedia uppmärksammat det för längesedan. Trots att det är kvinnor som våldtas, misshandlas, mördas, kränks, trakasseras och diskrimineras mer än någon annan grupp idag i Sverige. Och i världen.
Men fortfarande, trots detta, tillåter media att kränkningar av kvinnor ska vara ett diskussionsämne.
Fortfarande får män tycka till om rätten att kränka! Män som hatar kvinnor verkar ha tagit över media totalt.  I GP ställs till och med frågan till ”läsarna” om dessa sexistiska innebandykortfrågar: ”Vad tycker du?” På Expressen får ”läsarna” rösta om det är rätt att vara sexistisk eller inte.  På det här sättet normaliserar media att män får kränka kvinnor, att män som hatar kvinnor får kommentera kvinnor.


127. RYANAIRS YTTRANDEFRIHET = AVKLÄDDA KVINNOR 18 februari 2012

Nu har flygbolaget Ryanair fällts – igen – för sexistisk reklam. I GP. ”Kritik mot lättklädd reklam”

”Två kvinnor i svarta underkläder blickar utmanande mot biljettbeställaren på Ryanairs hemsida. Bredvid reklambilden lyder budskapet: ”Glödheta biljettpriser och personal”.

Det är alltså inte första gången det här lågprisbolaget visar att de har en nedvärderande kvinnosyn.
Bolaget lever tydligen i en värld där man kan gå över kvinnokroppen för att attrahera det kundsegment de vill ha – vilket får antas vara manligt dominerat. Eller rättare sagt dominerat av andra sexistiska män.
Ryan Air har alltså tidigare fällts för sexistisk reklam men det hjälpte med andra ord inte. Tvärtom. De tänkte ”fortsätta att kämpa för kabinpersonalens rätt att ta av sig kläderna.” Men det gäller alltså inte piloterna som får ha kläderna på. Likadant med ledningen tydligen som tydligen inte behöver ta av sig kläderna på jobbet för att visa sin yttrandefrihet.

Ryanairs vd Michael O’Leary har en osviklig vilja att visa sig som en riktig masochistisk man. Han marknadsförde en förstaklassrutt som flygbolaget planerade, genom att kalla det ”beds and blowjobs”. Han ansåg att det inte fanns något bättre sätt att tillbringa fem timmar än att få denna service. Uppenbarligen gällde det bara för män även den gången.
Allt motstånd mot denna kränkande kvinnosyn avfärdar han som politiskt korrekt, tråkig och ett ingrepp i yttrandefriheten. Med en människosyn där han väljer att mannen i princip ska ses som en i driftsmässig sexgalning och att kvinnan (den unga) ska vara ett ting och objekt för denna drift.

Känns det igen? ”Yttrandefriheten” igen om rätten att nedvärdera och förtingliga kvinnan?

Free speech är lika med kvinnan som sexobjekt dyker upp om och om igen. Att kvinnan kan uttrycka sig fritt är däremot inte intressant. Hon ska bara ta emot och var rätt klädd – dvs avklädd. Då anses hon ha yttrandefrihet – av män med makt. Men det var aldrig tanken att blowjobs skulle ”erbjudas” på någon flygrutt. Citat från en artikel om det här:

Nej, självklart inte, det vore ju olagligt. Beds and blowjobs är bara ett arbetsnamn som ska symbolisera en nivå av service som man normalt sett inte skulle associera med Ryanair. Men det skulle inte erbjudas några avsugningar, säger Stephen McNamara, kommunikationschef för Ryanair.

Enligt Stephen McNamara har inga av medarbetarna på Ryanairs huvudkontor haft några problem med arbetsnamnet ”beds and blow”. Han säger att Ryanair är ett ”kul ställe att jobba på” och att ”ingen har varit känslig för uttalandet jobs.

 Inget ”free speech” i det fallet alltså så. Bara ”kul” att jobba där som kvinna. Men vem är det kul för?
Återigen – ”krav på yttrandefrihet” skyler över ett järnhårt grepp på vad som är rätt att säga. Som om inte det räckte har denne omogna förväxta grabb även slängt ut sig att de ska visa porrfilm på flyget. Man får förmoda att det också är till blow jobs-kategorin resenärer.
Det är möjligt att allt är ett skämt och det anses vara ett pr-trick men vad säger det om toleransen till sexism? Skulle Ryanair kunnat skämta rasistiskt?

Dessutom, att flyga med Ryanair är förenat med risk.  Piloter har varnat för att de inte kan garantera flygsäkerheten, anonyma piloter givetvis, ingen yttrandefrihet gäller då. Kunder som klagar och får rätt från ARN (Allmänna Reklamationsnämnden)har heller inget att vänta från Ryanair. Bolaget struntar i kritiken. Återigen så åskådliggörs tydligt att människosyn och kvinnosyn är en och samma sak, och att som vanligt drar kvinnan det kortaste strået.


128. VARDAGSSEXISM OCH OPERANS AXELRYCKNING 3 april 2012

En historia på Göteborgsoperan rullas upp som har sitt ursprung i en Facebook-kommunikation. Bakgrunden finns återgivet i en artikel med rubriken ” Tidigare artikel – vulgärt svar på kritik”:

I fredagens Expressen skrev opera­kritikern Gunilla Brodrej på kultursidorna om operasexismen och att hon blivit påhoppad på Facebook.

Hon nämner bland andra Operans dramaturg, Göran Gademan, och en solist i ensemblen, och tidskriften Operas chefredaktör Sören Tranberg, som delaktiga i nätdiskussionen. Så här refererades samtalet i Facebookstråden:

 NN: ”Tror att hon behöver ett rejält kylskåpsknull”.

Göran Gademan: ”Där satte du fingret på den ömma punkten, NN”.

Operasångare: ”Hon har nog fått för lite …”

Sören Tranberg: ”Ömma punkten: Kylskåpshandtaget, eller…”

Göran Gademan: ”hahaha”.

Detta är vuxna mäns konversation vilket kanske är bäst att förtydliga. Den här konversationen har lett till förvecklingar.

GP:s  kulturskribent Gabriel Byström kommenterar:

Problemet är uppenbarligen inte kommentarerna i sig och den människosyn de speglar utan att rollerna sammanblandats, att den unkna synen blottats för en offentlighet. I själva verket är det precis tvärtom.
Det faktum att rollerna sammanblandats, att dessa kommentarer spreds till omvärlden är utmärkt. Det tvingar Göteborgsoperans ledning att ta itu med ett problem som tveklöst finns. Det inträffade måste bli startskottet för en bredare och djupare diskussion inom Göteborgsoperan. En diskussion som inte i första hand handlar om sociala medier, utan om grundläggande värderingar. Att det finns en del att arbeta med torde vara ställt utom allt rimligt tvivel.

Kommunalrådet Jan Hallberg, tillika vice ordförande i styrelsen för Operan, uttalar sig också. Men: Göteborgsoperan lägger locket på efter några pliktskyldiga floskler:

…..Operan /håller/ också på att arbeta med en policy för sociala medier.

– Självklart ska det finnas en respekt för yttrandefriheten, men man måste också veta var gränsen går för vad som får sägas.

Sammanfattningsvis säger sig /Operans ledningsgrupp/se allvarligt på händelsen. Den menar att Gademan brustit i omdöme och beklagar att han som medarbetare vid Operan agerat på ett sätt som kan uppfattas som kränkande.

Påföljden för det sexistiska påhoppet på Gademans Facebooktråd blir en erinran.

Vad det innebär är oklart. I pressmeddelandet skriver operachefen Lise-Lotte Axelsson:

– Medarbetaren har fortsatt förtroende i sin yrkesroll på Göteborgsoperan trots det inträffade.

Så låter det alltid när sexism utövas och någon reagerar på det: någon beklagar att det kunde uppfattas som kränkande – inte att det var kränkande. Så lägger Operan skulden på den utsatte och skyddar sin dramaturg. Känns det igen? Det handlar om djupt sittande värderingar som kommer upp till ytan. Borde inte Operans lednings-grupp vara tacksam istället att deras dramaturg visat sitt rätta ansikte? Precis som GP:s skribent påpekade?

En genusvetare intervjuas i GP:

Genusvetaren Lisa Lindén arbetar med jämställdhetsfrågor och har studerat teater- och operarepertoar ur könsperspektiv. Mellan 2004-2011 såg hon 40 föreställningar. En av uppdragsgivarna var Göteborgsoperan.

Lisa Lindén säger att det utifrån pågående debatt inte är mycket som har förändrats när det gäller skildringar av sexualitet:

– Just på Operan var ett återkommande drag i analysen att det var vanligt med en rå, manlig sexualitet där det förekom mycket sexualiserat våld mot kvinnor, ofta för att uttrycka en stämning i föreställningen. Kvinnor framställdes ofta som subjekt i form av prostituerade.

Staten har pumpat in miljoner i Göteborgsoperan och Göteborgs kommun har bidragit, liksom som länet, till verksamheten. Ska allmänna medel gå till att en verksamhet som har medarbetare med en kvinnosyn som objektifierar halva Sveriges befolkning? Är det ok? Till en verksamhet som skyddar och upphöjer konstnärliga ledare såväl som enskilda medarbetare som har värderingar som en Flashbackmobb? Hur ska de kunna spegla en komplex verklighet? Och kvinnors del i den? Glada prostituerade? Män som tar för sig?

Detta visar att vardagssexism är utbredd överallt. Ingen verksamhet är förskonad. Den finns hos medelålders IT-nördar, hos fotbollspelare, lärare, regissörer, operasångare, lastbilschaufförer, direktörer, poliser, ledningsgrupper, hos chalmersprofessorer som nyligen uppdagades. De som är sexistiska beskyddas ofta: de är missförstådda, har utsatts för komplott, menade inget illa osv.

Vad är det som gör att Operans dramaturg så självklart uppmuntrar att en kvinna behöver ett knull och att en chefredaktör, tidigare sångare vid samma opera, nu en man som ska spegla operavärlden, gör samma sak? Finns det något annat som förenar som lite ”hederligt kvinnoförakt”, som att objektifiera kvinnan som ett sexualobjekt? Då tar bröder sig i hand över alla yrkesgränser, över alla nationsgränser, över alla religionsgränser, över alla etniska gränser. Då existerar inga gränser.

Göteborgsoperan verkar ta ganska lätt på det. Det är ju bara lite vanligt kvinnoförakt, inget som ruckar på förtroendet. ”Vi ser över rutinerna på sociala medier”. Men här kvinnosynen bär operans dramaturg med sig överallt, i varje möte med en kvinna, i varje uppsättning, hur en kvinna ska framställas, hur hon ska betraktas, hur hon ska titta och bli betraktad. Det här är kultur som skapar och vidmakthåller urgamla strukturer. De patriarkala strukturerna. Istället för motsatsen.


129.  KONSTNÄRLIG SEXISM 18 april 2012

En konstnär har gjort en installation som föreställer en tårta utformad som en negress där inkråmet är blodfärgat. När någon skär i underlivet på kvinnan, skriker konstnären. På TV visas en film där kulturministern med ett leende skär i denna blodröda massa under tiden skriken hörs. Obehagligt. Men här rörs olika skikt i vårt samhälle ihop. Kön och ras brukar höra ihop. Men det rörs ihop på ett så intrikat samhälleligt plan att vi inte ens alltid ser det.

Afrosvenskarnas förening protesterar mot rasism. Konstnären, själv afrosvensk, reagerar med det vanliga: ”Skulle jag vara rasistisk?” Men båda dessa parter missar målet. Att det är sexism.

Hiphopen brukar användas sig av samma medel, sexualiserade svarta kvinnokroppar i raIngen afrovensk eller annan förening har, åtminstone inte högljutt, protesterat mot det. Det är precis samma sak som med den här tårtan. Svarta kvinnokroppar, som konsumeras av både svarta män och vita män – och kvinnor.

För en tid sedan kom en debatt om sexism i operavärlden igång ( se ovan) som fortfarande är levande och förhoppningsvis kan leda till en förbättring i den konstformen. Den sexistiska dramaturgen försvarade sig då mot sexistanklagelserna med att han var homosexuell, hur kan han vara sexistisk?

Men det ger inget frikort, tvärtom, en del av homosex-rörelsen använder kvinnokroppen som ett redskap för att uttrycka sin sexualitet. Kvinnokroppen objektifieras alltså dubbelt. Björn Wiman, DN tog upp detta i en krönika ”Operans egna huliganer.” Även i det här fallet med den nakna tårtkvinnokroppen som blöder kommer den här aspekten in men den har helts glömts bort i sammanhanget.

På Newsmill skriver Marina Osman Sherifay en rätt klargörande artikel som fått titeln: ”Konstnären mer problematisk än kulturministern”. Det går att dra paralleller till operavärldens diskussion för att se att även i detta konstutryck använder den homosexuella konstnären, kvinnokroppen som ett redskap.

Kvinnokroppen, naken, blödande, är bara en fetisch för något annat. Konstnären går då både i hiphopens och i operavärldens fotspår. Men det här är känsligt – få verkar våga ta upp det annat än i den redan rätt konstlade operavärlden. Det krävs att man förstår vad det är som händer nu när allt rörs ihop och förenklas; Att det handlar om sexism. Från en afrosvensk och homosexuell man. Samtidigt.
Det handlar om att kvinnokroppen är ett redskap för rasism och ras och kön där kvinnokroppen alltid, som vanligt, alltid, drar det kortaste strået.


130. VARFÖR HAR FÖRSKOLEFLICKOR TAJTA KLÄDER OCH POJKAR RYMLIGA?
28 januari 2013

I en debattartikel  i AB hävdar en könskonservativ debattör att könsroller är av godo. Man ska behandla barn olika för att de blir olika av att vi behandlar dem olika. Ett av många cirkelresonemang i artikeln. Det är många uppenbara motsägelser som att könsneutralitet har enbart med ordet hen att göra och att hjärnans utseende hos en vuxen individ skulle tas som intäkt för att något rätt eller fel för barn. Som att biologiska roller om de nu är biologiska, skulle gå att påverka. Varför i så fall denna skräck för någonting som skulle vara givet i så fall? Hjärnan anpassar sig tidigt och utvecklar mönster som den behöver. Att använda det som en intäkt för att man ska göra på ett visst sätt som barn är ett annat exempel på cirkelresonemang som kommer från könskonservativt håll. Om flickor sexualiseras tidigt som ger framtida problem med självkänslan är det bästa att motarbeta detta och börja aktivt med att synliggöra attityder – att göra ett medvetet val. Om pojkar bråkar som tonåringar och kör ihjäl sig för att de upplever att det är en del av en mansroll är väl det bästa att tala om det finns alternativ tidigt i livet. Då man kan göra skillnad.

Idag ser en på långt håll från ett dagis vilka som är flickor och pojkar. Dagisflickor har i stort sett alltid något rosa på sig och kommer en närmare ser en att de ofta har trängre kläder. Pojkar har blått eller svart och rymligare kläder. I förskoleålder blir detta ännu tydligare. Varför har förskoleflickor tajta jeans? Varför har förskolepojkar rymliga jeans? För bara några decennier såg man knappt inte skillnad på flickor och pojkar på dagis. Det fanns dockor till pojkar och flickor lekte med bilar utan problem. Nu har det blivit något farligt för vissa. Varför? Varför blir det ett hot? Varför har man behov av könsroller och varför har samhället så kort minne? På samma webbsida som denna debattartikel, finns det en nyhet om ett skidgymnasium i Storuman där anställda gick på strippklubb och bordell för kommunens pengar. Män som objektifierar och utnyttjar kvinnokroppar för att de tycker de har rätt till det. Vilka signaler ger det till de unga gymnasisterna? Hur ska dessa anställda kunna umgås naturligt med gymnasiets unga flickor när de köper kvinnokroppar ena stunden för att vägleda dem i nästa?

Idag finns dessutom också en nyhet om en mäklare som kräver sexuella tjänster när han hyr ut.
Det behövs mycket arbete med att få bort könsroller och föreställningar om att ett kön har rätt till ett annat. Att män ser sig ha rätt till att förnedra kvinnor. Vad säger artikelförfattaren om det förresten?  Är det naturligt eller en könsroll med manliga skidklubbanställdas val att gå på strippklubb? Eller att en 60-åring förnedrar unga bostadslösa kvinnor? Ska pojkar redan på dagis läras sig att flickor är objekt eller ska de lära sig att vara kompisar med dem? Att få leka med både med dockor och med leksaksbilar oavsett kön?  Kommer det att leda till att vi i så fall slipper att läsa om strippklubbsbesök i framtiden? Låt alla leka med vad de vill och hjälp till aktivt att släppa alla barn fria. De översköljs ändå av förväntningar från släktingar, media och leksaksreklamen. Av kompistryck och av förväntningar som är outsagda från hela samhället. Och från nätet.

Man kan inte samtidigt välja att inte sexualisera flickor och säga att de ska behandlas annorlunda – för då vet artikelförfattaren som alla andra att samhället kommer att hamra in budskapet att de är kroppar. Med helsidesannonser av nakna behå- och bikinikvinnor i media och som visar sig i de små bikinis som treåriga flickor har (där de får dra i dem där bak för att de åker in på ett obekvämt sätt) medan pojkar är fria att leka i stora badshorts. Låt 1000 blommor blomma på dagis.  Behandla alla barn lika oavsett om de är flickor, pojkar eller däremellan. Så åstadkoms livslång respekt och alla får samma möjligheter att slippa sexualiseras eller att inte lösa konflikter med våld.


131. 
HUR OFTA SKA MAN HÖRA ATT SEXISM ÄR ”HUMOR”? 29 januari 2013

En teckning där en pojke tittar in på en flicka på toaletten har ”smyckat” en skola i Luleå. Skolledningen försvarar sig med att det är humor. Känns det igen?

När nakna kvinnokroppar med döda fiskar visas i en dansk sportfisketidning kallas det humor. När en kvinnomun suger av en korv kallas det humor. När det fälls grova sexistiska kommentarer i olika sammanhang kallas det också humor. ”Har du ingen humor” kan kvinnor få höra om de får veta hur deras bröst ser ut. Det är en dubbel kränkning. Först den initiala kränkningen i en bild, ett verbalt uttryck eller fysiska tafsanden och sedan få veta att det bara var humor. Humor?! Vad är det för skoj med sexism? För vem är det skoj? Hur många gånger ska en få höra det unkna försvaret för att behandla kvinnor nedvärderande?

Att en skola deltar i samhällets sexism, som så ofta numera visar sig både på nätet och i reklam, är häpnadsväckande. Om skolan nästa vecka får ett uppror för att sexistiska instagrambilder lagts ut – skulle de då tycka att det var humor?

I Tyskland har det startats en hashtagg (#aufschrei) sedan en kvinnlig journalist fått nog och talat ut i pressen om en sexistisk politiker, numera partiledare.  Tråden har fullständigt exploderat av uppdämd ilska över den sexism som kvinnor tvingas genomlida i samhället och på arbetsplatser.

I Australien håller landets ledare Julia Gillard ett brandtal om den sexism hon varit tvungen att stå ut med – upplevelser hon delar med mängder av australiska kvinnor.

I Sverige röstar skolpojkar om veckans lammkött.

Hälften av Sveriges kvinnor hade utsätts för någon form av sexuella övergrepp enligt undersökningen Slagen dam. Men det är nog lågt räknat. Vem har inte råkat ut för verbala kränkningar eller för en blottare? De som är mest utsatta är unga flickor. De har hela nätet fullt av groomare och flashbackklapprare.

Skolan är en arbetsplats. Det är dessutom en plats där en ska betona allas lika värde.
Hela den här skolans ledning behöver gå på genusutbildning. Om det nu räcker.

 

VÅLDTÄKT

132. DEN KLINISKA BILDEN AV EN VÅLDTÄKTSMAN
20 DECEMBER 2010

I media skrivs om att ”Topsning av sexköpare löste våldtäkt.” Polisen i Västra Götaland topsar alla misstänkta sexköpande män för att kunna följa upp andra brott. Att detta är bra utifrån erfarenheter visar forskning – det finns ett samband mellan våldtäkt och prostitutionsköp.

På brottsofferdagen hölls ett föredrag om kriminalvårdens ROS program. Föredraget visades i SVT, Kunskapskanalen. ROS står för ”Relationer Och Samlevnad”.
Programmet syftar till att behandla sexualbrottslingar. I samband med Göran Lindbergfallet nämndes ROS-programmet.  På liknande sätt som Lindberg försöker sexualbrottslingar/våldtäktsmän enligt forskning bagatellisera och förminska sina handlingar. ROS syftar bl.a. till att öka empatin och ansvarstagandet.  Att öka medvetenheten om de egna handlingarnas effekt på andra människor.  Programmet tar lång tid att genomföra och finns i fler länder.
Under föredraget om ROS gick föreläsaren igenom vad som kännetecknar den kliniska bilden av en våldtäktsman och det är bl a:
– låg självkänsla
– brister i intimitet
– negativ kvinnosyn
– legitimerar sina övergrepp för att upprätthålla sin självbild
– konsumerar prostitution

Det finns flera kopplingar mellan att vara prostitutionskonsument (i dagligt tal kallat sexköpare) och att utöva sexuellt våld mot kvinnor. Kvinnor i prostitution utsätts för ett utbrett våld och risken att bli mördad är mycket större än för andra kvinnor. Undersökningar från andra länder visar att män som umgås i prostitutionsmiljöer har svårare att bedöma var gränsen mot kvinnors integritet går.
Det finns t.ex., föreställningar om att kvinnor vill ha hårda tag och egentligen njuter fast de utsätts för smärta liksom en utbredd uppfattning att kvinnor i prostitution inte kan våldtas.
Undersökningar med svenska prostitutionsköpare pekar åt samma håll, kvinnan är framför allt en sexualiserad varelse, och mannen anser sig har rätt att definiera sexualitetens gränser utifrån sina egna behov.

Ett exempel på kopplingen mellan våldtäkt och prostitution visas i en händelse som nyligen återgavs i Expressen: ”Unga flickor låstes in och våldtogs på hotellrum.” En grupp män lockade med sig två kvinnor från en tillställning till en efterfest på ett hotell. Där gruppvåldtog de kvinnorna, i olika rum. Männen försökte då de greps att försvara sig med att de betalat kvinnorna, därmed ansåg de alltså att våldtäkterna skulle vara legitimerade. Kvinnorna var dock inte prostituerade, utan fallet visar snarare hur våldtäktsmännen bagatelliserar övergrepp genom att försöka blanda in prostitution. Gränserna flyter ihop.


133. BRA SÄTTA FOKUS PÅ RÄTTSVÄSENDET OCH VÅLDTÄKTSBROTTET
12 februari 2011 

I Assangeaffären framförs kritik om hur förhören har hållits i en artikel i SvD.
Det är bra att sätta fokus på de ofta undermåliga våldtäktsutredningarna och hur domstolars fördomar påverkar utfallet i våldtäktsåtal. Fokusera på följande brister/åtgärder:

  1. Bättre bemötande gentemot personer som anmäler övergrepp.

Om de möts av grundläggande misstro är det stor risk att de inte längre vill medverka i någon utredning oavsett vad som händer sedan. Det är svårt att reparera ett inledande i dåligt bemötande.
Det ska också vara möjligt att få en kvinnlig polis om anmälaren önskar det.

  1. Bli bättre på att förstå rädsla hos offret liksom att beteendet efter ett övergrepp kan vara irrationellt och ologiskt.
  1. Dålig samordning leder till nedlagda utredningar.

I media igår rapporterades om en våldtäktsutredning där det dröjt fyra månader innan utredare kontaktade vården och vid det laget hade bevisen kasserats.
Kontakter med vården måste bli bättre, medicinsk expertis måste kallas som vittnen vid de tillfällen det behövs för utredning och under rättegång, vilket inte sker idag med självklarhet.
Även kontakter mellan olika polismyndigheter och utredningar med samma modus operandi, eller där samma gärningsman varit aktuell tidigare måste bli bättre.

  1. Förhör misstänkta!

Ingen utredning ska kunna läggas ner utan att den misstänkte åtminstone förhörs en gång. Det borde vara en självklarhet.

  1. Förhören med den misstänkte är ofta alltför fokuserade på själva sexualhandlingarna.

De ska också fokusera på hans syn på sexualitet, på kvinnor i allmänhet och den aktuella kvinnan i synnerhet.

  1. Förhören med parterna är ofta inte förutsättningslösa.

Istället präglas förhöret med målsäganden av ifrågasättande och förhöret med den misstänkte av godtagande.

  1. Bättre förståelse för att situationen kan utvecklas så att kvinnan inte längre vill.

Idag präglas framför allt domstolar av en s k ”fördomsfrihet” i domar.

Det gäller t ex analsex, eller liknade typ utav sexuellt beteende, man utgår från att kvinnan är med på det istället för att tänka förutsättningslöst. I det sammanhanget finns också den omständigheten att mannens porr- och sexualvanor används som ett argument mot kvinnan, istället för tvärtom.

I en undersökning med intervjuer med 8 olika kvinnor som råkat ut för våldtäkt visade det sig att
– chocken tog sig olika uttryck
– alla kände sig rädda och otrygga
– overklighetskänslor och svårigheter att ta in det som hänt var en genomgående känsla
– skam och skuldkänslor fanns hos samtliga –  våldtäkten var deras eget ”fel”
– frågor som ställs om sexvanor väckte  skuld
– ett  ifrågasättande i bemötandet väckte och förstärkte deras egen skuld

134. LAGARNA I EU – SÅ SER DE UT 19 april 2011

Det är mycket som skiljer olika länder i EU vad avser sexuellt våld, som våldtäkt är en del utav, ett område som kommer upp i en artikel i SvD: ”Grekland och Sverige – ytterligheter på våldtäktsskalan.” Eller som framförs i debattartikel i samma tidning att ”Kvinnors rättigheter ska gälla i hela EU.”

EU- kommissionen har genomfört en jämförande studie utav lagarna inom området våld mot kvinnor och barn. Där finns ett kapitel om just våldtäktslagstiftningen i medlemsländerna.

Från sidan 51 i rapporten hämtas följande info, siffrorna anger hur många länder, av totalt 27, som kriminaliserar handlingen:

Penetration of vagina by penis 27
Penetration of anus by penis 24  SK (missing DK, LT)
Penetration of vagina by object 22  LV, SK, UK (missing DK, LT)
Penetration of mouth by penis 22  LV, MT, SK (missing DK, LT)
Penetration of vagina by other body part 21  LV, SK, UK (missing DK, IE, LT)
Penetration of anus by other body part 19  EE, FI, LV, SK, UK (missing DK, IE, LT)
Penetration of anus by object 19  EE, FI, LV, SK, UK (missing DK, IE, LT)

Alltså: Det finns länder där det inte är att betrakta som ett våldtäktsbrott med anal våldtäkt, oral våldtäkt eller att föra upp en hand, fingrar eller näve, i kvinnans underliv. Så olika ser det ut i EU.

Lagstiftning mot våldtäkt benämns också olika.
I några länder, däribland Sverige, benämns det ett sexualbrott. I andra länder ett brott mot individens sexuella frihet och i andra ett brott mot moral. I den sistnämnda kategorin kan det t o m vara så att anklagelsen om våldtäkt läggs ner om gärningsmannen gifter sig med offret. Offret våldtas inte ”bara” utan måste inte också mer eller mindre måste gifta sig med sin gärningsman.

I de flesta länder måste det ingå våld eller hot för att det ska anses vara en våldtäkt.
I endast sju länder, däribland Sverige, utgör någons hjälplösa tillstånd även en omständighet som är ett rekvisit för våldtäktsbrottet. Endast tre, Irland, Belgien, Storbritannien, har samtycke.

 Alltså:  I de flesta EU- länder är det inte kriminellt att våldta en sovande, en drogad, en dement, eller en människa som befinner sig i ett tillstånd av stark rädsla (frozen fear).

Enligt WHO ska särskilt medicinsk tränad personal, och kvinnliga läkare, undersöka våldtäktsoffer för att försäkra sig om att kvaliteten på de medicinska bevisen ska hålla hög kvalitet och att offret ska bli väl omhändertaget. Bara sex länder uppfyller det här kravet.

I några länder får den som blivit våldtagen uppsöka vilken läkare som helst som inte har någon specialkompetens, t ex en husläkare.

Trots att de nationella lagarna inte föreskriver det så finns samma företeelse över hela EU, nämligen att offer för våldtäkter betraktas som mindre trovärdiga än offer för några andra brott.

Detta hänger i sin tur hänger ihop med föreställningen om falska anklagelser som ett antal studier har visat att poliser och rättväsendet har som ett antagande. Det skapar en skeptisk kultur som möter offret t ex  om att våldtäkter ska ske utomhus, att det ska finnas skador och att en våldtäkt  ska anmälas omgående. Trots att så många undersökningar visar att det endast är en minoritet av alla våldtäkter som begås som ser ut så, bemöts offren med denna inställning. Det är fortfarande ett problem hos poliser – även i Sverige.

I rapporten konstateras att allt ska göras för att offrets värdighet och självkänsla och kontroll över den egna kroppen ska upprätthållas.
Trots det tillåts det i 17 länder att rättsväsendet efterfrågar tidigare sexuella erfarenheter. Man finner också att domare tolkar lagarna mycket liberalt och att de därmed misslyckas med att upprätthålla lagens mening. Medicinsk historia som tidigare aborter och användning av preventivmedel m m tillåts i 21 länder (!). Tidigare genomgångna aborter kan alltså påverka utgången i ett våldtäktsmål, offret anses ha mindre trovärdighet då.

Ifrågasättande av offrets karaktär tillåts i 21 länder
Beter en sig utmanande får kvinnan skylla sig själv. Det händer även i Sverige att domstolar resonerar så. I endast 5 länder är det förbjudet att utgå från detta; Frankrike, Portugal, + tre till.

Som rapporten konstaterar:
”Nuvarande lagstiftning i många EU- länder misslyckas att skydda kvinnors privatliv och värdighet i våldtäktsrättegångar.”

 Bara tre länder i EU har nationella hjälplinjer för våldtagna kvinnor. Inte Sverige.
Tyskland har t ex en lag om rätt till stöd men följer inte upp att den fungerar vilket gör att det inte finns, mer än ett antal undantag, något stöd för kvinnor.

Vad gör då medlemsländer i EU för att förhindra våldtäktsbrottet? I stort sett ingenting. Förutom i Frankrike som har en pågående kampanj och några kortvariga exempel i några länder till.

Sverige nämns inte i, har görs alltså inget för att upplysa, arbeta med i värderingar och annat för att ändra på människors attityder för att förhindra våldtäktsbrottet. Tvärtom finns ett omfattande näthat mot kvinnor på sajter och i kommentarer. Slutsats: Sverige är ok, men sticker inte ut särskilt i rapporten. Frankrike däremot och även Irland och Storbritannien nämns ofta som positiva exempel.

 

135. VARFÖR ÄR NÄTMÄNNEN SÅ RÄDDA?
8 maj 2011

I en debattartikel skriver Madeleine Leijonhufvud om att en lag om samtycke vid sexuellt umgänge behöver införas och det skyndsamt: ”Lag om samtycker kan inte vänta”.
Det som en samtyckeslag uttrycker är någonting som måste vara självklart nämligen att: båda parter ska samtycka. Kan man inte omfamna denna lag är man kanske inte mogen att ha sexuellt umgänge med någon överhuvudtaget.
Men samtyckeslag skrämmer en del, framför allt de nätkrafter, som alltid är mycket aktiva och är emot kvinnors rättigheter – på alla områden. Vad är det som skrämmer just här? Vad är det som är så hemskt om båda parter samtycker?

Det är att det manliga tolkningsföreträdet försvinner.

Med nuvarande lagstiftning är partnern tillgänglig ända till denne sagt NEJ.

Med samtyckeslagstiftning blir partnern tillgänglig först när denne sagt JA.

Lagstiftningen är som alltid könsneutral. Alla gagnas. Då man ser vilket kön det som reagerar har så förstås lätt vilket kön som upplever en förlust av tolkningsföreträdet. Det är nätmän som reagerar. De upplever förlorad makt. Det, om något, visar att lagstiftningen verkligen behövs. Skyndsamt.

De här nätmänmen hävdar att kvinnor ljuger, att män blir oskyldigt anklagade, att kvinnor ångrar sig, att kvinnor bara vill ha skadestånd etc.  De upprepar samma myter om och om igen. Samma ordalydelser återkommer gång på gång.
Vad statistik visar är betydelselöst. Att det i stort sett dagligen i nyhetsnotiser rapporteras om våldtäkt – spelar igen roll. Att våldtäktsoffer berättar, skriver böcker, att det kommer rapporter och utredningar som visar hur det sexuella våldet ser ut, ändrar inte dessa nätmäns kvinnosyn.

Precis som de antar själva, är det just män och unga pojkar som kommer att påverkas i första hand av en samtyckeslag eftersom de, i praktiken, utifrån tradition och föreställningar har tolkningsföreträde idag. Kroppar är idag tillgängliga till kroppen sagt nej.
Men kroppar är inte tillgängliga av tradition per automatik och det är det som samtyckeslagstiftning talar om. Det är helt annan norm, än den hittills rådande.

Tyvärr vet vi att svenska domstolar har mycket att lära om offer- och förövarpsykologi.
Idag rör det sig i praktiken alldeles för ofta om en lagstiftning som uttrycker att kvinnor och kvinnors kroppar är tillgängliga i alla situationer utom de där tvång förekommer. Kvinnan eller flickan är tillgänglig tills hon genom motstånd visat att hon inte vill.

En samtyckesreglering innebär att kvinnan/flickan inte är tillgänglig förrän hon visat att hon vill. Plötsligt läggs fokus på männens ansvar. Inte bara att hela tiden lära tjejer ”att säga nej”.


136. 
#PRATA INTE OM DET – SÅ FINNS DET INTE  21 juni 2011

En högt uppsatt FN-tjänsteman, har beskrivit uppgifterna om våldtäkt som vapen i Libyen som ”massiv hysteri” i avsikt att skrämma upp människor. Margot Wallström, FN:s sändebud i frågor om sexuellt våld i konflikter säger: – Det är högst olämpligt att använda den typen av uttryck. Fram till i dag har våldtäkter i krig betraktats som ett brott som är nästan oundvikligt. Vilket annat brott mot mänskliga rättigheter anses oundvikligt? I vilket annat sådant brott säger man att debatten är hysterisk?

I Tyskland gavs 1954 boken ”En kvinna i Berlin ” (Eine Frau in Berlin) ut. Den bestod utav dagboksanteckningar från tiden då delar av Berlin intogs av Röda Armén. Boken väckte ett ramaskri i 50-talets Tyskland och upplagan fick dras tillbaka. Den beskrev systematiska massvåldtäkter. Alla kunde råka illa ut, flickor, gamla, välborna, fattiga, vem som helst som råkade påträffas i en källare, i en utbombad lägenhet eller var som helst. Ingen hjälp fanns att få. Den vanligaste frågan kvinnor emellan var enligt författarinnan; ”Hur många gånger har du…?”Männen orkade inte höra, det förekom att tyska män lämnade eller till och med mördade sina kvinnor för att de hade blivit våldtagna. Men det väckte ont blod att tala så om våldtäkter. Dessutom blev det politiskt känsligt att i efterkrigstidens Tyskland ta upp ryska soldaters agerande så kvinnorna offrades och tystnadskulturen la sig som en tung våt skamfilt över dem. Många orkade inte leva vidare, andra fastnade i prostitution som ett självskadebeteende. Boken är bara inte ett dokument över just dessa mäns och pojkars handlande, utan en beskrivning av krigets fasor och konsekvenser för kvinnor och flickor. Det sexuella våldet. Konstigt nog beskrivs övergreppen fullständigt osentimentalt och faktiskt även lite humoristiskt. Författarinnan skriver också om ryssar som försökte hjälpa kvinnorna. Allt finns i den här boken. Det är inte svart och vitt, men övergreppen går som en röd tråd igenom alla sidorna. Boken finns inte att köpa längre, märkligt nog, då den är otroligt aktuell idag när FN:s sändebud Wallström fokuserar på sexuellt våld i konflikter. Just det som boken beskriver så fullödigt. Låna och läs den!

Men efterspelet i Tyskland då boken kom ut, visar hur det ser ut även idag: att man inte ska prata om det onämnbara. Strukturer och mönster finns inte om man inte ser dem. Om inte det sexuella våldet nämns – så finns det inte. Det är bra för förövare men det är för skamligt för offren och även för andra män. Skammen smittar. Man väljer istället ord som ”hysteri”, ”överdrift”, ”finns inga bevis”. Idag såväl som i 50-talets Tyskland.


137. 
VILKA ANMÄLNINGAR UTREDS INTE OCH VILKA MÄN ÅTALAS 25 juni 2011

En ledare i SvD som förenklar i rasismens och sexismens namn: ”Brottslighet bland invandrare borde oroa alla” och som tycker till om våldtäkt men som dock inte skriver om anmälningar, utredningar, åtal och fällande domar. För då blir verkligheten med ens mer komplicerad. Från Övergrepp (2009)

”Det intressanta i sammanhanget är att denna överrepresentation inte alls är lika tydlig när det gäller anmälningar.”

”Detta betyder att risken att bli åtalad för våldtäkt är betydligt större för en man av utländsk härkomst, särskilt om han kommer från ett land utanför Västeuropa, än för en svensk man”

Att åtal för våldtäkt sker med en tydlig social sållning betyder att de som döms för våldtäkt inte är representativa för män som våldtar.”

”Tittar man på de som anmälas för våldtäkt kommer man sanningen närmare”.


138. MYTERNA OM VÅLDTÄKT SPRIDS OGENERAT ÖPPET I DSK-AFFÄREN
5 JULI 2011

Enligt uppgifter till media uttalar en åklagare att åtalet mot DSK kan komma att läggas ner. Åklagaren anser att kvinnan inte är trovärdig. Då kan man återigen konstatera att kombinationen pengar/makt/man, gav utdelning.

En otrolig mängd av spektakulära uppgifter har spridits i New Yorkpressen den senaste tiden. Uppgifter som har till syfte att åsamka så mycket skada som möjligt för den anmälande kvinnan.
Hon som är en fattig invandrarkvinna från Guinea. Från ett våldsutsatt land där en kvinna inte är mycket värd. Där våldtäkter och trafficking rapporteras, ett land som även USA kritiserar i sina rapporter. Men hon var inte så mycket mer värd i USA, det har hon fått erfara nu. De fina advokaterna från det trygga landet, anställda av mannen med makt och pengar gör precis de det sa i början; de gräver upp ALLT för att smutskasta kvinnan som alltså sker dagligen nu.
Under denna smutskastning används alla myter om kvinnor och män och makt och sexualitet som finns.

Myt 1

En våldtagen kvinna ska bete sig på ett visst sätt.

Facit på vad som är rätt beteende anser sig män med makt ha.

En våldtagen kvinna gör irrationella handlingar eller fortsätter som inget hänt eller blir hysterisk först och lugn sen eller tvärtom eller blir inte alls hysterisk utan iskall eller skrattar tillsammans med våldtäktsmannen eller tar en drink eller en cigarett med honom eller går hem och låtsas som inget hänt eller förnekar det eller går till polisen med en gång eller pratar med sin bästa vän eller väntar flera månader innan anmälan eller gråter eller tiger för alla eller städar vidare och de flesta minns händelserna gradvis och kan komma på nya detaljer allt eftersom.

Det är inget märkligt i sig. En våldtagen kvinna kan göra vad som helst, som man inte förväntar sig. Eller rättare sig: som en okunnig man inte förväntar sig. Det finns inget facit på rätt beteende.

Det finns lika många olika reaktioner som det finns våldtagna kvinnor.

I andra brott har man denna kunskap eller tycker inte det är konstigt med att människor är olika. Men våldtagna kvinnor förutsätter man ska bete sig på ETT visst sätt. Precis så som DSK-männen gör Då koketterar man till och med öppet man med okunskapen – utan minsta skam.

Myt 2

Kvinnor i prostitution kan inte våldtas.

Den mäktige mannens advokater har spritt ut ett rykte, via en ”anonym” källa att kvinna är prostituerad. Vad spelar det för roll? Har det någon betydelse annat än att DSK ger den globala torsken ett ansikte, de som med sitt agerande underhåller den globala sexindustrin och den världsomspännande handeln med kvinnor och flickor. Om detta anses hjälpa honom, vilken värld visar det att vi lever i då?

Dessutom är kvinnor i prostitution extremt våldsutsatta och utlämnade till våldsamma män. Just dessa menar man inte kan våldtas? För kvinnor och flickor i prostitution är dödligheten 40 ggr högre än genomsnittet än för kvinnor/flickor som inte är i prostitution.
Kvinnor och flickor i prostitution är också enormt överrepresenterade våldtäktsanmälningsstatistiken.

Kvinnor och flickor som lämnar prostitution ökar sina chanser att både överleva, undgå misshandel och slippa våldtäkt väsentligt. Men vem tror på en ”hora”. Polisen, åklagaren, domstolen? Just de som inte kan våldtas enligt denna verksamt spridda myt, en myt som DSK-män ser till att sprida överallt i media. DSK:s advokater plockar fram detta uråldriga ”argument” när det snarare enligt all tillgänglig statistik är ett stöd på motsatsen.

Det var samma myt som libyska soldater använde mot en gruppvåldtagen kvinna som rusade in på ett hotell. Den libyska säkerhetstjänsten grep henne framför ögonen på västfolk hävdade att det bara var en förvirrad sinnesjuk prostituerad kvinna som alltså inte kan våldtas. Närvarande journalister, observatörer och västvärlden i övrigt förfasade sig då över de libyska maktmännens agerande.

Nu gör västvärlden samma sak. Så mycket bättre kvinnosyn har alltså inte den ”civiliserade, demokratiska” världen.  Det har ingen betydelse om en kvinna är i prostitution eller inte det är samma skadade slemhinnor, samma smärta, samma skräck, samma kränkningar, kort sagt, det är samma människa. Prostituerad kvinna eller inte är ovidkommande – man vill bara se till att smutskasta.
Däremot tycker man tydligen ingen smuts ska vidhäftas mannen som är förutsättningen för hela händelsen: DSK – torsken. Han är märkligt nog helt ren från kvinnans smuts.

Myt 3

Har man en gång ljugit om något kan man inte råka ut för ett brott.

Varken någon misshandel, stöld och man kan absolut inte våldtas. Har man en gång försnillat skatt, stulit en bil, förfalskat betyg eller fabricerat delar av sin bakgrund i syfte att få komma in i ett land och få skydd – då kan en kvinna inte våldtas. Detta är en verksam myt just vid våldtäkt, men inte vid andra brott på samma ”självklara” sätt. Men vem som helst kan ljuga om vad som helst och ändå råka ut för en våldtäkt.

Tidigare handlingar har inte och ska inte ha någon betydelse i en rättstat. Ingen har rätt att bortförklara våldtäkt med dessa skäl. Skulle en tidigare lögnaktig utsaga hos en kvinna ge en man rätt att våldta henne vid ett senare tillfälle? Ser västvärldens lagar ut så i praktiken? Dessa DSK-män hävdar alltså att de har rätt att våldta om kvinnan kan beslås med en enda lögn vid ett helt annat tillfälle. Då är det fritt fram att våldföra sig.

Det som inte är en myt.

Ingen av dessa tre myter har betydelse för om en våldtäkt skett nu eller inte. Eller vid något annat tillfälle. Men det har betydelse för DSK-män med mycket pengar som köper rättvisan och ”maler” ner kvinnans människovärde.

Vem hade haft en chans mot en DSK-man i den här situationen? Vem? En fattig, invandrad hotellstäderska har definitivt inte skuggan av en chans.

Som vanligt sägs det heller inte ett ord om det som faktiskt har betydelse vid sexuella övergrepp: Det som inte är en myt – den misstänktes kvinnosyn och värderingar. Vem granskar den mäktige mannens kvinnosyn? Hur har han behandlat unga kvinnor tidigare?  Hur ser han på att deras kroppar finns för hans skull? Har han slagit skiten ur några utsatta kvinnor innan? Är kvinnor människor eller varor för honom? Med dessa pågående myter framför ögonen som återges i media, syns det tydligt att världen än idag 2011, styrs av patriarkala myter vars syfte är att beskydda män – inte kvinnor. För vem finns annars dessa myter?


139. FRÅN ATT INGET HÄNDE TILL ”FRIVILLIGT” 12 januari 2012

Om en krogrunda som slutade med en våldtäktsanmälan: ”Göteborgspolis åtalas för våldtäkt av kollega”.
Det rör sig här om två poliser; både offret och den misstänkte är poliser. Den misstänkte hävdade först att det inte varit något sexuellt umgänge, men ändrade sig sedan efter förhör och hävdade frivillighet.
Varför ändrade han sig?  Känns det igen förresten? Till exempel från en välkänd före detta ordförande i IMF?  Vad är det som gör att det fortfarande läggs på offret att hon ska bevisa att detta är en våldtäkt? Vad händer om den misstänkte ska bevisa att det inte var en våldtäkt?

För varför vill någon som haft en frivillig upplevelse, om allt är ok, gå ut i offentligheten och anmäla?
Vad är det för föreställningar som lever fortfarande om våldtäktsbrottet när den underliggande meningen ligger som ett raster att det kanske var frivilligt? Att offret av någon anledning har skäl att anmäla en ”falsk” våldtäkt? Men varför ändrade sig den misstänkte polisen här om vad som har skett? Varför sa han då inte från början att det var frivilligt, om det stämmer? Vad fruktade han om han sa ”sanningen”? Läggs denna ändring i attityd den misstänkte till last så som allt som talar mot offrets berättelse alltid tungt läggs henne till last?

 

140. ”SKYLLA SIG SJÄLV” IGEN 12 juli 2012

Nu har BRÅ kommit med preliminär statistik över antalet brott under första halvåret 2012.
Media skriver om att antalet anmälda våldtäkter minskat med 19 % jämfört med samma period under förra året. Nedgången av antalet våldtäkter beskrivs av Brå som ett trendbrott
Det bryter en uppåtgående utveckling. Den nya sexualbrottslagen från 2005 har påverkat men det har man redan avhandlat och tagit hänsyn till. Ökningen har varit odiskutabel ändå. Men nu har denna trend alltså brutits för första gången.

BRÅ skriver i inledningen i rapporten:

benägenheten att anmäla brott kan förändras över tid, till exempel på grund av ändrade attityder i samhället eller ändrade försäkringsvillkor. Detta gör det svårare att avgöra om brotten faktiskt ökar eller minskar.

När det gäller just sexualbrott är viljan att anmäla mycket beroende av olika faktorer, men en avgörande faktor är samhällets syn på våldtäkter och andra sexualbrott. Det vet man genom forskning. I länder där offret skambeläggs och tvingas till förnedrande behandling så vet man att benägenheten att anmäla minskar. Att offret stigmatiseras av omgivningen bidrar också starkt till beslutet att avstå brottsanmälan.

Eftersom en våldtäkt som inte lagförs sänder signaler till samhället att handlingen inte var ”så farlig” normaliseras handlingen att män tvingar sig till samlag eller inte bryr sig om ömsesidighet. Även omgivningen påverkas och nätet har erbjudit nya möjligheter att normalisera och få stöd för övergrepp. Det finns knappast någon anledning till att tro att utsattheten för sexualbrott skulle ha minskat.

Låt oss som en jämförelse titta på de preliminära siffrorna över misshandel av kvinnor.

Från BRÅ:s rapport:

För anmäld misshandel mot kvinna 18 år och äldre är misshandel i nära relation vanligast.
För man 18 år och äldre är misshandel utomhus av obekant vanligast. Under det första halvåret 2012 anmäldes 19 900 misshandelsbrott mot man, vilket är 3 procent färre än första halvåret 2011. Antalet misshandelsbrott mot kvinna 18 år eller äldre ökade med 3 procent till 13 700 anmälda brott.

Anmäld misshandel fortsätter alltså att öka – när det gäller kvinnor.

Ändå gäller samma mörkertal där – det är svårt att anmäla bekanta. Men där ser man alltså ingen minskning. Kan man dra någon slutsats av de här preliminära siffrorna om just de minskade våldtäktsanmälningarna? Det är naturligtvis svårt att säga men nog kan man fundera.

Sexualbrott tillhör, som skrivits ovan, de brott där mörkertalen är som störst och där samhälleliga attityder och händelser påverkar viljan att anmäla.

Det är allmänt känt att HD:s vägledande domar i två våldtäktsmål från 2009 har fått effekt på både lagföringen och naturligtvis i förlängningen på viljan att lägga tid på utredningar och som en effekt kan det påverka och ha betydelse för anmälningsviljan.  HD själva anser inte det. De hävdar att domarna från 2009 inte alls är vägledande men det är ett sätt att smita undan ansvar för fattade beslut. Det går att utrycka som  att HD tvår sina händer. De är fega.

Varför ska en kvinna utsätta sig för hela processen att anmäla, bli ingående undersökt, ifrågasatt, inte bara vid det aktuella händelseförloppet utan också få hela sitt tidigare sexuella liv uthängt, och vad värre är, man kan bli uthängd på nätet, Facebook, Flashback eller någon annanstans med mansordet ”hora”. Eller lögnare. Just det sista är värt att beakta särskilt idag.

Sista året har i Assangeaffären , men också på andra håll  kvinnors upplevelser ifrågasatts på ett nytt sätt. Kvinnorna i detta globala Bjästa som Assangeaffären är, har smutskastats i en sällan skådad nätkampanj. Det har också läckt över till andra fall.

Man kan se på vilken blogg eller sajt som helst som driver antikvinnlig propaganda att kvinnor/flickor som anmäler våldtäkt blir grovt smutskastade. Beskyllningar med mansordet hora, att kvinnan ljuger eller ångrar sig efter dåligt samlag, breder ut sig.

Ordet hora är för det första ett manligt sätt att lägga ansvaret på kvinnor för sina egna handlingar och det har kommit att användas med och mer på nätet av svenska män mot kvinnor som har ”fel” gärningsmän d.v.s. där de misstänkta är svenska ”trevliga ”män med den ”jämställda” kvinnosynen som de förmodas ha.

En kvinna eller t o m en flicka så ung som 13- 14 år är också en ”hora” om hon träffar utlänningar på något sätt och blir våldtagen utav dessa. Mobben skuldbelägger då både gärningsmännen, eftersom de inte är svenskar och dessutom offret som hade den dåliga smaken att umgås med utlänningar.
Kvinnoföraktet är så starkt så man lyckas med konsten att smutskasta både gärningsmän och offer, när det gäller dessa våldtäkter. Trots att detta alltså anses vara s.k. ”riktiga våldtäkter” är ändå offret skyldigt också. För eller senare får hopplösheten i att det är så meningslöst att anmäla efter HD:s vägledande domar och att våldtäktsoffer riskerar att hängas ut på nätet, genomslag.

Om det blir en trend att kvinnor och flickor inte vill anmäla våldtäkt är det en allvarlig utveckling.

Idag pågår ingen kampanj att få unga män till ändrade attityder gentemot unga kvinnor.
I en dokumentär för en tid sedan ” Ingen riktig våldtäkt” framkom att unga killar tar sig rätten att våldta och sedan smutskasta offret. En dubbel markering. De unga flickorna lär sig snabbt vad som är ett acceptabelt beteende och vad som förväntas av dem. Alla är rädda för att hamna på andra sidan. Ingen vill bli uthängd själv.

I Aktuellt frågar den äldre studioreportern ”Varför händer ingenting? Det lät ju likadant som när jag växte upp”. Sanningen som ingen vågar säga är att det har vänt. Det hade blivit bättre men den utvecklingen avstannat – och vänt. Den negativa utvecklingen ser ut att fortsätta. Idag finns ingen motkraft mot nätets kvinnoförakt och det manliga tolkningsföreträdet när det gäller sexualiteten. Tvärtom. Det har aldrig varit ett så maskuliniserat samtal om sexualitet i media och på nätet. Dessa unga män – och andra givetvis – är helt utlämnade till nätets normaliserade kvinnoförakt i porren, i musiken i spelvärlden och i diskussionssajter som Flashback. Det är männens värld.  Det är där de lär sig att ta för sig och att kvinnor = sex för män.

De män som ägnar sig åt att köpa kvinnor i Sverige eller utomlands påverkas ytterligare både i sina egna värderingar och när de möter likasinnade. Sverige har numera närbelägna länder där kvinnor säljs i fönster eller i hus.  Så har det varit i 10 år nu samtidigt som Flashbackifieringen breder ut sig. Praktik och ideologi går hand i hand. Kvinnors värde går ner för varje år, respekten för kvinnor byts ut mot förakt. Integriteten och intimiteten ersätts av hantering, makt och kontroll.  Män ger order istället för att fråga.

Även media medverkar i allra högsta grad i denna negativa utveckling, de både speglar och driver den. Det är ingen nyhet alls att kommentarsfälten är mansdominerade och otroligt kvinnohatiska. Men media fortsätter ändå att spekulera i sexism och med att ställa kvinnoföraktande webbfrågor.

Sanningen är att media uppenbarligen inte ser några problem att driva denna utveckling trots att även kvinnor är medborgare. Vad spelar det för roll när patriarkatet håller i pengarna?  Vem vågar gå emot då? Då väljer media istället att ta lätt på sexism.

I de våldtäktsfall som inträffat i Grekland som rapporterats om i media framkommer tydligt att en stor del av de svenska männen på nätet delar en kvinnosyn som även det grekiska rättsväsendet och deras manligt styrda samhälle står för. Det säger en del. I det samhällsklimatet är det inte konstigt om utvecklingen i Sverige nu tar ett steg bakåt när det gäller hur vi ser på våldtäktsoffer. De får mer och mer skylla sig själva. Just att skylla sig själv var titeln på kom en bok våldtäkt 70-talet.

I nätets tidevarv går det otvetydigt bakåt nu när det gäller synen på jämställdhet och på kvinnan som likvärdig varelse. Men få verkar våga tala om det. Kanske kommer en ny ”Skylla sig själv?” om ett antal år, då när vi minns hur det var på 2010-talet, innan det vände. Kommer vi fråga oss varför vi inte såg tecknen? Hur kunde vi missa det? Då, i framtiden, när kvinnor inte vågar anmäla mer än de allra grövsta uppenbara våldtäkterna, men få ”etikettsbrott” av nya eller gamla bekantskaper av rädsla för att blir uthängda på nätet och smutskastade av okända nätmobbar av män.

Nu upprörs världen, med rätta, över en video som visar ihjälskjutningen av en kvinna och hurrande män runt om. Det åskådliggör inget annat än djupt rotat kvinnohat. Men så har vi väl ändå inte det i Sverige? Inte så uppenbart men samma kvinnohat rotar sig nu igen här.

I Sverige får kvinnor/flickor sina liv och identiteter uthängda på nätet, de är ”horor” och glåporden skadar för livet. Allt medan de ”hurrande” männen bakom tangenterna får fortsätta i skyddad anonymitet med stöd av den nya tidens broderskap.  En viss gradskillnad, men ingen artskillnad. Men så mycket svårare att filma och få en global upprördhet över. Det är enda skillnaden.

Från Wikipedia om boken Skylla sig själv (1976)
Boken problematiserar samhällets inställning till våldtäkt utifrån utgångspunkten att det generellt är våldtäktsoffret själv som skuldbeläggs.

 

DSK-AFFÄREN


141. DSK LJÖG OBEHINDRAT MEN HAN HAR PENGAR OCH MAKT
1 juli 2011

Media skriver om DSK-affären och det hävdas att städerskan ”ljuger”.

Det är väl knappast något tvivel om att DSK:s advokater och deras i de närmaste outtömliga resurser fått framgång. Varför skulle DSK och Anne Sinclair annars satsa stora summor på försvaret om det inte skulle hjälpa på något sätt? Syftet är naturligtvis att smutskasta städerskan så mycket det bara går.
Media skriver om åklagarnas brev till som försöker diskreditera kvinnan med händelser som ligger bakåt i tiden när kvinnan ansökte om asyl i USA. Det framkommer t ex att hon har våldtagits i sitt hemland men att hon beskrivit detta på ett annat sätt än vad som var fallet. Är det ovanligt när det gäller sexuella övergrepp? Särskilt med beaktande att hon ska berätta om det för främmande personer som dessutom ska bedöma hennes framtid? Om hennes rätt till att kunna försörja sig själv?

Men varför ljög då DSK förresten och var glöms det så lätt bort nu?
Advokaterna anser att städerskan har ljugit. Hon är fattig och hon är kvinna. DSK är mannen med makt och han ljög. Han ljög om att de förekommit sexuellt umgänge på hotellrummet. Han stack iväg som en skamsen hund med svansen mellan benen. Han ljög om middagen med sin dotter. Men maktens män får ljuga hur som helst. DSK har tidigare betett sig illa mot kvinnor vilket har framkommit i vittnesberättelser i hans hemland. Ingen har dock anmält honom, bl a har en ung kvinna fått rådet att tiga. Det kanske man förstår nu. Maktens män går man inte på ostraffat. Då släpas kvinnan i smutsen.

Han har också enligt en tidigare prostituerad beställt kvinnor till rummet som varor, kvinnor med olika utseende som tillfredställt hans tillfälliga preferenser av tillgång till kvinnlig kropp.   Lite svart, lite vitt. Vad säger det om kvinnosynen?
Ett sexuellt övergrepp är en handling som kommer ur brist på empati och respekt för kvinnan önskemål. Ur mannens sexuella rätt.

Mörkermännen ur alla läger ilar till stöd nu. Med kvinnliga förtecken ibland. De som ställer upp, precis som Anne Sinclair. Det skrivs snabbt kommentarer om ”falska anmälningar” Kommer de ihåg DSK:s lögner nu? Eller har de ”glömt” dem? Delar de DSK:s kvinnosyn att mannens sexuella rätt går före respekten för kvinnan?

Men valet lätt för mörka krafter: pengar, makt och könsmakt måste skyddas och försvaras till varje pris och mäns sexualitet äger alltid företräde. Samma dag som DSK självsäkert leende går till rätten kommer en ny rapport om våldtäkter i Kongo. Ljuger våldtagna kvinnor i Kongo också? Eller ljuger bara kvinnor när vita män med makt är inblandade?


142. STRAFFRIHETEN UNIVERSELL OCH OFFRET SKULDBELÄGGS 21
augusti 2011

DSK förmodas släppas. Ingen utom de inblandade vet vad som hände på rummet i New York. Men globalt ses precis samma mönster. I Kongo, i Mexico, speciellt i Ciudad Juarez, i Guatemala, i Sydafrika, i Pakistan. I alla länder även i USA och i Sverige; straffriheten för våldtäkt är ett globalt fenomen.

Ändå anmäls bara en mindre del av alla begångna våldtäkter, något som undersökningar visar både i Sverige och i andra länder. Skulle mot all förmodan en gärningsman kunna spåras vidtar den process som även den är global; en process där våldtäktsmannens ansvar minskar och offret får skulden. Det är en universell reaktion på våldtäkt. En världsbild där man försöker förklara våldtäkten som en konsekvens av kvinnans beteende – inte av förövarens. Kan man inte hitta beteendet i samband med den aktuella händelsen hittar man den i kvinnans förflutna.

Här kommer raderna om bortförklarandet som vidarefordrats av utländska nyhetsbyråer, som fortplantats till TT och sedan vidare till svenska medier. Oreflekterat sprids det.  Hur många hann märka vad som hände?

”Kvinnans trovärdighet i målet har skadats sedan det framkommit att hon i sin asylansökan ljugit om att hon utsatts för en gängvåldtäkt i hemlandet Guinea.”

Har skadats – som om det var en sanning. Men det är en myt.
Att den anses ha skadats är något annat och det har med okunskap och fördomar att göra. 
För vem som helst kan när som helst utsättas för en våldtäkt men det är mycket större risk om det är fråga om en kvinna. Då sprids som av en händelse denna typ av myter i en värld där mannen har mest makt och begår den övervägande delen av alla övergrepp. Det är naturligtvis ingen slump.


143.  FRIHET, JÄMLIKHET OCH VÅLDTÄKT
23 augusti 2011

Åtalet mot DSK läggs ner.

I vilken värld skulle DSK, mannen, åtalats och ställts inför rätta och fått svara för sina lögner. Inte i den världen som finns nu i alla fall. Nu är det plötsligt kvinnan som är anklagad för sitt beteende. I en annan världsordning skulle andra frågor ha ställts så frågorna får ställas här istället. Varför ljög då DSK och varför ”glöms” det så lätt nu?

Som nämnts ovan ljög han nämligen. Han ljög om att det förekommit sexuellt umgänge på hotellrummet. Han blev sedan överbevisad vid teknisk bevisning – sin egen sperma. Då ändrade han sig.
Han ljög om middagen med sin dotter.

Dessutom, apropå trovärdighet, i en annan världsordning skulle följande haft betydelse.
Han har tidigare betett sig illa mot kvinnor vilket har framkommit i olika vittnesberättelser i hans hemland. Även kvinnlig kabinpersonal på Air France undvek att befinna sig i hans närhet.

Han har också enligt en tidigare prostituerad, beställt kvinnor till rummet som varor, kvinnor med olika utseende som tillfredsställt hans tillfälliga preferenser av tillgång till kvinnlig kropp. Ett sexuellt övergrepp är en handling som kommer ur brist på empati och respekt för kvinnans önskemål men mannens kvinnosyn ifrågasätts aldrig, i denna världen. Inte i Sverige heller.

I Sverige kan t o m den våldtäktsåtalades dåliga kvinnosyn vändas mot brottsoffer. Om kvinnan påtalar att han har dålig kvinnosyn misstänkliggörs hon. Hur många vet att det finns sådana domar i Sverige? Att vi har antifeministiska politiska domstolar?

Men, vilka historiska värderingar hade de två inblandade, DSK och städerskan med sig till rummet i New York?

I Frankrike skrevs vid revolutionen kvinnans underlägsenhet in i lagtexterna. I det land som anses vara mänskliga rättigheternas vagga tog det mer än tvåhundra år att förbättra och revidera lagen.
Det dröjde ända
-till 1944 innan kvinnorna fick sina medborgerliga rättigheter, till de fick rösträtt.
-till 1967 innan de kunde få ett avlönat arbete utan sin mans medgivande.
-till 2004 för att inte barn skulle automatiskt bära mannens efternamn.
-till 2005 för att den sista rättsliga skillnaden mellan könen skulle försvinna.

Det krävdes 156 år för att en kvinna skulle bli medlem i den franska regeringen, som ändå grundades 1789 på de revolutionära slagorden ”Frihet, jämlikhet och broderskap”. Ungefär en kvinna dör mellan varannan och var tredje dag av en mans våld. Det sker 75 000 våldtäkter varje år.

Synen på våldtäkter, som har kommit fram efter DSK-affären, har med all önskvärd tydlighet synliggjort en utbredd sexism i landet och mörkertalet för icke anmälda våldtäkter är förmodligen mycket stort.

Våldtäkt dömdes länge slentrianmässigt i en lägre rätt i Frankrike tills några feministiska advokater ingrep och brottet fördes upp i brottmålsdomstolarna. Att få stympning av småflickor att dömas som ett brott i Frankrike, med en stor andel invandrare från Afrika, har varit en lång kamp från kvinnliga jurister och av kvinnoorganisationer. T o m läkare som fick hand om blödande småflickor tyckte att det har ju redan skett, varför bråka i efterhand?  Det säger en del om synen på flickors rätt till kroppslig integritet.

Franska civillagen från 1804, med dess könsdiskriminerande innehåll, exporterades till ett flertal kolonialländer utanför Europas gränser. Bland annat till Algeriet som allt sedan oberoendet 1962 vägrar ge landets kvinnor deras grundläggande mänskliga rättigheter. Trots att det är inskrivet i lagen att jämlikhet råder för alla medborgare, lever de algeriska kvinnorna under en av de mest konservativa familjelagstiftningarna i arabvärlden.
I Frankrikes parlament finns endast 18 % kvinnorepresentation (2009.) Som jämförelse ligger motsvarade siffra i Förenade Arabemiraten på 22,5 %. Rwanda ligger i topp på 56,3 %, Sverige låg tidigare på andra plats med 47 %, men efter SD:s inträde i riksdagen har som bekant kvinnorepresentationen sjunkit för första gången.

Till sist några ord om det land varifrån kvinnan kom ifrån. I Guinea stipulerar lagstiftningen att mannen är familjens överhuvud, att mannen väljer var familjen ska bo och att endast han utövar makt som förälder. Dessutom specificerar lagen att när mannen dör, blir dement eller absolut inte förmår utöva sin ”auktoritet” skall farbrodern, modern eller varje annan släkting utöva denna ”rätt” över hustrun.

Med detta som bakgrund om förhållandena mellan makt, kön, ursprung, i det här fallet, är det är svårt att föreställa sig ett större avstånd mellan de två inblandade parterna.

En fattig kvinna uppväxt i ett land där mannens överhöghet är fastställd i lag. En rik man med hela det franska sexistiska samhället i sig, där kvinnor sent fått sina fullständiga rättigheter, ett land där våldtäkt är ett brott det hyssjas om, där uttryck som ”troussage de domestique” (det vill säga en husbondes tillgång till tjänsteflickans kropp) florerar. Sällan har väl det åskådliggjorts så tydligt som här att det är skillnad på broderskap och allas lika värde.

 

ÖVERGREPP PÅ BARN



144. FÖRÖVARNAS UTSTUDERADE VAL
28 april 2011

Patrik Sjöberg har börjat berätta om övergrepp som pågick under barndomen. Han berättar att hans styvpappa mycket väl visste vilka han valde ut och hur han med manipulation inte bara kunde utföra sina handingar utan också fick dessa att framstå som normala.

Patrik Sjöberg uttrycker att styvpappan/tränaren valde just de pojkar som kom från en lite trasslig bakgrund med ett behov av en fadersgestalt i träningen, och även annars i livet, som brydde sig och som såg dem. Människor som skändar barn vet ofta precis vad de gör. Alla barn vill ha bekräftelse. Det ligger i den mänskliga naturen, framför allt hos unga. Men de finns de som har större behov än andra. Alla har inte en trygg hemmiljö som stärker barnens självkänsla och ger dem en solid grund att gå ut i vuxenlivet i, varken i Sverige eller i vår omvärld. Men förövarna är märkvärdigt lika i sitt utstuderade val av offer oavsett var i världen man tittar. Förövarna har en klar sökbild som zoomar in de som är lämpligast med en välutvecklad precision. De som har ett behov av en fadersgestalt, om omhändertagande, av att känna sig sedda eller älskade. De som behöver ett hem och de som kan tiga – eller som inte blir trodda. En utsatt bakgrund och övergrepp och normalisering av handlingen, så åstadkoms en säker förövarmiljö. Ju finare förövare – desto säkrare är han. Ju större glapp mellan offer och förövare desto bättre, glapp i miljö, i beroende, i utsatthet, i bakgrund. Skammens tystnad hjälper förövaren ytterligare – och rätt kontakter.

I en kort dokumentär från Moldavien: ”Hon såldes i handeln med barn.” (SVT play) visades det här, att barn med otillräckligt föräldrastöd, föräldern kan jobba utomlands eller ha missbruksproblem, blir till lätta byten för de som vill utnyttja barn. Barn som tigger på gatorna, barn som lämnas vind för våg, hos någon likgiltig släkting eller på barnhem där tillsynen är bristfällig, de blir alla lätta offer för förövare. Samma otäcka upprepning överallt. Barn säljs, utsätts för övergrepp och säljs sedan vidare och hamnar i sexhandeln – i övergreppshandeln.
Från Patrik Sjöbergs historia löper en röd tråd till alla barns om utsätts för övergrepp och tvingas leva i situationer som de inte kan bestämma över – där ingen hjälp finns att få.  Det tog honom många år att komma fram till vad han upplevt och att komma dit han gjort idag. Det är bra och viktigt för det visar hur svårt det är tro ens på sig själv. Det kan ta tid. Här är det en vuxen man med ett liv, där barndomens upplevelser sitter djupt och påverkar än idag. De barn som blir vuxna i övergreppsmiljöer, som befinner sig i dessa från barndomen till vuxeninträdet – hur ska de få hjälp?  De som är traumatiserade sedan många år och vana vid en normal tillvaro med övergrepp.  Det räcker med ett övergrepp för att det ska få förödande konsekvenser i en människas liv.   Vad händer då vid övergrepp som får fortgå i 10-20 år, upprepade otaliga gånger? Det är en normal mänsklig reaktion – att vänja sig vid allt oavsett hur hemskt det är. En skyddar sig mentalt. En blir normaliserad till övergrepp.

Patrik Sjöbergs bok kan ses som en bok till alla de barn idag som far illa, till alla de barn som farit illa och som behöver få berätta – och bli trodda! – och till alla de som varit barn men som fortfarande sitter fast i övergrepp utan hjälp, där traumat blivit en del av deras vardag. Alla dessa som inte kommit loss utan får leva kvar år efter år, decennium efter decennium.  Deras förövare finns runt omkring oss. Både de som en gång begått ett övergrepp, de som upprepar sitt beteende och de som upprepar andras övergrepp. Förövarna gör fortfarande sitt val, de väljer de offer som är lättast att få tillgång till.


145. LYSSNA OCH TRO PÅ BARNEN!
12 maj 2011

Patrik Sjöberg har deltagit i en diskussion i riksdagen om övergrepp på barn. Han vill höja straffen för sexualbrott .Det har tagit honom  35 år att kunna öppna sig om detta och det visar ur svårt det är att tala om övergrepp. Att det även för en vuxen man dröjer så länge att förstå och framför allt våga erkänna för sig själv leder till frågan: Hur svårt är det inte då för barn? Att förstå, att våga berätta, att komma över skammen och skulden? Hur svårt är det inte då om barnet inte blir trott?

Det finns starka propedofila krafter, som vill förminska barnet och vad barnet berättar och misstänkliggöra de som tror på barnen. Krafter som hävdar att barnen ljuger och att barnen manipuleras. Krafter som når varandra över gränser och som når in i sociala myndigheter och till och med in i våra domstolar. De försöker på olika sätt tänja gränserna för sina intressen. Det märks i mangadomens spår och tystnaden om vad det handlar om.  Det märks i domar mot barn och hur de bemöts. Det märks i frånvaron av debatt i media och medias beröringsångest rörande sexuella övergrepp på barn hjälper dessa krafter. När Patrik Sjöberg går ut briserar allt i media men det behövs även när det inte handlar om kända personer.Men det gör lika ont i alla barn.

Som det inte var nog, så finns det till och med de personer som öppet och på fullt allvar hävdar att barn inte tar skada av övergreppet, att de kan tycka att det är rätt ok. Att det är först när omvärlden fördömer som barnet tar skada. Barnskändarna är starka därute och de kommer slå tillbaka med ännu större beslutsamhet när intresset bleknat i media för den här senaste tiden uppmärksamhet. Då kommer motreaktionen. Precis som de gjorde efter att barnen började tala på 90-talet. Krafterna motreagerade och importerade PAS-”teorin”, myntat av en pedofil, som smygvägen gjort inträde i Sverige, t o m via riksdagen. ”Mamman ljuger, och barnet manipuleras.” Det blir ”den andra våldtäkten”, först övergreppen, sedan blir barnet inte trott. Det är den största skammen av alla.


146. DET ÄR TYSTNADEN SOM SKADAR
25 maj 2011

I en DN-artikel om pedofiler intervjuas kriminologen Sarnecki; ”Skambrott med många domare”.

”Jerzy Sarnecki tar upp en annan aspekt. Nämligen att barn som har utsatts för sexuella övergrepp ofta skadas mer av hur vi ser på dessa övergrepp – och hur vi reagerar på dem – än av själva övergreppet. Offret blir ofta än mer skambelagt genom avslöjandet”

Det här låter tyvärr som de grupper på nätet som gör allt för att förringa övergrepp. De som försöker hävda att barn inte tar skada av att utsättas av sexuella handlingar bara man ”gör det rätt”. Det är först när omvärlden reagerar mot övergreppet som barnet skadas. Det finns starka exploativa nätkrafter som vill förminska betydelsen av sexuella övergrepp begångna på barn och som vill att barnen ska vara tysta. Men. Det som skadar barnen mest är tystnaden.  Att vara ensamma om att bära skammen och skulden. Det är en lättnad för barnet att få berätta och att bli trodd på. Att det inte sopas under mattan för att det blir för smärtsamt för omgivningen. För vart ska då barnet ta vägen med sin smärta? Vad har vi lärt oss av katolska kyrkans hantering och vad som nu händer inom svenska kyrkan? Vad säger de som nu är vuxna som berättar? Vad säger de som utsätts i fosterhem som nu ska få upprättelse?

Det är tystnaden om övergreppet som skadar. Inte att berätta. Eller som ett offer för övergrepp själv berättade under ett seminarium: då du har fått rätten till din kropp på pappret, först då kan man bearbeta det som hänt, när domen fallit. 
Vad stödjer sig Sarnecki på när han hävdar att barn ofta tar mer skada av avslöjandet än av själva övergreppet?

147. OM BARNSKÄNDARE OCH ROSARIO ÄR DÖD
23
maj 2011

I DN publiceras ett antal artiklar om pedofiler. Det är bra att det äntligen blir något fokus på det här. Men övergrepp på barn är mer än ”bara” pedofiler på en lekplats. Pedofiler kan vara sjukligt fixerade vid barn eller vara de som föredrar unga partners. I Sverige eller i Thailand eller någon annanstans.

I boken Rosario är död beskrivs pedofilen på följande sätt:

Han är en utomordentligt manipulativ människa. Till det yttre ter han sig som en skötsam glad och vänlig person.

Han säger att han älskar barn, men tycks i själva verket vara oförmögen att förstå att andra människor är levande varelser. Han gör dem till föremål.

De har ett väl utbyggt kontaktnät. De utbyter ständigt information, skickar bilder och berättelser till varandra och tipsar varandra om var och hur man kan skaffa sex med barn.

De förnekar allt oavsett hur starka bevisen är. De som tvingas erkänna skyller oftast på barnen.

Andra intellektualiserar saken. De säger sig vilja kämpa för barns rätt att uttrycka sin sexualitet.

Men det finns också andra, som helt enkelt föredrar så unga partners som möjligt. De ger sig inte på de allra minsta utan föredrar de från 10 år och uppåt.

Det som den sista meningen beskriver är också ett pedofilt beteende. Man skyller på att man blir lika utnyttjad, man hjälper fattiga. Man säger att den ”rasen utvecklas snabbare”. Att ”alla gör det.”
Man hävdar att alla andra hycklar eller bara är sexualmoralistiska. Man skriver i media om sin rätt att få tillgång till andra, då kallar man dem dock ”kvinnor”. Man behöver få legitimitet och stöd från andra. Får man det minskar skammen och skulden och könshandeln med barn underlättas mentalt.

Man kallar det frivilliga överenskommelser, men i verkligheten är det samma beteende: Att vara en barnskändare. Vad säger det när en bloggare som länkar till dagspress skriver följande:

Vi blir könsmognare allt tidigare.  Därför bör byxmyndighetsåldern sänkas”.

En medelålders man skriver först ”vi” och sedan om rätten till sex med barn.

Barnskändarna kan ha olika ansikten och ibland är de öppna med det, utan att någon riktigt ser det ändå. Barnskändarna kan alltså vara sjukligt fixerade, men det finns också de andra. De som anser sig ”normala” och upplevs normala. Så finns det de som långsamt nöter ner motstånd mot sex med barn, som hävdar att de inte tar skada, att det finns en incesthysteri, att mammor ljuger, att barnen ljuger. De som sprider ett sexliberalt språk.
Långsamt, långsamt tänjs gränserna. Det är manipulation, uträknad på förhand. Man drar i rätt trådar, får in språkbruket – det exploativa. Sex i alla former är roligt, skönt och frivilligt, ingen far illa.
Allt annat är sexualmoralistiskt, och löjligt och moralkärringarna är omoderna. Lagföring av pedofiler kallas en jakt på demoner, att den är överdriven och vansinnig. Så tystas motståndet, genom hån och förlöjligande. Det här har varit mer och mer synligt de senaste åren.
Ingen vill väl bli kallad för moralist och för att vara sexualfientlig. Det är också barnskändarnas ansikten för barnskändarna har många ansikten, men ett gemensamt mål: fri tillgång till kroppar och tystnad om det. Läs gärna boken Rosario är död av Majgull Axelsson.

148. BARNSKÄNDARE BAKOM SKÄRMEN 24 maj 2011

En artikel i DN om pedofiler: ”Petter dömd för sexuellt utnyttjande av barn: jag har lärt mig att undvika riskfyllda situationer”.

Petter fortsatte att leva med sina fantasier. På nätet hittade han porrfilmer med unga flickor. När han var tjugofyra år inträffade katastrofen.

En annan artikel beskriver en mottagning för personer med problem; ”En väg till hjälp för pedofiler”

På mottagningen i Huddinge har personalen märkt att internet erbjuder en miljö som uppmuntrar ett stört sexuellt beteende. Där är det lätt att hitta bilder och filmer med små barn, och det är lätt att få kontakt med lika­sinnade.

Mats dömd för våldtäkt på en tioårig flicka.

Under flera år levde Mats med sina fantasier. Han kom över några porrfilmer med unga flickor, men levde inte ut sin sexualitet. Inte förrän den gången han förgrep sig på den då tioåriga flickan.

Det finns dock en fara med benämningen pedofiler. Det kan ge en association till att det alltid är en störning, en viss sjuk avvikelse. Det finns också. Men det finns dessa olika ansikten som ligger bakom övergrepp. Det är inte alltid så att det är ett tydligt pedofilt lättdefinierbart ”sjukt” beteende.

Den vanligaste pedofilen är sällan-pedofilen; den vanliga mannen. Han kan befinna sig själv i en utsatt period i livet, någon livskris, eller något dramatiskt kan ha hänt . Om det finns ett barn i närheten, som vill trösta eller vill göra den här personen glad igen kan ett övergrepp ske som en följd av den akuta situationen. Skammen tar tag i både förövaren och barnet och tystnaden breder ut sig.

Det också finns pedofilen – barnskändaren – som inte uppfattar sig som en pedofil men som har ett gränsöverskridande beteende. Han som söker porr på nätet, ofta och där excitationspunkten förflyttas hela tiden. Nya kickar krävs: våldsporr, prostitutionsporr, förnedringsporr av olika slag, mer och allt yngre flickor och även pojkar. Till slut blir det ren barnporr. Personen behöver inte ens märka att gränsen passeras och att han blir en gränsöverskridare; en som deltar i barnskändning.

Enligt Ecpats uppgifter stoppar barnporrfilter 50 000 sökningar i Sverige varje dygn till upptäckta barnporrsajter. Ett ofattbart högt antal. Hur många som inte stoppas kan man bara göra sig en föreställning om. Barnporr är en lukrativ business för de som säljer tillgång till dessa sajter.

När DN för en tid sedan skrev om det kommande tittförbudet mot barnporr, fullständigt översvämmades kommentarsfältet (ja, det öppnades!) utav de personer som uppenbart var gränsöverskridare och som inte ville låta sig begränsas av ett tittförbud. Det var de vanliga beklämmande invändningarna; ”yttrandefriheten hotas”, ”detta är bara första steget”, ”vanliga barnbilder blir nu porr”, ”hur ska ungdomar göra nu”, ”jaga de skyldiga inte oss” osv.
Inte ett för ett ögonblick tänkte de på att för de som utsätts finns ingen yttrandefrihet och att varje tittning skapar efterfrågan på nya övergrepp – hela tiden. Någon begår barnskändning för att någon annan ska kunna stå bredvid och titta på, fast på andra sidan skärmen. Men ilskan över det kommande tittförbudet gick inte att ta miste på.

Vad säger detta om barnskändning i Sverige och inställningen till detta – bortom de svarta rubrikernas fördömande? De finns och de har ett enormt behov av att rättfärdiga sitt beteende och att framstå som totalt oskyldiga. Ändå vet man att hos i princip alla som begår övergrepp mot barn hittas barnporr. Det är lätt att ta ställning mot den fule pedofilen, mot monstret. Men det svårare att se sambanden mellan de som försvarar barnporr, i någon form, även tecknad. Där klarar media inte övergången. Där är okunskapen och oviljan att beröra det allra känsligaste för smärtsamt. Så smärtsamt att man väljer att ta till ord som yttrandefrihet – barnskändarnas egna argument för att få tillgång till tecknad barnporr. Följden blir att samma media som tävlar i att fördöma pedofiler i svarta rubriker, också tävlar i att försvara pedofilers/barnskändares rätt. Så kan det gå.


149. PÅ FRITIDS ETT BROTT. I HEMMET EN ”VÅRDNADSTVIST” 19 juli 2011

En debattartikel om införandet av kvasibegreppet PAS i svenska domstolar av Stefan Widell: ”irrlära riskerar att fria skyldiga pedofiler”.

PAS skapades av amerikanen Gardner, som också hävdade att barn inte tar skada av sexuella övergrepp, att de bör fortsätta att umgås med förövaren och om en förälder (oftast mamman) motsätter sig det, ska hon förlora vårdnaden. Det är just det som sker alltför ofta i svenska domstolar idag. Det läser vi också om i media, men då bara ur pappans perspektiv. Så ensidigt så man inte tror att det sant. Men det händer gång på gång. Därför är Widells debattartikel enormt viktig.  Varför har barns värde urgröpts i svensk rätt när det gäller övergrepp i nära relationer?

Samma dag som denna debattartikel publiceras, skriver också media om en 7-årig flicka som utsatts för övergrepp av en anställd på ett fritidshem. Då tvivlar ingen på att det i så fall är ett brott.
Händer samma i familjen kallas det en ”infekterad vårdnadstvist” och att mamman förmått barnet att ljuga. Då hänvisas till PAS utav alltför många domstolar och dessa kringresande köpta PAS-företrädare får vittna och barnet hamnar i underläge. Men barnet kan inte köpa några  ”vittnen”.

I Rädda Barnens bok ”Varför berättar de inte?” återges ett antal barnsamtal. Det är samtal med barn som bevisligen utsatts för övergrepp eftersom det finns filmbevis. Ändå berättar inte barnen i de flesta fall, inte ens när de fått se delar av filmen. Så svårt är det alltså att berätta om övergrepp. Det tar lång tid, förtroende och barnkunskap.

Det finns specialkunskap i svenska domstolar när det gäller bl a i vattenmål, fastighetsbildning, och miljömål. Men inte i när det gäller barn. De behandlas fortfarande som små vuxna.

Det är också väl känt att barn har svårt att berätta om övergrepp när de lever med förövarna och det är först när det kommer ur denna påverkan som de har möjlighet att kunna och våga berätta, något som händer just vid en separation.  Att det då kommer fram är alltså följdriktigt ur barnpsykologisk synvinkel.

Vilken förälder vill sedan att förövaren ska få umgås med barnet? Men det tas ingen hänsyn till det i domstolen. Då kallas det alltså ”vårdnadstvist” och att båda föräldrarna har ”rätt” till barnet, som om barnet vore en ägodel. Barnets väl är därmed underordnat. Den förälder som vägrar att skicka sitt barn till förövaren, mister vårdnaden. Så tvingas barnet bo hos förövaren. Papparättsorganisationer med obskyr agenda har hårdnackat drivit detta bakom kulisserna och media har ställt upp.

Ett annat exempel på att barns värde urgröpts var den praxis som HD satte i den famösa decemberdomen där en pappa friades från övergrepp på sin son. I domen, i Lambertz tillägg, slås fast att när det gäller barn som berättar om övergrepp betänka att de gör det för att de vill ha skadestånd, att barn är så förslagna. Någon som inte gäller vuxna, vid något brott. Men det ska alltså anses gälla för barn som utsätts för sexuella övergrepp i nära relationer. Det säger något om klimatet i svenska domstolar. Sverige är inte längre ett barnland. Sveriges rättsväsende är barnfientligt.

I Nederländerna och i Danmark finns speciella barnutredare. Det finns inte i Sverige.

I boken Övergrepp, (Diesen, 2009), visas att den ökning av anmälda sexualbrott mot barn som skett från 1987 inte har lett till att fler proportionellt sett döms för detta brott. De allra flesta går alltså fria. Trots att man vet detta har det inte ställts krav på speciella barndomstolar eller ens på ökad barnkunskap i domstolarna, från regering och riksdag. Tvärtom. Man har infört PAS smygvägen och barn är mer rättslösa än någonsin. Ingen debatt förs om detta. Tvärtom igen. Riksdagsmän åker till PAS-landet Australien för att ta intryck om hur vårdnadstvister löses.


159. 
DOKUMENTERADE SEXUELLA ÖVERGREPP PÅ BARN 22 juli 2011

Det skrivs om lagen om förbud mot tittning av barnporr och polisens arbete mot det ”Vi ligger inte och skannar av nätet” och ”Även spädbarn blir drabbade”. De vanliga krafterna försöker nu svärta ner tittförbudet i kommentering, på bloggar och på sajter. Den går inte att efterleva säger man, då ska man inte ha sådana lagar. De ”glömmer” att det gäller de flesta brott, rattfylleri, fortkörning, eller den nya lagen om nedskräpningsförbud.

Sverige är ett utav de länder som har bäst utbyggt bredband. Bra för yttrandefriheten säger man. Men det är bra för barnporrkonsumenter också.  Som nämnts stoppas bortåt 50 000 försök att nå barnporr/dygn av polisens spärr. Hur många fler sajter det finns kan man bara göra sig en föreställning om, men det kan konstateras att det är mycket mer spritt än vad man i allmänhet tror.

På barnporrsidor kallas småflickor på 6-8 år för ”Professional porno stars”. De kan vara filmade i barnpornografins förlovade land – Ukraina. Men det kan lika gärna vara i Katrineholm eller i Thailand. Dessa flickor förstår inte ordet yttrandefrihet, de kan inte ens skriva, de har aldrig surfat på nätet. Men de vet vad smärta är och de vet att ingen hjälper dem.

Bahnhofs VD ondgjorde sig i TV över inskränkningar i yttrandefriheten i jakten på barnporr. Vems yttrandefrihet? De barn som inte kan välja, vilken frihet till yttrande har de?

Piratpartiets EU parlamentariker hävdar i en intervju att ingen är för barnporr, därför behövs inte inskränkningar på nätet. Svaret är att mängder av människor är för barnporr, det är just därför det finns. De som konsumerar, de som betalar och prenumererar på en ständig ström av nya övergrepp.

Den globala barnporrindustrin växer med en exponentiell hastighet. Det finns en aldrig sinande marknad med främst män därute. Precis vem som helst kan vara konsument.

Övergreppen kan filmas var som helst och läggas ute på nätet även ifrån huset mittemot. Det behöver inte vara Ukraina. När det väl lagts ut på nätet sprider den sig över världen inom 24 timmar. Då plockar någon företagsam nätaktivist upp bilden, låser den och säljer den, någon som lever på att sälja barnporrbilder. Vem som helst. Mattias 18, Greg 42 eller Teo 27. Det är en ständig efterfrågan på nya bilder, dygnet runt. Hemska bilder på barn som binds och torteras, som penetreras med stora föremål, piskas, har ögonbindel och har förtejpade munnar. Det finns barn som utsatts från det de började gå till de är tonåringar som fortfarande inte hittas. Fastän upphovsmannen ibland grips tiger han som muren och han skyddas av juridiken, han behöver inget säga.

Domstolar förstår inte att ett filmat övergrepp är lika med ett övergrepp, en barnvåldtäkt är lika mycket våldtäkt för att den finns filmad. Och att integritetsbrottet blir så mycket större med internet.

Ur boken Övergrepp (Diesen 2009) hämtas följande utdrag:

Tendensen är att domstolar idag ser barnporr-brott som relativt lindriga brott

Domstolarna tonar ner brottets allvarlighet när det blir fråga om gränsdragningar

Vid tvekan om brottet är grovt, väljer man normalgraden

Man dömer alltså neråt i straffskalan i stället för uppåt.

Med denna liberala inställning är det risk att man missar två aspekter av brottet:

för det första att ersätts utredning om det primära brottet, övergreppet, till förmån för att gå på den som konsumerar produkten av övergreppet, bilderna.

för det andra missar man själva drivkraften bakom brottet, efterfrågan


151. KÄNNER HAN PANIK ÖVER SIN MORAL?
4 november 2011

En moderat, som kallar sig intresserad av moral, skriver en debattartikel i SvD: ”Snart har vi alla fått pedofilernas blick.” Artikeln är skriven i en i det närmaste hysterisk ton men med ett enda syfte: att förminska övergrepp. Han blandar in tecknade våldtäkter av små flickor, kriminalvården, p-piller m m. Orden som används är puritanism, sexualskräck och moralpanik. Han verkar faktiskt väldigt intresserad av barns sexualliv – särskilt flickors. Han tycks känna panik över någon sorts samhälle som tar övergrepp på barn och framför allt flickor på allvar. Det är kanske ett hot för honom.

Moderater vill inte införa barnkonventionen i svensk lag. Varför inte titta på lite forskning istället för att känna denna panik som ”debattören” tydligen gör? Ta t ex och titta i boken av Rädda Barnen ”Varför berättar dom inte”. Den visar hur svårt barn har att berätta om faktiska övergrepp, som finns på film – filmade av förövaren. Den visar att den avslöjade förövaren skyller på barnet han har förgripit sig på. Det var barnets fel inte hans. Artikelförfattaren skulle också kunna läsa rapporten Polisanmälda våldtäkter mot barn En uppdaterad kunskapsbild Rapport 2011:6 från BRÅ. Några utdrag från rapporten;

När det gäller brotten mot barn i åldrarna 0–11 år är den misstänkte i drygt 70 procent av fallen en person inom släkten, oftast inom den närmaste familjen.

Det bara är en bråkdel av sexuella övergrepp som kommer till myndigheternas kännedom.  

Forskning visar att barn och ungdomar är en särskilt sårbar grupp när det gäller djupt integritetskränkande brottstyper som sexualbrott.

Som det kommer att framgå utgör pojkar och män en närmast total majoritet av förövarna även i detta datamaterial, och flickor utgör en klar majoritet av offren.

Pappor, styvpappor och bröder står för närmare tre fjärdedelar av anmälningarna inom varje åldersgrupp.

I förhören beskrivs en rad olika sätt som förövarna har använt för att manipulera barnen, dels för att normalisera övergreppen, dels för att få barnen att hålla tyst om dem.

Ett exempel på en form av normalisering som de minsta barnen berättar om är att förövaren har kallat de sexuella övergreppen för ”lekar” av olika slag.

Vidare berättar en del barn att övergreppen framför allt har skett vid en viss typ av situation som ofta är kopplad till fysisk intimitet, exempelvis bad eller nattning. Även detta kan tolkas som ett sätt för förövaren att normalisera de sexuella övergreppen då de successivt förs in som en del av en vardaglig situation.

Forskare menar vidare att ett sexuellt övergreppsbeteende kan förknippas med bland annat en
– bristande empatiförmåga
– problem med sexuell upphetsning
– attityder som är toleranta mot sexuella övergrepp, så kallade kognitiva
– förvrängningar som underlättar för förövare att bagatellisera sina övergrepp
– dålig social kompetens och
– en överdriven sexuell upptagenhet.

Det stora problemet är alltså de övergrepp som inte kommer fram. Precis som vanvårdsutredningen visade, så är övergrepp mot barn ett förtiget samhällsproblem. Nu börjar vi prata om det, med då finns det mörkermän som vill ha tillbaka den mörka tiden då tystnaden rådde. I mörkret som rådde ända till för tre-fyra decennier sedan. Då moralen var den ”rätta” dvs då det rådde en tystnadens moral. Då förövare av olika slag slapp känna panik.


KÖNSHANDEL


152. DEN STARKES MORAL 16 december 2010

I SvD skriver flera sexliberaler om moral och sexköp: ”EU säger nej tack till svensk morallag”.
Sexköp kallas det. Det kan också kallas det köpt utlösning. Eller betald våldtäkt dvd att det inte alls har med ”sex” att göra. Det beror mest på vilka preferenser man själv har.

Sexualiteten är det mest intima en människa har och därmed kan det också innebära det mest kränkande en människa kan tvingas bli utsätt för. För kvinnors del handlar det också om rätten till reproduktiv hälsa, något som inte gäller män. Det är märkligt att det till 80-90 %, vissa delar av världen i stort sett 100 %, är kvinnor och flickor som förutsätts vilja sälja sin kropp som artikelförfattarna utgår ifrån. Varför är det så?

Moral skriver de. Moral har vi alla. Det är bara fråga om vilken. Liberala debattörer grubblar inte så mycket på samhällsfrågor. Det är snarare en social likgiltighet som är det förhärskande idealet. Den starkes rätt, den starkes rätt att välja fritt, att köpa kroppar eller inte. Den svage, fattige eller utsatte existerar inte i sexliberalistens värld.

Bekämpandet av prostitution handlar om att arbeta för ökad jämställdhet och att komma till rätta med kvinnoförakt. Det är ingen slump att de tre länder i Europa som har kommit längst inom jämställdhetsområdet, Island, Norge och Sverige har samma lagstiftning om att kroppar inte är till salu. Norge har dessutom en extensiv lagstiftning, norska medborgare får inte köpa kroppar i andra länder heller. Det borde naturligtvis Sverige ha också.
Kroppar är inte till salu någonstans. Det är, som sagt, nästan alltid fråga om kvinnors eller flickors kroppar. På sexsidorna säljs kvinnokroppar i långa rader. På Flashback och på andra prostitutionssajter diskuterar män kvinnokroppar, på Europas parkeringsplatser försäljs flickkroppar, i Nepal säljs småflickor till Indiens bordeller, nigerianska unga kvinnor försäljs i hela Europa, i Red Light-distrikten finns rader utav kvinnokroppar i rött ljus, på bordellerna i Tyskland försäljs kvinnokroppar av varierande ursprung. I dokumentären ”Som en Pascha” betjänade 200 kvinnor 1000 manliga torskar/dag.  Vilken jämställdhet är det?

Könshandel handlar om kvinnosyn och föreställningen om att män har rätt till ”sex” eller snarare till utlösning. Jämställdheten och även social jämlikhet, är en grundbult för att överhuvudtaget kunna diskutera prostitution. Det är som bekant inte så bra bevänt med jämställdheten i alla länder i Europa. Det föder och göder trafficking och kriminalitet.
Men det är fortfarande en minoritet av Europas män som köper kroppar, men vi får alla vara med och betala konsekvenserna av dessa handlingar i form av polisinsatser, sociala resurser och rättsvårdande myndigheters resurser. Konsekvenser som leder till att kriminella får ta del av prostitutionsköparnas pengar och får ekonomiska muskler att begå ytterligare brott – brott drabbas oss alla i förlängningen och som påverkar hela vårt samhälle. Är torskarnas ”rättigheter” verkligen värda det?


153. MINSKA KVINNOFÖRAKTET- HÖJ STRAFFEN 27 januari 2011

Nu höjer regeringen maxstraffet för brottet köp av sexuell tjänst.  Ska det verkligen heta ”tjänst” – är det inte legitimera handlingen att använda det ordvalet? Borde det inte heta just sexuell handling? Det borde heller inte vara maxstraff utan det straff som normalt borde utdömas och det borde vara ännu högre: minst två års fängelse. Med tanke på den kvinnosyn som framkommer på forum, bloggar och särskilt i medias kommentering när torskarna och de som försvarar dem, går igång.
Det går inte ihop att se jämställt på kvinnor samtidigt behandla dem som varor.
Det framgår också klart vilken kvinnosyn den kategori män som hörs i alla frågor som har med jämställdhet att göra vare sig det handlar om våldtäkt, incest, kvinnors rätt till samma handlingsutrymme, ekonomiskt och politiskt och eller om flickors hälsa. I kommentering och på nätet anser torskarna och deras anhängare att:

  • fler kvinnor slår män
  • fler män blir våldtagna
  • de flesta kvinnor som anmäler våldtäkt vill hämnas/få ersättning/ är taskiga/ändrar sig bara i efterhand
  • incestanklagelser är i stort sett alltid falska
  • kvinnor bör vara hemma och ta hand om  barnen/är biologiskt lämpade för det
  • abort ska förbjudas
  • kvinnor tjänar lika mycket som män
  • porren ser ut som den gör för att mannens sexuella törst är större
  • kvinnor vill inte ha makt
  • kvinnor utnyttjar sina kroppar hela tiden för att få fördelar
  • barnporrförbudet är löjligt och ”moralistiskt”
  • männen blir utnyttjade av kvinnors kroppar
  • fånigt att klaga på leksaksreklam/tanga trosor till småflickor, flickor vill ha dessa leksaker /ha rosa prinsesskläder /börja locka män
  • det är rätt med könsdiskriminerande reklam
  • män har rätt att köpa kvinnokroppar
  • kvinnor har inte i styrelser att göra
  • statsministern bör alltid vara man
  • fel att ”staten” ska lägga sig i föräldraledigheten/pappa-månader ska inte finnas

Även i kommenteringen efter dagens artikel strömmar dessa män in och till blogglistan under artikeln länkas till välkända torskbloggar. Kanske finns det även hallickintressen på dessa bloggar.

Två av de argument som används flitigast av torskar är:
1.”Jag hjälper dom genom att betala för sex”
Men man  får hjälpa människor utan att utnyttja dem sexuellt innan.  Efterfrågan skapar eländet, vill torsken ”hjälpa” kan han istället ge pengar till organisationer som stärker flickors rättigheter i olika länder.

2. ”Det ska inte vara några lagar i sängkammaren
Vad har sängkammaren med detta att göra? De flesta avsugningar/knull sker i baksätet på bilar, på billiga anonyma hotell eller i mörka rum bakom andra inrättningar. Eller på bastuklubbar i Frankfurt och andra ställen.

På Sveriges Radio webbsida väljer webbredaktörerna återigen att illustrera en prostitutionsnyhet med en bild på nätstrumpeförsedda kvinnoben. Inga bilder på män eller pengar precis som vanligt och precis som vanligt är det kvinnan som är den ska synas.


154. KVINNOVÄRDET NER MEN MARKNADSVÄRDET UPP 12 mars 2011

En konservativ nyliberalist skriver en debattartikel i SvD; ”Ask vet inte om sexköpen minskat”.
I tider då man vet att näthatet mot kvinnor når nya lågvattenmärken varje dag, då är det ok med att ytterligare späda på detta kvinnoförakt. Att fortsätta förolämpa kvinnans värde som människa.Kvinnor som påstås vara inkompetenta, ljuger om våldtäkt, klär sig som horor och därför förtjänar att våldtas, ser ut som batikkärringar och ska hängas i lyktstolpar/skjutas, kör bil som höns, är mördare vid abort, babblar, tjattrar, kacklar, driver män till att misshandla, ska straffknullas och det är en viss kategori kvinnor som råkar utför misshandel och mord och därmed har sig själva att skylla ( på fullt allvar framfört i Debatt). Lägg därtill allt annat som skrivs om kvinnor och deras värde, kroppar, beteende, i kommentering och på bloggar.Då anser nyliberaler att låtsas att det viktiga är den fria viljan att få sälja sin kropp finns och det är att oerhört angeläget samhällsproblem. Den kategori, nästan uteslutande män, som anser inte bara att kvinnor är ”horor” – de anser också att kvinnor ska vara tillgängliga som horor. De vet mycket väl om att det är den yttersta kränkningen av värdet som människa för alla kvinnor.

Göran Lindbergs vidriga handlingar och det ”tysta” gänget runt honom är snabbt glömda och det fria valet hyllas av nyliberalister. De glömmer också snabbt alla dessa barn och unga tonåringar som groomas på nätet av medelålders män som söker unga kroppar. De glömmer barnen på LVB-hem som köps av osynliga män och tonåringarna som säljs på Europas parkeringsplatser. Nyliberaler anser att det finns lagar som hjälper mot tvång. I Sverige frias barnvåldtäktsmän för att det var pengar inblandat, med sekretess som skyddar för männen. Barn och kvinnor i prostitution hotas över hela Europa. De flyttas och mördas. Det sker en normalisering till övergrepp och ganska snabbt försvinner det lilla egenvärde flickan eller den unga kvinnan förhoppningsvis kanske en gång hade. Kvar återstår ändlösa dagar och nätter med rader av män som kommer och går. Vilken lag hjälper då? Vilka pengar ska hjälpa?  Och hur?

Men konservativa nyliberalerna och deras s k tankesmedjor får pengar från näringslivets pengar. Därför ploppar dessa artiklar upp med jämna mellanrum på SvD:s ledarredaktion. Det är långt ifrån de smutsiga bakgårdar eller från Thailands fattiga norra landsbygd, varifrån framtidens ”frivilliga” flickor ska hämtas. Även Laura Augustin nämns i positiva omdömen av den nyliberale artikelförfattaren.  Hon är även omtyckt på sexköparforum. Augustin lobbar för sexindustrin och anser att inlåsta knullade flickor har det bra för de kan ju inte komma ut och göra av med pengar, alltså är det bättre att vara inlåsta. Augustin förnekar att trafficking är ett problem och det är klart; för sexindustrin är det inget problem – bara en inkomst. Men inget av detta nämns i artikeln. Självklart inte.

155. VARFÖR FINNS MÄNNISKOHANDEL?
12 april 2011

En fullständigt horribel debattartikel publiceras på SvD. Det är 55-åriga ”Linnea” som skriver ”tvinga mig – inte att bli brottsoffer mot min vilja”. Återigen i SvD skriver den som har möjlighet att höras och det är en reaktion på att några debattörer skrivit tidigare om att brottsoffer i prostitution ska kunna få skadestånd.

Det här är ganska typiskt exempel på hur huvudlöst debatten förs i prostitutionsämnet. En 55-årig kvinna ska företräda ”de prostituerade”.  Hon kan svenska, det flesta offren kan inte det – eller ens engelska alltid. Ingen tvingar ”Linnea” att bli ett brottsoffer- det blir nästan för dumt att tro det.  Det handlar snarare om något annat syfte när en sådan här artikeln publiceras i en stor tidning. Det är alltid starka krafter som hörs ensidigt. Men om media ska skriva ensidigt positivt om prostitution så låt oss gå in detaljer. De där som ingen tycks vilja höra om.

Hur ser det ut; vem säljer flest antal samlag? De som brutalt säljer sig på gatan för 200 kr per avsugning/vaginalt-analt samlag. De som får ta 10 män per kväll, eller ännu fler.  Eller de som kan välja att sälja sig kanske en gång i veckan eller månaden. Det är ett obestridligt faktum att frivilliga ”Linneor” tydligen inte räcker till för köparnas ”behov”.   Torskarna vill ha variation i utbudet. De vill ha ungt – de vill ha makt. De vill inte en 55-årig ”Linnea”. De vill bara ha henne i debattartiklar.  Inte därute. Annars skulle ju inte kvinnohandel finnas.Framför allt skulle det inte finnas som ett så stort problem i Europa – om det inte fanns alla dessa köpare. Vilken kvinnosyn bidrar dessa röster till, både torskarna och dessa lyckliga ”Linneor”? Hur påverkas alla kvinnor i ett land och framför allt för de uppväxande flickorna i ett samhälle?

I Nederländerna blir föräldrar upprörda för att de får gå med sina små flickor till dagis och måste passera bordeller på vägen. För vad ska deras töser få för uppfattning om sitt eget värde?
En skolflicka, också i Nederländerna, har försökt att få ersättning från staten för att hon har tvingats in i landets sexhandel utav sin pojkvän/hallick. Ett utslag som om det hade blivit positivt, kunde fått stora konsekvenser för landets syn på prostitution. Men naturligtvis fick hon inte rätt, hur skulle staten ha kunnat ge henne det?  Hur många skulle då kräva sin rätt för att de sålts som varor i landets sexhandel åt män som tar sig rätten att behandla dem som det? Män som betalar till hallicken utan att blinka i ett land som ger dem den rätten.

Alla dessa utländska unga kvinnor, de som alltid dominerar sexhandeln, även i Sverige,  är de som står för det övervägande antalet betalda samlag och är de som far mest illa. De som inte kan eller får säga nej. Vem bryr sig om att skydda dem mot våld från hallickar och torskar? Ja, inte någon ”Linnea” – och inte torskarna själva. Ingen. De, ”Linneor” och torskar, går aldrig i täten för dessa flickor säkerhet, hälsa och liv. Faktum är att de inte ens vill tala om våldet mot prostituerade. Prostituerade är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken. Varför? Vem köper utav de handlade fattiga nigerianska, rumänska, thailändska kvinnorna i Sverige och i andra länder, vem nätgroomar flickor och vem köper HVB-barnen?
I den här artikelns kommentarsfält kan de lätta sin skam och skuld och få utgjuta sitt kvinnoförakt. Allt på en gång. Men de gäller också de där andra männen de som ”bara” tycker om tanken och fantasin om den ”smutsiga horan”. De som verkar njuta av tanken på att trycka ner kvinnors värde i smutsen. I artikel efter artikel, dyker de upp, samma män. Överallt. Inte konstigt att jämställdheten går bakåt i Sverige. Det är ju ett krig varje dag i kommentarsfälten och media spelar med. För varför är de emot att de som far illa ska få hjälp?  Om det inte rör sig om ett djupt kvinnoförakt?


156. HÄNG UT KÖPARNA I ETT BILDSPEL!
18 april 2011

Expressen har i ett antal artiklar skrivits om människohandel i Sverige; t ex om ”Rita som såldes till människohandlarna”. Det är bra att Expressen tar upp det här –  det är så vidriga brott att all uppmärksamhet är viktig och angelägen. Det händer med ojämna mellanrum att media fokuserar på denna mörka del av verkligheten. Men en tycks alltid glömma bort värsta brottslingarna. Artiklarna brukar dels fokusera på offren, på de som utsätts för sexhandelns tvång och förnedring.

I dagens artikel skrivs om ett barn, en 16-åring från Nigeria som lurats och fått en skuld på 60.000 euro . En 16-åring har en skuld på ca 600 000 kr. Horribelt. Dels brukar artiklarna fokusera på hallickarna. De som utan någon form av empati eller rädsla för repressalier utsätter andra människor – även barn – för smärta, rädsla, skam och förnedring, för sin egen vinnings skull. Dessa brottslingar hängs också ut i ett bildspel. Men Expressen glömmer männen som köper.

I dagens artikel finns ett exempel där den 16-åriga flickan blir misshandlad och tvingad till förnedrande handlingar. Vem gör sådant? Var finns dessa män nu? Är det dessa som går ut med emfas i 100-tals kommentarer så fort prostitution kommer upp och hävdar att: ”frivilliga överenskommelser mellan människor ska ingen lägga sig i” – det som är Torskmantrat nr 1. Alla undersökningar visar samma – att det handlar om makt. Att köpa sig makt över andra. Ju mer tvingade och skräckslagna offren är, desto mer maktberusning, desto större kick. Därför finns det köpare för en 16-årig flicka 500 mil från sitt hemland.

Därför: fokusera på männen – de som betalar till människohandlarna. De hamnar alltid utanför fokus. De får tala fritt i media och förminska sina handlingar:
– jag visste inte
– hade jag vetat hade jag aaaldrig…
– jag skulle aldrig förnedra någon
– jag behandlar alla kvinnor med respekt
– jag älskar kvinnor
– jag var deprimerad
– min fru hade lämnat mig
– jag var ensam
– jag ville bara pröva på

Och Torskmantrat nr 2: ”Vi gör inget fel, det finns andra lagar, sätt åt dom som är skurkar”.
Med det friskriver de sig från allt ansvar och samhället ställer upp. Den allra största andelen sexköpare går fria och finns därute nu, färdiga att utnyttja nya offer och hallickarna tar emot deras pengar. Åker de fast får de ett kuvert till arbetsadressen eller en boxadress med lite böter. Ingen rättegång, allt sker i tystnad, de som inte gör något fel och inte skäms, enligt vad de själva anser på nätet, slipper ändå all uppmärksamhet. Men flickorna får vittna trots sin skam och sin rädsla. Men böter stoppar inte dessa män. Varför skydda dem som begår det värsta brottet; som ser till att människohandlaren får sina 60.000 euro?  Så Expressen Häng ut köparna i ett bildspel.

Förresten Expressen: Sätt ingen rubrik i följande text: ”Att köpa sex är som att klippa gräsmattan”. Just det var en rubrik som sattes efter att en torsk köpt utsatta drogade tonåringar i en småstad. Den rubriken fick torskarna på Flashback samstämmigt utbrista i ett unisont ”precis så är det” och ”så ska man se det” och dunka varandra i ryggen över tangentbordet. Det var en friskrivning från en torsk i media till alla andra därute. De flesta läste bara rubriken och det räckte för att de skulle bli upphetsade i sin övertygelse att det de gör är så normalt. Att köpa och utnyttja en livrädd 16-åring ska vara som att klippa gräsmattan. Helt ”normalt”.

157. ETT BESLUT UTAN KUNSKAP OM FÖLJDERNA 11 oktober 2011

Migrationsdomstolen har fattat beslut om att kvinnor i prostitution från EU-området har rätt att stanna tre månader. Det är mycket märkligheter med detta beslut som inte stämmer överens med verkligheten. Det finns både en individuell, en kriminell och en samhällelig aspekt.

På den individuella nivån gäller frågan om inte dessa kvinnor, som alltid är i en riskutsatt levnadssituation, inte alltid är mer eller mindre föremål för koppleri eller människohandel. Någonstans har det börjat med en ”pojkvän” eller en kompis ”pojkvän” osv. De är alltså en del av en internationell könshandel. Domar tidigare inom området visar att kvinnorna i verksamheten förs från hemlandet till t ex Spanien och sedan till Sverige och tillbaka till Spanien  och hem till Rumänien och till Sverige igen. Att de i praktiken behandlas som varor som förs mellan olika länder blir uppenbart. Är de offer för människohandel kan och ska de få skadestånd redan med nuvarande lagstiftning. Har Migrationsdomstolen haft i åtanke när de fattat beslutet att kvinnorna har betalat transport till Sverige, hur de betalar uppehälle och till vem? Oftast är denna hantering behäftad med att de sätts i en ursprunglig skuld, för resan, för maten, för hygien och annat. De startar alltså inte från noll utan de ska betala av i prostitution. Dessutom kan de få betala en orimlig hyra för att dela ett rum på t ex 5 personer, vilket gör att gränsen för koppleri kan passeras redan där. Har de en skuld kan det vara människohandel men detta är oerhört svårt att bevisa. Det går svårligen att skilja på person och personens utnyttjande dvs koppleri och liknande. Detta når uppenbarligen inte fram till juridiken på Migrationsdomstolen.

På den kriminella nivån finns alltså de som tjänar pengar på att sälja andras kroppar. Personer som kommer från andra länder och följer med i bakgrunden, fixar lägenhet och annat praktiskt. De som fixar ”kunder”. Sätts en i häkte finns det andra som tar vid. Dessa ”pojkvänner” försvinner inte. Det är handlare, hallickar, bostadsuthyrare, taxichaufförer, en hel kedja påverkas och det kommer in i samhället som en parallell kriminell verksamhet.
Detta är ett allvarligt problem. Köparna, männen, de som skapar efterfrågan, är dessutom nu kriminella. De som också kan agera både kopplare och främjare. Inte alltför sällan odlar de mer eller mindre vänskapliga kontakter med hallickarna.

Den sista aspekten är den samhälleliga. Kvinnor i prostitution förutsätter att det finns en efterfrågan av män på att köpa kvinnokroppar för sin s k njutning eller sitt maktutövande, ofta både och. Dessa män finns runt om oss i samhället, på höga och låga nivåer – på alla nivåer. Det uppstår mycket lätt utpressningssituationer, det påverkar personer i maktutövning. Så har det alltid varit , det har inget med nuvarande lag att göra, utan med själva företeelsen. Det går att dra paralleller med 70-talets stora prostitutionshärva men även med nutida skeenden.

En annan samhällelig aspekt är att prostitution påverkar alla kvinnor i ett samhälle. Kan några köpas, kan alla köpas och alla kvinnors värde devalveras. Det är ofrånkomligt. För de män som köper blir alla kvinnor mindre värda som människor i deras ögon. Det drabbar också de små kvinnorna – flickorna i ett samhälle. Hur ska en domare kunna fatta beslut om påföljder i sexualrelaterade brott om han själv, i hemlighet, köper kvinnor som varor? Hela samhällskroppen påverkas. En lagstiftning som ger kvinnor i prostitution automatiskt rätt till skadestånd skulle hjälpa de här kvinnorna mer än det beslut som Migrationsdomstolen nu har valt att fatta. En lagstiftning som behandlade dem som människor och inte som kroppar.  Till sist: om Migrationsdomstolens beslut får torskarna på Flashback att jubla är det något fel med det.


158. KÖNSHANDEL I THAILAND NORMALISERAR KÖNSHANDEL I SVERIGE
24 oktober 2011

Det skrivs i media om att Skatteverket och polisen samverkar för att komma åt människohandeln och dess koppling till könshandel som sker i verksamheten på Thaimassagesalonger; ”skatterazzior ska stoppa sexhandeln”.
Ingen kan väl idag ha undgått att se att dessa Thaimassagesalonger dykt upp överallt. I spåren utav Thailandsresenärernas köp av kvinnor utomlands mjukas deras moral upp även hemma i Sverige.
Den längsta mest kommenterade tråden på Flashback torskforum är den om Thaisalonger. Där  tipsar de och uppmuntrar varandra.  Men själva har de inte en tanke på hur deras egna kroppar uppfattas utav andra, för de som är tvingade att ta i dem och i deras könsdelar.

En utav artiklarna idag handlar om en stödtelefon för thailändska utsatta kvinnor. Vad tänker de som hänger i Flashbacks thaitråd om det? Det här är ett område där det är uppenbart att den utredda sexturismen till Thailand normaliserar att även utnyttja thailändska kvinnor i Sverige. Det visar att vi måsta ha en extensiv lag om förbud av köp av sexuell tjänst som finns i Norge.

Radioprogrammet Tendens (P1) handlar denna vecka om fruimporten av utländska kvinnor, bl a annat från Thailand, som behandlas illa och där det i vissa fall står klart att män importerar fruar för att kunna förgripa sig på deras barn.

Tillägg 26.oktober

Ett antal torskar har kommenterat artikeln, vilket var väntat; de är mycket aktiva på nätet.

Gemensam nämnare är att de lägger skulden någon annanstans än hos sig själva vilket leder in på följande definition av vad som definierar en psykopat:

  • Kan inte leva sig in i andra människors känsloliv. Uppfattar andras gråt och förtvivlan som svaghet. Kan verka medkännande när det passar deras syften.
  • Brister i ansvar. Har gärna egna regler såväl i trafiken som i övrigt. Kan skaffa stora skulder men ändå leva ett utsvävande liv.
  • Undviker regler och principer.
  • Kort stubin. Kritik, motstånd och nederlag besvaras med häftiga ord och hot, ibland även fysiskt våld. Kan bli ursinniga för bagateller.
  • Lägger skulden på andra. Det är alltid någon annans fel.
  • Förhöjd självuppfattning, vill ha beundran och speciell behandling.
  • Ljuger obehindrat.
  • Saknar kärleksfulla ögon, värme och omtänksamt beteende.
  • Imiterar andras argument. Efter en tid så får man höra sina egna resonemang.
  • Saknar spontan humor. Har bara inlärda skämt.

Sexuallivet är mekaniskt utan finess eller djup.

159. LYDIA CACHO – OM MACHISM, PROSTITUTION OCH DÖDSHOT 23 januari 2012

Lydia Cacho har fått Palmepriset.
Lydia Cacho är en mycket modig kvinnaHon har hotats till livet, lever under ständigt dödshot och ägnar sitt liv åt att hjälpa de som utnyttjas av andra för deras nöjes skull. Det är alltid förenat med livsfara att avslöja sexhandeln.

Lydia Cacho har skrivit boken ”Maktens slavar” som kom ut på svenska för några månader sedan.

Aldrig förr har slavhandeln för sexuella syften, för att mätta mäns efterfrågan på kvinno-  och barnkroppar, varit så stor som nu.

Hon skriver om:
Turkiet och den stora handeln med utländska kvinnor om pågår i den legala prostitutionen.
Israel och Palestina och om hur kvinnor på flykt faller offer för könshandelns profitörer.
Japan och den komplexa organisationen som finns runt prostitutionen och om den livsfarliga Yakuzimaffian.
Kambodja där småflickor får lära sig att leka yum-yum åt västerländska män och får godis som tack.
Burma och de förintelseläger som finns med kvinnor och flickor där de utsätts för obeskrivliga övergrepp och där de dödas när de tjänat ut, fasor som ännu är okända för världen; för kvinnor är Burma ett förintelseläger.
Argentina och Mexico där droger, vapen och kvinnohandel följer samma mönster, samma kanaler, där samma människor är inblandade, men där just kvinnohandeln förminskas och negligeras.

Hon skriver om kunderna som hela tiden vill ha yngre och yngre flickor, mer och mer avancerade tjänster utförda, som hela tiden hävdar frivillighet när de borde se något annat, där flickor som aldrig fått välja utnyttjas, där kvinnor i olika åldrar som varit i prostitution så länge de kan minnas fortfarande anses frivilliga, där barn som föds in i sexhandeln av mammor som är fast i den, anses som tillgängliga utav det skälet.

Hon skriver om den nödvändiga penningtvätten, om att unga pojkar tränas i hallickskolor, att nyliberalism med sin brist på känslighet berett vägen för en ständigt ökande global sexhandel, att militärer och arméer driver fram prostitution och att maffians makt ständigt växer i prostitutionens spår.

Hon skriver om hur sexindustrin har outtömliga resurser till sitt förfogande medan de organisationer som hjälper sexindustrins offer, får kämpa för sin existens.
Hon skriver om hur de som får hjälp från en plågsam tillvaro snabbt ersätts med nya fattiga flickor och kvinnor.
Hon skriver om hur den politiska och dömande makten och hur den ekonomiska och mediala makten är inflätade med sexhandeln som kunder och beskyddare, där deras involvering ger åtalsimmunitet åt brottslingar och även beskydd och upphöjelse.
Hon skriver om hur de som driver näthandel med kroppar har kontroll på vilka som ansluter sig, via IP-nummer, och hur detta kan utnyttjas som utpressning.

Hon skriver:

Jag blev förfärad över de mekanismer olika samhällen använder för att normalisera ett av de värsta uttrycken för våld: koloniseringen av kroppen.

Lydia Cachos bok innehåller 367 sidor om fruktansvärda ofattbara övergrepp, kallhamrat utnyttjande, obegriplig egosim, oerhörda vinster till kriminella och en ständig ny införsel av kroppar i en växande sexindustri.

Läs den. Världen kommer inte att vara likadan efteråt.

En intervju med Lydia Cacho finns att läsa här på SvD: ”Mexiko är förbannat av privat och statligt våld”.

Lite utdrag från boken Maktens slavar:

Sexismen är på väg tillbaka, starkare än förr och med tillgång till nya effektivare resurser för marknadsföring. Eller rättare sagt: i en del länder har sexism aldrig försvunnit, den har bara förklätts i politiskt korrekt tal.

Man måste ständigt utsätta flickorna för porr få dem att se det sexuella utnyttjandet som något normalt, få dem att tro att de själva valt att göra det de gör.

Om vi verkligen vill göra något åt prostitutionen, måste vi se torskarnas roll, och de måste ta ansvar för sina handlingar. Prostitution är en fråga om tillfälle och beslut, och valet är kundens…

Han väljer att åka till platser i fattiga länder där det finns sexturism, eftersom han känner sig sviken eller förråd i sitt förhållande till västerländska kvinnor…

I Spanien finns det högerextrema grupper som bidrar ekonomiskt för att de prostituerade ska kunna organisera sig samtidigt som de på de politiska arenorna tar avstånd från dem. I samma land finns en maffia som utnyttjar tvångsprostituerade och driver 4000 bordeller som inbringar 18 miljarder euro om året…

Efter frågan på barnpornografi ökar… ständigt, och kunderna blir alltfler på bordeller där unga flickor hålls som slavar, de vill ständigt ha yngre flickor som inte kan försvara sig. Ändå förbigås kunderna i de flesta studier om den här tragedin.

Människohandel fortsätter att öka…. Man kan till exempel fråga sig varför det är så tyst om den prostitution som förekommer i samband med affärsresor och kongresser.

160. VARFÖR INTE ÅTALA KÖPARNA I SAMMA RÄTTEGÅNG? 29 februari 2012

En stor traffickinghärva rullas upp i Göteborg. Hittills har sex rumänska män åtalats för människohandel i den här härvan. Ett stort antal sexköpare – torskar – har åkt dit, över 250. Nästan samtliga medier uttrycker i den här nyheten att det är de sex rumänska männen som ”utnyttjat kvinnorna”. Det är fel.
Det visar hur djupt det sitter att männen som köper inte får nämnas, man säger att kvinnorna är prostituerade, att de ”säljer sex”. Men männen som köper, de faller igenom ordens nätmaskor, gång på gång tycks det. Vad beror det på? Illvilja, känslighet?  Snarare en normalitet och att ingen tänker efter vad det är som förmedlas med orden – egentligen.

Vilka utnyttjar?
De som sägs ha ”utnyttjat kvinnorna”, de rumänska männen, idkar inte någon välgörenhet. De är affärsmän som lägger beslag på svenska mäns – torskars – pengar.
Det är de svenska männen som köper, som driver fram brottet och ser till att kvinnorna finns här till salu. Ingenting annat.
Dessa torskar och deras värderingar: att de har rätt att köpa kvinnokroppar för sina behov – som varor, det är de som ska fram i ljuset i en offentlig rättegång. Varför ska de skyddas? Det är bara så det går att komma till rätta med denna vidriga verksamhet; genom offentlighet.  Inte genom att smyga med böter på några tusen och skicka brev till deras arbetsplatser. Fram med dem i ljuset och fram med namnen.

Det finns inga ursäkter för att betala 300 kr för en snabbis i en bil i hamnen, pengar som sedan går direkt till hallickarnas fickor. Från och med den 1 juli 2011 höjdes dessutom straffet för brottet köp av sexuell tjänst, om det fanns speciella omständigheter. Tyvärr har förmodligen de flesta i den här härvan åkt fast innan denna lagskärpning.
Men är det inte annars ”speciella omständigheter” att för 300 kr få avsugning i en pissoar med en ung kvinna som står ute i svinkyla eller hällregn, i en okänd omgivning och säljer sin kropp till främmande män som hon inte ens kan prata med? Om inte det är speciella omständigheter vad är då det?

Lagen är till för att användas och låt den inte bli ett slag i luften. Dessa köpande män ska inte bara in i rätten. De borde också få betala skadestånd till de kvinnor de utnyttjat så att kvinnorna kan bli hjälpta att komma ut ur sin situation.
Dessa män, dessa torskar som är snabba att vurma för den ”fria viljan” mellan ”samtyckande vuxna”, dessa män har en rå brutal kvinnosyn och ett fullständigt hänsynslöst beteende när det väl gäller. Inte mycket skiljer dem från avloppstänket från början av 1900-talet, men en skillnad är att de numera möts på nätforum. Då synliggörs att dessa män – torskarna – är totalt likgiltiga för vilka unga kvinnor de utnyttjar och hur de upplever att bli hanterade av främmande män på rad.

Hur låter det på sexköparforum?
Här nedan följer ett antal exempel på inlägg på just en Rosenlundstråd. Som synes finns det både recensioner och tips för torsk-bröderna. Som märks i kommentarerna är torskarna väl medvetna om att kvinnorna har hallickar men det är inget som hindrar dem i viljan att utnyttja och håna de utsatta kvinnorna eller i den märkliga drivkraften som vissa har att få fotografera prostituerade.

Var i Rosenlund igår, längs gatan var det endast en massa fula skabbiga negresser som vill ha 1000:- för sex och 500 :- för en avsugning. Billigt men med tanke på hur dom såg ut kände jag att det inte var värt det.

Har gått förbi där en del eftersom jag bor i närheten, verkar som det finns både öststatstjejer och svarta. En grej som är intressant är hur mycket taxibilar som cirkulerar runt omkring där hela tdien. De är helt klart med och hjälper till i handeln där.

Gå in i hemköp med horan, ta hissen ner en våning. Där kan man där kan du ha bilen parkerad på kundparkeringen i underjorden. Då blir de kanske förvirrade. Tjejen kan ju ducka när ni åker ut på andra sidan ifall de skulle vara det.

Att parkera vid grönsaktorget är nog inte dumt. Det går inte att följa efter med bilen dit…
Sen kör österut, typ till gamla ullevi.

De kan mycket väl vara nya eller såna som inte är där särskilt ofta. Det brukar mest vara zigenerskor och negresser där.

Måste säga att efter senaste skriverierna här inne blev jag sugen på att kolla in läget. Åkte ner idag. Gick en liten promenad runt och ja precis som det står. Ett gäng europeiska tjejer, Rumänien osv. Fastnade för en blond som såg fräsch ut.

man tar bilen till hemköp går in och handlar lite sen går du förbi kyrkan med en karta låtsas som du frågar om vägen ber henne gå runt hörnet och gå ner bakvägen till din bil sen åka iväg till det billiga F1 hotellet som du fixat inan du åkte till rosenlund.. så kör du dit och knullar skiten ur henne sen är det bara att betala och köra tillbaka henne och släppa henne på gatan nedanför lätt som en plätt
hotell 400kr
hora typ 500kr
handla lite på hemköp 100kr

Zigenarludren står där varje kväll, omöjliga att missa.

Vidrigt att se deras hallickar som glider runt i området för övrigt – ni verkar sakna klass grabbar.

Kanske borde ta en titt på vad Göteborg har att erbjuda! Men kan inte någon fota ett par luder, så att man vet vad man drar dit för? haha

Misstänker att det kan bli problem med ”BMW-hallickarna” om foton tas. Ta en sen kvällspromenad i området.

Förr kunde man ju träffa goa svenska luder, både unga o gamla.
Nu får man dras med negrer eller zigenare!!!

Nätet känns inte som min stil. Jag vill bara kunna ta någon när jag känner för det. Och sen är det över, helt spontant bara.

Jag hade en av rumänskorna här nyss. En som jag aldrig hade sett förut, och den snyggaste av dem jag. 23 år med kanonkropp. Hon var söt men för mycket målad.

kan någon som bor nära där hororna är vid hvitfelska kyrkan nedanför sticky finger ner till rio rio vore kul me lite bilder nästa gång jag kommer in till götet ska jag fota dom peace och acab

Tror du kan råka illa ut om du fotograferar ziggisarna iaf – hallickarna har bra koll på dem, tro inget annat.

Man får ta hem dem, då är det inga problem. Jag gick med hora hem till mig. Jag vet inte om någon spanare följde efter. De kan ju ändå inte göra något när man är hemma hos sig själv

För en femhundring kan du kräva allt och lite till.

Är det någon som vet om man kan få komma någon av hororna i ansiktet under en avsugning och går det att med dem hem genom att åka spårvagn till sin bostad tex?

Jag och en polare gick i genom rosenlund i veckan, vid hemköp var det fem afrikanska horor som undrare om vi ville ha sess?, tyckte hon mummlade nått om 500 kr.

Är alla andra hemskickade? såg inga öststats brudar?

Är bara ute efter svenska tjejer, gärna missbrukare.

Hur mycket tar rumänskorna betalt egentligen? För tex avsugning och knull osv.

Vid något tillfälle under alla dessa inlägg, försöker en signatur att nämna att kvinnorna är utsatta för trafficking men censureras då bryskt av moderatorn; ”OT raderat. Ta diskussionen om trafficking i någon annan tråd”. Så fungerar alltså  ”yttrandefriheten” på Flashback. Inga moraliska betänkligheter får inte störa torskarna. De ska få vara ifred.

Men nu är dock polisen ovanligt vakna. De bevakar torskarna noga och det hjälper inte att de döljer sitt sexköp genom att åka spårvagn med den rumänska kvinnan till platsen för sexköpet.  GP rapporterar om det – att en ”Torsk greps efter spårvagnsresa med den prostituerade rumänska kvinnan”.


161. VAD TÄNKER TORSKARNA NÄR DE LÄSER OM HUR ELÄNDIGT DET VAR?
19 mars 2012

I media idag skrivs mer om traffickinghärvan från Rosenlund i Göteborg. Idag vittnar en utav de kvinnor som utnyttjats hänsynslöst av män som sålt henne till andra män.
Från artikeln i GP:

Kvinnan hade aldrig jobbat direkt på gatan tidigare och kände sig ofta deprimerad när hon i flera timmar skulle försöka få kunder. Ofta blev det samlag utomhus, men kunder som ville ta med henne hem fick betala extra.

– Jag var nere, men var tvungen att låtsas att jag var glad och lycklig. Jag fick inte gråta på gatan.

Och sexköpare fanns det gott om. Redan första kvällen fick 24-åringen sju-åtta kunder. Trots att hon blödde efter en abort två dagar tidigare blev hon tillsagd av sin hallick att gå ut på gatan.

– Om jag tjänade mellan 3000 och 4000 kronor fick jag gå hem vid ett. Annars skulle jag vara kvar till fem.

En blödande deprimerad kvinna har alltså gott om män som vill köpa henne. I Sverige. Det som förvånade poliserna här var att det var en så stor andel unga bland de som åkt fast. Är det de som även skriver i alla kommentarsfält överallt och ondgör sig över ”statsfeminism”? Verkade kvinnan här förresten ”frivillig”?  Hon som inte ens fick gråta?

I kommentarsfält i media brukar åsikter som dessa synas: ”Frivilliga överenskommelser ska vara ok”, ”Staten ska inte lägga sig i”, ”Mansfientlig lag”, ”Prostitution har alltid funnits och kommer alltid finnas”. Det är dessa och andra plattityder som ska lätta deras eget ansvar och lägga det utanför dem själva. Bryr de sig nu överhuvudtaget? Ångrar de sig när de läser om hur illa kvinnan mått? Knappast, eftersom det fortsätter i samma stil även i de forum där traffickingoffrens situation diskuteras. Det är fortfarande ”de andras fel”. Igen. Det verkar även finnas en vilja att faktiskt skryta om sitt beteende. Ju mer nedvärderande man är, ju mer kränkande, ju mer okänslig, desto mer uppskattning tycks de få från andra män på samma forum. Det är alltså helt klart ett brutaliserande beteende.

Hur kan dessa män umgås med kvinnor privat? Kan de umgås med kvinnor överhuvudtaget? Finns det bland dem de som rankar kvinnor och flickor på nätet? Som kränker våldtäktsoffer eller som mobbar kvinnor på nätet så fort de avviker från deras norm?

162. PROSTITUTIONSHÄRVOR OCH TORSKAR 14 maj 2012

Domen i den stora prostitutionshärvan i Göteborg kommer idag.  Kvinnorna har vittnat via länk – de måste skyddas men deras framtid är oviss. Männen som sålt deras kroppar har suttit med i rätten.

Men männen som köpt dem sitter dock någon annanstans. De sitter på sina arbetsplatser, i föreläsningssalar, i sina hem – eller med sina familjer någonstans. Men de finns därute, de som är orsaken till denna rättegång. Hade det inte funnits köpare hade inte kvinnorna kunnat säljas, det är den enkla och bistra verkligheten. Inga sådana här rättegångar skulle ha hållits om det inte fanns män som köper kvinnor – för att de tar sig den rätten. Inte i denna härva, inte heller i andra.  Det är dessa män som ska skärskådas i detta inlägg.
I dagens media förekommer flera i alla fall några artiklar om de sexköpande männen.
I GP: ”Moderat politiker togs på bar gärning” och i DN: ”Männen som åkte fast för sexköp”. Moderaten sitter för övrigt med i en nämnd som har hand om utsatta barn och ungdomar – hur ser han på de han är satta att hjälpa?

Men först kommer några fall den senaste tiden, både avslutade och pågående.  Det är konsekvenserna av KÖPARNAS handlingar som leder till att dessa rättegångar har hållits och fler kommer att hållas framöver.

  1. Sydsvenskan: ”Fyra dömda för människohandel”

Kvinnan var 23 år när hon hösten 2009 såldes som prostituerad i Malmö, Simrishamn och Tomelilla.Hon hade aldrig tidigare varit i Sverige, kunde inte språket och tilläts inte ta hand om sina egna pengar. De två män som höll kvinnan i en lägenhet i Eslöv döms till fängelse i vardera två år för människohandel. Två andra män som sålde kvinnan i Tomelilla döms till fyra års fängelse var för samma brott.
Ytterligare två män som skaffade kunder till kvinnan i Malmö och behöll pengarna från prostitutionen får fängelse i sex respektive åtta månader för koppleri. De fyra män som rätten kunnat bevisa har köpt sex eller försökt köpa sex av 23-åringen döms till dagsböter och villkorliga domar
Här dömdes även de män som köpt tillgång tillkvinnans kropp för villkorlig dom.

Vanligtvis är straffet för sexköp bara böter men tingsrätten menar att männen har insett att kvinnan befunnit sig i en väldigt utsatt situation. Bara en av männen döms till enbart böter

Borde inte sexköparna fått fängelse med den nyare skärpta lagen?

Om samma fall i en blogg i AB: ”Hon såldes för 20 000 kronor”.

När polisen slog till mot lägenheten i Tomelilla i januari 2010 fann de en smutsig och förvirrad kvinna som levde i ett stökigt rum med bara en säng och en fåtölj som inredning.
Där hade hon under flera månader tagit emot sexkunder som förmedlades dit av männen som köpt henne.
Den 23-åriga kvinnan fick heller inte lämna lägenheten ensam. Allting till henne uttrycktes i orderform.
Männen talade om för henne hur hon skulle vara klädd, när hon skulle byta lakan i sängen och när hon skulle göra sig redo för nya kunder. Sms som ”Hey. Get ready for work”.
I slutet av december såldes hon vidare till två andra män.
Vad blev prislappen för en 23 år gammal kvinna? 20 000 kronor.
I den nya lägenheten i Tomelilla, eller rummet snarare som varken hade kök eller dusch, fortsatte de nya ”ägarna” att sälja kvinnan.

  1. Expressen: ”Döms till fängelse för människohandel”

Pengarna kvinnan tjänade ska männen till största del ha behållit själva. Eftersom kvinnan inte kunde svenska, saknade pass, eget boende, pengar och kontakter i Sverige var hon helt i männens makt, menar åklagaren.

En viktig del av bevisning i fallet har varit 5 000 avlyssnade telefonsamtal männen gjort samt uppgifter om hur deras telefoner positionerats mot telefonmaster

  1. DN: ”Idag åtalas litauer som sålde kvinnor”

De åtalade männen, mellan 21 och 28 år gamla, är samtliga litauiska medborgare och misstänks för att sålt sexuella tjänster av ett femtontal kvinnor från Litauen.
Brotten – koppleri och människohandel – ska ha begåtts i olika lägenheter och hotellrum i Stockholm mellan november 2010 och augusti 2011. Nio av kvinnorna är målsägande i rättegången.

…att deras verksamhet har varit organiserad och omfattande. Åtminstone flera hundra tusen kronor ska ha omsatts.

Kvinnorna ska, enligt åtalet, ha varit ekonomiskt utsatta och rekryterats med vilseledande uppgifter om att de skulle få mängder med pengar och andra förmåner om de prostituerade sig i Sverige.

  1. HD:Lockades till Klippan för att sälja sex”

Två kvinnor lockades till Sverige för jobb på en nattklubb. Väl i Sverige fördes de till den ena åtalades bostad i Klippan och där såldes de utav männen till andra män och de åtalade tog hand om alla pengarna. En enda sexköpande man, en 21-åring togs i härvan. Hovrätten väljer sedan att fria männen från åtalspunkten människohandel i en skandalös dom.

Vad säger då torskarna? Hur kan alla dessa unga utsatta kvinnor köpas utav svenska män? Vad säger dessa män? I kommentering i massmedia kan torskarna numera breda ut sig utan problem. De ringer t ex även till RingP1 och beklagar sig över att de borde ha rätt att ägna sig åt sexköp i Sverige och programledarna ger dem gott om utrymme både i programmet och på Public Serviceföretagets hemsida. Kvinnorna vars kroppar de köper hörs däremot inte i ringP1. Inte heller de barn, framför allt flickor, som dessa män även köper.
Men männen som köper hävdar att de har rätt till det och kan skriva så här t ex i kommentering:

”Det är upp till vuxna människor att ha vilka mellanhavanden de vill och handlar inte alls om kvinnosyn. Det är dessutom ett brott mot mänskliga rättigheterna att inte låta vem som så önskar arbeta som prostituerad.”

Men de kan inte svara på vem som köper alla dessa utländska kvinnor – och vem som köper barnen. Kanske finns en del utav svaret här, i en recension från torskforumet på Flashback där signaturen ”Kid” som är ca 28 år som skriver om sitt ”besök” i Barcelona.

Hej kan berätta om mitt besök i barca. vi åkte till ett ställe som heter arizala74. Jag och polarn åkte dit vid 23 tiden efter stripp cluben. En trevlig herre öppnar och pratar bra engelska. han berättar att det kostar 60 euro halvtimmen o 100 euro timmen. Jag frågar vad det kostar att få ha två tjejer. då blir det 80 euro styck sa han. 160 euro är hur billigt som helst. han visar in oss i ett rum. precis som på felina ska männen inte mötas på väg ut……det knackar på dörren och den ena tjejen efter den andra kommer in o pussar en på kinden o säger sitt namn. jag tror det var ca 10 tjejer där. Alla tjejerna är runt 20 – 25 år och från brasilien. Väljer ut två stycken och får gå in i ett rum med stor säng.

..ville köra lite fram o tillbaka för att känna skillnaden på fittorna. knullar på…åkte dit två gånger till nästa dag. körde dock bara med en båda gångerna….tjejerna kunde ingen engelska men det gör inget.”

Man kanske ska tycka att ”Kid” var snäll som inte tyckte att det gjorde något att han inte kunde prata med de kvinnor han utnyttjade sexuellt. Svenske ”Kid” som utan att tveka betalade till en hallick som bestämde att Kid skulle få välja och vraka mellan kvinnor som inte ”Kid” hade en aning om varför de var där.

Signaturen W, medelålders man, kommenterar uppmuntrande. W driver ofta på hårt om ”sexarbetares” rättigheter och tycker att Sverige har en ”sexualmoralisk lag”. Denna W är insatt i samhället och verka känna människor på rätt positioner vilket är något han ofta påpekar. Men denna W byter själv snabbt fot när det handlar om att utnyttja utsatta kvinnor och att använda just synden som en spännande drivkraft. För då behövs det ”moralistiska ”idiomet som en spännande fond i prostitutionsvärlden.  ”Myten om den smutsiga horan” är en myt som en sådan som W så väl behöver.

Han svarar nämligen ”Kid” men på följande sätt.:

”Har själv besökt Top Damas i Barcelona och var mycket nöjd med mitt besök. Sedan finns ju Club New Aribau i staden, tillsammans med mycket annat. Bara bra att ha många strängar på lyran inför nästa besök… Staden lär enligt mina välinformerade källor flöda över av synd…”

Mer om W i inlägget nr 165. Med andra ord är det inga som helst problem med att utnyttja uppenbart traffickerade kvinnor som säljs av hallickar, kvinnor som ställs på rad som varor, som inte kan kommunicera med de ”kunder” som köper deras kroppar på löpande band. Det finns i praktiken inget intresse för deras ”rättigheter”. Det visar med all önskvärd tydlighet hur torskar ser på kvinnor när de skippar de vackra orden om ”kvinnors rätt” att sälja sig.
Men inte bara det, de lägger skuld på ”hororna”.   Så här kan det låta:

”Hororna lockar dessa godtrogna män till sex och ibland så tvingar hororna männen till sex. Horan blir sedan som en drog som vissa män fastnar i och återkommer till, ungefär som heroinister.”

I ett av Uppdrag Gransknings program intervjuades en torsk som kallades Kent. Han hade köpt thailändska kvinnor som hanterades av en hallick, en norrlänning, kvinnor som mådde dåligt av att prostituera sig.

Konversationen mellan Kent och reportern (R) lät på följande sätt:

Kent: …jag ville pröva… jag begrep inte vad hon sa, så jag sms:a istället,  då gick  det bättre, …det var nervöst, det kändes inte bra… jag har ju tant hemma , hon kanske sticker ifrån mig.

Reportern:  vad vet du om kvinnan?
Kent: Ingenting

 R:  Inget om deras situation?
Kent: nä  

Här ovan ges alltså några inblickar i den värld där det är ok att använda vilka kvinnor som helst, kvinnorna blir ointressanta som individer eller personer. De är bara något, som ”Kid” så finkänsligt uttryckte det, att ”köra fram och tillbaka i”.

Alla kvinnor är prostituerade
Anser man sig ha rätt till att köpa kroppar för makt och sex, blir samtidigt alla kvinnor och flickor därmed potentiellt tillgängliga kroppar. Torskar gör också avsiktligt alla till prostituerade som åskådliggörs här i en kommentar till en prostitutionsartikel i media:

”Det sägs att en väldigt känd man frågade en bordsdam, som han tyckte var osympatisk: Skulle ni kunna tänka er att gå till sängs med en man för 100 000 dollar? Svaret blev: jag skulle tänka på saken. Och för 10 dollar? Då blev svaret: vem tror ni att jag är? Mannen sade då att nu vet vi vem ni är och nu är det priset som diskuteras.”

Eller som W tycker: ”Dating is the dishonest form of prostitution”

Skam
Det mediala utrymmet som artikelkommentering ger, utnyttjas maximalt för att få ett tillfälle till att lätta på skammen och skulden. Det är en enorm drivkraft att få normalisera sina handlingar och torskar hänger påfallande ofta på nätet. Det verkar som de sitter dygnet runt ibland.  Om det är ”normalt” med sexköp kan det ju inte vara fel att inte bry sig om andra människor – om kvinnor – och deras värdighet och hälsa.

Skulden läggs istället på henne –  kvinnan –  dvs på de oftast  unga rumänska, litauiska, nigerianska och thailändska utsatta människorna såsom Ulf Nilson gjorde i en Expressenkrönika, se kapitlet om Expressen.  En torsk tycker så här: ”Det är ju kvinnor som säljer sexuella tjänster till män i detta fall och utnyttjar mäns sexuella behov kommersiellt.”

I SVT Debatts forum skrev ROKS ett inlägg där de förde fram att offren för trafficking skulle få rätt att stanna i Sverige. Men det höll inte de kommenterande männen med om. Inte heller de sexköpare som hänger i detta forum.

Kommentarsfältherrarna utryckte åsikter som:

”Det existerar en väldig massa frivillighet inom den branschen. Pengakåta brudar som ser en chans till snabba stålar. Det finns mycket av det. ”

Det är ganska ovanligt att prostituerade råkar illa ut av en kund”

”Med andra ord handlar det om en affärsuppgörelse mellan två människor”

”Prostitution har funnits sen urminnes tider och kommer säkert alltid att finnas överallt, så att som vissa gör här ödsla energi att fördöma torskarna är väl att slå ett slag i luften”

Dessa kommentarer kommer alltså strax efter det kommit fram fruktansvärda uppgifter i traffickinghärvan i Göteborg. Fakta och empatiska känslor går liksom inte in i männen som köper och hos de som föraktar kvinnor. De fattar inte – de kan inte ta in andras situation.

Kvinnohat
Det finns också de som är rent hatiska mot kvinnorna för att slippa ta eget ansvar:

”Horor likväl som skitstövlar till karlar ska ha hårda straff det räcker inte med att bara ta männen tjejer ska in också som om dessa kvinnor inte vet vad dem gör…In med alla på långa straff både och så kanske även damerna inser:  jag kan inte göra vad jag vill”

Kvinnorna de unga, fattiga, osäkra, ledsna, deprimerade, förtvivlade kvinnorna diskuteras öppet på sexköparforum, de recenseras, de hånas, de fotograferas, de tipsas om – som vore de en maträtt. Men dessa kvinnor ska alltså vara de som ska straffas enligt köpare.

Torskarna skyddas – och ”skökan” hängs ut
Men när det kommer till att visa sina egna identiteter då smyger torskarna fegt undan, de behöver inte fotograferas, de recenseras inte. De anonymiseras och de skyddas – nästan alltid.
De visas inte ens på en suddig bild. Möjligen visas en bil med en suddig nummerskylt. Eller så döljer man dem helt som när radioprogrammet Studio Ett skulle göras ett djuplodande reportage om vilka männen är som köper sex. Då valde webbredaktören att illustrera dessa män med en hel naken kvinnokropp med stringtrosor. Ingen tanke verkade finnas på att hon skulle skyddas. Förmodligen vill sexister på SR passa på när en naken kvinnokropp kan visas.

Genom det här bildvalet talar media återigen om, i detta fall Public Service, att männen ska slippa schavottera men kvinnorna i prostitution tillhör allmängods. De är ”bara” prostituerade, de är ”bara” horor. Deras kroppar tillhör alla. Så härskar dubbelmoralen i ett program som skulle fokusera på torsken men som istället sätter kvinnan i fokus. Det blev istället hon – kvinnan – som lockar männen med sin kropp. Schablonbilden av den fallna skökan är både urgammal och dagsaktuell – hos de som inte ens tänker efter.

Men här är de – i Metro
Bäst på att skildra torskarna var Metro. De la ut ett antal torskar på rad, anonyma i och för sig. Men ändå.  De ligger där på rad, männen som driver könshandeln med sin egoism och sinkvinnosyn – och sina pengar. Här kommer Metros artikel, med de inledande orden i den för komma ihåg skillnaden på makt och vilka som egentligen ska skyddas och vilka som samhället idag skyddar.  Skulle de någon gång hängas ut kan de – männen – alltid skriva en bok där de framställer sig själva som offer som en känd fotbollsspelare har gjort.  …

”Skillnaden i livssituation mellan kvinnorna och köparna är så stor som den över huvud taget kan bli. Som när en pappa till två barn i övre tonåren köper oralsex av en 25-årig kvinna. Han är vd för ett företag som omsätter flera hundra miljoner kronor och bor i ett trivsamt område i en kranskommun till Göteborg. ….Hon sitter i en lägenhet i nordöstra Göteborg på dagarna och får inte gå ut.” ….”På kvällar och nätter säljer hon sex oavsett väder. I pissoarer, bilar, bakom soptunnor kring Rosenlund. Hon ska ha varit skuldsatt till hallicken och hans släkt i Rumänien. Samtidigt som de har hennes fyraåriga dotter i Bukarest.

Vd för mångmiljonföretag, tonårskillar på väg hem från utekväll, män kring pensionsåldern, män med utländsk bakgrund, män med helsvensk bakgrund, taxichaufför, hantverkare, låginkomsttagare, män med hög inkomst, tvåbarnspappor, gifta, skilda.”

”Det finns 142 polisärenden där män åkt fast för köp av sexuell tjänst som kan härledas till just de rumänska kvinnorna som hallick-ligan ska ha haft i sitt våld”

Männen som åkt fast.
Man 28 år, Göteborg
Fick böta 50 dagsböter på 2 500 kronor totalt för att ha köpt sex i Rosenlund.
Man 42 år, Göteborg
Köpte sex i Rosenlund, men avbröts av polis.
Man 31 år, Göteborg
Försökte köpa sex av en kvinna från Rumänien på Hvitfeldtsgatan.
Man 45, Göteborg
Köpte sex av kvinna på Masthamnsgatan i Göteborg.
Man 48 år, Göteborg
Köpte sex av kvinna på Badhusgatan. Fick böta totalt 12 500 kronor.
Man 56 år, Göteborg
Köpte sex vid Rosenlund.
Man 65 år, Frändefors
Var i Göteborg och köpte sex. Fick böta totalt 12 500 kronor.
Man 36 år, Göteborg
Betalade för samlag, men togs av polis under akten.
Man 36 år, Mölndal
Erbjöd en kvinna 500 kronor för samlag, men togs av polis innan akten påbörjades.
Man 41 år, Lycke
Köpte sex i p-däcket i Rosenlund.
Man 32 år, Göteborg
Försökte 19 januari föra året köpa en rumänsk tjej att onanera åt honom för 500 kronor. Polisen stoppade det hela på Medicinargatan.
Man 22 år, Göteborg
Togs av polis efter att ha köpt både samlag och oralsex av en kvinna vid Rosenlund.
Man 32 år, Göteborg
Köpte sex av en rumänsk kvinna på Sahlgrensgatan. Fick 50 dagsböter motsvarande 3 000 kronor
Man 60 år, Partille
Betalade en kvinna för att ha sex vid p-däcket vid Rosenlund.
Man 52 år, Göteborg
Köpte sex av prostituerad kvinna från Rumänien på Läroverksgatan.
Man 30 år, Göteborg
Fick 50 dagsböter motsvarande 2 500 kronor när han hade köpt sex av en kvinna vid Rosenlund.
Man 47 år, Borgstena
Var i Göteborg och köpte sex vid Järntorget, ett stenkast från Rosenlund.
Man 55 år, Göteborg
Köpte sex av en kvinna i Rosenlund, stoppades av polis innan han hann utföra akten.
Man 47 år, Tunhem
Var i Göteborg och köpte sex vid Läroverksgatan. Fick böta 16 000 kronor.
Man 36 år, Göteborg
Åkte dit när han köpte sex på Stora Badhusgatan.
Man 35 år, Göteborg
Köpte sex i Rosenlund. Fick 50 dagsböter motsvarande 2 500 kronor.
Man 30 år, Göteborg
Köpte sex vid Rosenlund, stoppades av polis innan de han börja.
Man 30 år, Göteborg
Köpte sex i Rosenlund. Togs av polis och fick 50 dagsböter.
Man 44 år, Avesta
Var i Göteborg och köpte sex. Stoppades av polis på Masthamnsgatan under akten.


163. SAMHÄLLET BETALAR TORSKARS VÅLD
5 juli 2012

Nu har Försäkringskassan fattat beslut att de ska ge prostituerade sjukpeng. Det rör sig tydligen om ca tio personer i Sverige. Det är alltså ett i praktiken litet problem men som kan få större effekter – på olika sätt. Det här visar hur komplex samhällsföreteelsen prostitution är och även om det bara handla om ett fåtal här dvs en liten skärva utav hur hela prostitutionsmosaiken ser ut.

Ur artikeln  SvD

– Prostituerade med F-skatt ska ha rätt att söka både sjukpenning och föräldrapenning, säger Joakim Jarnryd.

Detta är ett samhällsproblem och borde diskuteras i en helt annan kontext än det här och på den här nivån. Pengarna kommer från en sorts ”erotisk” verksamhet som innebär att män anser sig ha rätt att knulla. Men det uttalas aldrig, det finns ett genus- och könsperspektiv som försvinner igen. Männen osynliggörs igen i media. Detta leder ofrånkomligt fel, samtidigt som det är kriminellt fattar FK ett beslut som normaliserar att män köper en kropp och stödjer ett förtingligade av kvinnokroppen.
Försäkringskassan har numera den avdankade Migrationsverks – GD:n  Dan Eliasson som GD. Han som spelat in låten ”Knulla i Bangkok”.

Bangkok är världens bordellhuvudstad. Bordeller är förresten inte heller något annat än knullhus för män och ska kallas det. Orden ska återigen användas rätt och inte hjälpa till att dölja och skuldförskjuta.

När Eliasson tillträdde som FK:s chef sades det som en skojig anekdot att han spelat i ett band då när han fick spaltmeter i pressen i samband med övergången. Det framhölls till och med som något positivt att en man skriver en låt som det här.  Ingen ifrågasatte att en man med hans syn på prostitution och på mäns skojiga rätt att få knulla, får bli GD för en stor myndighet. Att en man med hans kvinnosyn knuffas upp i Myndighetssverige.  Och vad det säger – om Sverige.

Hade han skrivit ”Med huvor på bomullsfälten” hade han aldrig för det första kommit in i Myndighetssverige för det andra om han hade gjort det, skulle de knappast framhållas som en rolig grej. Han skulle blivit ställd till svar.
Men återigen – kvinnan är andra klassen medborgare och ska finnas för att ”Knullas i Bangkok”. Det ska man också ha i minnet i när man bedömer dagens nyhet. Det säger nämligen något om hur självklart det är – att det sitter i ryggmärgen – med mäns rätt till kroppar.  Det är som en grundbult.

Nåväl -Detta är Försäkringskassans GD. Nu har alltså samma Försäkringskassa stoppat huvudet i sanden. Ska man hantera prostitutionsrelaterad problematik, som är och förblir en djup samhällsproblematik, ska man inte göra så här. Det är djupt okunnigt och bidrar till att normalisera att män köper och tillåts köpa kvinnokroppar. Det finns en maktdimension som försvinner, som media inte greppar eller vill greppa. Det går inte att diskutera prostitutionsproblematik utan att föra in maktbegreppet – det blir fel med en gång.  Då visar en hur lite man vill vidröra det allra känsligaste – mannen som köper – torsken.

Media speglar sällan maktförhållanden ur ett samhälleligt perspektiv, och aldrig blir det så tydligt som i prostitution. Makt och prostitutionsproblematik såväl som mäns självpåtagna rätt att få kvinnokroppar verkar vara tabu. Varför? Det var det inte på 90-talet. Är det samhällsandan idag?

Det går heller inte att diskutera denna nyhet utan att samtidigt ta in mäns roll i den globala kvinnohandeln.  Trafficking till sexhandeln är ett enormt, växande och inhumant brott mot mänskliga rättigheter. Det värsta och det finns och tillåts bara av en anledning. Samma anledning som ger nyheten från TT-idag. Några rader som ska täcka in allt – men täcker in ingenting.
Dagens beslut från Försäkringskassan, samma Försäkringskassa som slänger ut cancersjuka människor, reser en del frågor och inte bara om deras kunnighet om prostitutionsproblematik.

Om en prostituerad kvinna blir våldsutsatt och inte kan fortsätta så hon får sjukskriva sig, hur ska FK se på den våldsamma torskens skuld?  Blir hans våld osynligt? Igen? Han får alltså slå och förnedra och knulla på skattebetalarnas kostnad. Blåmärkena får försvinna med samhällets goda minne. Om en av dessa tiotalet kvinnor får livmoder/äggledarinflammation av att knulla (inte ovanligt) ska försäkringspengar betalas ut till de fysiska problemen försvunnit.
Om en av dessa tiotalet kvinnor får mentala problem av våldet kan hon sjukskriva sig en längre tid.

Det är inget fel att dessa kvinnor får hjälp. Men det är fel att männen slipper undan- igen.
Det här öppnar också för en trivialisering som är djupt olycklig och den skulden bär Försäkringskassan och dess GD Dan – Knulla i Bangkok – Eliasson.
Dessa kvinnor har också ett annat problem på sina axlar. Deras verksamhet påverkar alla kvinnor i Sverige och alla kvinnor och flickor i världen. För männen som köper deras kroppar nöjer sig inte med det.

De vill ha ett smörgåsbord av kvinnor: olika åldrar, olika etnicitet, olika bröst, olika hårfärg, olika knullanden, olika fittor, olika leenden, olika undergivenhet, olika allt. De vill ha sadism, de vill ha den smutsiga horan, de vill ha ”snabbsex” av unga kvinnor på gatan  från Rumänien och Nigeria, de vill vraka och välja på nätet och på line-upen,  de vill  beställa hem eller till hotellrummet under affärsresan, de vill ha en avsugning bilen eller en rejäl genomgång som ”belöning” för deras stressade arbete, de vill ha barn = flickor under 15 i Thailand, de vill ha nya, de vill ha bekanta ansikten.
De vill ha avslutning på styrelsemötet på en tysk ”badklubb”. De vill ha de unga flickorna som göms i rummet bakom bardisken någonstans i världen. De vill ha slynor att binda på en källarmadrass och turas om med de andra grabbarna i gangbang-gänget med att pumpa på i. De vill ha allt.
Detta tar inte Försäkringskassan hänsyn till. Men konsekvenserna av torskarnas verksamhet tar de hänsyn till, de hjälper dem. Men detta är inget ärende för Försäkringskassan. Det är en djup mångbottnad samhällsproblematik som ska lösas på annat sätt.

På torskforum startas trådar om denna nyhet. Om de gläds åt den är det något fel, deras reaktion är alltid en värdemätare på samhälleliga beslut. Är det en slump att denna nyhet kommer strax efter att en del av Thaimassagesalongerna visat sig vara förtäckta bordeller = knullhus, dit män går för att utnyttja fattiga kvinnor?   Så som det brukar se ut i världen. Behövde torskarna få lite drag-hjälp av Försäkringskassan? Här löper trådarna ihop med låten ”Knulla i Bangkok”.


164. HUR LÅTER DET PÅ FLASHBACKS TORSKFORUM? 28 december 2012

I en debattartikel i AB skriver en debattör från organisationen Realstars, om att hela EU borde lagstifta om ett förbud om att köpa kvinnokroppar dvs en lag om förbud av köp av sexuell tjänst.
Ju mer kvinnor kommer i ledande befattning i EU desto mer förstår en att det kommer bli så. Det är ofrånkomligt fel att fattiga kvinnor och flickor ska vara knullobjekt för män. Att mäns rätt till utlösning ska gå före mänskliga rättigheter.

Det råder ingen tvekan om att den utvecklingen med ständigt ökade könshandel, inte minst i Europa, inte varit möjlig utan två samverkande företeelser; nätet och en degradering av kvinnors värde. Det är en negativ spiral. Man kan inte se kvinnan som en jämlike och samtidigt ägna sig att välja ut en ”tjej” och betala till hallicken vilket köparen alltid gör indirekt eller direkt. Till skulden, till rumshyran, till ”bodyguarden”, till husägaren, till ”pojkvännen” osv. Det finns många knep att få torsken att leva i den förljugna bubbla som han så gärna gör. Både hallickarna och hela sexindustrin strävar åt samma håll. Det finns ingen annan industriell verksamhet där ”kunderna” är så lättlurade.

Man vet från undersökningar i olika europeiska länder att torskarna inte bryr sig vem de köper och ju fler som konsumerar prostituerade i omgivningen, desto lättare är det tycka ”då kan väl jag också” och ”det är väl min rätt som man”.

På Realstars hemsida visas hur det ser ut i EU. Där finns siffrorna för hur många procent av den manliga befolkningen som köper prostituerade, 33 % i Spanien och 25 % i Tyskland, som lett till att dessa länder står i fokus för människohandlarna. Till detta ska läggas alla sexturister som åker till dessa länder. Numera vet man också att 37 % av de som förs in i EU för sexuella syften är barn dvs minderåriga flickor. Det blir alltså bara vidrigare och vidrigare.
Detta måste vi sätta stopp för. Kvinnor och män som inte köper utgör en majoritet av EU:s befolkning. Det är dags ställa torskarna till svars.

I Sverige åker de flesta torskar utomlands när de ska köpa kroppar. Hur beskriver torskarna vad de själva gör? På Flashbacks forum kan man läsa:

(Här som ett svar på en tidigare ställd fråga från en svensk Hollandtorsk.)

Ursprungligen postat av raajtan

De prostituerade har väll säkert några andra regler som deras pimp har lagt upp.
Jo, det ska nog gå, bara du har pengarna. Genomsnittstiden folk har inne hos de prostituerade är dock 6 minuter. De kommer nog inte hänga med dig på bio.

och sista frågan, Nej: vissa är faktiskt jävligt snygga.

(Ny fråga:)
Vadå 6 minuter!?!? one-minute-men eller?? 50 euro för hur lång tid? Bestämmer man själv hur länge man får hålla på

Hur beter sig de här två männen mot svenska kvinnor? Deltar de i nätmobbing?  Är de med i kommentering i media om att svenska ”tjejer” ljuger om våldtäkt? En svensk kille på 28 år beskriver sitt besök på en bordell i Tyskland på följande vis:

När jag suttit där några minuter kikar en ungerska in och frågar om hon får sätta sig. Självklart ska jag inte hindra henne från det utan nickar att hon kan komma över är då jag ser Nina, 24 från Tjeckien, som jag träffade dagen innan gå förbi och sätta sig i baren. Hon har en kropp som är fullständigt perfekt

Hon sa att så många svenskar har varit hennes kunder så hon kan några fraser så som “jag knulla dig” osv. Kom på senare att jag kunde lärt henne “jag tar den i tvåan” så nästa FB:are som åkte dit kunde bli imponerad, men det är lätt att vara efterklok…

…Känner hur det tar emot i väggen där nere….

Vi ligger kvar och surrar om ditten och datten och hon säger sig gilla svenska män. Vi går sedan upp till skåpen och jag ger henne €120 och får ett fantastiskt sött leende tillbaka.

Detta skriker trafficking. Men det tänker han inte ett ögonblick på. Det är ju hans rätt. Han som tror att kvinnor har en ”vägg” därnere och inte en livmoder. Hans Flashback-kompisar skriver hur de längtar:

…”Nina”, nu blev jag nostalgisk. Hon är helt fantastisk tycker jag också. Hon är på Topp 5 av mina Tysklands-upplevelser.

Man kanske ska surfa in på RyanAir och kolla om det finns nån billig biljett!

skall dit den 9mars med en polare om du planerar åka ner
vi flyger ner från köpenhamn och landar på tegel ca 09 och käkar frukost

Jag har varit i Berlin och känt att jag bara har tid för 2×30 min med någon halvtimmes paus emellan, men alltid tagit valet att trots allt åka till artemis. Mängder med snygga damer och ett gött ställe, bättre blir det inte.

Du hittar MILF:s på Artemis. Ella är en legend på klubben. Över 40 och otroligt populär. Det finns fler. Så där sprack ytterligare ett argument för någon för att skjuta upp ett Artemisbersök

Tackar för trevlig läsning. Artemis ska förresten bygga ut med bl.a. ett eget hotell

Fy fasen va sugen man blir

Detta är inget unikt för Sverige. Det låter så här även på engelska och tyska sidor, om inte värre. Det finns inte i deras begreppsvärld att de beter sig som svin. Tvärtom. De har jättestort behov av att tala om att de inte beter svinigt. Att de är fullt normala män. Män som sätter sig på planet till Prag, Berlin eller någon europeisk stad med utbredd prostitution och trafficking.

I kommentering tycker de man ska skilja på prostitution och trafficking. Men varför finns då trafficking? De har ju inte greppat – och vill inte göra det – att trafficking är ett ord som bara beskriver transporten och att prostitution är den process där pengar strömmar till hallickarna och människohandlarna. Där de får igen sina utgifter och som gör att de utkräva påhittade skulder på 50 000 Euro eller mer för ditlurade unga kvinnor. Det är många utlösningar att tvingas gå igenom för alldeles vanliga flickor och kvinnor. Det är betald våldtäkt och inget annat.

Men torskarna ljuger för omgivningen och inför sig själva och allra mest ljuger den gamle stöten W som fortfarande håller igång på Flashback för att få torskarna att skriva på listor mot den svenska ”statsfeministiska morallagen”. Denne W som alltså har kontakter med media som han så ofta skryter om.  Särskilt glad var han och de andra torskarna på Flashback när en ledare i DN öppet ställde sig på deras sida och tog ställning för de stackars sexköpande männen. Så talar makten och förtryckets röst mot de som inte får höras.  Mer om det i Kapitlet om DN.

 

TORSKEN W


165. INGA KVINNOR ÄR TILL SALU – INTE ENS FÖR W
22 MARS 2011

En politiker vill kriminalisera sexköp utomlands enligt en artikel i DN. Precis som svenska unga i utsatta situationer, de som är på HVB-hem, de som är utsatta för övergrepp i barndomen, kanske av en släkting, de som exploateras av sina ”pojkvänner”, så händer sådant även om en inte är född i Sverige. Hela tiden. Unga utomlands är minst lika sårbara, faktiskt ännu mer än här hemma, eftersom de inte får någon hjälp alls, varken socialt eller ekonomiskt. Ju fattigare, desto mer sårbara. Detta är ett jämställdhet OCH ett jämlikhetsproblem. Det är alltid de fattiga som anses vara ”de frivilliga”. Strömmarna går i stort sett ensidigt från män som utnyttjar unga kvinnor, ofta tonåringar. Här kommer en sann historia om en man, som aldrig köper kroppar i Sverige för att han inte vågar. Vi kan kalla honom W och  är en utav de svenska män som köper unga kvinnor utomlands och har gjort det i många år. Där är det, enligt honom, ingen som lägger sig i.

W är en utav de mest aktiva torskarna på forum på nätet och i kommentering. Han deltar närhelst han får möjlighet. Säkert även till denna artikel. Några kommentarer från honom på nätforum, följer i texten nedan.

W hoppades först att moderaterna skulle avskaffa sexköpslagen när de kom till makten men insåg när åren gick att det inte skulle ske. Då började han hoppas på SD, när de kom in i riksdagen i höstas och hörde då av sig omedelbart till dem om sina skriande behov.

”SD är emot genushysterin.” 
”Kampen mot sexköpslagen och annat galet i svensk politik får nu anpassa sig till de nya parlamenteriska förutsättningarna.”

Men även Liberaldemokraterna, och HBT-rörelsen hoppas han ska hjälpa honom – vad som helst. Fast han har troligen har homofobi, det överser han med. Så desperat är han.

W påminner lite om Göran Lindberg, för liksom honom förstår han inte alls att han kan göra något fel.  Det är liksom omöjligt. Liksom GL har han säkert en fasad när han är/jobbar i Sverige men utnyttjar kvinnor utomlands utan en tanke på hur de mår. Kontakter är också viktigt för W. Kontakter inom om pressen, maktsfärer och politiker och givetvis med andra torskar i Sverige och utomlands. Han får veta allt, då menas ALLT vad som händer som berör hans sexköparvärld. Vilka artiklar som kommer in, vilka lagar som föreslås på prostitutionsområdet över hela världen och även vilka som besöker Sverige i det här ärendet.W har järnkoll.

W har en kvinnosyn som är därefter och han beundrar Hugh Heffner.
W anser att svenska kvinnor inte ger honom den respekt han förtjänar.

”Jag var i Berlin nyligen. Kvinnorna tittade på en på ett respektfullt sätt och försökte sig inte på chicken race när man möttes på gatan. Man såg inte heller spottande tonårstjejer. Det fanns en naturlig vänlighet och respekt i relationen mellan män och kvinnor, det kändes i atmosfären.”

W anser att de enda starka vackra fria kvinnorna är de som han frenetiskt kallar ”sexarbetarna”. Och givetvis bestämmer W vad han vill ha av dessa s k  sexarbetare.

W anser att sexköparna ska vara skyddade från risken att få könssjukdomar, att han själva kan smitta de ”vackra sexarbetarna” bryr han sig inte om.W anser att sjuka ”sexarbetare” ska plockas bort. W bryr sig inte om vad som händer med de sjuka kvinnorna bara han slipper dem.
W utgår alltid från sitt eget behov av friska kroppar och tycker att det är hans mänskliga eller kanske snarare manliga rättigheter.

W anser att trafficking inte finns. Finns det, finns det inte bland de kvinnor han köper. För det vet han.
W hatar all diskussion om genus.

Han anser att de flesta tidningar har för mycket om kvinnor –  tydligen:

Uppsala Nya Tidning (UNT), en gång en gammal fin dagstidning av god kvalitet har nu dekat ner sig i genusträsket. Samma träsk som DN och Aftonbladet nu för tiden plaskar omkring i med sin otvättade marxistiska byk. Nu har UNT inrättat en genusgrupp och ska börja genuskvotera sina nyheter, för att se till att män och kvinnor syns i text och bild exakt lika ofta, oavsett vad som händer och vem som säger vad i samhället. SJUKT! Varför inte lyfta fram individer istället för kön? Detta land är ju fullständigt sinnessjukt som tycker sådant är acceptabelt. Vad fan lever vi i, Nordkorea??

W är dessutom extremt främlingsfientlig, men det gäller inte de kvinnokroppar han köper.
W anser också att män är i allra högsta grad är de som är diskriminerade i Sverige. Verkligen.

”Det är dags att säga ifrån nu och sluta låta oss hunsas av femini(z)tmaffian! Kontakta våra politiker och slå näven i bordet. Dumpa kärringen hemma om hon jävlas med er. Kräv er rätt för fan! Valet närmar sig! Statsfeminismen som ätit sig in som en cancersvulst i den svenska samhällskroppen måste skäras bort, innan den metastaserar ytterligare.”

W initierar namninsamlingar för att avskaffa sexköpslagen. W vill kunna köpa kvinnor yngre än 25 år i Sverige också. Som vet att ge honom den respekt han så innerligt förtjänar. W kontaktar politiker, JK, journalister, alla som kan hjälpa honom i hans stora frustration över denna feministiska sexköpslag. Han avskyr alltså alla de han kallar feminister. Med det menar han alla som stödjer nuvarande lagstiftning om förbud av sexuella tjänster. Han tycker överhuvudtaget att äldre kvinnor är bittra, dvs de över 25. Alla kvinnor är egentligen avundsjuka på de ”starka sexarbetare ” han möter. Någon annan verklighet ser han inte. Men alla kvinnor är, enligt W, prostituerade på något sätt.

Så även makt, socialt inflytande och kändisskap. Det finns många olika former av prostitution. Förmodligen finns detta i många kvinnors gener. Det är en överlevar-gen, att gå med vinnaren”

Alla som är emot W:s starka behov av makt över kvinnor är rabiata. Själv är han inte rabiat. Inte ett dugg. Tycker han.

 

PROSTITUTION OCH MEDIA

166. MEDIADREVET OCH DE GREDELINA KUVERTEN
Om hur maktens konservativa män samverkar med media 28 mars 2011

I en debattartikel skriver Ask om lagen om förbud av sexuell tjänst: ”Vi ska inte förbjuda lagliga sexköp”. Moderaterna anser att svenska män ska ha rätt att köpa kvinnokroppar utanför Sveriges gränser.

Denna fråga handlar om grundläggande värderingar. Den handlar om värden som är universella och inte nationella. Som mord, våldtäkt och slaveri. Rätten att köpa sig tillgång till en kvinnokropp eller flicka, i Schweiz har det varit tillåtet att köpa flickor yngre än 15 år, är en fråga om hur man ser ytterst på mäns och kvinnors sexuella värde och därigenom även på social, ekonomisk och politisk jämställdhet. Man kan inte gå ifrån att ha rätt till att köpa speciella kvinnor, de i prostitution, ena dagen utanför landets gränser och andra dagen sitta i kommunfullmäktige, domstolar eller på redaktioner och inte tro att det påverkar allt som har med kvinnosyn att göra. Moderaterna tycker alltså att det är ok att köpa fattiga, lurade utsatta flickor och kvinnor bara det sker någonstans. Att dessa människor är ännu mer utsatta i andra länder tar de inte hänsyn till. Det är en dubbelmoral som är typiskt för det komplicerade samhällsproblemet som prostitution är. Sällan grumlas människors syn så som när detta ämne kommer på tal. I det öppnade kommenteringsfältet strömmar de kvinnohatande männen in. Det syns en tydlig genusstruktur bland kommentarerna. Flera kvinnor går emot Ask medan nästan alla män hyllar nu henne.

Artikeln läggs snabbt ut på Flashback, på prostitutionssidan, där sexköpare brukar recenserar kvinnokroppar och ondgöra sig över ”statsfeminism ”i Sverige med sin manshatande lag som diskriminerar män. Den som lägger ut artikeln är W, den mest aktive torsken på Flashback. De män som nu flockas i kommentering är de som alltid anser att kvinnor och män har biologiska skillnader och att allt prat om strukturer är ”genustrams”. Kvinnor är helt enkelt mer lämpade att vara hemma med barn. Flickor vill leka med dockar och pojkar med bilar. Barn blir förstörda av genusdagis och all kvotering är av ondo vare sig det i föräldraförsäkringen eller i styrelser. Trots att de anser att dess biologiska skillnader finns så kan de ändå uttala sig för och om vad kvinnor i prostitution vill och hur de upplever sin situation. En kan fråga sig varför dessa män tror sig ha tolkningsföreträde. De är ju jäviga.  De är ju män. Och en del är dessutom torskar. Är det inte kvinnor som ska tycka om detta? Enbart? Kvinnor känner väl kvinnor bättre?

Att de genom att vara män inte ens borde yttra sig i prostitutionsfrågan faller dem inte in. Att det skulle vara i deras eget intresse att hålla nere kvinnor genom att förnedra dem till varor ser de inte eller vill inte se. Att mannens sexuella företräde ger honom makt över kvinnor och att de därigenom i allra högsta grad är jäviga faller dem inte in. De ser inte det orimliga i detta. De ser inte att det t o m skulle kallats för delikatessjäv enligt vår lagstiftning. Prostitutionsfrågan gör att all rim och reson försvinner. Men denna självgodhet delar dessa män med fränder i andra länder. Män med dålig kvinnosyn och som köper kvinnokroppar anser sig ha rätt att tycka till om prostitution som om det handlade om vilket vara som helst. Trots att de inte vet något om kvinnor då de ju själva anser dem vara biologiskt annorlunda.
Det är den inbyggda paradoxen som leder till tvivel om den mentala förmågan hos denna kategori kvinnohatande och antifeministiska män. Men nu, i detta kommentarsfält, hyllas Ask förbehållslöst med kommentarer som: ”Trevligt att för en gång skull få läsa ett vettigt inlägg i den här debatten från Tant Gredelin” För så annorlunda lät det för ungefär ett år sedan. Då var hon ett lovligt byte, och då märktes det att hon sänktes även som kvinna. Då när hon fick namnet Tant Gredelin.

När den smygtagna filmen spreds deltog  Ask.i ett seminarium om boken ”14 år till salu”. Boken handlar om Tessan som våldtogs en kväll av en killkompis.  Hon drabbas av en djup depression och inleder en period av självskadebeteende där hon säljer sig själv till män. I samband med detta utsätts hon för oerhört grym och förnedrande behandling av män som köper henne. De ser att hon mår dåligt och helt klart är minderårig men väljer ändå att utnyttja och våldta henne på nytt och på nytt. Själv bränner hon upp pengarna i skogen. Det är en upprörande bok och under seminariet i riksdagen diskuteras hur man ska hindra män från att utnyttja barn. Barn som mår dåligt och har självskadebeteende.
Ask liksom många under detta seminarium är upprörd över att det finns män som går igång på unga utsatta flickor. Hon yttrar då i sin upprördhet att man skulle skicka gredelina kuvert till de som åker fast för sexköp av unga. Det är mest ett utslag av desperation men någon står i dörren och filmar in i seminarierummet. Vem denna någon är har inte skrivits om i media. Men just det klippet från hela detta seminarium får spridning.
Det som sprids är alltså just det mycket korta klipp där Ask slår näven i bordet och säger något om kuvert. Inget sägs om sammanhanget eller om barns och flickor självskadebeteende. Inget sägs om män som utnyttjar dem och om den grymhet de sexköpande männen visar. Inget sägs om att detta är samhällsproblem som bottnar förakt för kvinnor och allra mest för de just könsmogna kvinnorna; de tonåriga flickorna.

Klippet och uttalandet om gredelina kuvert sprids i alla media. Speciellt omhuldas det av prostitutionsvänliga krönikörer och ledare.  Det blir en stor sak i tidningar som SvD, DN, Expressen men även i Public Service. Det blir ett hett debattämne. Smygfilmandet av ett desperat uttalande för att synliggöra män som köper flickor blir ett ”förslag”. Ask ”föreslog” att gredelina kuvert skulle skickas till sexköpare. Mytbildningen går igång och historien växer till oanade proportioner. Studio Ett tar upp det, i TV debatteras det och ledarsidorna är heta på ämnet.
I den öppnade kommentering hånas och hatas Ask i synnerhet och feminism i allmänhet. Nätmännen är vansinniga och hundratals och åter hundratals kommentarer fyller webbsidorna – överallt. Det reses krav på Asks avgång och det hävdas att sexköpslagen är orättvis. Det blir omöjligt att i detta överhettade mediadrev förklara att det handlade om Tessan och hennes medsystrar. Och om männen som köper, förnedrar och plågar dem. Ask gavs inte ens chans att förklara sambandet och inte någon annan heller. Hon valde att hålla sig borta i stort sett helt från media.  Vad hon än sa, svarade media med att skriva ännu mer artiklar och krönikor. Med ännu mer aggressiva kommentarer från nätmän som följd.

Detta är ett är exempel på hur media fungerar, hur ointresserade de är av vad som är kärnan i prostitutionsfrågan hur det ska förhindras att barn, mest flickor, hela tiden hamnar i prostitution. Männen, sexköparna, som vill ha fri tillgång till kvinnor och flickor, är tacksamma för det. De som hela tiden får en införsel av nya unga kroppar, trasiga flickors kroppar, som kan ske i det fördolda bortom gredelins mediadrev. Dessa män osynliggjordes igen.

Men det var mer än så.

Under denna tid pågick JK:s utredning och översyn av lagen om förbud av sexuell tjänst. Denna utredning hade media under lång tid blåst upp till att handla om sexköpslagens existens. Det hade det aldrig varit fråga om, det stod i direktiven.  Men det fanns krafter som ville missförstå. Namnlistor mot lagen skickades till JK. Givetvis underskrivet av torskar. Det pågick ett ständigt underdrev för att blåsa liv i debatten om lagen. De maktfullkomligas kvinnohat och de starka  antifeministiska strömningarna gick inte att ta miste på.
Det finns alltså krafter som tar varje chans att tala för männens rätt till det grövsta brott som finns, att våldta mot betalning, att få fortsätta begå övergrepp på utsatta flickor, att driva på kvinnohandel och trycka ner kvinnors värde. Prostitutionsfrågan är varje samhälles akilleshäl och där visar media hur reaktionära de är – bakom fasaden.

Man ville påverka JK:s utredning, då passade denna spridda smygtagna film bra som ett propagandaverktyg och visa hur orättvist män som med berått mod väljer att köpa prostituerade behandlas. I debatten framstår de som de oskyldiga stackars männen och de hundratals utsatta barnen i HVB-hem eller i flyktingförläggningar härhemma och utomlands försvinner lätt – som en såpbubbla. Männen som köper måste skyddas till varje pris.

Sällan har makten, männen och mansmedia talat så samstämmig. Media är, liksom för 100 år sedan, på männens sida och kvinnor är en slida och inget annat när det kommer till prostitution. Då blir media som vore de Strindberg.  Det är hur man ser på prostitution som visar hur man ser på kvinnans värde. Hur en sexualiserar kvinnor och även barn, och hur män görs till offer istället för de förövare de är. Prostitution vänder på allt. Det är likt våldtäktsfrågan men ännu mer känsligt. Det är synonymt med att få straffrihet att våldta – mot betalning. Det allra skamligaste och känsligaste.  Det som skrevs redan för hundra år sedan ”mannens känsligaste punkt ”stämmer ännu. Det är också därför man har kvinnliga skyltfönster för då osynliggörs männen det handlar om.

Bara genom att skrapa lite på ytan, med en strategiskt smygtagen film som verktyg, väller det fram en ström av basröster som vill ha sina ”flickor” ifred. Så tunn är den civiliserade fernissan mellan ett samhälle som säger sig värna människovärdet och ett samhälle med lägenhetsprostitution dit män kan gå när som helst utan att skylta som på 70-talet. Inte mycket har hänt under ytan bland maktens män.
I mediadrevet med de gredelina kuverten ”glömde” media också lägligt bort att torskar skyddas idag speciellt då deras strafföreläggande eller en eventuell kallelse till förhandling, skickas dit de vill. De behandlas med silkesvantar och slipper ställas inför rätta. Enda anledning till det är att dessa kommer ifrån maktens sfär.

Då finns krafter som sprider smygtagna filmer och startar en smutskastningskampanj där media är en aktör. De flickor och kvinnor vars kroppar som ska använda har inte ens en bråkdel av dessa resurser. De har inget alls. Sällan synliggörs maktstrukturerna så tydligt som i prostitutionsfrågan.  Det fick Ask vidkännas. Inte undra på att hon snabbt rättade in sig i leden med benäget bistånd av de moderater och den maktsfär hon tillhör. De lär sig eller tvingas inse att dessa strukturer fanns överallt runt om oss, hela tiden.  Då får hon bekänna färg och skriva om mäns ”lagliga sexköp”. Män ska fortfarande anses ha rätt att köpa kvinnors kroppar.  I en värld som översvämmas av fattiga ska dessa ha som uppgift att betjäna västs rika män. Makten tar sig rätten och media är en del av denna makt. Är det konstigt att näthatet tillåts breda ut sig åratals när fernissan om kvinnors rätt är så tunn i media?

 

%d bloggare gillar detta: