199 inlägg om nätet, media & kvinnohatet 2010-2013

Hur artikelkommentering främjat sexism, rasism och patriarkala strukturer

Assange -DSK- Breivik

Härunder samlas alla inlägg som handlar om Julian Assange-fallet,  Dominic Strass Kahn/DSK-fallet och om Breivik och hans ideologi.

Det finns strukturer som binder samman dessa tre män.

Assangefallet visar på hur grunt vårt globala samhälles skydd är för de utsatta är och vilket stöd misstänkta våldtäktsmän får. I kölvattnet har öppnats för ett enormt kvinnohat. Svensk media har också tagit ställning och valt bort brottsoffren och att skildra hur de har fått löpa gatlopp.

DSK är mannen med makt som klarade sig från en våldtäktsmisstanke. I det här fallet visade svensk och global media hur de öppet omhuldar våldtäktsmyter – även urgamla sådana.

När Breivik begick sina vidriga terrordåd mot mestadels unga människor var det en aspekt som inte speglades  – hans kvinnohat. Varför valde media bort det? Det är fortfarande svårt att förstå. Det enda som  kan förklara det är att det som anses normalt har förskjutits och att kvinnohat kommer därigenom att ses på med mildare ögon  – eller att helt försvinna ur blickfånget.

Därför är det viktigt att se hur dessa tre män på olika sätt har lyckats att få hatet mot kvinnor och en normalisering av sexuellt våld att synliggöras. Därför sammanställs alla inlägg om dem.

 

ASSANGEFALLET

Assangeaffären dvd sexualbrottsmisstankarna mot Julian Assange passade de kvinnohatande nätmännen perfekt att använda för att smutskasta feminism, alla våldtäktsanmälningar i allmänhet och de två målsägande i synnerhet. Inte för ett ögonblick märktes att fokus och sympatierna hamnade på makten och på mannen, just det som Wikileaks sa sig vilja bekämpa.

60. PÅVERKADE NÄTHATET NEDGRADERINGEN? 1 september 2010

Misstankarna om våldtäkt mm mot Assange återupptagits utav åklagare på Utvecklingscentrum i Göteborg, utanför det hårda medieklimatet i Stockholm.

När jouråklagaren först anhöll Assange som misstänkt för våldtäkt m m i fredags utbröt en nätstorm.

Denna nätstorm fanns på bloggar, i kommentarer och på sajter och inte minst på Flashback som är känt för sitt kvinnoförakt. Även DN, som enda större mediala produkt, öppnade sin webbsida för detta näthat. Överallt var män i majoritet och Assange hyllades och kvinnorna smutskastades, misstänkliggjordes, hängdes ut och hånades. Senare tog den ordinarie åklagaren över fallet och nedgraderade då misstankarna till ofredande. Då utvidgade nätmobben sitt hat även till jouråklagaren som först anhållit Assange. Organisationen RO såg sin chans att sprida sin syn på våldtäktsoffer genom att anmäla jouråklagaren till JO. Hur mycket påverkade denna nätmobb nedgraderandet av misstankarna till ofredande som den ordinarie åklagaren senare kallade Assanges brott?   Driver nätmobben inte bara en parallell nätdomstol utan påverkar de även den rättsordning, som vi alla ska lita på står fri från krafter med dunkla hatiska motiv?

Ingen i media, förutom en krönika i Expressen av Marteus, tog upp denna problematik: Alla spelar de med i näthatet.  Är media rädda i den krassa ekonomiska verklighet de lever i? Är de beroende utav dessa kommentarer, där män dominerar och ett utbrett kvinnoförakt tillåts finnas, som har blivit besvärande tydligt i Assange-affären? Om nu inte kommersiell press vågar utmana nätmobben, var finns Public Service? Varför är de så tysta?


61. HON SA INTE NEJ PÅ NÅGOT ONORMALT SÄTT 7 februari 2011

Polisen ville också veta om kvinnan någon gång under natten avvisat hans sexuella inviter.
– Ja, ibland men inte på något sätt som var betydelsefullt. Nej, inte något som skulle vara onormalt, svarar Assange som hävdar att allt han gjort varit fullständigt ”normalt”.  Utdrag ur förhör publicerat i Expressen

Assangeaffären rullar vidare, I alla medier, hela tiden. Nu blandar sig före detta överåklagare Alhem in i Assange-affären och säljer sina tjänster för 1500 kr/tim. Från den position han har haft är det allvarligt när han uttalar sig på det sättet han gör. Den hatiska förtalskampanj som bedrivits från Assanges advokater, framför allt Marc Stephens, och från en nätmobb, med uthängning av målsäganden som personer, saknar förmodligen motstycke historiskt.

Från Alhems blogg:

”Hoppas också att rättvisa så långt det är möjligt kan skipas på rättfärdiga grunder och att du som är bevisperson i form av målsägande eller vittne har kraft nog att fullgöra din synnerligen viktiga uppgift i rättvisans tjänst.” 

Alhem ger med sitt deltagande sitt stöd legitimitet till denna förtalskampanj och är antingen en hycklare av stora mått när han skrev ovanstående i sin blogg eller så begriper han inte vad han gör. Båda alternativen är lika illa. Alhem har kommit med kritik mot det rättsliga förfarandet. Men han riktar ingen kritik mot att vittnen och målsägande behandlas exempellöst illa av Assange’s nätmobb. Nej, han väljer vart han riktar sin kritik, och den kritiken riktar han inte heller mot just Eva Finne, som en lördagseftermiddag hemifrån sitt hus, la ner åtalet utan att ha satt sig in i ärendet. Just den kritiken väljer Alhem att hålla tyst om. Alhem har alltså valt mobbens sida i denna infekterade situation.

”Det råder idag inte likhet iför lagen, menar Sven-Erik Alhem. Förutsättningar att få rätt är olika för olika människor. Det beror på din ställning, ditt nätverk och det bemötande du får utifrån vem du är.” (Intervju i tidningen Brottsoffer som nybliven ordförande i Brottofferjourernas nya ordförande)

Vilken likhet inför lagen och framför allt: vilket nätverk menar Alhem med ovanstående yttrande? Kan något brottsoffer idag lita på Alhem? Vems ärenden går han egentligen i denna position?
Marc Stephens, Assange’s advokat hängde ut de två kvinnor som är målsägande, men drog tillbaka detta efter kritik enligt en artikel i Expressen.

”Man lämnar sin berättelse sedan får man konfronteras med de bevis som finns.”
Sagt av utredande polis i samband med en mordbrand om hur den misstänkte hanteras i förhör. Stephens, osande i sitt kvinnoförakt för målsägande och för kvinnliga åklagare, har krävt att bevisen ska förevisas innan förhör.  Till skillnad mot andra brott så ska den misstänkte få specialbehandling i just brottet våldtäkt. Hade Julian varit en mordbrännare hade den kritstrecksrutiga advokaten absolut inte krävt samma sak, för honom är kvinnor alltså mindre värda än hus.

I England kan man straffas för ”vårdslös våldtäkt” dvs att mannen borde insett att kvinnan inte ville. Men England är också ett patriarkalt land precis som Sverige. Med jurysystemet räcker det med en patriark i juryn vilket innebär att det trots den progressiva lagstiftningen är svårt att fälla någon.

Man ska komma ihåg att England är ett land med ett historiskt manligt överhus, ”House of Lords”, internatskolor för fina pojkar sedan medeltiden, med skolor som Eton och manliga studenters högborg Cambridge. Frimurarna startade också i England/Skottland. Herrklubbar och manliga riter är en del av strukturen att befästa makten. Alltihop sprunget ur mycket patriarkala strukturer.

Under suffragetternas kamp för kvinnlig rösträtt misshandlades de urskillningslöst av maktens representanter, även mord förekom. För att få rösträtt. Som kvinnorna i Saudiarabien ännu inte har. När har Assange någonsin intresserat sig för det? Tidigare?

Är Skottland också feminismens SA? En svensk artist greps misstänkt för sexuella övergrepp i samband med ett uppträdande i Skottland. Han är släppt mot borgen och kommer att infinna sig i rätten i Skottland framöver. Var finns alla dessa som anser att detta var fel och ett uttryck för en statsfeminism – fast i Skottland nu?  Varför så tyst om just detta?  Blir då påståendet om Sverige som feminismens SA precis så uppenbart löjligt och överdrivet, som det är i så fall?

Är Assange är rädd för sin egen kvinnosyn? Uttalandet högst upp i inlägget, kan han inte bortförklara. Men precis som i alla våldtäktsärenden vill han ha fokus någon annanstans, någon vill åt honom, han är världens OFFER. Alla vill åt honom. Han är så betydelsefull – och så skapar han sin egen överhöghet, han står över lagen. Sin kvinnosyn brukar inte misstänkta våldtäktsmän vilja tala som. Men faktum kvarstår: den misstänktes värderingar, beteende, och kvinnosyn är centralt i just sexualbrott.


62. ASSANGE´S ADVOKATER OCH VITTNEN
8 februari 2011

F d. chefsåklagare Alhem hävdar att Assange kan höras i England. I TV visas hur Julian Assange talar till massorna utanför rätten. Han tackar för det stöd han fått men det är lite oklart vad han egentligen menar. Är det för sitt liv? Tror han det? Ska han offras? nJulian Assange lär ha tolv advokater som hjälper till i hans fall.  Mot en åklagare. Vittnen har kallats till rätten i London. Men det är inga vittnen i vanlig mening. De har inte sett något. De tycker något. Det är personer med samma åsikt som försvaret. Assangeaffären har mer och mer övergått från juridik till ideologi. De här personerna har samma ideologi helt enkelt.

Vittne 1. Britta Sundberg Weitman.

Britta Sundberg-Weitman anklagade Ny för att ha tappat distansen och för att vara partisk i kvinnomisshandels- och våldtäktsmål. På frågan från åklagaren tvingades Sundberg-Weitman dock medge att hon inte känner Ny personligen utan grundar sina åsikter på vad hon läst i tidningsartiklar.
Ett ”vittne” som är klart motståndare till vad hon kallar feministisk lagstiftning, en lagstiftning där kvinnan ska ha rätt till sin kropp.Det är känslor och ideologi men inte juridik. Hon är dock inte ensam om att styras av ideologi inom rättsväsendet. Där finns domare i HD, en före detta JK. Och åklagare.  PÅ 80-talet ville en åklagare skydda de misstänkta från ”fladdriga vittnen”. Det var ideologi och syftade att skydda mannen från smutskastning. Idag skyddar ingen kvinnor från smutskastning på nätet, tvärtom, man uppmuntrar dem i media, gång på gång.

 Vittne 2. Göran Rudling

En bloggare som kallas som vittne. En person som gjort sig känd för att skriva på Newsmill. På den sajten som kvinnoförakts-, torsk- och pedofilinlägg duggar tätt med en stor skara mörkermän som släpps fram ohämmat i kommentering.

Där skriver Rudling och gör det om rätten för 18-åringar att få sälja sin kropp. Han tycks verkligen ”måna” om tonåriga flickors ”rätt”. Han har t o m skrivit att våldtäkt blir frivilligt om bara ”tjejen får betalt efteråt”. Våldtäkt handlar enligt Rudling ofta bara om utebliven betalning.
Så här skriver denne 60-åring om det som främst är tonåringars problematik:

Svenskar förstår inte den juridiska skillnaden mellan att gå med på sex och att ge sitt medgivande till sex. Den svenska lagen borde skrivas om, sade ett annat vittne, debattören och bloggaren Göran Rudling som försvaret kallat som vittne.

Denna prostitutionsförespråkare anser att han kan tolka svensk våldtäktslagstiftning. Hur är det möjligt att han är dum att han tror det? Rudlings normer om tonåriga flickors ”fria” vilja, gör honom tydligen intressant som ”vittne”.  Hur ser det egentligen ut med värderingarna och ideologin som styr i Assange-fallet?

Vittne 3. Alhem

/Mer om Alhem står föregående inlägg./  Alhem erkänner i rätten att hans information kommer från Assange’s egen advokat; Hurtig. En f d överåklagare som vittnar om vad deras egen advokat har sagt. Behövs det? Är försvaret så desperata?

Försvarsadvokat Hurtig fick för övrigt själv erkänna i rätten idag att han har farit med osanning till både media och allmänhet. Han fick aldrig tag på Assange om Marianne Nys önskan att förhöra honom. Vilken folkdomstol ställer Hurtig till svars för den lögnen?


63. AUSTRALIEN OCH MEDELTIDENS MACHOMÄN 11 februari 2011

Around one-in-three Australian women experience physical violence and almost one-in-five experience sexual violence over their lifetime.

Ovanstående kommer från australiska regeringens handlingsplan 2009-2021 som ska uppmärksamma och försöka komma till rätta med de stora problemen med övergrepp mot kvinnor som begås i landet.

Australien är ett land känt för sin machoattityd. Det är ett land där mannens sexualdrift är institutionaliserad och kvinnan är endast ett ”merchandize”. Där förövare av gruppvåldtäkter uppmanas att begå dessa i rum där gruppvåldtäkter är ok dvs på bordeller. Ett land där det i en artikel i Melbourne- baserade tidningen The Age skrivs om problematiken att manligt dominerade företag har sina julfester på strippklubbar och att de därigenom stänger ute de få kvinnor som finns i organisationen. Då kommer en ström av kommentarer från män att detta bara är feministstjafs och att det absolut inte är något problem alls. Löjligt att ta upp. De få kvinnor som skriver om hur diskriminerande de upplever detta, ignoreras totalt. I detta land där normen är att mannen är sexuellt överlägsen kvinnan, har Julian Assange växt upp. En av Assanges tidigare närmaste medarbetare Daniel Domscheit-Berg har kommit ut med en bok och intervjuas i SvD i en artikel med rubriken ”Avhopparen om kaoset inom Wikileaks”. Ur artikeln:

Boken om Wikileaks skulle kunna läsas som ett klassiskt drama om en från början godhjärtad persons väg mot galenskap och despotism. Våldtäktsanklagelserna i Sverige ter sig i Domscheit-Bergs berättelse närmast som en logisk utveckling av Assanges allt mer okontrollerade beteende. …..Med tanke på hur du beskriver honom, som inbunden, kolerisk, hänsynslös, med en tydlig uppfattning om kvinnan som underordnad, menar du att han inte kunde tolka, eller inte brydde sig om, kvinnornas signaler? Jag tror att det är problemets kärna. Du har en kille med gammaldags uppfattningar som möter två frigjorda kvinnor och den svenska lagen som är mycket modern när det gäller kvinnors rättigheter. Jag vet inte vad som hände, jag tror inte att han är en våldsam kille och verkligen inte någon som skulle våldta. Men jag tror att han kanske missuppfattade allt.

Missuppfattade allt. Så brukar våldtäktsmän säga. Det har inte hänt och om det gjorde det var av någon anledning givetvis kvinnans fel. Eller varför inte feminismens.


64. HÖRSÄGEN OCH SMUTSKASTNING
24 februari 2011

Nu har domstolen i London bestämt, som väntat, att Assange ska överlämnas till Sverige.

”Domaren i den brittiska domstolen kritiserade Assanges svenske advokat Björn Hurtig för att haft dålig koll på hur många gånger han haft kontakt med Marianne Ny och påpekade att ett annat vittne, Brita Sundberg-Weitman, baserat sitt vittnesmål på vad hon läst och hört. Han konstaterar också att försvaret byggde mycket av sina påståenden om Marianne Ny på hörsägen.”

Knappast förvånande då det varit uppenbart att försvaret verkar efter två enkla principer.

Princip 1. Hörsägen. Princip 2. Smutskastning.
Dessa principer har använts mot Marianne Ny, svenskt rättsväsende, Sverige i allmänhet, de två målsägande och deras agerande som varit föremål för en fullständig vidrig uthängning och hånande omdömen. Kommer män som Geoffrey Robertson och Mark Stephens någonsin bli uthängda på samma sätt?   Riktigt roligt blir det när den svenske RO-advokaten Björn Hurtig, anser sig smutskastad och säger till media ”Jag blir förbannad”. Det kan inte vara lätt – att bli smutskastad för att han inte kan hålla reda på sina sms till sin klient, det är väl att gå för långt att kräva det. Trots att han är advokat.

65. MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I PUTINLAND OCH SKYDD MOT VÅLDTÄKT
19 augusti 2012

Mr Assange ägnar sig nu åt ytterligare fokusförskjutning från de misstankar som riktas mot honom om sexualbrott. Han är i ”gott” sällskap där.

Så snart en man med makt anklagas för sexualrelaterade brott så gör han det till en politisk gärning. Det är ett agerande som även gäller för den svenska delen av Men´s Right Movement, den s k mansrättsrörelsen.

De anser att när en man anklagas för just sexualrelaterade brott beror det på en tänkt statsfeministisk konspiration. (Om det inte är en invandrare som begått brottet förstås.) Men – och här kommer det lustiga – i nästa ögonblick hävdar de med samma emfas att staten ska hålla sig bort från ”sovrummet”. Man kan nästan förstå varför. Det är ju där brotten sker.
Sexualiteten är alltså politik och är det i allra högsta grad, det bör varje kvinna och flicka veta. Man tar med sig hela samhället in i ”sovrummet”. Och ibland uppenbarligen även världspolitiken.

Numera är det en världspolitik med nästan osannolikt paranoide och självupptagne Assange. Nu är Storbritannien, Sverige, Ecuador + en rad andra Latinamerikanska länder och USA inblandade. Men även Australien och Ryssland. Fast det sistnämnda håller Assange tyst om.

År 2006 mördades Anna Politkovskaja grund av sitt politiska engagemang. Hon var farlig för maktens män i Ryssland – och för Putin. Ingen har gripits och ledtrådarna för vem/vilka som är ansvariga nystar högt upp i det politiska etablissemanget. Hon hade fått ett öppet mordhot av en grupp militärer som var direkt underlydande Putin. Zaremba skrev om det i ”Hon vägrade att hålla tyst”.

Vid det här laget känner de flesta till den politiska domen mot Pussy Riots.

I Tjetjenien där Ryssland stöder de som har makt, har flera journalister mördats från organisationen Memorial som sydsvenskan skriver om ”Nu stänger Memorial”:

Assange har ett samarbete med en statlig rysk TV-kanal. Han stödjer alltså Putin. De mord och den förföljelse journalister utsatts och utsätts för bortser sålunda Assange ifrån. Utan problem. Kan det sägas tydligare att denna Wikileaksgrundare inte bryr sig om mänskliga rättigheter?

Även i Latinamerika förföljs journalister, bland annat i de länder som nu stödjer Assange.

Inte bara är Assange likgiltig för de övergrepp Putin och Kreml gör sig skyldiga till, han lämnar också ut namn i Wikileaksdokument utan problem. Han verkar endast intresserad av att ha en upphöjd position, en position som andra kan beundra. Kanske är det en släng av ett grandiost storhetsvansinne.

Men mr Assange missar en ”detalj”, att mänskliga rättigheter även gäller för kvinnor, men det tycks han ha ”glömt” liksom att just sexualbrott och våldtäkt är ett vapen i krig – och i fred.
Men mr Assange står över lagen när det gäller sexualbrott. För honom tycks det vara ett vapen i fredstid.


66. THE ASSANGE CASE HIGTLIGHENS THE ISSUE:
SHOULD MEN VOTE ?
19 augusti 2012

Skrevs på engelska pga att det länkades till en artikel i The Guardian

Assange is facing allegations of sexual assault/rape and this case has now become world politics.
A lot of people has opinions of what took place between Assange and the two women in a private area.

And not only that.

Signs out crying that this is a honey trap is passing by on TV, and a lot of men are expressing their opinion that these women are not reliable. They are lying, they hate men, they are this and that. But this kind of viewers has one thing in common:  they do not blame the man.

So therefore we can assume that men can be trapped.

That they DO NOT choose. They go in a trap and they are stucked there.

When it boils down to is a question of their dick, men can´t choose for themselves. Their dicks do.
But we have not only the word honey trap which indicates this disturbing reality.

We have the word gold-diggers – women are gold-diggers and they exploit men. Men (which by the way often are the wealthier ones in the world – what a coincidence!)  are NOT being able to choose   for themselves when it comes down to their own money. Women are.

We have the word hookers, which mean that someone hooked a man. The man DO NOT choose for himself. The dick leads him and he gets hooked. Much like in the case of a honey trap. (To even more explain for other man what had happened, the word Happy hooker is invented. Not only is the man hooked – he is even “happy hooked”.)

And then it becomes serious politics. Politics in one country and politics involving several countries become a big deal in other words.

Let´s look at other examples.

The DSK affair in New York, when he sexually harassed a cleaning lady, became an affair in France.
His political companions claimed that this was a setup. The powerful man COULD NOT choose – his dick did.
(And now he is in charge of even more serious sexual related crimes so what´s the political deal this time?)

When Swedish high politicians was involved in a prostitution-ring, even with minors, in the 40 years ago, they claimed it was all false and a bunch of lies. But we know now that if the truth had come out, the government would have been seriously wounded and the fore coming election would have crushed.

The high politicians protected each other and put their dicks needs BEFORE the lead of the country.
In the year 2010 was another dick-case like this, which was even more made a high-class-secret.

The New York governor Spitzer, who spoke out in public against trafficking and prostitution, secretly bought women, and his defence was that he claimed that he was in a stressful situation.  It WASN´T really HIS FAULT, his stress all went down to his dick.

Surprisingly often this is the defence of the man in this kind of situation, the man was stressed, had a lot of pressure, had problems with his wife (clearly not the opposite…), didn´t understand that he was visiting a strip club, thought the woman liked his attack or his harassment, he was just being polite, he was doing what he thought the woman wanted. And so on.  There is no limit for a man`s fantasy when it comes to explain why he was led by his dick.

There are numerous examples where high politicians and opinion leaders have committed sexual related crimes, and where this dick-related action then turns into something which involves high level political actions. It even troubles the relationships between countries which this Assange-case is a good example of.

This is serious; there is no doubt about it!
 If men can´t control their dick, if they are out of action and rational thinking because of it, should they ever be considered to have ANY control at all?

Or to rephrase it: If they can´t take responsibility for they behaviour, when their dick controls them, can they ever take ANY responsibility in ANY given time for anything?

And when is that  ”any given time” and what is ”anything”? Is there reason to believe that any of that exists?

So the important questions to ask are:

  1. Should men be allowed to lead the world at all if they are not in charge of their actions?
  2. Should countries relationships and a fore coming hostility between nations be at stake because of ONE man’s dick?
  3. Should men even be declared to be incapable to managing their own affairs – should they even vote?

Finally.

If men especially powerful men, can´t control themselves and if their actions 24/7 are guided   by their dick, this is the relevant questions to be highlighted as a consequence of this Assange case:
If men have this urge to stick their dicks in people everywhere and  not having  A CHOICE OF THEIR OWN,  have can anyone think that they are capable of taking care of their own citizen responsibilities?  Like we are supposed to do when we vote?  

 (The bloggers response to a commenting man:
Dan, if you are commentating here and you can´t help yourself from writing things about the women in the Assange case: how do you think your comment will be published here?  And you are missing the point: the man has a choice. He has always a choice.
But I am not surprised that you like to blame the female part, that´s your ”natural” bias.
This, by the way, exactly was the point.)


 

DSK-AFFÄREN

138. MYTERNA OM VÅLDTÄKT SPRIDS OGENERAT ÖPPET I DSK-AFFÄREN
5 JULI 2011  

Enligt uppgifter till media uttalar en åklagare att åtalet mot DSK kan komma att läggas ner. Åklagaren anser att kvinnan inte är trovärdig. Då kan man återigen konstatera att kombinationen pengar/makt/man, gav utdelning.

En otrolig mängd av spektakulära uppgifter har spridits i New Yorkpressen den senaste tiden. Uppgifter som har till syfte att åsamka så mycket skada som möjligt för den anmälande kvinnan.
Hon som är en fattig invandrarkvinna från Guinea. Från ett våldsutsatt land där en kvinna inte är mycket värd. Där våldtäkter och trafficking rapporteras, ett land som även USA kritiserar i sina rapporter. Men hon var inte så mycket mer värd i USA, det har hon fått erfara nu. De fina advokaterna från det trygga landet, anställda av mannen med makt och pengar gör precis de det sa i början; de gräver upp ALLT för att smutskasta kvinnan som alltså sker dagligen nu.
Under denna smutskastning används alla myter om kvinnor och män och makt och sexualitet som finns.

Myt 1

En våldtagen kvinna ska bete sig på ett visst sätt.
Facit på vad som är rätt beteende anser sig män med makt ha.

En våldtagen kvinna gör irrationella handlingar eller fortsätter som inget hänt eller blir hysterisk först och lugn sen eller tvärtom eller blir inte alls hysterisk utan iskall eller skrattar tillsammans med våldtäktsmannen eller tar en drink eller en cigarett med honom eller går hem och låtsas som inget hänt eller förnekar det eller går till polisen med en gång eller pratar med sin bästa vän eller väntar flera månader innan anmälan eller gråter eller tiger för alla eller städar vidare och de flesta minns händelserna gradvis och kan komma på nya detaljer allt eftersom.

Det är inget märkligt i sig. En våldtagen kvinna kan göra vad som helst, som man inte förväntar sig. Eller rättare sig: som en okunnig man inte förväntar sig. Det finns inget facit på rätt beteende.

Det finns lika många olika reaktioner som det finns våldtagna kvinnor.

I andra brott har man denna kunskap eller tycker inte det är konstigt med att människor är olika. Men våldtagna kvinnor förutsätter man ska bete sig på ETT visst sätt. Precis så som DSK-männen gör Då koketterar man till och med öppet man med okunskapen – utan minsta skam.

Myt 2

Kvinnor i prostitution kan inte våldtas.

Den mäktige mannens advokater har spritt ut ett rykte, via en ”anonym” källa att kvinna är prostituerad. Vad spelar det för roll? Har det någon betydelse annat än att DSK ger den globala torsken ett ansikte, de som med sitt agerande underhåller den globala sexindustrin och den världsomspännande handeln med kvinnor och flickor. Om detta anses hjälpa honom, vilken värld visar det att vi lever i då?

Dessutom är kvinnor i prostitution extremt våldsutsatta och utlämnade till våldsamma män. Just dessa menar man inte kan våldtas? För kvinnor och flickor i prostitution är dödligheten 40 ggr högre än genomsnittet än för kvinnor/flickor som inte är i prostitution.
Kvinnor och flickor i prostitution är också enormt överrepresenterade våldtäktsanmälningsstatistiken.

Kvinnor och flickor som lämnar prostitution ökar sina chanser att både överleva, undgå misshandel och slippa våldtäkt väsentligt. Men vem tror på en ”hora”. Polisen, åklagaren, domstolen? Just de som inte kan våldtas enligt denna verksamt spridda myt, en myt som DSK-män ser till att sprida överallt i media. DSK:s advokater plockar fram detta uråldriga ”argument” när det snarare enligt all tillgänglig statistik är ett stöd på motsatsen.

Det var samma myt som libyska soldater använde mot en gruppvåldtagen kvinna som rusade in på ett hotell. Den libyska säkerhetstjänsten grep henne framför ögonen på västfolk hävdade att det bara var en förvirrad sinnesjuk prostituerad kvinna som alltså inte kan våldtas. Närvarande journalister, observatörer och västvärlden i övrigt förfasade sig då över de libyska maktmännens agerande.

Nu gör västvärlden samma sak. Så mycket bättre kvinnosyn har alltså inte den ”civiliserade, demokratiska” världen.  Det har ingen betydelse om en kvinna är i prostitution eller inte det är samma skadade slemhinnor, samma smärta, samma skräck, samma kränkningar, kort sagt, det är samma människa. Prostituerad kvinna eller inte är ovidkommande – man vill bara se till att smutskasta.
Däremot tycker man tydligen ingen smuts ska vidhäftas mannen som är förutsättningen för hela händelsen: DSK – torsken. Han är märkligt nog helt ren från kvinnans smuts.

Myt 3

Har man en gång ljugit om något kan man inte råka ut för ett brott.

Varken någon misshandel, stöld och man kan absolut inte våldtas. Har man en gång försnillat skatt, stulit en bil, förfalskat betyg eller fabricerat delar av sin bakgrund i syfte att få komma in i ett land och få skydd – då kan en kvinna inte våldtas. Detta är en verksam myt just vid våldtäkt, men inte vid andra brott på samma ”självklara” sätt. Men vem som helst kan ljuga om vad som helst och ändå råka ut för en våldtäkt.

Tidigare handlingar har inte och ska inte ha någon betydelse i en rättstat. Ingen har rätt att bortförklara våldtäkt med dessa skäl. Skulle en tidigare lögnaktig utsaga hos en kvinna ge en man rätt att våldta henne vid ett senare tillfälle? Ser västvärldens lagar ut så i praktiken? Dessa DSK-män hävdar alltså att de har rätt att våldta om kvinnan kan beslås med en enda lögn vid ett helt annat tillfälle. Då är det fritt fram att våldföra sig.

Det som inte är en myt.

Ingen av dessa tre myter har betydelse för om en våldtäkt skett nu eller inte. Eller vid något annat tillfälle. Men det har betydelse för DSK-män med mycket pengar som köper rättvisan och ”maler” ner kvinnans människovärde.

Vem hade haft en chans mot en DSK-man i den här situationen? Vem? En fattig, invandrad hotellstäderska har definitivt inte skuggan av en chans.

Som vanligt sägs det heller inte ett ord om det som faktiskt har betydelse vid sexuella övergrepp: Det som inte är en myt – den misstänktes kvinnosyn och värderingar. Vem granskar den mäktige mannens kvinnosyn? Hur har han behandlat unga kvinnor tidigare?  Hur ser han på att deras kroppar finns för hans skull? Har han slagit skiten ur några utsatta kvinnor innan? Är kvinnor människor eller varor för honom? Med dessa pågående myter framför ögonen som återges i media, syns det tydligt att världen än idag 2011, styrs av patriarkala myter vars syfte är att beskydda män – inte kvinnor. För vem finns annars dessa myter?

141. DSK LJÖG OBEHINDRAT MEN HAN HAR PENGAR OCH MAKT
1 juli 2011

Media skriver om DSK-affären och det hävdas att städerskan ”ljuger”.

Det är väl knappast något tvivel om att DSK:s advokater och deras i de närmaste outtömliga resurser fått framgång. Varför skulle DSK och Anne Sinclair annars satsa stora summor på försvaret om det inte skulle hjälpa på något sätt? Syftet är naturligtvis att smutskasta städerskan så mycket det bara går.
Media skriver om åklagarnas brev till som försöker diskreditera kvinnan med händelser som ligger bakåt i tiden när kvinnan ansökte om asyl i USA. Det framkommer t ex att hon har våldtagits i sitt hemland men att hon beskrivit detta på ett annat sätt än vad som var fallet. Är det ovanligt när det gäller sexuella övergrepp? Särskilt med beaktande att hon ska berätta om det för främmande personer som dessutom ska bedöma hennes framtid? Om hennes rätt till att kunna försörja sig själv?

Men varför ljög då DSK förresten och var glöms det så lätt bort nu?
Advokaterna anser att städerskan har ljugit. Hon är fattig och hon är kvinna. DSK är mannen med makt och han ljög. Han ljög om att de förekommit sexuellt umgänge på hotellrummet. Han stack iväg som en skamsen hund med svansen mellan benen. Han ljög om middagen med sin dotter. Men maktens män får ljuga hur som helst. DSK har tidigare betett sig illa mot kvinnor vilket har framkommit i vittnesberättelser i hans hemland. Ingen har dock anmält honom, bl a har en ung kvinna fått rådet att tiga. Det kanske man förstår nu. Maktens män går man inte på ostraffat. Då släpas kvinnan i smutsen.

Han har också enligt en tidigare prostituerad beställt kvinnor till rummet som varor, kvinnor med olika utseende som tillfredställt hans tillfälliga preferenser av tillgång till kvinnlig kropp.   Lite svart, lite vitt. Vad säger det om kvinnosynen?
Ett sexuellt övergrepp är en handling som kommer ur brist på empati och respekt för kvinnan önskemål. Ur mannens sexuella rätt.

Mörkermännen ur alla läger ilar till stöd nu. Med kvinnliga förtecken ibland. De som ställer upp, precis som Anne Sinclair. Det skrivs snabbt kommentarer om ”falska anmälningar” Kommer de ihåg DSK:s lögner nu? Eller har de ”glömt” dem? Delar de DSK:s kvinnosyn att mannens sexuella rätt går före respekten för kvinnan?

Men valet lätt för mörka krafter: pengar, makt och könsmakt måste skyddas och försvaras till varje pris och mäns sexualitet äger alltid företräde. Samma dag som DSK självsäkert leende går till rätten kommer en ny rapport om våldtäkter i Kongo. Ljuger våldtagna kvinnor i Kongo också? Eller ljuger bara kvinnor när vita män med makt är inblandade?


142. STRAFFRIHETEN UNIVERSELL OCH OFFRET SKULDBELÄGGS 21
augusti 2011

DSK förmodas släppas. Ingen utom de inblandade vet vad som hände på rummet i New York. Men globalt ses precis samma mönster. I Kongo, i Mexico, speciellt i Ciudad Juarez, i Guatemala, i Sydafrika, i Pakistan. I alla länder även i USA och i Sverige; straffriheten för våldtäkt är ett globalt fenomen.

Ändå anmäls bara en mindre del av alla begångna våldtäkter, något som undersökningar visar både i Sverige och i andra länder. Skulle mot all förmodan en gärningsman kunna spåras vidtar den process som även den är global; en process där våldtäktsmannens ansvar minskar och offret får skulden. Det är en universell reaktion på våldtäkt. En världsbild där man försöker förklara våldtäkten som en konsekvens av kvinnans beteende – inte av förövarens. Kan man inte hitta beteendet i samband med den aktuella händelsen hittar man den i kvinnans förflutna.

Här kommer raderna om bortförklarandet som vidarefordrats av utländska nyhetsbyråer, som fortplantats till TT och sedan vidare till svenska medier. Oreflekterat sprids det.  Hur många hann märka vad som hände?

”Kvinnans trovärdighet i målet har skadats sedan det framkommit att hon i sin asylansökan ljugit om att hon utsatts för en gängvåldtäkt i hemlandet Guinea.”

Har skadats – som om det var en sanning. Men det är en myt.
Att den anses ha skadats är något annat och det har med okunskap och fördomar att göra. 
För vem som helst kan när som helst utsättas för en våldtäkt men det är mycket större risk om det är fråga om en kvinna. Då sprids som av en händelse denna typ av myter i en värld där mannen har mest makt och begår den övervägande delen av alla övergrepp. Det är naturligtvis ingen slump.


143.  FRIHET, JÄMLIKHET OCH VÅLDTÄKT
23 augusti 2011

Åtalet mot DSK läggs ner.

I vilken värld skulle DSK, mannen, åtalats och ställts inför rätta och fått svara för sina lögner. Inte i den världen som finns nu i alla fall. Nu är det plötsligt kvinnan som är anklagad för sitt beteende. I en annan världsordning skulle andra frågor ha ställts så frågorna får ställas här istället. Varför ljög då DSK och varför ”glöms” det så lätt nu?

Som nämnts ovan ljög han nämligen. Han ljög om att det förekommit sexuellt umgänge på hotellrummet. Han blev sedan överbevisad vid teknisk bevisning – sin egen sperma. Då ändrade han sig.
Han ljög om middagen med sin dotter.

Dessutom, apropå trovärdighet, i en annan världsordning skulle följande haft betydelse.
Han har tidigare betett sig illa mot kvinnor vilket har framkommit i olika vittnesberättelser i hans hemland. Även kvinnlig kabinpersonal på Air France undvek att befinna sig i hans närhet.

Han har också enligt en tidigare prostituerad, beställt kvinnor till rummet som varor, kvinnor med olika utseende som tillfredsställt hans tillfälliga preferenser av tillgång till kvinnlig kropp. Ett sexuellt övergrepp är en handling som kommer ur brist på empati och respekt för kvinnans önskemål men mannens kvinnosyn ifrågasätts aldrig, i denna världen. Inte i Sverige heller.

I Sverige kan t o m den våldtäktsåtalades dåliga kvinnosyn vändas mot brottsoffer. Om kvinnan påtalar att han har dålig kvinnosyn misstänkliggörs hon. Hur många vet att det finns sådana domar i Sverige? Att vi har antifeministiska politiska domstolar?

Men, vilka historiska värderingar hade de två inblandade, DSK och städerskan med sig till rummet i New York?

I Frankrike skrevs vid revolutionen kvinnans underlägsenhet in i lagtexterna. I det land som anses vara mänskliga rättigheternas vagga tog det mer än tvåhundra år att förbättra och revidera lagen.
Det dröjde ända
-till 1944 innan kvinnorna fick sina medborgerliga rättigheter, till de fick rösträtt.
-till 1967 innan de kunde få ett avlönat arbete utan sin mans medgivande.
-till 2004 för att inte barn skulle automatiskt bära mannens efternamn.
-till 2005 för att den sista rättsliga skillnaden mellan könen skulle försvinna.

Det krävdes 156 år för att en kvinna skulle bli medlem i den franska regeringen, som ändå grundades 1789 på de revolutionära slagorden ”Frihet, jämlikhet och broderskap”. Ungefär en kvinna dör mellan varannan och var tredje dag av en mans våld. Det sker 75 000 våldtäkter varje år.

Synen på våldtäkter, som har kommit fram efter DSK-affären, har med all önskvärd tydlighet synliggjort en utbredd sexism i landet och mörkertalet för icke anmälda våldtäkter är förmodligen mycket stort.

Våldtäkt dömdes länge slentrianmässigt i en lägre rätt i Frankrike tills några feministiska advokater ingrep och brottet fördes upp i brottmålsdomstolarna. Att få stympning av småflickor att dömas som ett brott i Frankrike, med en stor andel invandrare från Afrika, har varit en lång kamp från kvinnliga jurister och av kvinnoorganisationer. T o m läkare som fick hand om blödande småflickor tyckte att det har ju redan skett, varför bråka i efterhand?  Det säger en del om synen på flickors rätt till kroppslig integritet.

Franska civillagen från 1804, med dess könsdiskriminerande innehåll, exporterades till ett flertal kolonialländer utanför Europas gränser. Bland annat till Algeriet som allt sedan oberoendet 1962 vägrar ge landets kvinnor deras grundläggande mänskliga rättigheter. Trots att det är inskrivet i lagen att jämlikhet råder för alla medborgare, lever de algeriska kvinnorna under en av de mest konservativa familjelagstiftningarna i arabvärlden.
I Frankrikes parlament finns endast 18 % kvinnorepresentation (2009.) Som jämförelse ligger motsvarade siffra i Förenade Arabemiraten på 22,5 %. Rwanda ligger i topp på 56,3 %, Sverige låg tidigare på andra plats med 47 %, men efter SD:s inträde i riksdagen har som bekant kvinnorepresentationen sjunkit för första gången.

Till sist några ord om det land varifrån kvinnan kom ifrån. I Guinea stipulerar lagstiftningen att mannen är familjens överhuvud, att mannen väljer var familjen ska bo och att endast han utövar makt som förälder. Dessutom specificerar lagen att när mannen dör, blir dement eller absolut inte förmår utöva sin ”auktoritet” skall farbrodern, modern eller varje annan släkting utöva denna ”rätt” över hustrun.

Med detta som bakgrund om förhållandena mellan makt, kön, ursprung, i det här fallet, är det är svårt att föreställa sig ett större avstånd mellan de två inblandade parterna.

En fattig kvinna uppväxt i ett land där mannens överhöghet är fastställd i lag. En rik man med hela det franska sexistiska samhället i sig, där kvinnor sent fått sina fullständiga rättigheter, ett land där våldtäkt är ett brott det hyssjas om, där uttryck som ”troussage de domestique” (det vill säga en husbondes tillgång till tjänsteflickans kropp) florerar. Sällan har väl det åskådliggjorts så tydligt som här att det är skillnad på broderskap och allas lika värde.


 

BREIVIK

Breiviks terrordåd gav genklang på hur media hanterade kommentarsfält. De blev försiktigare. Men media missade att diskutera Breiviks antifeminism. Det märktes i kommenteringen eftersom kvinnohat fortfarande inte sågs som något problematiskt. De här inläggen kommer att visa på att Breivik framförallt drevs av en antifeminism och av ett hat mot kvinnor.

86. SKILLNAD PÅ HAT OCH ”HAT” 6 augusti 2011

Med anledning av attentaten i Norge har det dykt upp en debatt om näthat som bland annat handlar om kommentering på tidningars webbsidor Men det verkar fattas en aspekt på hatet. Det kanske är ett tecken i tiden för man nämner inte med ett ord det hat som drabbar allra flest i Sverige.

Kvinnohatet.

 Det hänger ihop med att media fortfarande uttalar sig som om läsarna är lika med de som kommenterar. Men då nämns inte heller att nästan bara män som kommenterar. Bolagsstyrelserna är rena kvinnoparadisen jämfört med hur det ser ut i kommentering. Det onämnbara kvinnohatet drabbar i synnerhet enskilda kvinnor hårt med det drabbar också alla kvinnor i allmänhet.
Breivik är en utav dessa män som är besatt av idé att samhället blivit förfelat på grund av jämställdheten mellan män och kvinnor. Men han är inte ensam. Medias kommenteringsfält är fullt utav de som faktiskt har samma åsikt.
Kvinnor är den grupp, halva befolkningen, som utsätts för mest hat i media. Men kvinnohatet är en också affärsidé från tidningarnas sida eftersom media utnyttjar det för att få ”läsare”. De gräver gärna skyttegravar i krönikor och artikelval i jämställdhetsämnen och de gör det endast för att provocera de antifeministiska männen och därigenom få igång dem i kommentering, Allt för att få dessa ”läsare” dvs de arga hatiska männen, att kommentera frenetiskt. Men ska hatet diskuteras efter Breiviks dåd ska allt hat, särskilt det som drabbar flest människor, nämnas och det är kvinnohatet.

87. BREIVIKS DÅD – KRIG MOT BÅDE KÖN OCH RELIGION 16 april 2012

Rättegången mot Breivik har inletts och medierna rapporter överallt om det. Det visas bilder när Brevik gråter av rörelse över sitt eget manifest.

Rättegången inleddes med att Breivik ville yttra sig. Han ansåg att rätten var politisk. Han anförde då att rättens ordförande var vän till Gro Harlem Brundtlands syster. Gro Harlem Brundtland var Norges första kvinnliga statsminister och den första kvinnan på den posten i Norden överhuvudtaget. Hon regerade under en tioårs period och hon satte jämställdhet på kartan i landets politik och hon var och är en förebild för kvinnor och även för flickor. Hon visade att kvinnor kunde leda ett land och göra det med styrka och övertygelse.  Hon har sedan dess haft en rad internationella uppdrag. Gro Harlem Brundtland var Breiviks främsta mål på Utöya. Han blev försenad på grund av trafiken så hon hann lämna ön. Slumpen styrde.

Breivik visade med denna markering i rätten idag tydligt sin ideologi. Hans fiender är mångkulturen, ”kulturmarxism” och feminism. Han anser att jämställdhet försvagar mannen. Hans övertygelse är att kvinnors utökade rättigheter har skett på mannens bekostnad. Det är ett nollsummespel i hans värld. Mannen har försvagats och kvinnan har fått för mycket makt. Det är samma åsikter som råder på nätet; på sajter, i bloggar och i medias kommentarsfält. Männen i dessa elektroniska fält anser att mannen är ett offer för kvinnors maktbegär. Dessa män anser att kvinnor är självcentrerade, bortskämda, tar över mäns jobb, tar över i familjen, är hjärntvättade till att tro att de ska vara är jämställda med mannen, att de är lika mycket värda som män. De har svårt med att kvinnor har så mycket makt. De skyller på TV, media, staten, institutioner. De avskyr feminism och vill ha traditionella könsroller.

Alla som förespråkar jämställdhet är ”feminazister”. De anser sig inte avsky kvinnor, bara västvärldens kvinnor. De anser, likt Breivik, att jämställdhet sker på mannens bekostnad. Ett nollsummespel – som sagt.

Brevik ansåg att kvinnor från tredje världen, eller från fattigare länder ska vara helt tillåtet att ”importera” för västvärldens riktiga män. Dessa kvinnor är inte förstörda av ”feminazism”. De är inte kulturbärare från sitt land, sitt ursprung, de är bara lydiga kvinnor. De är riktiga kvinnor.

Att se kvinnor som likvärdig partner i äktenskap och familj är för dessa män på nätet som att förlora kontrollen. De vill vara familjens överhuvud och familjeförsörjare. De uttrycker tvivel, ibland till och med ångest, över vad de kan bidra med och vad de kan ge en kvinna som redan har allt och i deras ögon har kvinnan nu makten. De ser sig själva som offer för denna kvinnliga makt.

I verkligheten återstår mycket innan jämställdhet råder. Men tredje världens kvinnor får dessa män att känna sig manliga.
Terrordåden i Norge handlar lika mycket om kön som religion. Breivik håller inte bara feminister utan hela västvärldens kvinnor ansvariga för islams påstådda övertagande. Det är värt att komma ihåg detta värdegods när tonen i medias elektroniska fält har fått och får sätta agendan.


88. VI BORDE PRATA OM ANTIFEMINISM – ELLER HUR? 24 april 2012

I en kulturartikel i DN  skriver den könskonservative Timbroanknutne Roland Poirier Martinsson, en artikel om Breivik. Han undviker helt igenom i den långa texten det ord som i allra högsta grad styrde Breivik. Ur Anders Behring Breiviks manifest:

” Den europeiska civilisationens öde vilar ytterst på de europeiska männens handfasta motstånd mot den politiska korrekta feminismen.”

RPM glömmer dock att nämna  – antifeminism.

Författaren till dagens artikel har tidigare skrivit en djupt antifeministisk artikel på SvD ”Låt oss tala om feminism”. En text där han vill ifrågasätta kostnaderna för feminism dvs för kvinnor mänskliga rättigheter. För att det skulle svida lite extra, gjorde han det på självaste årsdagen av införandet av kvinnlig rösträtt i Sverige. Ur den artikeln:

”att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre. Under en period spred sig dessa föreställningar, men vem hör framstående politiker prata könsmaktsordning idag lika stark är trötthetskänslan inför det krympande antal aktivister som driver vidare den feministiska kampen

Vad mera är, under den korta period då feminismen faktiskt drev fram beslut, infördes en mängd liknande krav i alla möjliga sammanhang: jämställdhetsplaner, genuskurser, unisexundervisning, inga volanger på gympan – you name it.

De dröjer sig kvar. Förutom att det rent intellektuellt och moraliskt är förkastlig.
Vilket politiskt parti blir först med att efterfråga en vitbok över feminismens kostnader?”

Varför undviker RPM idag ordet feminism? Av någon särskild anledning?

Breivik ville på Utöya i första hand döda den tidigare statsministern Gro Harlem Brundtland som skrivits om tidigare. Han fantiserade om att halshugga henne, filma det och läsa upp en text och sedan lägga ut det på nätet som ett triumfatoriskt offer som han nedlagt i sin kamp. Detta trots att hon inte har varit i regeringspolitiken under de senaste dryga 15 åren, så var det hon, kvinnan, som var det främsta målet. Inte de aktiva idag i första hand. Inte de skyldiga männen idag, de var sekundära offer som inte fick samma triumfatoriska plats i hans fantasier.

Under rättegången i Oslo framkommer att Breivik ångrade att han skadade och dödade två personer. Båda var män. Från Aftonbladets rapportering om rättegången:

”Breivik nämnde också en annan person vid namn, en 26-årig kille som fortfarande går på kryckor som jag pratade med för ett par dagar sedan. Han ville också be honom om ursäkt, då han också var oskyldig.
En man och en kvinna som passerade förbi, men alltså, det är ju möjligt att Breivik anser att en av dem ändå var ett så kallat legitimt mål, det vet jag inget om, jag vet bara att det var enbart en man som han nämnde specifikt, att han verkligen beklagade att han dog.
Han bad om ursäkt till hans familj att han dog.”

Någon kvinna ångrade han inte att han dödat trots att han fick veta att en kvinna på ön inte tillhörde AUF utan en kristen organisation och att en mycket ung kvinna bara hade tillfälligt sommarjobb i regeringsbyggnaden. Ingen utav dessa offer eller alltså den oskyldiga kvinnan på gatan kände han någon ånger för.

I Breiviks värld är det skillnad på kvinnor och män. På kvinnor och det norska folket. RPM nämner inte Breiviks kategoriska mentala skillnad på kvinnor och män.

Han nämner inte att Breiviks krig också var ett krig mot feminism, att hans feministhat förmodligen var hans största inre raseri och därför drivkraft. Han hatade västerländska kvinnor, de som påverkats av feminism.

Några citat från rättegången igen (AB):

”Män i dag är feminiserade, de saknar ryggrad, Vi vill återinföra Norges gamla principer. Här i Norge är det normalt för män som visar känslor, men i de flesta länderna i världen är män uppfostrade att inte visa känslor. I japan till exempel ska män inte visa känslor, och det är ett ideal jag delar jag hade inte klarat att genomföra aktionen och jag inte hade tagit bort min empati.”

Breivik har en mycket problematiskt inställning till kvinnor i allmänhet och till känslor i samband med kvinnor i synnerhet. Han har själv sagt att hans mor är hans akilleshäl. Skulle modern mot förmodan vittna i rätten skulle förmodligen Breivik bryta ihop.

En vitrysk kvinna som han annonserade efter lämnade honom för att han hade en dålig kvinnosyn. Kanske köpte Breivik prostituerade, hur han behandlade dessa kan en bara gissa sig till, men förmodligen kände han då den makt som han så väl behövde.  Kvinnan stod då under hans befäl; som en kvinna i hans värld ska göra.

I Breiviks värld är det skillnad även i skuldfrågan på kvinnor och män.

Kvinnor är automatiskt skyldiga och alla kvinnor är därmed legitima mål därför att de är kvinnor. Av det skälet ångrar han heller inte något av morden på kvinnor, inte ens de slumpmässiga.
Dagens antifeministiska krönikör nämner inte Breiviks mentala skillnad på kvinnor och män. Han nämner, som sagt, inte Breiviks krig mot feminism.

I Manifestet står också:

Ladies should be wives and homemakers, not cops or soldiers, and men should still hold doors open for ladies. Children should not be born out of wedlock.”

Det skulle en könskonservativ Timbrokrönikör också skriva under på. Författaren till dagens mångordiga artikel har, som sagt, själv denna antifeministiska inställning.

Självklart nämner han inte Breiviks mentala skillnad på kvinnor och män. Självklart nämner han inte Breiviks krig mot feminism.
Då skulle hans egna värderingar, hans egen antifeminism kanske för väl överensstämma med den som är huvudpersonen i hans text. Kanske skulle det rentav bli pinsamt tydligt att det, som alltid, är kvinnan som är den första främlingen och hon som är mest skyldig både i bibeln och i omvärlden.

Kriget mot kvinnan fortgår på olika fronter än idag, med oförminskad styrka och tystnaden i artikeln idag om det, är talande.


89. BREIVIKS FÖRHÅLLANDE TILL KVINNOR
12 juni 2012

Breivikrättegången  fortsätter i Oslo tingshus.

Nu är det bara ca två veckor kvar utav de tio veckorna som är avsatta. Mycket av diskussionen rör Breiviks handlingar och planerandet av 22 juli och huruvida han är tillräknelig.

Breivik ville starta ett inbördeskrig för att han ser invandrare, kulturmarxister och feminister som förrädare och islam är den stora fienden.

Al-Qaida var hans inspiratör.
Det absurda är att Breivik hämtade sin inspiration till sina fruktansvärda dåd från al-Qaida.
Han läste arabiska källor på nätet och översatte dem med google. Han såg ingen motsättning i detta faktum att han använde precis det våld som han själv ser som den största faran. Han ser sig själv som en fotsoldat för det kristna Norge. Det gör han fortfarande.

Men han gav sina vapen förkristna namn. Geväret som han använde på Utöya döpte han till Gungner, pistolen till Mjölner och bombbilen till Sleipner. Det är ytterligare ett exempel på hans förvirring av begrepp, hans blandar friskt som det passar honom men hans fiender är densamma. Det norska folket. Samma folk som han säger sig vilja skydda.

Han torde dock vara fullt tillräknelig; han visste precis vad han gjorde. Att vara empatilös är en sak, att vara otillräknelig en annan.

Fienden
Breivik delade in fienden i tre kategorier; C, B och A.
C: bestod av flera tusen personer, bland annat journalister, advokater och andra som jobbar för multikulturalism.
B: var ca 450 stycken politiker mestadels
A: var 12 stycken statsråd

Dessa olika kategorier skulle i Breiviks framtidscenario få olika behandling, vissa skulle straffas med döden (A) men sedan skulle straffen mildras så att de i kategori C kunde straffas med böter.
Men han sköt ihjäl 69 försvarslösa människor, de flesta tillhörde kategori C.

På en fråga från åklagaren: Vem gav dig rätt att döda C-förrädare? Enligt manifestet ska bara A och B dödas, så svarar Breivik: – ”Jag gav mig själv ett mandat.”

Alla oförrätter
Under Breiviks genomgång om varför han blivit radikaliserad radar han upp en mängd händelser från ungdomen. De flesta verkar vara småbråk som inträffar och som inträffat i alla tider mellan olika killgäng. Vad som är sant och vad som är efterkonstruktion går inte att veta. Men det är tydligt att han suttit i sin häktescell och verkligen tänkt igenom alla oförrätter och eventuella oförrätter här i efterhand.

Han påstår t ex att han fått sin näsa förstörd i ett slagsmål med albaner och att det är skälet till han opererat den. Ingen av hans kompisar såg vid den tiden någon skada på hans näsa.

Allt de vet är att han opererat den. Den skulle helt enkelt se mer arisk ut.

 Våldtäktsvapnet
Breviks inställning till kvinnor är det mest märkliga.

När han ska gå igenom sina listor på vad som gjort honom radikal, som alltså lett till det största massmordet i modern tid återkommer han till en sak hela tiden: våldtäkter på norska jenter av invandrare. Inget av det han går in på kan han egentligen styrka men han säger sig ha hört rykten. Kanske är några sanna men att det mesta är efterhandskonstruktioner är uppenbart.

Men borde han inte då hans tankar gå till att ge kvinnor rätt att försvara sig? Att arbeta för en bättre kvinnosyn? Eller hur har han tänkt sig skydda kvinnor?

Svaret är – inte alls, han använder våldtäktsvapnet som förevändning till att bli radikal. Annars borde väl feministiskt självförsvar varit något han borde stödja? Men han hatade feminism. Men norska flickor som blivit våldtagna ska alltså rättfärdiga att han skjuter ihjäl över 43 unga norska flickor – (och även pojkar givetvis men ”skyddet” för jenter och våldtäktsvapnet är inte relevant där).

Breiviks verbala attack på norska kvinnor
Han säger också att den viktigaste punkten i hans liv var när han var 15-16 år och han hörde norske jenter bli kallade horor av gutter med utländskt påbrå.

Men; samma dag han sa det så blev Breivik pressad i rätten på en annan punkt och talar då om följande, direktkopierat från VG:

Jeg tror det var ved Burger King på Egertorget, hvor det var en norsk kvinne som gikk på meg, så sa hun «flytt deg, din jævla dritt», så sa jeg «hold kjeft, din jævla hore». 

Så hadde hun tre muslimer ved siden av seg som skulle ta meg. Men da ba jeg om unnskyldning. Men de skulle fortsatt ta oss.

Breivik kallar alltså en norsk jänta som han tycker beter sig fel mot honom för en hora.

Några pakistanier kommer då till kvinnans hjälp när Breivik blir aggressiv mot kvinnan.

Men då använder Breivik det som ett argument för invandrares aggressivitet. Sin egen dåliga kvinnosyn ser han inte. Det handlar om att rätten att horifera endast ska vara förbehållet norska män.

Men detta vill inte ens norsk media skriva eller prata om efteråt. Då framkommer det igen: det är så pinsamt för alla män så man skyddar t o m Breivik. Istället för att åskådliggöra denna händelse så väljer media att tiga. Då kan man fråga sig; för vem är detta pinsamt?

Sådant här ska inte tigas med. Det ska i ljuset för man ser samma företeelse på nätet i Sverige:
de som mest reagerar mot de ”andra” männens” kvinnosyn är de som har den unknaste kvinnosynen själva.
De är de som själva lätt horifierar tjejer utan problem men blir upprörda om invandrare gör det som de själva gör. Kan det uttryckas tydligare att rätten att kränka kvinnor ska tillkomma svenska män. Endast de. Annars blir de upprörda men inte över kvinnors vägnar, utan över deras egen.

Den vitryska kvinnan
Breivik hade svårt att få flickvänner. När hans kompisar skaffade sig flickvänner stod han utan. En av hans kompisar berättade att han hela tiden sa att det politiske Norge bestod av feminister.

Han brukte ordet «feminist» mye.

Og så har han ikke hatt langvarige forhold til kvinner.

En exflickvän till en av Breiviks bästa kompisar, E, vittnar under en utav rättegångsdagarna för några veckor sedan. Hon berättade att han upplevde sig misslyckad som inte fick någon flickvän, som kompisarna.

Siden jeg ble kjent med ham, kan jeg si det ikke eksisterte. Han ønsket å ha et forhold, men ble avvist.

Men idag sa Breivik med eftertryck i rätten som svar på psykiatrikers vittnesmål: ”Jag har aldrig blivit avvisad av någon”. Det är alltså inte sant och är Breiviks känsligaste område som märkligt nog rätten inte uppehåller sig vid.

E fortsätter att berätta om att Breivik sökte kontakt via datingsidor med en vitrysk kvinna.

Livet hans, det startet med at han møtte en hviterussisk jente på internett.
Så snakket han om han skulle møte henne og det var også for å investere i en leilighet der

Så dro han og besøkte henne.

Og det hadde gått bra og hun kom på besøk, men min ekskjæreste møtte henne.

Jeg følte at det var den første tingen jeg reagerte på. Jeg kjenner ingen på vår alder som gjorde det. Jeg så på det litt som at det var det siste forsøket hans på å date en jente som de andre gutta.

Men detta förhållande höll inte, det blev ingen flytt till Vitryssland för Breivik. Enligt en uppgift i svensk media lämnade hon honom för att han hade en dålig kvinnosyn trots att hon kom från ett land där kvinnorna inte var förstörda av feminism.

E berättar då vidare:

Men de gangene jeg ser ham, så er han ikke så glad lenger. Han virker ikke som om han har så mye tiltak, han blir mer stille og spak, han mister energien og smilet er borte.

Han blev alltså förändrad efter att detta förhållande inte fungerade, han blev nedstämd och livsglädjen var borta. Detta var 2006, det året då Breivik flyttade hem och började senare sin radikalisering. Det är också det året som rätten uppehåller sig mycket vid. Om Breivik lyckats få en flickvän – hade han då blivit radikal? Han gick uppenbarligen in i en depression och kom ut som en planerande terrorist.

 Att attackera kvinnor
Breivik skrev i sitt manifest ett speciellt kapitel om hur man dödar kvinnor, han ansåg att man inte kan bli en fullfjädrad korsfarare i det nordiska folkets tjänst om man inte också var beredd att döda kvinnor. Att kvinnor under hans uppväxt bara var våldtäktsoffer, och att det var andra killar som attackerade honom det spelade ingen roll: det var kvinnomord som hans krigare behövde utbildas i.

Att döda försvarslösa barn och unga på vad han kallade ett indoktrineringsläger som hämnd för muslimers kvinnosyn är så vidrigt men samtidigt så fruktansvärt ologiskt att tanken man har svårt att omfatta det. Det härrör ur ett hat, ett hat som han själv kallar ett raseri.

Själv var han mest bekymrad för sin blödande tumme när han greps. Men att han är fullt tillräknelig råder inget tvivel om: han visste precis vad han gjorde och varför. Hans tankar delar han med nätkretsar som uttrycker exakt samma som vi hör varje dag idag. Han får stöd i sitt kvinnohat och främlingshat t o m för att hans handlingar var hemska – men nödvändiga.

Det är därför det är viktigt att uppmärksamma vad som sker i Oslo. Även mellan raderna.


90. BREIVIK: ”KVINNER MÅ TVINGES TILL OG LAERE SEG Å LYDE”
22 juli 2012

Idag har det gått ett år sedan händelserna på Utöya och i Oslo. Ett stort antal artiklar i olika media behandlar årsdagen från olika vinklar. Spaltmeter skrivs om Breiviks främlingsfientlighet men nästan inget om hans kvinnohat.

Det här inlägget kommer ta upp citat från rättegången och ställa det i relation till Nazitysklands uttalande kvinnohat. Precis som i fallet med Breivik, har nazismens förtryck mot just kvinnor inte uppmärksammats alls trots att halva befolkningen förtrycktes, med lagar och politiska beslut i det egna landet.

Men vi börjar i de tidigare händelserna i Oslo tingshus. Domen kommer först om en månad.

Under rättegångsprocessen framkom en rad motsägelser från Breivik. Hans värld är full av efterkonstruktioner, självförhärligande och förakt för alla som inte tillhör hans definition av det norska folket. Det leder till att han rör till det ordentligt rent logiskt förutom att han har grava empatistörningar.

Några exempel.

I ett tidigare inlägg om Breviks kvinnosyn nämndes hans försök under 2006 att få kontakt med en kvinna via nätet från Vitryssland, hur han planerade att flytta dit och hur förhållandet sedan tog slut. Efter det bröt han upp från sitt liv och flyttade hem till sin mor. Sedan gick allt snett.

Trots att Breivik alltså planerade för ett liv i Vitryssland var det första han yttrade som exempel på hur Norge nedvärderar den egna befolkningen följande.

”Det begynte med at en asylsøker fra Hviterussland fikk representere oss” /I Eurovisionsschlagern/

Det var nog ingen slump. Hans havererade relation med en vitrysk kvinna satte just det landet på kartan för honom.  Under rättegången lästes följande information upp om Breivik och vad han yttrat om sitt liv under samtal med psykologer:

”Om våren 2002 sier han, dette var slutten på min umoralske periode, oppgjør med mitt liv, min seksualmoral.”

Trots det skrev han följande i sitt manifest:

”My thought was to save the last flask for my last martyrdom celebration and enjoy it with the two high class model whores I intend to rent prior to the mission”

För att vara en person som hävdar att han håller sin sexualmoral högt så motsäger han sig själv här. Men det får väl anses vara ett utslag av hans storvulna sexuella fantasier och fabulerande om sin egen person, kanske för att bevisa sin manliga heterosexualitet. Men som visas nedan är sexualmoralen i Breiviks fall nästan bara något som gäller just kvinnors beteende.

Ur ett moraliskt perspektiv kan fråga sig hur moraliskt det är att sälja falska examensbevis, köpa blodsdiamanter och att leva på sin mor som 26-åring för att kunna spela dataspel, allt det som Breivik gjort.  I efterhandskonstruktion har han dock hävdat att allt gjordes som en planering för dåden. Men det stämmer alltså inte – som åklagare och psykologer visat.

Ett annat exempel på hur extremt självförhärligande han är, är när han hävdar han att det är bra att äta smågodis när man ska planera ett attentat, när det bara helt enkelt handlar om han gillar godis. Han anser också att det är bra att snusa för att kunna genomföra ett attentat. Breivik både röker och snusar. Han anpassar sig och omtolkar i efterhand sina handlingar som planerade och strukturella in i minsta detalj när det egentligen handlar om något annat. Det är samma slags beteende som misstänkta gärningsman kan vissa under rättegångar, när de uppenbart omtolkar sitt beteendes syfte. Breivik är alltså inte ensam om att förhärliga sig själv och sina egna val.

Även händelserna under hans tonårstid framstår också som efterkonstruerade och omtolkade som oförätter mot honom själv som när han hävdar att ”hans systrar som våldtagits” som ett skäl till hans politiska skäl till terrorangreppet för ett år sedan.  Det är ett sätt att i efterhand leta efter fel begångna. Själv är han ofelbar anser han.

Breiviks kvinnosyn är alltså alldeles för lite uppmärksammad av svensk media.

Den kvinnosyn som kommer fram under hans liv och i manifestet delar han med stora nätskaror av antifeministiska män på Flashback och i medias kommenteringsfält. Det gör det speciellt viktigt att uppmärksamma detta; att förtiga detta samband kan stärka extremismen.

I Breiviks framtida samhälle vill han att kvinnor ska vara underordnade mannen, som i idealsamhället Japan.  Däremot ska det trots hans tidigare nämnda höga sexualmoral vara tillåtet med prostitution, men bara i vissa städer dit män ska kunna åka. handlar det inte om sexualmoral, utan om mäns rätt.

Från Psykolograpport nr 1.

Observanden forklarer videre at han vil danne Norge som på 50-tallet. Skilsmisseraten skal ned og moralske dyder skal reetableres. 95 % vil bo i reservatene. Det vil bli dannet liberale steder der man kan dyrke marihuana og det skal være lovlig prostitusjon.

De moraliska dygderna gäller alltså endast kvinnorna i samhället. Han avskydde som bekant TV-serien Sex and the city för att kvinnor där fick sexuell frihet. Att kvinnor har flera partner går inte ihop med Breiviks moral, män däremot kan köpa så många kvinnor de behöver i de speciellt inrättade prostitutionszonerna.

Breivik står för en genomfascistisk kvinnosyn. Han vill skapa ett riktigt helvete för kvinnor genom att stänga in dem och begränsa deras frihet. Det kan man bara göra utifrån ett kvinnohat. Norge och Norden är ”förstörda av feminism”, en syn Breivik för övrigt delar med konservativa nätmän i Sverige, samma män som stödjer SD, högerfalangen i Moderaterna eller KD.

När började det då gå snett i Norge och i Norden enligt Breivik?

”Dette startet med andre verdenskri”

När Hitlertyskland föll gick det snett enligt Breivik. I samband med kvinnornas frigörelse efter 68 började det definitivt barka åt fel håll.

”Jeg har skrevet en del i kompendiet om fraværet av moral i Norge etter 1968.”

Särskilt har han hängt upp sig på könssjukdomar, ett område där han smutskastade sin syster i kompendiet.

”Når det gjelder kjønnssykdommer og den seksuelle revolusjon, så er det faktisk noe som er underanalysert, og det har skapt store problemer i Europa.”

 I Breiviks värld vill han skapa speciella lagar som ska gagna män.

For det første må faderen garanteres. For det andre må den tradisjonelle patriarkale familien garanteres, der guttene blir selvsikre, aggressive, dominante og produktive. Kvinnene blir milde og emosjonelle.”

”Kvinner må tvinges til sitt eget beste og må lære seg å adlyde. Dette må sikres med lover/lagar/, som blant annet kun tillater skilsmisser om mannen får omsorgsrett for barna.”

Han vill alltså att fadern alltid ska få barnen vid skilsmässa. Det ska enligt honom, få kvinnor att vilja stanna oavsett hur de förtrycks i den Breivikska patriarkala familjen.

Det ska dessutom införas prygel, lite oklart om det bara gäller barnen eller om det gäller rätten att slå kvinnor också. Men kvinnor ska alltså tvingas till att lyda mannen. Det framkommer klart.

Kvinnor ska också låta bli att utbilda sig och att resa, de ska börja föda barn redan i 20-årsåldern.

”Folk tar utdanning, de reiser, de blir 35 før de begynner å få barn. Kvinner bør begynne å få barn i 20-årene. Fødselsraten vår er under eksistensminimum.”

Han är fixerad vid födelsetalen och anser att norska staten mördar sina egna medborgare då de tillåter abort. Men man inte ska tro att han hatar kvinnor försäkrar han; han älskar kvinnor säger han. Men han hatar feminism.

”Det er gitt et inntrykk av at jeg hater kvinner, men det gjør jeg ikke, jeg elsker kvinner! Men jeg hater femininsme”

I hans och i andra könskonservatisters fall innebär dock detta att alla rättigheter som kvinnor har haft sedan andra världskriget tillskrivs denna onda feminism. Normala framsteg för mänskliga rättigheter för kvinnor blir något ont som ska fördrivas. För detta onda står alla kvinnor i ett samhälle, de är alla lika skyldiga på grund av sitt kön.

Hans manifest innehöll också ett speciellt avsnitt om hur en dödar just kvinnor. Där skiljer sig Breivik från andra terrorister eftersom han anser att män måste kunna döda kvinnor och t o m utbildas speciellt i det. Kan man inte döda kvinnor, så kan man heller inte bli en soldat i kriget för det Nya Norge och Europa. Breivik ansåg själv att han inte var någon nazist, men som ett sakkunnigt vittne med kunskap om högerextremism framförde under rättegången ser nazism olika ut på 30-talet och idag.

Under Hitlers politiska styre finns märkvärdigt mycket som överensstämmer med Breiviks syn på hur samhället ska organiseras och hur de såg på kvinnors rätt.

 Kvinnorörelsen hade kommit igång sent i just Tyskland, så landvinningarna var mindre där än i andra västländer. Men redan från första stund utropade Hitler ett krig mot feminism och mot den sexuella frigörelse som hade inletts för kvinnor, med ett friare liv, med möjlighet till arbete och reproduktivt och sexuellt medbestämmande.

När nazisterna hade kommit till makten såg de till att infiltrera kvinnorörelsen och splittra den. De rensade ut ledarna och förde in organisationen under nazistisk ledning och ändrade inriktningen genom att tillsätta egna antifeministiska kollaboratörer.  Effektivt sätt att söndra – än idag.

Nazisterna ville ha kvinnan tillbaka till hemmet och barn, de båda orden Kinder och Küche blev ledorden för kvinnans uppgifter i det nazistiska samhället.

Andelen kvinnor som fick studera minskade, de fick endast utgöra 10 % av studenterna på universiteten. Man rensade bort kvinnor i de akademiska kretsarna, man gav dem de lägst betalda jobben och en förbjöd helt enkelt kvinnliga domare. I Riksdagen försvann de fåtalet kvinnor som fanns.  Ledningen för riket skulle vara var en sak för enbart män.

Hitler hade själv klara åsikter om kvinnors underlägsenhet. Han skrev i Mein Kampf att ”den tyska flickan är ett statligt subjekt och blir statlig medborgare först när hon gift sig” och att ”syftet med flickornas fostran måste undantagslöst var deras roll som blivande mödrar”.

Särskilda lån betalades ut till familjer men skulden lades på kvinnan och lånet gick till mannen. Så blev kvinnan fast i en ekonomisk hustrufälla, oavsett vad som hände.

Han förbjöd abort och preventivmedel. Men dubbelmoralen härskade som vanligt hos maktens män för soldater och militärer fick ohämmad tillgång till kondomer för att de inte skulle smittas könssjukdomar.

Prostitution var förbjudet men precis som hos Breivik fick männen privilegier och ohämmad tillgång till kvinnor. Det skedde genom en reglerad och polisövervakad prostitution, där kvinnor blev livegna och slavar. Under den nazistiska perioden ökade prostitutionen enormt både till följd av statens agerande och att kvinnor marginaliserades. I efterkrigstiden hade kvinnor få eller inga möjligheter att försörja sig och våldtäkterna i framför allt slutskedet av kriget hade ytterligare tvingat kvinnor ut i mentalt armod. Det är därifrån Tysklands nutida legalisering grundlades, dvs grunden lades under nazitiden.

En mer repressiv politik mot kvinnor får man leta efter historiskt. Det har tyvärr inte uppmärksammats lika mycket som förtrycket mot judar, men det kan bero på att historien skrivs av män för män. Då väger kvinnors situations lätt. Det framkom också i förspelet till Nürnbergrättegångarna där man inte ville ha gråtande kvinnor bland alla dessa manliga domare, åklagare och anklagade.

Fortfarande uppmärksammar man inte t ex de massiva övergreppen mot kvinnor/flickor under folkmordet i Armenien eller när man rapporterar om rättegångar mot krigsherrar i Kongo eller på Balkan. Man är helt enkelt tystare om övergrepp på halva befolkningen -fortfarande.  Det kan förklara även varför man inte uppmärksammar Breiviks kvinnosyn mer och att han förordade mord på just kvinnor.

Det helvete för kvinnor som skapades i Tyskland som fortfarande leder till att tyska kvinnor inte har kommit lika långt i jämställdheten som andra industrialiserade västländer, grundlades under tredje riket av Hitler.

Det är det kvinnohelvetet som också Breivik förordar för som synes är Hitlertysklands förtyck av kvinnor som en karbonkopia på Breiviks ideala samhälle.

Ett vet man: närhelst en man säger att han älskar kvinnor men avskyr feminism, finns det anledning att frukta det värsta. Då älskar han sig själv och sin och andra mäns rätt att använda kvinnor på det sätt de vill.


91. POSTBREIVIK HAR ÖPPNAT FÖR ETT FÖRAKT NEDÅT 8 februari 2013

I norsk press, framför allt i Verldens Gang, har det förts en debatt om att Sverige är ett land som inte tillåter nationalism och att det är därför SD växer. Men det är precis tvärtom.
Det är de grundläggande värderingarna och idéerna om det okränkbara människovärdet som sätter avtryck och som lägger grunden för tolerans och jämlikhet.

Efter Breiviks terrordåd sommaren 2011 gick människor ut i massor i rosceremonier och statsministern talade om att man ska möta intolerans och terror med öppenhet och kärlek. Man sjöng om Regnbuens barn.
Men det har inte blivit mer kärlek och tolerans. Det har snarare blivit så att Breivik har visat vägen till ett kallare och mer människoföraktande samhälle.

Verldens Gang har hela hösten skrivit om ökande prostitution i Norge. Det har kommit ett stort antal afrikanska kvinnor till Oslo under den senaste tiden. Men varför har de kommit efter Breivik? Breivik var för prostitution i sitt manifest och prostitution finns för att män betalar för tillgång till kvinnors kroppar. Den dagen män inte betalar för samlag upphör också prostitution som fenomen. Kan Breivik ha underlättat för vissa män att utnyttja prostituerade genom att sprida sitt mentala värdegods att prostitution ska vara tillåten?

Men istället för att lägga skulden där den hör hemma; på de män som köper kvinnorna, de som står för efterfrågan, så har VG:s manliga reportrar gett sig ut på gatan och skrivit om hur överfallna de blir av dessa desperata kvinnor.

Dessa kvinnor befinner sig hundratals mil hemifrån och har hallickar som kräver pengar av dem varje kväll. Vill dessa kvinnor överhuvudtaget få några egna inkomster till barn och släktingar hemma måste de suga av ännu fler män än de som hallickarna kräver. De utsätts sig för torskarnas våld varje kväll, deras kroppar tar stryk, deras psykiska hälsa är i botten.
De får ingen läkarvård eller mediciner. De fryser och är rädda innerst inne. Varenda dag och kväll är en kamp mot våldet och det enda verktyg de har är att sätta upp en fasad och spela en teaterroll, de har för länge sedan slutat hoppas att få ett annat liv.  Ingen hjälper dem. Ingen.

Vad gör då de manliga journalisterna?  De beskriver de afrikanska kvinnorna som i det närmaste som en slags ohyra. De skriver om hur de blir antastade och hur de får värja sig.  De går ut på gatan på natten och glor på kvinnorna som vore de ett torskklientel själva och sedan in till redaktionsvärmen och tar en kopp kaffe skriver texten om kvinno-odjuren de mött. Nöjda åker de sedan hem duschar, äter och går och lägger sig. En ny trygg dag väntar.

Inte en tanke ägnas åt om de skulle kunnat hjälpa kvinnorna med ett vänligt ord, en kopp kaffe, en smörgås och kanske bara att vara medmänsklig. Tvärtom.

Istället låter tidningen i öppnad kommentering en manlig nätmobb ondgöra sig över dessa kvinnor i hundratals kommentarer och att män borde ha rätt till att köpa kvinnorna. ”Bort med morallagen” skriver norska män. Känner vi igen det från ”våra” nätmobbare?

Så har VG drivit en veritabel hetsjakt på prostituerade och på kvinnors värde och som vanligt hänger det ihop. Kvinnosynen och rasism.

Norge har fått en hårdnande klimat. Det drabbar kvinnor, det drabbar mest de kvinnor som förutsätts stå till mäns sexuella förfogande med sina kroppar. VG bidragit till att normalisera och legitimera en hård föraktfull ton gentemot prostituerade kvinnor. De är inga man behöver skydda, de är ju bara ohyra. Klart män ska kunna köpa dem för dessa svarta kvinnor är ju knappt ens människor.

Att de finns där för att norska män fortfarande köper kvinnokroppar faller inte norsk media in. Där ligger de efter i socialt och könsstrukturellt makttänkande eller så vill de bara se männens – nätmobbens – samhälle.

I Norge har också en domstol fattat beslut om att barn ska kunna utvisas ensamma.
Hur är det möjligt att bli så kall? Varför protesterar inte media? VG?

Men Fremskrittspartiet hyllar beslutet. Den öppenhet och den kärlek man skulle visa varandra efter Breivik har blivit motsatsen. Fremskrittspartiet politik både gentemot prostitution och mot invandrare har spridit sig. Nu spottar man neråt i Norge.

Mannens värde har stigit i takt med Hjernevask och att genusforskning ses som något föraktfullt. Precis det som Breivik vill. Han kom inte i ett vakuum, han kom ur ett klimat som hårdnat i Norge de senaste åren. De norska nätmännen är lika kvinnohatiska och främlingsfientliga som i Sverige, kanske t o m lite värre. De har fått ännu större utrymme där. Norge har numera ett mer maskuliniserat och sexistiskt samhällsklimat än Sverige.

Men Norge har aldrig gjort upp med kvinnohatet efter nazisttiden, under den period som norska invånare fick anpassa sig till den tyska ockupationen. Efter befrielsen la man allt ansvar på de kvinnor som hade fått barn med tyska soldater. De blev hela det norska samhällets katarsis. Genom att smutskasta dem och göra dem till syndabockar slapp alla andra undan. Det ser vi fortfarande effekten av. Det finns ett decenniegammalt strukturellt inbyggt kvinnoförakt som är lika bråddjupt som de norska fjordarna. Det skulle behövas en ny Gro Harlem Brundtland nu.

Så det går en röd tråd från tysketöserna till afrikanska desperata handlade kvinnor på Karl Johan och till Breiviks kvinnohat.

Skulden läggs på utsatta kvinnor och andra syndabockar när den enda som bär skulden till att 69, mestadels ungdomar och barn, dog på Utöja var en intolerant kvinnohatare.

Att Norge idag hånar tolerans och genuskunskap, är en del i förnekandet av sin egen historia och av ett häpnadsväckande skuldbeläggande av oskyldiga. Återigen så ska man söka efter mönstret i historien för att förstå nutiden.

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: