199 inlägg om nätet, media & kvinnohatet 2010-2013

Hur artikelkommentering främjat sexism, rasism och patriarkala strukturer

SCUM! 167-199

Ämnesrubriker:

PATRIARKATET
KVINNODAGEN

 


 

PATRIARKATET

167. I EN PATRIARKAL VÄRLD FINNS ETT GLOBALT KVINNOFÖRAKT  7 FEBRUARI 2011

Sverige har en jämförelsevis progressiv lagstiftning, där kvinnors och barns rättigheter tillvaratas -åtminstone i teorin. I praktiken haltar utredningar, bemötande, lagföring och hur fördomsfritt domstolar dömer. I Assangeaffärens kölvatten dekonstrueras kvinnans rätt till sin kropp i artikel efter artikel. Svenskt rättsväsende smutskastas som ”feministiskt”. Nu ”vet” man dvs det globala patriarkatet vem som har ”rätt” – vem som har den globala rätten att tolka sexuella övergrepp.  Hur ser det då ut globalt? Globalt finns den politiska makten hos mannen. Globalt finns den ekonomiska makten hos mannen. Globalt äger mannen tolkningsföreträde för vad som konstituerar sexualitet. Globalt köper män kvinnors och flickors kroppar. Globalt producerar och konsumerar mannen en porrindustrin där kvinnokroppen är ett objekt.  Globalt misshandlas kvinnor. Globalt mördas kvinnor. Globalt våldtas kvinnor. Globalt är det mannen som bestämmer. Bland annat.

Så länge G20-möten ser ut som det gör med män, män, män på rad.Så länge EU-möten ser ut som det gör med män, män, män på rad. Så länge arméer av män marscherar över tv-rutorna. Så länge film och mediavärlden beskriver mäns verklighet om och för män.  Så länge män äger rätten att uttala vad våldtäkt är, så länge kommer vi se den här typen av artiklar med från män som Julian Assange, Mark Stephens, Michael Moore, John Pilger och andra konservativa män som inte fattar vad ordet könsmaktsordning innebär. Eller väljer att inte göra det. Svensk media verkar rädda för dessa patriarkala nätdrev. De vågar inte stå emot, de vågar inte vara opartiska. Förmodligen är de rädda för att själva bli dömda i nätdomstolen. Istället offras demokratin, yttrandefriheten och principen att rättsväsendets principer ska gälla för alla. De största förlorarna, både i Sverige och globalt, är kvinnorna.

 

168. NÅGRA TRÅDAR PÅ FLASHBACK 7 FEB 2011

-Vill se fler mord på kvinnor.
-När har man rätt att slå en tjej?
-Vi som smockar krogbrudar.
-Rätt eller fel att slå en tjej?
-Sean Connery sätter kvinnan på plats.
-Män som läxar upp det andra könet.
-Slå luder?
-Är det konstigt att vissa slår ihjäl kvinnor.
-Jag är en kvinnohatare – fråga mig.
-Jag hatar kvinnor.
-Varför så fulla av hat killar?
-Kvinnohatet på Flashback.
-Skulle ni kunna ta till våld mot feminism?
-Åt helvetet med feminism och jämställdhet
-Någon mer som riktigt hatar feminister?


169. DEN SVENSKE JÄMSTÄLLDE MANNEN OCH LIVRÄDDA NÄTMÄN 8 mars 2011

I ett antal artiklar om jämställdhet, kvinnofrågor och om kvinnors mänskliga rättigheter strömmar det in kommentarer från män med som visar ett förakt för kvinnor. Det skulle kunna ses som intressant om det inte vore för att det är otäckt att ser hur kvinnohatet normaliseras och att media inte verkar bry sig om vad som händer på deras egna webbsidor. Kvinnohatet har starkast kopplingar till SD t o m moderatorerna kan numera anklagas för att vara extremfeministiska när de uppmärksammar kvinnofrågor. Alla partier, dvs ”sjuklövern”, anses vara undfallande mot statsfeminism och ord som feminazism, rabiata kärringar, batik-häxor dyker upp snabbt i  kommentarer liksom att man tycker att feminister ska hängas i lyktstolpar eller förtjänar att bli våldtagna och dödade.
Kort och gott: i all kommentering dyker det snabbt upp ett enormt hat mot kvinnor. Man kan säga att idén om den ”jämställde svenska mannen” lyser med sin frånvaro i medias elektroniska fält.

När Mona Sahlin avgick publicerades en artikel i Aftonbladet om att S-kvinnorna ville ha en feminist som partiledare.  Med öppnad kommentering. Sällan har män kvävts i sin kvinno-ilska som i kommenteringsfältet efter den här artikeln. Man vill tro att det bara är en viss kategori män som kommenterar. Män med en mossig och unken kvinnosyn som är emot all jämställdhet på alla områden. Män som har andra åsikter är, i bästa fall, försvinnande få. Oftast finns de inte alls. De gör kanske annat. Men tänk om det inte är så. Tänk om det är den svenska mannens verkliga kvinnosyn som kommer fram i anonymitetens beskydd och visar en aggressivitet mot kvinnor som aldrig får utlopp annars. Klarar svenska män att ha en kvinna som statsman? Svensk media skriver själva på fullt allvar att statsmannen är norm – med betoning på ordet man. Mannen är också norm i alla pratshower i alla kanaler i svensk TV, mannen är norm i underhållningsprogram, deckare, filmer, man gör ett program om fotbollspelande pojkar, ett program om män med funktionshinder osv.

Normen är en man i Sverige i media. Om det råder det inget tvivel.

Kvinnan är en avvikelse, en utsmyckning, som lockar män till media, avklädda, förföriska, hängs upp på strippstänger i Public Serviceföretaget SVT.  Rädsla och aggressivitet har samma källa. Tänk om rädslan får män att tiga i verkligheten. En rädsla som istället kommer till uttryck bakom skärmen som ett kvinnoförakt.   Det finns teorier om att kvinnan fick rösträtt bara för att männen med makt var rädda. Inte för att de tyckte det var rätt. Men de vågade inte annat. Tänk om den jämställda svenska mannen är en myt? Om man bara skrapar lite på fernissan kommer den flagnande 1910-tals mannen fram igen?

Då 1910, var det maktens män. Nu 100 år senare tar män sig makten i på nätet och i media för idag är det där dyker han upp: Han som vill ha kvinnan tillbaka till hemmet, vill kunna köpa sig en kvinnokropp när han så önskar, tycker att politiken är mannens domän, att statsmannen är en man, vill få kvinnan till en biologisk känslovarelse utan förmåga att förstå politik och som ser kvinnan som modern eller horan.  Han för vilken kvinnorätt är en icke-fråga och som smutskastar allt motstånd till feminism – ett skällsord idag.
Det finns inget som historiskt överallt gjort män så rädda som när kvinnor organiserat sig.
Vare sig det gäller rösträtt, löner eller att vara representerad i olika församlingar upplevs det som ett hot. Men det som skrämmer allra mest är när kvinnor organiserar sig mot och vill bekämpa mäns våld mot kvinnor i alla dess former, framför om det gäller sexuellt våld mot kvinnor och barn. Då slår män i media och på nätet tillbaka med mest kraft. Aldrig blir det så hatiskt som just när det våld de själva ger uttryck för problematiseras.  Aldrig bli kvinnor så hotfulla som i dessa sammanhang och aldrig är feminazism så ondskefull som då. Dessa är män är livrädda för att svenska kvinnor ska bli militanta. Precis som skedde för hundra år sedan i rösträttskampen. Är det något som alltid hånats idag är det stridbara kvinnor och kvinnor som är förebilder för andra. Orsaken stavas 2010-talet precis som 1910-talet: rädsla. Svenska kvinnor fick rösträtt, inte för att de borde ha det, utan av fruktan från maktens män. Det har de nog inte glömt. Inte undra på att männen med makt är rädda för kvinnor som strider. Då blir det ju förändring.
Även i bloggar hetsas mot kvinnor. Där finns en hel del av det äldre gardet, män som har kvinnoföraktet i ryggmärgen sedan många år.  Men det kommer även ett nytillskott av yngre män i 20-årsåldern som har ett kvinnoförakt som närts av porren, dataspelen och det brödraskap som en elektronisk herrklubb kan erbjuda.

Kvinnohatet är sammansatt.  Men hat leder till hatbrott mot kvinnor: Vi läser om det varje dag, våldtagna, misshandlade, mördade kvinnor och flickor. Män som inte fått sin vilja fram, som inte har de kvinnor han vill, som inte har fått den maktställning han förtjänar som man. Då mördas, misshandlas, våldtas kvinnor, barn blir till slagträ som används mot kvinnan.  Kriminologer ställer sig frågan: är det ett trendbrott denna plötsliga ökning av hatbrott mot kvinnor just sommaren 2010? De bortser från att överväga vilken betydelse det ökande näthatet har haft. När hatet riktas mot kvinnor då är det ofta sexuellt. Hatbrott mot kvinnor har vi redan i stort sett dagligen.
Men hetsen fortsätter i media och i bloggar oförtrutet och helt öppet. Hatbrott mot kvinnor finns inte juridiskt med det finns i verkligheten.


170. DAGS FÖR EN NY NORM 15 maj 2011

En slutreplik från Madeleine Leijonhufvud om en samtyckeslagstiftning: ”Märkliga argument mot en samtyckeslag”.
Som vanligt ackompanjeras en sådan här artikel av en svans av indignerade nätmän som verkar sitta beredda dygnet runt. De bevisar att en samtyckeslag behövs mer än någonsin. Men det är lite märkligt. I en tid när kvinnohatet är så framträdande på nätet, bevisar de inte motsatsen, att de har respekt för kvinnor, utan tvärtom, att de anser att kvinnor ska vara sexuellt underordnade annars är de, männen, diskriminerade. Hur ser det ut t ex på Flashback idag? Vilket kön diskuterar vilket på porrsidorna och på prostitutionssidorna? Hur ser det ut på Youporn och på andra porrsajter? Vilken bild har nätmännen fått av ”tjejer” där?
Men till och med på Flashback börjar det komma reaktioner. Män börjar bli ”trötta” på kvinnoförnedringen i porren. De vill se något annat. Men den kvinnoförnedrande synen på nätet har impregnerat en ny generation män. De gamla fanns ju redan. Nu är det unga män som deltar i Bjästa -mobbningar som dyker upp med jämna mellanrum och som skrämmer kvinnor, och framför allt flickor, från att anmäla våldtäkt. Normeringen att kvinnor och flickor är objekt som finns för mannens skull har spridits lång tid nu och sprids nu. Dygnet runt. Kanske kan man tro att kommentarsfältherrarna reagerar mot detta och skriver att ” så gör inte jag”.  Nej det gör de inte. Inte alls. Snarare Tvärtom. De förnedrar kvinnor allt de förmår i sina kommentarer och då tar de till det vanliga mantrat om vad som förstör och gör livet surt för nätmännen: Statsfeminismen.

Finns det något ord som är vanligare i kommentering än det? När jämställdheten har gått bakåt, och Sverige sjunker för varje år i rankingen på område efter område.  På bloggar och sajter tycker man t o m att våldtäkt borde avkriminaliseras för att män inte ska bli ”falskt” anklagade. Men det är nästan där som Sverige befinner sig nu eftersom det är oerhört svårt att få en misstänkt gärningsman fälld. Det är en dessutom en negativ trend enligt BRÅ:s  statistik. Sverige har också fått kritik flera gånger av Amnesty för den dåliga lagföringen i våldtäktsfall. Men nätmännen är inte nöjda ändå tydligen och då återstår bara avkriminalisering för dem, vad annars? Förutom för invandrare givetvis för ska svenska kvinnor skyddas som om de vore en ägodel.

I en amerikansk undersökning visades att mer än hälften av de unga tillfrågade männen inte skulle vara främmande för att våldta om de var säkra på att komma ifrån utan upptäckt.
Hur många är det i Sverige som säger samma sak med tanke på hur de låter i kommentering? Vågar man ens undersöka detta? Det är alltså hög tid för en samtyckeslag. Kvinnan ska inte anses vara sexuellt tillgänglig tills motsatsen bevisats.


171. KVINNANS UNDERORDNING – DAGENS MEDIALA BREDSIDA 18 maj 2011

På olika fronter idag försiggår det – de olika steg på vägen till att kvinnans rätt och värdighet ska urholkas. Det är ingen slump att det sker när kommentering på medias hemsidor pågår för fullt med en ton som är mycket kvinnofientlig. Men det är tyst om det för ingen vill se eller tala om det.

Här följer ett litet axplock över hur det ser ut en enda dag i media på olika nyhetssidor:

Skräm bort abort
I DN och andra media
skrivs idag om en problematik som, trots att det är en mycket liten del av vården, dras upp till stora rubriker: ”Levande foster dilemma vid aborter”. Det är ingen slump att det sker just nu. I DN öppnas även kommenteringen fastän de mycket väl vet hur kvinnokonservativt det låter – särskilt i känsliga sammanhang. Nyligen har två debattartiklar släppts fram på DN från uttalat ultrakonservativt håll som vill ifrågasätta kvinnans rätt till abort. Den ena ur ett klimat-perspektiv, den andre ur ett blåsippe-perspektiv. Båda följda utav horder av nätmän med kränkande kvinnosyn. Det råder alltså inget tvivel om att DN vet hur det har låtit då. I kommenteringsfältet hånas kvinnor och särskilt de kvinnor och flickor som har dristat sig till att göra en abort. Horder av män som vill skada kvinnor och njuter av att förnedra kvinnor som genomgått abort och som vill skambelägga kvinnor för allt får utan problem använda media för sina syften. Det visas ingen hänsyn till vilken skada man åsamkar kvinnor som läser detta, varken från dessa män eller från DN:s sida. Tvärtom: DN ställer tydligen villigt sin hemsida till förfogande för detta för vad gör de inte för ”läsarna”?

Florence Fucking Nightingale
I SvD publiceras en artikel om en lycklig hora. Det handlar om en äldre kvinna.  Det är alltså ytterligare en artikel om en till åren kommen kvinna som är långt världens tonåriga flickor som är de som får betala priset för den här typen av artiklar. En kvinna som likt en sorts kvarleva av ett Florence Nightingale-ideal visar att kvinnan ska vara uppoffrande och osjälvisk. Denna äldre kvinna tycker synd om gubbar och män och fortsätter med idealet om uppoffrande gärningar nu genom att ta hand om deras sexuella behov. Aldrig i historien finns motsatsen – det finns inga historiska förebilder för uppoffrande män som ger allt för kvinnors liv och hälsa. Det har de som skrivit historien sett till och dessa myter upprätthåller media än idag. Utan ett genus- eller ett maktperspektiv.
Den här artikeln letas upp och publiceras alltså en tid efter att det kommit debattartiklar om att kvinnor och flickor i prostitution ska kunna få ekonomisk ersättning. Debattartiklar som följts utan det nu obligatoriska torskdrevet. Se kapitlet om SvD.
De män som vill kunna utnyttja ifred utan att behöva tänka på skador och konsekvenser bereds tjänstvilligt utrymme i tidningen. Män som får tycka till om rätten till kvinnors och flickors kroppar via en lycklig hora där SvD t o m väljer sexindustrins vokabulär. De kallar henne för en ”sexarbetare”. Bara så där. Vad gör man inte för ”läsarna”? Tabu är det däremot att ta reda på vilka som köper våra svenska HVB-barn. Vågar inte SvD göra det för sina ”läsare”.

Fråga om barns lek blir en fråga om dödshot
I radions Studio Ett sänds ett inslag efter att en artikel publicerats om att barns ”fria lek ” kanske inte är så fri som vi tror utan att den styrs av föreställningar om kön. Inte så märkligt kan tyckas. Men vad händer? Skribenten dödshotas. Så tystas kvinnor och genusforskning. I SD:s anda för övrigt. SD som strategiskt ockuperar nätets med sitt åsiktsmaskineri och i jämställdhetsfrågan har de fritt fram idag i media. Ingen hejdar deras framfart när det gäller kvinnors värde och hatet mot genusforskningen.

Makt att städa undan skulden
I SVT:s forum
härjar Bjästamobben igen som bäst i kommentarsfältet under en debattartikel om DSK och hotellstäderskan: ”Fransmännen hånar offret hånar offret på samma sätt som vi gjort med kvinnorna i Assangefallet”. Denna Bjästamobb som anser att hotellstäderskan i New York ljuger och att hon bara vill sätta dit en man med makt. Hon är en golddigger som alla våldtagna kvinnor, särskilt om den stackars ”förödmjukade” mannen är känd. Genom den här normaliserade attityden skrämmer man kvinnor och flickor som utsatts för våldtäkt från att anmäla.

Makten består liksom det eviga slaget om kvinnans kropp
I TV
debatteras en bok av Pär Ström utan att nämna författarens bakgrund och värderingar och i vilket syfte boken publiceras. Givetvis även utan att nämna anhängarnas extrema könskonservatism som sprider sitt budskap överallt i media. En bok som presenteras som vilken bok som helst. Också bara sådär.
Newsmill fortsätter varje dag i känd stil med den ständiga strömmen av artiklar som ska driva tillbaka jämställdheten. På olika uppfinningsrika sätt, ur olika synvinklar och med den vanliga mobben ute i det elektroniska fältet.
Aftonbladet fortsätter sitt krig mot kvinnokroppen om bantning, nakna kvinnokroppar, fasta rumpor, mer bantning, cellulitbekämpande, ännu mer bantning, baddräktsmode, prostitution, mer nakna kvinnokroppar.

Alltså: en helt vanlig dag i Sveriges mediala vardag 2011. Alla bidrar de en liten bit i taget åt samma håll – till kvinnans ökade underordning. Allt medan hatet får fortsätta breda ut sig obehindrat. Vad är det som händer – egentligen?

172. LINDBERG SLAPP PASSERA GÅ=KUMLA
26 maj 2011

 Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén får hastigt och lustigt lämna sitt uppdrag i förtid rapporterar media kortfattat. Media gör därmed ett val att inte sätta händelsen i ett större sammanhang.

I den nedtystade kopplerihärvan runt polischefen Göran Lindberg ordnade Nylén, av någon anledning specialbehandling av nämnde Lindberg när han skulle börja avtjäna sitt straff. Lindberg slapp Kumla, dit alla sexualbrottsdömda kommer med en strafftid över 4 år, för utredning innan de placeras på annan anstalt. Han fick med Nyléns hjälp passera direkt till den nybyggda moderna anstalten Saltvik. Från den korta artikeln i AB:Förre polischefen Göran Lindberg slapp åka till riksmottagningen i Kumla som alla andra långtidsdömda. Han fick åka direkt till ”sexbunkern” på Saltviksanstalten i Härnösand.Bakom beslutet står kriminalvårdens högste chef Lars Nylén – som var Lindbergs företrädare som länspolismästare i Uppsala.

Med tanke på att allt runt den här härvan med utnyttjade minderåriga så snabbt och effektivt tystades ner så finns, tyvärr, utrymme för allehanda spekulationer. Varför teg Lindberg om de andra inblandade? Fick han löfte om att slippa Kumla för att komma till den supermoderna anstalten Saltvik? Vilken roll spelade Nylén? Har det överhuvudtaget något samband? Varför förflyttas Nylén nu? Det vet vi inte. Men det har varit mycket mycket stor tystnad.

173. LADDAT – INTE OM ABORT – UTAN OM KVINNOKROPPEN 8 juni 2011

Studio Ett har ett inslag om sena aborter. Programledarna kallar ämnet för ”laddat”. Vem har bestämt att det ska bli ”laddat”? Enligt vilken dramaturgi? Enligt vems värderingar?

Medias problematik är att de bara klarar en fråga åt gången. De klarar inte ett sammanhang av frågor. De klarar att ta upp näthatet mot #prata om det men inte att sätta det i ett sammanhang. De klarar att ta upp könsroller hos barn men inte att beröra hatet som dyker upp.
De bjuder in en charlatan som Pär S  på genusområdet och låter denne tala utan att bli bemött och de klarar inte att sätta i intervjun i samma sammanhang som näthatet på hans blogg. De skriver spaltkilometer om Patrik Sjöberg och övergrepp på barn i idrottsvärlden men klarar inte att sätta det i samma sammanhang med barn och incest. Hur hänger stödet för kungen ihop med abortfrågan? Hur hänger hemmafruidealet ihop med abortfrågan? Hur hänger det hätska hånandet av våldtäktsutsatta ihop med abortfrågan? Hur hänger begrepp som falska våldtäkter och ångersex ihop med abortfrågan. Svar: Det är samma kvinnokonservatism överallt och samma grupp män som hörs.

Efter åratals med ökad sexualisering av kvinnans kropp, i klädsel, med plastikoperationer, smink, utseendefixering och poledance, med fala kvinnoroller i TV och film, med husmorsskolor i radio och unga flickor som mår sämre och sämre, med en sexualisering som kryper ner i åldrarna, med småflickskläder som blir trängre, med klackskor och pushup-bikinis för småflickor, med allt yngre flickor som  groomas på nätet så är män arga över tittförbudet på barnporr och för att teckningar på våldtagna barn är förbjudna. Ord som incesthysteri och ljugande barn och mammor får fäste och smygande har pedofilbegreppet PAS införts i domstolar och socialtjänst.

Artiklar i kvällsmedia avlöser varandra om kvinnor som bjuder ut sig frivilligt och webbtest om kvinnokroppar dyker upp. Man får rösta om sexistiska kjolar på SvD:s hemsida. Diskussionen om kvinnor i styrelser blir förlöjligad och kvinnliga politiker hånas för sitt engagemang i kvinnofrågor.

Abortfrågan i svensk media började med rapportering om EU samvetsklausul i artiklar som följdes av öppnade kommentarsfält som innehöll ett sällan skådat kvinnohat. Och så plötsligt från ingenstans som på beställning dök de upp: skräckbilderna om abort. SvD:s konservativa ledare går ut och kräver att ”vi ska tala om det”. Ingen ledare där skrev dock om när incest i princip avkriminaliserades eller när ett barn blir våldtaget utan konsekvenser, eller när en kvinna hamnar i fängelse för att hon försvarar sig mot långvarig misshandel. Eller när barn tvingas till umgängesrätt med förövare. Det behöver inte ”vi tala om”. Det är inte heller ”laddat” men abortfrågan är det när det istället borde vara det ökade kvinnohatet som är det.

174. LOGISKT ATT KHADAFFI ANVÄNDE DETTA VAPEN 9 juni 2011

Det kommer rapporter om att våldtäkter använts som ett systematiskt vapen även i Libyen. I konfliktsituationer är det snarare regel än undantag att det förekommer ett utbrett sexuellt våld.
Det är ett mycket effektivt och billigt vapen att skrämma och kränka en civilbefolkning. Detta eftersom offren, till skillnad mot de som ”bara” misshandlas och skadas fysiskt, oftast inte vill själva gå vidare med att utreda övergreppen. Skammen vilar tungt på våldtäktsoffren och de riskerar att bli dubbelt drabbade. Först våldtäkten med den smärtan och rädslan det innebär och sedan skambelagda i en struktur där kvinnan anses ha skuld till övergrepp själv. Ett synsätt som för övrigt även förekommer flitigt i svenska forum. Det är alltså inte så stor skillnad på kvinnosynen mellan våra länder som man kan tro.

Berlusconis kvinnosyn är välkänd vid det här laget. Hundratusentals kvinnor har i Italien demonstrerat mot ett förlegat sätt att behandla kvinnor i media och i politiken.
Berlusconi och Khadaffi är goda vänner. De ”bunga bunga” fester som Berlusconi blivit känd för, är ett uttryck han fått från sina täta kontakter med just Khadaffi.

Ur daily mail 18 feb 2011.

Miss Mahroug also shed light on just what exactly bunga bunga is – a phrase that has gripped Italy and the rest of the world since it first emerged late last year.
She said: ‘That evening Berlusconi told me that bunga bunga was a harem and that he had copied the idea from his friend Gaddafi and it involved women getting undressed and then letting him have bodily pleasure.’

Från news24.se

Berlusconi hjälpte Muhammed Khadaffi till makten i Afrikanska unionen. Nyligen avslöjades att General Muhammed Khadaffi blev vald till ledare för Afrikanska Unionen  efter att Berlusconi mutat Khadaffis rivaler med lyxprostituerade.

Välkänd är också Berlusconis ovilja ”att störa” vännen Khadaffi i början av upproret när övriga EU reagerade. Khadaffi har lyckats sprida en föreställning om att han har en modernare kvinnosyn. Det stämmer alltså inte: kvinnor är objekt och redskap även för honom. Att våldtäkt använts som vapen utav honom blir alltså fullt logiskt. Otäckt logiskt.


175. HATBROTT MOT KVINNOR 30 juni 2011

Hatbrotten minskar enligt statistik från BRÅ: ”Färre hatbrott anmäldes i fjol”. Hatbrott är när någon utsätter en annan person för brott utifrån den personens etniska bakgrund, religion, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet. (BRÅ:s definition) Men kriminologer talar även om att brott begås mot kvinnor utav kvinnohat. BRÅ för dock ingen särskild statistik på detta. Varför är kvinnohat något som inte officiellt erkänns som brottsrubricering? Är det för vanligt och därmed för skamligt att ta upp? Nedan följer några exempel på brott mot som mot kvinnor för att de är kvinnor dvs på hatbrott.

Exempel 1: En kvinna blir helt oprovocerat misshandlad av okänd man när hon väntar på spårvagnen. Han drämmer till henne med en påse så hon flyger bakåt får föras till sjukhus för omplåstring.  Ingen gripen. GP 2009-11-11
Exempel 2: En kvinna blir överfallen av en man på en strand i Kungsbacka. Han misshandlar henne grovt och försöker dränka henne och hade förmodligen lyckats om inte andra skrikit åt mannen.
Exempel 3: Hos en 34-årig man hittas 180 filmade övergrepp på barn och minst 10 filmade våldtäkter mot flickor 6-10 år. Mannen uttalade sig i media: ”Jag hatar folk, särskilt ungdomar och tjejer, de har retat mig och jag vill hämnas”.  AB 2010-07-30
Exempel 4: En 18-åring angrep 15 kvinnor på en vecka i Göteborg. GP 2010-07-16
Exempel 5: ”Johan” 34, som groomat och våldtagit bl a en 14 åring säger: ”Jag är en kille med problem med tjejer. Jag har haft en snedvriden syn på tjejer sedan jag var liten”. AB 2010-09-16

Andra exempel:
Kopplerihärvan 2009, där unga flickor kallades ”slynor” och förnedrades av kvinnoföraktande lärare, företagare, nöjesaktiva och andra. ”Slynorna” bands fast och blev grovt gruppvåldtagna. Det rördes sig om särskilt utsatta unga – och skrämda – flickor. Kopplerihärvan 2010 där Göran Lindberg förnedrade och föraktade kvinnor och flickor på samma sätt som i ovanstående härva. Ingen uppföljning av den härvan skedde vilket är ett uttryck för likgiltighet för kvinnor och flickor. Örebromannen och Hagamannen – var inte deras brott begångna utifrån hat?

I Latinamerika, kallas det Femicide, brott mot kvinnor som begås för att de är kvinnor. Är det på grund av det sexuella inslaget som man väljer att inte kalla detta för hatbrott i Sverige och att inte föra statistik om det? Förblindar det sexuella inslaget? Men ibland är det ”bara” våld som synes ovan av exemplen. Men inte heller de erkänns som hatbrott. Det finns givetvis många fler exempel. I stort sett dagligen sker brott mot kvinnor för att de är kvinnor. Våld mot kvinnor fortsätter att öka i Sverige, och få våldtäkter utreds, ännu färre gärningsmän lagförs. Men hatbrott mot kvinnor vill man inte höra talas om. Officiellt. Fast man pratar om det som en faktisk företeelse både allmänt i samhället och specifikt om vissa män och deras hat mot kvinnor. När ska hatbrott mot kvinnor erkännas av samhället?

176. OPROVOCERAT VÅLD – HATBROTT MOT KVINNOR   29 juli 2011

En knivman har överfallit två unga kvinnor i östra Stockholm. Flera medier rapporterar om händelsen.Det fanns ingen relation mellan gärningsmannen och de två offren. Men han valde tydligen ut just två unga kvinnor. Varför? Att det begås brott mot kvinnor för att de är kvinnor, dvs hatbrott, är inget nytt.
Men är det inte någon gång dags att för att förstå denna typen av brott, som sker med jämna mellanrum och kalla dem vid deras  rätta namn? På samma sätt som att det finns ett invandrarhat på nätet finns det även ett utbrett kvinnohat. Ofta är det samma kategori människor som står bakom båda.
Skulle romer eller judar, drabbas i samma utsträckning som sker mot just kvinnor för att de är kvinnor, så hade tidningar, radio och tv överfyllts med genomlyst rapportering med rätta om det. Krönikor hade skrivits på rad, intervjuer med experter hade skett. Men om bakgrunden till dagens brott är det tyst. Om att det sker hatbrott mot kvinnor.


177. ÖKAT VÅLD OCH ÖKAT KVINNOFÖRTRYCK HÄNGER IHOP 10 augusti 2011

Ett amerikanskt forskningsinstitut har kommit med en rapport om religiöst våld i världen. De kommer också fram till att Sverige är ett av de tio länder i världen där sociala konflikter med religiös koppling ökar mest. Några länder nämns som värst. Irak, Egypten, Saudiarabien, Iran. Länder som också har ett enormt kvinnoförtryck. Vissa av dessa länder har en gång gjort framsteg på vägen mot ökad jämställdhet men denna utveckling har vänt de senaste decennierna. Det finns alltså all anledning att se kvinnoförtrycket och våldet i ett sammanhang.
Hur ser det då ut i dessa länder?

Iran
I Iran har en gång jämställdhetssträvandena tagit försiktiga steg framåt och den feministiska rörelsen försökte driva på denna utveckling. Kvinnorna var under shahens tid friare än idag. Men det religiöst präglade ledarskapet har infört en sträng lagstiftning som har drabbat kvinnorna hårt de senaste decennierna. Idag är kvinnorna i Iran oerhört förtryckta.

Egypten
Under Sadat gjordes framsteg i frågan om kvinnans rättigheter. Han mördades 1969.
Sedan dessa och fram till nyligen har Mubarak styrt. Han har, för att förvissa sig om makten, lierat sig med den konservativa opinionen. Männens privilegier har genom åren införts helt och hållet.
Samtidigt som deras rättigheter beskurits anger en förskräckande hög andel kvinnor att de utsätts för sexuella trakasserier. Men Suzanne Mubarak försökte internationellt kämpa för kvinnors rätt. Efter Mubaraks fall och med ett mer religiöst präglat samhälle föreslås lagstiftning som ytterligare förvärrar kvinnors och flickors situation där snarare Suzanne Mubarak jämställdhetsträvanden smutskastas och kvinnor kläms nu från två håll.

Saudiarabien
I det landet är det lättast att ange vad kvinnor får lov att göra än tvärtom. De får i princip inte göra något utan manligt beskydd. Det är ett utav de mest könskonservativa länderna i världen.
Kvinnor har inte hittills fått rösta, de fråntas alltså den mest grundläggande rättigheten i världen, den som en medborgare. Dock förs inga internationella krav på bojkott fram, som när det gällde segregeringen i Sydafrika. Världen, dvs maktens män i världen, är vana vid att kvinnor behandlas illa.

Irak
USA:s President Bush rättfärdigade sitt krig mot fundamentalism med att han förde fram kvinnornas rättigheter. Dock fick under hans tid kvinnorna i USA se sina rättigheter beskäras på område efter område. Biståndet drogs in på områden som rörde kvinnors reproduktiva hälsa vilket påverkade kvinnors rätt på andra ställen i världen. Men även de irakiska kvinnorna har fått det mycket sämre efter den amerikanska invasionen. USA har flera gånger backat för konservativa religiösa grupper som vill återgå till islamsk lag där kvinnor frånskrivs sina rättigheter inom områden som rör äktenskap, skilsmässa, vårdnadsfrågor, arv m m. I Afghanistan är nu en liknande utveckling påbörjad, där kvinnornas underordning tillåts i praktiken – med USA:s godkännande.

Men Sverige då?  Vårt jämställda Sverige?
Hur hänger det ökade våldet ihop med vår utmärkta kvinnosyn? Svaret är att synen på kvinnan stadigt har blivit sämre. De kvinnokonservativa krafterna har vunnit terräng både i media och i hur vårt rättsväsende agerar.
Media har senaste åren konstant främjat kvinnoförakt i den kommenteringskulturen. Det har blivit synbart värre på det här mediala området. Går man tillbaka några år syns utvecklingen tydligt. Då kanske det fanns 3-4 kommentarer mot kvinnor, nu finns det 100-tals, kanske upp till över 1000 i många fall. Bloggare med en kvinnofientlig agenda får okritiskt utrymme i media. Abortmotståndare breder ut sig med det ena märkliga argumentet efter det andra.

I våra domstolar har det första smyginförandet av PAS gått till att ha blivit öppet etablerat i domstolar. Utan någon större uppmärksamhet. Kvinnan hamnar i ett sämre utgångsläge för att hon är kvinna med sämre resurser. Att barn berättar om övergrepp vänds mot deras egen mamma. Mammor som vill skydda sina barn hämtas med civila kvinnokonservativa organisationers hjälp och sätts i förvar. Konservativa krafter köps in av män med pengar till förhandlingar i domstolarna. Allt medan färre och färre våldtäkter klaras upp och allt färre våldtäktsmän fälls i domstol, trots att det kan finnas bevisning. Domstolarna är numera uppfinningsrika när det gäller att skuldbelägga kvinnan. Nu räcker det inte med två brottsoffer, att kvinnan är nykter, att hon har skador eller att gärningsmannen visat upprepad brottslighet. Han frias. Anger kvinnan att mannen har en negativ kvinnosyn vänds det mot henne själv. Allt som kan, vänds mot kvinnan. Har vi fått könspolitiska domstolar i Sverige också? Det ser så ut.

Hatet mot politiskt aktiva kvinnor ökar. Man ifrågasätter kvinnojourer och misstänkliggör de kvinnor som hjälper våldsutsatta kvinnor. Hemmafru-vurmen är stark från konservativt politiskt håll och från media. Synen på kvinnan som en sexuell varelse och som en sexuellt tillgänglig varelse ökar i media. Barn och kvinnor skuldbeläggs för mäns agerande. Tillgången till bredband och kommenteringskulturen i media har ökat på kvinnoföraktet och främjar rent kvinnohat. Som en ständigt neråtgående spiral har media och den förda politiken spelat varandra i händerna. Politiker är rädda för att införa lagstiftning som går emot konservativa könsroller och som ifrågasätter synen att mannen har rätt till kvinnor – och flickor. Allt medan blogghatet fortsätter obehindrat och understöds. Kvinnor förföljs på nätet medan polis och domstolar förhåller sig passiva.

Mer våld mot kvinnor på alla nivåer innebär mer våld i samhället i övrigt. Rasism och sexism ökar – våldet ökar på alla håll. Hur man ser på kvinnor i ett land, hänger ihop med människosynen och därmed hur man ser på att utsätta sina medmänniskor och medborgare för våld och förtryck. Medborgarna i ett land består av två kön, kan en förtrycka det ena könet, kan en förtrycka alla.

 

178. VILKEN KVINNA VILL MÖTA EN SÅDAN POLIS? 7 september 2011

En polis som bloggat sexistisk återfår jobbet. Polisförbundet har gått till Arbetsdomstolen för polisen ska återfår jobbet och anser att han har rätt till yttrandefrihet.
Men handlar det verkligen om yttrandefrihet?  Är det inte snarare något annat som synliggörs här?

Det gäller ett arbete – inte en yttrandefrihet. Den sistnämnda kan han behålla. Men han skulle inte fått behålla jobbet.

Hade Arbetsdomstolen fattat samma beslut om denne polis skrivit lika nedlåtande om färgade eller judar? Knappast. Då hade det funnits ett helt annat socialt tryck men kvinnor kan man smäda; det är så vanligt. Slutsatsen måste då bli: det är ok att vara sexistisk som polis. Facket försvarade ju beteendet.

Själv hävdar den bloggande polisen enligt uppgift att han skämtade. Det går alltid an att säga det och bli trodd när det gäller kvinnor som kränks. Då ”skämtar” man alltid. Man menar inte det man säger eller skriver – egentligen. Naturligtvis är det bara bortförklaringar och efterhandskonstruktioner.
Hur många kändisar, politiker, journalister, kulturskapare får vara sexistiska utan problem? De t o m hyllas i olika sammanhang, de kallas genier. Är de däremot rasistiska åker de ut i kylan.

Den här polismannen väljer med berått mod att skriva sådant som förstör för andra poliser och som är förödande för förtroendet för polisväsendet i allmänhet. Hur kunde han välja så? Svaret på den frågan är kanske att titta vilka normer som fanns runt honom under alla de år han varit polis. Hur har denna polis och de som jobbat runt honom bemött kvinnor? En polis som ser på kvinnor som något sexuellt har varit i tjänst under en längre tid och får nu återgå i tjänst.

Men han kommer sannolikt inte ha med allmänheten att göra – direkt. Men en sådan här polis skulle aldrig ha blivit polis från början. Det säger också något övergripande om samhället. Det är illa att han blev polis, men det är också illa att Arbetsdomstolen valde att anse sexism och kvinnoförakt är hans rätt oavsett vad en väljer att kalla det. Det är en värdering från Arbetsdomstolens ledamöter som är obehaglig.

 

179. KRIGET MOT TERRORN – KRIGET MOT KVINNAN 11 september 2011

(Inlägget censurerades från SvD:s blogglista.)

Det är 10 år sedan terrorattackerna i USA och media uppmärksammar detta i en mängd olika artiklar

Händelserna som skedde 11 september 2001 har styrt världen sedan dess. Det inleddes ett 10-årigt krig mot terrorn.  Men det inledde också ett krig mot kvinnan. Nu först börjar även det uppmärksammas. Överallt där kriget dragit fram har kvinnor drabbats värst. I rapporter och artiklar har det  börjat skrivas om det. Litegrann och ganska abstrakt. Framför allt skildrar man kvinnors situation långt borta.  Inte verkar det beröra oss i vår del av världen. Men det har det gjort, både i praktiken och ideologiskt.

Ideologin som fått spridning är ett nytt nedvärderande språkbruk om kvinnor och kvinnors värde som också påverkat i praktiken både i Europa och i Sverige. Och det kriget, det ideologiska, har skördat sitt offer här hemma. Det är det som gör att man idag skriver om kvinnan på ett sätt som inte varit möjligt för 10 år sedan. För 10 år sedan hade inte en grovt sexistisk polis fått behålla jobbet. Varken polisfack eller AD hade gjort den bedömning de gör nu att det är i ok för 10 år sedan.  Facket och AD handlar i en kontext. Det är kriget mot kvinnan som möjliggjort det. Idag är kriget mot kvinnan legitimerat. Det hårda språkbruket har brett ut sig och man får förakta kvinnor öppet. Män tillåts göra det. Media skriver dessutom artiklar, ledare och krönikor med ett mer eller mindre öppet kvinnoförakt.

Sajten Flashback startade 1999. Det är nu ett institutionaliserat kvinnoförakt och kvinnohat utan något motstånd från någon. För nästan 10 år sedan skapade Flashback Media Group, grundat av sajtens ägare, prostitutionssidor där kvinnor kunde köpas och sajten har stått för affärsidén att kvinnan exploaterades som ett objekt, en vara, ett djur. Män erbjuds att mötas i sitt kvinnoförakt och hetsa varandra. Då skapas ett kundunderlag och mer pengar genereras till ägaren. En genialisk affärsidé.  Flashbacks ägare har fått mycket draghjälp av 11 sep 2001. Ägaren har tjänat pengar på att skapa och underhålla det ökande kvinnoföraktet. Flashback har påverkat en hel generation av unga av män och har även påverkat journalister och journalistiken under hela denna tid.

Men även inom media som har ett annat uppdrag än det kommersiella, har utvecklingen tagit en väg än man inte hade trott för 10 år sedan. I radions stora samhällsprogram Studio Ett är kvinnor med när det talas om mammor, skilsmässa och om den svenska tanten. Då kallas det ofta kontroversiella inslag. Sedan tar männen över igen om vardagen, ekonomin, krigen, världspolitiken. De riktiga arenorna.

I kommersiell TV har hemmafruar tagit över. I SVT skildras ”starka” kvinnor i en serie där det mer tycks handla mer om deras berömda män. Män dominerar programmen i nöjesdelen totalt. Ingen strukturellt granskning av den egna verksamheten sker. Programföretaget gömmer sig bakom krystade formuleringar när de får kritik och tror nog att de inte deltar i kriget mot kvinnan. Men det gör de.

Det mest synliga tecknet på kriget mot kvinnan är givetvis medias öppnade kommentarsfält. Där bedrivs kriget mot kvinnan på ett känslosamt, blodfullt och effektivt sätt. Totalt utan hämningar över vad man skriver eller vad man bör få skriva. Nu har media yrvaket vaknat upp. De börjar prata om hat. Men inte om allt hat. Ett hat får inte nämnas och det är hatet mot kvinnan – en effekt av kriget mot kvinnan.

AB har drivit könskrig i krönika efter krönika, artikel efter artikel, debatt efter debatt. De har nästan vältrat sig i det och ibland som pliktskyldigast markerat lite, men sedan har det fått fortsätta igen. De har till och med startat en tidning Wendela, som ska vända sig till kvinnor men som har använts som en förevändning för att kunna fortsätta kriget mot kvinnan obehindrat i kommenteringen. Det är ett effektivt vapen. Kvinnan blir sin egen fiende.

DN hade redan en strategi av att ta manssamhällets parti -vägen var sedan länge uppkörd. Där skriver de idag om kvinnors brott där både män sätter agendan för anklagelsen, är domare och bödlar. Det är kriget mot kvinnan för öppen ridå i rikets största tidning. Det hade inte kunnat ske om inte 11 sep 2001 inträffat.

I SvD hetsar ledare mot både främlingar och mot kvinnor men det är bara det förstnämnda har fått uppmärksamhet och väckt indignation på andra håll. Det andra kan pågå än idag utan större problem. Där försvarar man till och med extremt kvinnohatiska kommentarer med att kvinnor vill ha det så. Även där använder man sig av formen att vända kvinnor mot kvinnor. Det är det mest effektiva mediala vapnet: kvinnor ska bekriga sig själva.

Även i Europa har de unkna vindarna dragit fram till kvinnans nackdel. Kvinnohandeln ökar och prostitutionen är utbredd, sexindustrin bestämmer orden som ska användas och dessa ord har även nått in till svensk media. Det har skett en normalisering till en kvinnohandelsvokabulär. Media har alltid i grunden varit prostitutionsvänlig och där ligger säkerligen grunden till att kriget mot kvinnan fått pågå ohämmat. I detta krig vänds även ”feminister” vänds mot feminister.
I Europa sätts abortfrågan under lupp och samma unkna vindar har nått Sverige. Vi verkar i samma kontext. Kriget mot kvinnan fortgår och kvinnan och kvinnokroppen har också blivit ett politiskt slagfält på ett sällan skådat sätt efter 11 september 2001.

Sexualisering eller övertäckning. Vad ska gälla? Alla tycker till. Ingen förstår att de därigenom själva också deltar i kriget mot kvinnan. Män med makt får bestämma vilka ord som används, vilken sanning som ska gälla. Kvinnan ställer upp som alibi och som vanligt så vänds kvinnor mot kvinnor.

På TV visades attackerna mot tvillingtornen. Där inleddes kriget mot terrorn, I nästa scen, under tystnad, faller tornen samman. Tystnad råder också om kriget mot kvinnan.
Nu är medias kommentering tillfälligt stängd på de flesta ställen efter Breiviks terrordåd. Men när de kommer öppnas igen, efter en tids kontemplation och återhållsamhet över kriget mot terrorn så har ingen motsvarande tanke ägnats åt kriget mot kvinnan. Det kommer vi återigen att se öppet så länge tystnaden om detta krig råder.

 

180. VI BORDE PRATA OM DET UTBREDDA KVINNOFÖRAKTET 12 september 2011

En könskonservativ man, Roland Poirier Martinsson, skriver en ledare: ”Vi borde prata om feminismen”. Det är oklart vilka han menar med ”vi” men han ondgör sig över att feminism, den kvinnliga frihetsrörelse, har kostat för mycket.  Liknande tongångar hörs åter på olika ställen i världen. Från ledaren:

Vad mera är, under den korta period då feminismen faktiskt drev fram beslut, infördes en mängd liknande krav i alla möjliga sammanhang: jämställdhetsplaner, genuskurser, unisexundervisning, inga volanger på gympan – you name it.

Krönikören är inte nöjd med att kvinnor:

– tjänar mindre
– arbetar deltid i större utsträckning
– tar ut 80 % av föräldraledigheten
– fortfarande är hushållerskor hemma åt sina män
– säljs som varor över Europa och världen
– fortfarande förnedras i porren i allt mer ökande omfattning, både i antal och grad
– har minskande representation i riksdagen för första gången
– aldrig har varit svensk statsminister
– kan våldtas i stort sett straffritt
– fortfarande mördas 8-20 per år i nära relationer, år efter år
– inte får sin verklighet skildrad i media
– sexualiseras dagligen i samma media
– har kroppar som säljer allt i reklam
– hänger på reklampelare avklädda i stort sett hela året
– nästan inte alls syns i tv som programledare
– hånas på nätet
– kränks när de är våldtäktsoffer som i Bjästa-fallet
– hånas som målsägande i våldtäktsåtal
– beskylls för att ljuga om barnövergrepp i vårdnadstvister
– inte syns i  kommentering och hatas bort från offentligheten.

En krönikör som tycker volangkjolar på småflickor är ok men utan att ta ställning vad han tycker om att även flickor:

sexualiseras i reklam
– kallas ”horor” i skolan
– värderas efter utseende på sajter
– groomas på nätet av gubbar
– har trängre kläder och därmed svårare att leka
-inte får identifiera sig med aktivitet i leksaksaffären utan förutsätts välja rosa prinsesskläder osv.
Men Martinsson, borde vi inte istället #prata om det utbredda kvinnoföraktet, det som bland annat kommer fram i kommenteringen efter just den här artikeln?

181. INGET HAR HÄNT PÅ 20 ÅR 6 oktober 2011 

En tidsanvändnings-undersökning presenteras av SCB. I stora rubriker skriver media att ”svenska män städar mer”. Det är inte sant, det är faktiskt t o m en direkt lögn.
I en krönika i SvD skriver Anna Laestadius Larsson om tidsstudien ur ett annat perspektiv: om det orimliga i den stora tidsmängd som verkar läggas på hemarbete totalt: ”Kvinnors städning snart en hobby”.

Det finns mycket konstigheter i rapporteringen om den här statistiken. Flera medier rapporterar att det har blivit mer jämställt. Vad menar man med det? Går man in och tittar på staplarna i pressmeddelandet och så syns inte bilden av någon vidare jämställdhet alls. Faktum är att nästan inget har hänt på 20 år. Matlagning, diskning, avdukning, städning, tvätt, strykning; i alla dessa staplar är det stora skillnader mellan könen, särskilt på tvätt/strykning.  Bara i matlagning har skillnaderna minskat lite.

Däremot i s k underhållsarbete har männen en högre stapel. Enligt vad företrädaren för SCB:s undersökning själv informerar om, innehåller denna form av hemarbete sådant som att: gå ut med hunden, ”måla” om, klippa gräsmattan, byta däck, meka med bil osv. (Detta förutsätter givetvis att hushållet har hund, trädgård, bil osv.)  Målar om huset görs var 5-10 år, byta däck två ggr om året, klippa gräsmattan en gång i veckan – sommartid. Resten av underhållstiden kan alltså ägnas åt att snickra, dona i garaget, meka med bilen dvs det blir  hemarbete enligt SCB. Det är sådana sysslor som också skulle kunna anges som hobby/fritid och hamna utanför hemarbetet men så har inte SCB valt att koda det.

Matlagning, diskning, avdukning, städning, tvätt, strykning = hushållssysslor är däremot sådant som behöver göras varje dag, oftast flera gånger. Det är repetitiva sysslor som inte syns eller ges, eller fås ges, särskilt stor uppmärksamhet.

För att tolka undersökningens resultat rätt, bör man ha i minne att hemarbete är en överrubrik, och att t ex hushållsarbete och underhållsarbete är underrubriker, dvs delmängder av hemarbetet. Hemarbete är alltså inte alls lika med hushållsarbete, något som de flesta medier tycks ha missuppfattat.  Vad undersökningen visar är det fortfarande finns stora könsskillnader. Kvinnan står för att hemmet fungerar dagligen. Mannen ägnar sig åt någon sorts hobbyprojekt, oftast utanför bostaden, det som SCB alltså kallar underhållsarbete. Men det kanske inte är så fel, utan tvärtom faktiskt mer rätt än vad de tror för det kanske ska ses som ren underhållning. Kvinnan är alltså uppenbarligen fortfarande hushållerska åt mannen enligt undersökningen.Det kallar media för ”mera jämställt”.  Det är ytterst olyckligt förutom att det inte är sant. Det är vilseledande. Att kvinnor mår bättre efter skilsmässor kan bero på just det faktum att de slipper vara hushållerska åt en vuxen man. Hur kunde det då bli så fel i media?  Hur lyckades media dölja ”underhållsarbetets” karaktär så bra och hur kunde det bli likvärdigt med matlagning, diskning, avdukning, städning, tvätt, strykning?I stort sett skildrade alltså all media resultatet på samma sätt, som om jämställdheten blivit bättre i hushållsarbetet, som felaktigt att ”männen städar mer”.
Beror det på att media ville framställa en positiv jämställdhetsnyhet? Även om den inte stämmer? Då är frågan vilka som tjänar mest på det? Är det män eller kvinnor? Svaret är ganska givet.

182. OCH I SVERIGE GÅR JÄMSTÄLLDHETEN BAKÅT 14 oktober 2011

En artikel i DN om att Försäkringskassans jämställdhetsarbete har upphört efter att nya skrivningar införts utav nuvarande regering: ”Alliansen smygavskaffade mål om delad föräldraledighet”. Nyheten kommer ursprungligen från nättidningen Feministiskt Perspektiv.
Att jämställdheten har gått bakåt syns på en mängd olika områden. Sverige var tidigare världsledande på jämställdhetsområdet. Numera glider vi sakta neråt i rankingen år för år.

Ser man i SCB:s lilla skrift ”På tal om kvinnor och män” ser man till exempel följande:
Ökning av männens uttag av föräldraförsäkringen i %;
Mellan år 2000-2005   8%
Mellan år 2005- 2009   2%

Ökningstakten har i princip avstannat eller saktats in rejält. Tydligen i linje med nuvarande regerings ”valfrihet.”

Tittar man även på antalet män som tog ut föräldraförsäkring så ökade det stadigt till 2005, sedan dess har det stannat på samma andel. Ökningen har uteblivit.

Jämställdhetslagen togs bort 2009 och den uppgick i den allmänna diskrimineringslagen.
Jämo togs bort och på det sättet nedgraderades jämställdhetsfrågorna i det allmänna medvetandet.
Införandet av RUT var också ett sådant val – att nedgradera jämställdheten. Man kunde ha valt att få svenska män att ta mer ansvar för hushållsarbete. Det gjorde man inte, man valde istället att befästa en könskillnad: att fortsätta låta kvinnor utföra kvinnors arbete. Inget nytt under solen – eller i hemmen.

Nu sig visar detta i resultatet i den senaste Tidsanvändningsundersökningen från SCB.
Mäns andel av hushållsarbete ligger kvar på samma nivå sedan man började mäta för 20 år sedan. Däremot minskar kvinnornas andel – de ersatts av andra kvinnor. För det är kvinnans lott att ta hand om hushållsarbetet – mannen ska alltid slippa detta.

Debatten om de övergivna barnen – Euro-orphans – har inte heller tagit fart i media. Trots två djupdykningar i ämnet av Uppdrag Granskning händer inget. Om de inte finns i media blir det inte heller något problem. Då blir det inte heller smärtsamt eller omoraliskt. Att vi i Sverige nu gör som med gamla tiders ammor, som tvingades välja bort sina barn för rikas barn, vill vi inte höra.
RUT ska stå ohotat. Vem som är RUT – vilka kvinnor det är och hur de har det – det vet man inte och vill inte veta. I genomsnitt 2,9% av hushållen (2009) använder RUT, mest i rika kommuner.

Rika män ska tydligen absolut slippa städa. I styrelserummen dominerar fortfarande män, kvinnornas andel har till och med gått bakåt.
EU-kommissionären Vivianne Reding, som arbetar för bättre jämställdhet i styrelser, uttalar i radio att med en svensk minister som Nyamko Sabuni behöver hon inte ha några fiender.

Samhället visar fortfarande stora brister när det gäller att skydda de kvinnor som drabbas av mäns våld och moderater åker till PAS-landet Australien för att ”studera” vårdnadstvister.
Någon haverikommission för samhällets misslyckande med att skydda kvinnor som mördats i nära relationer har inte införts.  Den relativa barnfattigdomen har ökat, ensamstående mammor är de stora förlorarna de senaste åren. Arbetsmarknaden blir allt mer könsuppdelad. Män har fått mer i plånboken.
Men i Sverige tycker regeringen att det viktigaste jämställdhetsarbetet är att kvinnor betalar lika mycket i bilförsäkring och att pappor får bidrag. Apropå jämställdhet.

183. PROFESSORN JÄMSTÄLLDHET ÄR FEJK
27 oktober 2011

En professor i folkvetenskap skriver en debattartikel om hur han tror att det kommer att bli år 2020 med jämställdheten: ”Sverige blir jämställt redan under 2020-talet”. Han skriver:

Om de senaste decenniernas trender håller i sig kommer kvinnor och män att dela på hemarbete och förvärvsarbete redan om 10–20 år Mot bakgrund av den ovan skisserade utvecklingstrenden är det hög tid att överge den pessimistiska bild av jämställdhetsutvecklingen som ofta präglat samhällsdebatten

Han har extrapolerat vissa linjer om mäns och kvinnors hemarbete och hur uttaget av föräldraförsäkringen kommer att förändras och utifrån det tyckt till om ”jämställdheten” i framtiden. Ingenstans i artikeln skriver han vad hemarbete är. Ett direkt fel i medias tidigare rapportering får alltså fortsätta spridas som en ”sanning” – igen. För sanningen är att kvinnan gör fortfarande de repetitiva dagliga hushållssysslorna: disk, tvätt, städ, matlagning, att kvinnan är fortfarande hushållerska åt mannen, att inget i stort sett har ändrats på 20 år sedan undersökningen startade.  Varför tror artikelförfattaren att detta faktum ska leda till jämställdhet i hemmen om ca 10 år, när inget hänt de senaste 20 åren? Vet han att männens hemarbete innebär hobbysysslor i stor utsträckning?  Detta behandlas i ett inlägg ovan. Har skribenten överhuvudtaget studerat och läst kodningen i SCB:s undersökning eller skulle den kunskapen ställa till det för de vackra streckade linjerna? För tar man med det i beräkningen, då hade linjerna inte löpt ihop så tjusigt. Uttaget av föräldraförsäkringen ökar mycket sakta, de senaste åren till och med ännu saktare. Ingen extrapolering i världen hjälper mot de faktiska siffrorna.Den här artikeln är ett falsarium, den är byggd på avsaknad av de fakta som finns tillgängliga.

Sedan har vi ju all den övriga jämställdheten som professorn inte väljer att ta upp.
– rätten att kvinnors arbete ska värdesättas lika som mäns
– rätten att kvinnliga yrken ska få samma status som mäns
– rätten att höras i medias kommentering
– rätten att få ta plats i media och i politik och i maktens korridor och konferenser
– rätten att våga vara ute på gator och torg med samma självklarhet som män
– rätten att inte bli våldtagen, varken i hemmet, i relationer eller på andra ställen
– rätten att inte bli groomad
– rätten att inte bli sexualiserad
– rätten att inte användas som slagträ i debatter
– rätten att inte bli hånad, kränkt, horifierad på sajter och i verkligheten
– rätten att inte hatas och Bjästamobbas
– rätten att inte bli betraktad som en vara
– rätten att få vara ”folk” och en norm – inte en avvikelse i media
– rätten att slippa bli bedömd efter sitt utseende och sina kläder
– rätten att slippa bli bedömd efter sin mammaroll i politiken och som ”kändis”
– rätten att få sin verklighet och historia skildrad i media, litteratur, film m m
– rätten att inte vara avklätt reklamobjekt för ALLT
– rätten att som kvinna slippa vara representant för sitt kön utan att få vara människa

En sådan här artikel blir ett redskap för de som inte vill fatta progressiva könspolitiska beslut.  De som vill ha status quo. Det drabbar kvinnor.

184. NUMERA VERKAR KVINNOHAT SOCIALT ACCEPTERAT 16 november 2011

En artikel om mordhot mot en teaterföreställning: ”Våg av näthat mot Turteatern”. Män upprörs över ett kulturellt ifrågasättande av patriarkatets makt och våldsutövande.

De upprörs däremot inte av förekomsten av detta och av hur det praktiska uttrycket av mäns våld mot kvinnor ser ut. Detta våld är väl snarast socialt accepterat i världen och i Sverige för annars skulle man försökt göra något åt det. Det är samma sociala acceptans som för kvinnohat som hela tiden syns överallt i alla forum. I början hördes enstaka krönikörer som tog upp det ämne det har slutat diskuteras numera. Ingen upprörs längre. Det accepteras och anses normalt. Normaliserat.

Kvinnohatet tar sig olika uttryck. För en tid sedan gick det att läsa i ett sexköparforum om en man skrev om att han blivit erbjuden att köpa en ung kvinna att döda i en rysk stad. Han berömde sig för att han minsann gått därifrån. Den här manliga könsköparen ställde sig inte ens frågan om han skulle försökt rädda kvinnan. Han skriver själv att han inte vågade utmana hallickarna, hallickar som finns endast för att förse sexköpande män med unga kvinnokroppar. Den här sexköparen var feg och lämnade kvinnan åt sitt öde. Han försökte inte ens kontakta polis. Förmodligen köpte någon annan man den här kvinnan för att göra vad han vill med henne. Det här är en händelse att ha i bakhuvudet apropå dödshotet mot teaterföreställningen om SCUM-manifestet.

På forumet Flashback dominerar män totalt precis som överallt annars.  Vårt samhälle är ju åsiktsmässigt nästan helt enkönat. På sajten diskuteras kvinnor och ”tjejer” på rått och brutalt sätt i de olika trådarna.
Några exempel:
-Unga tjejer som blir knullade hårt sökes (5 miljoner tittningar på Flashback  t o m dec 2010)
-Svensk som blir avsugen av tre tjejer
-Tjejer som ser mycket unga ut sökes
-Våldtäktsscen från film
-Orala våldtäkter till nästan kvävning
-Anala scener till tarmen tittar ut
-Svenska kvinnor är horor och ni betalar för en hora i Thailand

Nedan följer några kommentarer från Flashback och från medias kommentarsfält. Skillnad?

Ja, men jag gillar att bara spontant ta en tjej från gatan. I synnerhet när man är påtänd

fan va tråkigt att det har blivit skit på Rosenlund, en hel kultur har gått förlorad…
det finns inga svenska horor längre, bara dessa äckliga zigenarluder som polisen punktmarkerar? är det någon som tar dessa och kommer undan?

Det som skiljer är att numera är tjejerna så lösaktiga här i landet. Det gör problemet dubbelt. Smartare att bekämpa prostitution? Det är bättre att låta lustarna gå ut på prostituerade med skydd än våldtäkter och annan lösaktighet

Män är mer resultatinriktade, rationella och mer strukturerade Därför är män alltid överlägsna kvinnor

Bort med kärringarna på arbetsplatserna

De duger bara till att jobba som horor. Falska, sjuka och lata, så kan den svenska ”oberoende” kvinnan porträtteras. Rättigheter utan skyldigheter.

Statsfeminism är en allvarlig politisk könssjukdom, och sådana sätter sig som bekant på hjärnan vad det lider. Som sinnessjukdom.
Vad de inte begriper, är att de faktiskt gör flickor en björntjänst på sikt.
Förutom att de sprider pojkförakt, som sårar pojkarna. Jag säger bara – fy f-n!

Så även makt, socialt inflytande och kändisskap. Det finns många olika former av prostitution. Förmodligen finns detta i många kvinnors gener. Det är en överlevar-gen, att gå med vinnaren… Detta säger jag inte för att vara nedlåtande på något sätt, utan för att konstatera hur det ofta fungerar.

Det ÄR en tänkvärd tanke på hur mycket utveckling sexköparnas kapital faktiskt bidragit med.

Jag hoppas att detta äckliga feministskabbet kan tvättas bort efter valet.

Jävla socialistpattrask, som leder ett grillakrig

Dom borde arkebuseras hela högen.

Feminismen är en sjukdom, som man gör sig av med, med en kula var i dom.

I en debattartikel på SvD skriver en man om att ”Vi kan inte lastas för att män fortsätter slå”. Det är ett sätt att rycka på axlarna åt det globala våldet mot kvinnor. Denne krönikör väljer att titta bort för att slippa ta ställning. Givetvis följs det i kommentering av män som hatar kvinnojourer och inte heller tar ställning mot våld och som hatar kvinnor.
En tidigare artikel om att prostituerade kvinnor, traffickingoffer och barn ska få hjälp och skadestånd följdes 1081 kommentarer av män fulla av hån mot förslaget och som tycker att de ska få köpa kvinnors och flickors kroppar ifred.  De kommentarer som kommer in till dagens artikel om mordhot mot kvinnor på en teater är detsamma som förminskar våld mot kvinnor, som hånar kvinnojourer och som anser sig har rätt att köpa kvinnor i prostitution, Det finns helt enkelt hur mycket lössläppt kvinnohat som helst i media numera.  Då finns det självklart också hat mot en teaterföreställning som ifrågasätter patriarkatet. Det är själva essensen av att bekämpa kvinnor. Att patriarkatet ska stå ohotat.

Lite statistik: Enligt WHO dödas varje år 1,5 -3 miljoner flickor och kvinnor i världen pga av sitt kön. Det motsvarar en förintelse vart tredje år som hela världen blundar för. Enligt FN kan mäns våld mot kvinnor vara den mest utbredda och socialt accepterade kränkningen av mänskliga rättigheter. I Sverige misshandlas 75 000 kvinnor varje år.Den krönikör som tar upp det här våldet som ett problem får löpa ett nät-gatlopp av hat från män. Män vars hat mot kvinnor är ett stort demokratiskt hot och ett säkerhetsproblem för kvinnor idag i Sverige. Ingen media vågar längre utmana denna gräshoppsvärm av kvinnohat, som hoppar från artikel till artikel. Ingen vågar prata om kvinnohatet i Sverige längre. Man är för rädd. Vill man bli hyllad däremot så skriver man en kvinnofientlig artikel eller krönika. Då blir man en hjälte – en näthatshjälte.

Till sist, ett tecken om något på samhällsklimatet: I kommenteringen till denna artikel, som SvD valt att öppna trots att de är medvetna om det hat som kommer att flöda in, återfinns även de två som uppmanar till mord. Så långt har det gått. De stoppas inte ens från deltagande i hatkommenteringen i media.

 

185. DET ÄR NÅGOT SCUMT MED KVINNOKROPPEN 23 november 2011

I DN publiceras en artikel om Solanas SCUM-manifest utav en isländsk författare: ”När en kvinna tar befälet”. Ur artikeln:

Det omdebatterade SCUM-manifestet ingår i en komisk tradition som har sitt ursprung i Bibelns berättelse om Adam som privilegierad idiot. Bara hycklare och kvinno­hatare kan uppröras,

Ovanstående torde väl sammanfatta den nätstorm som mansrättshaverister givit upphov till. En nätstorm som upprörts över själva ifrågasättandet och påvisandet av patriarkal makt.  I SCUM uttalade Solana också att mannen är empatilös varelse. Hur ska man annars kunna förklara att män lyser med sin frånvaro nästan helt när prostitutionens fasansfulla verklighet blottläggs eller när trafficking debatteras på olika nivåer? Handeln med kvinnor och flickor för sexuellt syfte har aldrig någonsin varit större än nu. Man kan vända på det också: Aldrig har så många män i världen utnyttjat så många kvinnor och flickor för att de anser sig ha rätt till det och för att de är likgiltiga för den skada, den kränkning, de utsätter andra för.

På fredag den 25 november är det den internationella dagen mot kvinnomisshandel. Våldet mot kvinnor i världen är den största globala orättvisan som i stort sett helt förbigås i en mansdominerad värld. Hur rätt hade Solana när hon skrev om bristen på empati?

På DN:s webbsida finns samtidigt med artikeln om SCUM-manifestet en stor bild på en naken kvinnorumpa. Anledningen till det är en dansk utställning om Tintin och porr. Man får nästan upprepa orden om igen för att förstå. Artikeln med den stora kvinnorumpan har rubriken. ”Så har du aldrig sett Tintin”.  Istället för en bild på Tintin visar media en kvinnorumpa. Medias bildval kan förmodligen ses som ett sätt blidka de kvinnohatare som nu retar upp sig på Solanaartikeln, som en liten ursäkt till dem, ”varsågoda, ni får en kvinnorumpa”.
På något sätt visar detta att Solanas manifest är lika aktuellt än idag. Inget har ändrats på dessa 40 år. Det har snarare blivit värre. Nu visar media porrens bild av kvinnan direkt uppfläkt på sina webbsidor – via en porr utställning. Så reproducerar alltså media kvinnoföraktande konstnärers sätt att göra kvinnan till ett objekt, till en kropp först och främst på ett alldeles ”naturligt” sätt. Någon nätstorm mot denna objektifiering? Som till och med Tintin möjliggör?  Inte alls. Inga hatiska mailkampanjer. Tänk om Tintin varit en Tintina? Hade vi sett en mansrumpa då? Svaret är att Tintin hade aldrig hade kunnat vara något än en pojke. Det är otänkbart. Eller att kapten Haddock varit något annat än en man. Eller att t o m att Milou varit något annat än en hanhund. DN upprätthåller med sin rump-bild dessa patriarkala strukturer utan någon som helst förklaring. Kritiken mot patriarkatet ”sparas” till dagens artikel om SCUM-manifestet.

Media brukar inte missa ett tillfälle att visa en kvinnorumpa. Kvinnan är en kropp. Kvinnan är en rumpa. Eller bröst.  När ögonrörelser ska studeras väljer en dansk forskare att använda kvinnobröst. Artikeln har rubriken ”Eye-tracking avslöjar intressen” Ingen tycks reagera över att det var just kvinnobröst som användes. Kvinnobrösten användes dessutom för både män och kvinnor. Kvinnor skulle alltså studera andra kvinnors kroppar eller indirekt sina egna. Att alltid värderas efter sin kropp hamras dagligen in hos kvinnor och budskapet här går inte att missa. Den danske forskaren fullföljer bara sin sexistiska norm som media återigen reproducerar.

Kvinnobröst eller kvinnorumpor är tydligen väldigt intressant enligt konstnärer, forskare och media. Men inte i SCUM för där ifrågasätts detta. Där utmanas patriarkatets makt.  Patriarkatets makt. Det där abstrakta konstiga uttrycket, oftast uttalat långt ifrån kvinnorumpor och kvinnobröst, sexuell trafficking eller kvinnomisshandel och de obligatoriska kvinnohatarna i kommenteringen som ”rasar” mot SCUM. Kvinnohatare som är totalt normerade till att kvinnan alltid är en kropp. Med medias stöd.

 

186. SCUM-STRUKTURER FINNS ÖVERALLT – HELA TIDEN 30 november 2011

Jens Liljestrand skriver om sin reaktion på teaterföreställningen om SCUM-manifestet: ”Smällar man får ta i patriarkatet”. En skribent som börjar närma sig vad det handlar om: förtryckande strukturer. Varje dag. Överallt. Att kvinnan globalt och historiskt är en andra klassens medborgare.

Hur ser då dagens förtryckande strukturer ut? Hur ser till exempel SCUM-strukturerna ut i den stora floden av artiklar om Breivik? Det är Breiviks kvinnohat inte nämns. Det finns nästan inget om hans starka antifeministiska föreställningar och om hans hat mot att kvinnan ska ses som jämställd med mannen. Det har förtigits i skuggan av hans rasistiska tankegods.
Varför tiger media om kvinnohatet i kommentarsfält samtidigt som de har debatterat rasism där fram och tillbaka i flera omgångar?  Denna ovilja att se och att våga se att kvinnohatet – inte visar det att samhällets mediala aktörer börjar närma sig området där det börjar brännas av skam – eller av SCUM?

Varför ser man den här typen av rubriken och vinklingen av nyheter, där det t o m i Public services Sveriges Radio läses upp följande nyhet: ”USA lät prostituerade smitta fångar”. Från ”nyheten”:

Experimenten genomfördes under tiden 1946 till 1948 men det var först förra året som de avslöjades. President Obama bad Guatemala om ursäkt och en utredning tillsattes och de första slutsatserna är nu klara. Experimenten, som var en officiell amerikansk undersökning, gick ut på att studera hur effektivt penicillin var mot könssjukdomen syfilis.

Människor i Guatemala fick utan att de visste om det bli försökskaniner. Bland annat lät man prostituerade som hade syfilis ha oskyddat sex med bland annat soldater, fångar och patienter på psykiatriska sjukhus.

Tanken var att de skulle bli smittade och 700 av dem fick verkligen syfilis och man provade sedan hur penicillinet verkade, fast bara på drygt hälften av dem som deltog i experimenten.

Enligt dagens utredning ska åtminstone 83 av försöksdeltagarna ha avlidit och kommissionen slutsats är att de som tvingades med i experimenten inte behandlades som mänskliga varelser.

”Lät man prostituerade smitta” – vad säger det uttrycket om kvinnosyn? Vad säger det om synen på ”prostituerade” kvinnor som en särskild sorts varelser? Var i den här nyheten fanns kvinnorna?  Vart tog deras liv och hälsa vägen? Vart tog deras värdighet och mänskliga rättigheter vägen? Var männen tvingade ”att smittas”? Eller hade inte de åtminstone ett val att inte våldta kvinnan? Kvinnor som redan hade ”smittats”. Av vem och i vilket syfte? Hade kvinnorna någonsin något val? Ursäkten från president Obama, vart tog kvinnorna vägen där? Svaret är deras människovärde inte fanns då och inte heller idag. Nyheten klargör tydligt att människor = män. Hur många kvinnor som tvingades delta, som dog och vilket val de hade – det skrivs inte om och det får vi inte veta. För det SCUM-belägger männen.

Att kvinnor är handelsvaror och att män anses ha en självklar rätt till kvinnokroppar, syns alltså tydligt i medial rapportering då 1948 som idag 2011. Aldrig någonsin är det så tydligt som när kvinnor i prostitution kommer in i en berättelse i media. Då försvinner deras människovärde. Det är och förblir en vattendelare på hur media och samhället ser på kvinnor och mäns lika värde.

Vem skriver idag en sådan rubrik och artikel? Utifrån vilka strukturer och utgångspunkter? En totalt SCUMlig nyhet alltigenom. Vidrigt. Mot de smittade kvinnorna då och mot alla kvinnor.

När Arabförbundets, G20, EU:s  finansmöten skildras ser man bara män, män och åter män. Varför säger media inget om det? Varför tar man det som normalt att halva världen är naturligt utestängd? På grund av sitt kön? Så länge det bara passerar som något normalt och inga förtryckande SCUM-strukturer synliggörs så normaliseras att länder i praktiken består av män och är utan kvinnor.

När kvinnors situation i länder som Tunisien, Egypten, eller Yemen, skildras visas det som något avvikande, inte som en del av mänskligheten. Tänker man inte på detta faktum, missar man det. Så ”normalt” är det. Kvinnokamp är kvinnokamp. Kvinnor får aldrig vara en del av samtiden på lika villkor. När istället all rapportering även ska ske ifrån kvinnors perspektiv. Det borde vara det naturliga, men det är det inte.

Sällsynta gånger presenteras avskräckande siffror om trafficking, men aldrig att kvinnorna och barnen köps av miljoner män, även svenska män, på affärsresor, på semester – eller här hemma. Kopplerihärvor, tragiska traffickingfall, barn som ”säljer sex”, -historierna rullas upp för våra ögon med jämna mellanrum. Men ett är alltid gemensamt: männen är i stort sett osynliga. Det är en struktur, en mycket allvarlig struktur för den bidrar till mer utnyttjande hela tiden. Varför får man inte säga som det är? Därför att det åskådliggör en struktur – en patriarkal struktur. Det SCUM-belägger.

När Ekots ditflugne korrespondent rapporterar från jordbävningens Japan om vad han såg på gatorna i Tokyo säger han att ”hallickarna är sysslolösa” och att han fått mängder av ”erbjudanden”. Av vad? Badankor? Varför säger han inte att de säljer unga kvinnokroppar för västerländska och japanska mäns sexuella ”behov”? Att förtiga det, är en patriarkal struktur och en SCUM struktur.

När media skriver att folk blir upprörda över biltullar förtiger de en struktur – att mest män reagerar över att deras bilkörning ifrågasätts. När filmcensurens avskaffande diskuterades sades inget om att det som man försökte motverka med censur var kvinnovåld, kvinnor som styckades, hängdes upp, bands, lustmördades, våldtogs och all annan kvinnosadism. Den SCUM-strukturen förtegs helt.

Eller i Agenda i SVT om inslag om radikalisering av islam, om militanta muslimer, och om Säpos nya strategi att ta efter Storbritanniens agerande etc, då visas bara unga män och män i inslaget. Däremot fanns ingen genusanalys om mansrollen och vikten för en man att tillhöra och att få acceptans av gruppen och att kvinnor inte finns i dessa grupperingar.  Krig skildras alltid från fronten. Det är också en patriarkal struktur. Män skildrar män.  I program om Ryssland efter perestrojkan, om EU:s inre arbete, om kalla kriget, om Balkankriget. Alltid män, män och åter män. Kvinnor är osynliga.

En SCUM struktur.

Det är en SCUM-struktur att porren ser ut som den gör, med kvinnans underordning. Att BDSM nästan alltid innebär att kvinnor plågas, som en ”sexuell” läggning. Hela tiden omges vi av patriarkala tolkningar: varje minut, dygnet runt via media, reklam, TV, nätet. Överallt. Dessa SCUM-strukturer.

SCUM-manifestet synliggör detta och det är på den nivån som debatten ska föras. Det är en livsviktig debatt, för halva befolkningen.

 

187. VÅGAR SCUMHATARNA LÄSA LYDIA CACHO? 3 december 2011

I en krönika skriver Anna Laestadius Larsson om SCUM -manifestet och om vilken utmärkt utgångspunkt detta 40 år gamla manifest är: ”Hur är det med din fittavund?”.  Ur artikeln:

SCUM-manifestet är ett slags punkigt intellektuell uppgörelse med det västerländska kulturarv som format vår bild av män och kvinnor. Med Aristoteles som hävdade att en kvinna är som en steril man. Martin Luther som menade att kvinnan har mycket orenlighet och föga vishet. Upplysningens Jean-Jaques Rousseaus filosofi att kvinnan är skapad för att behaga mannen. Friedrich Nietzsches idé att kvinnor av naturen inte är intelligenta och om någon mot alla odds skulle lyckas bli det beror det på att det är något fel på hennes könsorgan.

Solanas hävdar att det är tvärtom, att mannen är en ofullständig, emotionellt handikappad kvinna och att han vet om det. Därför ägnar han hela sitt liv åt att försöka bli en riktig kvinna genom att stjäla kvinnliga egenskaper som emotionell styrka, oberoende, beslutsamhet, mod, integritet med mera och projicerar alla sina dåliga egenskaper på kvinnor. Kvinnor lider inte av penisavund, slår SCUM-manifestet fast. Män lider av fittavund.

Det är över 40 år sedan SCUM-manifestet kom. Ändå väcker det alltså upp antifeministers och mansrättsrörelsens ilska.  I år, alldeles nyligen, kom Lydia Cachos bok ”Maktens Slavar” ut. Alltså 2011.
Aldrig förr har slavhandeln för sexuella syften, för att mätta mäns efterfrågan på kvinnor och barnkroppar, varit så stor som nu. Var finns upprördheten från mansrättshaveristerna över detta faktum? Hur många har läst eller tänker läsa Cachos bok? Hur många vågar ens läsa den?
Om den transatlantiska slavhandeln under 1700-talet bara bestått av kvinnor skulle den då ha kallats frivillig prostitution och aldrig förbjudits?  Den hade förmodligen förtigits och normaliserats för det är vad som sker idag och just nu.
Den skara ”jämställdister”, kvinnoföraktare, konservatister, moderatmän, obskyra bloggare som nu kritiserar Solanas SCUM-manifest är en del av detta förtigande.

Lydia Cachos bok innehåller 367 sidor om fruktansvärda ofattbara övergrepp, kallhamrat utnyttjande, obegriplig egoism, oerhörda vinster till kriminella och en ständig ny införsel av kroppar i en växande sexindustri. Från de fattiga maktlösa till de rika och de mäktiga. Från de som är tysta till de som hörs överallt. Kvinnors och barns kroppar blir förbrukningsvaror. Detta över 40 år efter att SCUM-manifestet skrevs. Och sedan säger de mäktiga röststarka att SCUM är en överdrift. Vad är en teaterpjäs mot verklighetens SKAM? Lite citat från boken (se även kapitlen under Könshandel):

Sexismen är på väg tillbaka, starkare än förr och med tillgång till nya effektivare resurser för marknadsföring. Eller rättare sagt: i en del länder har sexism aldrig försvunnit, den har bara förklätts i politiskt korrekt tal

Om vi verkligen vill göra något åt prostitutionen, måste vi se torskarnas roll, och de måste ta ansvar för sina handlingar.  Prostitution är en fråga om tillfälle och beslut, och valet är kundens… Han väljer att åka till platser i fattiga länder där det finns sexturism, eftersom han känner sig sviken eller förråd i sitt förhållande till västerländska kvinnor…

Efter frågan på barnpornografi ökar… ständigt, och kunderna blir alltfler på bordeller där unga flickor hålls som slavar, de vill ständigt ha yngre flickor som inte kan försvara sig. Ändå förbigås kunderna i de flesta studier om den här tragedin.

Människohandel fortsätter att öka….

Läs boken och bemöt varje SCUM-hat med citat från Lydia Cachos bok.

 

188. OFFER ANKLAGAS – GREKISK MACHOISM HOS SVENSKA MÄN 8 december 2011

Fallet ”Anna”, handlar om en kvinna som anmält en våldtäkt under sin semester på den grekiska ön Samos. Men utredningen lades ner utan någon åtgärd. DÅ anmälde sedan den misstänkte ”Anna” för falsk tillvitelse: ”Rättegång mot våldtagen svenska”.

Fallet rönte stor uppmärksamhet i våras då det kom fram att ”Anna” från att ha varit målsägande själv blev misstänkt för brott. En ambassadanställd avskedades efter kvinnoföraktande uttalanden. Tidningsartiklar i grekisk lokalpress skärskådades. Då, i våras, lovade landets justitieminister att titta på fallet. Vad har hänt sedan? Förutom grekisk kris och oroligheter och ny ledning i landet. Vem bevakar justitieministerns löfte i detta fall? Media? Knappast.  Förste ambassadsekreterare på Sveriges ambassad i Aten verkar mest orolig för att kvinnor ska anmäla om de blir våldtagna och för att vädret inte ska locka.

 Tack och lov har vi inte våldtäktsfall så ofta. Vissa kvinnor vill bara åka hem tillbaka till Sverige utan att göra en anmälan och ibland kan det vara kvinnans väninna som ringer till oss. Ett problem här i Grekland är rättssystemet, en process tar lång tid, säger de Cornejo, som inte tror att eurokrisen eller fallet Anna kommer påverka turismen.

– Nu hoppas vi bara på en lugn sommar utan skogsbränder eller andra tråkiga incidenter, säger hon. Vädret är fantastiskt, det är det alltid.

Men den inställningen och med det, som det verkar minimalt intresse från media i Sverige, med undantag av TV4, kan man fundera över; varför detta ointresse? Man skriver annars gärna om våldtäkt, när det handlar om överfallsvåldtäkter eller när det är ”rätt” gärningsman. När det är ett tryggt fall och ingen kan opponera sig. Svart och vitt. Men här är det annorlunda.

Att gå ifrån att vara målsägande, med nedlagd utredning till att blir misstänkt för brott, borde vara en mardröm för vem som helst. Dessutom i ett land med utbredd korruption och med en så nedtystad våldtäktsproblematik som i Grekland. Borde det då inte finnas mer intresse? Nu när det lokala rättsväsendet valt att fullfölja åtalet mot ”Anna”?  Vem känner den tidigare misstänkte gärningsmannen, han som slapp utredas? På denna lilla ö?

Det här kan vem som helst råka ut för, i Grekland eller i något annat land. Oftast kvinnor dock.
Nu ser man hur lite intresse det verkar finns för en problematik med många bottnar, som är relaterat till sexuella övergrepp och våldtäkt, där rättsväsende, kvinnosyn och machoattityder är ingredienser.
Beror även det svala intresset på att svenska nätmän har samma åsikt som den avskedade ambassad-attachén; nämligen den att kvinnor falskanmäler för att få ut någon sorts ersättning eller som hämnd eller för att man ”ångrar” sig? Så låter det nämligen i svenska bloggar och i svensk medias kommentering när våldtäkt är uppe till debatt. För att inte tala om den kvinnohats-osande Flashback.

Borde inte media vara mer vakna här eller är det faktiskt ett val att inte skriva mer och för att stödja och hjälpa en svensk medborgare, och därigenom alla kvinnor? Är det obehagligt att skriva om ”Anna”-fallet och gräva i det för att det då synliggörs hur lika de svenska nätmännen är med kvinnoföraktande korrupta greker?

Tillägg: ”Anna”: friades från anklagelsen om falsk tillvitelse. Ev. kommer advokaten undersöka möjligheten att gå vidare med våldtäktsåtalet.

 

189. FRÅN ”LÖJLIGA FRUNTIMMER” DÅ TILL ”SKÄRPNING TJEJER” IDAG
26 januari 2012

Två herrar, Robert Aschberg och Leif GW Persson, ger en föreläsning med titeln ”Skärpning tjejer” under en båtkryssning. Kristin Lundell skriver om det: ”Är det kvinnor som ska rycka upp sig”.
Bara män nomineras till en Grammis för Årets musikvideo och Turteatern dödshotas för SCUM-manifestet. Är det kvinnor som behöver rycka upp sig då?

Historiskt är det nog knappast en skärpning som behövs från ”tjejerna”. De som vågat kämpa för kvinnors mänskliga rättigheter har varit kvinnor (=tjejer) med livet, hälsan, och friheten som insats. Så ser det förresten fortfarande ut 2012. Den kvinnliga krönikör som sticker upp mot mansväldet får veta att hon är just det – kvinna. Och inte människa. Könsord, nedlåtande omdömen om utseendet och mentalt tillstånd är det som kvinnliga debattörer möter idag. Från nätmän.
När kvinnor kämpade för rösträtt förhånades de av män med makt, för inte kunde kvinnor begripa politik. Ofta tyckt av just äldre herrar.

När kvinnor strejkade i den stora telefoniststrejken 1922 beskrevs de strejkande som ”prostituerade” av medias manliga journalister. Dessa mansbrigader beskrev också de kvinnor som talade för sina rättigheter då som att dessa hade ett språkbruk som kom ”från en usel bordell”. Vilket visade dels det mediala motståndets nivå (den tidens Flashbacknivå), dels vad journalister visste om språkbruk på bordeller och dels vilken kvinnosyn de hade.

Men ändå: Skärpning tjejer!

I arbetarrörelsens LO (som än idag är aktuellt) har kvinnor motarbetats länge trots att de utgjort en betydande andel av de anslutna. Att fruntimmer skulle tala och föreläsa ansågs löjligt. När kvinnor fick ordet lämnade de manliga ledamöterna rummet eller började läsa tidningar.

Men som sagt: Skärpning tjejer.

Under pigdebatten som har förts en stor del av förra seklet på olika fronter, från pigor till hembiträden, förhalade de män som styrde ut på att införa reformer för just denna skara arbetare ända till dess att det i princip inte fanns några hembiträden kvar. Alla stora manliga mansdominerade sektorer hade fått arbetstidslagstiftning sedan länge, men inte denna kvinnodominerade lågstatusgrupp. Den fick utgöra ett undantag alla år enligt den manligt dominerade politiken.

Återigen så: Skärpning tjejer.

Idag har vi andra mer tysta RUT-kvinnor som gör jobben, för att män ska slippa städa. Kvinnor som ingen vet något om eller vill veta något om. Men Skärpning tjejer, säger äldre herrar – de som inte behövt lära sig städa. I Sverige vägrar byggbranschen släppa in kvinnor – idag – trots att de få anställda kvinnor som finns där verkligen försöker få in kvinnor. Men det är ”tjejerna” som ska skärpa sig. I Sverige är Försvarsmakten precis lika kvinnofientlig idag som för 30 år sedan som visar i en avhandling. Så ser det ut lite överallt idag – men inga herrar behöver ”skärpa sig”.

I kommentarsfälten gillas de som hånar kvinnor allra värst och det dyker ständigt upp sexanspelningar, kränkningar mot krönikören osv. som om de som kommenterar inte visste redan vilka som borde skärpa sig. Vore det inte mera på sin plats att dessa två mediala män höll en föreläsning med titeln ”Skärpning MÄN”?

 

190. ÖKAD SEXUALISERING OCH ÖKADE PRESTATIONSKRAV 7 februari 2012

En  förkortad version av inlägget under Makt, kön och sexualitet Ohälsotal och ökad sexualisering  30 sep 2011.
I media idag skriver en debattör en artikel om unga flickors alarmerande ohälsotal: ”Självdestruktiva tjejer måste fångas upp i tid”.

Under år 2011 har BRIS granskat drygt 1 500 kontakter som rör psykisk ohälsa, och i de komplexa berättelserna om psykisk ohälsa ser vi många tonårstjejer med höga krav på sig själva att vara vackra och högpresterande i skolan. Krav som leder till ätstörningar, självdestruktivitet, sömnsvårigheter och ångest. Men trots att de här flickorna tidigt signalerar att de inte mår bra, så fångas de upp först när problematiken blir allvarlig och till och med livshotande.

I Susan Faludis bok Backlash visades att jämställdheten har gått bakåt och på vilka områden och även vilka krafter som har en agenda att driva kvinnor tillbaka i, till ett beroende av mannen och till en objektifiering. I USA pågår backlashen för fullt vilket syns tydligt i olika lagstiftning i delstaterna idag. Det inleddes redan på 80-talet. Jämställdhet och mänskliga rättigheter framställdes som något negativt för kvinnan. Svartmålningen av kvinnokampen hade ett syfte; att bibehålla manlig makt till varje pris.

Samma fenomen ser man även idag. Även idag svartmålas kvinnor som för fram kvinnorättsfrågor i Sverige. Det vet alla om som bloggar eller hörs i media. Svartmålningen kommer som ett brev på posten.
Flickors och unga kvinnors psykiska ohälsotal är idag högt. Faktiskt alarmerande högt.

Men få nämner vad den enormt ökade sexualiseringen av kvinnokroppen som skett och som sker, har inneburit. Samtidigt som flickor ska prestera i skolan har de också krav att vara söta, smala och åtråvärda. Från porren, reklamen och media strömmar ständigt samma budskap: kvinnan/flickan är en kropp. Få pratar om vad porren egentligen har åstadkommit med synen på kvinnokroppen. Att kvinnan förtingligas och att sexualiteten utgår från mannens kroppsliga behov. Utomlands kan man om skriva om vad porrens intåg gör med män och att övergreppen ökar i hemmen, men någon motsvarande diskussion finns inte i Sverige. Här är det tyst. Ändå visar ungdomsundersökningar att det är skillnad mellan könen på hur flickor och pojkar upplever porren. Det finns alltså all anledning att våga prata om porren.

I reklam, media och på nätet exponeras och objektifieras kvinnokroppen. På nätet bedöms unga flickor efter deras utseende och de förmodas att ställs upp på att objektifiera sig själva också.
Åsiktsmaskineriet om flickors kroppar som aldrig förr i historien varit så extremt utbrett.

Flickor blir tidigt kroppar samtidigt som de ska var duktiga och prestera. Inte undra på att ohälsan breder ut sig. Vad som är märkligt är att ingen gör något åt det. Vad kommer den ökade psykiska ohälsan hos flickor och unga kvinnor att innebära för Sverige i framtiden? Vad kommer den att kosta? Kanske är snart de ekonomiska argumenten det enda som biter när det gäller kvinnans jämställdhet idag.

 

191. DAGS ATT REAGERA MOT ATT VARA ANDRA KLASSENS MEDBORGARE
22 februari 2012

Chefredaktören för webbtidningen Feministiskt Perspektiv skriver om hatet mot feminister: ”Hatet mot feminister växer”. Hon reagerar mot det som inte mansmedia tycks reagera mot. kvinnohatet.
Hon skriver:

Var finns feminismens försvarare? Var är politikerna, ledarskribenterna, professorerna som reflexmässigt ställer sig upp och försvarar möjligheterna att verka feministiskt i en demokrati?

Samma dag godkänner sajten Newsmill utan problem att en signatur X skriver hatiska kommentarer mot feminism och kvinnors.  Ett sammanträffande som ser ut som en tanke. Denne anonyme bloggare har skrivet att ”En våldtagen feminist är en bra feminist.” Han har mordhotat tre kvinnor i samband med en teaterföreställning (men inte männen som var inblandade). Ändå har Newsmill inga problem med att låta honom fortsätta på samma sätt. Hade han fått skriva där om han uttalat sig på samma sätt mot judar eller romer?  Sannolikt inte. Men om feminister och kvinnor kan man skriva vad som helst om utan problem. Den är ”normalt”, det är normaliserat.

I radio uttalar sig en utav debattsajten Newsmills redaktörer, Sakine Madon, om det kulturella klimatet i samhället. Hon säger dock inget om det ”kulturella klimatet ” i sajtens egen kommentering. Däremot framhåller redaktören att sajten har många kommentarer som om det var det enda viktiga. Inte hatet som finns där utan att det är många som deltar i hatet.

Det är symptomatiskt för hur det har blivit i media idag; att ha många kommentarer är viktigare än att kvinnor har ett människovärde. Däremot får man inte skriva i kommentering om kvinnohatet – då blir för den åsikten censurerad. Så känsligt är det att ens nämna kvinnohatet som alla ser finns.  För om man benämner det, kvinnohatet, vid dess rätta namn, hur ska media då kunna sälja cellulit-rumpor, bantningskroppar, utvikta damidrottare, nakna skådespelerskor, ha sexannonser, blåsa upp kvinnors brott och förtiga mäns, avdramatisera våldtäkt till ”sex”, normalisera barnporr, gräva könsdiken i kommenteringen, förlöjliga kvinnliga politiker och använda kvinnokroppen på alla möjliga sätt i bildpubliceringar?

Hur mycket tjänar media på avklädda sexiga kvinnokroppar? Hur många klick – hur många miljoner? Hur mycket tjänar media på att släppa fram 1000-tals kommentarer som i ren bastuklubbsanda (AB:s eget citat) ondgör sig över feminism och kvinnor? Vad kostar kvinnans rätt?
Men media anser förmodligen inte att de gör några ”fel”. Ingen kan väl anklaga dem för något? ”Sälja ut kvinnan? Vi gör bara som övriga samhället ser ut”. Aldrig någonsin i historien har så många kvinnor och flickor farit illa som just nu globalt. Det är värre än någonsin förut. Hatet skadar. Även i Sverige.

SD kom in riksdagen 2010. Ingen journalist vågade ställa frågor om deras kvinnosyn. De har suttit riksdagen i 1,5 år nu och ingen kan missa att de är bakåtsträvare på jämställdhetens område. Ekeroth som granskats i TV om sina rasistiska kopplingar, skriver och uttalar negativt om feminism, men det granskas inte och inte heller kopplingen till Breiviks kvinnosyn.
På SVT forum har hela forumet övertagits av rasister och antifeminister som tar varje tillfälle i akt att vädra sin kvinnosyn. Det finns ingen debatt om att Public Service plötsligt är en arena för hat. Tvärtom.

I debatt i TV tar man in personer med ett direkt antifeministiskt perspektiv. Programledaren uttalar häpet att redaktionen överhopats av mail från dessa kretsar. Är det sant att de inte har begripit något om vad som har hänt senaste tiden? Att det är en strategi att mailbomba från dessa kretsar. Organiserat. Istället är SVT som ett redskap för denna anti-feminism. Eller väljer att vara det.
Samma Public Service som speglar den vite mannens härjningar i Thailand som en ensam, ömklig och ömhetstörstande person som ”alla” måste tycka om.  Det sker i en TV serie som kallas ”30 gr i februari”. En ensam mans behov av kvinnor som på löpande band tröstar honom anses ”normalt”.

De anonyma tröstande kvinnorna får vi inte veta något om.  De är bara en fond där de dyker upp runt strippstänger och i massagesalonger. Rekvisita. Kvinnor som ställer upp för den vite mannen när han vill det. Lydia Cacho, trafficking och Ecpat, är långt, långt borta. Inget makt-, köns- eller genusperspektiv var uppenbarligen närvarande varken i idén, i manuset eller i inspelningen. Public Service hjälper med denna TV-serie till att driva backlashen bakåt.

På sajter på nätet kallas kvinnor omväxlande för sliddjur eller horor som ett normalt språkbruk. Det vet media – de hänger där själva. Men ingen förfasas. Det är också en bild på det nedtystade kvinnohatet.

Sammanfattningsvis: i kommentering i media, i mailbombning och vilka som hörs och syns i media, är föraktet för kvinnan tydligt och det uppmuntras. Kvinnan förringas, nedvärderas och förtingligas. Men ska kvinnor, deras värde och deras kroppar vara en kassako för media?

Kvinnor som borde vara trötta på att hatas, att göras till kroppar, att vara celluliter och måttband, att vara utvikta i grabbiga sportbladet, att höra att prostitution är frivilligt för män som vill höra det, att höra att mannen har ett sexuellt tolkningsföreträde, att höra att våldtäktsoffer ljuger, att höra gråtande ”pappor” i media som misshandlar/våldtar/hotar i lönndom, att höra att ”folk tycker så” när folk är en kvinnoföraktande skara män, att rätten till fri abort plötsligt ska ifrågasättas. att höra om nedlagda förundersökningar i sexualbrott och att media inte reagerar mot dessa nedlagda förundersökningar i sexualbrott, att höra om uppenbara märkliga friande domar om våld mot kvinnor, att män ska tycka till om sextonåriga flickors sexualitet, att media inte tar upp rättsväsendets uråldriga kvinnosyn, att höra män ta över all debatt, att media låtsas som om hatet inte finns.

Kvinnor borde vara trötta på att vara andra klassens medborgare.  Fortfarande 2012. Är det inte dags att är Sveriges kvinnor reagerar och gör som man gjort på andra ställen när människor reagerar mot förtryck och åsiktsmonopol? Kanske kan en arabisk vår 2011 kan bli en feministisk vår 2012?

 

193. KRIGET MOT KVINNAN VÄXER I VÄST OCH I ÖST 22 augusti 2012

I DN skrivs om att republikanernas konvent kommer att föreslå ett abortförbud: ”Republikaner för totalt abortförbud sedan 2004”. Nyheten kommer efter att en republikansk senatorkandidat, Todd Akin, uttalat sig om något som han kallade legitima våldtäkter. Det skulle alltså finnas våldtäkter och legitima våldtäkter. Ungefär som åklagare Rolf Hillegren tidigare uttryckt sig.
En annan nyhet idag är att ett antal universitet i Iran förbjudit kvinnliga studenter. Skälet var att de helt enkelt var för duktiga.

Det har dragit – och drar – ett förnyat krig mot kvinnan över världen. Det har skett under samma tidsperiod som kvinnoförnedringen i porren har blivit värre. Excitationspunkten, den punkt där den som tittar, oftast mannen, blir upphetsad, måste hela tiden förflyttas. Det krävs mer våld, mer förnedring, mer smärta och allt yngre kroppar krävs för att intresset ska bibehållas. Samtidigt slår omfattningen av handeln med kvinnor och flickor för sexuella syften alla rekord och ett växande antal män i varje land ser det som sin rätt att köpa sexuellt tillgång till kroppar. Män som sedan hörs i ring P1 och sitter med i debatt.

Kvinnokrigets får näring från den föraktfulla känslan av att vara förmer, att ha rätt att kränka. De andra. Kvinnan alltid varit den första måltavlan i detta krig.  Våldet mot kvinnor har försiggått i varje tid, i varje kontinent, i varje land, i varje samhällsklass. Här och nu och då och därborta. I vissa länder kallas det sharia och i andra länder kristen moral.

De som försvarar abort säger att kvinnan ska ha rätt att bestämma över sina kroppar. Det är dock att förminska frågan. Det handlar inte om sina egna kroppar; det handlar om vem som bestämmer över vad som är en kvinnokropp och vad den ska användas till. Men måste alltså gräva djupare för att förstå och för att hitta orsaken. Man måste ner till spermier och till det sexuella tolkningsföreträdets herravälde. Den ukrainska gruppen Femen har förstått det när de klär ut sig i kukdräkter för att protestera mot prostitution.

Tyvärr har varken demokrater i USA eller vår svenska demokratiminister förstått det.
I en debatt i radioprogrammet Människor och tro, som väl snarare borde heta Män och tro, debatterade Birgitta Ohlsson med en kristdemokratisk abortmotståndare. Ohlsson sa då det vanliga: kvinnor måste ha rätten att bestämma över sina egna kroppar.
Vad hjälper det när det är kvinnor förutsätts strippa, som ska bindas och piskas, när det är kvinnor som ska stå på rad och väljas som levande köttstycken, när det är kvinnor som ska ta på sig burka eller stilettklackar, när det är kvinnor som ska kläs av i media och allt sker under samma förevändning, rätten att bestämma över sin egen kropp? Och allt kallas ”frivilligt”?
Visst – det förekommer våld, grooming, hot, normalisering, hemlöshet, känslomässig avtrubbning känslor men det bortser liberalister lätt ifrån. Det är ju ”frivilligt” att fläka ut sig. Det är ”frivilligt” att banta hysteriskt och stå med måttband i alla tidningar. Det är ”frivilligt” att vara hemma med barn, vabba och gå ner i deltid. Allt är” frivilligt”. Men kvinnor rätt är så mycket mer än att bestämma över ”sina kroppar”. Det handlar om könsmaktsordningen och om patriarkatets makt som verkar lika bergfast som stenfigurer av Påskön.

Varför bekämpar inte republikaner i första hand kvinnohandeln? Varför ondgör sig inte Akin över det istället för abort? Svaret är könsmaktsordningen. Varför vill Iran förbjuda kvinnliga studenter? Varför har aldrig någon någonsin velat förbjuda manliga studenter? Svaret är könsmaktsordningen.
Kriget mot kvinnan vinner ny mark. Men det går att rubba stenfigurer: de har kommit dit en gång – de kan flyttas. Men det är det viktigt att förstå att abort är ett utryck för manlig makt över vad som definierar sexualiteten över kvinnans val. Kvinnan har inte valt att mannen ska bestämma vad som är sex.

Sharialagstiftning bygger på könsmaktsordningen men i väst har vi ”västerländsk sharia”. Men vi kallar det inte så, vi kallar det demokrati och yttrandefrihet. Vi har partier och partiföreträdare som arbetar mot abort. Både SD och KD vill begränsa kvinnors frihet. Båda dessa partier vill också förbjuda pappamånader och genusvetenskap som om de i hemlighet beundrar sharialagen.

Det finns radikala antifeminister som vill ha kvinnan in i hemmet igen och försvåra för skilsmässa. Kvinnohatare som hävdar att kvinnan försöker stjäla sina egna barn och ”hjärntvättar” dem.  Att kvinnor ”planterar minnen”. Antifeministiska män som vill förklara förtryck av kvinnan med biologi och att mannen behöver ”sex” av naturen, om vill ha könsroller som stänger in och begränsar flickor, som vill ha bort forskning om könsroller och hur de styr oss samtidigt som de kämpar för att upprätthålla dem som de gör allt för att upprätthålla dem. De som hävdar att kvinnor ljuger om våldtäkter och som använder Assangefallet för att smutskasta kvinnor och alla de som försvarar kvinnors rätt.  Detta är västerländsk sharia.

I Iran krävs två kvinnor för att det ska bli ett våldtäktsåtal. Kvinnans vittnesmål är hälften så mycket värt som en mans. Offret för våldtäkten räknas bort, hon är ju kvinna. Det krävs alltså två ytterligare kvinnor för varje man som vittnar. Har vi inte samma i Sverige fast vi vill inte prata om det? I Iran straffas den kvinna som tvingas ut i prostitution medan hallicken får milt straff. Männen som köper går alltid fria. Det spelar ingen roll att det är jurister, höga polischefer, och höga militärer och att samma personer även är inblandade i rättsprocessen. Har vi inte samma i Sverige? I praktiken. Att kvinnorna och flickorna straffas?  Prostituerade skickas hem utan ersättning eller skadestånd, hem till en framtid i prostitution med sina förövares släktingar.  Inte ens barn som våldtas får ersättning utan de förödmjukas ännu en av rättsväsendet. Våldtäktsoffer demoniseras medan misstänkta behandlas med överseende. Kvinnor som försvarar sig mot våld sätt i fängelse.
Sexköpande män skyddas mot offentlighet och misstänkta våldtäktsmän skyddas från närgångna frågor. Män har rätt att utreda och döma utan att redovisa sin kvinnosyn. Det är inte ens en fråga. Rättsväsendets representanter

Det är därför ordet könsmaktsordningen måste börja användas igen. Ordet som förklarar varför kriget mot kvinnan fortfarande får fortgå både i väst och i öst.

 

193. SJÄLVBILDEN SOM JÄMSTÄLLDHETSLAND KRACKELERAR 10 september 2012

Anna Laestadius Larsson skriver en krönika om EU-kommissionär Vivianne Redings förslag om att EU ska lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser. Krönikan har rubriken: ” Anna Laestadius Larsson ”Pinsamt svenskt stöd mot kvotering.”
Sverige har som bekant, med (o)jämställdhetsminister Sabuni i täten, uttalat ett motstånd mot kvotering. Har man följt jämställdhetsdebatten och kampen för kvinnors rätt i några år är inte detta förvånande. Det som är förvånande ät att media, politiker och någon slags allmänhet fortfarande tycks tro att Sverige är någon sorts föregångsland per automatik på jämställdhetens område. Oavsett vad som händer. Tror man att det är en naturlag? Tror man inte att jämställdhet kan gå bakåt? Men det är precis vad som hänt i Sverige, det går bakåt.
Jämställdhet och kvinnors rättigheter får erövras varje dag. Varje gång man slappnar av, börjar hjulet rulla bakåt. Nätet har bidragit stort till att det rullat bakåt – till backlashen.

Jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter är en mosaik. Kvotering till bolagsstyrelser är en del av denna mosaik, men en viktig del eftersom det slår mot makten direkt. Det slår mot de herrklubbar där man på broderskapets vis, bröder emellan, kan komma överens informellt, kan förlägga de viktigaste besluten till bastuklubbar och ordenssällskap, till whiskyträffar och strippklubbar.  Varför kritisera andra länders styrelseskick med religiösa brödraskap i spetsen, om inte Sverige är bättre? Vi må ha en politisk vald makt, men näringslivet är den dolda makten där vår politik styrs osynligt. Den som påverkar oss alla. Inget löses över en natt, men kvotering är ett absolut nödvändigt steg för att komma framåt. Enstaka kvinnor som sitter i dag sitter på nåder, de ska uppfylla de manliga strukturerna ändå. Ju fler, ju längre tid, desto större kraft att förändra.
Nyligen lade KD ett förslag om att barnbidraget skulle delas, för att det är ett viktigt symbolvärde sa (Sveriges svar på Sarah Palin) Emma Henriksson. Någon konsekvensanalys gjordes inte. Skulle kvinnor drabbas ekonomiskt skulle det allmänna ställa upp. Det var en viktig symbolfråga ansåg Palin-Henriksson. Är det den typen av symboliska beslut som behövs?  Att kvinnors ekonomi fortfarande är starkt eftersatt, att antalet fattiga barn och därmed mödrar ökar, att kvinnor fotfarande är de som tar nästan all föräldraledighet, vabbar, jobbar deltid, det överser KD snabbt med när politiken ska främja de aggressiva antifeministiska nätmännens agenda Hur ska Sabuni då våga stödja kvotering? Om hon nu skulle vilja?

I Sverige hotas och hatas kvinnor som skriver om våldtäktsmännens ansvar. I Sverige vågar inte Ask kriminalisera de män som köper barn, tonåringar och kvinnor utomlands. Hon vet att hon då skulle hotas och hatas. De aggressiva nätmännen skulle reagera. I Sverige får man inte skriva en bok om skilsmässor utan att hotas och hatas. I Sverige får man inte ens ifrågasätta om barn leker fritt eller inte, utan att råka ut för mordhot. I Sverige får man inte spela en teaterpjäs om manssamhället utan att få polisbeskydd. I Sverige håller regeringen en presskonferens om satsningar i relationsvåld utan att en enda gång nämna männens ansvar – en presskonferens där Sabuni själv var med. I Sverige hatas och hotas en krönikör som skriver om 27 000 misshandlade kvinnor i Sverige. I Sverige skuldbelägger fortfarande domstolar våldtäktsoffer och offer för trafficking. I Sverige förlorar kvinnor vårdnaden som vill skydda sina barn. Det går att fortsätta hur länge som helst
Inget av detta hat och hot mot kvinnor som tar plats och skuldbeläggande av kvinnor i rättsprocesser har regeringen uppmärksammat. De verkar inte bry sig. Däremot bryr sig regeringen om att männens supremati i styrelser ska upprätthållas. Hur länge ska man hålla fast vid föreställningen om Sverige som ett föredöme på jämställdhetens område? Hur länge ska Sverige spegla sig i en falsk spegelbild?
Nätet har inneburit att denna spegelbild krackelerat för Sverige har nu en ökande aggressiv normaliserad maskulinisering. Det är en farlig utveckling för Sveriges kvinnor.

 

194. BUSSLASTERNA ÄR OK – MEN INTE STYRELSEBORDEN   23 oktober 2012

EU-kommissionen har förkastat förslaget om kvotering till styrelser: ”Omstridd kvotering stoppad i EU” och stödjer inte symbolfrågan om att kvotera till bolagsstyrelser.

Denna konservativa församling har återigen valt att kvinnofrågor inte är viktiga. För en tid sedan producerade EU-kommissionen en video om att science är en ”girl thing” med rosa bakgrund och ”tjejer” i högklackat och korta kjolar. Hur ska de som producerar en sådan smörja kunna vara progressiva och stödja att kvinnor ska kunna bryta de sega mansdominerade strukturerna i bolagsstyrelser?
Få områden är så könsstrukturellt konservativa som de där pengarna och makten finns. Det är bara så: vill man ha en förändring måste man lagstifta. Det kommer inte annars. Det är tydligen rätt att bestämma över bolag när det handlar om försäkringars könsneutralitet. Då är det inte fel att blanda sig i bolagens självstyre. Men det är uppenbart att när det gäller den makten och pengarna – då ska broderskapets förmåner behållas.

Det händer inget utan kvotering.  Det händer aldrig något till kvinnors fördel utan kvotering. Det handlar inte om kompetens – det handlar om acceptans för könsdiskriminering. Att det är mycket känsligt med just makten i styrelser vet vi från diskussionerna om kvotering härhemma. Liksom i Sverige så styrs EU inte bara av politiker utan av den ekonomiska makten av näringslivet och deras pengar. Det är därför det är viktigt att bryta sönder oheliga allianser. Men då verkar maktens brödraskap att vara livrädda för förändringar.

Vad ska hända med sättet att prata, rätten att få skämta på bröders vis, att få åka på tillsammans med de kostymerna på resor och konferenser, att få gå på ”Gentlemens Club” efter långa möten och att få beställa ”high class escorts” om kvinnor tar plats? Hur skulle man få behålla manliga privilegier om några kvinnor ställde till det? Då måste maktens män kanske börja tänka efter vad de gör och vad de skämtar om. Då får de kanske obehagliga krav på sig att behandla kvinnor som människor. Då kan de inte ta beslut som detta om sina ”duktiga” säljare som the Guardian skrev om tidigare i år:

Ett tyskt försäkringsbolag har erkänt att de belönade sina 100 bästa säljare med ett sexparty i Budapest, dit minst 20 prostituerade hade hyrts in. Enligt närvarande vid tillställningen bar kvinnorna färgkoder som angav vilka män som fick ha sex med dem. Kvinnor med vita band ska ha varit reserverade för de allra bästa säljarna.

Skulle en kvinna godkänna det? Men kommissionen väljer väg. De godkänner inte kvotering.
Men de röstade också ner att kriminalisera att köp av traffickerade flickor och kvinnor. De ansåg att männens rätt till kroppar måste gå först. De ska till och med ha rätt att betala till hallickar för att få sexuell tillgång till unga östeuropeiska lurade kvinnor, de egna EU-barnen från unionens fattiga landsändar.

Man reagerar mot bortdrivande av romer men inte mot att romska flickor säljs över hela EU på gatorna och på bordeller. Man reagerar inte mot de busslaster av kvinnor som skickas som levande varor med EU-parlamentets flytt mellan Bryssel och Strasbourg. Det fortgår år efter år, ingen låtsas om det. Eller att dessa unga EU- medborgare blir avsläppta ur bilar och blir tillsagda att gå över gränsen för att väcka mindre uppmärksamhet än om de kommer i buss. Men trafiken får fortgå, kvinnokroppar till EU-parlamentets män fortsätter att köras fram och tillbaka.
Det talar kommissionen tyst om. Den kränkningen är ok.
Däremot anser man att det kränker bolagsstyrelser om det kommer in kvinnor där på lika villkor. Kvinnor ska inte ha makt. De kan däremot uppenbarligen bussas och köras som prostituerade över hela EU. Den ständigt ökande handeln med kvinnor och flickor är en lukrativ business – och ett bra sätt att köpa politikers röster.

Det har aldrig någonsin funnits så många män som köper så många kvinnokroppar för det de kallar sex, som nu. Aldrig för har så många europeiska män sett på kvinnor som varor som nu. Hur ska de kunna fatta beslut om att ge kvinnor lika rättigheter att sitta bredvid män vid borden?

 

195. KVINNOR OCH MÄN LEVER I OLIKA VERKLIGHETER – ÄNNU
6 november 2012

På tal om kvinnor och män 2012 – SCB:s lilla häfte om jämställdhet har kommit idag. I en ledare i AB skrivs om olika delar i statistiken; kvinnors sämre ekonomi, det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen, att kvinnor är mer otrygga, att kvinnor har sämre politisk representation (fortfarande) och att kvinnor har en osäkrare arbetsmarknad.

Kvinnor och män lever i princip olika liv i Sverige och kvinnor har det lite sämre på alla områden.
Det börjar med att flickor får lära sig att vara söta och ha tajta kläder, med rosa prinsessavdelning för flickor och svart-blå kampavdelning för pojkar i leksaksaffärerna. Med utseende, mode, smink, sexualisering för flickor i tidig ålder. Med sexistiska dataspel och Flashback-anda för pojkarna.
Könsåtskillnaden börjar tidigt och den fortsätter.

Det fortsätter i studierna men med ett visst förändrat beteende hos flickorna eftersom något fler börjar studera på traditionellt manliga områden. Något motsvarande beteende finns inte hos de unga pojkarna. Arbetsmarknaden är dock i stort sett helt segregerad. Det är som det är en osynlig men ändå välkänd och accepterad könsapartheid.

Kvinnor jobbar inom lågbetalda arbete inom omsorg, vård och skola. Männen jobbar med högbetalda arbeten inom finans, teknik och data. Kvinnor är hemma med små barn, arbetar deltid och tar hand om i stort sett allt hushållsarbete. Mannen med små barn jobbar mer, fixar i garaget och i trädgården. Små flickor lär sig tvätta kläder, små pojkar lär sig klippa gräsmattan.

Så är det då brottsligheten. Kvinnor misshandlas fortfarande i nära relationer, kvinnor våldtas, kvinnor stalkas, kvinnor får höra att de ska undvika parker och ensliga områden och att de inte ska klä sig fel. Samtidigt pumpar hela modebranschen och media ut budskapet att de ska klä sig sexigt för det manliga ögat. Kvinnor som joggar, promenerar och solar ensamma är försiktiga och ser sig om över axeln. Otryggheten är ständigt närvarande. Det är en verklighet kvinnor delar som män har svårt att förstå.

Lagstiftningen och rättstillämpningen talar också sitt tydliga språk om vilket värde kvinnor har.

Kvinnor får fortfarande höra att de provocerat fram misshandel, att de betett sig ”fel” innan en våldtäkt och att de umgängessaboterar om de sätter barnens säkerhet främst. Män som köper kvinnor får samma böter som om de slängt skräp och skyddas också från offentlighet. Att sälja kvinnors kroppar är nästan alltid ett ordningsbrott och inte ett personbrott.  Kvinnan i prostitution blir alltså som det skräp på gatan om sexköparna slängt.  Till allt detta ska adderas det som är relativt nytt – kvinnor möter idag ett hat på nätet och det drabbar flickor allra mest.

Kvinnor och män lever faktiskt fortfarande rätt olika liv. För att åtgärda det måste man först förstå att det förhåller sig så.

Som en ödets ironi: I anslutning till den här ledaren på samma webbsida ligger just nu en ”nyhet” som förstärker traditionella könsmönster och kvinnors underordning – en kvinna som antas ställa upp för mäns behov av ”ömhet” och göra det mot betalning.  En kvinna som ”kramas” och ”gosar” med män i en säng. De betalar – hon ställer upp. AB visar genom att inte problematisera den här nyheten att den egna ledarredaktörens försök till att synliggöra orättvisor och diskriminering begränsar sig till just den texten. Varför?

 

196. DÅ SOM NU SKYDDAS MÄNNEN MED MAKT
9 november 2012

En debattartikel om filmen Call Girl som har premiär idag på bio. Kvinnolobbyn har skrivit artikeln som har rubriken: ”Callgirl exploaterar flickorna en andra gång”.
Artikeln tar upp ett viktigt tema som alltför ofta tycks upprepa sig, både på film, i litteraturen och på TV. Man fokuserar på utnyttjandet av kvinnor genom att utnyttja dem på nytt. På det sättet förstärks föreställningen och normaliseringen utav att kvinnor är till för fägnad åt män.

Det som media snarare tycks intressera sig för är huruvida en av filmens karaktärer liknar en viss minister. På detta sätt slipper de fokusera på männen med makt, deras beteende då och deras beteende idag. Vad som skedde på 70-talet är vidrigt. Både att det skedde och hur det skedde. De män som var inblandade då finns än idag i debatten. De får tillfrågas inför val, de får vara med i radio, de får prata ut i Min sanning.  Man vårdar minnet utav dem som inte finns i livet längre. En finansminister, en polischef, en skådespelare – och andra. De inblandade då var otaliga maktmän; i rättsväsendet, både domare och åklagare, det var journalister, det var militärer, det var näringslivets toppar, det var adeln, det var uppkomlingar och det var de allra finaste av de finaste i Sverige.

Alla skyddades de. Ingen behövde schavottera. De kunde stå och bedyra falskheten i härvan och bli trodda. Media höll tyst. Där sattes en agenda vi än idag lever med. Men kvinnorna: de hängdes ut. De offentliggjordes i rättegången. Medan de fina horkarlarna kallades 1,2,3 osv. fick kvinnorna sina personnummer uthängda. Och media nappade, kvinnor visades ingen hänsyn, de fick schavottera på ett skandalöst sätt. Ingen har inte bett om ursäkt för det ännu. Men barnen – de minderåriga flickorna – dem gömde man undan.
Dessa flickor fick inte ens vara med på rättegången och vittna om utnyttjandet. Istället valde man i samförstånd att låtsas som att de inte fanns eller att de inte gick att hitta trots att den polis som upprördes mest över detta, hittade dem omgående när han väl på eget initiativ sökte. Åklagaren var insyltad över öronen, han och hans åklagarvän täckte upp.
Det var inte jäv – det var korruption. Där lärde sig Sverige något: Sverige lärde sig hur man gör.

Makten fick träning, media fick träning.

Den nedlagda Stockholmsutredningen till 90-talets stora härva, lades ner efter medias hetsjakt på ett utsatt barn. Där deltog en känd journalist, som för övrigt också var med i Min sanning. Han fick dock inga frågor där om sin roll under 90-talets jakt på detta utsatta barn.

Nu har vi den totalt mörklagda Lindberghärvan där Sverige inte längre behöver en dementimaskin som på 70-talet utan endast en enda dementipresskonferens. Då lyder medias stora drakar. Ingen vågar, det är för mycket att förlora. Jobbet, äran, karriären. Då som nu skyddar media männen med makt och flickor och kvinnor offras. De är stapelvaran för männens sexuella lustar med åtföljande kvinnosyn.

Är det konstigt att jämställdheten står och stampar, att media har reklam för bröstförstoringar och strippklubbar, och att vår justitieminister vill att torskarna ska ha resten av världens flickor att utnyttja, att de få sexköpare som lagförs bara får 50 dagsböter när tystnadskulturen som de grövsta sexualbrotten förtigs?

Ett som man kan vara säker på att hade det ”bara” varit kriminella, invandrare och arbetarklass som utnyttjade unga flickor och kvinnor hade Sveriges politiska och mediala makt för längesedan höjt straffen och hängt ut förövarna. Nu är det maktens män som är horkarlar, därför skyddas de. Samma beteende upprepas som under 1800-talets reglementering, under 70-talet som idag på 2010-talet: mönstret går igen: det är maktens män som ska skyddas till varje pris.

 

197. MACHOPOLISEN SOM SKAPAR OTRYGGHET 14 november 2012

För ett år sedan blev en ung kvinna inlastad i en polispiké utav fyra poliser i Borås och avsläppt utanför stan mitt i natten. Det var i november och hon hade varken pengar eller mobil. Borås tidning har skrivit mycket om fallet.
Anledningen var att polisen störde sig på henne och inte tyckte att hon flyttade sig tillräckligt snabbt när de kom körande. Som försvar för sitt agerande hävdade de inblandade poliserna också att kvinnor ”brukar bråka”.

En utav polisens uppgifter är att skapa trygghet och att beivra brott.

Här skapar inte bara de inblandade poliserna otrygghet genom att de kör iväg en person och dumpar denna, de skapar dessutom grogrund för ett brott genom att göra så mot en ung kvinna eftersom kvinnor är överrepresenterade som offer i sexualbrott, t o m kraftigt överrepresenterade.

Det är till och med så att polis brukar gå ut och varna just kvinnor från att gå ut på vissa ställen och att vara ensamma mitt i natten. Polisen är inte alltså inte sena att skuldbelägga kvinnor för deras beteende något som de inte gör med någon annan brottsofferkategori, eller förövare. De säger till exempel aldrig att män ska stanna hemma eller undvika vissa ställen.
Den som hade ansvaret i pikébussen åtalades för tjänstefel. Det kunde ju vara några rötägg, några poliser som inte skulle vara poliser. Illa, men det finns ju sådana, det vet vi sedan förr.
Det blev en rättegång som rapporterades om i media. Då tror man att det är självklart att de andra poliserna tar avstånd från det här beteendet mot en ung kvinna.

Men inte.

Under rättegången i tingsrätten infinner sig både civilklädda och uniformsklädda poliser för att stötta det åtalade rötägget. Samtliga dessa poliser tycker sålunda att det är ok att köra ut en ung kvinna och dumpa henne ensam mitt i natten utan skydd av någon. Kan vara bra att känna till. Detta är ett uppenbart machobeteende och markerar en kvinnosyn som är helt oacceptabel.

 

KVINNODAGEN


198. KVINNODAGEN
8 mars 2012

Idag är det Internationella kvinnodagen och det skrivs mycket om kvinnors situation i media, både i Sverige och globalt.  Detta är en dag som behövs mer än någonsin.

I Sverige går jämställdheten bakåt, jämställdhetsmål tas bort, män gynnas av mer den ekonomiska politiken, kvinnor objektifieras mer än någonsin förr, kvinnohatet breder ut sig på nätet, kvinnor hotas och skräms till tystnad, rätten till abort ifrågasätts både i Sverige och i andra länder av könskonservativa män, kvinnans plats är i hemmet anser fortfarande både svenska och utländska extremister, kvinnor misshandlas fortfarande till döds av män i nära relationer, våldtäkterna tycks inte minska utan snarare öka och de kvinnor som uppmärksammar våldet hotas.

Listan kan göras lång på de ekonomiska, sociala och politiska orättvisorna som drabbar kvinnor.

Detta är en dag som kan göra skillnad om DU som kvinna bestämmer dig för att börja agera.

I det här inlägget kommer ett antal olika områden tas upp som ligger utanför det som vanligen talas eller skrivs om i media när kvinnofrågor avhandlas: kvinnor våldtäkter, löner och kvotering. Här kommer att exemplifieras och sedan uppmana till vad enskilda kvinnor kan titta efter och regera på. Det finns nämligen strukturer som är både osynliga och ändå synliga dagligen som håller tillbaka kvinnor, som talar om att de är kroppar och varor till män och att männens värld och deras värderingar automatiskt är det bästa. Detta utan att någon tycks reagera.  Det är så ”normalt”. En sorts politisk korrekt sexism. Men det är ett massivt, både subtilt och helt öppet, förtryck och en normalisering till att vidmakthålla förtrycket.

Nedan följer ett urval av områden i samhället som bidrar till könsförtryckande strukturer, vissa mer specifika, andra mer övergripande.

Mode
H&M, KappAhl, Lindex fortsätter hänga ut mjukporr år efter år i vårt offentliga rum med avklädda kvinnokroppar i förföriska poser, en signal till alla kvinnor att underkläder har en för att tjusa män. Män och kvinnor som står och väntar på samma hållplats får ett otvetydigt budskap, kvinnokroppen finns till för män.

Kommuner och landsting
Kommunala däckkampanjer om att en ska köra som en kärring, inte att en ska köra lugnt är fortfarande förekommande. Landstingsgubbar skriver att en kommande landshövding ska kunna bada bastu.
Södersjukhuset låter en chefsjuksköterska ”brainstorma” fram sexistiska annonser.

Herrklubbsjournalistik – en stor omhuldad genre inom media
En redaktör på GP omskriver samhällsproblematiken prostitution i ordalag om att det handlar ”dansglada damer och gentlemän som lutar sig mot varandra” och trivialiserar därigenom våld i prostitution och gör torsken till en artig ”gentleman som dansar”.  Det är så långt ifrån alla rapporter om våld mot kvinnor i prostitution som man kan komma. Det är ett vanligt medialt fenomen som upprepas gång på gång, prostitution blir något skojigt och trevligt utan att makt och genus diskuteras. Det är som om skulden är för tung för manliga mediepersoner att bära annars. Ett annat exempel är när krönikörer på t ex Aftonbladet uppenbarligen flörtar till antifeminister genom att visa ett öppet kvinnoförakt, för att  han inte kan låta bli att  vara  ”skönt politiskt inkorrekta” eller någon liknande floskel för att få visa sitt kvinnohat. Naturligtvis tycker inte de att de gör något fel och att de fortfarande ska ha samma anseende kvar, som om inget egentligen hänt. När landets största tidning uttrycker att ”Champagne i badkar och festklädda unga tjejer som förgyllde festen” normaliseras att kvinnor är en utsmyckning för en fest och att en ”fest” = manlig tillställning.
Det är inget annat än unken ordenssällskapsjargong.

Metros krogjournalist skriver hänfört och masochistiskt om en restaurang som ser ut som en bordell samtidigt som han hånar kvinnor som funderar över genusaspekter, vilket både han själv och Metro borde göra.

En mångårig manlig journalist med ett studioprogram i P1 (som t o m kallar sig feminist ibland) kallar Aktuellts nya design för en fransk bordell. Hur vet han det och varför är det så många män som är så fascinerade av prostitution ur ett unket herrklubbsperspektiv så fort de får chansen?
Varför är det viktigt för de kvinnliga lyssnarna och läsarna att hela tiden få veta att de är sexuella objekt i världen som en normalitet? Listan kan göras lång, det förekommer i stort sett dagligen i alla medier att prostitution normaliseras. Kvinnor ska bara acceptera att bli förtingligade och inte bara i dessa unket cigarrdoftande inslag utav även i s k seriösa sammanhang, kultur, politik och ekonomi, det är männens värld som är självklar utgångspunkt. HELA tiden.

Musik
När festivalarrangörer inte ens försöker få ett bredare urval med motiveringen:
Jag respekterar verkligen jämställdhets­ideal, men det är inget jag kan lägga in i mitt arbete och jag är stolt över att jag inte gör det,
När musik ska marknadsföras görs det alltid med nakna kvinnokroppar, svenska ”pojkband” är inget undantag. Eller när unga kvinnliga artister vill göra något som ”bryter mot normerna” och klär av sig nakna för att chocka.

Trakasserier mot kvinnor
Attacker mot främmande kvinnor i affärer, på allmänna platser, parkeringsplatser, eller på bussar och tåg händer då och då. Många har kanske sett filmen där en ung kvinna helt sonika knuffas ner på ett tunnelbanespår av en äldre man som är förbannad – på en annan man. Att främmande män som tar sig rätten att attackera vilken kvinna som helst för att hon är kvinna och därmed lite mindre värd, lite lättare att gå på rent fysiskt, det ser vi lite olika exempel i kollektivtrafiken, på hållplatser, i affärer eller i biltrafiken.

Förmodligen kommer långt ifrån inte alla dessa händelser till kännedom för en bred allmänhet. Det är lättare att gå på dem som står under i rang, att sparka nedåt – när frustrationen riktar sig mot någon man som en inte klarar av, går man på en kvinna – vilken som helst, gammal som ung.
Det sker för att kvinnor är andra klassens medborgare – fortfarande – och det mänskliga värdet är lite mindre. Det finns också män retar sig på kvinnor, fega och kvinnohatande män. Ibland stannar det vid verbala hånfulla påhopp som dyker upp var och när som helst från främmande män som bara kvinnor förutsätts acceptera.

Reagera och ställ upp för dina medsystrar!
Stå inte tyst bredvid för att inte just du drabbades av dessa trakasserier eller attacker. De är att anses som ett angrepp på alla kvinnors värde! Vi kan göra skillnad.
Ta ställning mot trakasserier mot kvinnor, gör en mur av stöd runt om, ställ upp för systrar i nöd.

TV och radio och ”folket” och annat.
Tänk på hur ordet ”folk” används. Är det bara män som har reagerat och därmed får vara folket i ”folk” säger? Eller inräknas även kvinnor i ”folk”? Kräv att kvinnor skildras som kvinnor och inte som modeller eller trånande objekt till våldsamma män i nyheter och tv-serier. Reagera mot alla nakna kvinnokroppar och att kvinnor görs till makars bihang i serier. Inslag efter inslag skildras mäns politiska värld som om inte kvinnor fanns.
De kvinnor som skildras finns vid sidan av som en avvikelse från normen. Det kan visa sig i ett reportage om cyklister i Turkiet som oemotsagt får säga att kvinnor som cyklar utsätts för sexuella angrepp av män som inte får tillräckligt mycket sex och därmed ursäkta sexuella trakasserier utan att det problematiseras utan det framhålls snarare som en sanning. Eller där man intervjuar utländska manliga redaktörer för damtidningar som hävdar sin rätt till kyskhet från kvinnors sida, men samtidigt flinar över sexiga kvinnor från utlandet. Det sker normaliserat och oproblematiserat.

Domstolar
När domstolar friar gärningsmän i våldtäktsmål med motiveringen att kvinnan var för full, eller för nykter, eller att hon dristar sig till att uttala att mannen har en negativ kvinnosyn, är det ett tydligt tecken på att domstolarna tar mannens perspektiv helt och hållet.  När domstolar dömer till dagsböter för sexualbrott där andra länder dömer till fleråriga fängelsestraff är även det ett tecken på samma sak.
Nyheten att en svensk man får fem års fängelse i Kambodja för att ha köpt två barn, pojkar 15-16 år, för att ha sex med dem når oss. Det hade knappast hänt i en svensk domstol. Hade en man köpt två 15-16-åringar i Sverige hade han fått dagsböter på kanske 12 000 kr. Högsta domstolen har flera gånger gått i bräschen för att inskränka kvinnors och barns rättigheter. Reagera mot vårt domstolsväsende. Maila justitiedepartementet. Kräv förändring.

Kränkningar mot kvinnor förbigås
Kränkningar mot kvinnor förbigås helt om det sker i ett sammanhang där finns en annan kränkning t ex mot etnicitet. Då försvinner kränkningen mot kvinnan, den ”äts” upp. Kränkningar mot kvinnor anses ibland inte ens värt att uppröras över.  Det gäller Breiviks antifeminism och det gäller i andra sammanhang. I en artikel om en hackad webbsida där kvinnoföraktet som lades in döljs i ordet ”obsceniteter” med där det nazistiska budskapet förkastas – men inte kvinnohatet – framkommer att media inte gjort upp med sin egen kvinnosyn.
En nytillträdd generaldirektör skojar om att han skrivit om att knulla (prostituerade) kvinnor i annat land. Det är ett grovt oetiskt och könsmässigt övertramp men ändå accepteras det både av media och i regeringen som utnämnde honom. Det är en tydlig signal att det är ok att kränka kvinnor, man göra ändå karriär. Den här GD:n är heller inte ensam och det händer även med artister och författare att de kan kränka kvinnor och ändå fortsätta sin karriär obehindrat.

Företag
Håll koll på företagens reklam och deras bilder av kvinnor och vilka ord de använder. Om ett båt- eller bilföretag lägger unga avklädda kvinnor som kuttersmycke medan mannen kör båten eller bilen – reagera.

Flygbolag.
Ett lågprisföretag envisas med att kränka kvinnors värde gång på gång. Då återstår bara bojkott.

Leksaksaffärer
Där upprätthålls en strikt uppdelning i en rosa dammsugar-dockavdelning och mörkblå krigaravdelning, Ta upp det med personalen eller bojkotta affären.

Reagera!
Maila om rubriker, ordval och bildval i media, om reklam, om innehållet i TV och radioprogram, till klädaffärer, till arrangörer i musik, dataspel, eller mässor, till kommuner som vägrar inse att de som inte hörs OCKSÅ finns vare sig det gäller daghem, skola, eller cykelvägar eller belysning och röja buskage. Bilsamhället är framtaget av män till män – kräv ett samhälle för alla. De könskonservativa kvinnoföraktande männen gör det hela tiden, de mailar, ringer, startar partier, de hörs syns och påverkar som en strategi. Nu måste VI höja våra röster! Låt kvinnodagen bli ett startskott för att börja höras!

 

199. PÅ KVINNODAGEN BLÅSER EN ISKALL VIND 8 mars 2013

8 mars och Internationella kvinnodagen. Igen.
Det skrivs återigen en mängd artiklar och krönikor i som behandlar Dagen på ett eller annat sätt.

Ute i världen kämpas det på många håll för kvinnors och flickors rättigheter och idag finns anledning att vara glad för det som hittills uppnåtts och att ta nya tag för att kämpa vidare med allt det som finns kvar att göra för att alla människor ska ha samma rätt till sitt liv, sin hälsa, sin sexualitet, sin ekonomi, sina juridiska och politiska möjligheter.

Men tyvärr finns det ute i Europa nu en iskall vind som blåser kallare och kallare.

När kvinnor skulle behöva ägna kraft åt diskriminering, förtryck, mäns våld mot kvinnor, mot sexuellt våld, mot den ökande prostitutionen, för ett mer politiskt inflytande och allt annat så behövs mycket kraft läggas på abortfrågan.
Det är effektivt sätt att styra upp och förkväva kvinnokampen.

Att ta kraft från kamp mot försäljning av kvinnors och flickors kroppar, prostitutionen,  till att behöva försvara att alla kvinnor och flickor ska slippa tvingas till att göra livsfarliga eller dyra aborter eller att bli mödrar mot sin vilja för att män gjort dem tvångsgravida, är inte bra. Kampen för fri abort är en kamp för kvinnors liv och reproduktiva hälsa.

Nu blåser dessa iskalla vindar in över Sverige efter statliga SMER:s rapport som kom en vecka innan Internationella kvinnodagen.

Nu ska även svensk kvinnokamp behöva lägga tid på vad som borde vara en självklarhet: att kvinnors kroppar inte är vandrande behållare. Nu har vi ett hot inte bara i en enskild kvinnorättsfråga utan mot hela kvinnans värde. Jämställdhet och kvinnofrågor har nu gått från att inte bara vara viktiga, utan till att bli brännande heta. Allt på grund utav surrogatlivmödrafrågan.

Kvinnan diskuteras återigen som en livmoder och en kropp i första hand och inte som en människa.
Att kvinnan framhålls som en altruistisk varelse är endast en omskrivning för att kunna förstärka önskemålet att få använda hennes kropp på det sätt man önskar. Det har hänt förut i historien. Det här underliggande syftet synliggörs även genom att de inte anser att kvinnor ska få frysa ägg och att ”människor” dvs kvinnor istället bör skaffa barn tidigt. Andemeningen verkar vara att kvinnor ska skynda sig att se till att bli mödrar, helst sätta sig i en parrelation och bli beroende.

Det hela är häpnadsväckande kvinnofientligt men allra mest känns en iskall vind från förr i historien där det ansågs att kvinnors främsta uppgifter var att frambära barn. Nu föreslår ett statligt råd att det återigen normaliseras att kvinnokroppen först och främst är till för barnalstring.

 Frågan om surrogatmammor är en könspolitisk fråga och ska behandlas som det.

Sedan gammalt har heterosexuella män ansett att kvinnors kroppar ska finnas för deras sexuella behov. Nu är det främst homosexuella män som driver frågan om att även de ska kunna få tillgång till kvinnors kroppar, men istället för könsdelar, bröst och mun är det nu istället livmoder, placenta, blodomlopp och bukhinna.

I en tid när jämställdheten på område efter område går bakåt, istället för framåt föreslår staten att vi ska ta ett generalkliv bakåt för att bli ”moderna”. Då får vi det som i Europa, kvinnor bakbinds i kvinnokampen. Det är ytterst kränkande att ett förslag om surrogatmödraskap kommer i Sverige.

Regeringen ger stöd till en abortmotståndare i Europakommissionen och har företrädare som röstar abortfientligt i Europarådet. Det finns nygamla strömningar som gör sig hörda om att aborträtten bör/ska begränsas både i Sverige och ute i Europa.

Och dessutom:

  • På svenska sjukhus utsätts förlossningsvården för besparingar och nyförlösta skickas hem. Livslånga skador uppkomna under en stressad förlossning är uppe till diskussion ena dagen men den andra dagen när surrogatfrågan kommer upp, glöms snabbt realiteten i mödravården bort. Det är som en örfil på kvinnors rätt till reproduktiv hälsa.
  • Antalet dömda våldtäktsmän minskar och fortfarande misstänkliggörs kvinnor och flickor som anmäler att de utsatts för övergrepp. De får höra att de hittar på, att ord som står mot ord utan att ens adekvat teknisk bevisning efterfrågas och gärningsmän frias. Mörkertalet gällande sexuella övergrepp är dessutom fortfarande skrämmande stort. Utredningar läggs ner, ofta utan att misstänkta ens hörs.
  • Mäns våld mot kvinnor är också fortfarande ett stort samhällsproblem. Minst 95 000 kvinnor misshandlas varje år och endast ca 5 % av dessa fall leder till åtal och i bara en fjärdedel av dessa fall fälls en gärningsman.
  • Fortfarande mördas ca 20 kvinnor per år för att samhället inte klarar av att skydda dem och mer ser till våldsamma mäns behov än till kvinnors säkerhet.
  • I Sverige pågår verksamhet på strippklubbar varje dag där kvinnokroppar konsumeras för betalande män. Fullt tillåtet. I Stockholm åker stora bilar runt med strippreklam där jättebilder på nakna ihopkrupna anonymiserade kvinnokroppar försedda med stilettklackar och stringtrosor poserar mitt framför ögonen på kvinnor och män, flickor och pojkar. Så ges utan problem tydliga signaler till män och pojkar att kvinnokroppen är kommersialiserad sex och till kvinnor och flickor är deras kroppar finns till för mäns konsumtion.
  • Prostitution pågår fortfarande i Sverige med globaliserad kvinnohandel där kvinnor och flickor far illa och sexköpare straffas fortfarande med det minimala straffet 50 dagsböter – inget har hänt på 13 år.
  • Svenska män kan fortfarande utan hinder delta i kvinnohandel med unga sårbara människor, bara det sker på andra sidan Östersjön eller Öresundsbron eller någon annanstans. Då finns inte några representanter från ett statligt råd som utrycker önskemål om att män bör bete sig altruistiskt istället för att enbart tänka på sig själva.
  • Kvinnors löner släpar fortfarande efter och löneglappet mellan könen ökar istället för tvärtom. Kvinnor har 6 miljoner mindre i livslön än män. Jobbskatteavdraget har framför allt gynnat män. Kvinnor har svårare att få arbetsskador godkända, är sjukskrivna mer, har oftare otrygga anställningar, utsätts i högre utsträckning för enformiga utarmande arbetsuppgifter och fler kvinnor jobbar
  • Kvinnor utsätts för trakasserier under körutbildning, i kollektivtrafiken och på arbetsplatser. Det är t o m ett så allvarligt problem att det ges ut en skrift med uppmaningar om att kvinnor ska våga bryta tystnaden om trakasserierna. Kvinnor som söker bostad får förslag där det ingår sexuella tjänster.
  • Kvinnor är fortfarande de som gör hushållssysslorna i precis lika hög uträckning som för 20 år sedan, kvinnor tar största ansvaret för barn och är samtidigt de som vårdar äldre anhöriga.
  • Kvinnors pensioner är lägre och andelen fattiga äldre kvinnor som inte ens klarar sig ökar utan att någon tycks se det som ett problem.
  • Polis anger att de har över 800 män i på bevakning som groomar flickor utan att kunna lagföra dem. Hur många som kan fortsätta i det fördolda vet ingen, utanför radarn vet ingen.
  • Barnporrbrott ger endast dagsböter och att dra in en 14-årig flicka i en port och utsätta henne för sexuellt ofredande leder inte ens till att samhället reagerar – polisen inte tycker det är lönt att spana efter förövaren på grund av den låga påföljden.
  • Domstolar friar barnvåldtäktsmän med argumentet att sjuåriga flickor inte vittnar som vuxna och barn som berättar om övergrepp misstänkliggörs för att de är bara vill ha ett skadestånd.
  • Domstolar tror mer på vuxna ljugande män är 7-åriga flickors berättande för proffsiga utfrågare, en beskyller rumänska fattiga kvinnor som farit illa och vågar vittna för att vara ute pengar.
  • Domstolar skriver att misshandlade kvinnor kan ha fått alla sina skador från annat håll, dvs en plockar 2013 fram den gamla garderobsdörren igen, en skickar in en kvinna 12 år i fängelse för att en behöver en
  • Kvinnor omnämns inte i läroböcker i skolor, jämställdhet utesluts ur lärandet. Flickor värderas som veckans lammkött och får tidigt lära sig att deras kroppar ska bedömas. Ohälsotalen bland unga flickor och kvinnor är skriande stort, som en tickande bomb som briserar varje dag i det tysta.
  • Reklam visar könstereotypa könsroller och nakna kvinnor, media hamrar in budskapet att kvinnor ska bedömas efter sitt utseende och män efter sin handling.
  • Det sexistiska kvinnohatet mot kvinnor växer och tar sig olika uttryck, via nätet och i faktiska handlingar där kvinnor som reagerar mot sexism straffas med misshandel av främmande män, män som går fria. Sportvärlden osar av sexism både i innebandy, fotboll och i vintersporter. Kvinnliga fotbollspelare blir trakasserade.
  • Kvinnor är underrepresenterade i kommuner och ju högre poster desto sämre kvinnorepresentation. I styrelser och på VD-poster är kvinnor fortfarande i minoritet.
  • Sverige har ännu inte haft en kvinnlig

Exemplen ovan på ojämställdhet och antifeminism är inte på något sätt heltäckande för kvinnors situation varken till omfattning eller till djup.

Men det är alltså i den här samhälleliga kontexten man anser att kvinnor ska vara altruistiska och ställa upp som behållare för andras behov.

anser man att det är viktigt att slå fast att kvinnor är kroppar och att därigenom normalisera att kvinnor köps utomlands vare sig det är som livmödrar – eller för sexuellt syfte.  Det är ju ingen slump att de som är prostitutionsivrare också förespråkar surrogatmödraskap och att de använder samma argumentation om kvinnors ”fria” vilja och en önskan att ”uppoffra” sig. Kvinnors fria vilja är ju som vanligt bara viktigt att framhålla när det handlar om att kvinnor ska förminskas för andras behov.

Hur kan staten öppet föreslå att kvinnor ska bli handelsvaror igen med tanke på hur illa det fortfarande ser ut med jämställdheten på alla plan idag?

Vad är det som pågår i Sverige?

 

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: